Kategori: Insikter

Envis på ett dumt vis 🐘

Utvalda ~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

Bilden är ovanligt goda Mandelkubb, smidigt och smart att baka i form.

Några regndroppar på mitt fönster och jag vill skrika Nej! Snälla väder, dra på kylan igen, det blir så tråkigt för alla när det blir grått och slaskskitigt utan snö. Tänk på ungarna, snart är det sportlov.

Här händer inte så mycket, jag fick ju höra av läkaren när hon opererade mig, att jag hade ett likadant ”märke” högt upp på låret, att visa upp på hud, du måste ringa och boka tid sa hon. ”Nämen sa jag, det är väl ett blåmärke” sa jag. ”Nej, du måste ringa och be dem kolla upp det” sa läkaren.

Ringa kunde jag glömma, alla tider var varje dag uppbokade. Paniken steg i mig, men så fick jag för mig att nyttja 1177 eftersom jag redan är patient på hud, har så att säga rätt att få be om hjälp. Så nu har jag fått tid till början av mars, allt skedde smidigt via 1177.

Jag har inte varit snäll mot mig själv sista veckan. Som vanligt snurrar tankar om att minska medicineringen, inte den som har med njurarna att göra utan sömntabletten. Vilket rävgift dessa tabletter är, fast de fungerar bra som just insomningspiller. Hittade en förpackning med speciella sömntabletter, som inte gör en beroende, tänkte … trodde jag. Att jag skulle sluta med de andra och ta detta rävgift istället, för dessa blir man inte beroende av. Men jösses jag har varit helt väck, legat och inte kommit upp, fast jag har sovit som en stock på nätterna. Dessa förbenade biverkningar och utsättningsbesvär i kombination så klart, av den tablett jag har sovit på i mängder av år. Efter en vecka hjälpte maken mig att inse att jag ska ta de vanliga sömntabletterna, ingen ide att gå igenom detta, då den nya icke beroendeframkallande tablett fick mig att må prutt, vilket den är känd för. Därför låg den kvar i min medicinlåda minus ett par tabletter sedan tidigare försök. Envis och dum som en åsna.

Jag förstår inte varför jag envisas med jämna mellanrum att försöka avgifta mig själv, det blir ett helvete. När man nu är en sån som ogärna tar tabletter, så får jag perioder, när jag vill befria mig och min kropp ifrån gifter. Det har fungerar flera gånger, jag har trappat ut sömntabletten under fysisk vånda, konstaterat att jag klarat av det och sen efter några sömnlösa sängrullande nätter gett upp och tagit tabletten igen.

Imorgon är det barnkalas igen, bakom dotterns villa ska vi träffas, om nu inte regnet vräker ner. Risken finns, om det bara duggar tar jag med paraply … jäkla väder, jag vill så gärna träffa de mina och ungarna.

Annars händer inte så mycket, jag stickar mest, har börjat följa en serie Bridgeton på Netflix, vackra kläder, överklassens baler och intriger. Faktiskt rätt skönt att låta sig vaggas med i en fantasivärld, tanken på att överklassen, adeln och de kungliga faktiskt haft och har så många privilegier. Fast fy tusan för att som i The Crown som handlar om engelska kungahuset, ha folk runt om sig i hela sitt liv, bli på-avklädda, slippa allt som är vanligt liv och ansvar för sig själv och det självklara runt om. Men intressant att följa just engelska kunga … borde heta drottninghuset i generationer.

Fredag igen, entrecôte, pommes och bea till middag, klart bra inledning på helgen. Hoppas ni får det bra. Kram 🌷⭐️🌷

Döden döden 🦉

Utvalda ~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Lite trött är jag efter den lilla operationen, men mår bra, har till och med duschat. Tänk så fina omlägg det finns numera med både uppsugande kompress och rejält stort plast”plåster” så att det fungerar att duscha. Stygnen försvinner av sig själv och det känns bra, mindre bra kändes det när läkaren plötsligt tittade mig på sidan av låret högt upp och sa ”den där får du kolla upp, ser ut som en ev blivande skivepistelcancer.” Nää, sa jag är nog ett blåmärke, får ju ofta det. Vänta några dagar och se om det gulnar, om inte ring hudmottagningen och boka tid. Suck, finns de som inte gör annat än får skära bort hudcancer, efter den jäkla medicinen vi måste äta för att njuren ska stanna kvar. Fatta att jag blir psykiskt trött.

Om några månader fyller jag 67 och på sista tiden har jag upplevt en härdsmälta av tankar om att jag snart är 70 år. 70-åringar som skulle få vaccin, 70-åringar hit och dit, inte hörde jag dit ens i den minsta tänkbara tanke. Så insikten bara brakade in i min totalt oskyddade tankevärld. Men skulle jag leva till 70? Med kompisens njure och en kropp som inte är att lita på. Tror inte jag varit rädd att fylla någon ålder tidigare i mitt liv, men nu inser jag , hängande på en luftpumpad räddningsbåt att luften långsamt pyser ut. Döden är mer närvarande i 70 än i 60 det är säkert. Döden, döden lär Astrid Lindgren ha sagt tillsammans med sin syster i telefon varje dag, så var det kapitlet avklarat.

Så jag säger samma döden, döden. 👎🏿

Dagens isbild är tagen genom fönstret så lite speglingar från fönstret hängde med, det bjuder jag på.

Fridens 🐓

Jag har blivit grå…

Utvalda ~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Det här med hår på skallen vill jag prata om.

Som en riktig lintott föds jag, med pottfrisyr a la 50-talet växer jag upp, spikrakt inte en pytteliten virvel en gång. Genom åren hänger inte bara det väldigt blonda med, utan det spikraka släpper inte taget. Efter sommarlov undrar kompisar vad jag har gjort med mitt hår? Kritvitt! Svaret är: solen, salta bad, vinden, skärgården, båtar och hav, allt har gjort sitt.

Sen föds det barn och håret mörknar lite, men bara lite. Åren går och en antydan till fall kan skönjas baktill, frissan påpekar att jag har fall i håret. Det var med stolthet och stor glädje jag mottog dessa ord, jag som genom åren stått ut med permanentvätskor och allsköns piffande för att bli efterlängtat lockhårig. Min danska pappa var väldigt lockhårig, men som vanligt verkar inte döttrar ärva pappors lockar. Irriterande minst sagt.

Hårfärgen blandas nu med ständigt mörkare tåtar, det slingas ett par gånger om året till någon som jag känner igen, när jag tittar mig i spegeln. Men hallå, var tog hon vägen blondinen ”den äkta varan,” hur kan man komma på tanken att tillåta en sån förändring?

Åren de bara går och sjukdom tillsammans med medicinering bjuder plötsligt på lockar både på sidorna och baktill, redigt minsann, men luggen förblir rak. I samma veva blir håret riktigt mörkt baktill och nu jäklar har det plötsligt blivit ljusare grått framtill. Jag minns att min dotter sa något om att jag hade blivit gråhårig och även morbrors (Roffe som dog) fru sa att det var väldigt snyggt med slingorna/hårfärgen, det var förra sommaren. Men inte förrän igår förstod jag att det snygga handlar om slingor tillsammans med det grå.

Alla dessa ord för att komma fram till att jag har blivit gråhårig och lockig i mitt tjocka hår, som alla frisörer till sin förtjusning konstaterat, tjockleken. Gråhårig, det tål att tänka på, står framför spegel och liksom snegla på luggen från olika sidor. Ifrågasättande, är jag verkligen gråhårig, är det så?

Jag har alltid tyckt det varit snyggt med grått hår. Vissa sorters grått hår, jag är ännu inte säker på vad jag själv är för sorts gråhårig, men slingas måste det fram i vår.

Var iväg och lämnade blodprov på förmiddagen, en sänkning av en medicin måste koncentrationen i blodet kontrolleras. Grått och blött, skitigt och nött, utevistelse gör mig mest trött.

Nu ska jag sätta på TV:n och se Hem till gården medans stickorna går varma. Tovade vantar på gång till goa svärdottern, hon jobbar som pedagog med barn i särskolan, de är ofta ute med ungarna. Då behöver man extra varma vantar.

Tjing! 🌿⭐️🐕⭐️🌿

Allt ryms i en snöflinga

Utvalda ~ livsglimtar ~ 1 kommentar

Avvaktande enstaka snöflingor svävar i luften och jag i tystnaden i nuet, betraktar skeendet och tänker på alla människor som genom tiderna har suttit som mig och bara varit, med blicken ut.

Den där trippen till sjukhuset tog verkligen på mig, jag har mest vilat, likt björnen i vinterns ide. Flitigt stickar jag sockor och vantar, har nyss gått över till bomullsgarn och virknål, som blir grytlappar. Ett och annat bröd blir bakat, lite småplock hemma, läsande och skrivande, reagerande på Facebook mest om något.

Men visst är det något stort omvälvande som håller på att hända, de som sover märker nog inget, hur mycket de än hör och ser. Men andra läser, hör och analyserar så gott de kan. Det har blivit rörigt överlag, inget är som det jag växte upp i och det är nog det som är meningen, att vi ska bli förvirrade, osäkra och framförallt tysta. En omvälvande global, se där, nu kom ordet global. För det är någon slags ny global världsordning de med makten, rikedomarna har kommit överens om. Nu hånflinar en del, ahaha hon tror på konspirationsteorier, korkskallen!

Flina på ni, med tiden kommer ni nog få så ni storknar, det är ju er de bygger det hela på, ni som flinar och sover. Andra som både ser, hör, kan läsa mellan raderna, förstår ju att något tvingande är på väg, inte bara raserandet av vårt fina land. Orolig och rädd, inte för min del, men jag har barn och barnbarn, för att inte tala om era barn och barnbarn.

Hur lång tid tror ni det tar innan det onda har tagit herraväldet över vårt lilla land? Vi som ingen ordning har på ett dugg, landet med blåögda ledare som verkar oseende om de starka krafterna av hat och våld mot vår befolkning? Eller har de en annan agenda än den vi tror oss veta?

Det nya herrefolket som har kommit för att ta över. Här har politikerna rullat ut röda mattan för övertagandet, med stor hjälp av våra skattepengar och media. Media som en gång i tiden var på vår sida och gjorde sitt jobb som journalister. Med våra skattepengar springer de nu i maktens ledband och glömmer vad journalistyrke består av.

Nog om detta, nu har ekorrarna fått en ny matstation full med sånt de gillar att äta. Alla matstationer till fåglarna bågnar av fågelmat och jag känner mig så nöjd med att de nu har att äta. Maken har fixar och donar ute, han trivs med att hålla på fysiskt, passar bra då han sitter mycket vid alla möten framför datorn. Jag längtar till han slutar jobba, det finns så mycket vi har tänkt ska hända, när vi båda blir fria tillsammans. Han har jobbat så mycket att det räcker nu, jag vill ha honom levande i många år. Tre personer behövs för att ta över efter honom, vilket inte är klokt, pekar på stor arbetskraft och kunnande.

Ibland tänker jag att det var en jäkla tur att jag gifte mig med en själ som är lik mig själv. Nu menar jag det här draget av att jobba ihärdigt, tänk va, att jag var sån innan … innan livet förändrades. Förr skötte jag allt som min man nu gör hemma, som ombytta roller och det är det jag menar med att ha valt en ”själ som var lik mig.” Många män klarar inte av det kvinnor gör hemma. Tänker på alla slashasar som kvinnor servar som bebisar hela sina liv.

Jaha, så har jag då retat upp en del och fått andra att nicka igenkännande åt mina tankar om samhället, politiken, livet.

Fridens

Stendöd

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Så igår stängde jag av paddan för den var banne mig inte snäll, har inte skött sig det senaste halvåret. Den rullar in och ut lite hur som helst, ni minns kanske att jag har skrivit inlägg och så vips ”bara borta” … f*n så förbannad jag har varit många gånger på den. Men igår tänkte jag som så många gånger, rensar upp och stänger ner, natti natti idiotpaddan.

Nog blev det natti alltid, den har somnat för gott och jag fick lite panik, tänkte på allt jag har där inne, text och bilder. Men maken, tack gode gnu för honom, han hade dagen innan gjort en backup när jag fick ett utbrott på paddan och sa en massa olämpliga ord om dess varande.

Men nu kom en annan slags panik, var skulle jag göra allt läsande och skrivande de veckor som apple envisade med att paddan skulle kollas. De ska egentligen bara byta ut paddan då jag inte har haft den mer än två år, till tre är det garanti på byte vid dödsfall. Men klart att de ska fåna sig, ha sina som mest tre veckors rutiner på vänt för mig. Kan de ge konstgjord andning till fanstyget fram till treårsdagen så är de lyckliga. Maken var in till en annan verkstad där de kollade lite och sa hur han skulle göra, vad han hade rätt till.

Nog om det, började att undersöka min mobil som jag mest bara har till just att ringa med. Jag som avskyr att skriva på mobilen, detta pyttefjant som bara skriver fel hela tiden. Skulle jag skriva fel? 😏 Lyckades förstå och tog mig in i Facebook och annat, pillerill. Klagar över mitt förfärliga tillstånd, då skriver min son ”vadå, du har ju en ny PC!” Men den kan jag inte använda har ju inget på den mer än räkningar … ridå.

Men flåt en gammal mänska som inte tänker så tekniskt på allt. Jo, visst kan jag sitta vid PC:n. Men vem vill sitta rakt upp och ner när man kan sitta i soffan, ligga i sängen eller soffan och skriva? Jag med mina garanterade gener till Romarrikets vanor att ligga och göra det mesta, jag har ännu inte fått maken att stå klädd i ett höftskynke matandes mig med druvor. Skämt och sidor men PC föll bort och jag tänkte nu blir det snabbkurs i mobilkonsten. Men då kommer maken med min gamla padda, den han övertog när han köpte en ny till mig. Numera hans padda att ”glo på idrott, när som helst, var som helst.”

Så jag kommer klara mig galant framöver, utan min egen padda …

Nu ska jag göra mig iordning för en tur till min mammas boende, jag har köpt tre par nya skor till henne. Sandaler, inneskor och tofflor, det måste prövas och godkännas, det blir till att sitta ute i det fantastiska höstvädret.

Fridens alla goingar ha det skön t i helgen.

Ett faktainlägg om varför äldre inte får syrgas.

~ livsglimtar ~ 17 kommentarer

Dessa fakta borde alla veta!

Ett inlägg jag lånade från Charlotte Arborén. Så himla bra, så här ligger det till med boenden och varför de inte flyttar de gamla när de drabbas av Corona.
Jag vet att det är så på boenden, att de kommer in så sent att de dör på en till tre månader, utan Corona.

För att förstå VARFÖR dessa äldre inte bara kan slängas in i ett tält och bli friska av syrgas så måste man ha vissa saker som förklarar:
1. Äldre på boendena i dag är redan i så oerhört dåligt fysiskt skick när de får en boende plats att medellängden för att leva där är 1-3 månader innan död. Detta UTAN pandemi.
Artikel från 2014 och läget har FÖRVÄRRATS avsevärt.
https://www.svt.se/…/allt-farre-far-plats-pa-aldreboende
2. Dessa redan sjuka och mkt sköra äldre drabbas en respiratorisk sjukdom som ffa ger problem att orka andas UT ordentligt och befria kroppen från koldioxid. Inte att dra IN och syresätta. Syrgas gör alltså INGENTING för de som är i så dåligt skick. Infektionen ger desutom slem som sitter hårt i lungorna. Om man då skulle välja en Bi-pap behandling så trycker man NER slemmet och vätskan längre ner i lungorna. Samt att trycket från maskinen kan vara rent värre för en gammal människas sjuka och trasiga lungor.
3. När kroppen inte kan göra sig av med koldioxid med rejäl utandning, så påverkas syrabasbalansen i blodet. Personen blir snabbt ”sur” vilket är mkt farligt eftersom kroppen gör ALLT för att kompensera för att få ph’t att normaliseras. Detta görs genom att alla organ börjar arbeta och sända ut och sluta producera diverse hormoner och system vilket inom mkt kort tid orsakar total organsvikt. Detta är ett stadie som inte går att reversera knappt på en ung och väsentligt frisk människa. (detta är troligen även orsaken till att diabetiker inte klarar sjukdomen så bra då de lätt blir försurade när insulin och socker inte kan kontrolleras. Det är livsfarligt för diabetiker att därför drabbas av influensa, calici etc.)
Med detta i tanken så ska man veta att patienter ”nollas” dagligen på sjukhus när man edömer att deras kroppar skadas mer eller orsakar snabbare död av att sätta in olika behandlingar eller livsuppehållande åtgärder. Detta är alltså inget nytt. Tyvärr drabbas dessa äldre av denna respiratoriska infektion som snabbt förstör lungorna och andningen och medför att ingen behandling kan hjälpa dom. Syrgas är inget mirakelmedel som gör dessa patienter friska eller ens bättre. Deras kroppar klarar inte av att lungorna drabbas så hårt. De flesta äldre har lunginflammation i livets slutskede då de är sängliggande och inte orkar hosta eller andas. Så lägg till de symtom som kräver oerhört mkt även av tidigare friska med Covid19.
Problemet är att några puckon dragit in skiten på boendena från början. Detta är en dödande sjukdom utan nåd för dessa människor.

5586DF55-C6DE-4013-9250-6E10E68AE366

Svengelska

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Jag lyssnar rätt ofta på inspelade intervjuer på swebb tv och finner mycket av den riktiga konversationen där. Alla får ha sina åsikter och det pratas runt och rakt på om de problem vi har i samhället. Det händer att de ibland pratar engelska och jag lyssnar, slogs plötsligt av att de pratar ju engelska.
Tänk att jag förstår, förstår vad de säger! Jag blev så överraskad av den insikten, jag pratar ju inte engelska till vardags eller annars heller. Att mina 6 år av skolengelska på något vis har utvecklats genom åren är ju fantastiskt, inte har jag varit medveten om att förståelsen blivit så bra.

Reste mycket som yngre och pratade med hela kroppen, satt på en tidningsredaktion ett tag och fick översätta lite som skulle in i tidningen. Syrran min hängde ihop med en engelsman och där fick jag också träna, hans släkt kom på besök, jag har aldrig brytt mig om ifall något prat blev fel, bara prata på och lära sig av sina fel. Det har tydligen lönat sig att lyssna och våga prata.

82153CC2-F4F2-452B-92F2-3313C351D751Idag med ömsom regn ömsom snöblask har jag beställt fönsterputs. 🤦🏻‍♀️ Blir lite snopen när en ensam kille kommer. Trevlig och duktig, och noga, men det tar tid, normalt tar det två timmar för två putsare att bli klara, idag tar det två timmar för fyra fönster, men så välputsade fönster. Nu är det inglasningen på balkongen och vardagsrummets fönster kvar. Blir också glad över att ge en invandrare jobb, men han skulle haft en kompis med sig. Att jag tittar på timmarna beror på att de har en basavgift på 395kr sedan 245kr per timme och jag brukar betala mellan 7-800kr till de andra två fönsterputsarna jag har använt mig av. Jo, men visst ja, det blir ju Rut avdraget, det gör ju det hela som jag har tänkt mig.

Ps. Han har både munskydd och skyddshandskar på sig. Ds

Nyss ringde rehabkvinnan och bokade in prövning av scooter på måndag. Men äntligen, det ska bli så fint att få den, hoppas den nu inte blir stulen direkt. Jag drömmer om att maken, Frasse och jag ska ut och må bra, glasskiosken med uteservering måste besökas och allt nybyggt nere vid stora bryggan. Tänk vilken frihet, efter min löjliga cykelträning i måndags är min kropp helt knäpp igen. Men ok det var inte bara träningen, igår slog vi rekord i att flänga. Allt passar kroppen på att ta ut dagen efter.

Först var vi till en bilfirma och bytte till sommardäck, sen till mammas boende med en lax och räksmörgåstårta som räcker till nio personer. Den var till personalen och min mamma så klart, jag sa att de fick göra som de ville, bara mamma fick en bit. Jag tackade för deras fina arbete, att både vi och mamma var så glada att de fanns. Hon stod där med strålande ögon och log hela hon, med munskydd på, som alla har där på sitt jobb. Ännu ingen corona på boendet, det tackar jag så mycket för.

Sen gasade vi till landet, en timma dit och sen hem. Vi hade glömt att hämta ut ett paket på posten på vårt ”landet Ica.” Passade sen på att sätta upp nystrukna gardiner, så nu är det så fint i stugan till nästa gång vi kommer. Sent kom vi hem sent och jag mår skunk på grund av det idag och inte att glömma cykelträningen.

Men själen mår prima, att ha skapat glädje med smörgåstårtan till så många, sånt mår jag bra av. Sen ska man inte underskatta att bara komma ut och iväg en stund, träffa två roliga, trevliga killar som bytte däcken, äta på McDonalds utan att gå in, så klart. På den parkeringen är det alltid mycket fåglar, dessa kajor så orädda och faktiskt både söta och vackra. De flesta satt på räcket, en flög och satte sig på bakspegeln, före det drog maken snabbt upp fönstret, för en ville sätta sig där och tigga.

Visst måste man må bra av så mycket möten och händelser i sitt eget mikrokosmos.

Nu ska jag sticka några varv.

Ha de bra nu!

 

Kraxe slår larm

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Tänk att resa till tippen med ännu mer grenar och sly kan vara så givande. Våren bara är så mild och inbjudande efter vår väg med hagar så typiska för vår del av paradiset. Tänker på alla stenar från istidens rullande som folk förr fick bända upp för att få en åker att odla. Enebackar och stenblock stora oövervinnliga klunsar som ofta blivit kvar som gröna öar i åkrar.

Jag har fotar för att visa allt underbart på vägen, men se det blir inget av med det, bilderna sitter i mobilen och jag kan inte flytta dem hit.

Mitt i detta skrivande börjar vår kråka Kraxe flyga förbi vårt fönster och helgalet kraxa så pass att jag tänkte, nu jäklar händer det något där ute. Hoppar upp och tittar ut, tame sjutton sitter inte räven, en ännu lite vintersilvrig och äter upp Kraxes bröd, som vi har lagt ut. Kraxe satt i en björk och tittade säkert surt ner på räven, maken och jag njöt av spektaklet.
995A2B7D-3EA1-49AD-83B8-764261F6FB44

Japp, nu får ni ta fram förstoringsglaset så ni ska se räven. 😊 Där är lillstugan där maken sitter och jobbar hela dagarna. Samma stuga som också kallas ungarnas hus.

Men tillbaka till resan mot tippen. I en stor åker sitter, ligger, står, fjädrar sig mängder av svanar. Dessa vita vackra mot åkerns lera och lite grönt, vad gör de i åkrarna varje vår? När bonden plöjer och maskarna kommer upp förstår jag, men de kommer att vara där i åkrarna i många månader.

Sen åker vi förbi som en skog av bara björkar, dess stammar står så tätt och är så otroligt vackra. Jag har aldrig sett så koncentrerat växande björkar förr.

När vi kommer fram till tippen så håller de som sköter om stället på att med skopa skyffla hushållssoppor ner i en container. Tro mig där i utsprängda berget sitter och flyger enorma mängder tärnor, måsar och till min jublande lycka två stora korpar. Jag har bara sett två korpar en gång tidigare, att de var, är två beror på att de håller ihop hela livet. Jag är så fascinerad av alla slags fåglar och just korpar skulle jag vilja ha i närheten, så att jag får se dem lite oftare.

Nu mina vänner ska jag titta på en film.

Fridens

 

 

 

Nollåtta eller bondläpp

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

På bilens fönster faller enstaka vattendroppar, tur att maken kände på sig och tog in alla sängkläder som hängde på luftning. Så skönt att bädda nytt och krypa ner kväll. Maken handlar på Ica Rimbo och jag håller koll från bilen, män i alla åldrar nu för tiden kan alla se ut som grottfolk. Kamouflagekläder, urtvättat, halva arslet bart, risigt hår i hela ansiktet, hårsnoddar både fram under hakan och bak. En grupp på tre, en lång smal vildvuxen, en kort närmast dvärg likaså och så den tjocka varianten med kagge rakt fram, skitiga kläder oj, ska inte glömma kepsarna. Fy tusan, vilka tjejer vill ha den här varianten av grottmän?

Inte ett munskydd eller skyddshandskar på en enda mänska, hur ska jag tolka det? I Roslagen får man inte corona på en lördag. Alla behöver handla, men undrar om de har funderat på det här med att leva? Så dyker han upp med snyggt välvårdat skägg och hästsvans … nog har min acceptans för manlig hästsvans plötsligt blivit större.

Vi vanligt folk som kliver ur bilar och går mot entrén till affären, vi är inte så vackra precis. 😀 Vardagskläder som inte riktigt räcker till runt kroppen, det putar och stramar.  Slitet och missklädsamt till vårt bleka anlete med hår som spretar om nu inte mössa eller keps håller det hela på plats. Alla med stinna plastkassar med veckans längtan att ta hem och laga till, eller bara dra upp en påse chips eller ostbågar som kan doppas i gräddfilsdippen. Fnissar för nu kommer maken och vad lyser igenom ena kassen … ostbågar till husse.

Så nu bär det av hem, det blir grillad entrecote, potatis i ugn och råkost så klar.
Jo, skulle väl säga att jag gillar större delen av mitt eget folk, fast de kan se ut som bondläppar och det säger jag inte med det förakt landets folk ofta benämner mig och de mina, vi nollått:or. Men ett är säkert så här ser inte folk ut på andra ställen, ställen kanske närmare stan, men jag passar väldigt bra in nu för tiden, tjock själv och korviga fula vardagsbekväma kläder där resår spelar en huvudroll med sitt elastiska varande runt den obefintliga midjan. Håret ser precis så risigt ut som på de andra, men dock rentvättat.

Mys på nu, ni alla nollåttor eller bondläppar ni alla duger så förbaskat bra. ❤️
7FA9BDB0-6F28-4C86-99AB-40A6A7D0124A

Förbenat efterhängset duschdraperi

~ livsglimtar ~ 15 kommentarer

595FD786-862F-4435-88D5-6B5F3BD93CB7

Alla kan tappa resåren och behöva lite extra hjälp. 🤣

En sån underbart strålande solskensdag, sommarkänslan fick mig att sitta i solen längre än jag borde, borde inte alls. Men kunde bara inte låta bli att låta mig omfamnas av ljuset och värmen. Jo, men jag höll ihop klänningen över bröstet och funderade på att hämta en sjal … har ju tagit bort början på hudcancer på bröstet en gång och kollas varje vinter. Känns inte rätt att ta hudklinikens tid, om jag inte hjälper mig själv, sköter mig. Jag får det av medicinerna, så det är ju inte så där värst mycket jag kan göra, mer än sitta i skuggan.

Men så intensivt fåglarna sjunger och jag lyfts i själen av deras toner om bråttom, bråttom, samla ihop allt till vårens bon och nytt liv. Livet vaknar där ute igen och jag kan inte annat än avundas allt som så skickligt startar upp varje vår. Att livet kommer fortsätta oavsett om jag, eller vi människor finns här. Det är nog många som inte inser hur lite/inget vi har med naturen och djuren cykler att göra. Har vi med det att göra är det mest negativt sorgligt nog, fast vi finns, alla vi som vill väl och alla de som verkligen jobbar för att hjälpa till med djuren och alla arters överlevnad.

Efter sex veckor på landet mår jag strålande fläckvis. Kroppen hittar på lite varianter som jag får klaga över, men psykiskt så är jag i stark balans. Finns bara ett som är riktigt uselt, jag rör knappt på mig. Maken går ju långt med Frasse ett par gånger om dagen och själv har jag vuxit fast i soffan. Konditionen är usel och jag vill inte säga att det bara är mitt fel, hahaha hur låter inte det? Vad jag vill är underordnat vad kroppen klarar, är den yrslig och  svag i knäna, så blir det inte mycket gående av. Veckan jag var ensam med Frasse var tuff för mig, att vara på G hela den vakna tiden. Alltid knappt om tid till nästa promenad, några utesvängar var tvingande bli lite längre för Frasses skull och jag kastade bollar, rackarns bollar. Detta lakade ur min kropp och den blir ju inte direkt piggare som jag kunde önska, det var en tacksam kropp som jublade när maken kom hit.

Corona? På ett vis är jag trött på allt som skrivs och pratas om eländet, men lik förbenat dras jag till rapporteringen. Själv har jag inte varit in i en affär mer än apoteket en gång för några veckor sedan. Det är maken som sköter all handling med skyddsvantar på och mig i bilen görandes korstecken för hans skull. Än har vi klarat oss tror vi, kanske hör vi till de som inget märker av eländet, vet jag ju verkligen inte.

Nu har jag ännu en vän som opererade hjärtat och blev dålig efter det, någon slags infektion i benet, där de hade tagit en bit av en åder till hjärtat. Som om inte det räcker fick hon och maken corona. Så nu ligger hon isolerad på NKS, tror nog att de flesta av oss nu känner någon som blivit sjuk eller också dött.

Jag har en irriterande upprepande upplevelse som jag vill ha hjälp med att klura ut svaret på, varför det gör som det gör. När jag duschar har jag duschdraperi runt själva duschutrymmet, detta förbannade draperi som kletar sig fast på mig, det är så äcklig känsla. Jag ryser och muttrar, inget hjälper, jag har inte så stort i duschutrymmet,  men varför måste det klistra sig fast på min kropp. Böjer jag mig ner kan du ge dig sjutton på att det fastnar mellan skinkorna när jag reser mig upp. Åhhh detta efterhängsna äckliga draperi, som åker i tvätt ofta som straff.🤺 Attack!

Nu ska vi äta en gryta till middag, sen ska jag mata min nya surdeg med vatten och mjöl, imorgon ska jag baka med den för första gången.

Önskar er alla en bra vecka, imorgon ska jag till Hallstavik och ta 3-månaders kiss och blodproverna. Blir inget möte med min njurläkare, vi har telefonmöte nästa vecka om provsvaren.

🌺❤️🌺

 

 

 

 

Farmor ställer inte upp

~ livsglimtar ~ 32 kommentarer

Igår ringde jag till vår son …

Gud så svårt samtal. Jag har ju redan berättar att jag är väldigt rädd för coronaviruset. Nu på lördag var det meningen att vi skulle passa alla tre över natten och jag har ångest och en massa tankar om viruset. Min T går ju i skolan och i vårt område bor det mängder av snorrika människor som ständigt åker utomlands på alla tänkbara lov och Italien var ett stort resmålen.

De två första dagarna efter sportlovet saknades det många barn sa T, men sen kom de tillbaka. Sen har jag funderat fram och tillbaka,  vad gör man med sin oro när man som jag både har astma och nedsatt immunförsvar? Jag har aldrig varit så rädd någonsin för någon sjukdom tidigare. Jag vet ju att många njurtransplanterade ständigt hamnar på sjukhus för sånt andra klarar av hemma. Men jag har klarat mig, fast det var nog bra nära när jag fick magsjukan.

Jo,sonen förstod mig på ett vis sa han, men hur tänker jag framöver i sommar? I sommar? Jag har fullt sjå med nutiden … vi kan väl träffast ute säger jag, för han menar på landet. 
Men de som har smittats i Italien har ju varit ute och blivit smittade, sa han då. Snacka om att göra livet surt för mig. Känns som om han vill trycka ner mig, inte förstå eller egentligen vara rädd om mig, få mig att må sämre, jag är en dålig människa känslan ger han mig, jag ska ifrågasättas.
Jag ska liksom stå till svart för att asiaterna äter en massa skit och staplar djur på marknader. Vad ska jag säga, vad förväntar han sig?

Så jag säger, ”men kom över med ungarna på lördag” (för, helvete tänkte jag,  bara du känner dig nöjd.)

Men det ville han minsann inte ha på sitt samvete om jag dog. Han skulle fixa en annan barnvakt. Jag drog till med att pappa kan ju komma ner och passa dem. Då höll han på att smälla av över hur inkonsekvent jag tänker, det gör jag för jag hukar under rädslan för att dö och skyldigheten/lusten att passa mina barnbarn, skyldighet för att jag har lovat passa dem.

Skit samma med kärringen, bara jag får uppmärksamma henne på alla logiska feltänk hon har och hur menar hon, ska vi aldrig träffas? Det här kan ju dra ut på tiden.

Så urbota korkat att jag inte har något svar på när influensan går över, att jag inte har mer än min larviga, säkert otroligt överdrivna barnsliga rädsla, att dö.

Ingen kan som han få mig att känna mig så värdelös, den där ilskan, jag duger så sällan. Att alltid bli ifrågasatt när jag säger nej till något eller inte håller med, det har skapat en ovilja att ringa om annat än det som bara sjunger ja ja och varsågod.

Jag sjunger ofta mina barns lov, men i ärlighetens namn, så tror jag det finns diverse gråtoner i alla föräldrars ungar, precis som det finns i föräldrarna. Det går att ha ett i bästa fall vuxet förhållande till sina barn, för det mesta, men kompis fungerar mindre bra. Då åtminstone jag inte kan säga vad jag vill till mina ungar, utan att det där mamma/barn förhållandet flyter upp. Vänner förstår vad jag säger på ett mer  opersonligt vis, de drabbas liksom inte personligen av min åsikt eller mitt tänkande högt. Men ens barn … minerad mark och sällan är det väl helt smidigt i kontakterna.

Alltid är det en eller båda som har sitt tänkande om mig eller om varandra, de tänker att de minsann skiter i att ställa upp eller tycker att man ställer upp, vilket inte har fått tillräcklig uppskattning av varandra. Som morsa hamnar jag mitt i smeten, jag ska inget säga, helst alltid hålla tyst. Men hålla med senaste talare får jag göra …

E7B8CBC0-265E-460A-863E-6A6748DCC0B3

Jaha, inget upplyftande inlägg, men jag tror många av er känner igen sig, det är inte lätt att vara släkt det ska gudarna veta,

Så nu är jag mindre omtyckt för att jag inte tänker så logiskt som jag borde. Det kan jag skita i, men att inte ha mina barnbarn här som tänkt, det tar djupt i mig. Sen kommer väl kommentarerna, pikarna komma om jag nu vågar träffa dem på landet framöver.

Kaffeblask

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

I högsta tallarna i fullmånens sken har vi besök av ugglor. Jag blir ju så in i hoppsan lycklig när de flyger runt och vi hör vingarna med sitt korta klappande när de möts, hade ingen aning om att deras flygande lät så. Tror det är en hona och två hanar, kan det vara parningstid tro? En sitter nu ensam i ena tallen och låter ungefär som när jag som liten spelade på kam, med ett papper om kammen. Den lite pirrande känslan jag minns på läpparna. Så låter dessa ugglor. Nog är de större än förra årets ugglor, de var så små och söta, inget klappande från stora vingar när de flög.

Maken står vid grillen och sköter om ytterfilén och ugglorna, själv är jag ugnsvakt. Hemgjord pommes och många vitlöksklyftor blandat med lite olja och vitlöksflingsalt, är mitt ansvar.

14FC05C0-DB88-4986-8A8C-116063552A56

 

I stan häromdagen fixade jag lite sen lunch och en kopp kaffe. Insåg snopet att jag hade glömt att sätta på vattenkokaren, när kaffet inte blev kaffe, jag hällde över vattnet kallt och fint hahaha! Tror fan gammeln har tagit mig, så glömsk från och till.

Så lite hjärtklappning sittandes i soffan, rent skit att det kommer fast jag sitter i lugn och ro, ingen ordning på kroppen, skulle tippa att det ligger omkring 113. Igår hoppade det från 113 till 125 och ner till 114 innan det gav sig. Jag har blodtrycksmanschett hemma i stan, lika bra att kolla.

Nu kom grillmästaren in, dags för middag.

Vante upphittad

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Har ett par gamla älskade röda skinnvantar, upptäckte att en var borta. Letade på landet, alla promenader, utan att hitta den. Så hemma igen gick vi vår tur i solen, tänk  så glad jag blev att någon hängt upp den på en soffa.
Bara att se något rött på håll gjorde mig så himla glad, kunde det vara min vante? Yes!

Jag tappar sällan saker, som tur är. Men nu för tiden fumlar mina händer med koppel, nyckelknippan, vantar och så kassen där alla Frasses saker ligger. När jag så ska knyckla ut en bajspåse som är omöjlig att öppna, blir jag så stressad av fumligheten. Tror jag kommer att få det jobbigt med allt det där jag förknippar med ålderdom.

Allt går förbenat långsamt, minnet är fläckvis, benen går inte snabbt som förr, fumliga fingrar, spillande och drällande, går ner för trappor som barn, med en fot i taget, ingen balans, hör dåligt, ser dåligt, fattar dåligt, allt går för snabbt, hänger inte med. Ännu lider jag inte av allt, men det som är räcker, tålamodet är kort.

D906BB34-FE25-4306-A501-17EDE9D1EF71

Tänker också på min egen mormor när hon gick i pension, då fick de bli gamla och vara inte så pigga, om det nu var så de mådde. Ingen förväntade sig att de skulle dra igång ett nytt företag, resa världen över och fånga sitt otium cum dignitate eller träna kroppen till något jämförbart med ungdomens kraft och utseende. Tjusigt klädd enligt M magasins dyrbara tips om kläder, eller sminkade, med förlängda fransar och allt som hör till. Suck, jag var inte ens så som ung, nästan alltid osminkad till vardags, smink och frisyr hörde helgen till och fester.

Vem önskar inte att man såg ut som förr, men det gör jag inte så ofta, men ibland sörjer jag det. Men sörjer mer att jag enligt nutiden inte får vara i den ålder jag är, utan ska hela tiden uppmärksammas över allt jag borde göra för att ännu både se ut som i min unga tjusigaste ålder och dessutom prestera helst lika mycket som i mina unga år. Kvinnor får på något vis aldrig bara vara, där emot allt som åldras på mannen är ju mest sånt som accepteras, han med skutan till mage klappar sig nöjt på den och pratar om öl och mat. Till och med flinten har de upphöjt till något man gärna skaffar sig långt innan håret fallit av. Inget föraktat gubbfläsk där inte, som för kvinnor som tappat taget om bantning och allt som behövs för att späka fläsket.
Det är synd om kvinnor, speciellt de som inte är starka nog att våga vara sig själva utan mask och dyra kläder, vilken stress de lever under. Men sjutton vet om de fattar hur hårt trycket är på dem, att se ut på ett visst sätt?

Undrar hur mitt liv hade varit om jag inte blivit sjuk?
Ska väl säga att vill man sminka sig, ha fina kläder, vara pinnsmal och vältränad, varsågod. Alla har rätt till sin valda tillvaro. Men vi är många som inte kan/orkar välja och då blir vi grinsillar som mig. 🙂 

 

Vasaloppet Corona?

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Vasaloppet?
Är det någon som har tänkt på Coronaviruset? Åkare från hela världen tar sig hit, hur smart är det? Andra länder har klokheten att avstå större arrangemang, för risken för smittspridning. Men som vanligt räknas inte vi som något som ska skyddas från yttre våld eller sjukdomar.
Som vanligt låssas allt vara som vanligt, under kontroll, i den låssas värld media och regeringen bjuder oss.
Jag hoppas inte Dalarna blir nästa ort med mängder av insjuknande.

C7D3AE16-8A78-4A4D-966E-7CA26297A996

Denna förbenade utbrändhet som skvalpar

~ livsglimtar ~ 18 kommentarer

Igår kväll stod jag under himlavalvets kupol och bara njöt av stjärnhimlen. Nog är det mäktigt att få stå där, som den lilla människan och slås av det oändliga i jordens historia och att  ha fått ta del bråkdelen av en sekund. För så kort som ett halvt andetag, är vår gemensamma tid vi vandrar här.

Bara tänka på alla generationer före mig som har stått som mig och hänförts av detta storslagna varande.

Ännu en galet tidig morgon, dra på kläder, koppla långrepet, klampa ut på altanen och säga åt Frasse, ut med dig, Varsågod! Men han står kvar vid min sida och verkar inte ett dugg kissnödig, jag manar på honom, men han vill ha sällskap av mig. Så det är bara att snubbla iväg med honom runt tomten, som är rätt stor som tur är. Jag är inte vaken alls och tillståndet känns som tortyr. Maken sköter alltid denna första tur, så jag får vakna och gå upp i min takt. Nästa tur är till lunch, men nu är det mest ut och in hela dagen.
Igår satt jag på en stor kudde på ljugarbänken med ett korsord i näven, solen bara svämmade över, Frasse med sitt långkoppel vågade lämna mig några meter ut på gräsmattan.

Idag ännu solfritt med tveksamma mycket små snöflingor, som långsamt dalar ner till ett intet på marken.

Men hur mår jag? Häromnatten funkade inte belysningen i sovrummet, så jag låg med pannlampa som skavde i några timmar. Igår var det dags att kliva upp på en stol och kolla in det gamla proppskåpet. Jag bytte det som såg trasigt ut och inte hjälpte det … lappen talade om A B och C men på proppskåpet stod inte vad som var vad, vågrät, lodrät hur fasen läser man sånt. Plötsligt står jag där och upptäcker att allt som funkar är handdukstorken i badrummet.

Jag blir så stressad att hela jag skälver, jag kliver upp och ner på stolen i hallen framför proppskåpet. Propparna av större kraft tar slut och jag fotar skåp och informationspappret, skickar det till sonen som skriker på mig att ”lugna ner mig.” Svetten rinner om mig, jag är totalt blockerad, hör inte riktigt vad sonen säger, men får liv i belysningen i sovrummet. Stressen den för min del farliga efter att ha gått i värsta väggen vid millenniet, bara tar för sig allt den kan. Jag har ju varit ovanligt svag efter förkylningen och sen magsjukan, det räcker för en hjärna som ballat ur ordentligt en gång, som aldrig verkar bli sig lik.

Vraket jag, darrar så jag knappt kan få in propparna, sonen ber mig att göra olika saker och svara på frågor. Jag vill bara gråta, skrika och dö … fattar att ni tänker dramakärring som överdriver, men jag blir så fysiskt slut, att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen. Det är så min kropp reagerar när utbrändheten tar över.

Maken rings av sonen, jag ringer också, vet inte att sonen redan ringt, nästa man som säger att jag ska ”lugna ner mig.” Det är så svårt att förklara paniken jag får mitt i svagheten i kroppen. Bara tanken på att ringa en ”året runt boende” granne får mig att vilja lägga mig ner och dö. Inte för att be om hjälp, men för att jag inte orkar ringa och se sen gå till dem och låna proppar. Med makens hjälp hittar jag fler nya proppar. Jag byter hit och dit och plötsligt går kyl, frys, tv och all belysning fungerar.

En spik säger sonen och maken och en massa annat säger de, jag minns bara spik. Nu ska vi byta till ett nytt proppskåp, jag vill överhuvudtaget inte uppleva något som helst överraskande konstigheter  i mitt lilla vardagliga liv, klarar så uselt av det.
Men som dottern sa igår kväll, ”Du klarade av det!” Men priset är förbenat högt och jag kommer nu vara etter värre känslig en lång tid framöver. Allt tar sån orättvis lång tid att få ordning på, med kroppen min, för att inte tala om hjärnan, ja den blir det aldrig ordning på igen när stressen tar över.

E054DF53-6EE1-4C4E-A96E-521088700FF6

Jaha, så lyckades jag öppna min ”sjukjournal” igen, ledsen om jag gnölar och gnäller här inne. Det är som det är, jag borde nu stänga igen paddan och vila hjärnan både från skrivandet, läsandet och reaktionerna alla skitnyheter ger mig varje dag. Jag är otroligt rädd för Coronaviruset, för naturligtvis är just jag och min slitna immunnedsatta kropp just den som Corona vill flytta in i och ta livet av, jag tillhör de där som dör av skiten. Här finns det mer att tillägga, men jag lägger av nu, får vara nog med tankar, gnäll och oro.

Nu ska jag fixa frukost, Frasse sover som en stock efter sin frukost, i min säng så klart.