Kategori: Frasse

Det stinker av 🍤-skal ✍🏻

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

I natt läste jag väldigt länge efter en lång stunds klurande med korsord, det börjar kurra i magen och jag suckar. Det är som ett psykologiskt sug, jag somnar inte om jag inte äter något, plus dricker te eller mjölk. Jag har sedan länge slutat försöka smyga förbi Frasse ut i köket, han skuttar upp innan han ens har vaknat, livrädd att han ska missa en ostbit eller annat när jag som ett nattligt spöke i nattsärken drar mig till köket.

Upptäcker i en burk med lock, rester av vår räkmiddag och kokta ägg på samma hylla, räkmacka med ägg är ju inte fy skam mitt i natten. Sätter igång att skala och är noga med att lägga ner alla skal i burken och sätta på locket. Det luktar ju apa av gamla räkskal, tänkte att maken kan kasta resterna på morgonen när han går ut med Frasse. Så burken fick stå i diskhon, klart han öppnar den när han kommer till köket, inte ont anandes. Stackarn!

När jag kliver upp luktar det apa överallt, jag känner vad som stinker och kollar i köket … tom burken utan lock står i vatten och skalen har maken tagit med till soporna. Men du milde så det stinker, stackars maken, jag vädrar hysteriskt. Var väl inte så jag hade tänkt att det skulle lukta en söndagsmorgon. Men jag njöt på natten av mackan, borstade tänderna för andra gången och somnade som en stock. Funkar varje gång.

Nu är maken och Frasse på Gärdet i Stockholm och träffar alla andra ägare med sina Västgötaspetsar springande fritt, hopp, skutt och lek. Jag tror inte de kommer vara lika många denna söndag, grå himmel och enstaka förvirrade snöflingor som knappt hinner landa förrän de försvinner. Jaha nu ringde maken, denna gång morrade och muttrade en del hundar inklusive Frasse, så maken satt i bilen på väg hem. Han tyckte att Frasse blev för upphetsad, lika bra att åka hem. Så tråkigt med den reaktionen, vi vet ju inte så där värst mycket hur han egentligen hade det med två andra Colliehundar i sitt hem, jag har förstått att de rök ihop och Frasse fick nog på nöten. När han kom till oss tappade han tussar av päls runt hela halsen, tror det var bitmärken som gjorde att pälsen lossnade på det viset.

1 februari 1709

Är Woodes Rogers knappt myndig, tar då över sin fars rederi. Han övertalas att ställa fartyg till förfogande i kriget mot spanjorerna. På natten i en vik jag förstod inte var, ankrar de upp och tror sig se fiendens eld på stranden. Visar sig vara en kvarlämnad skotte som nu efter många år fick följa med Rogers båt hem igen. Denna skotte Alexander Selkirk, mannen vars öde att bo ensam på en öde ö under flera år, inspirerade Daniel Defoe att skriva romanen Robinson Crusoe 1719.

Dagboksboken är inspirerande på alla sätt och vis, bara älskar när nyttig eller spännande upplysning glider in lika lätt som min nattliga räkmacka gjorde. De där Aha stunderna är verkligen underbara, synd bara att min något åldrade hjärna har skaffat sig mer teflon med åren. Det glider in och ut lika lätt tänker jag ofta.

Nu ska jag be att få meddela att alla mina garner ligger fint i stora plastfickor med blixtlås, aha ni anar inte hur mycket garn jag har. En stor kasse garn ska jag skänka till dagis som pyssel om de vill ha. Men idag är det tygerna som ska tas om hand, så det rör faktiskt på sig i vårt kaosartade arbetsrum.

Frågade sonen min med Covid, hur han mådde idag? ”Som en Formel 1 bil i verkstaden! En kungskobra i skogen! Titanic innan hon sjönk!” Tror nog grabben min har fått en lättare variant och jag är så otroligt glad för det, så blir det för de flesta, men man vet ju inte vem som klarar sig och vem som blir dödssjuk.

Nu måste jag ta tag i dagen, maken och Frasse är hemma, lugnet lägger sig.

Vaccin menyer och annat

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Jag lyckades fråga Svenonius, högsta chefen för region Stockholm, ”om det inte var så att min man som bor med mig skulle få sina sprutor i samma veva.” Jo, sa hon och sen börjades läsandet runt, samtal till vårdcentralen och nu har han fått en tid till vaccin nästa vecka.

Suck, så onödigt trassligt, om vårdsektorn hade läst på, så hade alla vi transplanterade i Stockholm inte behövt ringa runt och störa i onödan. Om jag satt som sköterskan på Danderyd och tog emot folk som förväntade sig att få ett papper som bevis till sammanboende om deras rätt att vaccinera sig i förtur på vårdcentralen. Om hon var jag, hade jag gått högre upp och ordnat det hela, jag har svårt att förstå hur folk är så oföretagsamma, där kom person på person och frågar om samma sak och hon bara sitter kvar i båten. Dessutom lyckades andra sjukhus vaccinera både den transplanterade och dennes medboende.

Läste precis om forskning från USA på människor med medicin som sänker immunförsvaret för att transplantatet ska stanna kvar i kroppen. Första vaccinsprutan verkar inte ge något skydd alls, det forskas vidare och som tur får jag ännu en spruta. Redan innan vet de att annat vaccin på oss, inte tar lika bra som på friska. Så där 20% mindre effekt på oss.

Idag är dagen allt händer, maken åkte och hämtade nya bilen, sen till sitt jobb för att bli avtackad på jobbet, han går äntligen i pension. Jippi! 🍾🥂

Sen ska vi handla blomma till dottern och åka en snabbis över med påskägg till deras ungar. De är förkylda, så vi kommer bara lämna över våra påskgåvor och åka hem igen. Får med oss påskägg till sonens ungar från dottern. Sonen med familj firar ju gärna helger med oss, så vi ska äta och ha det trevligt på landet. Klart vi sitter utomhus, regnar det får vi flytta bord och stolar till under taket över ingången och upp med stort solparasoll. Allt går, det har vi lärt oss under denna period.

Vi planerar sonen och jag, handlade gjorde maken redan igår vid 21-tiden på kvällen, allt för att slippa trängsel. På påskafton kommer morbrors fru, hon som blev ensam när min morbror dog i vintras. Pälsa på dig sa jag till henne, vi ska bjuda på förrätt: Toast Skagen och ägg med laxröra. Varmrätt Porchetta med små potatisar, klyftade rödbetor och gul lök i ugnen, till det creme fraishe med fetaost och kryddor som sås och så sallad. Till kaffet blir det antingen en marsipantårta eller en citronfromagetårta, vi ska äta tårta till kaffet även på fredag, så jag vet inte vilken jag känner för att göra.

På fredag bjuder sonen på middag, lamm med rotfrukter, rödvinssås och brysselkål. Må Påsken komma vi är redo 🐣🐥🐣🐥🐣🐥🐣🐥

Men så skönt att vara hemma ensam en lite längre stund, inte för att jag på något vis vill vara utan min gubbe, men lite luft ensam några timmar, mår jag bra av. Jag har hunnit med en hel del, inklusive rastat Frasse. Vi hade ju besök av hans fd ägare förra helgen och det var kram och pusskalas, hon satte sig på ändan på gräsmattan, det gick hett till av glädjen att se varandra. Så mysigt att se deras kärlek och sen var Frasse liksom klar och ställde sig mellan maken och mig helt lugn. Fd ägaren och jag har mailat om mötet och tänkte samma sak, Frasse har det bra, när han var färdig med hälsandet, visste han vilka han nu hör ihop med. Vi tänkte samma tanke där, hon sa att hon såg att han var så lugn och mådde psykiskt så bra, hon är så glad att han får bo hos oss. Snacka om att vi är lyckliga som fick honom.

Kram på Er Alla önskar er en riktigt skön och vilsam helg.

Glad Påsk 💚🐥💚

Nu ere jul

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Vi brukar bjuda ungarna på middag denna helg, men som det nu är, blir ju inget som man har tänkt sig. Så vi köpte korgar som vi fyllde med ostar, kex, vin, marmelad, vindruvor, päron och godispåsar till ungarna. Så drog vi iväg för att överlämna korgarna.

På väg ut genom porten visar maken mig dekorationen som någon har hängt upp. Jag skrattar gott, ”men tok där säger jag, det är ingen som har hängt upp det, den hänger i ett spindelnäts tråd.” Naturen har dekorerat helt själv, fantastiskt glad blev jag.

Sen bar det av till dotterns familj. Så jag längtar efter att få krama om dem alla, men det blir bara lite armbågsluftande för oss vuxna. Men så kul att titta på barnen, en snabbfika stående på altanen.

Sen tillbaka till Lidingö och in till Dans familj som mötte upp utanför porten. Mysigt att se dem, min T var ute på annat äventyr och hade skickat hälsning och bild på sig till mig. Dan höll på med julmiddag … hahaha! De har dansat runt en icke synlig julgran med ungarna och sjungit alla kända ”dansa runt granen” visor.

Han är ju tokig i att laga mat och kompisarna som kommer tror det blir en vanlig middag, men det blir julbord. Vi fick nygjord Gubbröra av honom, det passar vår middag så bra. Vi ska äta dillstuvad potatis och gravad lax, så Gubbröran blir som förrätt.

Imorgon ska de hämta Frasse på tur och då ska vi få julmat, ser vi fram emot.

Här har ni naturens egen konst, snyggt eller hur? Här hänger den och dinglar i vinden.

Varm om benen

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Nu är ugnspannkakan med finriven morot i ugnen, den ska serveras med rårörda lingon och vitkålssallad.

Idag har jag mått bra hela dagen, ofattbart, härligt, efterlängtat. 🦥 Invigde min nya vadderade långkjolen under scooterfärden, den fungerade perfekt. Det blir ju väldigt kallt om benen när jag kör scootern, tittade på den typen av skydd som handikappade har, men de var ju ihopsydda vid fötterna. Så hittade jag denna vadderade långkjol, var orolig att den skulle vara för smal i midjan, men den var stor nog. Så nu kan det få bli kallt, men snön hoppar jag över, så jag kan åka runt som jag vill.

Dagen bjöd solsken och mildhet, Frasse fick både nosa i lugn och ro och så springa. Jag plockar upp efter honom och andras hundar om det ligger nära hans. Jag har kört över sex mil sedan jag fick den i somras.

Man får ju tycka som man vill, men jag kände mig road när jag idag gick in på Amazon och tittade på allt som erbjöds att köpa. Klart jag beställde en omgång, blir ju bra nu till jul att skicka efter julklappar.

Har ni sett så söta, utdöda Dronten som var oförmögen att flyga, de levde på ön Mauritius, 1 meter höga, kan ha vägt 10,6 – 17,5 kg.

Efterlängtat besök av dotterns familj

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

En så underbar försommardag i vår mysiga park med föräldrar och alla lekande barn, ännu bättre blev det när dottern med familj kom på besök.

Glass, tårta och hembakta kardemummabullar, livet leker och barn hojtar runt om, ett liv och ett kiv.

Våra barnbarn, E och H så efterlängtade känner jag verkligen mer än vanligt när E kommer sprintande som värsta OS-löparen och ropar MORMOR! Den längtan och glädjen kan man inte ta miste på.

Nog känns det snöpligt att inte kunna avsluta längtan i famnen på varandra.
Hålla avstånd när man bara vill krama, pussa och vara nära.

När man inte ses så ofta så ränner ungar iväg på längden, även yngsta H verkar ha tappat mycket av bebishullet. Den lilla roliga raringen pratar som bara den och nog är det bra kul att förstå vad hon säger mer och mer.

När hon kom och sträckte sin lilla hand med självplockade blommor mot mig, då klappar mormorshjärtat av kärlek. Denna Goa MumsMums till unge med empati i mass och starkt känsloliv. Så minns jag hennes mamma som liten, fullt ös medvetslös, men så stormande glad och nyfiken på livet som dottern var, är det inte många som är, möjligtvis H då. Så i dotterns familj är det yngst som är mest lik mamma, i sonens familj är äldst mest lik sin pappa.

Fy tusan så jag älskar alla mina skunkar.

Fick fina blommor från dotterns trädgård de där stjärnflocka som jag är så förtjust i och vill så i mängder av olika färger på landet, vilket år som helst.
Nu spelar och dunkar partybåten förbi vårt hus, tänk att jag en gång orkade och njöt av dansdunkljud. Nu är det skönt när dunket tunnas ut för att försvinna över nejden.

Nu har vi gjort en stor sallad med massor av smaskens i.
Middagsdags!

Kram på er alla Tjing!

Spa da

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Upp som en sol och ner som en pannkaka, eller mer pannkaka redan från början. Imorse vid fullständigt fel tid för min idiot till kropp, körde maken mig till tandläkaren. Jag blev väl omhändertagen, undersökt, två röntgenbilder togs och den tand längst bak vars yttersida lossnat fixade/lagade mitt suveräna team av tandläkare och sköterska. Det tog 20 minuter och sen forslade maken hem min skakande, svimfärdiga kropp.

Det var då själva faAn att bli så här nockad för ingenting, jag vinglade ut i köket gjorde några smörgåsar och tog en kopp kaffe. Sen har jag sovit i soffan, det är så skakigt, darrigt att jag helst bara vill fortsätta sova. Men, varför finns det så många ”men” här i livet? Frasse ska på sitt ”spa” 15.30, kloklipp, öronhårklipp +rengöring, klipp hår under magen och runt snoppen, sen blir det lite rakning och shamponering. Han fäller och har så otroligt mycket päls.

8AE5ACE0-6D60-4107-A694-EA46A57E7F49

När han är inlämnad ska vi köpa riktigt surdegsbröd på bageriet/jag orkar inte baka idag och sen in på hundaffären och köpa vitaminer och mineraler till Frasse. Jag köpte ett pulver med allt som han behöver, man blandar det i hans mat, men hans mage fick ju spunk och inte blev det bättre när vi testade igen några dagar senare, då visade jag bara pulvret för Frasses middag i skålen och han blev ändå lös i magen igen. Så nej, det pulvret går bort. Här berättar jag om det vi ska göra, men egentligen kommer jag sitta i bilen och vänta medans maken får ränna runt. Det är så det ser ut det här livet som är mitt vissa perioder, nu har ju bilsittandet utökats med sittande pga covid19 inte bara för att kroppen inte pallar. Suck!

Men livet väntar inte för att min kropp inte fungerar idag, jag hör barnen som leker bakom huset, båtarna som kör förbi, en del slår med fören och vågorna skvalpar upp mot land, hörbart vissa dagar. Det glittrar förföriskt och alla mina älskade sjöfåglar svävar förbi mitt vardagsrumsfönster högst upp i huset. De tror att de är ensamma i det blå, så här högt upp, men tji fick de. Igår när kroppen min levde mer normalt, så kastade jag ut bröd och tärnad ost till dem, svisch så dök en hel hop och rensade på några sekunder. Att se dem flyga ovanifrån är en kittlande härlighet, de är så vackra.

Nu ska vi dra till hundspa tjing!

 

Äntligen

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

938EBBA1-E758-42A2-B24D-DF866E1EFD90
I måndags körde maken mig till Sodexo för att pröva ut en elscooter. På bilden fastnade min trevliga rehabkontakt. Så nu väntar jag bara på leveransen och det kanske går lite snabbare än vanligt så här i Coronatider, inte många som vill pröva ut hjälpmedel.

Annars har jag inte gjort så mycket, är bara så jobbigt trött. Maken lagar mat och tydligen piper Frasse. Jag sitter i vardagsrummet och hör inte det.

Går iväg mot hallen och ser hur olycklig hundstackaren är och lös i magen. Maken ut med hunden och jag borde ta hand om olyckan … men maken känner ju mig. Jag ulkar och kräks är helt hopplöst att lita på mig, när det gäller sånt, jag la bara hushållspapper över eländet.

När ungarna var små hände det inte så ofta som tur är, vissa familjer får ju oftare problem med sånt. Men hände det och jag var ensam så kräktes ungen i toaletten och jag hade en egen hink på sidan om det blev för mycket.

Men konstigt nog har jag i mitt yrke som hemvårdarinna fått ta hand om allt möjligt omöjligt. Jäklar så jag andades med näsan och skurade, vet inte hur jag klarade det, men var ju ett måste, var mitt jobb. Jag har fobi för att höra folk kräkas, dessutom.

Vi lagar mat till Frasse själva och har precis börjat ge honom ett nytt vitamin/kalk medel som hundar behöver när maten är hemlagad. Så vi tror att han reagerade på det, blir lite uppehåll med pulvret och smyga igång med bara lite, hoppas det fungerar. Stackars liten. ❤️

 

Förbenat efterhängset duschdraperi

~ livsglimtar ~ 15 kommentarer

595FD786-862F-4435-88D5-6B5F3BD93CB7

Alla kan tappa resåren och behöva lite extra hjälp. 🤣

En sån underbart strålande solskensdag, sommarkänslan fick mig att sitta i solen längre än jag borde, borde inte alls. Men kunde bara inte låta bli att låta mig omfamnas av ljuset och värmen. Jo, men jag höll ihop klänningen över bröstet och funderade på att hämta en sjal … har ju tagit bort början på hudcancer på bröstet en gång och kollas varje vinter. Känns inte rätt att ta hudklinikens tid, om jag inte hjälper mig själv, sköter mig. Jag får det av medicinerna, så det är ju inte så där värst mycket jag kan göra, mer än sitta i skuggan.

Men så intensivt fåglarna sjunger och jag lyfts i själen av deras toner om bråttom, bråttom, samla ihop allt till vårens bon och nytt liv. Livet vaknar där ute igen och jag kan inte annat än avundas allt som så skickligt startar upp varje vår. Att livet kommer fortsätta oavsett om jag, eller vi människor finns här. Det är nog många som inte inser hur lite/inget vi har med naturen och djuren cykler att göra. Har vi med det att göra är det mest negativt sorgligt nog, fast vi finns, alla vi som vill väl och alla de som verkligen jobbar för att hjälpa till med djuren och alla arters överlevnad.

Efter sex veckor på landet mår jag strålande fläckvis. Kroppen hittar på lite varianter som jag får klaga över, men psykiskt så är jag i stark balans. Finns bara ett som är riktigt uselt, jag rör knappt på mig. Maken går ju långt med Frasse ett par gånger om dagen och själv har jag vuxit fast i soffan. Konditionen är usel och jag vill inte säga att det bara är mitt fel, hahaha hur låter inte det? Vad jag vill är underordnat vad kroppen klarar, är den yrslig och  svag i knäna, så blir det inte mycket gående av. Veckan jag var ensam med Frasse var tuff för mig, att vara på G hela den vakna tiden. Alltid knappt om tid till nästa promenad, några utesvängar var tvingande bli lite längre för Frasses skull och jag kastade bollar, rackarns bollar. Detta lakade ur min kropp och den blir ju inte direkt piggare som jag kunde önska, det var en tacksam kropp som jublade när maken kom hit.

Corona? På ett vis är jag trött på allt som skrivs och pratas om eländet, men lik förbenat dras jag till rapporteringen. Själv har jag inte varit in i en affär mer än apoteket en gång för några veckor sedan. Det är maken som sköter all handling med skyddsvantar på och mig i bilen görandes korstecken för hans skull. Än har vi klarat oss tror vi, kanske hör vi till de som inget märker av eländet, vet jag ju verkligen inte.

Nu har jag ännu en vän som opererade hjärtat och blev dålig efter det, någon slags infektion i benet, där de hade tagit en bit av en åder till hjärtat. Som om inte det räcker fick hon och maken corona. Så nu ligger hon isolerad på NKS, tror nog att de flesta av oss nu känner någon som blivit sjuk eller också dött.

Jag har en irriterande upprepande upplevelse som jag vill ha hjälp med att klura ut svaret på, varför det gör som det gör. När jag duschar har jag duschdraperi runt själva duschutrymmet, detta förbannade draperi som kletar sig fast på mig, det är så äcklig känsla. Jag ryser och muttrar, inget hjälper, jag har inte så stort i duschutrymmet,  men varför måste det klistra sig fast på min kropp. Böjer jag mig ner kan du ge dig sjutton på att det fastnar mellan skinkorna när jag reser mig upp. Åhhh detta efterhängsna äckliga draperi, som åker i tvätt ofta som straff.🤺 Attack!

Nu ska vi äta en gryta till middag, sen ska jag mata min nya surdeg med vatten och mjöl, imorgon ska jag baka med den för första gången.

Önskar er alla en bra vecka, imorgon ska jag till Hallstavik och ta 3-månaders kiss och blodproverna. Blir inget möte med min njurläkare, vi har telefonmöte nästa vecka om provsvaren.

🌺❤️🌺

 

 

 

 

13 år🌺🌺🌺🌼🌼🌼🌸🌸🌸

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

BB58939E-5480-4CC6-B619-C9EE428EB8EF

Här vilar Frasse i Husses knä, så glad att han kommit hem från jobbet i stugan.

Min årsdag idag, 13 år sedan jag började här inne.
Grattis!
Till alla er som stått ut genom åren, några har varit med hela vägen. Flera har försvunnit genom åren, men så mycket minnen och roliga inlägg jag har fått ta del av. Så tack alla ni som finns kvar, speciellt ni som har kämpat med mig genom de flesta år. ❤️❤️❤️❤️❤️

Isolerad på Karolinska

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

83CEDCE1-7C29-48F7-9C00-6C4C107C077F
Igår var det fart på tantaluringen, tog tag i barnbarnens alla leksakslådor de har hos oss. Sorterade ut skräp och trasiga leksaker, torkade ur plastlådorna, kände mig nöjd. Sen åkte gardinerna i rummet ner, allt ut på altanen, dammsögs och skurades av. De sista tyngre sakerna skötte maken. Jag hittade nämligen en levande liten randig mal i plastlådan med ritpapper och målardon. Då blev det rys och frys i mig och skurkärringen tog över, och dirigerade maken till slutklämmen. 😁

Nästa rys och frys var när jag upptäckte första fästingen på Frasse, ”den var död sa maken” som plötsligt blev obducent efter att jag lekt kirurg och tagit bort den. Så vi gav Frasse första tabletten mot fästingar igår.

Här händer inte ett smack värt att skriva om, närmsta grannens fru har flyttat in i deras kåk, inbillar mig att hon ligger isolerad i corona, då hon inte ens syns rökandes på sin altan. Jag oroas, undrar varför hon körde hit, är det inte bättre att ligga hemma, där maken kan hålla lite koll på henne?

Idag kör min kropp med sin ristande huvudvärk, den kommer med jämna mellanrum, idioti rent ut sagt och så onödigt.

På tal om huvudvärk så pratade jag med en vän igår som ligger isolerad på Karolinska med corona. Både hon och maken åkte dit, kraftig huvudvärk och slemmigt i bröstet. Men min vän som för några veckor sedan opererades i hjärtat, de tog en bit från ena benets vener och använde det i hjärtat. Så klart fick hon var både i bröstets sår och i såret på benet. Så de har öppnat såret på benet och skrapat ur, vilket ska göras igen. Men hur stor otur kan man ha? Tänk att ligga där isolerad i eget rum vecka efter vecka.

 

Vi har ett yngre par med två små barn på vår gata. De har byggt en avlång trekant av smalare trädstammar till ett litet bo, som står vänd ut mot vägen. Där står ett stort troll och min tanke direkt var att leta upp ett litet penntroll och ställa in som överraskning till barnen när de kommer ut nästa gång. Så nu vet ni varför jag började städa barnbarnens leksakslådor.

Idag skiner solen och jag ska sätta mig på altanen och njuta lite senare. Min femte vecka på landet och jag trivs bra. När vi tröttnar åker vi hem till stan och isolerar oss där, men än möter jag gärna våren här ute.

Ro hit munskydd och allt annat skydd till vårdpersonal Nu!

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

95B95D65-43D1-4B8A-BE6D-C39ED6C6AD24

Gårdagen var en riktig höjdardag, ute växlade vädret som om det plötsligt drabbats av total kaos och inte kunde bestämma sig för snöoväder, fint hagel, grovt hagel, små snöflingor, blaffor till snöflingor, sol, sol i moln och/eller helt blå himmel. När allt drog ihop sig och mörkret sänkte sig, njöt jag av ett av få snöoväder denna vinter. Självklart lyckades jag och Frasse gå vår tur när vädret hämtade andan, lagom sol och en mörkgrå himmel hotfullt på väg mot oss.

Jag har nu varit här i stugan över två veckor och mår väldigt bra av lugnet, nu bor ju även maken här och det lugnar mig ännu mer.

Ja, vad tänker en liten hjärna sittande i en stuga på landet? Inte mycket.

Vem köper flytande pumptvål med blåbärsdoft?
Vem tänkte ut att blåbärsdoftande tvål blir en kioskvältare bland kunder?
Den göken skulle jag vilja ha ett snack med. Står där och trycker på pumpen och ut strömmar en äcklig blåbärsdoft, hur kunde de veta att jag i hela mitt liv drömt om att tvåla in mig i just blåbär? Näää, knappast!

Ropar på maken och frågar hur sjutton han tänkte när han handlade tvål med den doften?

Kan man tänka på något annat än corona med det massiva informationsflödet från hela media via alla tänkbara kanaler dygnet runt.
Konstaterar att det är som det är, landet som så generöst bjuder värden på farliga virus om och om igen borde stå till svars. Men de låssas nu att alla nyinsjukna har blivit smittade av utlänningar. Icke oväntat ljög de om omfattningen av både antalet sjuka och antalet döda. De lär redan ha öppnat marknader med levande djurförsäljning igen, så det är väl bara att invänta nästa virus de sprider.

Corona och svensk sjukvård … nu vill myndigheter lura i personalen i vården att de inte behöver munskydd. Jag kan bara tolka det som att regionerna/regeringen inte klarar sitt jobb att skaffa skyddsutrustning, vilket inte förvånar mig. Bort med dessa överbetalda landstingspolitiker, fd politiker är inget att lita på. Skulle de vara något slags specialister plötsligt på sjukvård? Knappast!

Så ge för faAn munskydd och all skyddsutrustning de behöver i vården, eller hur tänker ni att vården ska skötas när alla har blivit sjuka och dött? Överhuvudtaget detta mantra om och om igen att ”munskydd inte hjälper” är ju så otroligt dumt. Varför har hela världen på sig munskydd av allt tänkbart, hemgjorda om inget annat finns. Munskydd skyddar ju både den som bär det och den som möter bäraren. Sen kanske det inte är maximalt skydd, men bättre än oskyddad. Varför springer jordens  sjukvårdsfolk med munskydd på sig om det inte behövs?

Tänker att de inte klarar av att sätta igång redan befintliga fabriker med att göra skyddsutrustning, saknas väl någon byråkratisk EU-certifiering som bara svenska byråkrater bryr sig om. Att folk blir sjuka och dör spelar mindre roll i vårt galna byråkratiska land.
Då kom de på att säga att munskydd inte behövs! Så kanske regeringen och kompani +landstingen de usla, ser bättre ut än att de inte klara det mest elementära. Som om de brytt sig om stora lager på sjukhus som normaltillstånd, plus extra stora sjukvårdslager plus medicinlager på olika ställen i vårt land, för att möta upp brister vid kriser och krig. MSB? Var det deras uppgift de senaste åren att trycka upp en broschyr där de talar om hur vi ska ta hand om oss själva? Vad har vi alla dessa myndigheter till?

 

 

Frasse har ordet

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Här har vi några grader plus, snöfritt och strålande sol. Dagen började med att husse satte nyckeln i ytterdörren och tog med mig på morgonens första runda. Matte och jag vaknade 9.30 vi låg och kramades när husse dök upp. Sen 40 minuter senare släppte husse in mig till matte igen och gick till sitt karantänboende . Jag måste säga att jag inte fattar alls, vad som händer i familjen nu?

Husse är sig inte lik, han hämtar mig för promenad eller leker med mig ute. Jag hänger som vanligt med honom på tomten när han fixar med de nersågade träden och allt annat som vi herrar har att uträtta på tomten. Första natten sov jag över hos honom, men det mådde jag inte så bra av.

Matte tänkte att husse som inte sett mig på så länge skulle få mysa med mig i sängen över natten. Men jag saknade matte så in i norden och blev orolig över det nya boendet. Så nu bor jag som tidigare bara hos matte och då blev allt bra igen.

Men jag har ännu inte lyckats klura ut varför husse och matte inte bor ihop längre? Varför husse håller sig borta, jag längtar efter att det blir som vanligt igen.
Det är lite sorgligt att höra matte ringa ner till husse på kvällen och höra vad han gör. Så suckar hon och längtar till allt blir som vanligt igen.

Jag har det himla bra, matte har fixat världens frukost som jag får efter promenaden. Kycklingfilé med kokta herrgårdsgrönsaker, riven vitkål med morötter, en skvätt hemkokt grönsakssoppa sätter fart på det hela och sist kokt ris. Här får jag olika menyer varje vecka, kött, fisk fågel och lite kokta ägg står på menyn. Sen har hon vitaminer och annat som hon prompt rör ner i käket varje kväll. Hon tycker det luktar apa om vitaminerna, men jag gillar allt som luktar apa, så vad klagar hon på, hon behöver väl inte äta mina vitaminer?

I förra veckan ringde mattes mamma klockan tolv på natten, hon kunde inte somna, utan hade tittat på sk corona nyheterna från hela världen och då först förstått hur illa det var i världen. Bilder på Europas tomma städer gav henne en chock och matte fick fullt upp att lugna henne. Det är inte lätt säger matte när man blir äldre och inte riktigt hängt med i svängarna. Själv förstår jag inte alls vilka svängar hon egentligen pratar om. Får jag bara kärlek, mat, mattes varma säng, svänga runt ute, busa med husse och göra nr 1 och 2 så kan livet inte bli bättre. Svängarna får hon ha för sig själv.

På måndag börjar husse jobba ifrån sin stuga, han har haft otroligt mycket att göra för att det ska bli så bra det bara går för hans företag. Hans tankar går till alla anställda och sjutton vet om inte matte sa häromdagen att han var deppig. Hon har nog aldrig sett honom deppig på detta vis. Så nu kommer de sitta här i sina stugor och invänta och längta tills de kan bo ihop igen.

Matte ska ju alltid vara lite märkvärdig med sin sjuka kropp, det ska tas en massa hänsyn till ditt och datt. Samtidigt som hon krasst säger att ”Något ska man dö av.” Men inte faAn kommer hon någonsin acceptera att dö av något skit virus när hon har överlevt så mycket elände med sin kropp. Då får de skriva ”Detta accepterade hon inte!” på hennes gravsten. Kom ihåg det.

Nu börjar matte röra på sig i soffan, in i duschen med dig, så vi kan sticka ut. Jag har min fina pipboll som väntar på mig, matte säger att den är bland det äckligaste hon tvingas ta i hela dagarna. En halvt avgnagd liknande tennisboll, med ”gult skägg” som jag hela tiden försöker dra bort, halva är naken nu, så jag kommer lyckas få den helt naken till slut.

Fridens på er alla och ha en Voff dag! ❤️❤️❤️ 

024319EC-98F8-48FC-ACA0-FD1B41BA678F

Snabeldraken och jag

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Idag tar jag dagen i etapper, har kastat ut alla mattor på altanen, sen vila i soffan. Dammsög vårt sovrum och hallen, vila i soffan … nu är det stora rummet och köket kvar. Sen ska skurhinken fram med såpavatten, doftar så himmelskt gott. Det blir mycket vila i soffan idag, jag flåsar som en idiot.

Men när det är klart ska jag dricka en kopp java och njuta. Kan själv, visst men det tar evig tid och ork.

Frasse är så himla snäll, jag har öppen ytterdörr när jag dammsuger, han går ut på altan, men sticker inte ut på tomten, förrän jag säger varsågod. Han är superkänslig på mitt görande, han går långsammare ute när han hör att jag börjar flåsa, vänder hem när jag tänker att jag inte orkar mer. Kommer varje gång jag kallar på honom, bara en sån sak.

Om jag förändrar mitt humör det minsta, typ svär över paddan, så där som man gör utan att ens tänka på det. Då sticker han på en gång in i sovrummet. Jag har börjat ta tag i den biten, pratar med honom att höjd röst inte är farligt, så han har börjat stanna kvar oftare men ännu tveksamt. Hans nos och svans fick jag inte röra från början, nu har jag smekt hans svans så ofta att han står kvar och njuter, han vet att jag inte gör svansen illa. Nosen får jag nu mera pussa ovanpå, ännu inte helt ok, men han litar mer och mer på mig.

Han är en änglahund sänd till just mig, han är allt jag kunde önska mig i hundväg. Sen tror jag att även han behövde komma till just mig, oändlig kärlek, god hemlagad mat, närhet, trygghet och lugn, enda hunden=all uppmärksamhet.

4890AA2D-BE1E-4C35-835F-7C1C7DA00297

Nu ska jag ta tag i snabeldraken igen …

Önskar er alla en skön helg, själv kommer jag njuta av att se min man igen. Fast han får bo i ungarnas stuga, ska jobba där ifrån under flera veckor. Jag kommer bli glad att han kommer, Frasse kommer bli jublande glad när promenadkompisen som går låångt kommer.

❤️🌺❤️

Lugnet la sig

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Imorse drog vi runt första turen på tomten och närmsta väg, regnet ömsom strilade och öste på. När det viktigaste var gjort sprang Frasse till ytterdörren och väntade in mig som lufsade i ett tempo passande en nyvaken tant med nattlinnet på under kappan, en tant utan brådska.

Just nu känner jag mig så lättad, inte nog med nyduschad, även tvättat håret och det gör jag inte lika ofta här som i stan. Efter några veckors dividerande om det här med isolering för min del och hur vi skulle göra med maken som ännu jobbade, fast han i mitt tycke har ett jobb som passar utmärkt för att utföra i hemma. Efter samtal om hur produktion och allt annat skulle läggas upp ringde han mig och sa att han skulle jobba två dagar hemma och sen en dag på jobbet. Då blev jag mållös som omväxling, vad är det han inte fattar? Tror han att alla andra kan bli smittade, men inte han?
Båda ungarna hörde av sig och kände att så här kan det inte vara, sonen pratade med sin pappa, som tack o lov insåg att han inte tänkte hela vägen ut. Så nu blev det omläggning i planerna och jag blev så lättad. Tusen tack mina älskade ungar, för att ni hjälpte pappa er att tänka klart.

Så nu kommer han att jobba hemifrån. Han kommer bo i ungarnasB166F286-DADA-43F5-BA21-7974ADCE02E4 stuga och jag i vår. Vi kan sitta på altanen och prata, fika om vädret vill, gå en promenad allt med tillräckligt avstånd mellan oss.

Frasse kommer få långa promenader och jag får väl laga mat åt oss och ”ställa på trappen” till maken, sa jag till honom och så skrattade vi. Nu har vi båda bokat av tandläkare, läkarbesök, städning och allt annat. Jag ska kolla upp vilka som kan skicka hem varor framöver.

Nu snackar Frasse så vi ska ut.

 

Om en liten fågels död och det ofattbara

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Gårdagens strålande har nu bytts ut mot gråväder och blåst, jag vaknade tidigare än igår med stel och stapplig kropp. Upp och borsta tänder, dra på kläder med nattlinnet kvar, för jag tänkte inte promenera iväg med Frasse idag, han får flänga runt på tomten med mig.

Jag gick långsamt runt och Frasse gjorde sitt, perfekt, bara fram med en bajspåse. Han sprang runt och jag trampade också runt, ser något rött liggande bakom huset, en död Domherre. Jag tog upp den i en plastpåse och kände sorg över att en så perfekt varelse var död. En av mina favoritfåglar, de håller ihop, honan och hanen hela livet och jag funderar över om fågeln var en singelherre eller om en hona nu sörjde sin make.

Så många småfåglar det nu finns, så borde jag oftare se döda på marken, jag har bara hittar två på vår tomt på många år och en svala hemma i stan. Svalan upptäckte jag och T, han var liten då, så det här med död fågel var så konstigt. Konstigt även för mig, för vem har sett en svala på så nära håll, helt stilla? Jag är så blödig att jag får stort påslag av sorg, fast jag redan som liten lärde mig om livets gång, även för djur. Jag tror att ”instrumentet” där inne är finstämt hos de flesta av oss, om vi bara stannar upp och känner in vårt inre.
769BAFE8-52BE-4097-A718-8300314EB6CE

Igår tog det bara stopp i mig, när allt jag skrollade fram bara var Corona hit och Corona dit, myndigheternas dirigering, politikernas tafatta ord, ekonomi, företagsdöd, skatter, skulder, lån, privatläkares upplevelser, alla förstå sig påare, ledarskribenters trumpetande, fåtal fd sjukas upplevelse numera friska, hamstring, döden, döden, lungmos och övergivna sjuka utan respirator. Framtida scenario väcker bilder inom mig från pestens tid, där döda låg i högar, kryssmärkta dörrar där döden hämtades i kärror och slängdes i travar i väntan på bättre tider.

Nyheterna förmedlar tomma tysta städer i Europa, insjuknande och antalet döda förmedlas tystare, bästa sättet att inte låssas om att något händer, är ju att som Sverige inte ens kolla vad som händer, med folk utanför sjukhusen. Våra kvällstidningar har slagit upp rena krigsrubrikerna, stabilt pålitliga som vanlig i att skrämma skiten ur folk. Vill du ha fakta får du betala extra för att få tillgång till kvällstidningarnas information. Att vi betalar skatter för att de ska överleva och tjäna pengar, betyder inte att de anser sig ha någon som helst ansvar/skyldighet att dela fakta, information för att lugna befolkningen, hjälpa till.

Tänker på vänner och bekanta som som mig är den riskgrupp med sämst möjlighet att överleva. Alla mina njurvänner, några med KOL och andra lungsjuka, alla äldre släkt och vänner. Jag får panik av alla känslor, samtidigt som jag stänger av för att inte må så dåligt. Här sitter jag i en stuga på landet, vårt lilla paradis, men jag sitter här för att överleva, sitter här för att det i en ev framtid, ska finnas plats för mig på sjukhuset om/när jag blir sjuk. Men vi alla förstår ju hur otroligt illa ekvationen med Europas minsta antal sängplatser/respiratorer går ihop.

När staten nu vill dra ut på insjuknandet i det längsta, för att vården ska kunna ta hand om en del av de sjuka. Tänker att politikerna vill rädda ansiktet inför det kommande avslöjandet av helt undergrävda, ekonomiskt totalt utarmande som politikerna har gjort mot vår sjukvård. Total kaos!

Om insjuknandet hos befolkningen går långsamt, kanske det inte blir lika avslöjande, svart på vitt att vi har sämst tillgång till vård, sängar, respiratorer, sköterskor, läkare, undersköterskor i hela Europa. Som om inte det räcker har vi dessa landsting som inte klarar av sitt jobb, fd politiker som plötsligt ska bestämma över liv och död. Hur det har gått, vet vi redan och ännu mer om eländet nu, vårdpersonalen har inte skyddsutrustning nog eller provkit. Arma, arma vårdpersonal alla kategorier, med så gniden usel politisk ledning. Gör som Norge ta bort landstingen, spara liv, spara pengar, få lösningar på det trams som nu tillåts gräva ner svensk sjukvård.

Men nu vill jag avsluta med  ❤️👍✌️till Bergalott som i nuet äntligen får en ny höft. Måtte vården göra sitt bästa för hennes som i grevens tid, får det hon är i behov av, för ett bra liv utan värk. ❤️
Nu pratas det om att inplanerad vård ska läggas ner, alla vårdplatser behövs till Coronas offer.

Hur kunde politikerna göra så här mot oss, hur kunde vi tillåta dem att rasera vår vård?