Kategori: politik

Allt ryms i en snöflinga

~ livsglimtar ~ 1 kommentar

Avvaktande enstaka snöflingor svävar i luften och jag i tystnaden i nuet, betraktar skeendet och tänker på alla människor som genom tiderna har suttit som mig och bara varit, med blicken ut.

Den där trippen till sjukhuset tog verkligen på mig, jag har mest vilat, likt björnen i vinterns ide. Flitigt stickar jag sockor och vantar, har nyss gått över till bomullsgarn och virknål, som blir grytlappar. Ett och annat bröd blir bakat, lite småplock hemma, läsande och skrivande, reagerande på Facebook mest om något.

Men visst är det något stort omvälvande som håller på att hända, de som sover märker nog inget, hur mycket de än hör och ser. Men andra läser, hör och analyserar så gott de kan. Det har blivit rörigt överlag, inget är som det jag växte upp i och det är nog det som är meningen, att vi ska bli förvirrade, osäkra och framförallt tysta. En omvälvande global, se där, nu kom ordet global. För det är någon slags ny global världsordning de med makten, rikedomarna har kommit överens om. Nu hånflinar en del, ahaha hon tror på konspirationsteorier, korkskallen!

Flina på ni, med tiden kommer ni nog få så ni storknar, det är ju er de bygger det hela på, ni som flinar och sover. Andra som både ser, hör, kan läsa mellan raderna, förstår ju att något tvingande är på väg, inte bara raserandet av vårt fina land. Orolig och rädd, inte för min del, men jag har barn och barnbarn, för att inte tala om era barn och barnbarn.

Hur lång tid tror ni det tar innan det onda har tagit herraväldet över vårt lilla land? Vi som ingen ordning har på ett dugg, landet med blåögda ledare som verkar oseende om de starka krafterna av hat och våld mot vår befolkning? Eller har de en annan agenda än den vi tror oss veta?

Det nya herrefolket som har kommit för att ta över. Här har politikerna rullat ut röda mattan för övertagandet, med stor hjälp av våra skattepengar och media. Media som en gång i tiden var på vår sida och gjorde sitt jobb som journalister. Med våra skattepengar springer de nu i maktens ledband och glömmer vad journalistyrke består av.

Nog om detta, nu har ekorrarna fått en ny matstation full med sånt de gillar att äta. Alla matstationer till fåglarna bågnar av fågelmat och jag känner mig så nöjd med att de nu har att äta. Maken har fixar och donar ute, han trivs med att hålla på fysiskt, passar bra då han sitter mycket vid alla möten framför datorn. Jag längtar till han slutar jobba, det finns så mycket vi har tänkt ska hända, när vi båda blir fria tillsammans. Han har jobbat så mycket att det räcker nu, jag vill ha honom levande i många år. Tre personer behövs för att ta över efter honom, vilket inte är klokt, pekar på stor arbetskraft och kunnande.

Ibland tänker jag att det var en jäkla tur att jag gifte mig med en själ som är lik mig själv. Nu menar jag det här draget av att jobba ihärdigt, tänk va, att jag var sån innan … innan livet förändrades. Förr skötte jag allt som min man nu gör hemma, som ombytta roller och det är det jag menar med att ha valt en ”själ som var lik mig.” Många män klarar inte av det kvinnor gör hemma. Tänker på alla slashasar som kvinnor servar som bebisar hela sina liv.

Jaha, så har jag då retat upp en del och fått andra att nicka igenkännande åt mina tankar om samhället, politiken, livet.

Fridens

Om en liten fågels död och det ofattbara

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Gårdagens strålande har nu bytts ut mot gråväder och blåst, jag vaknade tidigare än igår med stel och stapplig kropp. Upp och borsta tänder, dra på kläder med nattlinnet kvar, för jag tänkte inte promenera iväg med Frasse idag, han får flänga runt på tomten med mig.

Jag gick långsamt runt och Frasse gjorde sitt, perfekt, bara fram med en bajspåse. Han sprang runt och jag trampade också runt, ser något rött liggande bakom huset, en död Domherre. Jag tog upp den i en plastpåse och kände sorg över att en så perfekt varelse var död. En av mina favoritfåglar, de håller ihop, honan och hanen hela livet och jag funderar över om fågeln var en singelherre eller om en hona nu sörjde sin make.

Så många småfåglar det nu finns, så borde jag oftare se döda på marken, jag har bara hittar två på vår tomt på många år och en svala hemma i stan. Svalan upptäckte jag och T, han var liten då, så det här med död fågel var så konstigt. Konstigt även för mig, för vem har sett en svala på så nära håll, helt stilla? Jag är så blödig att jag får stort påslag av sorg, fast jag redan som liten lärde mig om livets gång, även för djur. Jag tror att ”instrumentet” där inne är finstämt hos de flesta av oss, om vi bara stannar upp och känner in vårt inre.
769BAFE8-52BE-4097-A718-8300314EB6CE

Igår tog det bara stopp i mig, när allt jag skrollade fram bara var Corona hit och Corona dit, myndigheternas dirigering, politikernas tafatta ord, ekonomi, företagsdöd, skatter, skulder, lån, privatläkares upplevelser, alla förstå sig påare, ledarskribenters trumpetande, fåtal fd sjukas upplevelse numera friska, hamstring, döden, döden, lungmos och övergivna sjuka utan respirator. Framtida scenario väcker bilder inom mig från pestens tid, där döda låg i högar, kryssmärkta dörrar där döden hämtades i kärror och slängdes i travar i väntan på bättre tider.

Nyheterna förmedlar tomma tysta städer i Europa, insjuknande och antalet döda förmedlas tystare, bästa sättet att inte låssas om att något händer, är ju att som Sverige inte ens kolla vad som händer, med folk utanför sjukhusen. Våra kvällstidningar har slagit upp rena krigsrubrikerna, stabilt pålitliga som vanlig i att skrämma skiten ur folk. Vill du ha fakta får du betala extra för att få tillgång till kvällstidningarnas information. Att vi betalar skatter för att de ska överleva och tjäna pengar, betyder inte att de anser sig ha någon som helst ansvar/skyldighet att dela fakta, information för att lugna befolkningen, hjälpa till.

Tänker på vänner och bekanta som som mig är den riskgrupp med sämst möjlighet att överleva. Alla mina njurvänner, några med KOL och andra lungsjuka, alla äldre släkt och vänner. Jag får panik av alla känslor, samtidigt som jag stänger av för att inte må så dåligt. Här sitter jag i en stuga på landet, vårt lilla paradis, men jag sitter här för att överleva, sitter här för att det i en ev framtid, ska finnas plats för mig på sjukhuset om/när jag blir sjuk. Men vi alla förstår ju hur otroligt illa ekvationen med Europas minsta antal sängplatser/respiratorer går ihop.

När staten nu vill dra ut på insjuknandet i det längsta, för att vården ska kunna ta hand om en del av de sjuka. Tänker att politikerna vill rädda ansiktet inför det kommande avslöjandet av helt undergrävda, ekonomiskt totalt utarmande som politikerna har gjort mot vår sjukvård. Total kaos!

Om insjuknandet hos befolkningen går långsamt, kanske det inte blir lika avslöjande, svart på vitt att vi har sämst tillgång till vård, sängar, respiratorer, sköterskor, läkare, undersköterskor i hela Europa. Som om inte det räcker har vi dessa landsting som inte klarar av sitt jobb, fd politiker som plötsligt ska bestämma över liv och död. Hur det har gått, vet vi redan och ännu mer om eländet nu, vårdpersonalen har inte skyddsutrustning nog eller provkit. Arma, arma vårdpersonal alla kategorier, med så gniden usel politisk ledning. Gör som Norge ta bort landstingen, spara liv, spara pengar, få lösningar på det trams som nu tillåts gräva ner svensk sjukvård.

Men nu vill jag avsluta med  ❤️👍✌️till Bergalott som i nuet äntligen får en ny höft. Måtte vården göra sitt bästa för hennes som i grevens tid, får det hon är i behov av, för ett bra liv utan värk. ❤️
Nu pratas det om att inplanerad vård ska läggas ner, alla vårdplatser behövs till Coronas offer.

Hur kunde politikerna göra så här mot oss, hur kunde vi tillåta dem att rasera vår vård?

 

Vasaloppet Corona?

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Vasaloppet?
Är det någon som har tänkt på Coronaviruset? Åkare från hela världen tar sig hit, hur smart är det? Andra länder har klokheten att avstå större arrangemang, för risken för smittspridning. Men som vanligt räknas inte vi som något som ska skyddas från yttre våld eller sjukdomar.
Som vanligt låssas allt vara som vanligt, under kontroll, i den låssas värld media och regeringen bjuder oss.
Jag hoppas inte Dalarna blir nästa ort med mängder av insjuknande.

C7D3AE16-8A78-4A4D-966E-7CA26297A996

Blåst både här och där

~ livsglimtar ~ 21 kommentarer

Persiennerna slår i takt med blåsten mot rutorna, jag laddar för att gå ut med Frasse. Pratade nyss med Malmö, kallar henne så här inne. Men plötsligt började det låta så märkligt och jag hörde inte vad hon sa … ? Tänk att det inte fungerar om mobilen blir helt urladdad, blir trött på mig själv som så lätt glömmer att just ladda den. 🙂

Malmö och jag hann konstatera att vi båda mår dåligt av all negativ information om hur sketet vårt land sköts. Det sista jag gick  igång om, var en invandrare så klart, med HIV som våldtagit en kvinna. För en gångs skull både dömd till fängelse och utvisning. Toppen, tänk att det fungerar ibland … men då går regeringen in och bestämmer att han inte ska utvisas.

Jag blir så förbannad, vilket svek mot oss kvinnor från denna sk feministiska hycklarregering. Allt kriminellt skräp ska till varje pris hållas kvar, speciellt de som hotar kvinnor, gamla och barn. Inget våld är nog grovt för både domstol och utvisning, lite mänskliga förluster av svenskt folk som regeringen och andra i översta skiktet tycker är ett rimligt pris, bara de sämsta kriminella får vara kvar.
Vart ska vi alla som bryr oss och mår dåligt av förfallet ta vägen till slut? Alla de som inte ser och förstår, de kan ju fortsätta leva i sin bubbla och gemensamt fortsätta demolera vårt land tillsammans med regeringen totalt. I sin missriktade humanism och pjolltfjoll om kriminellt folk.

Nu var det inte det jag tänkte skriva om, men Malmö stackarn bor ju i den del av landet där klaner o annat skräp har tagit över det mesta, staden totalt ekonomiskt beroende av resten av landet. Usel kommunal ledning, kommer aldrig bli sig likt igen.

Nej, jag tar nog paus från eländet ett tag, blir bara deprimerad och vad sjutton hjälper det att tänka högt om detta förfall? Det är så här ännu en stor klick i Sverige vill ha det, tills det kommer för nära som här igår. En trettonåring blev nedslagen bakifrån och rånad på väg hem från skolan. På Facebook förfasade sig folk och var samtidigt ursinniga, folket i sina stora hus, skyddade trodde de ”Sånt händer inte här” vilket de flesta folk i västvärlden säger när mord och grov kriminalitet dyker upp i deras lugna, trygga kvarter.

Tänk att folk inte kan läsa ihop alla hemskheter som dygnet runt händer och skrivs om, som sker i hela vårt land. Inte i Danmark, Norge eller Finland på samma vis alls, vad kan det bero på? Analys, tänkande fantasi nog att förstå att vi alla kommer drabbas till sist, om än inte personligen, så via anhörig, grannar eller vänner som råkar illa ut.

Så länge det inte är för nära är det väldigt bra och går att försvara, hitta ursäkter om alla de som är taskigt vaggade.
640FC468-399F-4C63-9E63-16C6A92A4698           Jag har varit ute, blåser så in i hoppsan och regnstänk. Men nu kan jag ta det lugnt resten av dagen. Funderar mycket på det här jag nyss skrev om, hur jag ska tagga ner det hela, helst göra som många andra, hålla käften, inte ha åsikter som stör. Bara tro gott om allt och alla, för att inte tala om Pk-folk och regeringen, varken hör, ser eller pratar, aporna ni vet, pratar de så kommer det bara lögner utan verkstad.

Tänk att det passar så många att vara så, sjukt svårt när man har ett annat tänkande och kynne. En sak är väl att ha olika åsikter, men förljugenhet har jag svårt för, man kan väl inte vara totalt blind för så stora förändringar i sitt eget samhälle att man inte börjar fundera över vad faAn som händer? Att försvara grovt kriminella och bedragare som lurar oss på våra skattepengar, varför måna om dem, men inte om vårt eget folks bästa. Det är ju faktiskt vi som i första hand har rätt till vårt land, till våra skattekronor, pensioner, vård omsorg i alla de åldrar vi går igenom. Vad sjutton är det för sk svenskar som så gärna gör oss till mindre värda i vårt eget samhälle? Vad sjutton lider de av?

Mitt i all skjuter en väns namn upp, hon får en by pass operation just nu och jag ska tända ljus och skicka kärlek till henne.

Hej svejs och gå inte igång på det jag skriver, är ingen som helst idé, allt kommer fortsätta precis som vissa av er vill, inget händer ju i vårt land.  🙂

Salvia

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Nu har jag klippt så mycket salvia att jag håller på att storkna, jag sa till maken att ta med sig salvian och annat från vår örtplantering, så mycket salvia som vi har fått i år, trodde jag inte var möjligt. Tänker örtsalt igen, salvia, persilja, lök, vitlök och så flingsalt. Funderar på om jag ska torka örterna för sig och sen köra dem i mixern, för att slutligen bara blanda ner flingsaltet. Det jag har gjort tidigare är att jag har blandat salt och örter, torkat och kört allt i mixern.

Sa jag att fågelmatföretaget glömde packa ner fågelmaten? Två paket fick jag, men inga fågelfrön, bara de andra sakerna. Ringde idag och pratade med ännu en trevlig kvinna, som trodde jag skulle få ännu en kartong, men det skulle väl den andra damen jag tidigare pratat med ha sett, att det var tre lådor. Så nu drogs kostnaden av fågelmaten av från fakturan, jag sa att jag inte orkar med detta längre, dyker det upp ett paket till, så kan de skicka tillbaka det till er sa jag. Orden la jag 15 augusti, så det får vara för min del. Köper hellre fågelfrö från Bauhaus, så jag får med det hem.

Tvättar idag, men har inte gjort så mycket, har känt mig trött och mer urblåst i skallen än vanligt. 🙂

Jag har lyssnat på Svensk Swebb television, ett alternativt val, att lyssna på rakt folk, som diskuterar om det vi annars inte får pratar om. Både intressant och spännande, med kunnigt folk från alla tänkbara fakulteter, som vi aldrig skulle få höra annars. Alla de som SVT och övrig media har valt bort, för att stämma överens med PK eliten/politikernas tänkande. Jag tillhör de som vill veta, förstå vad som händer, jag tillhör flocken, men är inte rädd för att tänka själv, eller gå min egen väg.

Nu ska jag fortsätta med örterna …

Raka rör med Björn Ranelid

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Inlägg av Björn Ranelid på Facebook

Politiker är ansvariga för dödsfall, vanvård och personalbrist på svenska sjukhus.
Döden skjuter livet framför sig i barnvagn. Sanningen är ibland en fågel som sitter på människans axel och flyger i väg, om någon kommer alltför nära. När min själ är trött slår den sig ner på ett rosenblad för att vila. Den medicinen kan inte köpas på apotek.
En nations hälsa mäts inte främst i pengar och i nationalprodukten, utan i graden av hur sjukvården och skolväsendet mår. Sverige har lägst antal sjuksköterskor per invånare i Norden. Det är ett faktum som inga fuskande och lögnaktiga politiker i riksdagen och landstingen kan bestrida. Det är en skam för nationen och därtill oförlåtligt.
222 sjuksköterskor lämnade universitetssjukhuset i Umeå mellan maj 2016 och mars 2018. Det är stora pensionsavgångar i den yrkesgruppen i länet. Det är skadligt för människorna i regionen och fullkomligt oförsvarligt med tanke på att de avgörande skälen till bortfallet är de låga lönerna och de dåliga anställningsvillkoren.
Ett trettiotal anställda på Blekingesjukhuset i Karlskrona gick på måndagen ut i en protest mot den dåliga arbetsmiljön på sjukhuset. Ofta har sjuksköterskorna offrat sina lediga dagar för att täcka bristen på personal.
Vårdplatser stängs och operationsköerna är långa på många platser i Sverige. Mellan 35 000 och 45 000 sjuksköterskor behövs de närmaste tio åren och det har varit känt länge.
Det enda skälet till att många sjuksköterskor som bott och arbetat i Sverige sökte och tilldelades tjänster i Norge var att de fick högre löner i grannlandet. Det är de svenska politikernas, regeringens och landstingens fel. Lyssna inte på deras bortförklaringar om att den fackliga organisationen skall sköta den uppgiften.
Hemtjänsten är vår tids barmhärtiga samariter. De kommer som apostlar och tassar med bäcken, mat och blöjor till de gamlas och sjukas läger. Det krävs dock ett särskilt öga för att lägga märke till dem. De tillhör världens mest ringaktade och tystlåtna armé och de saknar generaler och överstar. De flesta av dem är kvinnor och de får aldrig stjärnor på sina bröst eller axlar. Ingen av dem står i givakt, men de lyder nästan alltid order.
Allting som förknippas med sjukvården i Sverige är långt viktigare än klimatfrågor och fossila bränslen just nu, i morgon och femtio år framåt i tiden, ty den berör varje enskild individ från födelsen till döden.
Ingen president i Amerikas Förenta Stater, ingen påve, ärkebiskop, miljardär eller statsminister kan svära sig fri från sjukdomar, olycksfall, ålderskrämpor och depressioner.
Den nionde maj i år inviger jag rikskonferensen för Sveriges skolsköterskor och det sker i Malmö. Dagen efter, den tionde maj, talar jag inför läkarstudenter på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Stefan Löfven och folkhälsoministern i regeringen saknar mod och intelligens för att framträda i sådana sammanhang. De hade bara upprepat floskler och gamla löften som de aldrig kommer att infria.
Jag står fri i tanke och ord och säger vad jag vill och jag behöver inte anpassa mig efter ett politiskt parti eller frukta popularitetsbarometrar i tidningarna och opinionsundersökningar.
Det behövs inte en minut av utredningar och inte en millimeter av en långbänk för att lösa problemen inom sjukvården. Det handlar enbart om löner och anställningsvillkor för sjuksköterskor, läkare, barnmorskor och undersköterskor. Det måste bli attraktivt och inte ett kall att utbilda sig och börja arbeta som sjuksköterska i Sverige.
En sjuksköterska som begår ett misstag när hon eller han skall dosera mediciner som injiceras måste alltid räkna rätt på mängder och mått. I det avseendet tolereras inga misstag. En felaktig diagnos som görs av en läkare eller en bristfällig och försumlig vård av en patient kan leda till döden eller livslånga men av olika slag.
Om en parkeringsvakt, städerska, golvläggare, snickare, murare, lärare, bankdirektör eller expedit i ett varuhus begår ett misstag så leder det inte till döden eller livshotande skador för de drabbade.
Jag anklagar Sveriges riksdag och alla politiker inom landstingen för att sakna handlingskraft att lösa de kroniska problemen inom sjukvården. De bör inte bara skämmas, utan ställas till ansvar inför folket.
Svenska politiker och sjukhusdirektörer beter sig som om de vore svagsinta när de skall hantera sjukvården och dess personal. Inför varje semestertid i Sverige de senaste femtio åren har de betett sig som om inga läkare eller sjuksköterskor har ledigt från arbetet i fyra eller fem sommarveckor.
Varje år hörs larmklockor och klagorop över att det saknas personal på sjukhusen inte endast under semestertiden utan under tolv månader. Allt fler människor i Sverige lever längre än till sjuttio eller åttio år. Det innebär att de i sinom tid kommer att behöva sjukvård i olika former.
När jag läser och hör att sjuksköterskor som tar uppdrag genom bemanningsföretag i norra Sverige kan få 90 000 kronor i månadslön medan deras systrar i andra delar av riket har en lön på cirka 30 000 kronor så utnämner jag det till en sjukdom i sig som inte kan botas med mediciner på burk eller flaska.
De närmaste trettio åren visar prognoser på att det behövs cirka 40 000 nyutbildade sjuksköterskor i Sverige. Om den hårda arbetsbelastningen och de oskäligt låga lönerna för den yrkesgruppen fortlever, så innebär det ett allvarligt nationellt trauma.
Även läkare som städslas genom bemanningsföretag erbjuds löner som är mellan 30 000 och 50 000 kronor högre än vad deras yrkeskolleger har på andra platser i riket. Det är förståeligt att de berörda läkarna lockas av lönerna, men systemet gagnar inte sjukvården i stort.
Många politiker i riksdag och landsting, de berörda statsråden och sjukhusdirektörerna är personer som saknar förmåga och vilja till att vara ärliga och i stånd att rannsaka sig själva. Hur står de ut med att svika Sveriges viktigaste yrkesgrupper, nämligen barnmorskor, sjuksköterskor, läkare och undersköterskor år ut och år in?
De måste sakna en moralisk ryggrad, sunt förnuft och intelligens för att lösa problemen och att stå för sina handlingar. Alla medborgare i Sverige bör förstå att de nämnda yrkesgrupperna är viktigare för dem själva, deras barn, anhöriga, vänner och bekanta än alla andra befattningshavare i riket. Det är lätt att bevisa på ett rent objektivt sätt.
Det är inte statsministern, rikspolischefen, kungen, drottningen, överbefälhavaren, riksbankschefen eller den senaste Nobelpristagaren i medicin som förlöser barnen, opererar, ställer diagnoser på sjukdomar och vårdar individerna vid olycksfall och i livets slutskede. Nej, det är läkarna, sjuksköterskorna, barnmorskorna och undersköterskorna.
Politikerna skall inte bara stå vid skampålen. De skall stenas med ord tills de handlar rätt och tar sitt ansvar.
Björn Ranelid.

Att tänka rätt eller fel

~ livsglimtar ~ 15 kommentarer

I det otroligt vackra vinterlandskapet med mängder av fåglar som besöker matstationerna, darrar ett stråk av både sorg och uppgivenhet i mig.  Det här med att tänka högt, så korkat, man ska vara som de flesta andra, som inte hörs, de som sitter och kniper på sina tankar, åsikter. Har de några som hörs är de väl anpassade till rätt och riktigt enligt gällande PK.

Först vill jag börja med att säga att mina tankar och åsikter är just mina, varken rätt eller fel, men ett infall, anfall, utfall, från en annan vinkel helt enkelt, ett fritt tänkande om än helt åt helskotta galet, enligt vissa. Det där fria tänkandet är farligt, inte bara för samhället, utan även för enstaka medborgare som tar väldigt illa vid sig. Ja, jag blir attackerad, ifrågasatt, beskylld, inte så ofta, men det händer, mest möts obekväma åsikter, tankar, av tystnad.

Samtidigt tänker jag att utveckling aldrig handlar om tystnad, tystnad är stagnation i utveckling. I hela världshistorien är det de som står ut, vågar vara obekväma, har egna idéer, blir uteslutna, fängslade, avrättade, som står för utveckling. Med det absolut inte sagt att  jag tillhör de som gör någon skillnad, varken i det lilla eller stora, det har svenska Jante lärt mig.

Men jag föredrar folk som luftar sina tankar, intressant att höra andras vinklar på sånt som andra, även jag är så fast i, gammalt invant.

Om jag bortser från politik så är världen full av ämnen som är tabu, minerad mark att tassa runt i. Massa moral med hög svansföring om att ha rätt, rätt att känna sig både indignerad och kränkt, om någon tänker annorlunda. Då ska man ha på skallen, svärtas ner.

Bara tänk att ha fräckheten att tycka att ett museum bara för judarna som offer, inte känns rätt. 50 miljoner dog under andra världskriget, folkmord på inte bara judar, men det är bara dem vi ska minnas i vårt land. Ska vi ha ett statligt museum för att aldrig glömma förintelsen, så vill jag att andra förintades röster också ska höras på museet.

Samtidigt tänker jag att staten verkligen tjatat i rena rama kommunistisk anda, maniskt proppat mig full, hela uppväxten, vuxenlivet och i nutid med att vi aldrig får glömma förintelsen av judarna. Tycker inte jag heller vi ska göra, ondskan den ofattbara som drabbade alla de olika grupperna av människor, under den hemska tiden.

Finns det några andra länder som håller på så här om just förintelsen av judar, statligTV, filmer, radio, intervjuer, teater, manifestationer,  museum, minnesdag osv. År ut och in. Allt detta jag nu skrev är totalt förbjudet att ens tänka, det är som om jag är antisemit, en som inte bryr sig. Spelar ingen roll vad jag säger, har jag tänk dessa tankar högt är det kört. För mig handlar det inte bara om judarna, jag känner samma som dig som förfasar sig över detta ofattbara grymma brott mot judarna, mot utrotningen. Men tänker samtidigt att de inte var ensamma i förintelsen och det verkar vara väldigt tabu i vårt land.

Men det har hänt flera folkmord sedan den tiden, men de verkar inte vara lika viktiga. Dessutom har vi en utrikesminister som är bojkottad av Israel, hon är inte välkommen dit. Hur hänger det ihop med statens arbete för judarnas bästa, som enligt nutida kritik, inte hjälper judarna alls, de känner sig mer otrygga än andra och många flyr Sverige.

Så där ja, nu har jag väl skitit i det blå skåpet igen. För åsikter om detta får man bara inte ha. Då frågas det om 6 miljoner judas död inte betyder något? Tolkning av sånt man läser är ju fri, fast man väljer så klart sin tolkning, ungefär som fan läser bibeln. Tänka fritt och fel är absolut förbjudet.

Alla länder och religioner har sitt rätt och fel. Alla länder i historien har vetenskapsmän som har ”tänkt fel” fast de hade rätt och blivit behandlade som paria, avvisade, förlöjligade osv. Alla budskap som avviker, slås ner obevekligt av de som har rätt.

 

 

Lite av varje dagarna efter

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Hur har ni det i svallet efter julafton?

Jo tack, igår var det en vilodag för kroppen, det som nog plågade mig mest på julafton var soffan, inte min, utan dotterns. Nu för tiden har yngre folk soffor som  ingen kan sitta i, en sittvänlig soffa, vet de inte vad det är, sånt har vi äldre mest kunskap om. En soffdyna ska ha ett visst avstånd till knävecken, så att benen kan hänga ner som brukligt när man sitter i en soffa eller i en stol. Ryggen ska vila mot just ett ryggstöd, det är därför det heter ”ryggstöd”.

I moderna soffor sitter man med benen pekande rakt ut, som små barn, det går inte att böja knäleden för soffdynan är för bred, om du samtidigt vilar din rygg mot ryggstödet. Mina korta strumpor hade konstant hälen på ovansidan av foten, just för att sofftyget var strävt vilket fick hälen att snurra runt, när jag ålade runt i försök att hitta en vettig placering av kroppen. Dotterns svärmor och jag suckade, hon fick ont i ryggen och satt mest på kanten med rak rygg. Själv gnölade jag mest dagen efter jag hade hasat runt i oändligt många varianter av försök till sittande.

Själva julafton var trevlig och oväntat lugn, de små blir äldre för varje år, konstigt nog. Min 2-åring som nyss låg på sjukhus, var en avmagrad variant av sig själv, stod nyvaken rakt upp och ner i sin egen värld väldigt länge. Ingen fick peta på henne och jag ska erkänna att hjärtar mitt var tungt av kärlek till henne och min längtan var så stark att svepa upp henne i famnen och bara trösta, smeka, gunga henne lite, nära mitt hjärta. Om inte ”om” hade funnits hade hon inte stått där, impregnerad i 1900- talets största hit penicillinet, om inte det fanns, fanns hon inte mer.

Nu tänkte jag på julmaten, den goa, generösa som vi alla har hjäpts åt att laga till vår gemensamma måltid. Andras högtider bryts bröd som start på högtid, några äter inte i dagsljus, men festar så fort mörkret lägger sig. Jag har aldrig hört att andra än just vi svenskar ska skämmas för att vi äter vid våra högtider, vi äter för mycket och vi äter fel. Herregud en griljerad julskinka när man ska tänka på miljön och äta en griljerad kålrot.

Ett dignande Fanny och Alexanderjulbord ska vi skämmas över, titta på SVT och TV4 som ständigt visar tiggande om allmosor till svultna barn, med en stor extra pik av sändningstid vid jul och övriga högtider. Trots att vi är ett av de folk som skänker mest privat och inte bara via skattetvång. Men storebror ser dig och vill att du ska storkna av överflödet, inte slappna av med familj och vänner under en svensk högtid. Svensken ska alltid ha dåligt samvete över världens plågor, över andra som inte har mat, julpaket, tak över huvudet, glädje i huset. Inte nog med miljötalibanerna, nu har vi vegoterroristerna, kläder som i andrahandsterrorister, cykelterroristerna osv i evigt.

Allt som kan omvandlas till något vi har dåligt samvete över, skäms över, glädjen att ge oss själva något, det är fult. På något slags statligt konstigt vis, är vi inte värda att ha våra högtider längre, inte om de innehåller festmat, presenter eller glädje. Det är alltid  någon annan som ska ha dina surt förvärvade pengar. Staten och media försöker ständig göra oss totalt befriade från allt som vi i alla tider trott var vi, vårt gemensamma vi, vårt arv som håller ihop oss.

Men trots allt, firade jag och min familj julafton med glädje över mötet med varandra, ungarnas lidande i sin väntan på tomten, julbordets fröjder, storögda ungar när tomten äntligen kom, julklappspapper i överflöd, ungars glädjetjut, och lugnet som la sig när förväntningarna hade stillats, leken med det nya.

Själv blev jag så överraskad, fick en ny IPad av maken och räknade ut att den gamla som känts sliten, var från julen 2012. Att jag sen fick så efterlängtade böcker som Hans Roslings bok om sitt eget liv och den sista Factfullness, som jag direkt på julnatten fastnade i. Han hade 13 frågor som jag som läsare skulle svara på, det gjorde jag och fick 6 rätt vilket jag själv inte var imponerad av, men förstod sen att det var riktigt bra med min kunskap, jämfört med alla grupper över hela jorden som har fått svara på frågorna. Jaha, ”jag” du är inte så dum som jag ser ut, som vi sa i min uppväxt. En får glädjas åt de lilla. 🙂

Fridens, hur var det med din jul?

 

 

Ångest

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Nu lider vi av klimatångest enligt Aftonbladet.
Först hade vi ångest inför semestern och sen för att börja jobba igen. Så ynklig befolkningen har blivit, får psykosomatiska problem av allt nu för tiden. De upplyser ständigt om att det är självklart att må dåligt av allt och ingenting, känsligheten i svenskar slår nog rekord. Jag förstår att det är trångt på psykmottagningarna.

Som SVT och media hysteriskt har lobbat för naturkatastrofer, alltid tillsammans med ordet klimat i negativ mening, så förstod jag att de nu vill flytta fokus i valet från allt annat till klimatångest.

Rent politiskt springer SVT vänstersidans ärenden och de är väl smått hysteriska nu med hotet från SD. Så de har kört stenhårt på klimathotet i varje Aktuellt och Rapport dag ut och in, tidningarna hänger på, säljer extra lösnummer, skrämmer upp folk till ångest.

Nu får de faAn i mig ge sig, vårt lilla land går redan i bräschen både ekonomiskt och med personliga åtaganden, allt för miljön. Inse att vi gör mycket och det inte är fel, men det är fel att köra skrämselpropaganda inför valet förmodligen för att stärka upp MP till valet. Om de blir kvarvalda, kan samma gäng fortsätta fyra år till. Då kan vi snacka om katastrof för vårt eget land.

Sen mår jag rent av illa av detta mixtrande med befolkningens känslor. Undrar vad de tänker att vi i våra stugor ska göra åt tex torkan för visst är det så, att de klart tycker att det mesta i världen är just vårt fel och vi ska leverera både lösningar och ekonomi, som om just vi har större skuld än andra länder och deras befolkning.

Så efter idogt kämpande har nu media lyckats oroa folk till den grad att miljön har glidit upp som nummer två på viktighetsskalan, med endast invandringen före som nummer ett.

Grattis duktigt jobbat! Ironi!

Fyllborg och valfläsk

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Inte har jag tittat på brasa, fyllborg fick klara sig utan mig. Jag fick nog efter alla år vi stod där i ur och skur med barnen. Traditioner ska föras vidare, så nu står de där i ur och skur med sina ungar, ni vet det där med traditioner. Själv njöt jag av stugvärmen, god middag och fågelsång. Min svartvita flugsnappare vippar på sin stjärt och drillar som ingen annan, annars tycker jag att det har varit mindre fåglar hela vintern och våren.

Inte har jag gått i något första majtåg, det var mycket länge sedan, jag kände att det betydde något att gå så där. Numera är det bröd och skådespel ”till” folket inte ”för” folket, sossarna är inte det de en gång var. Vad ska de skriva på plakaten? Ska de demonstrera mot sig själva eller hur sjutton tänker de, de har ju DÖ alliansen med sig. Det är för den delen ingen som helst ordning på varken partierna eller regeringen, en riktig härdsmälta har fallit ner över hela maktapparaten. Jag skulle vilja gå med ett plakat när jag tänker efter och det får rikta sig till alla politiker. ”Försök med sunt förnuft”. Jag tror inte de förstår dessa enkla ord. Nu rinner valfläsket så det skvätter över oss och det här är bara början, jag känner sånt förakt för våra politiker och deras partier, så jag har inte ord för det, möjligtvis förrädare.

Så nu lämnar jag byket på backen och tänker personligt på Valborg och 1 maj.

Pappa hamnade på intensiven en Valborg, han dog där och med det lusten, känslan för Valborg. Mamma blev ensam och började sin resa för att hitta tillbaka till vem hon var utan pappa.

Dagen efter Valborg fyllde min syster år, hon var två år yngre än mig och fyllde två dagar före mig. Några år efter pappas bortgång, dör min syster 49 år gammal i lungcancer, så nu har vi ingen lust med varken Valborg eller 1 maj. Livet går som alla vet vidare, jag tänker dessa två dagar på min pappa och syster men mest tänker jag på min mamma. Alltid tungt att bli kvar efter att ens partner dör, men det här att ens barn dör, det finns ju inte på kartan. Tankar som jag fan i mig knappt vågar tänka på, en djuphavsgrav av sorg, längtan och virrvarr av känslor.

Ser hur fru favoritkråka sätter sig och äter ur den sista kokosnöten med fågelmat. Hon häckar med herr kråka i tallens topp, med tur blir det kråkbarn även i år. Under fågelmatarna lite gömda av granens långa smekande armar sitter duvparet och äter. Jag är svag för fågelpar som kommer tillbaka, jag går här och småpratar med dem när jag är själv. Herr kråka, han har ordning på mig, jag hinner inte mer än kasta ut bröd, äpple o annat så kommer han seglande i sakta mak. Han markerar att det är hans revir när skatorna, tjuvpacket får för sig att inkräkta. Då störtdyker han från hög höjd, skrämmer bort de svartvita och för den delen allt annat som rör sig.

Ikväll blir det grillad lax med heta räkor, tänker mig tallriksmodellen framöver, så intaget av rotfrukter, grönt, frukt och bär lär väl ta över större delen av tallriken. Själv kan jag nog ta vid där gasverket slutade sin framställning …   🙂

Fridens liljor på er alla!

Inte plågad idag

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

I tisdags en plågad kropp, idag en vinnare, sen om det beror på förbättrad kondis eller på att jag tog två Alvedon 665 som min läkare har sagt, äsch jag tar bara en för det mesta. Träningen känns rolig att gå till, fast jag likväl måste kämpa lite med motståndet i mig, undrar varför det är så?

Solen skiner och jag har precis ätit någon slags lunch, man tager vad man haver stuket, fläsk i tunna bitar, purjolök och kokt potatis allt stekte jag ihop. Gick att äta det med.

Det är ju ett sjukhus jag tränar på, fast inte med akutvård, mer vårdcentral, demensavdelningar, rehab och en massa övrig. I detta övrigt ingår ett stort gäng invandrade män och några familjer som de har byggt om avdelningar till boenden för. Jo, det är väl bra, men jag retar mig på att alla kommuner nu kan bygga både det ena och andra för annat folk än vårt. Så våra arbetande ungdomar ska skatta som alla andra, men inte ha möjlighet att bo som vuxna i egna lägenheter. Jag tror det är oklokt att behandla sina egna sämre än de som inte dragit några strån till skattekistan. Det där att folk ska betala för alla dessa invandrare utan att själv få ett boende. Jag skulle varit förbannad på det om jag hade varit ung idag, arbetat och varit utan bostad.

Läste att det framöver kommer vara en miljon människor som vi ska betala för utan att de kommer i arbete. Det var en nationalekonom som hade räknat ut det, tror vi kommer kantra som land. Så mycket rättigheter och så lite skyldigheter invandrat folk har.

Men jag snubblade inte bara på mången invandrat folk där på sjukhuset utan hittade också en bok i gratisbokhyllan. Skräckens tid farsoternas kulturhistoria av Berndt Tallerud, det ska bli så spännande att läsa den. Ska ta med några böcker från mig och ställa in i hyllan nästa vecka.

 

Om kokt vatten och samhälle i förfall hänger ihop?

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Igår sa jag till maken att jag inte ser fram emot vardagen, jag mår så mycket bättre när han är ledig. Som om inte vardagarna är långa nog, vaknade jag redan innan maken gick till jobbet, usch en extra lång håglös måndag och inte ens solskenet dra mig upp. Måndagar har större delen av mitt liv legat på plus, gillade att gå till jobbet, just vardagens rutin och att vara igång igen. Samma under mina sjuka år, att få vara ensam hemma, ladda batterierna efter helgerna var alltid skönt. Men nu har jag nog kommit så långt ner min kropp rent fysiskt kan komma. Muskler i träda skriker när jag står och går för länge och det kan jag säga på en gång, att jag varken står eller går länge.

Dricker mitt kokta vatten, ett stort vattenrör sprack i fredags kväll, lät som en bomb sa de som bodde nära röret. Det akuta vattenteamet lokaliserade platsen och gjorde sitt med eftersatta och trasiga röret, det är tydligen billigare att inte ha koll på gamla rör, vänta tills de brister. Sen behöver man inte heller låta arbetsteamet laga röret i helgen, utan det ska göras idag och först när det är klart kan man ta vattenprov vilket lämnar svar tisdag/torsdag. Under tiden ombedes vi koka vattnet för säkerhets skull. Inget större problem, men så eftersatt allt har blivit i vårt samhälle.

Ingenting av det samhälle jag växte upp i och trodde på fungerar längre som då, kanske har det alltid varit så här fast vi som andra ”kommunistiska” länder fostrades att tro att staten tar hand om allt och vi svenskar är bäst på allt, ett folk av naiva, blinda, oupplysta och därmed okunniga om världens gång. Nu vet vi att staten inte har någon som helst förberedelse för ett dugg. Det må vara vågor som slår in och över hela turistorter, stora skogsbränder, förlista fartyg, invandring som växt oss över huvudet, kriminalitet, nedmonterad sjukvård, åldringsvård, skolor, ev krig, militär, polis …

Känns lite för ofta som vi plötsligt lever i en stor lögn, det undanhålls information, det mörkas och medvetet lurar de i oss skrönor, förgyllda sagor om kommande framtid. Ja, men vi har de ju så bra … jämfört med vissa andra länder, tänker jag med ironin drypande. Varför skulle vi tänka så, jämföra oss med de som inte har haft vett, ork, ekonomi, politisk vilja att se om sitt land och folk.

Varför skulle vi fram till för några år sedan leva vårt normala liv och plötsligt bli av med det. Utan att vi själva har gjort något mer än två politiska val, en borglig seger och en socialdemokratisk/MP/V. Det behövdes inte mer än två val för att montera ner hela vårt eget invanda samhälle. Aldrig kunde vi ana politikernas egen agenda som de inte på något vis gjorde valfläsk av.

Inte är det mig själv jag tänker på där i framtiden, det är mina barn och barnbarn, era barn och barnbarn som kommer få lida för dessa politikers oförmåga att inse att man alltid i ett land måste hålla ihop, ta in de klarsyntas åsikter och låta alla vara med. Inte bara styras av kortsiktiga trindfilar med bara sin makt och personlig härlighet i eget sikte. Man måste ha starka, modiga ryggrader där i styrpulpeten inte som det är nu och har varit snart i åtta år, politisk katastrof.

Om jag fick bestämma så skulle hela politiska byket ut, in med vanligt folk med folkvett, sånt saknar nutidens makt, sånt saknar hela vårt land. Låt oss få folk som bryr sig om hela vårt land, och folk, vi är värda att finnas med vår kultur, för en sån har vi, oavsett va politikerna anser.

 

 

Landet där det brinner eller kokar över utan att det märks!

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

Dagen börjar i flödande sol, men inte bryr sig min kropp om det, den är så urlakad att det känns som jag minns efter träningsrundor med mjölksyran rinnande ur öronen, när varje andetag är en kraftansträngning. Med en blandning av fibromyalgi och kraftig hjärtklappning igår som stjälpt över till idag, kan sen ge mig den på att fullmånen gör vad den kan så allmäntillståndet knäar.

Hemma igen efter höstlovet med barnbarnet, nya dagen var planerad med träffpunkt kyrkogården med alla och sen middag hemma hos oss. Men nu blir det vi två som tar med oss grabbarna och tänder ljus på kyrkogården, andra tar sig hem mot middagen.

Jag har läst och läst, politiska inlägg, inte blir man glad av sånt inte. Tror aldrig världen har varit riktigt klok, men nu får man eländet nedstoppat i halsen dygnet runt via tv eller inlägg på nätet. Jag är väldigt kritisk till svenska tv nyheterna som allt mer sänder sk nyheter om alla eviga krig, svält och elände för att inte glömma varje gång Trump gör ännu ett galet uttalande eller rent av en gest mot sin fru. Upp med händelsen på nyheterna och tolkningen går aldrig att ta fel på … just fel handlar det om. De kunde skriva en bok om det ”Mannen som aldrig kunde göra rätt” med hälsning från svenska regeringen, myndigheter och svt. Varför är de så maniskt intresserade av allt han gör?

Har ni märkt så lite svenska nyheter de sänder, vi drunknar i problem här hemma, men de skickar ständigt journalister runt jorden för att stå på ännu en dammig gata med rester av krig runtom och göra hjälmprydda inlägg över eländet, våldet, förödelsen. Ta på er hjälmen och börja med tunga inlägg om det krig som pågår i tex Malmö. Vad är skillnaden mellan de inbördes krigandet mellan muslimer IS och tex kristna eller judar i andra länder mot, de som håller på för fullt i vårt eget land? Varför lever de som blinda för allt våld vi har här hemma? Vi har ju öppnat upp och släppt in klankrigare från världens alla håll, trodde ni att de plötsligt skulle bli ett fredsälskande folk bara för att de blandar upp sig med oss, vi det fredligaste folket på jorden hand i hand med japanerna.

Vore det inte bättre och mer opartiskt att sopa rent framför sin egen dörr? Opartiskt undrar jag om journalister vet vad det är nuförtiden, det finns ju ett partiskt vis att ständigt dra upp bara vissa politikers tillkortakommande eller ifrågasatta åsikter, handlande oavsett om det finns något att dra upp. Det är en enklare form av partiskhet som svt ständigt utför med resten av PK gängets tv-sändningar och journalister i släptåg.

Klart det är mer spännande att sätta på sig hjälmen och helst stå i ett hörn utomlands när skottlossningen dunkar in i murbruket runt om. Men med lite envishet och tålamod kommer de att kunna filma skottlossning på plats i Malmö, om de bara frågar vanligt boende folk om var de ska ställa sig och vänta in det hela.

Jag undrar nyfiket när vår media ska ha mod att dra upp rullgardinen och se vad som faktiskt händer i vårt land och framförallt allt det som inte händer, tack vare lamslagna politiker. Hur vågar de vara så pinsamt, förödande lamslagna?

Kära nån, snart har vi ingen möjlighet att vända skutan, den läcker som ett såll och de anställda sk sjömännen visar sig inte vara på rätt plats med rätt utbildning, de är egentligen utbildade till att bara vända blad och prata vitt och brett. Är det inga som bryr sig?

Nutid/medeltiden

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

I helgen frågade min mamma om jag hade sett programmet om Snåsamannen?
Det hade jag inte. En norsk healer som folk vallfärdat till i många år. Mamma sa att hon hade pratat om mannen och healing där på boendet, men ”de fattar inte sånt” sa hon och jag blev glad att hon minns, både healing hon själv fått och vad det innebär.
Jag letade och hittade programmet och jag har nu sett Joralf i arbete med sina händer, kände genom tv-rutan hur själsligt god denna nu gamle man är. Jag har gråtit mig genom programmet, gråtit av medkänsla för dem han har hjälpt, gråtit över allt ont människors lidande drar med sig, gråtit över hans naturliga godhet, hans trohet mot det goda.
Jag önskar så att det fanns fler som honom, den äldre generationen, speciellt de som har upplevt krigets fasor och hjälpsamheten kriget skapade för att överleva.
Ibland tänker jag att de äldre är den sista generationen riktiga människor.
I varje generation finns människor som står över de andra med sin självklara närhet till sin nästa, sin omsorg och sitt goda hjärta i stort som smått. Det är tur att de finns, för nog har väl människan själsligt krympt de senaste generationerna.
Jag tänker på min egen godhet, avsaknad av godhet, för människan är oftast inte bara ond eller god. Jag tänker på de tankearbete jag själv måste arbeta med för att hålla mig kvar som en något så när god människa.
Jag tänker på allt för många onda element som nässlat sig in i vårt land, de som i sin uppväxt, sitt lands fostran tror att de sprider godhet, en religion av godhet, som skrämmer vettet ur oss västerländska människor som vill fortsätta leva på vårt sätt, bejaka friheten och det samhälle vi och generationer före oss har slitit för att få.
Att godkänna att andra kommer hit och vägrar godkänna vårt samhälle som de har tvingat sig in i, det godkänner inte jag. I min värld av fostrans självklarheter tvingar jag mig inte in i ett annat land och börjar trasa sönder det landet för att det ska passa mig och mina landsmän.
Det är så ofattbart att vi i vårt land överhuvudtaget godkänner ett sånt undergrävande av oss själva. Vi skänker miljoner varje år till det där som i sina föreningar undergräver oss, som hatar oss, våldtar våra flickor, kvinnor och barn, föraktar allt vi håller högt, allt vi värnar om.
Alla vi som ser, vill se förstår ju att vårt samhälle inte längre håller ihop. Jag farmor/mormor gråter inombords över all ren skit nuvarande makten vill överlämna till mina och andras barnbarn. Ett land som har arbetat så hårt, så länge för allas rätt, likhet och jämnlikhet.
Två regeringar från höger till vänster var allt som krävdes för att riva ner allt som byggts upp i generationers svett och nu pratar jag inte om några skrivbordssittande ryggradslösa, egoister utan folket, det folk som alltid får bidra med kropp och skatt för sitt land.
Så föraktfullt har de lurat skjortan av oss och inte nog med det, tryggheten, normaliteten i vårt land, puts väck.
Ser ni någon ånger, någon förståelse, insikt i vad de har åsamkat oss, vårt land?
Nej, och det är som ett förräderi mot oss alla landsmän/kvinnor.
Mammor blåser bort det onda under uppväxten, jag önskar av hela mitt hjärta att vi kan blåsa bort allt det onda som tagit sig in i vårt land. Blås dem tillbaka dit de kom ifrån så vi får ha det samhälle vi förtjänar, ett samhälle i tiden inte ett i medeltiden.

Någonstans tar det stopp i mig

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

Känns som att jag kastas mellan olika ytterligheter mest varje dag. Är man inte stark så blir livet lätt en gungbräda.
Maken hämtade mig på landet igår kväll och jag följde motvilligt med hem. Vi har så mycket kvar att röja i mammas hus, så sitta på landet och må bra ingår inte i mitt liv just nu. Vi siktar på att kunna lämna radhuset i slutet på juni, så det gäller att ligga i.

Hem kom vi sent och telefonen ringde 23.30 ingen vanlig ”prata i luren tid” precis.
Mamma ringde och var arg, förbannad direkt, för hon har ingen TV, hennes är för stor för hennes nya boende och vi ska köpa en mindre.
Allt är mitt fel i hennes frustration över sin situation, vem ska man få ösa ur sig till, vem ska ha sig en skopa med jämna mellanrum? Ska fan vara dotter, jag avgår på studs!
Finns det någon utgång?

Jävla snack om alla andra som har besök ofta, fast hon fick besök samma dag, tjat gnäll och gnat, stick och brinn i en annan buske, låt mig vara ifred.

Tjat om klockor i evighet, nu har vi satt upp en på väggen, hennes bror tog dit en till byrån efter tjat, tjat, tjat om en armbandsklocka, letar vi upp i röran i radhuset, hämtar den.
Kan hon klockan? Nej, men tjata om allt det kan hon.

Samma med radion och CD skivorna med musiken, allt finns där efter tjat, men hon kommer inte ihåg det och gör hon det kommer hon inte ihåg hur man gör.

Hon ringer mig säger hon, massor av gånger, säkert lika många gånger som jag ringer henne, men på rummet är hon inte.
Men ”jag svarar inte” vilket hon då menar att jag inte vill svara. Att jag har varit på landet och inte kan svara i telefonen hemma lämar hon i vilket hörn som helst. Att jag ringde henne igår kväll minns hon inte, var är personalutgången till denna dygnet runt tjänst med bara bara skyldigheter?

Vi har släpat dit än det ena än det andra för att inte tala om alla samtal, sägas upp, gamla försäkringar, nya försäkringar, skatten, räkningar, färdtjänst, mediciner, lämna åter larmprylar, nycklar hit och dit, visning av röriga radhuset till blivande hyresgäster, köpa Tv, köpa ny telefon, ringa Telia, ringa Telia, säga upp bredband och Tv, solglasögon, solhatt, sandaler tjat, tjat hämtar lämnar, fel på sandalerna, vingliga, köpa nya modell pråmar, detta bara ett axplock och jag är nermald av stressen som skapas i mig.
Avundas folk som aldrig bryr sig, där allt flyter av som vatten på en gås.
Redan imorse ringde hon från kommunen om visningen av radhuset och sen fick jag ringa och göra en deal med killen som skulle visa det då han behöver nycklarna för att kunna komma in. Suck!

Nu ringer den ena som ska se på lägenheten till mig, vad i hela friden har jag med det att göra? Har ju redan gjort upp med den som ska visa lägenheten. Lite mer stress …