Kategori: Insikter

Vad är det för ynklig skit som skjuter vår polis? Tar sig rätten till något så oförlåtligt?

Utvalda ~ livsglimtar ~ 16 kommentarer

Nu känner jag ursinnet rinna över och färgar in hela mig. En polis skjuten, en ung man som inte finns mer och det är banne mig oförlåtligt och skyldig till möjligheten att göra så, är våra tillfälligt avsatta pappskallar till politiker i fd regeringen, som snart kommer sitta där igen pga en teknisk omoralisk finess som de har räknat ut.

Våra poliser, som maktkåta politiker skiter fullständigt i, hur de har det i dessa kriminellt överbelastade orter/städer. Att tillåta invandrad kriminalitet att bre ut sig, ta över och bete sig bäst fan de vill, släppa in dem utan minsta kontroll av varifrån och vem de är, är totalt ofattbart korkat.

Jag lider med polisen som mördades, hans anhöriga, hans vilja att finnas där, när vi alla andra var rädda, han som inte tilläts använda det våldsmonopol poliser i andra länder med självklarhet tar till när det behövs. Auktoriteten lika med noll, att dag ut och in höra dessa avskums hatiska skrål och tåla deras medfödda aggressiva beteende, för det är så de lever i sina egna länder. Med skillnaden att deras poliser inte tolererar ett dugg och där åker de kriminella på stryk så det visslar om det, blir rent av ihjälslagna. Sånt behövs för ett totalt ouppfostrat folk med lågt IQ snarstuckenhet, aggressivitet, tar för sig allt och lite till.

Våra poliser, jag lider med dem varje dag. Övergivna i sin hopplösa ställning, där inte ens staten står på deras sida när det kommer till kritan, det visar oförmågan, oviljan till att förändra till det bättre. Ville staten, regeringen något skulle de kasta ut kriminella invandrare, hela klaner, familjer, rensa upp i vårt land. Ta hem specialutbildade soldater och sätt igång utrensningen, alla som beter sig har förverkat sin rätt att vara här. Skjuter du våra poliser, då har du satt din sista jävla potatis. Ska på en gång lägga till att detta inte handlar om alla de normala skötsamma invandrare som arbetar och vill höra till oss och vårt land.

Den här bilden är till dig okände polis, du som ville så rätt, var så ung och blev så oförlåtligt skjuten.

Vackra ord som uppvindar, bris, själ och fågelsång 🍋

Utvalda ~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

När jag sitter där i skuggan på altanen, smekt av sommaren bris, med händer som vandrar runt i blomman vars utblommade skrufs, prompt måste bort för att nya blommor ska bildas, det är då jag ser min mammas händer.

Det sorgsna och rörda sveper igenom min själ, mamma min mamma. Du finns, men ändå inte och jag ska snart titta in till dig. Bråkdelen av en stund ser du mig och gläds, sen tappar du fokus och rullar iväg med rullstolen och jag vet inte om jag orkar hålla på så här. Du säger att du har det bra och jag tror dig, fast ledan nog tar sitt kvävande tag från och till. Så mycket som är här och nu, snart har tiden och stunden runnit iväg och känner jag då, ångest över att jag inte orkade nu?

Jag vill bara vara, helst på rygg i soffan med stickningen, boken, tidningen, paddan, mobilen, korsordet på bordet. Är det så här resten av mitt liv kommer vara? Jag har inget emot det, klämmer in annat görande mellan turerna i soffan. Väljer jag detta? Ja, faktiskt, med åren och krämporna har det kokat ner till detta varande. Redan i uppväxten drog jag mig i det längsta hemma på morgonen, inte i sängen, utan inväntande att hela familjen hade gått iväg. Då satt jag i tystnadens kök med en skvätt ljummet kaffe efter mammas bryggda. Jag satt där i tystnaden, lyssnandes på husets morgonljud, klockans tickande och där i det vilsamma visste jag att jag hörde hemma. En evig längtan har bott i mig, att bara få vara.

Visst vet jag, vill jag motionera, men att veta vad man ska och kunna är två olika saker. Min kropp blir sjuk av träning, jag har prövat så många gånger. Kommer igång, tar mig knappt hem, kämpar på flera gånger i veckan, svårare och svårare att ta mig hem. Efter ett tag behöver jag mer än dagen efter för att orka träna vidare, sen ställer jag in ett träningspass av tre i vecka. Ligger all annan tid och mår så dåligt, till slut ger kroppen upp totalt och jag får sluta träna, sen tar det ett halvår för kroppen att må bättre igen. Undrar hur många år minus det blir i mitt liv av att inte ha kondis, hur många minus blir det av att ha en transplanterad njure och andra sjukdomar? Att vara fet helt enkelt och ska man överhuvudtaget bry sig om sin vikt? Hur lång tid extra får jag om jag går ner 30 kilo i vikt, tränar upp ett redigt flås, fast jag blir sjuk av träningen. Vad betyder skapligt välmående på rygg i soffan med god mat, med allt fettbildande som är så gott? Väga för och emot, väger ”må skapligt” tillräckligt mycket, för att övertrumfa några års minus?

Tankar som tar mig med, inte blir jag klokare alla gånger av dem, släppa taget och bara vara i det förbenat flyktiga nuet. Jag vevar vidare i min existensiella livsångest … men mår lyckligt bra oftast ändå. Mannen, barnen, barnbarnen och vänner, hur mycket tror människan man kan få ut av ett liv?

Nya tag 💉 tror jag ..

Utvalda ~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

Egentligen händer inte ett dugg efter påsk, vilket är så skönt. Maken fick sin spruta och med den feber, han sov mycket en dag, sen var det över. Själv har nog inflammationen i min kropp fått fnatt efter vaccinet, har som en matta av dov, varm värk från fötterna upp till knoppen. Oroar mig lite, ska ju ta spruta nr 2 nästa vecka och jag vill inte må mer dåligt i kroppen. Just idag skiner solen från en blå himmel, fåglarna trängs i vår fågelmatarstation, Bofinkar i mängder och andra hungriga sötnosar kvittrar förtjust där ute. Jag borde så mycket, men mitt kroppsliga knäppa läge håller mig fången, det krävs så mycket skärpning för att komma till skott. Efter vanlig tvagning, tandborstning och påklädning är jag dessa dagar helt slut. Kastar mig i soffan och flåsar. 🛌

Sen ska utekläder på för att ta mig ut, blåsigt som bara den. Ta ett varv runt på tomten och sen sitta där och njuta av solen i lä, fast jag inte borde med tanke på hudcancerrisken. Maken gör som vanligt allt på tomten, just nu krattar han och trivs med det, själv vill jag, men det är ingen idé att ens försöka kratta, min kropp är just en kratta. Mentalt har jag hållit på så många år med nystart av träning och bantning att jag bara inte orkar mer. De där två jag har haft på axlarna i hela mitt liv, ”sätt igång” ”skit i allt, ge upp” har smält samman i en uppgivenhet. Mer ”gå och lägg dig” du kommer dö för tidigt.” ⛑

Ser och lyssnar på sekunderna som rinner iväg på väggklockan, alla konstiga tankar väller fram. Tankar om träd som kommer stå kvar efter att jag har gått, livet som bara kommer rulla vidare utan mig, precis som efter alla som dött. Låter väl riktigt depressivt, men nej, detta är tankar som jag nog alltid har haft inför evigheten i havets rullande över stränder, solnedgångar, uppgångarna är för tidigt, då sover jag, morgontrötta mänska. Den mörka himlens stjärnvalv och jag med alla andra i evighet som stått så där, med huvudet uppåt, för att ta in det oändliga, stora vackra runt om oss.

Jag tar nu tag i .. en Alvedon och ger mig ut i det dagen bjuder, ska fan sitta här och gnälla längre. 👒

Lägger till några rader. 🕶

Har skrotat runt på tomten, betraktat blåsippor och vitsipporna som nickar i blåsten, satt på ljugarbänken i solen och tänkte tro sjutton jag är gråtmild och pyttelite deppig, det blir jag ju alltid vid denna tid. Vårdepression är inget ovanligt, men tog otroligt många år innan jag fattade att det var det som knep vid denna tid. Det är ju så smärtsamt vackert, allt som liksom tar sats och börjar om att blomstra. Ville bara lägga till dessa rader. ☀️

Äntligen, lägger ner oron

Utvalda ~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Nybakta Kubbar är aldrig fel.

Nu har jag fått möjlighet att boka in vaccindatum, det blir torsdag nästa vecka och som ni nog förstått är jag väldigt kluven. Säger Jaaa! och hoppar invärtes av lättnad efter att få tid till vaccineringen, samtidigt som jag känner en väldig skepticism. Om det var ett ”normalt” vaccin, skapat av en bit av viruset, hade jag nog aldrig haft funderingar. Men det nya som ska in och rota i kroppen på ett helt nytt vis, får mig att bli rädd. Inte rädd att dö i närtid, utan rädd för vad det eventuellt gör med folks kroppar i ett längre perspektiv. ”Går inte att byta rad, då försvinner både bakgrundsfärg och storleken på bokstäverna.” Det här fåniga tekniska ”möjligheterna” som inte fungerar när man inte fattar hur fan man får till det.” … Så här fortsätter jag utan radbyte, så vet ni varför. …. Jag har ännu inget hört från gyn om provsvar, har nu ringt upp och ska bli uppringd efter 13.15, efter 38 dagar borde väl provet vara klart? Ingen som helst ordning på sånt tydligen och såret är nästan läkt på sin 38:de dag. Det är ingen mer cancer på stället, det vet jag, men hur kan de låta bli att ta ansvar för den avslutande delen av ett ingrepp med provsvar? De kan väl för tusan låta en sköterska ringa upp när provsvaren är ok, eller hur svårt kan det vara att skicka ett brev med resultat när provsvaret, inget farligt är? Läkare behövs till de som verkligen får tunga besked, så låt övrig personal ta hand om bra provsvar. … Här hemma räknar vi dagarna till makens pension, med en glad förväntansfull stämning. Till påsk planerar vi ett första race till barnbarnen med påskägg och blommor till ungarna. Sen in till mamma med påskägg, blommor, tidningar och något extra gott på tallriken. Funderar på en smörgåstårta som hon kan bjuda sina vänner på och personalen. Jag får i nutid komma in till min mammas rum på besök, hon är fullvaccinerad, men vill inte riskera något. Så fort jag också är vaccinerad då ska hon få besök. Jag har en del att ta hand om, byta hennes gardiner, kolla i badrummets skåp, vad jag behöver fylla upp med. För plötsligt verkar ingen ha ansvar för sånt, i stort sätt bara invandrat folk plötsligt som jobbar där, de gör ett fint jobb med de äldre, men verkar inte förstå det här med kontakt med oss som ska köpa det som behövs. Eller informera om annat som är viktigt att veta som anhörig. Flera svenskar har slutat sista året och jag undrar hur de har det med den nya chefen? Hon är ingen favorit varken för anhöriga pratar för mig själv, eller de anställda. Är väl bäst med invandrat folk som man säkert kan hunsa runt med hur som helst. …. Nu kom posten med ett brev som upplyste om att provet var helt utan cancer, en långvarig kronisk inflammation i huden. Va, i huden? Jag fattar inte det provsvaret, vad betyder det? Jag har väl inflammation i hela kroppen det visar andra provsvar, men inte trodde jag de skulle se det av det provet. Men nu är detta avslutat för min del och tack gode gnu att jag slank ur det så pass lätt, cancern menar jag. 🍾🍬🎂🥂🍹🍻🍸🍼🫖🍿🍩☕️☕️☕️🥛🍷🤸‍♂️🏆🥇🧹🎈🎊💌 Hurra för livet! … 🎈Kram på er alla!

Bara några rader

Utvalda ~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Igår var jag tillbaka till vårdcentralen med mitt sår, det ser bättre ut, men en ny tid till på torsdag. Hoppas så att det sista har läkt samman, är trött på detta, det är ju andra gången jag håller på med detta sår. Första gången skar de bort märket och frös ner en bit. Det skulle vätska sig sa systern och om det gjorde i flera veckor, att sen börja om efter den sista operationen, med samma ställe var ingen höjdare precis. Provsvar har jag inte fått ännu.

Strålande sol och en tur ut borde sitta fint, men jag har plötsligt blivit släkt med sengångare. Kanske bakar jag något till kaffet senare ..

Ord gräver och urholkar när de kommer från helt fel person och av fel anledning

Utvalda ~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

Ord kan vara så tilltalande, smeker vårt ego eller boostar självkänslan, finns så många ord att välja mellan, med så många olika känslor i.

Men så illa dessa små rackare kan landa, ibland utan att man har tänkt sig en hård landning överhuvudtaget, meningen var inte tänkt att göra ont. Eller för att visa förakt, förminska, sätta sig på folk.

Vissa saker som uttalas kan aldrig tas tillbaka.

I denna splittringens tid, när makten som förväntas visa vägen, pumpar på om onda människor och nazister, det vi med andra tankar anses vara, vi klumpas ihop i SD. Alla andra tankar om utveckling normala människor har, innebär att människorna vet vad regeringen håller på med, det är regeringen som står för hat, mobbing och hot mot vanligt folk och ett annat regeringsparti.

Det är genant att höra på deras påhittade brösttoner, inga andra håller så ihärdigt på med sin hemkokta splittring av folket i vårt land.

Oavsett hur människor tänker och det kan vara väldigt olika, ärligt talat vem vet hur vi alla får ihop vårt tänkande, om hur vi vill ha det. En del människor har ju verkligen tankar jag är så långt ifrån att jag på Fb inte har dem i mitt flöde, men vänner är de och jag går själv in och läser allt av privat natur. Det gäller att skilja på den privata människan och hennes politiska ställningstagande. Regeringens skrämselpropaganda använder sig av känslor för att så splittring. Om folk bara förstod det.

Envis på ett dumt vis 🐘

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

Bilden är ovanligt goda Mandelkubb, smidigt och smart att baka i form.

Några regndroppar på mitt fönster och jag vill skrika Nej! Snälla väder, dra på kylan igen, det blir så tråkigt för alla när det blir grått och slaskskitigt utan snö. Tänk på ungarna, snart är det sportlov.

Här händer inte så mycket, jag fick ju höra av läkaren när hon opererade mig, att jag hade ett likadant ”märke” högt upp på låret, att visa upp på hud, du måste ringa och boka tid sa hon. ”Nämen sa jag, det är väl ett blåmärke” sa jag. ”Nej, du måste ringa och be dem kolla upp det” sa läkaren.

Ringa kunde jag glömma, alla tider var varje dag uppbokade. Paniken steg i mig, men så fick jag för mig att nyttja 1177 eftersom jag redan är patient på hud, har så att säga rätt att få be om hjälp. Så nu har jag fått tid till början av mars, allt skedde smidigt via 1177.

Jag har inte varit snäll mot mig själv sista veckan. Som vanligt snurrar tankar om att minska medicineringen, inte den som har med njurarna att göra utan sömntabletten. Vilket rävgift dessa tabletter är, fast de fungerar bra som just insomningspiller. Hittade en förpackning med speciella sömntabletter, som inte gör en beroende, tänkte … trodde jag. Att jag skulle sluta med de andra och ta detta rävgift istället, för dessa blir man inte beroende av. Men jösses jag har varit helt väck, legat och inte kommit upp, fast jag har sovit som en stock på nätterna. Dessa förbenade biverkningar och utsättningsbesvär i kombination så klart, av den tablett jag har sovit på i mängder av år. Efter en vecka hjälpte maken mig att inse att jag ska ta de vanliga sömntabletterna, ingen ide att gå igenom detta, då den nya icke beroendeframkallande tablett fick mig att må prutt, vilket den är känd för. Därför låg den kvar i min medicinlåda minus ett par tabletter sedan tidigare försök. Envis och dum som en åsna.

Jag förstår inte varför jag envisas med jämna mellanrum att försöka avgifta mig själv, det blir ett helvete. När man nu är en sån som ogärna tar tabletter, så får jag perioder, när jag vill befria mig och min kropp ifrån gifter. Det har fungerar flera gånger, jag har trappat ut sömntabletten under fysisk vånda, konstaterat att jag klarat av det och sen efter några sömnlösa sängrullande nätter gett upp och tagit tabletten igen.

Imorgon är det barnkalas igen, bakom dotterns villa ska vi träffas, om nu inte regnet vräker ner. Risken finns, om det bara duggar tar jag med paraply … jäkla väder, jag vill så gärna träffa de mina och ungarna.

Annars händer inte så mycket, jag stickar mest, har börjat följa en serie Bridgeton på Netflix, vackra kläder, överklassens baler och intriger. Faktiskt rätt skönt att låta sig vaggas med i en fantasivärld, tanken på att överklassen, adeln och de kungliga faktiskt haft och har så många privilegier. Fast fy tusan för att som i The Crown som handlar om engelska kungahuset, ha folk runt om sig i hela sitt liv, bli på-avklädda, slippa allt som är vanligt liv och ansvar för sig själv och det självklara runt om. Men intressant att följa just engelska kunga … borde heta drottninghuset i generationer.

Fredag igen, entrecôte, pommes och bea till middag, klart bra inledning på helgen. Hoppas ni får det bra. Kram 🌷⭐️🌷

Döden döden 🦉

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Lite trött är jag efter den lilla operationen, men mår bra, har till och med duschat. Tänk så fina omlägg det finns numera med både uppsugande kompress och rejält stort plast”plåster” så att det fungerar att duscha. Stygnen försvinner av sig själv och det känns bra, mindre bra kändes det när läkaren plötsligt tittade mig på sidan av låret högt upp och sa ”den där får du kolla upp, ser ut som en ev blivande skivepistelcancer.” Nää, sa jag är nog ett blåmärke, får ju ofta det. Vänta några dagar och se om det gulnar, om inte ring hudmottagningen och boka tid. Suck, finns de som inte gör annat än får skära bort hudcancer, efter den jäkla medicinen vi måste äta för att njuren ska stanna kvar. Fatta att jag blir psykiskt trött.

Om några månader fyller jag 67 och på sista tiden har jag upplevt en härdsmälta av tankar om att jag snart är 70 år. 70-åringar som skulle få vaccin, 70-åringar hit och dit, inte hörde jag dit ens i den minsta tänkbara tanke. Så insikten bara brakade in i min totalt oskyddade tankevärld. Men skulle jag leva till 70? Med kompisens njure och en kropp som inte är att lita på. Tror inte jag varit rädd att fylla någon ålder tidigare i mitt liv, men nu inser jag , hängande på en luftpumpad räddningsbåt att luften långsamt pyser ut. Döden är mer närvarande i 70 än i 60 det är säkert. Döden, döden lär Astrid Lindgren ha sagt tillsammans med sin syster i telefon varje dag, så var det kapitlet avklarat.

Så jag säger samma döden, döden. 👎🏿

Dagens isbild är tagen genom fönstret så lite speglingar från fönstret hängde med, det bjuder jag på.

Fridens 🐓

Jag har blivit grå…

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Det här med hår på skallen vill jag prata om.

Som en riktig lintott föds jag, med pottfrisyr a la 50-talet växer jag upp, spikrakt inte en pytteliten virvel en gång. Genom åren hänger inte bara det väldigt blonda med, utan det spikraka släpper inte taget. Efter sommarlov undrar kompisar vad jag har gjort med mitt hår? Kritvitt! Svaret är: solen, salta bad, vinden, skärgården, båtar och hav, allt har gjort sitt.

Sen föds det barn och håret mörknar lite, men bara lite. Åren går och en antydan till fall kan skönjas baktill, frissan påpekar att jag har fall i håret. Det var med stolthet och stor glädje jag mottog dessa ord, jag som genom åren stått ut med permanentvätskor och allsköns piffande för att bli efterlängtat lockhårig. Min danska pappa var väldigt lockhårig, men som vanligt verkar inte döttrar ärva pappors lockar. Irriterande minst sagt.

Hårfärgen blandas nu med ständigt mörkare tåtar, det slingas ett par gånger om året till någon som jag känner igen, när jag tittar mig i spegeln. Men hallå, var tog hon vägen blondinen ”den äkta varan,” hur kan man komma på tanken att tillåta en sån förändring?

Åren de bara går och sjukdom tillsammans med medicinering bjuder plötsligt på lockar både på sidorna och baktill, redigt minsann, men luggen förblir rak. I samma veva blir håret riktigt mörkt baktill och nu jäklar har det plötsligt blivit ljusare grått framtill. Jag minns att min dotter sa något om att jag hade blivit gråhårig och även morbrors (Roffe som dog) fru sa att det var väldigt snyggt med slingorna/hårfärgen, det var förra sommaren. Men inte förrän igår förstod jag att det snygga handlar om slingor tillsammans med det grå.

Alla dessa ord för att komma fram till att jag har blivit gråhårig och lockig i mitt tjocka hår, som alla frisörer till sin förtjusning konstaterat, tjockleken. Gråhårig, det tål att tänka på, står framför spegel och liksom snegla på luggen från olika sidor. Ifrågasättande, är jag verkligen gråhårig, är det så?

Jag har alltid tyckt det varit snyggt med grått hår. Vissa sorters grått hår, jag är ännu inte säker på vad jag själv är för sorts gråhårig, men slingas måste det fram i vår.

Var iväg och lämnade blodprov på förmiddagen, en sänkning av en medicin måste koncentrationen i blodet kontrolleras. Grått och blött, skitigt och nött, utevistelse gör mig mest trött.

Nu ska jag sätta på TV:n och se Hem till gården medans stickorna går varma. Tovade vantar på gång till goa svärdottern, hon jobbar som pedagog med barn i särskolan, de är ofta ute med ungarna. Då behöver man extra varma vantar.

Tjing! 🌿⭐️🐕⭐️🌿

Allt ryms i en snöflinga

~ livsglimtar ~ 1 kommentar

Avvaktande enstaka snöflingor svävar i luften och jag i tystnaden i nuet, betraktar skeendet och tänker på alla människor som genom tiderna har suttit som mig och bara varit, med blicken ut.

Den där trippen till sjukhuset tog verkligen på mig, jag har mest vilat, likt björnen i vinterns ide. Flitigt stickar jag sockor och vantar, har nyss gått över till bomullsgarn och virknål, som blir grytlappar. Ett och annat bröd blir bakat, lite småplock hemma, läsande och skrivande, reagerande på Facebook mest om något.

Men visst är det något stort omvälvande som håller på att hända, de som sover märker nog inget, hur mycket de än hör och ser. Men andra läser, hör och analyserar så gott de kan. Det har blivit rörigt överlag, inget är som det jag växte upp i och det är nog det som är meningen, att vi ska bli förvirrade, osäkra och framförallt tysta. En omvälvande global, se där, nu kom ordet global. För det är någon slags ny global världsordning de med makten, rikedomarna har kommit överens om. Nu hånflinar en del, ahaha hon tror på konspirationsteorier, korkskallen!

Flina på ni, med tiden kommer ni nog få så ni storknar, det är ju er de bygger det hela på, ni som flinar och sover. Andra som både ser, hör, kan läsa mellan raderna, förstår ju att något tvingande är på väg, inte bara raserandet av vårt fina land. Orolig och rädd, inte för min del, men jag har barn och barnbarn, för att inte tala om era barn och barnbarn.

Hur lång tid tror ni det tar innan det onda har tagit herraväldet över vårt lilla land? Vi som ingen ordning har på ett dugg, landet med blåögda ledare som verkar oseende om de starka krafterna av hat och våld mot vår befolkning? Eller har de en annan agenda än den vi tror oss veta?

Det nya herrefolket som har kommit för att ta över. Här har politikerna rullat ut röda mattan för övertagandet, med stor hjälp av våra skattepengar och media. Media som en gång i tiden var på vår sida och gjorde sitt jobb som journalister. Med våra skattepengar springer de nu i maktens ledband och glömmer vad journalistyrke består av.

Nog om detta, nu har ekorrarna fått en ny matstation full med sånt de gillar att äta. Alla matstationer till fåglarna bågnar av fågelmat och jag känner mig så nöjd med att de nu har att äta. Maken har fixar och donar ute, han trivs med att hålla på fysiskt, passar bra då han sitter mycket vid alla möten framför datorn. Jag längtar till han slutar jobba, det finns så mycket vi har tänkt ska hända, när vi båda blir fria tillsammans. Han har jobbat så mycket att det räcker nu, jag vill ha honom levande i många år. Tre personer behövs för att ta över efter honom, vilket inte är klokt, pekar på stor arbetskraft och kunnande.

Ibland tänker jag att det var en jäkla tur att jag gifte mig med en själ som är lik mig själv. Nu menar jag det här draget av att jobba ihärdigt, tänk va, att jag var sån innan … innan livet förändrades. Förr skötte jag allt som min man nu gör hemma, som ombytta roller och det är det jag menar med att ha valt en ”själ som var lik mig.” Många män klarar inte av det kvinnor gör hemma. Tänker på alla slashasar som kvinnor servar som bebisar hela sina liv.

Jaha, så har jag då retat upp en del och fått andra att nicka igenkännande åt mina tankar om samhället, politiken, livet.

Fridens

Stendöd

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Så igår stängde jag av paddan för den var banne mig inte snäll, har inte skött sig det senaste halvåret. Den rullar in och ut lite hur som helst, ni minns kanske att jag har skrivit inlägg och så vips ”bara borta” … f*n så förbannad jag har varit många gånger på den. Men igår tänkte jag som så många gånger, rensar upp och stänger ner, natti natti idiotpaddan.

Nog blev det natti alltid, den har somnat för gott och jag fick lite panik, tänkte på allt jag har där inne, text och bilder. Men maken, tack gode gnu för honom, han hade dagen innan gjort en backup när jag fick ett utbrott på paddan och sa en massa olämpliga ord om dess varande.

Men nu kom en annan slags panik, var skulle jag göra allt läsande och skrivande de veckor som apple envisade med att paddan skulle kollas. De ska egentligen bara byta ut paddan då jag inte har haft den mer än två år, till tre är det garanti på byte vid dödsfall. Men klart att de ska fåna sig, ha sina som mest tre veckors rutiner på vänt för mig. Kan de ge konstgjord andning till fanstyget fram till treårsdagen så är de lyckliga. Maken var in till en annan verkstad där de kollade lite och sa hur han skulle göra, vad han hade rätt till.

Nog om det, började att undersöka min mobil som jag mest bara har till just att ringa med. Jag som avskyr att skriva på mobilen, detta pyttefjant som bara skriver fel hela tiden. Skulle jag skriva fel? 😏 Lyckades förstå och tog mig in i Facebook och annat, pillerill. Klagar över mitt förfärliga tillstånd, då skriver min son ”vadå, du har ju en ny PC!” Men den kan jag inte använda har ju inget på den mer än räkningar … ridå.

Men flåt en gammal mänska som inte tänker så tekniskt på allt. Jo, visst kan jag sitta vid PC:n. Men vem vill sitta rakt upp och ner när man kan sitta i soffan, ligga i sängen eller soffan och skriva? Jag med mina garanterade gener till Romarrikets vanor att ligga och göra det mesta, jag har ännu inte fått maken att stå klädd i ett höftskynke matandes mig med druvor. Skämt och sidor men PC föll bort och jag tänkte nu blir det snabbkurs i mobilkonsten. Men då kommer maken med min gamla padda, den han övertog när han köpte en ny till mig. Numera hans padda att ”glo på idrott, när som helst, var som helst.”

Så jag kommer klara mig galant framöver, utan min egen padda …

Nu ska jag göra mig iordning för en tur till min mammas boende, jag har köpt tre par nya skor till henne. Sandaler, inneskor och tofflor, det måste prövas och godkännas, det blir till att sitta ute i det fantastiska höstvädret.

Fridens alla goingar ha det skön t i helgen.

Ett faktainlägg om varför äldre inte får syrgas.

~ livsglimtar ~ 17 kommentarer

Dessa fakta borde alla veta!

Ett inlägg jag lånade från Charlotte Arborén. Så himla bra, så här ligger det till med boenden och varför de inte flyttar de gamla när de drabbas av Corona.
Jag vet att det är så på boenden, att de kommer in så sent att de dör på en till tre månader, utan Corona.

För att förstå VARFÖR dessa äldre inte bara kan slängas in i ett tält och bli friska av syrgas så måste man ha vissa saker som förklarar:
1. Äldre på boendena i dag är redan i så oerhört dåligt fysiskt skick när de får en boende plats att medellängden för att leva där är 1-3 månader innan död. Detta UTAN pandemi.
Artikel från 2014 och läget har FÖRVÄRRATS avsevärt.
https://www.svt.se/…/allt-farre-far-plats-pa-aldreboende
2. Dessa redan sjuka och mkt sköra äldre drabbas en respiratorisk sjukdom som ffa ger problem att orka andas UT ordentligt och befria kroppen från koldioxid. Inte att dra IN och syresätta. Syrgas gör alltså INGENTING för de som är i så dåligt skick. Infektionen ger desutom slem som sitter hårt i lungorna. Om man då skulle välja en Bi-pap behandling så trycker man NER slemmet och vätskan längre ner i lungorna. Samt att trycket från maskinen kan vara rent värre för en gammal människas sjuka och trasiga lungor.
3. När kroppen inte kan göra sig av med koldioxid med rejäl utandning, så påverkas syrabasbalansen i blodet. Personen blir snabbt ”sur” vilket är mkt farligt eftersom kroppen gör ALLT för att kompensera för att få ph’t att normaliseras. Detta görs genom att alla organ börjar arbeta och sända ut och sluta producera diverse hormoner och system vilket inom mkt kort tid orsakar total organsvikt. Detta är ett stadie som inte går att reversera knappt på en ung och väsentligt frisk människa. (detta är troligen även orsaken till att diabetiker inte klarar sjukdomen så bra då de lätt blir försurade när insulin och socker inte kan kontrolleras. Det är livsfarligt för diabetiker att därför drabbas av influensa, calici etc.)
Med detta i tanken så ska man veta att patienter ”nollas” dagligen på sjukhus när man edömer att deras kroppar skadas mer eller orsakar snabbare död av att sätta in olika behandlingar eller livsuppehållande åtgärder. Detta är alltså inget nytt. Tyvärr drabbas dessa äldre av denna respiratoriska infektion som snabbt förstör lungorna och andningen och medför att ingen behandling kan hjälpa dom. Syrgas är inget mirakelmedel som gör dessa patienter friska eller ens bättre. Deras kroppar klarar inte av att lungorna drabbas så hårt. De flesta äldre har lunginflammation i livets slutskede då de är sängliggande och inte orkar hosta eller andas. Så lägg till de symtom som kräver oerhört mkt även av tidigare friska med Covid19.
Problemet är att några puckon dragit in skiten på boendena från början. Detta är en dödande sjukdom utan nåd för dessa människor.

5586DF55-C6DE-4013-9250-6E10E68AE366

Svengelska

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Jag lyssnar rätt ofta på inspelade intervjuer på swebb tv och finner mycket av den riktiga konversationen där. Alla får ha sina åsikter och det pratas runt och rakt på om de problem vi har i samhället. Det händer att de ibland pratar engelska och jag lyssnar, slogs plötsligt av att de pratar ju engelska.
Tänk att jag förstår, förstår vad de säger! Jag blev så överraskad av den insikten, jag pratar ju inte engelska till vardags eller annars heller. Att mina 6 år av skolengelska på något vis har utvecklats genom åren är ju fantastiskt, inte har jag varit medveten om att förståelsen blivit så bra.

Reste mycket som yngre och pratade med hela kroppen, satt på en tidningsredaktion ett tag och fick översätta lite som skulle in i tidningen. Syrran min hängde ihop med en engelsman och där fick jag också träna, hans släkt kom på besök, jag har aldrig brytt mig om ifall något prat blev fel, bara prata på och lära sig av sina fel. Det har tydligen lönat sig att lyssna och våga prata.

82153CC2-F4F2-452B-92F2-3313C351D751Idag med ömsom regn ömsom snöblask har jag beställt fönsterputs. 🤦🏻‍♀️ Blir lite snopen när en ensam kille kommer. Trevlig och duktig, och noga, men det tar tid, normalt tar det två timmar för två putsare att bli klara, idag tar det två timmar för fyra fönster, men så välputsade fönster. Nu är det inglasningen på balkongen och vardagsrummets fönster kvar. Blir också glad över att ge en invandrare jobb, men han skulle haft en kompis med sig. Att jag tittar på timmarna beror på att de har en basavgift på 395kr sedan 245kr per timme och jag brukar betala mellan 7-800kr till de andra två fönsterputsarna jag har använt mig av. Jo, men visst ja, det blir ju Rut avdraget, det gör ju det hela som jag har tänkt mig.

Ps. Han har både munskydd och skyddshandskar på sig. Ds

Nyss ringde rehabkvinnan och bokade in prövning av scooter på måndag. Men äntligen, det ska bli så fint att få den, hoppas den nu inte blir stulen direkt. Jag drömmer om att maken, Frasse och jag ska ut och må bra, glasskiosken med uteservering måste besökas och allt nybyggt nere vid stora bryggan. Tänk vilken frihet, efter min löjliga cykelträning i måndags är min kropp helt knäpp igen. Men ok det var inte bara träningen, igår slog vi rekord i att flänga. Allt passar kroppen på att ta ut dagen efter.

Först var vi till en bilfirma och bytte till sommardäck, sen till mammas boende med en lax och räksmörgåstårta som räcker till nio personer. Den var till personalen och min mamma så klart, jag sa att de fick göra som de ville, bara mamma fick en bit. Jag tackade för deras fina arbete, att både vi och mamma var så glada att de fanns. Hon stod där med strålande ögon och log hela hon, med munskydd på, som alla har där på sitt jobb. Ännu ingen corona på boendet, det tackar jag så mycket för.

Sen gasade vi till landet, en timma dit och sen hem. Vi hade glömt att hämta ut ett paket på posten på vårt ”landet Ica.” Passade sen på att sätta upp nystrukna gardiner, så nu är det så fint i stugan till nästa gång vi kommer. Sent kom vi hem sent och jag mår skunk på grund av det idag och inte att glömma cykelträningen.

Men själen mår prima, att ha skapat glädje med smörgåstårtan till så många, sånt mår jag bra av. Sen ska man inte underskatta att bara komma ut och iväg en stund, träffa två roliga, trevliga killar som bytte däcken, äta på McDonalds utan att gå in, så klart. På den parkeringen är det alltid mycket fåglar, dessa kajor så orädda och faktiskt både söta och vackra. De flesta satt på räcket, en flög och satte sig på bakspegeln, före det drog maken snabbt upp fönstret, för en ville sätta sig där och tigga.

Visst måste man må bra av så mycket möten och händelser i sitt eget mikrokosmos.

Nu ska jag sticka några varv.

Ha de bra nu!

 

Kraxe slår larm

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Tänk att resa till tippen med ännu mer grenar och sly kan vara så givande. Våren bara är så mild och inbjudande efter vår väg med hagar så typiska för vår del av paradiset. Tänker på alla stenar från istidens rullande som folk förr fick bända upp för att få en åker att odla. Enebackar och stenblock stora oövervinnliga klunsar som ofta blivit kvar som gröna öar i åkrar.

Jag har fotar för att visa allt underbart på vägen, men se det blir inget av med det, bilderna sitter i mobilen och jag kan inte flytta dem hit.

Mitt i detta skrivande börjar vår kråka Kraxe flyga förbi vårt fönster och helgalet kraxa så pass att jag tänkte, nu jäklar händer det något där ute. Hoppar upp och tittar ut, tame sjutton sitter inte räven, en ännu lite vintersilvrig och äter upp Kraxes bröd, som vi har lagt ut. Kraxe satt i en björk och tittade säkert surt ner på räven, maken och jag njöt av spektaklet.
995A2B7D-3EA1-49AD-83B8-764261F6FB44

Japp, nu får ni ta fram förstoringsglaset så ni ska se räven. 😊 Där är lillstugan där maken sitter och jobbar hela dagarna. Samma stuga som också kallas ungarnas hus.

Men tillbaka till resan mot tippen. I en stor åker sitter, ligger, står, fjädrar sig mängder av svanar. Dessa vita vackra mot åkerns lera och lite grönt, vad gör de i åkrarna varje vår? När bonden plöjer och maskarna kommer upp förstår jag, men de kommer att vara där i åkrarna i många månader.

Sen åker vi förbi som en skog av bara björkar, dess stammar står så tätt och är så otroligt vackra. Jag har aldrig sett så koncentrerat växande björkar förr.

När vi kommer fram till tippen så håller de som sköter om stället på att med skopa skyffla hushållssoppor ner i en container. Tro mig där i utsprängda berget sitter och flyger enorma mängder tärnor, måsar och till min jublande lycka två stora korpar. Jag har bara sett två korpar en gång tidigare, att de var, är två beror på att de håller ihop hela livet. Jag är så fascinerad av alla slags fåglar och just korpar skulle jag vilja ha i närheten, så att jag får se dem lite oftare.

Nu mina vänner ska jag titta på en film.

Fridens

 

 

 

Nollåtta eller bondläpp

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

På bilens fönster faller enstaka vattendroppar, tur att maken kände på sig och tog in alla sängkläder som hängde på luftning. Så skönt att bädda nytt och krypa ner kväll. Maken handlar på Ica Rimbo och jag håller koll från bilen, män i alla åldrar nu för tiden kan alla se ut som grottfolk. Kamouflagekläder, urtvättat, halva arslet bart, risigt hår i hela ansiktet, hårsnoddar både fram under hakan och bak. En grupp på tre, en lång smal vildvuxen, en kort närmast dvärg likaså och så den tjocka varianten med kagge rakt fram, skitiga kläder oj, ska inte glömma kepsarna. Fy tusan, vilka tjejer vill ha den här varianten av grottmän?

Inte ett munskydd eller skyddshandskar på en enda mänska, hur ska jag tolka det? I Roslagen får man inte corona på en lördag. Alla behöver handla, men undrar om de har funderat på det här med att leva? Så dyker han upp med snyggt välvårdat skägg och hästsvans … nog har min acceptans för manlig hästsvans plötsligt blivit större.

Vi vanligt folk som kliver ur bilar och går mot entrén till affären, vi är inte så vackra precis. 😀 Vardagskläder som inte riktigt räcker till runt kroppen, det putar och stramar.  Slitet och missklädsamt till vårt bleka anlete med hår som spretar om nu inte mössa eller keps håller det hela på plats. Alla med stinna plastkassar med veckans längtan att ta hem och laga till, eller bara dra upp en påse chips eller ostbågar som kan doppas i gräddfilsdippen. Fnissar för nu kommer maken och vad lyser igenom ena kassen … ostbågar till husse.

Så nu bär det av hem, det blir grillad entrecote, potatis i ugn och råkost så klar.
Jo, skulle väl säga att jag gillar större delen av mitt eget folk, fast de kan se ut som bondläppar och det säger jag inte med det förakt landets folk ofta benämner mig och de mina, vi nollått:or. Men ett är säkert så här ser inte folk ut på andra ställen, ställen kanske närmare stan, men jag passar väldigt bra in nu för tiden, tjock själv och korviga fula vardagsbekväma kläder där resår spelar en huvudroll med sitt elastiska varande runt den obefintliga midjan. Håret ser precis så risigt ut som på de andra, men dock rentvättat.

Mys på nu, ni alla nollåttor eller bondläppar ni alla duger så förbaskat bra. ❤️
7FA9BDB0-6F28-4C86-99AB-40A6A7D0124A