Sprutor

Skrev ett inlägg igår som jag tog bort. Maken åkte till akuten senare på kvällen med en svullen vad. Vi var båda övertygade om att han hade fått rosfeber ännu en gång.

Men provtagning och undersökning pekar på propp, blev två sprutor och hemskickad för att återkomna idag för ultraljud på vaden, om han nu får en tid, annars tillbaka för ännu en spruta och återkomma på måndag för ultra.

Klart jag blir orolig, känns nästan för lätt att bli utsläppt efter två sprutor, måtte det inte vara början på något jag inte vill vara med om.

Men Norrtälje sjukhus fortsätter att leverera på topp, helt fantastiskt arbetsmetod de har. Den är så bra att andra sjukhus aktar sig för att ta efter …

Mitt röda öga har nu avancerat till ett lämplig inslag till Halloween, så här sitter vi nu  i vår egen lilla freakshow, jag med knallrött öga och maken med en vad som är 4 cm tjockare än den andra. Det är bara Frasse som ser normal ut.

Men jag klagar inte, att vara på landet extratid är alltid en bonus.

Så nu vet ni hur livat det blev för oss en lönedag på en lördag och allt.

De e mycke nu

Igår blev det lite för mycket för min skalle, alla samtal och åka iväg, handlade hundleksaker, mat och vattenskålar, borste och kam. Vi börjar där, han ska få andra saker senare, vi måste veta hur stor/liten han är till sängplats, bur o annat. Efter en kebab i Bromma block, så drog vi till dottern på en snabbfika och titta på hennes nya fina badrum som nu är klart.

Dessa ungar, lilla H min goaste mullgroda, minst i gänget och sån härlig kopia på sin mamma som liten. Syrran E som precis har börjat skolan har förändrats, menar att det märks att hon har blivit större. Också hon en kelgroda med mycket fantasi och stor lust att berätta. Dottern min, lika är vi, men ändå så otroligt olika, ibland är det intressant med olikheter, får mig att fundera och konstaterar för mig själv att hon är mest lik sin pappa och mormor.

Sonen är mest lik mig på gott och ont, på ett vis förstår jag honom bäst av mina ungar, han reagerar väldigt likt mig och med åren har vi lärt oss att prata om det som låser sig ibland mellan oss i våra liknande reaktioner. Samtidigt som han och jag verkligen pratar otroligt öppet om allt. Dottern är mer distanserad, redan som ung var hon väldigt privat om sig själv. Men det kan ju variera med hennes egen lust och vem hon pratar med så klart.

I köket på landet när vi hade kräftfesten med min morbror, så hamnade jag och sonen i köket, värmande västerbottenpajerna i ugnen, de andra satt ute. När vi hade pratat klart sa sonen skrattande ”polarna skulle ju inte tro det var sant, att jag pratar sex med min mamma.” Men se det är så familjer med öppenhet fungerar, inte mycket är tabu. Minns att min mamma var väldigt öppen med syrran och mig om allt och det tackar jag henne för, ett fint arv att ge vidare till mina barn och barnbarn.

På tal om mamma så ringde hon idag. Hon har en golvlampa med en lampa upptill som är riktad mot taket och så sitter det en liten lampa på stången, som hon har som sänglampa. Jo, säger hon, den har gått av lampan. ”Va, hur menar du, har stången gått av?” ”Ja, allt bara hänger, men jag behöver en glödlampa, kan du ordna det?” Jag fattar ju inget och inte hon heller, hur skulle lampstången gå av? Blev samtal till en av godingarna som jobbar där. Inte heller hon fattade hur det har gått till? Men en helt ny lampa behöver vi köpa till henne. Det ordnar sig till nästa fredag, på väg till landet hoppar vi in med en ny lampa och så får hon träffa Frasse.

Nu har jag bestämt mig för att baka scones och bjuda Frasses matte och hennes mamma på när de kommer imorgon.  De har rest från Skövde, så kanske gott med lite i magen då. Jag känner mig som ett barn som väntar på tomten, otroligt fantastiskt, men jag tror inte på tomten, höll jag på att skriva. Men jag tror inte på det hela förrän Frasse blir kvarlämnad här imorgon.  Så känner jag det, allt har ju gått på sex dagar, blev uppringd i måndags kväll av kvinnan som håller i omplaceringar och imorgon kommer Frasse.

Ikväll ska vi äta lite gott vår sista kväll utan hund. Imorgon kommer ägarinnan, hennes mamma och Frasse från Skövde hit vid 11.30-12.00 och vår son hänger med. Sen när Frasse blivit lämnad med oss kommer sonens fru med ungarna, för att hälsa på vår nya familjemedlem. Så spännande.

Den mindre hunden är Frasse ❤

23B71895-E05F-4568-845F-A67AA3A9E06B

Magknas och kalas

IBS:en slår fullständigt knut på min kropp, hopplöst när det är som värst och jag dessutom har två släng av annat som härjar i kroppen. De sista ger frys och rys blandat med typ känslan av värmeslag och fibromyalgihalsont, hänger lite POTS över axeln, så blir dagen fulländad. Men det är bara att duscha, packa ihop på landet och draga vidare. 7C9BF47C-E0C8-4218-B186-2AABF090C233

Skynda hem med prylarna, hämta alla presenterna till treåringens kalas. Kör ner och sätta sig utanför sonens port och vänta på mamma, som ska komma med färdtjänstbussen. Sån lättnad när hon dök upp, hissen upp och mot oss stormar glada barn och vuxna. Kramar och mycket prat och skratt, kaffe och ett dignande hembakt kaffebord. Dotterns yngsta kom farande och kastade sig i min famn, så vi har längtar. Även äldsta dottern, nu skolflicka ville sitta hos mormor, fasligt rörigt det här att komma ihåg när jag är farmor eller mormor. Mamma var så fin i nya skjortan jag precis har köpt till henne, håret hade hon också fått hjälp med, sänder en tacksam tanke till personalen på boendet. Hon åkte hem med en stor påse blandad frukt och nybakade bullar, upplyft och glad.

Hemma i stan igen, känner mig trött men glad över att jag kunde vara med min kära idag, mår så gott av att träffa dem. T sa att han skulle ringa mig i veckan om han får, han vill nog komma över efter skolan någon dag. Fika och äta middag med oss, så klart han får.

Nu har vi ätit kasslergratäng och kaffet är klart i termosen, jag tänker ta lite glass till kaffet. Njuta av kvällen med stickning och tv med min bästis vid min sida. ❤

 

När andra inte gör det de har betalt för, då blir någon utanför

 

Här mina slarvigt nedskrivna recept till dig Meggie eller om någon annan vill ha.

Gårdagen blev en släng av det bästa och två bottennapp. Det började med att min IBS mage fick spunk, där satt jag och satt på toa tills skinkorna blev som bedövade. Efter den turen skulle jag duscha, men se då slank blodtrycket i botten, blodtrycksmanschetten åkte på och visade 84/51, ingen kaxig Maggan då inte. Låg i soffan och inväntade ett bättre tryck, var så glad över plastbrädan över badkaret, satt fint där och duschade senare.

Först skulle vi på barnkalaset och sen skulle dottern med familj hem med oss på middag och dusch. Det låter lite tokigt, men deras badrum renoveras efter en läcka. Så det var mycket som skulle ordnas här hemma, förberedas så långt det bara gick.

Vi åker ner till kalaset och sitter kvar i bilen för att invänta färdtjänstbussen med min mamma. Då ringer min mobil och en person ringer från mammas boende och undrar vilken adress hon skulle till, han vet inte ett dugg. Vet ni, jag blev så förbannad, vi skulle på ett barnkalas som varar ca två timmar och de har inte beställt färdtjänst i förväg. Jag lämnade lapp med adress och tid redan förra helgen, ringde dessutom på fredagen för att kolla att allt blivit rätt, då de nu för tiden har så många olika timanställda invandrare, som knappt förstår vad man säger. Så där satt min mamma en lördag klockan två, ingen idé att försöka få en rullstolstaxi beställd då. Så jag bad att få prata med mamma som var ledsen, tro sjutton det.

Kalaset var trevligt, men det gnagde i oss alla att mamma inte var med.

Sen lagade jag och maken en ny bjudrätt som blev en hit, det var kokt potatis med skrubbat skal som sen las på en plåt, trycktes ihop med botten på ett glas, olja, salt och peppar på, sen in i ugnen till den var knaprig och hade fin färg. Till potatisen hackade jag några nävar valnötter som fick stekas i olivolja i en kastrull tills de fick färg, sen i med specialbeställd Aleppopeppar och finriven vitlök, det doftade ljuvligt och valnötshacket blev knaprigt.

Två stora fläskytterfiléer stektes till de fick redig färg tillsammans med smör, färsk timjan och vitlök, östes redigt under stektiden, sen in i ugnen. Köttet serverades uppskuren tillsammans med potatisen som las på ett lager av créme fraîche och sen hälldes röran av valnötter/vitlök/Aleppopepparn över potatisen, hackad dill och klyftade citroner.

Efterrätten Banooffe i glas var galet gott, flinar för mig själv när jag tänker på svärsonen som bara åt och åt, djupt försjunken i det goda i glaset. Sen var vi proppmätta.

Ungarna badades, pappan och mamman duschade, sen bar det av hem med ungarna redan i nattsärken med borstade tänder. De bar in de små och bara stoppade om dem, de sov som stockar.

Jag var så nöjd med maten och gästerna, mycket mys med mina småstintor och lång kram med dottern, det blir ju för sällan vi ses.

Men nu denna gråa dag ska vi snart åka till mamma, lämna frukten vi hade köpt till henne igår och bullar från svärdottern.

 

 

 

 

 

Gladare än glad

Tidigare idag satt jag och funderade på om jag redan har skrivit om det här med att niga? Ser ni några flickor niga längre? Jag såg en mer än vuxen kvinna ta i hand och knixa lite, ni vet den där rörelsen som sitter som medfödd i ryggraden på många av oss äldre. Men ska erkänna att det nog var länge sedan jag neg.

Lär man inte flickor att niga längre, jag har nog aldrig sett mitt näst äldsta barnbarn varken ta i hand eller niga, hon är sex år. Har ni koll på nigaläget?

Asså, jag är så glad att jag har en lyckoputtrande känsla i mig och svårt att inte hoppa runt och ropa hurra eller något sånt. Nyss ringde killen från kommun och berättade var jag kunde ha min scooter framöver, i grovsoprummet där jag har berättat för er att jag inte bara kastar kartonger och elskrot, utan också både lämnar böcker och kan ta de jag själv vill ha från bokhyllan vi har ställt där.

Två portar bredvid min port, det blir så bra. Konstigt, jag trodde ett tag att jag skulle stortjuta, den känslan bara sköljde över mig.

Imorgon är det kalas för sonens femåring, mamma hans frågade vad han ville att hon skulle baka? Julbord svarade han! Hahaha, så in i norden typiskt honom, så imorgon kommer vi äta saffransbullar och kola som mamma E suttit och rullat in varje i papper, var jobbigt sa hon, tårta och annat får bli en överraskning.

Jag har bokat färdtjänst till min mamma, så hon får hänga med på kalaset. Jag har dåligt samvete när det kommer till att ta hem henne, först var det renoveringen och allt rörigt här hemma. Sen har hon blivit så trött snabbt, orkar inte med så mycket, som när vi elva i familjen träffas, ungar som leker och är högljudda, vuxna som pratar högt för att höras och hör man dåligt som mamma med sin hörapparat, så kroknar hon i flödet av rösterna och flödet av folk, även andra än närmsta släkten.

Jag pratade med personalen på boendet och kom fram till 1 1/2 timme, sen blir hon hämtad och hemkörd. Jag ska som vanlig handla frukt och lite annat som hon kan ha i en påse i knät på vägen hem.

Nu ska jag roa mig med att hänga tvätt!

Att bli älkad är bra skönt

Brytbrödet jag bakade på fredagen, blev gott. Självklart skulle tårtan fotas och lika självklart glömde jag bort det.

Sov längre än jag brukar, väcktes av ”medicinklockans” melodi långt borta. Kände mig riktigt utsövd och nästan helt normal, stannar upp och bara mår gott en stund, smakar på tillståndet. Knoppen börjar direkt att ha åsikter om allt jag ska passa på att göra, men sen sansar jag mig. Det får räcka med att tvätta några maskiner och göra ett nytt örtsalt. Men denna gång ska jag vara lite smartare när jag gör saltet, får se om smeten lossnar lättare från bakplåtspappret.

Helgen började redan på torsdag kväll för vår del, vi tog oss ut till stugan. Maken klippte gräs och plockade runt med allt som behövde fixas ute.

Kräftskivan på lördag blev så där trevligt som det blir ibland, alla var vi glada över perfekt väder, vilket hade oroat oss hela veckan. Ingen som helst ordning på åska och regn natten innan, efter en vecka med sol och värme som räckte och blev över.

Min kära morbror lyckades ta sig de få stegen från bilen upp på altanen, sen fick han sitta där en god stund och hämta tillbaka andan. Det är förtvivlat svårt att se honom, blå om läpparna och totalt slut. Han släpar syrgas med sig hela tiden och sonen som alltid har varit så kär i min morbror, blev så ledsen. Morbror har varit så mycket för min son i hans liv, kärleksfull, mjuk, lekfull, berättande om allt och lite till, stark man som byggt hus, grävt och aldrig varit rädd för att ta i. En äkta socialdemokrat med ett brinnande patos för allt det S stod för en gång i tiden. Det jag själv föddes upp i och in i via hela familjen, släkten. Då på den tiden S var som de skulle, går inte att jämföra med de maktmänniskor som fladdrar runt i sossarnas ”makten framför allt,” i nutid.

En stor förebild för min son, och nu se morbror så nedbruten, att känna hur tiden i någons liv, så synligt rinner bort.

Hela helgen var så skön med mina kära, småungars besök i stugan, ut och in, prata, berätta och nu har snart tre bestämt att hon älkar famom och vill vara själv med mig. Det är en befrielse att hon har kommit ut ur sitt blyga skal, hon är så väldigt efterlängtad.

Sjutton jag mår så själsligt bra, visst blev det en panikunge med lite tappat blodtryck och hjärtklappning, när jag fixade tårtan på lördagen. Ett lager med mosade päron blandat med vispad grädde och florsocker, ännu ett lager med grädde och vaniljkräm, allt mellan chokladbottnar. Marsipanlock över hela härligheten och sen smält choklad över marsipanen, avslut med hackade rostade hasselnötter. Men ni vet, värme och stress, då klipper tryckskrället gärna till.

Jag ropade på både svärdottern och maken kom och hjälp mig. Märkligt att jag har blivit så duktig, att jag ber om hjälp, men då hade jag suttit en stund och kämpat, rest mig upp igen och försökt att fortsätta med tårtan, men fick sätta mig igen. Så maken kom, la på locket och hackade nötterna så var det bara för mig att smälta chokladen och hälla på nötterna.

Just nu känner jag mig sur på mig själv, har landat mellan två stolar och kan inte stå fast vid vilken stol jag ska sitta på, + nästan 2 kilo och jag borde så mycket, hämta upp tappad ork, lust att verkligen ta tag i mig själv. Men vill mest bara flyta runt, äta lite brieost, ta mer smör på mackan … blir inte bra alls.

Kräfttider

 

3A694F3C-BAB0-43FE-802F-FC71146B5546

Kommer bli många hönor och tuppar framöver, de är så fina.

Kräftor i helgen med sonens familj och min morbror med fru. Tidigt imorse kom en man och tittade på mulltoan i källaren, vi vill bli av med den. Vi har ju aldrig använt oss av den, utan fick besväret med den vid köpet av huset. Nu ska den ut! Om så där två veckor kommer de och tar allt med sig. Korkskallen som använde den lät den inte göra jord av det som var i den, så där är nu en stenhård massa, som vi får blöta upp i några dagar, för att en slambil ska kunna komma och tömma skiten. Mycket får man vara med om som man kunde klara sig utan, dessutom kostar det 10.000 kr, roligare kunde vi haft för de pengarna.

Men tanken är att göra fint i källaren, lägga sånt där klickgolv med plastplattor, bygga lårar till kommande förvaring av hemodlad potatis och andra rotfrukter, som vi tänker köpa in när de säljs som billigast på hösten. Förvaring av mat helt enkelt, sjutton vet vad som behövs framöver? Tänker mest på ungarna och barnbarnen.

Sommardag med lagom vind som smeker kind, men jag ska baka brytbröd, hela plåten full med frallor med olika frön på. Det blir bak idag för på lördag ska vi äta kräftor vid tre-tiden, så tidigt för att min morbror ska orka med några timmar. Jag pallar inte att baka brödet och fixa tårtan samma dag, så idag blir det brödbak. Maken drog precis igång gräsklipparen och berättade innan att det har kommit 24 mm nederbörd sedan vi var här sist.

 

Orm för tusan, spring!

C2784247-FF99-49E5-9D2C-D13E1DD1CF2FDetta hände i fredags

Kommer då äntligen ut på landet, släpar kassar in i huset, rundar in i köket och där ligger ormen Orm!
Jäklar så rädd jag blev, kastar kassar vilt och skriker rakt ut! Sen kommer maken och han börjar skratta, han ska ta den, men jag är ännu så inne i Farlig Orm att jag säger ”Nej, rör den inte, ta sopborsten”!
Hjärtklappning och Stort adrenalinpåslag

Fattar att det är den förbenade Sonen med sina söner som har lagt den där, jädrans plastorm och jädrans unge. Ringer upp honom och han skrattar ihjäl sig i luren, han har väntat sedan förra söndagen på detta.

Nu får jag fundera ut en hämnd framöver. Grrrrrrr!

Speglar mig i förr som samtidigt är nu

BD226071-12BE-4285-8D92-6D24205FDF41Som jag har längtat att få bara vara här, just här.  Nu sittligger jag här i soffan och undrar var all lust och längtan handlade om? Tänkte väl att vi skulle göra lite i alla fall, åka till något mysigt fik, älghägnet, ta Rulle på en sväng runt om. Men jag tappade något på vägen, energin och jag vill inte, inte ett dugg.

Det far genom huvudet, jag vill bara vara med mig själv, när jag mår så här, inte går det över snabbare när maken är med mig, dynet runt. Jag blir stressad över att inte må bra, nej han kräver inte ett dugg, allt finns bara inom mig. Man borde så mycket, semester, faktiskt vår eller hans sista, nästa år är vi båda pensionärer med evig semester.

Min kropps fysiska svängningar kan mäta sig med vädrets växlingar, från grått till gråsvart, regn och lite muller, till skyfall och strimmor av hopp som solsken. Det löser sig med värktablett ibland och bara ignorera och vänta ut andra gånger. Lite depression light som självklart svävar upp som en heliumballong och försvinner i det blå, när jag måste ut i samvaro med livet.

Jag har många jag vill höra av mig till, men orken att bara ringa, den finns inte just nu. Tvingar mig att ringa mamma, hon är svår att få tag i på sitt rum, många signaler  når aldrig fram. Hon äter, umgås och sitter ute i solen, när vi får kontakt glider hennes lur längre och längre ner från örat och hon blir argare och argare, när hon inget hör. Själv skriker jag ”Dra Upp Luren Till Örat!” Men allt är förgäves, hon begriper inte, muttrar irriterar att hon ”lägger på, hon hör ju så dåligt.” Det är nog en av mina jobbigare stunder med henne, vi brukade alltid nå varandra i telefonen och nu är det borta. Jag har så dåligt tålamod med henne, det där som alltid har funnits där, hennes knepiga sidor, som nu är förstärkta av stroken, seniliteten.

Jag har starka band till min mamma, men som olja och vatten aldrig blir en emulsion att lita på, som en föränderlig känsla som ständigt går ihop för att gå isär. Man föds in i sin familj, personkemin blir väl inte alltid på topp, i det stora och hela har jag väl funnit min plats. Fast jag nog har både sett och känt likheter, har jag varit svarta fåret, inte den typ av vilsegånget får, du kanske tänker på.

Jag var annorlunda bara, syrran var lik sin pappa, som vi växte upp med, jag mer lik min mamma och ändå inte. Om jag var Ö var syrran A, så långt mellan förståelsen mellan oss, syrran var ju mammas favorit och jag var bara obekvämt annorlunda, tänkte för rakt och högt, blev aldrig riktigt bra. Som vuxna umgicks syrran och mamma rätt ofta, jag drog mig nog undan på något vis, kände väl alltid som att det var något fel på mig. Spelade ingen roll att jag var allt det där skötsamma, arbetsamma, duktig flicka idioten, som höll i jular och påsk, med stort dukat bord, mycket omsorg och kärlek för mina närmaste och släktingar.

Äsch, inte hjälpte det inte. Det gnisslade med jämna mellanrum och jag hamnade ofta som ”det där kattfan släpade hem.” Men allt går över om man bara väntar tillräckligt länge, då får man sitta själv och klura på det som var. Inte infekterat längre, mer konstaterande om det jag genom samtal med både min syster, innan hon dog och mamma innan hon blev som nu. Resten får väl bli min egen tolkning, finns ingen som kan störa sig på den, alla är borta på ena eller andra viset.

Som mamma, farmor och mormor kan jag bara konstatera att det inte är lätt att vara mamma, farmor eller mormor. Det gnisslar i samvaron ibland hur man än är, hur man än vänder ändan, är den där bak och i släptåg har man sin uppväxt på gott och ont.

Nu ska jag ta maken och Rulle på en tur till brevlådan, bara måste tvinga mig upp och ut en stund. Lämnar er här i mina funderingar, antar att ni har egna om er uppväxt.

 

Ta en svängom i tanken eller runt midsommarstången

Sitter mitt i midsommarens förväntningar, själva tårtbotten jag bakade igår var för tunn för att delas på, så det blev till att halvera längs med, vilket blev bra, var ju en mindre plåtlängd. Jag gjorde tårtan under tiden resten av familjen var till hembygdsföreningens midsommarfirande. Jag skakade ut alla mynt i min plånbok till T, maken fick 200 kr, tur att någon har kontanter när det vankas lotteri, 5-kamp i stor stil med deltagare från snart tre år till blivande pensionär. Allt T vann var en chokladkaka, vi skrattade gott och konstaterade att han hade fått många chokladkakor om han handlat dem på Ica i stället.

Tårtan till kaffet var min mission och det klarade jag av, men det var inte mer än knappt. Alla sa att jag skulle ta det lugnt, de kunde alla hjälpa till, när de kom hem från midsommartjosan. Men jag vill så förbenat mycket vara till någon slags lycka och glädje. Tårtan var god, min son och T som inte är stora tårtälskare tog båda om, gott betyg.

Nu laddar vi för middagen, på ett stort fat ska jag servera kokt potatis, hela matjesillsfiléer hackad rödlök, dill, gräslök, äpple, kokta ägghalvor, rom, sen smält och brynt smör över det hela. I kylen står en créme fraîche med citronsaft och smaksatt citrussalt. Sist ska jag vrida svartpeppar över det hela. Kall öl och en klar klarar vi nog av till maten.

Sonen har gjort en stor smörgåstårta med räkor och lax och massor av annat gott. Sen fick jag en present från en Fb vän, ett paket med många franska specialostar, kex, torkade jordgubbar, fikonmarmelad, choklad och hemgjort rosévin, hemtrampat från deras växthus. Helt överväldigad och mycket lycklig blev jag och sonen kommer älska ostfatet efter maten. Funderar på att göra efterrätt till ungarna, det som inte blev av sist att äta. Maräng, glass, banan och chokladsås … får nog bli så.

Strålande sommardag har vi haft 23-24 grader och blåsigt tack o lov, myggen är otroligt många i år, så vi bugar för vinden. Myggmaskinen satte vi igång redan igår när vi kom hit, men den behöver gå dygnet runt i säkert en vecka för att bli av med eländet.

Dansa nu runt i tanken eller på riktigt, ät gott, drick gott och ha en underbar Midsommar med eller utan 7 sorters blommor under kudden.

Kram till er alla! ❤

Inget sus och dus

3DFD47D0-AAAA-461B-B1B7-FEF97D9D1691Nationaldagen på min ära, firar jag med ett kaloriintag av 500 kcal. Ingen tårta, inget bubbel inget sus och dus.
Går man på 5:2 så gör man och jag släpar efter i viktnedgången sedan förra helgens väldiga lass av kalorier och bubbel.

Fick ett ryck efter duschen och rev ner duschdraperiet, samlade ihop matta och lite annat, här ska tvättas. Sen skulle jag duscha av och skura runt … det var då min kropp insåg att det är 30 grader i skuggan, vilket även känns här inne.

Lägg av sa kroppen och ja, jag la av. Slängde ut tvätthögen och fångade min gräsklippande slavs blick och pekade lite försiktigt på tvätthögen. Jojo, han svettades synligt och såg väl inte så där obotligt kär ut i mig just då.

Men nu tänkte jag mig en stunds frisk luft på altanen i skuggan så klart. Packade kallt vatten, korsord och stickning, satte mig i gungstolen och njöt i flera sekunde.
Så in i helvitti med mygg, helt galna måste de ju vara när de anfaller mig. Mitt blod är ju medicinförgiftat, av sånt ingen mänska vill ha i sin kropp.

Bättre fly än illa fäkta tänkte jag och tog mig in i stugan, satte på fläkten och klämde ner ändan i den av mig lätt nedsuttna soffan.

Nu snurrar tankarna, en maskin som lockar och suger i sig mygg, undrar om du min son kan köpa med dig en sån till pappas födelsedag. Klart jag betalar, det blir min present till honom, mig och er skunkar, stora som små. Igår kväll kom han farande in med reafart, så in i hoppsan med mygg och han är ju stora myggfavoriten, stackarn.

Kan ni tänka er att det inte fanns någon kompensation att hämta på Ica. Fast mannen från Gudruns gjorde sig besvär med att ringa, be om ursäkt, tala om att lastbilen gått sönder, men vi skulle ha en låda med olika varor att hämta till denna helg. Låter fint … men inbilla sig inte att jag inte kommer leta upp, ringa och ifrågasätta. Så onödigt och här har jag fantiserat sedan förra helgen, vad det kunde vara i lådan.

Nu ska jag sippa vidare på mitt kalla vatten med lime i och be för en normal svensk sommar, bevare mig väl om det blir som förra sommaren.

Trevlig Nationaldag önskar jag er alla!  

Fast jag gott kunde göra räven sällskap.

Min mormo, min

En dag i långsamhetens tecken, vaknar så stel och ovillig till liv, kroppen alltså. Tre ljuvliga dagar med familj och barnbarn på det ena eller andra viset. Idag tittar jag på första programmet av Hem till gården efter juluppehållet, det första var igår, den dag T dök upp och jag så nyvaken, tappade bäringen för några timmar. Glömde mitt TV program och glömde kastrullen med korvvattnet på spisen, det luktar konstigt när det torrkokar.

Nyss såg jag tv-serien och stängde av så fort den var slut, tystnaden, klockans tickande, fast den ännu inte är uppsatt efter tapetseringen, frågan är var vi vill ha den? Jag läser något här inne och tittar ner på min kropp, konstaterar att jag inte har gått upp än, nattlinnet har jag ännu på mig.

Igår kväll ringde min dotter, det var 2-åringen som pekade på telefonen och ville ringa mormor. Alltså jag dör av kärlek, hon håller mobilen tätt in till kroppen och säger, skriker ”min, min mormo” när syrran vill vara med och prata. Det blir sånt liv i luckan och jag släpper allt och låter mig sväva iväg i kärleksruset, egot fylls av att vara något hon vill ha för sig själv.

Att ha äldst här på dagen sittande bakom min ända och mina ben i soffan, tittandes på filmen Skönheten och odjuret och på kvällen bli uppringd av yngsta, de fyller mig med sån lycka att jag suckar djupt.

Sa jag att vi fick el på landet förra veckan! Nu är nästa oväder på gång i Roslagen, men denna gång snö i mass. Vi bara måste sticka dit så fort vi kan och kolla husen, värmen och nu även snömassorna. Sen har vi två tomma frysar att passa på att rengöra, lådorna tog vi hem sist med frysta maten, det är nu kastat eller uppätet så mycket vi nu hann, för frysen här hemma är nu minst sagt proppfull, den var full redan tidigare.

Sen är det mammas tur att få besök på söndag på vägen hem, samtidigt som svärsonen fyller år och väljer sitt kaffekalas på lördagen, idiotisk dag när de flesta behöver sin lördag till att fixa så mycket och vi är som sagt på landet. Men han brukar ha kaffe för oss päron och sen middag för sina vänner, så det är väl därför han väljer lördagen, vi åker nog över en sväng på söndag. Slänger in paketet, en snabbis, så vi inte stör fel dag.

Näää, nu ska jag in i duschen, dagen måste ju få börja någon gång.

Ps. Jag cyklade för första gången på min nya ”rehabcykel” igår. Ska trampa på även idag och glo på Netflix. Kram på Er!

Lite av varje dagarna efter

Hur har ni det i svallet efter julafton?

Jo tack, igår var det en vilodag för kroppen, det som nog plågade mig mest på julafton var soffan, inte min, utan dotterns. Nu för tiden har yngre folk soffor som  ingen kan sitta i, en sittvänlig soffa, vet de inte vad det är, sånt har vi äldre mest kunskap om. En soffdyna ska ha ett visst avstånd till knävecken, så att benen kan hänga ner som brukligt när man sitter i en soffa eller i en stol. Ryggen ska vila mot just ett ryggstöd, det är därför det heter ”ryggstöd”.

I moderna soffor sitter man med benen pekande rakt ut, som små barn, det går inte att böja knäleden för soffdynan är för bred, om du samtidigt vilar din rygg mot ryggstödet. Mina korta strumpor hade konstant hälen på ovansidan av foten, just för att sofftyget var strävt vilket fick hälen att snurra runt, när jag ålade runt i försök att hitta en vettig placering av kroppen. Dotterns svärmor och jag suckade, hon fick ont i ryggen och satt mest på kanten med rak rygg. Själv gnölade jag mest dagen efter jag hade hasat runt i oändligt många varianter av försök till sittande.

Själva julafton var trevlig och oväntat lugn, de små blir äldre för varje år, konstigt nog. Min 2-åring som nyss låg på sjukhus, var en avmagrad variant av sig själv, stod nyvaken rakt upp och ner i sin egen värld väldigt länge. Ingen fick peta på henne och jag ska erkänna att hjärtar mitt var tungt av kärlek till henne och min längtan var så stark att svepa upp henne i famnen och bara trösta, smeka, gunga henne lite, nära mitt hjärta. Om inte ”om” hade funnits hade hon inte stått där, impregnerad i 1900- talets största hit penicillinet, om inte det fanns, fanns hon inte mer.

Nu tänkte jag på julmaten, den goa, generösa som vi alla har hjäpts åt att laga till vår gemensamma måltid. Andras högtider bryts bröd som start på högtid, några äter inte i dagsljus, men festar så fort mörkret lägger sig. Jag har aldrig hört att andra än just vi svenskar ska skämmas för att vi äter vid våra högtider, vi äter för mycket och vi äter fel. Herregud en griljerad julskinka när man ska tänka på miljön och äta en griljerad kålrot.

Ett dignande Fanny och Alexanderjulbord ska vi skämmas över, titta på SVT och TV4 som ständigt visar tiggande om allmosor till svultna barn, med en stor extra pik av sändningstid vid jul och övriga högtider. Trots att vi är ett av de folk som skänker mest privat och inte bara via skattetvång. Men storebror ser dig och vill att du ska storkna av överflödet, inte slappna av med familj och vänner under en svensk högtid. Svensken ska alltid ha dåligt samvete över världens plågor, över andra som inte har mat, julpaket, tak över huvudet, glädje i huset. Inte nog med miljötalibanerna, nu har vi vegoterroristerna, kläder som i andrahandsterrorister, cykelterroristerna osv i evigt.

Allt som kan omvandlas till något vi har dåligt samvete över, skäms över, glädjen att ge oss själva något, det är fult. På något slags statligt konstigt vis, är vi inte värda att ha våra högtider längre, inte om de innehåller festmat, presenter eller glädje. Det är alltid  någon annan som ska ha dina surt förvärvade pengar. Staten och media försöker ständig göra oss totalt befriade från allt som vi i alla tider trott var vi, vårt gemensamma vi, vårt arv som håller ihop oss.

Men trots allt, firade jag och min familj julafton med glädje över mötet med varandra, ungarnas lidande i sin väntan på tomten, julbordets fröjder, storögda ungar när tomten äntligen kom, julklappspapper i överflöd, ungars glädjetjut, och lugnet som la sig när förväntningarna hade stillats, leken med det nya.

Själv blev jag så överraskad, fick en ny IPad av maken och räknade ut att den gamla som känts sliten, var från julen 2012. Att jag sen fick så efterlängtade böcker som Hans Roslings bok om sitt eget liv och den sista Factfullness, som jag direkt på julnatten fastnade i. Han hade 13 frågor som jag som läsare skulle svara på, det gjorde jag och fick 6 rätt vilket jag själv inte var imponerad av, men förstod sen att det var riktigt bra med min kunskap, jämfört med alla grupper över hela jorden som har fått svara på frågorna. Jaha, ”jag” du är inte så dum som jag ser ut, som vi sa i min uppväxt. En får glädjas åt de lilla. 🙂

Fridens, hur var det med din jul?

 

 

Önskar er alla en God Jul

Hör hela tiden prassel av papper, tejpbitar som rivs av, saxen som ömsom dras ömsom klipper genom julpapper och snören som tvingas i lockar av saxens vassa egg. Maken har rena julklappsverkstaden i köket och jag har en gnällig kropp som jag är ovän med. Men snart ska den tämjas med värktablett, så att jag kan sätta igång med hackandet till sillsalladen.

Igår kväll slog jag in mina klappar, tack och lov att det är gjort, jag har nog aldrig varit så förtjust i det här med att slå in paket, att pynta dem så vackert, att de inte borde öppnas, som en del med känsla för inslagna presenter gör. Tur att jag inte är född i Japan, för där är det en konst att slå in paket.

Det finns så mycket som inte är ”hela världen” att jag inte lagar all julmat som förr, bakar allt matbröd och kaffebröd, bränner mig på knäcken, häller ischokladen utanför lilla formen, som far iväg vid första bästa suck, storstädar och pyntar. Nej, det är inte ”hela världen” men någonstans är det hela världen att saker och ting inte kan få gå av stapeln som förr, rent av, varför är det inte som förr?

Energin i kroppen, förväntan och lusten att slå knut på sig själv till allas glädje, smaklökarna, vart tog de vägen? Inte smakar något som förr, magin med att tända de fyra ljusen, egen förväntan och längtan, eller se på barnen och deras längtan, nu barnbarnens.

Förr som i riktigt förr, ingick mormor och morfar, hela tjocka släkten i mormors och morfars 2-rumslägenhet. Min barndoms julaftnar, med dofter och ljud från allt omkring, det brusade i mumman pappa blandade i den höga vackra karaffen som nu finns i mina ägor. Hela tiden möts då och nu i ett avslaget eko som oftast säger ”det var bättre förr”. Ja, tänk att det var det, för barnet i mig som växte, för tiden jag själv skapade magi till mina egna ungar och slutligen för tiden mer som betraktare av magin mina barn skapar, för sina barn.

Vad ni än skapar till jul, vill jag påminna om att tanken, den goda, samtalet som borde ringts för länge sedan, har en naturlig plats för oss alla. Svårare behöver det inte vara, att vara en god mänska, förgylla stunden för någon när fjärde ljuset tänds.

Från mig till er alla en kärleksfull jul. ❤

 

Mellan lövhögarna muttrar jag

Det singlar, dalar, fladdrar, dansar ner löv över hela vår tomt, maken räfsar och räfsar. Han har legat i hela helgen, ställt grillen under tak, tagit in stolar och bord från både vår altan och ungarnas, hängt över rännorna och rensande bort löv, både från vårt hus och ungarnas. Plockat ordning på hammocken, barnbarnens hoppmatta, allt har torkats av och vikts ihop.

Själv muttrar jag mest över att han aldrig får hjälp med sånt här och jag vet att ungarna har så mycket annat för sig, om de inte rent av är däckade i hösten host och snorinferno. Men han är som han är min slitvarg, klagar aldrig, tur han har mig som muttrar.

Oftast tittar han på mig, när jag säger självklara saker, om att han väl inte ska behöva serva med allt. Jag vet också att den blicket betyder att han så gärna gör allt, en sån förälder som sopar och fejar, raka rena gator som ungarna bara kan promenera fram på. Intet är för betungande, han kör, hämtar, släpar, när inte Mohammed kommer till berget, så gör han det så gärna, själv är jag fostrad att klara mig själv in i det längsta. Jag skulle aldrig drömma om att nyttja mina föräldrar till något som helst, det funkade inte så i min uppväxtfamilj. Bli körd hit och dit, vilja ha det mesta levererar vid sin egen dörr, barnvakt, flytthjälp sånt var utopier i min uppväxt och självklart även i mitt vuxna liv.

Nu skulle ju mixen av makens för generösa hållning och min strama bli en bra kombo, men det blev mest ungar ”som inte tänker” och jag fortsätter muttra helt i onödan. Ett problem är mitt eget, jag är också generös och vill finnas, men kanske då på lite andra saker än maken, så det blir väl bara ett fjöl av det hela. Vilket betyder att jag egentligen som vanligt ska hålla tyst, men jag muttrar.

Sonen bor närmast och klart han hjälper till om vi ber om det, hans fru skulle komma direkt om jag bad om hjälp. Dottern bor inte granne och hon har sagt till att ”vi ska säga till två veckor i förväg” om vi vill ha hjälp med något. Hemma är det väl bara hjälp med flyttning av möbler som i den kommande cirkusen med omtapetsering och nya golv, samt borra med proffsborr, när så behövs, är det alltid sonen som ställer upp.

Men jag tänker mest på landet där det är mycket att ta hand om mest hela tiden och det är där jag muttrar när maken ensam får göra det mesta. Som han dessutom tycker är kul, men lite hjälp vore väl aldrig fel.

Så jag då, som vill, men inte kan, igår pratade vi om hur länge maken trodde jag skulle orka räfsa löv? Fem minuter kom han fram till och sen blir jag fysiskt sjuk, så det hoppade jag över på hans begäran.

Nu ska jag sluta muttra och börja plocka undan, diska och fixa lite.

Fridens