Solen igen och idag gick det bra att ta sig ut och runt, suttit i solen och borstat pälsen på Frasse igen, så härligt med ljuset.
Mår bättre, det gör mig så lättad. Igår ringde min njurläkare och konstaterade att jag hade kanonresultat på senaste proven. Det var före magsjukan, men så tacksam är jag för varje månad njuren stannar kvar och gör sitt jobb.
Vi stannar hemma även denna helg, jag vill bara ta det lugnt, får nog ringa en av året-runt-boende grannarna och höra efter så inget träd har blåst ner på fel ställe.
Om jag säger att jag håller på och kokar pölsa så fattar alla att jag börjar må så mycket bättre. Denna gång kokar jag fläsklägg för 20kr kilot, en redig bit kokar med buljong och lök. Sen ska lökar hackas och stekas, lite sirap och kryddor blandas med buljongkokt korngryn. Blanda, smaka av och servera med kokt potatis och rödbetor.
Fredag och livet landar för ett tag, tar jag tacksamt emot. Ha nu en skön helg!
Frasse 5 år kommer på lördag … jag är så uppspeedad att jag snart far upp till månen. Väldigt trevlig ägare, vi fann varandra i vår känsla för hunden, som fd hundägare förstår jag att det är hjärtskärande att lämna ifrån sig sin hund, så jag förstår hennes sorg och skälet till att hon måste.
Hon skulle ta med sig hans korg, så doften hemifrån följde med, mat, regnkläder, vinterkläder och koppel. Vi kan ju köpa nytt till honom, när han är van vid oss på alla vis.
Vi stämmer upp i sång hela familjen!
Det blir fodervärd under prövotid, hon vill ju inte att vi ska sälja honom vidare om det inte funkar. Men om hon kände mig skulle hon tro på mitt ord, om att inte sälja honom vidare om det inte fungerar, utan låta honom komma hem till henne igen.
Nu är hela familjen uppåt, sonen ska börja springa och kommer ta Frasse med sig, T är så glad att han inte tror det är sant. På lördag efter att ägaren har åkt kommer sonens familj och hälsar på Frasse. En sak är lite lustig, sonen vill också köpa hund och den skulle heta Frasse. Vad ger ni mig för det?
Jag packar husbilen i tanken, många kassar blir det. Makens sista arbetsdag är idag och vi planerar för semester och det ska bli så skönt. För min del spelar vädret inte så stor roll, bara det inte blir för varmt. Allt annat väder kan man ju klä sig för eller av eller hur?
Jag ser fram emot att sitta i soffan och titta på bröllopet på lördag, vi har bjudit in min mamma och jag håller nu på med maten vi ska bjuda henne på. Tänkte mig en matjesilltårta (jag ska sätta in receptet på denna supergoa och lätta tårta i min blogg Matglad, se blogroll) och kall öl till att börja med och sen blir det en sån där paj igen med kola till kaffet som dottern bjöd på sist. Nu kokar en burk kondenserad mjölk på spisen och handduken jag la i botten på kastrullen gör att det luktar tvättstuga i hela köket.
Nu kommer sommaren och då brukar det bli lugnt på bloggen, även jag får väl annat för mig. Här ska packas garn och stickor, under semestern ska jag nog bara sticka sockor och vantar av en massa restgarner. Sen är det min meterlånga hög med pocketböcker som ska med, jag älskar böcker. Bibban har under alla år varit en oas att återvända till, under de sista året har jag inte alls varit dit som förr, men i höst ser jag fram emot att åka dit igen.
Långsamt men säkert tar jag tillbaka mitt liv och det är en svårbeskrivbar känsla av lycka. Den frihet som alla friska har men inte förstår att de har … jag skakar på huvudet, svårt att förstår utan att ha varit där jag var och alla andra är som blir handikappade av olika sjukdomar. Idag ryser jag när jag tänker på hur sjuk min kropp var för inte så länge sedan, när jag inte orkade gå till affären och handla … maken körde mig dit och jag hasade runt med kundvagnen och kneade av svimkänslan och klunkade i min vattenflaska för att inte må illa, för att stoppa kräklusten.
Många gånger var det jag fick rusa till kundtoaletten och bara sitta där och dyngsvettas medans kroppen vände ut och in på sig själv. Sen vänta på maken som fick handla klart, hasa ut till bilen och sen bara ligga på soffan resten av kvällen. Så svårt att förstå idag …
Idag lite fukt från ovan
Men idag mår jag bra från allt som hade med njursvikten att göra, nu är det fibromylagin kvar och den är inte kul, men inget man dör av eller hamnar i rollstol av, så det är bara till att sega sig fram dag för dag, anpassa sitt leverne efter villkor fibron ställer.
Nu tänker jag på hösten som kommer och planerar för fysisk återkomst, jag ska tillbaka till min sjukgymnast och träna och sommaren får ses som en uppmjukningsbanan för mig. Nu ska kilona få sig en käftsmäll så att jag går ner i vikt och orkar leva. Visst pratar vi så lättvindigt om vikt vi ska tappa … det är fan i mig det svåraste av allt att gå ner i vikt. Mat är ju inte som rökning något man kan sluta med, ändra livsstil är nog ett av de svåraste cirkusnummer vi kan göra.
Häromdagen ”presentade” vi vår hundvakt med ett Delicard, vi har köpt dessa presentkort många gånger både till hundvaken och andra, till jular och födelsedagar. Ifall ni inte vet vad det är gå in och titta för bättre kan man inte ge eller få som present.
Denna gång ingår förrätt, varmrätt och efterrätt allt kommer hem till den du ger presentkortet till, levereras till dörren. De får välja mellan de alternativ jag kopierade in här nere. Det finns olika presentkort att välja på och du kan också ge flera val på ett presentkort. Nej, jag är inte betalt av Delicard för att skriva detta 😉 men det är en sån supergåva att ge bort, alla blir glada och får en fantastisk middag eller flera att se fram emot. Man får laga till köttet eller vad man nu väljer som behöver tillagas, det ingår en väldigt trevlig kokbok om vad man kan göra med den mat man valt.
Nu ska jag sätta mig i soffan och sticka lite på vantarna till marsipangrisen för det kommer en ny vinter var så säker.
Börja med att koka 1 burk kondenserad sötad mjölk i tre timmar. Lägg en liten handduk i botten på kastrullen (så slipper du skramlet) ställ ner burken och häll vatten så att vattnet står över burken. Fyll på mer vatten när det kokar bort.
Smula 200 gr digestivekex i en pajform, smält 100 gr smör som du häller över smulorna. Tryck till så att pajbotten blir slät, ställ pajbotten i kylskåpet.
Skiva tre bananer över digestivebotten, öppna burken och bre ut kolakrämen över pajen. Vispa 3 dl grädde och toppa hela pajen med grädden, riv choklad över.
Här hittade jag en bild som visar hur den kan se ut, du kommer inte att ångra dig om du prövar på denna paj.
Imorse fick jag ett uppdrag av min dotter … koka en burk med kondenserad mjölk i tre timmar, ja, koka själva burken i vatten.
Vad blir det då? Kolakräm som hon ska hälla över en paj med banan och vispad grädde ikväll när gästerna kommer till dem.
Jobbigt ljud med en hoppande burk i vattenkastrull så många timmar. I Portugal kan man tydligen beställa denna kolakräm som efterrätt ute på restaurangerna.
Jo, jag ska få smaka på pajen … men först ska jag och maken på studentfest några timmar.
Först tror jag att mitt arbetsrum har blivit en tandläkarmottagning, jag känner hur borren närmar sig.
Efter ett tag tror jag att det är någon som försöker göra en tunnel genom hela huset.
Jag får snart ta fram hörselkåpan för att kunna sitta kvar här.
Det är ”grannen” snickare som bygger om efter branden. Hela köket brann ju ner, så allt revs ut och det blev en dag med mer än mina öron ville höra, dagen därpå var det lika jävligt för då smällde de in de nya köksskåpen med hammare, sågande, borrande och gud vet allt. Som krona på verket så satte de igång en jättefläkt som hörs dygnet runt in i vårt kök. Antar att den kommer att gå många veckor för att torka upp all fukt efter brandmännens vattensprutande.
Idag har jag varit och tagit blodprov och nu väntar jag med spänning på svaret. Mötte min husläkare och fick en pratstund med henne, hon är så trevlig. Hon berättade om en kollega som hade jobbat extra på något ställe och sen slagit på sitt namn på internet och blivit helt nersablad av en patient. Sen hade han kikat på min läkares namn och sett att hon var sååå rosad av en patient som var jag i min blogg så klart.
Inte så lätt det här med internet och allas bloggande, det finns ju folk som är väldigt orealistiska i hur mycket man kan förvänta sig av tex en läkare när man kommer in akut. Sannolikheten att man kemiskt passar varandra och förstår varandra är ju inte så stor alla gånger. De flesta läkare gör med all säkerhet det bästa de kan, men jag tror att utbildningen skulle lägga större eller nästan mest tid på hur att bemöta folk. De skulle tidigt kunna styra vissa läkarstuderande till forskare om man märker att de är stolpskott med andra människor. Det låter ju provocerande, men så borde det ju alltid vara när man jobbar med människor. Utopier så klar och man får vara lycklig om man har turen att få en kanonbra husläkare och för den delen allt man möter i den vård man behöver i livet.
Det är egentligen inte alls svårt att få folk att må bra, omsorg om andra och tanken att jag ska bemöta andra som jag själv vill bli bemött kommer man långt med. Sen kunde läkare i sin utbildning gott bli filmade ofta och länge för att se sig själva i aktion. Det tror jag är ett bra sätt för oss alla att se hur vi ter oss med andra. Man har liksom en bild av sig själv och den stämmer sällan med verkligheten, men vi tror ju att vi känner oss själva men andra ser saker som vi är väldigt omedvetna om. Lite läskigt att tänka sig eller hur?
Nu ska vi hoppa in till något helt annat, min vän var ju här och fikade förra veckan och då kom vi att prata om smör. Hon gör ”Bregott” själv och jag blev så förvånad att jag hade glömt bort det där enkla receptet och tog det på nytt av henne och bjuder er på det.
Hemgjord bredbart smör
1 paket extrasaltat smör, rumsvarmt
3 dl rapsolja, välj en bra sort
½ dl vatten
Lägg allt i en skål, det kan stå framme över dagen och bli rumsvarmt, sen vispar du ihop allt, svårare än så är det inte. Lägg över i en lämplig låda med lock.
Idag ska jag till frissan på eftermiddagen, jag har Watson hos hundvakten i samma hus och ska hämta honom när jag är klar. Nu har jag beställt en present från Delicard som jag gillar att ge bort. Det är lyxig mat som man får hemkörd till dörren, överlämnad i ett paket med frysklampar och recept.
Rena lyxmaten och man kan välja mellan olika matvaror, ett till tre olika val kan man ge bort. Sen har jag gjort en liten vacker låda från en tidning som jag köpte i USA för några år sedan. Det är mina favoritmönster gjorda av Williams Morris, jag har även broderat en stor tavla av hans mönster. Det ska bli små lådor i alla former, hjärtan, pyramider och gud vet allt, man väljer vad man vill ha och trycker ut dem ur sidorna. Sidorna i boken är ganska hårda, så man trycker ut det som ska bli lådor och så limmar man och viker. Nå, i en sån fin låda ska jag lägga ner hemgjort godis som maken och jag gjorde för några dagar sedan. Så det får bli julklappen till våra kära hundpassare, Delicard och så en låda med choklad.
Jag känner mig så tacksam att jag orkar göra allt det där som jag förr vispade till med en hand, nu är varje sak jag får ordning på en seger för mig själv. Vet ni igår var vi över till vårt centrum, jag skulle handla doft i klapp till maken och när jag stod där i parfymeriet så tog fan tag i mig och jag som inte har doftat parfym på ett par år frågade efter något med citrusdoft. Det blev dyrt, men jag känner mig lycklig och slog till … äntligen en citrusdoft.
Men lite skamsen kände jag mig på vägen hem, att jag la så mycket pengar på mig själv för en doft. Inte sa jag ett dugg till maken, men hemma fick han dofta på mig och sa att den dofta gott. För inte så länge sedan frågade min dotter om det var något jag önskade i doftväg när hon nu skulle flyga. Men då kände jag bara att det var bortkastade pengar för jag visste inte säkert om jag skulle få möjlighet att dofta gott uppklädd och förväntansfull på någon middag ute mer i mitt liv. Låter så dramatiskt vilket det inte alls var bara mina vardagstankar om det liv jag då levde.
Nä, nu måste jag sluta jag får alldeles för långa inlägg, fingrarna vill aldrig sluta skriva.
Så satt vi där min ena bästis och jag smaskade på kaffe och tårtbit som hon så vänligt tagit med sig. Pratade om allt som har hänt sedan sist vi satt i köket och trivdes. Så tog jag fram en pappersnäsduk och snöt mig och så gav jag en till henne och så frågade jag ” vad är det som gör att man blir snorig när man äter nu för tiden”
Det är en fråga som jag tycker att ni kan klura på över helgen. Jag kommer ihåg att de äldre på dagvården alltid blev snoriga när de åt, en gubbe hade takdropp och fick alltid hela rullen ställd hos sig och papperskorgen under bordet. Men hur tidigt börjar man bli snorig när man äter?
Idag har jag varit till läkaren på Huddinge igen, inga som helst problem med mina prover och jag fick minska 1½ tablett till. Vi kom fram till att mitt hjärta har lugnat sig lite och jag ska avvakta vidare minskning av tabletterna, en del av dem kan påverka pulsen och trycket. Sen sa hon att det är inte så konstig, det är inte länge sedan jag opererades och det tar tid … så underbart att hon sa så, första läkaren som gjorde klart att det faktiskt har hänt mycket i min kropp. Det blir ju lite skillnad inom mig att höra det på så vis istället för att höra från förra läkaren att jag borde vara så mycket piggare. Då sätter ju mina krav på mig själv igång och jag tror att det är något fel på mig som tydligen inte är lika pigg som andra. Den duktiga flickan sticker alltid upp sitt tryne och vill tvinga mig över mina gränser. Tänker på när jag fick PD-kanylen inopererad, syrran som var med berättade att jag helt själv sovandes flyttade mig från båren till sängen när operationen var klar. Jag minns inte ett dugg men det gäller ju att aldrig vara till besvär inte ens om du är sövd. Kan man ska man sköta sig själv och inte besvära andra i onödan. 😉
När vi åkte hem från Huddinge fick jag en så konstig tanke i skallen, det här med fåglar … De bajsar det vet vi alla men kissar de? Eller har de samma kloak för båda och gör de allt på en gång? Ja, nu fick ni lite mer att fundera över i helgen?
Nu är maken iväg och skurar och vaxar husbilen inför vinterförvaringen. Jag har sovit ett bra tag och vaknade av att maken kom hem från affären han smög in och ställde en påse med Betsy Sandbergs fina choklad på bordet till mig. Han är så fantastisk och tänker så heltäckande på mig …
Jag har haft ont där njuren sitter sedan igår, jag är ju så korkad att jag dels drog upp marsipangrisen i knät för jag längtade så efter att hålla i honom och det var väl lite för tungt fast det bara var från sittandes i soffan och han stod på golvet framför mig. Sen hade jag slängt köksmattan i tvättmaskinen, ursäkta men det är svårt att gå här och se hur hemmet liksom fläckar tills sig och verkligen saknar min hand som ständigt torkade och futtade med sån där som vi alla kvinnor alltid håller på med. När handen inte gör det där dagliga här och där så blir hemmet sakta men säkert skitigt både här och där hur mycket maken än dammsuger och torkar av golv och dammar, så har han inte fötts med den där handen som jag äger. Nå, mattskrället skulle hängas upp på tork och det är högt upp och mattan var tung. Så blev det ont i njuren så pass att jag fick ta värktablett både igår kväll och imorse, men läkaren kände och sa att det kändes bra och det kunde nog bli så där om man sträckte sig lite för mycket. Känsligt ställe så klart och utanpå har det läkt fint men där inne är det nog en del kvar som inte har läkt.
Ikväll ska vi äta Tapas och jag blir lycklig bara av att tänka på middagen, jag älskar Tapas. Sen har vi bestämt att vi ska fritera både bläckfisk och stora räkor en middag och så ett jätteknippe med persilja ner i oljan, det fräser så härligt och blir så sprakigt, kokt ris och hemgjord Rhode Islandsås till kan väl aldrig bli fel. Sen sa vi att vi kan passa på att fritera en camenberg till efterrätt med hjortronsylt. Nu rinner snålvattnet ..
Jag är ju inte dummare än att jag försöker fånga en stund av tillvaron då och då.
Alla ni vänner som har hört av er, det värmer att läsa era hälsningar. Men det börjar bli trångt på hatthyllan, så jag kilar ner en stund.
Som ni väl förstod tog det stop i mig, jag har ägnat dagarna åt att gråta och sova. Nu verkar det som om tårarna har torkat för denna gång och jag bräckligare än vanligt försöker komma på benen igen.
Igår var jag till njurmottagningen och träffade en jättemysig rätt ung njurspecialist, henne ska jag göra allt för att få behålla. Hon är ju bara tillfällig tills den andra nya som jag aldrig mött blir frisk. Hon berättade om mina provsvar och jag upplevde för första gången på alla år på denna mottagning en läkare som var lik min husläkare.
En läkare som tillsammans med mig kom fram till vad som var bäst att göra medicinmässigt, jag gillar att känna att jag är vuxen och kan ta ansvar själv när det gäller min kropp. Det är ju ändå så att det är jag som sköter om den här kroppen år efter år. Det är jag som har sett till att jag har så pass stabila värden i den mån jag kan påverka det hela, min insats och läkarens recept på medikament. Man ska ju vara som ett team med sin läkare, men det har inte upplevt tidigare.
Jo, jag är sämre fast jag är stabil, det betyder att jag inte störtdyker utan långsamt får sämre värden. Nu funkar 8% av min njurfunktion, det är alltså inte konstigt att jag mår dåligt och inte orkar så mycket. Min läkare visste inte något om min väns provsvar, så jag vet ännu inte om det hela har gått till Huddinge. Jag försökte höra med min ssk, men hon visste som vanligt inget och det där handlar ju om det etiska, min syrra och läkare ska inte vara inblandad i min ev givares journal. På måndag är min vän hemma igen, hon får väl ringa då och höra om de har fått in alla provsvar och skickat iväg det hela. Det kan vara så att något prov får tas om, men det vet man ju inte nu.
Jag ska själv ringa min koordinator på Huddinge och tala om att jag är risig och att jag nu bara har 8% som fungerar så att de om nu min vän är ok för att få ge en njure, sätter fart och inte kör långbänk med att kalla oss till ett besök där allt bestäms.
Jag känner mig väldigt ynklig när det gäller den här biten, nu när det inte är långt kvar att få veta om hon får ge mig sin njure så gråter jag mest. Det är ju vägs ände fast det för de flesta blir början på något nytt. Jag vet inte hur det kommer att gå, det är ju många saker som ska fungera och jag väntar som vanligt.
Jag har idag träffat min goa husläkare, hon känns som en vän när vi ses. Hon ordnar tid hos en kurator att prata med som ska vara kanonbra. Jag behöver nog det nu, ösa ur mig och få lite stöd av någon utomstående.
Annars har jag inte gjort så mycket de här dagarna, mest ömkat mig själv och snutit upp en massa papper. Har haft svårt att skriva här för jag känner att det mest blir ynk och elände som kommer ur mig och jag vill inte att ni ska se mig bara som ett ynk. Det är ju inte jag, fast just nu är det ju så …
Nej, jag ger inte upp som några trott, men jag måste få lägga ner när det blir övermäktigt i känslolivet. Jag har skrivit blogg i dagboksform i många år nästan varje dag, så lite svackor får man nog räkna med.
Jag har mest sovit idag efter läkarebesöket, men ett ljust russinbröd med en klick surdeg i har jag iallafall bakat och middag blir väl som vanligt en köttbit. Men det blir makens besvär då jag inte orkar mer idag …
En mycket varm kram till ER ALLA och en trevlig helg önskar jag er.
Portioner: 1 tårta till cirka 12–14 personer Tid: 30 minuter
1. Värm ugnen till 175 grader.
2. Gör först tårtan. Vispa smör och socker vitt och poröst. Blanda i äggen, ett i taget. Rör i den smälta chokladen och till sist mjölet.
3. Smörj en form med löstagbar kant och ströa eller mjöla den. Häll i smeten och baka i 175 grader cirka 20 minuter.
4. Gör under tiden hallontryffeln. Låt hallonen rinna av i en liten sil, det skall bli 1 dl saft.
5. Smält chokladen tillsammans med honungen i mikro eller i vattenbad. Den skall bli riktigt varm. Blanda i hallonsaft, likör och sist smöret till en slät och blank tryffel.
6. Häll tryffeln över chokladtårtan och låt stå tills tryffeln stelnat till. I rumstemperatur kan den stå till nästa dag, och har man bråttom kan man ställa in den i kylen ett par timmar.
7. Vid servering: Skär loss tårtan från ringen, lossa från botten. Pudra lite kakao över tryffeln och garnera med färska hallon och till exempel röda rosor. Löst vispad grädde eller hallonsorbet är gott till.
Ingredienser:
Chokladtårta:
250 gram rumsvarmt smör
200 gram socker
200 gram ägg (ca 3 stora eller 4 små)
250 gram smält mörk choklad, helst 70 procent
70 gram vetemjöl
Hallontryffel:
250 gram frusna hallon
195 gram mörk choklad, helst 70 procent
25 gram akaciahonung
10 gram hallonlikör (kan uteslutas)
45 gram osaltat smör
Grädde eller hallonsorbet till servering.
Den här tårtan gjord jag igår, den kan jag verkligen rekommendera, lätt och snabbt gick den att göra och är något för den som verkligen gillar choklad. Vi blandade ner resten av hallonen i vispad grädde, det var gott till.
Delicard AB, 105 40 Stockholm, växeln 08-556 116 00, kundservice 08-556 116 15, kundservice@delicard.se
Jag är ju inte dummare än att jag försöker fånga en stund av tillvaron då och då.
Livsglimtar 