A som i Akut Tandvård

När jag satt där i väntrummet for tankarna runt, stor oro för att få en tandläkare som inte var svensk. Fördomar är idiotiskt att ha, men jag tycker det står så mycket om fusk med licenser och det gäller väl både läkare och tandläkare? Som om inte en svensk tandläkare skulle kunna köpa sin licens? Dumskalle tänker jag om mig själv. 💩

Så blir jag hämtad av en invandrad manlig tandläkare som ropade upp mitt namn. Jaja tänkte jag ”allt går utom nyfödda barn.”
Men här fick jag på nöten, rätt åt mig, något trevligare, sympatiskare än denna man får man leta efter. Han tog röntgenbild och konstaterade att tanden hade ett brott längre ner där den satt fast i en metalldel och ovanpå den satt den del av den synliga tanden som en tandtekniker gjort för så där 20 år sedan konstaterade Ahmed.

Han berättade hur han skulle göra och började med att ge mig 750×2 penicillintabletter som han ville skulle börja cirkulera i systemet innan han började jobba med tanden. Det hade blivit en infektion långt ner i tandköttet … jag somnade nästan de 15-20 minuter jag låg och väntade på att penicillinet skulle blandas ut i min kropp.
Har man sänkt immunförsvar så blir det alltid penicillin innan de gör något större ingrepp i munnen.

Sen gick det undan feta bedövningssprutor fick jag innan väntan på att tabletterna skulle jobba på, tången togs fram och plopp var tanden borta. Han joxade ner något som inte gjorde något om det lossnade sa han, för själva tanden är rotfylld.

Så fick jag tanden med mig i en plastficka till min tandläkare plus en kopia på röntgenbilden, till och med jag, ser sprickan.

Klart jag var lättad när jag gick där ifrån, såld på Ahmed som tandläkare och skäms över mina tidigare tankar. Så nu har jag ett hål nertill och så får det vara till i augusti när min vanliga käftis är hemma från semester.

Sen passade vi på att svänga hem, hämta post och vattna blommor, hämtade penicillinet och ett paket på ica. Sen gasade vi ut till landet igen. Ja e trött nu!

Ja, idag visade jag prov på liten hjärna med förutfattade meningar, sånt jag egentligen inte gillar.

F04C182F-B90B-45A1-B235-4819236D5963

Förberedelser

8B2799CF-67DA-4646-8371-A9C918928856
Packat ner symaskin, tyger, mönster, nålar prylar i mass och skulle inte förvåna mig om jag inte syr ett stygn under semester. Garner? Jorå, ett lass av dem också, jag stickar bara upp restgarner nu, ribbstickade mössor, vantar, sockor.
Tänker för mig själv att jag har packat ner för mycket kläder, lär mig visst aldrig. Sen är det bökigt med juli månad, så många som fyller år, min svärdotter, barnbarnet, min dotter och maken de två sista samma dag. Så det gäller att köpa presenter och försöka få ihop det hela.
I år fyller maken 65 och jag ville köpa något mer speciellt till honom. Men det blir inget av med det, jag tänkte på en robotgräsklippare, men det pratade han själv om, som inte nödvändigt. Vedklyv har jag gett honom tidigare att köpa själv, jag kan ju inte handla sånt själv, har inte körkort, kan inte släpa tunga saker. Men inte har han hittills varit iväg och köpt en.

Jag har min fina städhjälp Lina här idag, så skönt att komma hem till ett städat och nybäddat boende när ledigheten är slut. Jag var igår in i en presentaffär och köpte en stor vacker keramikmugg i mjukt rosa, en sån där muggdröm, mer lik en badbalja att ha varje morgon eller kväll.

Jag fick en mörk chokladkaka av henne, hon har listat ut att jag gillar mörk choklad bättre än ljus. Förra gången kom jag på att vi har samma storlek på fötterna, så hon fick ett par riktigt fina ballerinaskor som jag bara använt på sonens bröllop. Inte kan jag gå i klackar och inte går det bättre med plattfotade skor. Vi gillar varandra Lina och jag, synd bara att vi inte kan prata med varandra, öststaterna har aldrig lyckats utbilda sin befolkning i engelska, de fick väl läsa ryska vare sig de ville eller ej.

På vägen till landet ska vi köpa frukt och en tårta att lämna in till mamma och hennes tantkompisar lagom till kaffet. Vi kommer hem redan på söndag, då har dottern barnkalas för sin äldsta dottern som fyller 7 år. Vi har delats upp i tre barnkalas ett med kompisar, ett med svärföräldrarna och svägerskan med familj och så vi med sonens familj. Vår dotter tycker inte de har plats på altanen för hela släkten på en gång med 2-meters regel, tror vi är 8 vuxna och 6 barn. De har närmast panisk skräck för covid19, bra med respekt, men överdriva behöver man inte göra. Jag hoppas vi får tillfälle att umgås i hela vår familj på landet i sommar, kusinerna kan leka bada och ha kul, som jag hade med mina kusiner i uppväxten.

Nu ska jag ringa till min vän Stig sedan många år, snart 90 år inte klokt så tiden går, en riktig globetrotter och tänkare av stora mått.

🌷🌷💛🧡💛🌷🌷 Önskar er de bästa av dagar framöver.

 

Dagen

07A403BA-BC07-43C5-8B60-97270F5B7B34
Dagen idag är en märklig dag,
den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll, än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag,
den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv ..
Dagen idag är en märklig dag.
DEN ÄR DIN … !!

Jag flyger svävar fram i naturen

6AF6242D-19E8-41F8-99C9-453CE477506AIdag ”flög” jag och scootern till min frissa, luggen växer som om den har fått växtra eller något sånt vid schamponeringen. Jag kan nog inte sätta ord på den frihet jag känner när Herr Blå och jag åker i promenadtakt genom området. Jag har nedfarter från trottoarkanter som ska tas rakt framifrån, det skumpar och vinglar till, ett jäkla äventyr. Nu har jag tryckt bort sköldpaddan och bjudit in haren, det går snabbt om jag gasar. Sköldpaddan håller ner farten och det har varit bra, så att jag kunde lära mig i lugn fart. Med haren är det full sprutt och det var spännande att pröva på en raksträcka. Men det är promenadtakt som gäller för mig.

Där i långa backen förbi skolan kör jag om en kvinna i klänning, hör hur en röst närmast skriker ”Hej!” Jag tänker ”jösses så högt hon talar i mobilen.” Sen var det en vän till mig sedan många år, inte såg jag det, jag kör scooter gubevars och har fullt sjå med det. Så roligt och prat blev det och vi tog oss över gatan med livet i behåll. Så klart stod en Stor flyttbil jäms med trottoaren, så jag tvingades åka på gatan utanför flyttbilen. Men Ingvor 🌷🤎🌷 gick före och kollade läget, skulle ha henne med så fort det står hinder i vägen.

Sen in till frissan som klippte till luggen, jag vill ha den redigt kort på höger sida, sneddad ner på vänster, hänger ni med?

Så iväg igen och trodde inte det var sant, där kom två av mina barnbarn med dagmamman efter vägen. Vi blev så glada att ses, femåringen, treåringen och jag. Men vi konstaterade att vi ses ikväll, vi ska ner och titta på lägenheten de flyttade till, en snabb titt in och ut och jag med munskydd så klart. Sen ut och fika på baksidan av deras hus … om nu inte regnet kommer.

Åkte vidare både till apoteket och Ica, på med munskydd, snabbt in och ut, sprita sprita och sen körde jag hem fast jag inte ville. Men magen kurra och i kassen låg en chicken tandoori  wrap och Icas smoothie avokado kokos äpple, rackarns gott och fler sorter såg jag. Ska be maken köpa ett gäng, en om dagen vore väl inte fel.

Så var det tänkt att jag skulle köpa förebyggande kapslar med tranbär för att hålla ph värdet lågt i urinen. Jag var minst sagt virrig när jag kom in i apoteket, försökte säga vad jag ville ha och blev påprackad något helt annat, en kvinna som har gjort precis samma sak tidigare. När jag kommer hem och läser på förpackningen, så är det som en receptfri medicin mot urinvägsinfektion. Alltid prackar hon på mig det dyraste som inte ens är det jag ber om. Så arma maken får väl byta det, till det jag vill ha, kapslar med tranbär. Jag är nu klar med penicillinkuren och urinvägsinfektionen verkar borta, därför tänkte jag stötta/sura till urinen med kapslar av tranbär.

När jag kommer hem skakar kroppen invärtes och jag är så slut, tänker fixa en kaffelatte och fixar med espressomaskinen, tänker vad sjutton fixade jag den uppvispade mjölken med? Inte med maskinen … plötsligt inser jag att jag har glömt min mjölkmaskin. Tar ner den och tänker att jag nog håller på att bli senil, otäck känsla som lever sitt eget liv, varefter jag glömmer det ena och andra. Mina jämnåriga vänner berättar samma historier, men för mig känns det så konstigt. Har varit spindel i nätet person på jobb jag har haft, massor av kom i håg och mycket på gång då det begav sig. Allt nu för tiden verkar vara från förr, det var då det.

Nu måste jag blunda en stund, så jag orkar träffa sonens familj efter sex.

Fridens!

Törnrosa släng dig i väggen

587BA5FE-8201-4981-B53F-12935BD50EAB
Först sover jag igenom nattens regnande och åskande, det var rejält säger maken. Min mobil väcker mig på min absolut senaste förmiddagstid för medicinering 10.30.
Allt är segare än vanligt, dricker min kaffekopp och äter två smörgåsar, sen sov jag igen i soffan till fyratiden. Helt slocknad sa maken.

Ja, det är ju så min kropp beter sig då och då, det går inte att hålla sig vaken och att vakna är såå svårt. Nu har jag segat mig upp, borstat tänderna duschat och skulle lätt kunna somna om. Kan ju inte låta bli att undra vad detta är för något, det sömniga? Jag har haft det i många år och brukar tänka att jag inte ska klaga, det finns de som sover så här mest hela tiden, leva som en dö sill. Stackare, jag lider så med dem, när TV ibland visar inslag om deras liv.

Men jag ska åka ner till Ica på min scooter, Frasse ska med och maken. Han får gå in och handla, så stannar Frasse och jag utanför. Det ska bli så spännande men jag vill helst gräva ner mig i soffdynorna, det är så jobbigt när kroppen tar emot så förbenat mycket.

Fridens!

Hjärna eftersöks

0F216E9A-B6FD-4C82-B7AE-DB6D94E11824
Inte lätt att tänka något när AC:n låter och värmen inte vill ge sig, ska idag gå ner mot 28 grader, har jag inte sett ännu, eller känt.

Ser saker, läser och tänker att detta är något att skriva om … men inte kommer jag ihåg vad det var, när jag sitter här och ska till. Får nog skaffa mig en liten anteckningsbok och skriva stödord.

Nyss var sonen och min T här och hämtade det ”dyrbara prylarna,” som de inte ville skulle bli stulet vid flytten. De prylarna ställde han tidigare i veckan hos oss, för att inte ha med själva flyttdagen. Ni vet hur det är när alla bär upp lådor och resten står i porten, den där stunden någon så lätt går förbi och stjäl datorer och annat.

När vi flyttade hit hände precis det, när vi väl hade fått hit allt, undrade jag var nattduksborden var och en hörnhylla? Satte upp lappar i gamla porten och bad den som tagit det ringa mig. En mycket slokörad man ringde och bad om ursäkt, han trodde det var saker man ville bli av med som hade ställts i porten. Nämen så konstiga val en del gör.
Vi ställde ofta ner saker på en bänk i den porten och skrev på en lapp ”Varsågod”. Men att ett annat hörn i det stora porthus, där vi ställde ner flyttprylarna, skulle vara varsågod och ta kunde jag inte fatta. Men vi fick tillbaka dem, det var ju huvudsaken.

Idag ska vi åka till bageriet och köpa riktigt surdegsbröd, orkar inte baka i värmen. Senaste middagarna har varit olika stora matiga sallader, orkar inte steka och koka middag.

Äsch jag abdikerar för en stund.

Fridens!

Flytt mitt i hemska värmen

273FFAFE-151F-4AEF-8746-AA5A8910E668
Hej hur mår ni i den av många ansedda sjukliga värmen? En del av er njuter och önskar fortsätta så här 31+ grader hela sommaren. Men jag minns hur även ni blev som en gnölhög 2018 när hettan aldrig lämnade oss ifred. Där fick ni tänkte jag, kändes rätt att dessa värmegalningar fick lida ett tag.😀😀😀 Lagom är ett så underbart svenskt ord!

Så låt oss snart njuta av svalare väder och med lite tur regn. Själv känner jag mig sjuk av värmen, i natt på småtimmarna klev jag i duschen, efter iskalla skurar kände jag mig mer normal. Men sovrummet var ju ännu tryckande varmt, vi har ju varit borta några veckor och att hålla sitt boende skapligt ”svalt” kräver omtanke hela tiden. Persienner ska dras för, fönster stängas, öppnas över natten ev, de förr så berömda TD=tvärdrag. Minns ni gamla bilarna under uppväxten, bevare mig väl så genomblåst man blev efter några timmars åkande. Men hemma är det skönt med TD om kvällarna när solen gått ner och AC:brusar. Jo, vi släpar hem AC:n från landet, tur var väl det. På tal om oljud, så blir jag trött i skallen av bruset från AC:n, när den stängs av blir tystnaden så påtaglig att jag verkligen blir varse att det är tystnad som är min melodi.

Idag är det flyttdags för min sons familj, maken är självklart med och åkte dit till klockan åtta,  far och son skulle bära upp kartongerna från källaren tillsammans, innan de andra flyttkompisarna kommer över/vaknar. Min insats blev att skicka med Resorb, såg till att far och som började med en sån och tuben med för extra intag senare. Flytta i 30-31 grader är ju inte klokt, otur med vädret på det viset.

Till min stora glädje stod scootern kvar i grovsoprummet och folk hade öst in nya böcker i bokhyllorna. Men stökigt var det och jag ska så fort temperaturen blir normal gå ner och rensa ur, städa upp. Det jag rensar ut är typ fyra feta kassar med urgamla uppslagsverk, sånt är inte folk intresserade av längre. Google som gäller, jag har sett så många gamla uppslagsverk stå där nere, ingen vill ha.

Idag blir en trött dag, har sovit så lite pga värmen. Tur att jag inte behöver göra ett något, ska bara ta det lugnt.

 

Vojne

BC6D6D58-BFE3-443F-8161-5A08BDE454FE
Men hur överlever ni utan AC? När jag stänger av den en stund rör sig termometern grad för grad uppåt. En bra bit över 31 grader ute och inne snart  26 grader.
Idag ringde jag till det apotek jag handlar hos här på landet, min fråga var om de hade kapslar med tranbär? Den hopplösa urinvägsinfektionen gäckar mig fram och tillbaka, hopplöst när jag kissar och får frys/rys sista droppen, oooohh det är ingen höjdare om jag säger så. Har druckit tranbär och pressat ner färsk citron i samma glas, tycker det hjälper fläckvis att sänka PH värdet, men det blir aldrig bra.

Så pratar jag med apotekaren och berättar hur det ligger till och hur länge jag har hållit på. Hon blir lite upprörd och konstaterar att jag ”lär ju få redig UVI om jag inte tar penicillinet.” Så jag tog första tabletten och ska äta tre om dagen i en vecka, nu håller jag tummen för att det ger sig.

Har precis lyssnat på Tegnells sommarprat, intressant att lyssna på, konstaterar att jag gillar hans sätt att berätta. Vilken jäkla sits han har hamnat i, oavsett om man tycker de har gjort rätt eller fel val i hur att hantera pandemin. Kluven känner jag mig, tänkt mest hela tiden att de som stängde ner sina länder, kommer få tillbaka kluster av sjuka personer när allt släpps fritt. Vilket kommer öka dödsantalen i deras länder.
Att staten har gjort galet med äldrevården, så är det bara, timanställda = döden  för de sköra äldre äldre. Att de inte stoppade flyg till vårt land redan från början, är ju så korkat att jag inte har ord för det. Peking -Stockholm direktflyg varje vecka och sen resten av flyget från världens övriga hot spots med covid19 baciller i bagaget.

Det känns allt för ofta som om staten inte har eller tar ett helhetsansvar oavsett vad det gäller. Jag vet inte vilka de tror ska sköta deras jobb, de flyter runt utan kontakt med jorden. Insikten till det mesta verkar totalt avstängd, har de rådgivare så använder de samma sorts rosafärgade glasögon. I vissa fall har de nog köpt in svarta säckar för säkerhets skull, verkligheten, egna ansvaret är skrämmande när man svävar i den öfre sfären.

Själv svävar jag i soffan, funderandes över att vid smitta av covid19  tar det två dagar, fem dagar eller fjorton dagar att smittan bryter ut och det vanligaste är fem dagar inkubation. Asså, hur ska man någonsin veta vem, var man blev smittad? Jag som har lite mer avancerat munskydd och plasthandskar, de få gånger jag går in i en affär. Sen spitas det hysteriskt, när vi kommer till bilen.

Ånges för att dö, har jag väl inte haft så mycket efter att jag väl fick min kompis njure. Men efter att tittat på olika dokumentära inslag av de covid19 sjuka så kan det riktigt ånga om min dödsångest vissa korta stunder.
Vem sjutton vill ligga så där och kanske om man tursamt överlever får förändringar i hjärnan, så man inte verkar bli sig själv igen. För att inte tala om att det inte finns eftervård, rehab behövs lång tid efteråt, men det kan man nog glömma. Finns inte resurser, utbildat folk nog.

Vojne, en besvärlig dag, det inser man av mina rader, både UVI, Covid19, värmen, usla staten, rehab och så mitt usla hovrande över alltihopa. 😅

Fridens!

Den trevliga varianten av midsommar

B85509FD-BAA6-4770-93DB-AF3E44E47AA6
Gårdagen var allt en farmor kunde önska, vädret till att börja med var på topp för värmeälskarna. Ungarna var glada att vara här igen, vi firade nyår sist, vi alla var här.
Klart de var och badade, krukan själv åkte inte med utan höll sig hemma tillsammans med farfar som gjorde tårtan. Vi drack vårt kaffe till tårtan och ungarna fick läsk.

Sen började tävlingarna som bestod av, kast med stora tärningar högst siffra av tre kast vann. Så kasta kula genom krocketbågar som var olika värda. Kasta pil. Kasta ringar på pinnar. Alla ungar vann godispåsar. Jippi!

Sen var det förberedelser till middagen, sonens förrätt var ett helt bord med lax, sillsorter i stort stim, rom, räkor på ägg, kokt potatis, gubbröra, rostade brödsnibbar, hackat både det ena och andra. Typiskt sonen, mat för ett helt regemente. Släktdrag, men jag har lärt mig att dra ner på mängden mat.

Sen var varmrätten vår, potatis i ugn en grekvariant med citron, salt och oregano. Grillad marinerad karré med tre röror som var läckra att både se på och äta. En grön med just gröna ärtor, en med kokt morot och en med nykokt rödbeta. Smaksatt med pressad vitlök salt och peppar, i den med mosade ärtor var det även sesamfrö. 

Men samma som förra året, blir för mycket mat, men hur övertyga min matlagningsglada son?

Han vill att vi äter sillunch vid lunchtid … vem är hungrig då? Jag går ju upp sent och min kropp är ju inte som andras. Jag kastar in en smörgås till kaffet och är inte hungrig igen fören på eftermiddagen. Jag har föreslagit att vi tar det där stora sillbordet till middag, men se då vill han också ha grillat på midsommar.

Men så mysigt det var att äta tillsammans igen, jag läste saga för ungarna och vi pratade om en massa. Alla våra grannar hade barn och barnbarn på besök, det gräts lite, skrattades, åts och våra hundar voffade ibland.

Frasse fick fnatt när ungarna sprang runt och sköt varandra med vattengevär eller vad de nu kallar dem. Han körde sitt ståndskall så vi blev lomhörda, tror inte han har varit med stojiga barn tidigare. När alla är lugna då är han lugn, men fattar inte alls vad som händer när vi (kastar) tävlar och kastar bollar, ringar. Då tror han att det är till honom vi kastar, men vi vill inte kasta bollar till honom. Han haltar efter springande efter boll, så något funkar inte med ena bakbenet. Funderar om han har artros och farten, svängarna blir för tvära för benet? Vi har ju röntgat benet, men det syntes inget, så vi ligger lågt för stunden.

En granne, som tutar lite för mycket och byter nyttiga (de får bygga o dona) män som jag byter underkläder, hon hade rajtan tajtan med några män. Det skränades högt, skanderades om fotbollslag, typiskt fylleslag. Mest sorgligt, en nyår behövde hon hjälp, av vår son, som vänligt följde med. Men det hon ville ha hjälp med, var inte han intresserad av. Pinsamt med män och kvinnor som i fyllan ska charma yngre nyktra personer till en snabbis på köksbordet. Bläk!

Hon bad om ursäkt för det senare.

Snäll granne, men ingen jag vill ha kontakt med, mer än ytligt vanligt prat när vi ses på vägen.

Såg att Skåne haft det bråkigt, all fylla och bråk, så tråkigt att läsa och så det ”nya” sedan många år nu, med stora gäng som vill ha ihjäl varandra. Undrar hur mycket tid, kostnad dessa invandrade onyttiga typerna kostar vårt land? Först förstör de saker omkring sig, sen knivskär de varandra eller försöker slå ihjäl varandra med vad som helst, en planka, hammare, man tager vad man haver. Så ska polisen larmas, extrapatruller ska också åka dit för gängen är stora. Ibland helikopter … ambulanser, sen allt tjafs, några åker i ambulans till sjukhus för vård, några med polisen för arrest. Sen ska domstolen ta över, advokater, kanske sitter den/de våldsamme i arrest, där ska det ätas och bevakad.

Vad tror ni ett sånt här invandrargräl mellan två grupper kostar oss? Jag tror inte 100000 kr räcker och detta skitproblem skapar de om och om igen. Trodde de ville komma till ett fredligt land och leva ett normalt liv. Men gode gnu så de tär på alla våra instanser som tänkas kan. Hur länge tror ni vi har råd att låna pengar för främmande folks gärningar eller bara rent av omkostnader för hela deras liv, utan att de någonsin kommer dra ett strå till stacken. Snarare bara dra ner förstöra så mycket de kan av landet, värderingarna, folket de hatar.
Här inkluderar jag verkligen inte alla invandrare som trivs, lärt sig svenska, jobbar som alla andra och fostrar sina ungar till vettiga människor. De vi vill ha här och är glada för att ha här.

Nämen, nu blev det gnöl på sluter. Jag som gungade så fint i midsommarens sista turer. Som knorr på gnället har jag ont i Hela kroppskrället idag, så nu blir det till att sona allt trevligt vi hade igår. Sonen och farfar tänkte såga upp mer av de stora fällda träden som ännu ligger på tomten. Men till bakfulla grannarnas lycka, gick inte sågen att dra igång.

Själv ska jag ta mig in i duschen och sen gå ut i sommaren, visa att jag lever.

Fridens

Rasta man och nakna ansikten

Jag som skulle berätta om skrumpna ballonger i staketet, rester efter en skolavslutning. Gubben på minst 50 bast med rastahår ner till midjan, funderade där jag satt halvvägs in i bakluckan som sällskap till Frasse i sin bur, satt där i skuggan och betraktade mellanmjölkens befolkning och konstaterar att vi ser ut, till och med väldigt olika. Han med håret, en grovhuggen svensk gubbe med rastahår. Fy tusan så fult och min hjärna kunde inte släppa undrandet varför han valt just rastahår? Tänkte faktiskt gå fram och fråga, tokigt, men rätt typiskt mig. Han stod där och rökte och så kom en kvinna som han tydligen väntade på och de skrek och gormade, gjorde olika fula gester till varandra, osams var de inte. Men sen skrek kvinnan så där som många yngre kvinnor gör nu för tiden, detta gälla ylande, vrålande och jag kände, det är inte klokt. En 50-taggare som larvar som en tonåring? Så där höll fyllgubbar och fyllkärringar på i min  uppväxt och då var de redigt fulla.

Folk är mer högljudda nu än när jag växte upp, klart de fostrade oss att inte skrika varken hemma eller i skolan. Men nu verkar vrålandet spridit ut sig, har fått för mig att det kommer från USA, som allt annat vi kunde klara oss utan. Där är de jäkligt högljudda när de ses, umgås, har varit där flera gånger och har bl.a åkt bussar med amerikaner, mest kvinnor till speciella ställen. Sett, framförallt hört hur de hanterar röstvolymen, men vem vill inte falla in i de till synes öppna, varma famnar de verkar erbjuda. Kom över, häng på, var en i gänget, alla ska med. Wiiiiiii iiii!

028BEA73-3D1E-4400-88BC-4C622665AAC8

Nyfiken slutar jag aldrig att vara, då är man död.

Jo, det finns något speciellt med amerikanska kvinnor, tror det har med sammanhållningen de tvingades till, när de kom emigrerande utan ett skvatt. De var tvingade att hålla ihop, hjälpa varandra.
Men amerikanarna är fantastiskt duktiga på att organisera stora event, tänka på allt och alla. Sen är det väldigt skönt med den öppna trevliga attityd de har till andra, de är lätta att komma i kontakt med. Man ska bara inte tro att allt positivt de säger menas något med, då kommer man få en trevlig tid.

Här hemma konstaterade jag för många år sedan att volymen på förskolor ökade markant, så fort det var invandrade barn med och nu verkar det ha blivit helt självklart att de ska vrålas redan där. Personalen får tinnitus, men det kanske känns som något slags pris att betala, bara ungarna slipper fostras.

Jaha, så var surtanten framme, det är USA:s och invandrarbarnens fel att folk skriker så infernaliskt i onödan i vårt land. 😃 Idioten har fördomar, så sant. Tror alla har det, men det är finare att låssas som att man inte har det.

Igår tog jag en vaccinspruta mot fästingar, det var fem år sedan, har ont i vänster överarm, så där som man brukar efter en spruta. Det var det som gjorde att jag satt på en parkering i bilens baklucka. Maken var in och handlade efter min vacinering.

Jag konstaterade i eftermiddagens skarpa solstrålar att folk som går från Ica till sin parkerade bil ser ut som det de tänker på, tror jag, gissar jag. Vissa är så lätta i steget och ansiktet ser avslappnat ut. Tycker mycket om att titta på ansikten som inte vet att de är betraktade, ger mig samma lyft som när jag tittar på väldigt gamla svartvita foton på vanligt folk. Deras ansikten är så naturliga, nakna i den tid som flytt. Nutidsmänniskan är ju så full av medvetenhet nu för tiden, med allt poserande i tid och otid.  Ser man sällan nakna, äkta ansikten mer än i smyg.

Nu ska vi packa ihop det sista så

fridens på er alla! 🌸🌸❤️🌸🌸❤️🌸🌸

 

 

Stor glädje och oro

1C85D28E-198D-46A2-BBA7-3ADEF171F12B
Med lite fartvind i håret, med betoning på lite, åkte jag i promenadtakt runt i vårt område, maken och Frasse promenerade med. Det var en härlig tur, runt vägar som inte fått besök på lång tid. Min scooter levererades utanför porten av en glad tjej, som rattade stora lastbilen som en leksak.
Där satt jag på scootern och läste instruktionsboken, mina ben var svaga, skönt att sitta, kroppen darrade och jag kände mig som utanför mig själv. Maken kom ner och jag fick rusa upp på toa … jäkla start på mitt nya liv.

Det var senare när jag läste instruktionspapper och annat som jag såg att rummet den skulle förvaras i skulle vara bara för närmast familj/hjäpare och andra scootrar till behövande. Som om luften gick ur mig, jag har ju haft sånt besvär med att snubben på kommun som skulle sköta detta, gjorde sitt jobb. Jag försäkrade den igår så klart, men måste ju gå på idioten igen, om att fixa ett sånt där litet hus som den ska stå i året runt. Ringde igår, han svarade inte, lämnade meddelande, han har ännu inte ringt. Han lär inte ringa, maken har ringt tidigare många gånger, utan att idioten ringer upp eller svarar. Det är denna snubbes ansvar att se till att scootern står för sig själv i ett utrymme dit andra inte har tillgång. Det är ju han som har kunskap om hur detta skulle gå till. Nu när vi åker till landet har vi låst fast den i ett väggfast föremål där nere, men den står ju helt öppet i källarrummet, där vi i husen kastar papper, ni vet där bokhyllorna står. Vi har ju så liten hiss att den inte får plats, annars skulle den självklart bott i vår hall.

Tänk att jag inte kan få vara bara glad … alltid ska det vara något. Vi har ju fått ett  tjuvsamhälle av stora mått, så står min scooter kvar när vi kommer hem får jag nog en tår i ögat. Det jobbiga är ju att i mitt bakhuvud kommer dessa orostankar mala på, sånt blir jag utmattad av, oron.
Sen ska den laddas, om den står oanvänd som när vi är på landet ska den laddas ett dygn varannan vecka. Just nu känns det som om det som skulle bjuda på frihet ställer till det. Klart vi åker hem och laddar, post ska hämtas, så det ordnar sig.

Undrar varför det så ofta ska vara så besvärligt att bara få något, vara glad och fortsätta leva med en ny möjlighet?

Nu ska jag sätta igång och packa.

Fridens!

 

Mönster kaffeslurk och annat löst

Idag fick jag kontakt med en skolkompis, så roligt att höra hur livet blev för honom. Vi ska träffas med respektive på en fika på landet i sommar, det ska bli kul. Lite uppåt som jag var plockade jag fram mönster och mönsterpapper, här skulle det fixas, tanken är att sy sommarklänningar till flickorna tre. Asså jag har inte sytt på massor av år.

Upp med mönsterpappersrullen och så mönstret, rita och rita som jag har gjort så otroligt många gånger i mitt liv.
När ungarna var små sydde jag väldigt mycket till dem och till en kemtvätt vars kunder ville ha hjälp. Så jag har varit duktig, sytt bröllopsklänningar, kavaj till maken och sånt man inte ger sig på som nybörjare.
Men hahaha det var då, nu ringrostig och darrhänt. Min tanke var att sy ärmlösa klänningarna av något av alla mina aldrig använda klänningar som bara hänger. Sen finns det så klart mängder av tyger … men var, förmodligen nerpackat i källaren.

Så när jag nästan är klar med mönstret kommer jag på att NU just NU ska jag testa att göra det där kaffet det plötsligt stod om överallt, till och med kvällsprogrammet i SVT hade en som visade hur man gjorde. Vad det heter? Måste kolla minns inte just nu. Här kommer det … Dalgona coffee Koreansk kaffedrink.

Till två personer i en vispbar bunke 4 msk socker, 4 msk snabbkaffe och häll över 4 msk kokande vatten. Vispa av bara sjutton 2-3 minuter, blir tjockt, lite pösigt. I höga kaffeglas, lägg i ett gäng isbitar och häll på 2 dl mjölk i varje glas, toppa med skummet. Det var gott, men jag tycker det var rätt starkt själva skummet, nästa gång ska jag inte ta så mycket ovanpå mjölken och isen.

Min man satt och konfererade med flera på sitt jobb, han jobbar ju hemifrån som alla som kan. Han undrade vad sjutton jag gjorde, vispa på högsta, kastade ispåsen upprepade gånger i golvet för att dela på isbitarna och några satt ändå ihop och kastades på diskbänken några gånger. Jag skulle också undrat vad det var för oljud hahaha!

Tillbaka till att sy, i min kreativa yra tog jag fram kartongen med alla mönster. Tänker sätta mig och drömma lite, tänkte sy mjukisbyxor till femåringen och elvaåringen eller T-shirt. Leta lätta mönster, det blir som att börja om, antar att det är som att cykla, har man en gång lärt sig, så sitter det där det ska, när man prövar. Men vingligt lär det bli, minns inte ens hur symaskinen träs.

Idag ringde en av njurläkarna mig. Oroat mig att jag har en urinvägsinfektion på väg. Tänkte redan i söndags att jag ville kolla det hela, ringde njuravdelningen på söndagskvällen och fick via en sköterska remiss att lämna kissprov. Idag ringde läkaren och provet var ok. Himmel och hav vilken lycka, jag är så skiträdd för UVI, framförallt blir jag så sjuk och det tar så lång tid att bli frisk. Sen väldigt rädd att det ska gå uppåt, har ju bara en njure, donerad av en vän.

Eftervården av min njure har varit så himla bra, jag litar verkligen på dem, hittills har allt fungerat så bra. ❤️

9FFE3E10-B1CD-4020-BF13-262B195BCEFE

Nu planerar sonen och jag för midsommar, han kör förrätten med sill på olika vis och jag det vi grillar och allt runt det. Sen har jag ett recept på en tårta med hembakt botten, lemon curd, grädde och jordgubbar som blir årets midsommartårta. Det är sonen som lagar all mat i deras hem, han är verkligen duktig, dottern likaså. Något jag är väldigt stolt över, att båda blev som mig med matlagning, intresset och lusten att planera och laga mat både till vardags och fest. Bakar gör inte sonen, det gör hans fru så gott. Men min dotter hon kan också baka, där dräller det ut surdegsbröd, tårtbottnar och gud vet allt ur ugnen. Tror hennes yngsta snuffla kommer bli som oss matmänniskor, åt hennes bullar sist vi träffades, så fina, runda med god fyllning och hon är tre år. Det ska börjas i tid … våra stod ofta vid spisen på en stol för att steka mat.

Nej för tusan nu ska jag fixa klart med mönstret.

Fridens!

Humle men inte Dumle

En strålande om än luftig dag med björkar som susar, humle som lovar och syren som doftar ikapp, för de som har lukten i behåll.

Irriterade mig på ordet hemester, sonen sa att det inte var nytt, när jag tyckte det var larv. Tänker på alla familjer som aldrig har annat än semester hemma. De har inte råd med mer, är kvar hemma under semestern. Men nu tänker jag på ordet hemester som ”tillverkats” för att Corona kom. Plötsligt måste alla vara hemma, ojoj, låt oss döpa om årets elände till något hippt att säga.

Den där hemestern har visst givit husvagns och husbilsförsäljningen en jättetopp. Undrar om de tänker på att den rara staten har lagt en massa skatt på inte bara husbilen utan också på att ha den stående på tomten året runt. Som om en privat tomt var statens P-plats.

4DDEAC98-211A-4676-B42F-2B10D06A5C66

Idag har en granne på andra sidan vägen visning av sitt hus och det är så många där och tittar att det inte är klokt. Nu ska vi alla ha hemester och då ryker de röda stugorna i en farlig fart. Jag har suttit ute och tittat på folk som vallfärdar till objektet, bilar kommer och åker. Hundar, vuxna och barn, nej, nej tänker jag ibland när hundar är med, stora rackare, vill inte ha en symfoni av hundar som skäller tillsammans mot varandra. Barn i olika åldrar pratar, hoppar och skrattar, jajaja tänker jag, kompisar till mina barnbarn.

Vem minns inte somrarna under uppväxten i hyrd stuga i stugbyn, så otroligt kul vi ungar i alla åldrar hade. Badade, tältade någon natt och for omkring, så spännande det var att leva, lite småkär i en 13-åring som inget såg. Det är så jag tänker när barnfamiljer tittar på grannens hus, dessa barn och mina barnbarn kan göra somrarna till något magiskt.

Bevingat

89042561-1C76-4C8A-8186-08D7B3DA8109
Ser ut i det skira mångfärgade gröna, som droppar sakta efter regnskuren. Nyss satt jag på trappen och konstaterade att jag inte kände doften från nyklippta gräset. Märkligt att inte känna det, men alla tänkbara äckliga dofter får spunk när de kommer till mina luktceller. Då missas inte en not, rak på och in bara. Efter min Tp=njurtransplantation fick redan väldigt många duktiga luktceller extra påslag av det sjukaste slaget säger maken. Finns inte en doft jag missar tyvärr, mer än när jag är förkyld eller allergisk.

Celler, vad kan de inte hitta på. När jag kaffemostern vaknade efter sövningen vid Tp så var det te jag ville ha. Te och te, det fortsatte som om jag plötsligt vore engelska med en sjuk längtan efter te. Kaffe smakade inte gott, tog säkert över ett halvår innan jag började bli mig själv igen och vilja dricka kaffe. Vad vill jag nu med dessa ord säga? Jo, min vän donatorn dricker bara te, år ut och in, aldrig kaffe.
Minns cellerna vi får vid Tp från givaren? Spännande tankar, men jag får väl vara glad om det bara handlar om te eller kaffe.

Tar en banan och läser att den kommer från Ecuador, nog känns det märkligt att den har rest så långt för att hamna i min hand. Det här med avstånd vid resor har ofta fått mitt inre att fladdra till. Minns så väl första resan utan våra barn, mamma passade dem hemma.

Jag sitter vid en pool på andra sidan jorden, ser ut över havet, en pelikan sittande på en övergiven rest från en bryggstolpe och längre ut i Mexikanska golfen hoppar delfinerna. Då tar jag fram mobilen och ringer mamma och barnen, hör deras röster i mitt öra, de i ett kyligt höstsverige och jag i värmen. Det har aldrig slutat förvåna mig att vi hör varandra via mobiler. Det är så fantastiskt att jag inte har ord för själva känslan. Förr satt sladden i väggen och på något konstigt vis var det lite lättare att förstå kontakten, men med en mobil, en liten rektangel i handen. Tänker någon av er så, eller är det bara jag?

Så regnar det igen, gillar faktiskt trummandet på taket, alla ljud som hör till regn.

Igår fick jag en kasse med tidningar och böcker av min morbrors fru och hon fick en av mig. När vi kom hit upptäckte jag tre böcker, en Bevingat som jag har läst halva natten i. Alla dessa bevingade ord, ord med historia, bildliga uttryck, ordspråk och talesätt. Så intressant, bara att suga i sig.

Tjing!

 

 

Hökögon

Äntligen finns jag igen, om ni visste så besvärligt det är att inte vara någon, att inte kunna legitimera sig. I måndags var vi till poliskontoret och i onsdags kom beskedet att mitt leg fanns att hämta. Får nog tacka coronan för den lilla mängd människor som sökte pass och annat.

En familj med tre mindre barn var där samtidigt med oss, pappan parkerade bilen, så mamman passade på att mäta ett av barnen, prick 100 cm sa mamman. När jag var klar med mitt stod pappan ensam med barnet för att mäta. ”Han sa, nu ska vi se … och jag svepte förbi på väg ut och sa ”prick 100 cm.” Han blev ju såååå förvånad och skrattade, ”snacka om hökögon hahaha!” Klart jag sa som det var, att mamman redan hade mätt ungen. Dagens roligaste skratt! Man har det inte roligare än man gör sig.

Idag smider jag planer, packa lite ska jag, landet över helgen, vi har jord och annat som ska dit, tar mycket plats i bilen, lika bra att ta med det nu, så nästa gång vi åker får vi med oss allt som behövs för att stanna längre.
Jag ska handla med mig frukt och lite choklad till mamma och tre Skagenbakelser, en till henne och de andra till min morbror med fru på vägen till landet. Morbror med sin lungsjukdom sitter ju där han sitter,  kommer ingenstans, så jag slänger in lite gott att äta och tidningar. Sen har jag beställt som buffé för mig och maken från en Saluhall vi har med underbar mat.  De får plocka ihop olika rätter, som vi kan äta när vi kommer fram till landet.

26AB328F-E0FD-49C9-B9BC-1CCF8DB515C3

Så oroligt allt är, inte bara här hemma utan i hela världen. Tänker ibland att det börjar bli som de där katastroffilmerna. TV visar hur folk slåss, rånar butiker och folk, slår ihjäl varandra om de får en chans. Inspelat i nattens mörker, rusar dessa galningar runt och har badboll i IQ. Ingen vanligt tänkande människa kan tänka att polismannen som kvävde killen gjorde ett uns rätt. Oavsett att han som dog tydligen var ett riktigt as, välkänd inom polis och domstolar. Inte lite illa han har gjort andra i sitt liv.

Sen läser jag vidare, statistik över vilka som blir skjutna av poliser i USA, mest vita. Då tänker jag på det här jäkla ”rasistkortet” som allt för många kör upp i ansiktet på folk, så fort de kan när någon privat eller polis påpekar att de inte sköter sig. Men samtidigt är det så att färgat folk har det motigt och mycket skit ligger och skvalpar i botten. Samtidigt som just de har möjligheter, samma som fattiga vita, men med föräldrar som knarkar bort sina liv, sina barn, så är ekorrhjulet det sociala evigas rundgång.

Vems fel det är … vi har ju alla ett eget ansvar, det tycker jag ofta glöms bort, i alla fall i vårt land, här verkar det mesta alltid vara någon annans fel eller skyldighet att ta ansvar. I landet där allt är gratis i uppväxten och mångt och mycket subventionerat som vuxen.

Samtidigt tänker jag på mig själv här i mitt land och all förändring som skett med dessa invandrare. Minns från min skolgång, en kille som kom från ett annat land och gick i vår skola. Han var sjuk och behövde medicinsk hjälp som inte fanns i hans land. Det var spännande att titta på honom och fundera över hur det var i hans land, aldrig vad jag vet var någon elak mot honom.

Sen var det äldre tonåren, då mötte jag svarta amerikaner som inte ville åka till Vietnam, desertörer.  Varför var det bara de svarta som deserterade? Rätt många mötte jag på discon i Stockholm, trevliga och spännande killar att prata med. Minns att en sa ”att det svåraste var att lära sig svenska, för alla svenskar ville prata engelska.” Så var det då, även andra arbetsinvandrare av den rätta sorten, som ville arbeta och behövdes lärde sig svenska. Det är inte så svårt att förstå, att vi inte hade något emot de invandrare som kom då.

Ååå fy här kunde jag skriva mängder av skäl till att invandringen i nutid är så …

Jag hoppar över det hela. Inser att jag och ett gäng vanliga människor med sunt förnuft skulle kunna ösa skutan torr, och få det mesta på fötter. Man måste vilja och våga.

Fridens på er alla över helgen 🌹🌹❤️🌹🌹