Efterlängtat besök av dotterns familj

En så underbar försommardag i vår mysiga park med föräldrar och alla lekande barn, ännu bättre blev det när dottern med familj kom på besök.

Glass, tårta och hembakta kardemummabullar, livet leker och barn hojtar runt om, ett liv och ett kiv.

Våra barnbarn, E och H så efterlängtade känner jag verkligen mer än vanligt när E kommer sprintande som värsta OS-löparen och ropar MORMOR! Den längtan och glädjen kan man inte ta miste på.

Nog känns det snöpligt att inte kunna avsluta längtan i famnen på varandra.
Hålla avstånd när man bara vill krama, pussa och vara nära.

När man inte ses så ofta så ränner ungar iväg på längden, även yngsta H verkar ha tappat mycket av bebishullet. Den lilla roliga raringen pratar som bara den och nog är det bra kul att förstå vad hon säger mer och mer.

När hon kom och sträckte sin lilla hand med självplockade blommor mot mig, då klappar mormorshjärtat av kärlek. Denna Goa MumsMums till unge med empati i mass och starkt känsloliv. Så minns jag hennes mamma som liten, fullt ös medvetslös, men så stormande glad och nyfiken på livet som dottern var, är det inte många som är, möjligtvis H då. Så i dotterns familj är det yngst som är mest lik mamma, i sonens familj är äldst mest lik sin pappa.

Fy tusan så jag älskar alla mina skunkar.

Fick fina blommor från dotterns trädgård de där stjärnflocka som jag är så förtjust i och vill så i mängder av olika färger på landet, vilket år som helst.
Nu spelar och dunkar partybåten förbi vårt hus, tänk att jag en gång orkade och njöt av dansdunkljud. Nu är det skönt när dunket tunnas ut för att försvinna över nejden.

Nu har vi gjort en stor sallad med massor av smaskens i.
Middagsdags!

Kram på er alla Tjing!

Spa da

Upp som en sol och ner som en pannkaka, eller mer pannkaka redan från början. Imorse vid fullständigt fel tid för min idiot till kropp, körde maken mig till tandläkaren. Jag blev väl omhändertagen, undersökt, två röntgenbilder togs och den tand längst bak vars yttersida lossnat fixade/lagade mitt suveräna team av tandläkare och sköterska. Det tog 20 minuter och sen forslade maken hem min skakande, svimfärdiga kropp.

Det var då själva faAn att bli så här nockad för ingenting, jag vinglade ut i köket gjorde några smörgåsar och tog en kopp kaffe. Sen har jag sovit i soffan, det är så skakigt, darrigt att jag helst bara vill fortsätta sova. Men, varför finns det så många ”men” här i livet? Frasse ska på sitt ”spa” 15.30, kloklipp, öronhårklipp +rengöring, klipp hår under magen och runt snoppen, sen blir det lite rakning och shamponering. Han fäller och har så otroligt mycket päls.

8AE5ACE0-6D60-4107-A694-EA46A57E7F49

När han är inlämnad ska vi köpa riktigt surdegsbröd på bageriet/jag orkar inte baka idag och sen in på hundaffären och köpa vitaminer och mineraler till Frasse. Jag köpte ett pulver med allt som han behöver, man blandar det i hans mat, men hans mage fick ju spunk och inte blev det bättre när vi testade igen några dagar senare, då visade jag bara pulvret för Frasses middag i skålen och han blev ändå lös i magen igen. Så nej, det pulvret går bort. Här berättar jag om det vi ska göra, men egentligen kommer jag sitta i bilen och vänta medans maken får ränna runt. Det är så det ser ut det här livet som är mitt vissa perioder, nu har ju bilsittandet utökats med sittande pga covid19 inte bara för att kroppen inte pallar. Suck!

Men livet väntar inte för att min kropp inte fungerar idag, jag hör barnen som leker bakom huset, båtarna som kör förbi, en del slår med fören och vågorna skvalpar upp mot land, hörbart vissa dagar. Det glittrar förföriskt och alla mina älskade sjöfåglar svävar förbi mitt vardagsrumsfönster högst upp i huset. De tror att de är ensamma i det blå, så här högt upp, men tji fick de. Igår när kroppen min levde mer normalt, så kastade jag ut bröd och tärnad ost till dem, svisch så dök en hel hop och rensade på några sekunder. Att se dem flyga ovanifrån är en kittlande härlighet, de är så vackra.

Nu ska vi dra till hundspa tjing!

 

Äntligen

938EBBA1-E758-42A2-B24D-DF866E1EFD90
I måndags körde maken mig till Sodexo för att pröva ut en elscooter. På bilden fastnade min trevliga rehabkontakt. Så nu väntar jag bara på leveransen och det kanske går lite snabbare än vanligt så här i Coronatider, inte många som vill pröva ut hjälpmedel.

Annars har jag inte gjort så mycket, är bara så jobbigt trött. Maken lagar mat och tydligen piper Frasse.
Jag sitter i vardagsrummet och hör inte det.

Går iväg mot hallen och ser hur olycklig hundstackaren är och lös i magen. Maken ut med hunden och jag borde ta hand om olyckan … men maken känner ju mig. Jag ulkar och kräks är helt hopplöst att lita på mig, när det gäller sånt, jag la bara hushållspapper över eländet.

När ungarna var små hände det inte så ofta som tur är, vissa familjer får ju oftare problem med sånt. Men hände det och jag var ensam så kräktes ungen i toaletten och jag hade en egen hink på sidan om det blev för mycket.

Men konstigt nog har jag i mitt yrke som hemvårdarinna fått ta hand om allt möjligt omöjligt. Jäklar så jag andades med näsan och skurade, vet inte hur jag klarade det, men var ju ett måste, var mitt jobb. Jag har fobi för att höra folk kräkas, dessutom.

Vi lagar mat till Frasse själva och har precis börjat ge honom ett nytt vitamin/kalk medel som hundar behöver när maten är hemlagad. Så vi tror att han reagerade på det, blir lite uppehåll med pulvret och smyga igång med bara lite, hoppas det fungerar. Stackars liten. ❤️

 

Förbenat efterhängset duschdraperi

595FD786-862F-4435-88D5-6B5F3BD93CB7

Alla kan tappa resåren och behöva lite extra hjälp. 🤣

En sån underbart strålande solskensdag, sommarkänslan fick mig att sitta i solen längre än jag borde, borde inte alls. Men kunde bara inte låta bli att låta mig omfamnas av ljuset och värmen. Jo, men jag höll ihop klänningen över bröstet och funderade på att hämta en sjal … har ju tagit bort början på hudcancer på bröstet en gång och kollas varje vinter. Känns inte rätt att ta hudklinikens tid, om jag inte hjälper mig själv, sköter mig. Jag får det av medicinerna, så det är ju inte så där värst mycket jag kan göra, mer än sitta i skuggan.

Men så intensivt fåglarna sjunger och jag lyfts i själen av deras toner om bråttom, bråttom, samla ihop allt till vårens bon och nytt liv. Livet vaknar där ute igen och jag kan inte annat än avundas allt som så skickligt startar upp varje vår. Att livet kommer fortsätta oavsett om jag, eller vi människor finns här. Det är nog många som inte inser hur lite/inget vi har med naturen och djuren cykler att göra. Har vi med det att göra är det mest negativt sorgligt nog, fast vi finns, alla vi som vill väl och alla de som verkligen jobbar för att hjälpa till med djuren och alla arters överlevnad.

Efter sex veckor på landet mår jag strålande fläckvis. Kroppen hittar på lite varianter som jag får klaga över, men psykiskt så är jag i stark balans. Finns bara ett som är riktigt uselt, jag rör knappt på mig. Maken går ju långt med Frasse ett par gånger om dagen och själv har jag vuxit fast i soffan. Konditionen är usel och jag vill inte säga att det bara är mitt fel, hahaha hur låter inte det? Vad jag vill är underordnat vad kroppen klarar, är den yrslig och  svag i knäna, så blir det inte mycket gående av. Veckan jag var ensam med Frasse var tuff för mig, att vara på G hela den vakna tiden. Alltid knappt om tid till nästa promenad, några utesvängar var tvingande bli lite längre för Frasses skull och jag kastade bollar, rackarns bollar. Detta lakade ur min kropp och den blir ju inte direkt piggare som jag kunde önska, det var en tacksam kropp som jublade när maken kom hit.

Corona? På ett vis är jag trött på allt som skrivs och pratas om eländet, men lik förbenat dras jag till rapporteringen. Själv har jag inte varit in i en affär mer än apoteket en gång för några veckor sedan. Det är maken som sköter all handling med skyddsvantar på och mig i bilen görandes korstecken för hans skull. Än har vi klarat oss tror vi, kanske hör vi till de som inget märker av eländet, vet jag ju verkligen inte.

Nu har jag ännu en vän som opererade hjärtat och blev dålig efter det, någon slags infektion i benet, där de hade tagit en bit av en åder till hjärtat. Som om inte det räcker fick hon och maken corona. Så nu ligger hon isolerad på NKS, tror nog att de flesta av oss nu känner någon som blivit sjuk eller också dött.

Jag har en irriterande upprepande upplevelse som jag vill ha hjälp med att klura ut svaret på, varför det gör som det gör. När jag duschar har jag duschdraperi runt själva duschutrymmet, detta förbannade draperi som kletar sig fast på mig, det är så äcklig känsla. Jag ryser och muttrar, inget hjälper, jag har inte så stort i duschutrymmet,  men varför måste det klistra sig fast på min kropp. Böjer jag mig ner kan du ge dig sjutton på att det fastnar mellan skinkorna när jag reser mig upp. Åhhh detta efterhängsna äckliga draperi, som åker i tvätt ofta som straff.🤺 Attack!

Nu ska vi äta en gryta till middag, sen ska jag mata min nya surdeg med vatten och mjöl, imorgon ska jag baka med den för första gången.

Önskar er alla en bra vecka, imorgon ska jag till Hallstavik och ta 3-månaders kiss och blodproverna. Blir inget möte med min njurläkare, vi har telefonmöte nästa vecka om provsvaren.

🌺❤️🌺

 

 

 

 

13 år🌺🌺🌺🌼🌼🌼🌸🌸🌸

BB58939E-5480-4CC6-B619-C9EE428EB8EF

Här vilar Frasse i Husses knä, så glad att han kommit hem från jobbet i stugan.

Min årsdag idag, 13 år sedan jag började här inne.
Grattis!
Till alla er som stått ut genom åren, några har varit med hela vägen. Flera har försvunnit genom åren, men så mycket minnen och roliga inlägg jag har fått ta del av. Så tack alla ni som finns kvar, speciellt ni som har kämpat med mig genom de flesta år. ❤️❤️❤️❤️❤️

Isolerad på Karolinska

83CEDCE1-7C29-48F7-9C00-6C4C107C077F
Igår var det fart på tantaluringen, tog tag i barnbarnens alla leksakslådor de har hos oss. Sorterade ut skräp och trasiga leksaker, torkade ur plastlådorna, kände mig nöjd. Sen åkte gardinerna i rummet ner, allt ut på altanen, dammsögs och skurades av. De sista tyngre sakerna skötte maken. Jag hittade nämligen en levande liten randig mal i plastlådan med ritpapper och målardon. Då blev det rys och frys i mig och skurkärringen tog över, och dirigerade maken till slutklämmen. 😁

Nästa rys och frys var när jag upptäckte första fästingen på Frasse, ”den var död sa maken” som plötsligt blev obducent efter att jag lekt kirurg och tagit bort den. Så vi gav Frasse första tabletten mot fästingar igår.

Här händer inte ett smack värt att skriva om, närmsta grannens fru har flyttat in i deras kåk, inbillar mig att hon ligger isolerad i corona, då hon inte ens syns rökandes på sin altan. Jag oroas, undrar varför hon körde hit, är det inte bättre att ligga hemma, där maken kan hålla lite koll på henne?

Idag kör min kropp med sin ristande huvudvärk, den kommer med jämna mellanrum, idioti rent ut sagt och så onödigt.

På tal om huvudvärk så pratade jag med en vän igår som ligger isolerad på Karolinska med corona. Både hon och maken åkte dit, kraftig huvudvärk och slemmigt i bröstet. Men min vän som för några veckor sedan opererades i hjärtat, de tog en bit från ena benets vener och använde det i hjärtat. Så klart fick hon var både i bröstets sår och i såret på benet. Så de har öppnat såret på benet och skrapat ur, vilket ska göras igen. Men hur stor otur kan man ha? Tänk att ligga där isolerad i eget rum vecka efter vecka.

 

Vi har ett yngre par med två små barn på vår gata. De har byggt en avlång trekant av smalare trädstammar till ett litet bo, som står vänd ut mot vägen. Där står ett stort troll och min tanke direkt var att leta upp ett litet penntroll och ställa in som överraskning till barnen när de kommer ut nästa gång. Så nu vet ni varför jag började städa barnbarnens leksakslådor.

Idag skiner solen och jag ska sätta mig på altanen och njuta lite senare. Min femte vecka på landet och jag trivs bra. När vi tröttnar åker vi hem till stan och isolerar oss där, men än möter jag gärna våren här ute.

Ro hit munskydd och allt annat skydd till vårdpersonal Nu!

95B95D65-43D1-4B8A-BE6D-C39ED6C6AD24

Gårdagen var en riktig höjdardag, ute växlade vädret som om det plötsligt drabbats av total kaos och inte kunde bestämma sig för snöoväder, fint hagel, grovt hagel, små snöflingor, blaffor till snöflingor, sol, sol i moln och/eller helt blå himmel. När allt drog ihop sig och mörkret sänkte sig, njöt jag av ett av få snöoväder denna vinter. Självklart lyckades jag och Frasse gå vår tur när vädret hämtade andan, lagom sol och en mörkgrå himmel hotfullt på väg mot oss.

Jag har nu varit här i stugan över två veckor och mår väldigt bra av lugnet, nu bor ju även maken här och det lugnar mig ännu mer.

Ja, vad tänker en liten hjärna sittande i en stuga på landet? Inte mycket.

Vem köper flytande pumptvål med blåbärsdoft?
Vem tänkte ut att blåbärsdoftande tvål blir en kioskvältare bland kunder?
Den göken skulle jag vilja ha ett snack med. Står där och trycker på pumpen och ut strömmar en äcklig blåbärsdoft, hur kunde de veta att jag i hela mitt liv drömt om att tvåla in mig i just blåbär? Näää, knappast!

Ropar på maken och frågar hur sjutton han tänkte när han handlade tvål med den doften?

Kan man tänka på något annat än corona med det massiva informationsflödet från hela media via alla tänkbara kanaler dygnet runt.
Konstaterar att det är som det är, landet som så generöst bjuder värden på farliga virus om och om igen borde stå till svars. Men de låssas nu att alla nyinsjukna har blivit smittade av utlänningar. Icke oväntat ljög de om omfattningen av både antalet sjuka och antalet döda. De lär redan ha öppnat marknader med levande djurförsäljning igen, så det är väl bara att invänta nästa virus de sprider.

Corona och svensk sjukvård … nu vill myndigheter lura i personalen i vården att de inte behöver munskydd. Jag kan bara tolka det som att regionerna/regeringen inte klarar sitt jobb att skaffa skyddsutrustning, vilket inte förvånar mig. Bort med dessa överbetalda landstingspolitiker, fd politiker är inget att lita på. Skulle de vara något slags specialister plötsligt på sjukvård? Knappast!

Så ge för faAn munskydd och all skyddsutrustning de behöver i vården, eller hur tänker ni att vården ska skötas när alla har blivit sjuka och dött? Överhuvudtaget detta mantra om och om igen att ”munskydd inte hjälper” är ju så otroligt dumt. Varför har hela världen på sig munskydd av allt tänkbart, hemgjorda om inget annat finns. Munskydd skyddar ju både den som bär det och den som möter bäraren. Sen kanske det inte är maximalt skydd, men bättre än oskyddad. Varför springer jordens  sjukvårdsfolk med munskydd på sig om det inte behövs?

Tänker att de inte klarar av att sätta igång redan befintliga fabriker med att göra skyddsutrustning, saknas väl någon byråkratisk EU-certifiering som bara svenska byråkrater bryr sig om. Att folk blir sjuka och dör spelar mindre roll i vårt galna byråkratiska land.
Då kom de på att säga att munskydd inte behövs! Så kanske regeringen och kompani +landstingen de usla, ser bättre ut än att de inte klara det mest elementära. Som om de brytt sig om stora lager på sjukhus som normaltillstånd, plus extra stora sjukvårdslager plus medicinlager på olika ställen i vårt land, för att möta upp brister vid kriser och krig. MSB? Var det deras uppgift de senaste åren att trycka upp en broschyr där de talar om hur vi ska ta hand om oss själva? Vad har vi alla dessa myndigheter till?

 

 

Frasse har ordet

Här har vi några grader plus, snöfritt och strålande sol. Dagen började med att husse satte nyckeln i ytterdörren och tog med mig på morgonens första runda. Matte och jag vaknade 9.30 vi låg och kramades när husse dök upp. Sen 40 minuter senare släppte husse in mig till matte igen och gick till sitt karantänboende . Jag måste säga att jag inte fattar alls, vad som händer i familjen nu?

Husse är sig inte lik, han hämtar mig för promenad eller leker med mig ute. Jag hänger som vanligt med honom på tomten när han fixar med de nersågade träden och allt annat som vi herrar har att uträtta på tomten. Första natten sov jag över hos honom, men det mådde jag inte så bra av.

Matte tänkte att husse som inte sett mig på så länge skulle få mysa med mig i sängen över natten. Men jag saknade matte så in i norden och blev orolig över det nya boendet. Så nu bor jag som tidigare bara hos matte och då blev allt bra igen.

Men jag har ännu inte lyckats klura ut varför husse och matte inte bor ihop längre? Varför husse håller sig borta, jag längtar efter att det blir som vanligt igen.
Det är lite sorgligt att höra matte ringa ner till husse på kvällen och höra vad han gör. Så suckar hon och längtar till allt blir som vanligt igen.

Jag har det himla bra, matte har fixat världens frukost som jag får efter promenaden. Kycklingfilé med kokta herrgårdsgrönsaker, riven vitkål med morötter, en skvätt hemkokt grönsakssoppa sätter fart på det hela och sist kokt ris. Här får jag olika menyer varje vecka, kött, fisk fågel och lite kokta ägg står på menyn. Sen har hon vitaminer och annat som hon prompt rör ner i käket varje kväll. Hon tycker det luktar apa om vitaminerna, men jag gillar allt som luktar apa, så vad klagar hon på, hon behöver väl inte äta mina vitaminer?

I förra veckan ringde mattes mamma klockan tolv på natten, hon kunde inte somna, utan hade tittat på sk corona nyheterna från hela världen och då först förstått hur illa det var i världen. Bilder på Europas tomma städer gav henne en chock och matte fick fullt upp att lugna henne. Det är inte lätt säger matte när man blir äldre och inte riktigt hängt med i svängarna. Själv förstår jag inte alls vilka svängar hon egentligen pratar om. Får jag bara kärlek, mat, mattes varma säng, svänga runt ute, busa med husse och göra nr 1 och 2 så kan livet inte bli bättre. Svängarna får hon ha för sig själv.

På måndag börjar husse jobba ifrån sin stuga, han har haft otroligt mycket att göra för att det ska bli så bra det bara går för hans företag. Hans tankar går till alla anställda och sjutton vet om inte matte sa häromdagen att han var deppig. Hon har nog aldrig sett honom deppig på detta vis. Så nu kommer de sitta här i sina stugor och invänta och längta tills de kan bo ihop igen.

Matte ska ju alltid vara lite märkvärdig med sin sjuka kropp, det ska tas en massa hänsyn till ditt och datt. Samtidigt som hon krasst säger att ”Något ska man dö av.” Men inte faAn kommer hon någonsin acceptera att dö av något skit virus när hon har överlevt så mycket elände med sin kropp. Då får de skriva ”Detta accepterade hon inte!” på hennes gravsten. Kom ihåg det.

Nu börjar matte röra på sig i soffan, in i duschen med dig, så vi kan sticka ut. Jag har min fina pipboll som väntar på mig, matte säger att den är bland det äckligaste hon tvingas ta i hela dagarna. En halvt avgnagd liknande tennisboll, med ”gult skägg” som jag hela tiden försöker dra bort, halva är naken nu, så jag kommer lyckas få den helt naken till slut.

Fridens på er alla och ha en Voff dag! ❤️❤️❤️ 

024319EC-98F8-48FC-ACA0-FD1B41BA678F

Snabeldraken och jag

Idag tar jag dagen i etapper, har kastat ut alla mattor på altanen, sen vila i soffan. Dammsög vårt sovrum och hallen, vila i soffan … nu är det stora rummet och köket kvar. Sen ska skurhinken fram med såpavatten, doftar så himmelskt gott. Det blir mycket vila i soffan idag, jag flåsar som en idiot.

Men när det är klart ska jag dricka en kopp java och njuta. Kan själv, visst men det tar evig tid och ork.

Frasse är så himla snäll, jag har öppen ytterdörr när jag dammsuger, han går ut på altan, men sticker inte ut på tomten, förrän jag säger varsågod. Han är superkänslig på mitt görande, han går långsammare ute när han hör att jag börjar flåsa, vänder hem när jag tänker att jag inte orkar mer. Kommer varje gång jag kallar på honom, bara en sån sak.

Om jag förändrar mitt humör det minsta, typ svär över paddan, så där som man gör utan att ens tänka på det. Då sticker han på en gång in i sovrummet. Jag har börjat ta tag i den biten, pratar med honom att höjd röst inte är farligt, så han har börjat stanna kvar oftare men ännu tveksamt. Hans nos och svans fick jag inte röra från början, nu har jag smekt hans svans så ofta att han står kvar och njuter, han vet att jag inte gör svansen illa. Nosen får jag nu mera pussa ovanpå, ännu inte helt ok, men han litar mer och mer på mig.

Han är en änglahund sänd till just mig, han är allt jag kunde önska mig i hundväg. Sen tror jag att även han behövde komma till just mig, oändlig kärlek, god hemlagad mat, närhet, trygghet och lugn, enda hunden=all uppmärksamhet.

4890AA2D-BE1E-4C35-835F-7C1C7DA00297

Nu ska jag ta tag i snabeldraken igen …

Önskar er alla en skön helg, själv kommer jag njuta av att se min man igen. Fast han får bo i ungarnas stuga, ska jobba där ifrån under flera veckor. Jag kommer bli glad att han kommer, Frasse kommer bli jublande glad när promenadkompisen som går låångt kommer.

❤️🌺❤️

Lugnet la sig

Imorse drog vi runt första turen på tomten och närmsta väg, regnet ömsom strilade och öste på. När det viktigaste var gjort sprang Frasse till ytterdörren och väntade in mig som lufsade i ett tempo passande en nyvaken tant med nattlinnet på under kappan, en tant utan brådska.

Just nu känner jag mig så lättad, inte nog med nyduschad, även tvättat håret och det gör jag inte lika ofta här som i stan. Efter några veckors dividerande om det här med isolering för min del och hur vi skulle göra med maken som ännu jobbade, fast han i mitt tycke har ett jobb som passar utmärkt för att utföra i hemma. Efter samtal om hur produktion och allt annat skulle läggas upp ringde han mig och sa att han skulle jobba två dagar hemma och sen en dag på jobbet. Då blev jag mållös som omväxling, vad är det han inte fattar? Tror han att alla andra kan bli smittade, men inte han?
Båda ungarna hörde av sig och kände att så här kan det inte vara, sonen pratade med sin pappa, som tack o lov insåg att han inte tänkte hela vägen ut. Så nu blev det omläggning i planerna och jag blev så lättad. Tusen tack mina älskade ungar, för att ni hjälpte pappa er att tänka klart.

Så nu kommer han att jobba hemifrån. Han kommer bo i ungarnasB166F286-DADA-43F5-BA21-7974ADCE02E4 stuga och jag i vår. Vi kan sitta på altanen och prata, fika om vädret vill, gå en promenad allt med tillräckligt avstånd mellan oss.

Frasse kommer få långa promenader och jag får väl laga mat åt oss och ”ställa på trappen” till maken, sa jag till honom och så skrattade vi. Nu har vi båda bokat av tandläkare, läkarbesök, städning och allt annat. Jag ska kolla upp vilka som kan skicka hem varor framöver.

Nu snackar Frasse så vi ska ut.

 

Om en liten fågels död och det ofattbara

Gårdagens strålande har nu bytts ut mot gråväder och blåst, jag vaknade tidigare än igår med stel och stapplig kropp. Upp och borsta tänder, dra på kläder med nattlinnet kvar, för jag tänkte inte promenera iväg med Frasse idag, han får flänga runt på tomten med mig.

Jag gick långsamt runt och Frasse gjorde sitt, perfekt, bara fram med en bajspåse. Han sprang runt och jag trampade också runt, ser något rött liggande bakom huset, en död Domherre. Jag tog upp den i en plastpåse och kände sorg över att en så perfekt varelse var död. En av mina favoritfåglar, de håller ihop, honan och hanen hela livet och jag funderar över om fågeln var en singelherre eller om en hona nu sörjde sin make.

Så många småfåglar det nu finns, så borde jag oftare se döda på marken, jag har bara hittar två på vår tomt på många år och en svala hemma i stan. Svalan upptäckte jag och T, han var liten då, så det här med död fågel var så konstigt. Konstigt även för mig, för vem har sett en svala på så nära håll, helt stilla? Jag är så blödig att jag får stort påslag av sorg, fast jag redan som liten lärde mig om livets gång, även för djur. Jag tror att ”instrumentet” där inne är finstämt hos de flesta av oss, om vi bara stannar upp och känner in vårt inre.
769BAFE8-52BE-4097-A718-8300314EB6CE

Igår tog det bara stopp i mig, när allt jag skrollade fram bara var Corona hit och Corona dit, myndigheternas dirigering, politikernas tafatta ord, ekonomi, företagsdöd, skatter, skulder, lån, privatläkares upplevelser, alla förstå sig påare, ledarskribenters trumpetande, fåtal fd sjukas upplevelse numera friska, hamstring, döden, döden, lungmos och övergivna sjuka utan respirator. Framtida scenario väcker bilder inom mig från pestens tid, där döda låg i högar, kryssmärkta dörrar där döden hämtades i kärror och slängdes i travar i väntan på bättre tider.

Nyheterna förmedlar tomma tysta städer i Europa, insjuknande och antalet döda förmedlas tystare, bästa sättet att inte låssas om att något händer, är ju att som Sverige inte ens kolla vad som händer, med folk utanför sjukhusen. Våra kvällstidningar har slagit upp rena krigsrubrikerna, stabilt pålitliga som vanlig i att skrämma skiten ur folk. Vill du ha fakta får du betala extra för att få tillgång till kvällstidningarnas information. Att vi betalar skatter för att de ska överleva och tjäna pengar, betyder inte att de anser sig ha någon som helst ansvar/skyldighet att dela fakta, information för att lugna befolkningen, hjälpa till.

Tänker på vänner och bekanta som som mig är den riskgrupp med sämst möjlighet att överleva. Alla mina njurvänner, några med KOL och andra lungsjuka, alla äldre släkt och vänner. Jag får panik av alla känslor, samtidigt som jag stänger av för att inte må så dåligt. Här sitter jag i en stuga på landet, vårt lilla paradis, men jag sitter här för att överleva, sitter här för att det i en ev framtid, ska finnas plats för mig på sjukhuset om/när jag blir sjuk. Men vi alla förstår ju hur otroligt illa ekvationen med Europas minsta antal sängplatser/respiratorer går ihop.

När staten nu vill dra ut på insjuknandet i det längsta, för att vården ska kunna ta hand om en del av de sjuka. Tänker att politikerna vill rädda ansiktet inför det kommande avslöjandet av helt undergrävda, ekonomiskt totalt utarmande som politikerna har gjort mot vår sjukvård. Total kaos!

Om insjuknandet hos befolkningen går långsamt, kanske det inte blir lika avslöjande, svart på vitt att vi har sämst tillgång till vård, sängar, respiratorer, sköterskor, läkare, undersköterskor i hela Europa. Som om inte det räcker har vi dessa landsting som inte klarar av sitt jobb, fd politiker som plötsligt ska bestämma över liv och död. Hur det har gått, vet vi redan och ännu mer om eländet nu, vårdpersonalen har inte skyddsutrustning nog eller provkit. Arma, arma vårdpersonal alla kategorier, med så gniden usel politisk ledning. Gör som Norge ta bort landstingen, spara liv, spara pengar, få lösningar på det trams som nu tillåts gräva ner svensk sjukvård.

Men nu vill jag avsluta med  ❤️👍✌️till Bergalott som i nuet äntligen får en ny höft. Måtte vården göra sitt bästa för hennes som i grevens tid, får det hon är i behov av, för ett bra liv utan värk. ❤️
Nu pratas det om att inplanerad vård ska läggas ner, alla vårdplatser behövs till Coronas offer.

Hur kunde politikerna göra så här mot oss, hur kunde vi tillåta dem att rasera vår vård?

 

Plötsligt händer det något

Om vi hoppar över gårdagens kväll och dagens kroppsliga gnäll ska jag be att få meddela att något helt fantastiskt hände igår på eftermiddagen.

Håll i er nu kör vi!
Hahaha, inbokad tid till Laura min fina fotvårdare och Frasse får lov att hänga med, helt ok för Laura. Tog Rulle med mig att hänga på, i backen ner mot torget kommer min snälla granne ångande. Hon pratade på och plötsligt hade jag fått upp ett onormalt snabbt gåtempo. Var tvungen att stanna, leta upp vattenflaska, då var grannen tvungen att kila vidare. Tack gode gud, jag ulkade innan jag kunde klunka i mig vatten, hon såg inte det som tur var. Det är så pinsamt detta förbenade ulkande när kroppen inte orkar.
Men sen gick vi vidare i min takt och blev fint mottagen när vi kom fram. Tanken malde i min skalle och pengar till det, tog jag ut på vägen till fotvården. Skulle jag palla att slinka in hos frissan, de med drop in som passar mig så bra? Men först måste jag fråga, ”Går det bra att ha hunden med mig in?” Ja, här får hund, katt, häst, vilket djur som helst komma in!

1D8E805C-EA6D-4B8F-A96D-4162FC358D1B

Det var så skönt att få håret tvättat, klippt och fönat. Frasse låg så lugnt vid min sida, både hos fotvården och frissan. Det var en sliten Maggan som hängde på Rulle hem, vilade på soffa på vägen och sen pannkaka i soffan. Om ni bara visste så tacksam jag var över att klara av dessa två njutningar på en gång.

Idag i den strålande och värmande solen har Frasse fått lite spa borstning stående på ett bord där bakom huset vårt. Ljuvligt snällt vårvädet och vi hade turen att inte träffa på en kotte, varken tvåbent eller fyrbent. Han blundar så sött mot solen, njuter av borstningen.

Nu packar jag för resa till landet, ska bli skönt fast jag just nu helst vill stanna hemma.

Ha nu en skön helg! ❤

Korv som korv

Så fort maken klev in i stugan igår kväll slappnade jag av, han hade handlat rostbiff och potatissallad, bara att singla fram papperstallrikar … sorry, men ibland är det så skönt att slippa diska och klimathysterin får hålla sig undan en stund.

Dagen har gått i snigeltakt, inte ett dugg vettigt har jag gjort mer än satt mig i duschen och tvättade håret. Jo, jag har en liten plaststol att sitta på i duschen, så dumt att stå när jag har svaga dagar.

Maken har krattat grenar över hela tomten, resultatet efter stormen. Frasse har glatt travar runt där ute, sprungit efter kastade bollar och bara njutit av frihet och att husse är hemma igen.

Men tror ni inte att Frasse backade på den lägre delen ca 20 cm hög av altandäcket och trampade utanför och lyckades göra sig illa i höger bakben igen. Suck, han haltar inte nu, men jag ser att det liksom rycker i just den bakdelen. Jag vet inte om jag har sagt att jag har jobbat med healing i många år, men det slutade jag med när jag blev sjuk. 

Men Frasses bakben har jag jobbat med sista veckan intensivt, eftersom jag ville att han skulle få lite hjälp med sitt ben och för den delen hela han, det är skönt att få healing.
Syns så väl att han tycker värmen är skön, första gången jag gjorde det på honom böjde han sig bak mot min hand och slickade på handen, tittade på handen länge och la sig sen till rätta. Sen har han bara lagt sig till rätta och dragit sin djupa suck och andats lugna, djupa andetag.

Så jag blev inte glad att han gjort sig illa just där igen, måtte det bara vara tillfälligt och inte ha med den förra skadan.

6ECBB88A-26FE-40AB-82FF-C0F8226915F3

Jag har ju ätit så dåligt denna vecka, mest mackor och yoghurt, inte varit hungrig. Men kycklingköttbullar, brunsås och kokt potatis lyckades jag äta två middagar av, delade köttbullarna med Frasse. Fast jag hade massor av mat i kylskåpet chorizo, köttfärs som jag tänkte steka med bacon, lägga på små värmda tortillabröd med guacamole och mango chutney. Men det där varken orkade jag eller hungrade jag efter, så köttfärsen åkte in i frysen.

Så undrade maken idag vad vi skulle ha till middag? Nja, om vi gröpar ur korvarna ur skinnet och steker röran med en hackad lök, så kan vi lägga det på värmda tortillabröden med en klick créme fraîche och mango chutney. Sagt och gjort …

Nu kommer förklaringen till att jag berättar så ingående om maten. Maken började med middagen, han säger ”gud så svårt det var att få korvköttet ur skinnet.” Jaha, tänkte jag, men det där ska han väl klara av utan min hjälp.

Jag ligger och läser när maken som fixade med middagen kom in och skrattade högt, knallröd i ansiktet. Han berättar att han tog fel korv! Så skrattar han hysteriskt och berättar att han har försökt få ut korvköttet ur vanlig varmkorv.
Jag skrattade så jag hoppade, så vi skrattade tillsammans. Tänk att försöka kränga innanmätet ur varmkorv, skinnet är ju så tunt. 🙂

Japp, en titt i kylskåpet, så såg han chorizokorvarna och dog nog en smula av genansen.  Så imorgon ska vi försiktigt koka avskinnade, nakna varmkorvar innan vi åker hem. Körv me brö hör till innan vi åker hem.

Forsätt nu på en fin lördagskväll, jag såg faktiskt mello ikväll, bara för att få nöjet att se alla ”riktiga” äldre idoler som blev prisbelönade för tidigare insatser i melodifestivalen. Det var en underbar musikalisk stund, jag sjöng med i nästan alla härliga gamla låtar.

Hipp Häpp!

Denna förbenade utbrändhet som skvalpar

Igår kväll stod jag under himlavalvets kupol och bara njöt av stjärnhimlen. Nog är det mäktigt att få stå där, som den lilla människan och slås av det oändliga i jordens historia och att  ha fått ta del bråkdelen av en sekund. För så kort som ett halvt andetag, är vår gemensamma tid vi vandrar här.

Bara tänka på alla generationer före mig som har stått som mig och hänförts av detta storslagna varande.

Ännu en galet tidig morgon, dra på kläder, koppla långrepet, klampa ut på altanen och säga åt Frasse, ut med dig, Varsågod! Men han står kvar vid min sida och verkar inte ett dugg kissnödig, jag manar på honom, men han vill ha sällskap av mig. Så det är bara att snubbla iväg med honom runt tomten, som är rätt stor som tur är. Jag är inte vaken alls och tillståndet känns som tortyr. Maken sköter alltid denna första tur, så jag får vakna och gå upp i min takt. Nästa tur är till lunch, men nu är det mest ut och in hela dagen.
Igår satt jag på en stor kudde på ljugarbänken med ett korsord i näven, solen bara svämmade över, Frasse med sitt långkoppel vågade lämna mig några meter ut på gräsmattan.

Idag ännu solfritt med tveksamma mycket små snöflingor, som långsamt dalar ner till ett intet på marken.

Men hur mår jag? Häromnatten funkade inte belysningen i sovrummet, så jag låg med pannlampa som skavde i några timmar. Igår var det dags att kliva upp på en stol och kolla in det gamla proppskåpet. Jag bytte det som såg trasigt ut och inte hjälpte det … lappen talade om A B och C men på proppskåpet stod inte vad som var vad, vågrät, lodrät hur fasen läser man sånt. Plötsligt står jag där och upptäcker att allt som funkar är handdukstorken i badrummet.

Jag blir så stressad att hela jag skälver, jag kliver upp och ner på stolen i hallen framför proppskåpet. Propparna av större kraft tar slut och jag fotar skåp och informationspappret, skickar det till sonen som skriker på mig att ”lugna ner mig.” Svetten rinner om mig, jag är totalt blockerad, hör inte riktigt vad sonen säger, men får liv i belysningen i sovrummet. Stressen den för min del farliga efter att ha gått i värsta väggen vid millenniet, bara tar för sig allt den kan. Jag har ju varit ovanligt svag efter förkylningen och sen magsjukan, det räcker för en hjärna som ballat ur ordentligt en gång, som aldrig verkar bli sig lik.

Vraket jag, darrar så jag knappt kan få in propparna, sonen ber mig att göra olika saker och svara på frågor. Jag vill bara gråta, skrika och dö … fattar att ni tänker dramakärring som överdriver, men jag blir så fysiskt slut, att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen. Det är så min kropp reagerar när utbrändheten tar över.

Maken rings av sonen, jag ringer också, vet inte att sonen redan ringt, nästa man som säger att jag ska ”lugna ner mig.” Det är så svårt att förklara paniken jag får mitt i svagheten i kroppen. Bara tanken på att ringa en ”året runt boende” granne får mig att vilja lägga mig ner och dö. Inte för att be om hjälp, men för att jag inte orkar ringa och se sen gå till dem och låna proppar. Med makens hjälp hittar jag fler nya proppar. Jag byter hit och dit och plötsligt går kyl, frys, tv och all belysning fungerar.

En spik säger sonen och maken och en massa annat säger de, jag minns bara spik. Nu ska vi byta till ett nytt proppskåp, jag vill överhuvudtaget inte uppleva något som helst överraskande konstigheter  i mitt lilla vardagliga liv, klarar så uselt av det.
Men som dottern sa igår kväll, ”Du klarade av det!” Men priset är förbenat högt och jag kommer nu vara etter värre känslig en lång tid framöver. Allt tar sån orättvis lång tid att få ordning på, med kroppen min, för att inte tala om hjärnan, ja den blir det aldrig ordning på igen när stressen tar över.

E054DF53-6EE1-4C4E-A96E-521088700FF6

Jaha, så lyckades jag öppna min ”sjukjournal” igen, ledsen om jag gnölar och gnäller här inne. Det är som det är, jag borde nu stänga igen paddan och vila hjärnan både från skrivandet, läsandet och reaktionerna alla skitnyheter ger mig varje dag. Jag är otroligt rädd för Coronaviruset, för naturligtvis är just jag och min slitna immunnedsatta kropp just den som Corona vill flytta in i och ta livet av, jag tillhör de där som dör av skiten. Här finns det mer att tillägga, men jag lägger av nu, får vara nog med tankar, gnäll och oro.

Nu ska jag fixa frukost, Frasse sover som en stock efter sin frukost, i min säng så klart.

 

Lyx, blåst, regn och tankar

Så är blåst och regn i farten igen, det drar från Värtan upp över berget och rakt på vårt hus, så mycket ljud från fönstren av blåsten och havet. Själv ligger jag bra till, det är stackars maken som har lång morgonpromenad med Frasse.  De har väl båda regnrockarna på och tyngder hängande, så de inte flyger iväg. Jag är så glad att slippa, men dumt att klaga, solen har verkligen varit mer än generös denna vecka och jag satt senast igår med näsan i vädret och bara njöt av ljuset och värmen.

Men vi har konstaterat att helgerna sedan länge bara bjuder busväder, vilket gör mig ledsen å alla arbetares vägnar.

Gårdagen var sol och lyxig middag, skaldjursplatå som jag hade beställt till oss. Så vi njöt och jag sippade på lite bubbel till det hela.

198253A0-7101-4F51-BEE9-0978A9F68D5B

 

Vad väljs att fotas? Så sällan vi äter en sån här platå, försenade bröllopsmiddagen, fick bli denna generösa skaldjurslyx. Men att fota vardagsmat gör ofta ingen glad, det behövs proffs till att fota mat, de fuskar med många saker när mat ska fotas. Sprayer som ger bättre färger eller bra stekyta, fukt som ska få det att se saftigt ut, trix och fix och så en duktig fotograf.

Tycker sällan bilder tagna på mat hemma hos oss vanliga, ser så gott ut som i mattidningar. Sen finns det en annan aspekt av det hela, när och vad man fotar i mat och dryckesväg.  Jag tänker på yta här, hålla skenet upp på mitt lyxiga, lyckliga liv. För visst fotar många glimtar av sitt till synes lyxliv med fina middag, vinprovning, resor och vackra bubblande glas, med dyrt innehåll.
Jag unnar alla både lyx och flärd, men vissa har liksom inget vardagsliv, inga lugna dagar utan intet, ingen stekt falukorv med potatis.. Deras liv serveras alltid med foton på glas med alkohol, det är glasen som symboliserar ledighet, frihet och lyx.

Ok, jag är anti till drickande, inte i lagom mängd då och då. Växte upp med en pappa som blev alkis, om än den skötsamma sorten som skötte sitt jobb, städade, lagade mat och var en lugn man. Men det präglade min barndom detta drickande på en mängd olika vis. Syster min blev som sin pappa med spriten, vi hade olika pappor och jag som mötte min biologiska pappa först i 18-års ålder, inbillade mig att han åtminstone inte drack.

Det var tungt, väldigt tungt att komma hem första gången till min biologiska pappas familj,  han var en riktig alkis. Med fru och flera barn, nedkissade madrasser som stod på tork efter mina oroliga halvsyskons sängvätande. En sorg i mitt hjärta, jag som redan jobbade med familjer via socialen, familjer som hade det så där miserabelt.

Jag fortsatte i mitt unga liv att leta efter en man som inte tyckte alkoholen var nr 1 vid alla tillfällen. Jag ville ha en skötsam man vid min sida, en blivande pappa som hade våra barn och familjen som prio 1. Inte en bakfull man/pappa som var väck varje helg och med tiden all tid. Så mycket vidrig jag såg under de åren som hemsamarit och senare hemvårdarinna. Så skulle mina barn Aldrig få det, om maken blev sån väntade en stor fet spark i arslet på honom, ut ur mitt och barnens liv.

Det ser nog hårt ut, nu när alkoholism klassas som sjukdom, vilket jag personligen inte tycker att det är. Sjukt är det, håller med, men ansvaret att bli drogfri ligger hos den drabbade. Men barnen som skadas för livet av att kvinnor varit för svaga, inte tänker på det friska barnen som ska bevaras så, att de har fler rättigheter än en vuxen alkis.

Min älskade mormor var en av de där riktigt starka kvinnorna en del av oss flickor har turen att växa upp med. Mormors första man var precis en sån där ynkrygg till alkis som sparkade henne i magen när hon var gravid. Han var hennes stora kärlek, men ut åkte han, hon blev ensam med två barn. ❤ ❤ ❤ Så handlar en kvinna med kraft, det klarade inte min mamma av.

Livet är verkligen inte lätt att leva alla gånger, men hela tiden gör vi val av vilken väg vi ska gå. Vi vinglar alla på denna livets väg och tar ibland vad vi tror är genvägar som bara blir senvägar. Att vingla hör till, liksom att ta svåra beslut, det är det som är livet. För mig var valet självklart när det kom till alkohol/droger, jag ville leva med själen vidöppen för allt som kom emot mig. Menar att jag vill leva nyktert så jag inte missar något.

Men nu ska jag hjälpa min man med lite städning här hemma, min fina städerska har jag avbokat på tisdag, då jag kommer vara på landet med Frasse. Maken ska iväg till London i affärer och jag klarar av att gå ut med Frasse på landet alla gånger, om jag är just på landet. Han kan släppas ut på tomten och jag kan ha koll på honom utan att behöva gå långa turer fyra gånger per dag.