Jo, jag duger

 

AFE254B7-53D2-4715-8813-B927E884EDEA

De flesta tror att de får se ut hur som helst, men det är en sanning med modifikation.

När jag nu verkar vara inne i ett skov av välmående och energi, så kör jag ett ryck här hemma. Tvätten går, degen jäser och jag har fixat och trixat, kokt en grönsaksblandning med ärtor, majs paprika, som jag tänker äta med keso, kryddad med ännu ett nytt örtsalt jag har gjort. Hela tre vaxbönor växte i grönsakslandet på landet, nu kokas de med de andra grönsakerna. Får äta med andakt. Blev lunchen idag.

Tankar rullar ut och in, höstens program från kyrkan damp ner i brevlådan, stickcafé med eftertanke … så ser jag att det började redan 28 augusti, varannan vecka. Men nu på onsdag kommer T efter skolan och det tänker jag inte ändra på. Så nej, det blir inget stickcafé för min del i år heller. Jag vet inte om det finns några andra som träffas, stickar, pratar, fikar och myser.

Nu har vi äntligen en ny större dator, så kopiatorn fungerar och jag som har skrivit pekfingervalsen i åratal på paddan, fast jag kan skriva ”på riktigt” har fått ett separat tangentbord. Något ska skrivas, sjutton vet vad efter femton års skrivande och enormt många vänner som genom alla år ständigt undrar, varför boken aldrig kommer? Vad sjutton ska jag svara på det?

Det finns såå många som skriver, en hel del inte speciellt bra, men ut kommer de med böcker, som allt annat är det själva stilen av det skrivna en smaksak. Och jag med Jante i hand och viljan som hänger i trätopparna i skogen, fast det kanske inte märks. Men det präglar barn och deras tro på sig själva, väldigt bra hela livet.

Behovet att skriva puttrar ju på, men om det behovet är så starkt, viktigt nog att det promt måste bli en bok, utgiven av ett förlag, är jag inte säker på. Stor skillnad på vilken sorts bok det är som ska ges ut, att dela med sig av ett liv är aldrig fel, om man kan hjälpa andra på vägen. Må bra böcker, romaner, biografier, deckare, noveller smaken för uttrycket är så olika och tur är väl det.

Jag har tankar på en annorlunda bok, men om jag kommer så långt, återstår att se. Viktigast är trots allt skrivandet, luftandet här inne och den respons jag får på det och inte att glömma, lyftet vänner på Facebook ger mig. Tänker att det mesta handlar om bekräftelse, att jag finns, jag duger, ett slags ”se en del av mitt inre jag i ord” som inte kommer fram vid ett möte. Nu är ju verkligen inte allt jag skriver varken läsvärt, upplyftande eller annat. Det bara är som jag i stunden, det får komma, det får finnas, det är ju min alldeles egen stund här på jorden.

Så strunt samma, att alla inte vill ge mig sin tid, sin tumme upp, sin uppmärksamhet. Japp det är livet på en pinna, jag tycker om de flesta människor, men accepterar att andra inte gillar alla. Det om något tog lång tid att förstå, att man inte fick vara på vissa vis varken som barn, ungdom eller vuxen. De är så vi lär barn att de inte duger som de är, de ska anpassas till normer och begränsas tidigt. Vill man fortsätta vara sig själv får man träna sin smidighet  i evighet. Jag tänker nu i första hand på barn som fungerar normalt, men likväl ska kväsas. Eller är det så att vi alla rundas av, plattas till av vår uppväxt?

Äh, strunt samma nu ska här lagas middag och degen ska tas om hand.

Tjing

 

 

 

 

 

Tand för tunga min nya lätt o lagom stil

Nog kan jag kosta på mig ett lättandes leende när jag nyss kom hem från tandläkaren utan hål, bara avbiten lagning på två tänder som fixas i augusti. Träffade en kompis mamma vid busshållplatsen, vi har pratat non stop resan hem. Såg flera jag kände på bussen och tänkte för mig själv att det är buss man ska åka på dagarna. En gammal tant så söt och uppklädd för kalas satt där med vit hatt och blomsterkrans runt brättet. Jag tänker att det är nog sista generationen som klär upp sig på det viset och inget illa ment med det, lika bra att skriva det. Tanter och rester av tanten har alltid hört till mina favoriter, i sina rediga kappor, grymma hattar, stadiga skor, vem behöver inte det med åldern, jag bara undrar?

Fick sällskap av en granne sista biten till vår port, hon hade varit hemma och genomlidigt hela renoveringen och jag kan inte fatta att hon stod ut. Men vad har man ibland att välja på om man ingen sommarstuga har att fly till.

Nu ska jag äventyra bananfluor de har geggat runt mina tänder, tror det har gått en timme nu så jag får äta. Aldrig smakar väl kaffe och smörgås så gott som efter ett bra tandläkarbesök.

 

Vinglar upp, muttrar mitt namn i luren

Egentligen avskyr jag när telefonen ringer och väcker mig på morgonen, men idag blev jag inte bara yr utan glad. Sonen har fått en andrahandslägenhet som jag hoppas att han kan ta över så småningom. Så nu blir det flytt lite längre ner på gatan i helgen. Han och sonen får egen lägenhet så underbart att det inte är sant.

Igår beställde jag en ny symaskin och en overlock av märket Brother. Den overlock jag först tänkte köpa kostade 10´kronor och det verkade lite galet när man inte har det som jobb. Min nuvarande symaskin är det dags att lämna in på service och det kostar säkert flera tusen, så det var lika bra att köpa ett paket med både en ny vanlig symaskin och en overlock, slutsumma 8020 kr.

För er som undrar vad en overlock är så sys det mesta mjuka kläder, T-shirts osv med den typen av maskin. Den syr raksöm, kastar om och skär av kanten samtidigt, så sömmarna blir platta och snygga.

Tyg har jag köpt, dottern var på symässan och handlade interlock tyg (är tyg som inte rullar sig i kanterna) tyg som jag ska sy överdelar till Tim av, det lustiga var att dotterna lyckades bli kär i samma djungelmotiv som jag redan hade köpt, så nu kan Tim få många djungeltröjor ha ha. Vi får se när jag väl fattar hur man gör med den där overlocken, blir det fint kan jag sätta ut tröjorna här om det är någon som vill köpa.

Igår lämnade jag ett par torgvantar till en kompis vars bekant var i behov av ett par sådana men inte hittade några att köpa. Kompisen som tog emot dem blev eld och lågor … vill ha, vill ha … så nu stickar jag ett par till även henne. Jag som hade tänkt avsluta mina två vantarpar som väntar på tummar, men det får bli senare.

I söndags hämtade sonen och vi barnbarnet och åkte hem till oss … vilken underbar eftermiddag, maken körde då sonen varit på fest kvällen innan, sonen är noga med att inte köra ev påverkad dagen efter, det är jag så glad över. Tim lekte runt oss och det var så mysigt när även vår son var med, han var lite trött efter kvällen innan, så jag kastade filt på honom i soffan och sa åt honom att sova. Men inte sov vi inte, låg där i varsin del och hade det skönt. Farfar läste bok efter bok för Tim och det syntes att Tim verkligen gillar tillvaron.

Idag ska Watson och jag ut och gå om en stund … dagen kommer säkert bli konstig som alltid när jag blir väckt av telefonen, som om den aldrig kommer på rätt köl.

Att lägga sig platt …

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Efter lördagens utflykt till Åhléns började jag plötsligt må konstigt, middag ville jag inte alls äta, jag fick börja rusa till toa och det fick jag forsätta med hela natten, tror sista gången var mellan 04-05 … funderar på om det var räkmackan jag åt på Åhléns eller om jag blivit smittat helt enkelt. Gårdagen var jag mest sovandes, gick inte att äta för då började jag må illa igen. På kvällen tog jag min medicin och en sömntablett, sov som en stock hela natten. Idag kan jag äta och visst är jag piggare än igår men ont har jag i hela ryggen och på framsidan, antar att massor av muskler fick jobba när jag kräktes. Men det är övergående som tur är, en fördel med en redig nära döden upplevelse som maginfluensa är viktnedgång … nu ska jag fortsätta hålla nere matintaget när magen ändå är krympt.

Idag skiner solen men jag behöver nog några dagar till för att få ork igen.

Jag ska sätta mig i soffan och sticka på ett par sockor till min dotter … det vet hon inte om och jag konstaterade nyss att det är lite av julafton över garnet. Sätter väl in bild senare …

Eru dum eller eru dum?

Ibland kan jag riktigt stoppa fingrarna  i hålen som gör att  (skeppet) jag sjunker … veckan som gått har bjudit på många tårar både i väntade och oväntade stunder. Vacker musik bara måste jag hålla mig ifrån, filmer och dokumentärer med innehåll är en fasa då får jag ta fram stora lakanet och snora i.

Tänkte för mig själv att det här går fasen mig inte, jag får lov att öka upp tabletterna mot depression. Ikväll när Figge dansade så vackert så brast det så klart och tårarnas förbaskade rinnande retar livet ur mig. Då slås jag av att jag måste kolla i min medicindosa om tabletten finns där???

Kan bara konstatera att jag har blivit helt dum i skallen under resans gång, man ska inte säga/tänka sånt om sig själv så nedvärderande, men så är det jag har blivit dummar för varje år som har gått. I min dosa fanns inte den halva tablett som har hållit mig från tårar och ynkedom, fråga mig inte hur jag som kollade medicinlistan inte såg att tabletten som gör mig till den jag egentligen är inte låg på sin plats.

Känner ett ursinne mot mig själv som är svårt att slå, vad gör sjukdom och kropp emot mig? Jag har varit rejält utbränd och aldrig kommit tillbaka vilket jag kan upplysa er om som inte har varit  i närheten av utbrändhet; man blir aldrig, jag säger aldrig sig själv igen efter en sån upplevelse. All slags stress lämnar dagligdags spår som man inte kan hantera som förr när man var sig själv. Jag har mött rätt många som har råkat ut för utbrändhet och snopet insett att inget någonsin blir sig likt fast man med rätt hjälp kan få tillbaka det mesta av livet igen.

Det jag släpar på detta liv med rester av utbrändhet, fibromyalgi, biverkningar och organoperationen har gjort något med inte bara min kropp och psyke utan även påverkat tankeverksamheten och minnet. Det känns urgröpande och frustrerande allt blir som en jäkla gröt jag försöker trampa runt i utan att jag kommer så långt.

Men livet det sprudlande, sprittande tränger sig på fast skallen är under armen och tårarna så gärna vill rinna. Inte kan man smita undan från livsglädje allt för länge … barnbarnet är väl största upplyftet, mitt stickande och planeradet av det jag vill sy, inköp av en interlock nästa vecka. Maken som börjar bli sig själv igen om än en smalare variant. Snöandet, ovädret som jag älskar … solen som plötsligt bryter igenom och glittrar i snön som lättar i tunna skyar från taket. Livet ett samtal med mina vänner, min familj, att finnas och vara bra för några andra det är så fint att få vara just det. Att betyda något som förhoppningsvis ger ringar på ytan till något som fler kan ha användning av.

Min skalle som ständigt tänker på allt jag vill göra för andra som förr var en självklarhet, idag tänker jag många tankar men kroppen minimerar min ork till att fullfölja. Just nu har jag två tulpanbuketter som jag (bara enligt mig själv) är skyldig att lämna till två fina damer som nyss blev änkor. Jag håller på i tanken och lagar en mysig lunch med efterrätt till barnbarnets dagis, en dag kommer jag att ta ansvar för den tanken och vara dagens lunchkock till dem.

En buffé till påskafton håller jag på och planerar vi blir 11 vuxna och Tim om han är hemma den helgen, det är underbart att leta recept, bestämma sig för hur bordet ska dukas. Det lär bli väldigt trångt, men det struntar jag i här ska bjudas och umgås. Har också köpt ett spel som vi ska roa oss med … frågekort om allt som har med matlagning att göra. Man får välja mellan olika kategorier, svara på frågan inte så svårt bara roligt.

Nu ska jag sätta mig i soffan igen … ta en påtår och sticka det sista på den sista lila strumpan.

Stickfrossa

Plötsligt gick jag in i en tsunamivåg av stickning … jag hinner inte sticka klart förrän jag har börjat på ett nytt projekt.

Så nu har jag lite att göra klart framöver … marsipangrisen håller jag på och stickar till, vantar med en spindel på framsidan och spindelnät på baksidan.

Köpte nya stickor i trä före helgen, men den storlek jag behövde mest hade en sticka som har en rispa, så den går inte att använda. Vi ska tillbaka till affären och be om nya stickor, de är så dyra att det inte ska vara något som helst fel på dem.

Maken strök precis förbi mig

med dammsugaren gäller att akta sig så man inte åker med i röret.

Jag har ännu ont i ryggen och det är inte alls roligt, det är svårt att sitta, maken han smörjer in och jag tar det försiktigt, inga hastiga rörelser här inte.

Sen skrev jag en del till här men något blev fel när jag skulle skicka iväg det hela orkar inte skriva om allt.

En stund när vi alla vilade i nuet och njöt

Jag läser om tågkaos och tänker att det är tur att det inte är så här trångt på våra tåg i kylan. Då skulle vi nog ha fler problem än att vattnet tar slut, toan är stäng och maten slut för några timmar.

Hur har ni det i svallet efter julaftons ätande och packetöppnande? Jag fick en förkylning som började igår men den höll sig i skinnet, idag har jag mest legat på rygg läsandes en av tre nya julklappsböcker. Tänk att denna jul fick jag allt jag hade önskat mig och det gör mig verkligen lycklig.

Hör här från min önskelista; Blondie av Birgitta Andersson, läser och läser om hennes trasiga liv. Min Kamp av Karl Ove Kanusgård som jag har längtat efter att den skulle översättas. Så favoriten Louise Boije af Gennäs, Högre än alla himlar. Om du inte har läst henne tidigare leta upp Stjärnor utan svindel.

Tvåtrådigt ullgarn i 6 olika mjuka nyanser fick jag av dottern en sån lycka det var att få en sån hög med vackert garn. Jag drömmer redan om att sticka massor av nya vantar.

Svärsonen vet hur han ska linda svärmor runt sitt finger med att ge mig Betsy Sandbergs hemlagade choklad. Mmmm inte Marabou bara Betsys njutningar.

 Rod Stewart senaste Fly me to the moon, hans röst och en massa gamla godingar här ska njutas.

Nu är det slut på mina lurviga vinterben, fick en ladyshaver som nu ligger på laddning. Kan ge mig den på att jag kommer att frysa om benen när jag inte har vinterlurvet kvar.

                                                                  

Presentkort på kläder och ett fantastiskt presenkort från sonen och Marsipangrisens mamma på en underbar middag på Vedholms fisk som tack för all hjälp de har fått av oss. Vi ser fram emot en sån middag när våren börjar titta fram.

Sen var det lite mer men det får räcka så här.

 Vår julafton var helt underbar, dottern hade gjort allt och lite till. Vi åt mycket god mat och trivdes framför brasan. Jag älskar verkligen min familj och det är mysigt att få umgås runt så mycket fint som dottern hade gjort iordning för oss.

Vi hade köpt 108 liter färdigklyven björkved istället för julblomma vilket dottern blev väldigt glad för då deras ved höll på att ta slut.

 Min mamma gav mig en pappkasse med vad jag trodde var en blomma att ta med hem, jag såg bara blompapper och ville inte öppna upp den innan jag kom hem. I den stod två väldigt vackra ljusstakar som min pappa har snidat för många år sedan. En lite mindre för 5 ljus och en för 7 ljus. Till varje jul satt vi, framförallt pappa som var otroligt pysslig av sig och klippte silkespapper i flera färger som man sen virade runt ljuset, det blev en fin dekoration. Nu gav mamma mig ljusstakarna en till mig och en till vår son. Jag öppnade inte påsen förren vi kom hem och då rann tårarna på mig, jag blev både glad och väldigt rörd. Mamma tyckte att det var bättre att de kom till användning än att de stod i förrådet.

Så julafton var en avslappnad glädjestund i närmsta familjens sköte .. den lilla goa Tim var underbar att titta på, snabbt krama då och då, han har inte tid att sitta i knä nu för allt ska undersökas mest hela tiden. Sån energi han har den lille och var så snäll hela kvällen.

Nu fortsätter vi njuta av friden, böckerna, filmerna och maten maken är ledig i två veckor och det ser jag fram emot.

Hjärtans Kram på Er Alla

Äntligen mina lovade bilder

 Nu är det min tur att visa lite som jag tidigare har sagt i mina inlägg. Jag ska börja med de presenter jag beställde av Tantenfunderar till min dotter och hennes fästmans trädgård. Se så fint fågelbad hon har gjort av ett stort rabarberblad.

Sen en härlig svamp att pryda tomten med och jag har redan beställt fler som dottern vill ha på tomten. De finns i två storlekar ..

Sen fick jag ett urtjusigt fat till värmeljus också gjort av ett rabarberblad, men mindre så klart.

                                                                    Nu ska ni få se vad min nya leksak i köket kan göra med grönsaker. Långa spiraler och lite annat som piggar upp sallader.

Nu kommer vantparaden ….                                           

Några i rött och svart

Här är de jag håller på med nu bara en tumme kvar, de ska tvättas i såpa, torkas och sen ruggas upp.

Idag kom lite nya garner och jag fantiserar redan nu om nästa par jag ska sticka.                                                                                      

Det var allt för idag nu måste jag laga middag.

Strömmingen gav mig en snyting

Härligt väder, står som spön i backen … så kan man tycka när det är söndag och maken går ut med hunden.

Inte blev det av att åka till dottern idag hennes fästman är sjuk, så vi får ta det någon annan gång.

Denna vecka har vi lyckats äta fisk tre dagar i rad men igår höll det på att inte bli någon fiskmiddag. Öppnade plastpåsen med strömmingsfiléer och fick mig en smocka av vidrig lukt, maken gick ner med påsen och valde färsk sik istället så vi fick vår tredje fiskmiddag.

Läste i DN om att vi i stan har sk fiskbilar som kommer hem med det man beställer. Den fisken är tydligen jättebra, fryst, filéad och färdig att äta, så nu funderar jag på om vi ska ta och beställa den vägen. Kan ju vara bra att ha en rejäl omgång i frysen med mycket att välja på.

Här händer inte så mycket just nu fast det rent personligt har hänt mycket och vissa saker ser ut att lösa sig precis som önskat. Det där igen med att inte kunna skriva om allt som händer i mitt liv tar ibland stor plats och jag kan då känna att jag inte har så stor lust att skriva för det mitt hjärta är fullt av står i vägen för det fria flödet.

Veckan som kommer är det provtagning igen och det beror på att det där ämnet som jag ska ha en viss mängd av i blodet har blivit lite för lågt och jag har fått höja dosen. Så nu blir det väl till att ta prover en gång i veckan tills det har stabiliserat sig. Sen ska jag till gyn på onsdag och då vet jag att livet kommer att bli lite trögare resten av veckan. Men lika bra att få det gjort så kan allt bli som det ska igen sen.

Nu ska jag sätta mig och sticka sista tummen på vantparet jag nu håller på med. Sen kommer det roliga att sätta sig med Vantboken och leta upp nästa par att sticka, denna gång ska jag bara använda två färger.

Lite nya foton

Idag efter att maken och jag hade vinkat och pratat med marsipangrisen med webbkamerans hjälp så dog musen. Jag var glad att maken satt bredvid mig när det hände för om jag hade ringt honom på jobbet och undrat vad som blivit fel så hade han utgått ifrån att det just var ”mitt fel”. Så nu sitter jag här med nytt tangentbord och mus.

I köket väntar vår nya grönsakssvarv på våra första trevande försök att göra spiraler av grönsaker.

Maken håller på att rensa ut allt från husbilen, den ska in i sitt vinteride nästa helg. Jag ska ner sen och torka ur skåp och lådor.

I veckan stal någon makens cykel, han hade ett kraftigt lås, men de slog av det helt med något. Jag antar att de inte var en impulshandling utan väl förberett. Cykeln var så där 6-7 år gammal och lite rostig, fanns mycket finare cyklar att stjäla. Jag hatar den här biten av vårt samhälle … att man stjäl andras saker, förstör  och beter sig svinigt. Önskar att jag bodde på landet i lugn och ro, men det vill inte maken.

 Idag sätter jag  in lite bilder för att visa vad jag har fått till. Ett par nya vantar i julklapp kanske?

Filtade tofflor, stickas som vanligt först fast väldigt stora. Tvättas i tvättmaskin så att de filtar ihop sig, blir väldigt varma.

 Ännu ett par

Fantastisk bukett jag fick av maken förra helgen.

De här vantarna håller jag på med nu, passar på att göra slut på lite restgarner.

Jag har ännu ett par vantar som är klara men de ligger på tork, så dem visar jag nästa gång.

Mina orkidéer blommar hysteriskt, det här är bara några av dem alla. Jag sköter dem inte alls som andra gör utan häller vatten upp i hela krukan och så får de väl sköta sig själv tills det är dags för en ny omgång vatten. Jag har så mycket knoppar och blommor på varje blomma att jag inte tror att det är sant.

Medicin inbakad i leverpastej

En dag i vilans tecken, blir alltid trött dagen efter något har hänt. Konstigt att det inte spelar någon roll om det som hänt är kul eller ej, samma trötthet kommer alltid som ett brev på posten. Idag har Watson varit slö och det är väl inte så konstigt, jag lurade i honom 1½ penicillintablett och 3 kortisontabletter i leverpastej före lunch. Först ger jag honom ren pastej, smaskens tänker han och sen stoppar jag in medicinen i nästa tugga och då tror han att det är samma som första tuggan. Om jag ger medicinen i första tuggan då upptäcker han det alltid, för då luktar han så noga på vad jag sträcker fram till honom. Han är inte sån att han bara glufsar i sig vad som helst, han tar tid på sig med att lukta och ratar faktiskt en hel del man sticker fram. Jag trodde att alla hundar bara glufsade i sig precis vad som helst, men inte Watson.
Jag har bakat en äppelkaka med marängtäcke idag i en stor form så att jag kan frysa in över hälften till senare tillfällen. Läste idag att folk med trädgård tydligen bara kastar prima frukt, så fantasilöst. Men visst kan jag fatta att alla inte gillar att mosa och baka och ha sig men varför inte sätta in en liten gratis annons i kommunens tidning och erbjuda de som vill plocka att komma och ta hand om frukten? Eller sätt upp lappen på annonstavlan i affären så kan folk ringa och boka tid med fruktägaren. Jag har så svårt med allt som bara går till spillo och tanken att folk köper utländska äpplen mitt i vår äppeltid får mig att storkna av ilska.
Om jag hade en trädgård med för mycket frukt skulle jag ringa runt och hör mig för om dagis vill ha frukt. Hellre tog jag besväret att plocka ner och åka iväg med frukten till någon som äter den än att bara kratta ihop och kasta på komposten.
Snart kommer sonen över, han ska duscha och göra sig iordning för kvällen, han och killpolarna ska spela i sitt band och det gör de rätt i. Jag har tagit fram entrecote till middagen men visste inte att sonen skulle komma så jag har inte tinat kött till honom. Men vi fixar till det om han också vill ha mat, ofta äter han och polarna på pizzerian och kanske blir det så även ikväll.
Önskar er alla en go helg

Platt fall och lite annat misslyckande

Igår när Watson och jag var på hemväg så kom det gudbevars en stor grå hund som Watson fick spader på bara han såg den … inte ett dugg gjorde den grå mer än att finnas till på andra sidan gatan. Han är stark Watson och jag höll emot allt vad jag kunde och fyade så där hysteriskt som hundägare med vett att skämmas gör vid liknande tillfällen.

Nog blev han tyst till slut och vi gick vidare åt vårt håll, men då var jag fysiskt slut och  fick väl ett blodtrycksfall eller vad det nu var för plötsligt låg jag där på asfalten. Som om inte det räckte så stannade både bil och buss i sin oro över mitt fall, jag viftade avvärjande att det var ok så fort jag bara kom upp i sittande ställning. Tänk så jäkla pinsamt det är att falla så där mitt på gatan. Välgrusad i ena handflatan och så ont i vänster arm och sida … men inget brutet.

Var på fibromassagen på eftermiddagen, det var sååå skönt men armen är helt knäpp, går inte att dra upp högt och värker lite för mycket för att vara skönt, men det är nog bara ligament eller sträckning eller något sånt som man får vänta i evighet på att det ska gå över.

Här ser det ut som om patienten blir strykt till en platt pannkaka. Men det blev inte jag ...

Idag vaknar jag med samma värk i armskrället, ringde till yogan och sa att jag inte kan komma … där ska man sitta i två längre pass med armarna över skallen och jag har inte orkat göra det ens utan att armen fått sig en smäll. Nu har det gått troll i yogan, först var läraren sjuk, sen var jag sjuk. Nu har jag gått en gång och idag har jag en knäpp arm. Nä, jag ska ringa och höra om jag kan få börja om efter nyår i stället. Nästa gång då har jag gynekologen inbokad på yoga tiden, inte visste jag när jag bokade gyn att jag skulle gå på yoga på torsdagarna.

Stickcafét som jag var så himla glad över blev på sätt och vis en besvikelse. Kom dit flåsande med paraplyet uppfällt i hällregn … där satt tre tanter varav en var där för att sticka de andra hade haft gymnastik och bara trillat in en stund. Det är kommunen som anordnar det, damen som ska hålla i det hela dök aldrig upp utan en annan kvinna kom bara för att sätta på kaffe och ta fram bullar till oss á 15 kronor.

Vi pratade och visst var det trevligt men inte riktigt som jag hade tänkt mig så jag får nog sikta in mig på det stickcafé i stan som jag tidigare har tänkt mig. Men som jag mår nu så får jag nog ge fan i det mesta verkar det som …

Nu har jag ca en vecka kvar av penicillinet … tänkte äta tabletter med mjölkbaciller för att hjälpa min numera säkert helt bakteriefria mage. In på hälsokosten och köper det hon rekommenderade … kommer hem och ser att jag har fått tabletter som är så gamla att de går ut i december. Sånt blir jag sur på, äter så mycket medicin att jag vill ha prima vara om jag nu ska komplettera med hälsokost. Det var bara att ta sig dit igen … jo, jag fick byta som tur var.

Jag erkänner att livet är motigt just nu … igår ringde sonen och ville ha barnvakt hela fredagen då dagis stänger för planeringsdag. Har hört om de där fasonerna de har för sig på dagis, tycker det är helt fel att de stänger en hel dag för att planera … de kan väl göra som alla andra som jobbar ha sånt en sen eftermiddag eller kväll. Eller gå omlott som privata företag gör för kunden är ju alltid viktigast eller hur? Men inte kommunalt/landsting/statligt där går aldrig kunden före, jäkligt konstigt. Tänk så mycket pengar som går bort för att föräldrar måste stanna hemma för att göra dagis arbete? Varför tänker aldrig staten på sånt som läcker som ett såll?

Jo, jag sa att jag skulle vara barnvakt i bara farten av ren lycka, men sen fick jag sån ågren för jag orkar inte en helt dag. Att ringa på kvällen och be om ursäkt var inte så roligt … Sånt här får mig att gråta för jag vill så sjukt gärna finnas för marsipangrisen och även min son men jag klarar inte av det. Tror att ungarna har svårt att förstå hur illa jag mår, de har ännu aldrig varit sjuka på det där viset (tack o lov) som gör att man kommer till nya insikter med de begränsningar en kropp kan få. De är inte ensamma om det, det är något de delar med hela regeringen, de som aldrig har varit riktigt sjuka.

Vantboken äntligen här!

Idag fick jag Solveig Larssons vantbok med posten. Jag blev hysteriskt glad, så fantastisk bok med en sån mängd mönster.  Alla som stickar vantar kommer att älska boken.

Om du vill köpa boken så kan du ringa till Lumio förlag 0927-12285 där kan du få upplysning om var den säljs. Eller maila info@lumio.se

Idag har jag pysslat med allt och ingenting … maken rev ur klädkammaren igår och jag har donat med resterna idag. En hög hit och en hög dit … mycket att kasta.

Imorgon ska jag åka på mitt första stickcafé, är så nöjd med att det ligger i vårt centrum så att jag orkar ta mig dit och vara med. Watson ska få vara hos sina hundvakter hela dagen, det är lite lyx att få rå sig själv då och då. Gissa om jag ska ta med mig Vantboken och visa dem alla.

Sa jag att jag har stickat och filtat ett par tofflor i rosa? De blev så söta, väldigt små då hon som ska ha dem är liten på foten. Nu håller jag på med ett par i plommonfärg med en rand av senapsgult. Ni ska få se när de är klara.

Men jag måste köpa fler färger av ullgarn, jag har så mycket inspiration från vantboken att det fullkomligt kokar i skallen på mig. Inte så bra för mig att det kokar där uppe då blir jag så lätt dränerad på energi, men det är svårt att inte bli till sig när man får sån inspiration som Solveig ger mig med stickandet av vantar. Det är helt och hållet hennes fel att jag har fått vantmani.

Nu ska jag sy klart den lilla T-shirten till Tim, tjingeling.

Yoga tjohej

Igår kom jag äntligen iväg till yogan, det var väldigt vilsamt och ändå kraftfullt. På vägen hem vräkte det ner och jag blev väldigt blöt på den korta vägen till busshållplatsen. Det negativa med yogan var omklädningsrummet som man ska dela med massor av mammor med små pyttisar som ska bada, det är inte bra för mig att frotteras med så mycket baciller, ungar är som bacillbomber så jag kommer att klä om hemma och åka dit i ”träningskläder” nästa gång, så får det bli.

Nu har jag stickat klart ett par tofflor i rosa som jag nu ska filta i tvättmaskinen, det ska bli kul att se om tofflorna blir som jag har tänkt. Jag har en beställning på ett par, men blir det inte snygga så får jag behålla dem själv. Foto kommer om de går att visa upp …

Jag har fått en del gjort i min självvalda ensamhet, plockat och sorterar både här och där. Den här veckan har varit så vilsam, jag har varje dag legat med ett hypnosband som är gjort speciellt till mig. Så skönt att komma ner i hypnos och sen på slutet somna en stund. Långsamt förstår jag var min energinivå ligger nu för tiden och den är inte hög kan jag meddela. Inser att jag inte har något val utan måste lyssna på kroppen hela tiden eller vända på det som jag har gjort den här veckan och låtit knoppen få vila för att hjälpa kroppen. Låter så väldigt avancerat men det betyder bara att jag har vilat mycket och då kommit ner i ett lugnare tempo som jag har följt vad jag än har gjort. Köpte ett häfte med CD-band på de program vi följer på yogan, det är Göran Bolls startpaket vilket Karolinska har gjort en forskningsstudie i och därefter startade yogan på Danderyds sjukhus för personer som har haft hjärtinfarkt. Nu sprids programmet över hela landet via vården och andra ställen.

Nästa vecka blir det betydligt mer fart … jag har jag hittat ett stickcafé i vårt centrum och jag blir så larvigt lycklig. Dit ska jag så klart och mysa på tisdag, hoppas det blir så trevlig som jag inbillar mig. Lugnt på onsdag och yogan på torsdag, hoppas nu att min kropp håller sig vettig så att jag kommer iväg.

Häromdagen tog jag fram symaskinen och klippte till en T-shirt åt marsipangrisen … tyget har igelkottar på sig. Men jag har insett att den blir för stor … den får han ta när han är äldre. Imorgon ska jag in till stan och köpa mer tyg och så ska jag minska mönstret så att han kan ha det nu.

Fångar dagen så gott jag kan

Nu gäller det verkligen att fånga dagen …

Min läkare ringde och ändrade penicillinet sa att hon hade pratat med specialist, de hade nu kommit fram till att jag har fått för korta kurer tidigare, vilket jag faktiskt ringde upp och pratade om, men det var ju så bra som de var enligt den läkaren. Det är ju så när man har en mottagning och en avdelning att ringa till om man blir akut sjuk. Naturligtvis blir det många olika läkare och nackdelen är väl att helheten kan försvinna och med den min hälsa.

Men nu har den här läkaren gått igenom, reagerat och tagit bra beslut. Jag ska äta penicillin i tre veckor, måtte skiten vara borta efter det. Enligt henne har jag aldrig blivit helt frisk efter kurerna och det har jag faktiskt känt av.

Igår var jag till min husläkare och pratade, så nu lägger jag antidepressiva tabletter till min samling och det känns som ett bra beslut som jag känner mig nu. Men orolig är jag för magen … magkatarr har jag redan och får ju stävja den så gott det går under den här förlängda penicillin kuren. Inte är det optimalt att börja en ny medicinering just nu, men nu blev det så här.

Tack för tips både från Znogge och Imse om tabletter som man kan ta för att inte få tillbaka urinvägsinfektionen. Ingen läkare har sagt något om den sorten,  kanske hör de till en av alla saker vi med ny njure inte får äta. Jag ska fråga vid lämpligt tillfälle.

Så här blev de turkos/svarta vantarna

Här är nästa par i grått och mustigt orange på gång.

Nästa par blir nog i rosa och lila .. varför inte? Ett par i lila och vitt kunde vara snyggt.

Så lite gör jag, fast det säkert inte låter så. Igår fick jag hem både garn och ett T-shirt tyg med söta igelkottar på. Jag ska sy T-shirt med både kort och lång ärm om tyget räcker till marsipangrisen.

Under min långa sjukperiod så har alla mina sysaker dansat runt, jag har så svårt att hitta instruktionsboken till min symaskin .. det mesta minns jag men hur var det med tvillingnålen, hur gjorde man? Vi vilket i detta fall faktiskt till skillnad mot alla andra fall betyder ”vi” (annars betyder ”vi” maken). Nå, vi håller så sakta på att rensa ut skåp efter skåp och i vårt extra rum ska en syhörna skapas till mig. Så skönt att rensa ur köksskåp och hiva undan en massa onödiga burkar och fan vet vad man har stående ja, just stående i skåpen. Hela hemmet ska rensas igenom och det behövs efter alla år jag inte har orkat med sånt.

Imorgon ska vi på 40 års kalas hos våra tidigare grannar de med alla sönerna, det är alltid mysigt att åka hem till dem det ser jag fram emot. På söndag ska vi träffa makens halvsyster för första gången vilket ska bli väldigt spännande. Vi skulle ha varit där en kväll i veckan men se då blev ju jag sjuk igen och allt ställdes in.