Kategori: Tankar

Uppvindar idag

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

En redigt blå himmel, tärnor och mås glider förbi utanför fönstret, jag känner mig så lycklig över att de är här igen i mängder. Så vacker när de flyger jäms med fönstret eller längre ner, så jag ser deras kroppar ovanifrån, mäktigt.

Vi blev hemma, funderade på att åka till landet, men insåg att jag inte är helt ok än och så ska jag till tandläkaren på tisdag. På tisdag är jag garanterat smittfri om det är Corona, så här ska inga andra smittas.

Igår åkte vi ner till en drive in station där jag lämnade prov, lika bra och kolla om det är Covid eller en vanlig förkylning, en vanlig med konstiga symtom. Alla dessa skyddspåbylsade människor som lämnade ut testet och informerade, timme efter timme. När jag lämnade mitt prov, tackade jag för att de finns. I ur och skur står de där, de som vill finnas, klart de har lön, skam vore det väl annars.

Har faktiskt tittat på inspelningar om Covid från andra delar av världen och tyckt det är hemskt. Men när rapporter började komma från Indien, då brast något i mig, den totala sårbarheten människor hamnade i och i deras system där pengar, som för den delen alltid har förtur till mänsklig vård. Nu visar vilka som får lov att andas, de som har familjer som har råd och möjlighet att skaffa syrgas till sina anhöriga.

Det är något med Indiens framvällande massa, som gör allt så kopiöst ofattbart stort. Som ung skrev jag brev med några indier, det var så spännande när de berättade om sin vardag. Ormarna bodde på taket, inget konstigt alls med det … Ouiiii! Hur de tänkte om livet och sin vardag var jag så nyfiken på. Sen med egen familj tog vi oss till Stockholms enda affär med ”invandrad” mat från världens alla hörn. Där doftade det helt annorlunda, mot svenska affärer och märkvärdiga saker såldes i lösvikt. De hade allt och lite till, vi bunkrade splittade linser, kryddor av okända slag och lagade indisk mat i flera år med ungarna. Det var ett nöje att sätta sig till bords och vi fick våra favoriter.

Senare fick jag en helt annan kontakt med Indien. Som astrolog, ja, tänkas va, så konstigt att jag som inte var en fena på matte lyckades klura ut de matematiska uträkningarna för horoskop och allt som hängde ihop med den kunskapen. Så jag läste, rent av pluggade på engelska till och med, fanns inga böcker om ämnet på svenska. Men i England kunde du studera det hela på universitetet, på mitt bibliotek svarade bibliotekarien på min fråga ”Om de hade något om astrologi? Astronomi? Nej, Astrologi sa jag igen? ”Sånt för vi inte sa kärringen” med nedlåtande ton och min.

I StockholmsAstrologernas styrelse hamnade jag och det har jag skrivit om förr, en omvälvande tid med spännande människor och deras enorma kunskaper om allt runt astrologi och andlighet. Där dök en Guru upp, inte han personligen, men hans namn Sai Baba, honom som så många vallfärdade till för att möta andlighet. Själv tyckte jag om att lyssna till deras historier om sina resor till Indien, landet jag fascinerades så enormt av, rent av längtade till, men aldrig skulle våga åka till. Jag vill än idag inte åka dit, men älskar alla tänkbara dokumentärer därifrån. För den delen är jag inte mycket för Gurus/andlighet och att åka iväg, sitta utanför ett hus på en stor gårdsplan i timmar, dagar för att kanske få en glimt av den upphöjda. Nej, så funkar inte jag, är väldigt realistisk, stående med båda fötterna på jorden, med min egen personliga närhet till andlighet, befriad från dessa präster och högheter som valt att tolka sin egen närhet till det gudomliga som högst stående och med tolkningsförtur.

Snart sticker maken till en fotbollsmatch med sonen och äldsta barnbarnet som lär vara en begåvning över det vanliga med trasan. Ja, de dyker upp pojkarna, uppmärksammas under några år för att sen kickad åt sidan för nya bättre talanger. Jag är inte så imponerad av männen i männens värld av sparkande. Visst vore det roligt om det verkligen med tiden blev något, om det nu är det han vill. Men så otroligt mycket träning och jävligt slit för att oftast inte bli mer än korpen. Jag gifte mig med en ”begåvning” fast i handboll. Allt snurrade runt honom, träning, matcher och jag satt hemma med barnen, såg honom på tv-sporten ibland på söndagarna. Sen åkte de nattåget upp från Skånes matcher till Stockholm, anlände Centralen måndag morgon. Måndag middag dök han upp, då hade jag inte sett honom sedan fredag morgon.

Nu, måste jag sticka ut innan solen försvinner.

Det stinker av 🍤-skal ✍🏻

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

I natt läste jag väldigt länge efter en lång stunds klurande med korsord, det börjar kurra i magen och jag suckar. Det är som ett psykologiskt sug, jag somnar inte om jag inte äter något, plus dricker te eller mjölk. Jag har sedan länge slutat försöka smyga förbi Frasse ut i köket, han skuttar upp innan han ens har vaknat, livrädd att han ska missa en ostbit eller annat när jag som ett nattligt spöke i nattsärken drar mig till köket.

Upptäcker i en burk med lock, rester av vår räkmiddag och kokta ägg på samma hylla, räkmacka med ägg är ju inte fy skam mitt i natten. Sätter igång att skala och är noga med att lägga ner alla skal i burken och sätta på locket. Det luktar ju apa av gamla räkskal, tänkte att maken kan kasta resterna på morgonen när han går ut med Frasse. Så burken fick stå i diskhon, klart han öppnar den när han kommer till köket, inte ont anandes. Stackarn!

När jag kliver upp luktar det apa överallt, jag känner vad som stinker och kollar i köket … tom burken utan lock står i vatten och skalen har maken tagit med till soporna. Men du milde så det stinker, stackars maken, jag vädrar hysteriskt. Var väl inte så jag hade tänkt att det skulle lukta en söndagsmorgon. Men jag njöt på natten av mackan, borstade tänderna för andra gången och somnade som en stock. Funkar varje gång.

Nu är maken och Frasse på Gärdet i Stockholm och träffar alla andra ägare med sina Västgötaspetsar springande fritt, hopp, skutt och lek. Jag tror inte de kommer vara lika många denna söndag, grå himmel och enstaka förvirrade snöflingor som knappt hinner landa förrän de försvinner. Jaha nu ringde maken, denna gång morrade och muttrade en del hundar inklusive Frasse, så maken satt i bilen på väg hem. Han tyckte att Frasse blev för upphetsad, lika bra att åka hem. Så tråkigt med den reaktionen, vi vet ju inte så där värst mycket hur han egentligen hade det med två andra Colliehundar i sitt hem, jag har förstått att de rök ihop och Frasse fick nog på nöten. När han kom till oss tappade han tussar av päls runt hela halsen, tror det var bitmärken som gjorde att pälsen lossnade på det viset.

1 februari 1709

Är Woodes Rogers knappt myndig, tar då över sin fars rederi. Han övertalas att ställa fartyg till förfogande i kriget mot spanjorerna. På natten i en vik jag förstod inte var, ankrar de upp och tror sig se fiendens eld på stranden. Visar sig vara en kvarlämnad skotte som nu efter många år fick följa med Rogers båt hem igen. Denna skotte Alexander Selkirk, mannen vars öde att bo ensam på en öde ö under flera år, inspirerade Daniel Defoe att skriva romanen Robinson Crusoe 1719.

Dagboksboken är inspirerande på alla sätt och vis, bara älskar när nyttig eller spännande upplysning glider in lika lätt som min nattliga räkmacka gjorde. De där Aha stunderna är verkligen underbara, synd bara att min något åldrade hjärna har skaffat sig mer teflon med åren. Det glider in och ut lika lätt tänker jag ofta.

Nu ska jag be att få meddela att alla mina garner ligger fint i stora plastfickor med blixtlås, aha ni anar inte hur mycket garn jag har. En stor kasse garn ska jag skänka till dagis som pyssel om de vill ha. Men idag är det tygerna som ska tas om hand, så det rör faktiskt på sig i vårt kaosartade arbetsrum.

Frågade sonen min med Covid, hur han mådde idag? ”Som en Formel 1 bil i verkstaden! En kungskobra i skogen! Titanic innan hon sjönk!” Tror nog grabben min har fått en lättare variant och jag är så otroligt glad för det, så blir det för de flesta, men man vet ju inte vem som klarar sig och vem som blir dödssjuk.

Nu måste jag ta tag i dagen, maken och Frasse är hemma, lugnet lägger sig.

Fantasi om det som inte blev ✍🏻

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Hopp i sängen sent i går kväll, korsord, ny tidning och sen boken som fängslar mig just nu, 365 dagar Utdrag ur kända och okända dagböcker av Anders Bergman & Emilie Perland. Berättelserna ett tvärsnitt om allt i vår historia på gott och ont, varje berättelse en dag från någons dagbok. Så det blev sent eller tidigt i natt hur man nu ser på det, när mobilen ringde ville jag inte vara med, tänk att jag tror jag ska smälla av, när det är dags att kliva upp. Men idag hade jag ett uppdrag.

Klockan två skulle jag hämta 6-åringen på skolgården, han skulle få åka, stå framför mig på elscootern, till fiket, där skulle vi köpa tårtbitar och sen sammanstråla med farfar och Frasse i parken. Farfar hade kaffe, papptallrikar och skedar med sig. Där stod jag på skolgården med alla dessa ungar i olika åldrar. 🤪 Hej hej hej hur gammal är du! 67 år sa jag, 47 sa någon, som blev rättad. Hur fort går den här? Får jag åka med, snälla? När vårt barnbarn kom var en del lite avis, andra sprang med, när vi långsamt åkte iväg. Ungar är ju så underbara i sin direkthet, fritidsledare måste ha ett härligt jobb, så meningsfullt och så mycket kul de hittar på. Pratade med två av fritidsledarna, en sa att hennes son skulle vara så sotis att inte han fick åka. 😂

Sjutton så jag känner att jag verkligen borde utbildat mig till lärare/fritidsledare och haft ungar i typ ettan till sexan, bästa åldern. Att ha dessa lyssnande ungar, att få berätta, fånga upp deras intresse, lyssna till deras tankar och veckla in sig i allt mellan himmel och jord.

Fixade två träffar med min egen skolklass för en del år sedan, då kom vi så klart att prata om skoltiden och en tjej kom ihåg att jag ville jobba med gamla, hon rös och kunde aldrig fatta hur sjutton jag kunde vilja jobba med gamla? Det gjorde jag också på olika vis under många år, jobbade med äldre, tänker att jag kanske borde ha valt barnen. Vi alla är olika och jag har haft en medfödd läggning att umgås med barn och äldre, något jag inte förstod under många år. Tänk om en skoltrött unge som mig, fått lite mer vägledning, jag hade så tydlig begåvning för tex syslöjd, matlagning och bra med barn, var barnvakt redan som barn. Så något kunde väl syokonsulenten ha hjälpt till med. Slöjdfröken eller hemkunskapsfröken kunde ju också varit roligt. Man kan ju fantisera lite om allt som inte blev.

Nu har vi ätit lax i ugn, tänk jag tycker just lax är så himla gott på alla möjliga vis. Men det ska helst vara färsk lax, de där frysta laxbitarna i plastförpackning är inte riktigt de bästa i min smak.

Igår stickade jag klart ett par sockor till ett barnbarn, vuxen storlek, minns ni att jag tänkte sticka vantar och sockor till dem som vuxna, lägga i en fin kartong som de får när jag inte finns. Jag har ni börjat på tovad vante nr 2 nu blir det rosa toner till en av flickorna.

Kram på er alla! 🕶☀️🕶

Hejda tidens flykt

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Kliver ur bilen och njuter av det vårlika vädret och fåglarna som håller låda i vår trädgård på landet. Tiden har bara rusat iväg och jag inser att jag redan ikväll kan krama mina barnbarn, det ser jag fram emot. Tog sista sprutan i torsdags, så nu får det bli mer liv i livet, maken har en vecka kvar, sedan är det tre veckor sedan hans första dos. Det nya nu är ju att vi ska kunna umgås då med våra nära, men jag kommer ha munskydd och hålla avstånd vid andra tillfällen med okända runt om.

Det är extra rörigt för oss med immunsänkande medicin, verkar inte som om vi får upp stort antal antikroppar efter vaccinering. De testar nu varefter med just vår grupp transplanterade, så allt blir bra. Min läkare ringde igår och sa att de skulle testa just oss i höst för att se om vi behöver ännu en dos. Det är en förvirrande värld vi alla har hamnat i och inte blir det bättre av att lyssna varken på politikerna som skaffat sig en massa tv-tid utan att ha så mycket att säga, som folkhälsomyndigheten att tolka detta virriga, gör en inte trygg precis.

Jag fick redigt påslag av värk och stelhet i kroppen efter första sprutan och CRP 16, oroat mig som sjutton för spruta nr 2 helt i onödan, har bara fått rejält ont i armen efter vaccineringen.

På väg hit åker vi förbi Ländia, fabriken som gör kokosbollar och chokladbollar. Säger till maken att vi kan väl stanna vid macken och handla en stor kartong med kokosbollar … barnbarnen kommer ju ikväll och de kommer gå åt. Klart han hoppar in och handlar, bråttom bråttom … väl framme och packar upp visar det sig att han tog en kartong med chokladbollar. Fatta att han hade ett uppdrag och köper fel sort, irriterande, de kommer att gå åt. Men alla vet hur det är att vara sugen på något, tro sig få det och upptäcker att det inte blev rätt sort.

Veckan som gått har varit knepig, först var det tandläkartiden som blev inställd, antog att tandläkaren fått covid, sa tandsköterskan, ny tid i maj. Fotvården blev av, så skönt för både fötter och själen att sitta i stolen och umgås med min vän L sedan många år, sen igår den sista sprutan. Hemma har vi verkligen rört till i mitt arbetsrum, tömt dessa förbenade kartonger som stått travade och skapat nya högar i rummet. Högar som ska till Myrorna både kläder och prylar, prylar till ungarna om de vill ha, och ännu mer högar med mina tyger, mönster, mönstertidningar, mönsterböcker tar aldrig slut. Problemet är hur jag ska förvara alla mina garner, tyger och allt runt om detta handarbetande. Men nu har vi det så lyxigt med gemensamma tiden, att det känns mest roligt med planerandet av det vi ska förändra både hemma och här på landet.

I veckan var vi till mamma med kläder jag har skickat efter till henne, frukt och blommor. Jag stod och ordnade tulpanerna i en vas till henne när maken säger ”där stack hon.” Jag hämtade henne i det gemensamma lunchrummet pratandes med en av killarna som jobbar där. Det funkar inte längre med hennes tankeverksamhet. Jag har ju jobbar med äldre i många år, så jag känner igen det mesta, har upplevt hur det kan vara att bli gammal. Men fan rent ut sagt, nu är det min mamma som rullar iväg från mig när jag är på besök. Jag finns inte mer, jag blir arg, ledsen och besviken känner att det inte är kul att fixa till henne hela tiden, när hon rullar iväg efter 5-10 minuter. I veckan som kommer ska maken och sonen köpa ny TV till henne, de har bytt från analogt till digitalt i hela vårt land och hennes TV är från 2006 och klarar bara att visa 1 och 2:an. Men klart att jag inte anklagar henne för något, bara kände att det blev så jobbigt känslomässigt, jag kämpar så med mitt eget, att orka med mig själv och mitt. Att ta tag i allt runt henne är så ofta mer än jag orkar, men jag gör det.

Nog om det mamma är senil och mer förvirrad varefter tiden går.

Nu ska jag göra en sallad modell råkost, maken grillar fänkål och andra grönsaker + kyckling …någonting, finns så mycket olika sorters file, stek, minut, sjutton minns allt.

Ha en skönt solig Vårhelg 💛🕶💛

Vaccin menyer och annat

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Jag lyckades fråga Svenonius, högsta chefen för region Stockholm, ”om det inte var så att min man som bor med mig skulle få sina sprutor i samma veva.” Jo, sa hon och sen börjades läsandet runt, samtal till vårdcentralen och nu har han fått en tid till vaccin nästa vecka.

Suck, så onödigt trassligt, om vårdsektorn hade läst på, så hade alla vi transplanterade i Stockholm inte behövt ringa runt och störa i onödan. Om jag satt som sköterskan på Danderyd och tog emot folk som förväntade sig att få ett papper som bevis till sammanboende om deras rätt att vaccinera sig i förtur på vårdcentralen. Om hon var jag, hade jag gått högre upp och ordnat det hela, jag har svårt att förstå hur folk är så oföretagsamma, där kom person på person och frågar om samma sak och hon bara sitter kvar i båten. Dessutom lyckades andra sjukhus vaccinera både den transplanterade och dennes medboende.

Läste precis om forskning från USA på människor med medicin som sänker immunförsvaret för att transplantatet ska stanna kvar i kroppen. Första vaccinsprutan verkar inte ge något skydd alls, det forskas vidare och som tur får jag ännu en spruta. Redan innan vet de att annat vaccin på oss, inte tar lika bra som på friska. Så där 20% mindre effekt på oss.

Idag är dagen allt händer, maken åkte och hämtade nya bilen, sen till sitt jobb för att bli avtackad på jobbet, han går äntligen i pension. Jippi! 🍾🥂

Sen ska vi handla blomma till dottern och åka en snabbis över med påskägg till deras ungar. De är förkylda, så vi kommer bara lämna över våra påskgåvor och åka hem igen. Får med oss påskägg till sonens ungar från dottern. Sonen med familj firar ju gärna helger med oss, så vi ska äta och ha det trevligt på landet. Klart vi sitter utomhus, regnar det får vi flytta bord och stolar till under taket över ingången och upp med stort solparasoll. Allt går, det har vi lärt oss under denna period.

Vi planerar sonen och jag, handlade gjorde maken redan igår vid 21-tiden på kvällen, allt för att slippa trängsel. På påskafton kommer morbrors fru, hon som blev ensam när min morbror dog i vintras. Pälsa på dig sa jag till henne, vi ska bjuda på förrätt: Toast Skagen och ägg med laxröra. Varmrätt Porchetta med små potatisar, klyftade rödbetor och gul lök i ugnen, till det creme fraishe med fetaost och kryddor som sås och så sallad. Till kaffet blir det antingen en marsipantårta eller en citronfromagetårta, vi ska äta tårta till kaffet även på fredag, så jag vet inte vilken jag känner för att göra.

På fredag bjuder sonen på middag, lamm med rotfrukter, rödvinssås och brysselkål. Må Påsken komma vi är redo 🐣🐥🐣🐥🐣🐥🐣🐥

Men så skönt att vara hemma ensam en lite längre stund, inte för att jag på något vis vill vara utan min gubbe, men lite luft ensam några timmar, mår jag bra av. Jag har hunnit med en hel del, inklusive rastat Frasse. Vi hade ju besök av hans fd ägare förra helgen och det var kram och pusskalas, hon satte sig på ändan på gräsmattan, det gick hett till av glädjen att se varandra. Så mysigt att se deras kärlek och sen var Frasse liksom klar och ställde sig mellan maken och mig helt lugn. Fd ägaren och jag har mailat om mötet och tänkte samma sak, Frasse har det bra, när han var färdig med hälsandet, visste han vilka han nu hör ihop med. Vi tänkte samma tanke där, hon sa att hon såg att han var så lugn och mådde psykiskt så bra, hon är så glad att han får bo hos oss. Snacka om att vi är lyckliga som fick honom.

Kram på Er Alla önskar er en riktigt skön och vilsam helg.

Glad Påsk 💚🐥💚

Snöfritt

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Sittligger i soffan muttrande för mig själv, operationssåret har ännu inte läkt efter 16 dagar och småblöder, fast stygnen verkar ha försvunnit som de skulle. Jag tror jag har kommit på felet, när vi … ja, maken måste hjälpa till, jag ser inte ett skvatt av den delen av kroppen. Nå, tjocka magvalken drar jag upp, så det slätar till operationsstället och så på med större aqua resist plåster. Tror nu att det kommer läka ihop om jag inte drar upp och antagligen isär såret så där, tänker att det är det som har dragit isär hela operationsområdet. Inte har jag heller hört något provsvar, det kan dröja hur länge som helst. Antar att allt bara handlar om förtur för covid nu för tiden på labben.

Igår var jag ut med scootern och Frasse, jag njöt av turen, luften och omväxlingen. Men du milde tid, hundskit överallt, så pinsamt att folk verkligen tror att det som göms i snö är borta. Folk har alltid klagat på hundskit och vi som sköter oss tröttnar på att också få en släng av sleven. Men jag ser hundskiten som ännu ett tecken på tidens nedåtgående kurva, har nog aldrig sett så mycket. Skräp överallt, hundskit, ritat på väggar, allmän förstörelse av busskurar och allt tänkbart. Likväl bor jag på en plats som ännu är förskonad från mycket av det jag ser i andras områden.

Samhället visar uppåtgående toppkurva för misshandel, bedrägerier, våldtäkt, mord och allt fanstyg vi tidigare saknat i denna mängd i vårt land. Löfven måste vara nöjd nu när han är bäst i varje gren, det kan han skryta med när han åker runt och delar ut våra skattepengar till EU-medborgare som ska få medborgarlön via våra EU-pengar och fortsätta gå extremt tidigt i pension, medans svensken som ska betala jobbar över pension.

Respektlösheten för naturen och vår gemensamma omgivning har tagit över, det syns så tydligt när man åker mot vissa trakter, väggrenen är full av skit. Jag låter arg, men är egentligen ledsen över förfallet vi har bjudit in i vårt land.

Men livet går vidare som tur är.

 

 

Jag har blivit grå…

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Det här med hår på skallen vill jag prata om.

Som en riktig lintott föds jag, med pottfrisyr a la 50-talet växer jag upp, spikrakt inte en pytteliten virvel en gång. Genom åren hänger inte bara det väldigt blonda med, utan det spikraka släpper inte taget. Efter sommarlov undrar kompisar vad jag har gjort med mitt hår? Kritvitt! Svaret är: solen, salta bad, vinden, skärgården, båtar och hav, allt har gjort sitt.

Sen föds det barn och håret mörknar lite, men bara lite. Åren går och en antydan till fall kan skönjas baktill, frissan påpekar att jag har fall i håret. Det var med stolthet och stor glädje jag mottog dessa ord, jag som genom åren stått ut med permanentvätskor och allsköns piffande för att bli efterlängtat lockhårig. Min danska pappa var väldigt lockhårig, men som vanligt verkar inte döttrar ärva pappors lockar. Irriterande minst sagt.

Hårfärgen blandas nu med ständigt mörkare tåtar, det slingas ett par gånger om året till någon som jag känner igen, när jag tittar mig i spegeln. Men hallå, var tog hon vägen blondinen ”den äkta varan,” hur kan man komma på tanken att tillåta en sån förändring?

Åren de bara går och sjukdom tillsammans med medicinering bjuder plötsligt på lockar både på sidorna och baktill, redigt minsann, men luggen förblir rak. I samma veva blir håret riktigt mörkt baktill och nu jäklar har det plötsligt blivit ljusare grått framtill. Jag minns att min dotter sa något om att jag hade blivit gråhårig och även morbrors (Roffe som dog) fru sa att det var väldigt snyggt med slingorna/hårfärgen, det var förra sommaren. Men inte förrän igår förstod jag att det snygga handlar om slingor tillsammans med det grå.

Alla dessa ord för att komma fram till att jag har blivit gråhårig och lockig i mitt tjocka hår, som alla frisörer till sin förtjusning konstaterat, tjockleken. Gråhårig, det tål att tänka på, står framför spegel och liksom snegla på luggen från olika sidor. Ifrågasättande, är jag verkligen gråhårig, är det så?

Jag har alltid tyckt det varit snyggt med grått hår. Vissa sorters grått hår, jag är ännu inte säker på vad jag själv är för sorts gråhårig, men slingas måste det fram i vår.

Var iväg och lämnade blodprov på förmiddagen, en sänkning av en medicin måste koncentrationen i blodet kontrolleras. Grått och blött, skitigt och nött, utevistelse gör mig mest trött.

Nu ska jag sätta på TV:n och se Hem till gården medans stickorna går varma. Tovade vantar på gång till goa svärdottern, hon jobbar som pedagog med barn i särskolan, de är ofta ute med ungarna. Då behöver man extra varma vantar.

Tjing! 🌿⭐️🐕⭐️🌿

Längtans famntag

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

A2120863-495A-46C6-A994-40551F575EF4
Idag som dagen efter mår jag riktigt bra, maken stack till Uppsala, här ska handlas ny frys, en modell med dörr att öppna och grillarnas Grill, inte sjutton minns jag vad märker heter. Den gamla har rostat samman efter så många års ständigt grillande, han är iväg med flaket på ”😃manliga ärenden” själv njuter jag av att vara ensam.

Var ingen idé för mig och Frasse att hänga med, sitta och vänta i bilen är inte så kul, så vi häckar här hemma. Ingen riktig lugn och ro för ute håller grannen som ”aldrig är där,” på med både trädfällning och slyröjning. Ett yngre par med ett barn 3-4 år är med och hoppas nu att de ska ta över stället som bara stått tomt i alla år. Kanske barn och barnbarn som tar över. Eller snyggar de till för försäljning?

Jag räknar nu in två flickor 5-7 års ålder hos de som köpte huset en bit längre ner över gatan. Med hopp om ny familj i huset som röjer idag närmast vårt, med lilla grabben, sen barnbarn hos de andra boende runt mig. Tror det kan bli roligt för mina barnbarn i framtiden här. Minns mina egna somrar hur vi ungar lekte från morgon till kväll, barfota rände vi runt, badade, busade, bondgården, sov någon natt i tält, brännboll och allt sånt friska ungar gjorde förr.

Tog en snabb paus, kråkfamiljens överhuvud gick på altanräcket och kraxade på min uppmärksamhet, tursamt hade jag lite bröd ämnat för dem.

Jo, igår var det födelsedagskalas för dotterns äldsta som fyllde sju år,  nu med redig glugg framtill, som jag inte sett tidigare och blev så full i skratt när hon flinade upp sig. Det här att tiden går och i mångt och mycket bjuder på repriser generation efter generation tänker man inte så ofta på. Men sjuåringar med sina gluggar, sparade tänder, tandfebesök, försök att vissla, vickande på lösa tänder, förväntan och spänning. En generationsgrej som är festlig att få uppleva, sin egen, ens barns och barnbarns.

Det var verkligen en mysig eftermiddag, jag kände att det var mina ungar och deras barn jag saknat så mycket, just tillsammans. Vi längtade galet efter att kramas, så vi spritade och tvättade händer, dotter tog fram munskydd till sin familj, stora som små och jag har ju alltid med mig.
Asså det var en starkt känslomässig stund, tror vi krymper utan att ha fysisk kontakt med varandra. Min elvaåring stod först i kön och vi kunde nog stå kvar där till idag, om inte alla andra också behövde kramas med oss och vi med dem.

Där stod hon, 3 snart 4, farmors lilla aviga, blyga, håll avstånd och ville verkligen kramas med farmor. Hennes val och jag kramade hårt och kände vår längtan att få vara bara hon och jag precis som mellan T och mig. Hon behöver mig, min hjälp att våga blomma upp ur sin blygsel, det ska bli ett nöje att stärka upp henne och hennes tankar, de ser jag fram emot att ta del av.

Att krama, verkligen krama min dotter gjorde mig varm, det var så skönt och efterlängtat, hennes varma omfamnande kärlek. Oftast när man kommer eller går till varandra är det snabba kramar, ungar och andra på plats ska ha kramar och det blir någon slags snabbvariant, med längre ögonkontakt än normalt, mor och dotter.

Vet du, ibland tror jag inte det är mig det handlar om, att jag har hunnit med allt det här ja, gudomliga med att föda två barn, hela deras uppväxt i reafart, deras bildande av sina familjer och kronan på det hela, barnbarnen. Jag kan omöjligt begripa hur allt gick till och så snabbt.

 

 

Förberedelser

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

8B2799CF-67DA-4646-8371-A9C918928856
Packat ner symaskin, tyger, mönster, nålar prylar i mass och skulle inte förvåna mig om jag inte syr ett stygn under semester. Garner? Jorå, ett lass av dem också, jag stickar bara upp restgarner nu, ribbstickade mössor, vantar, sockor.
Tänker för mig själv att jag har packat ner för mycket kläder, lär mig visst aldrig. Sen är det bökigt med juli månad, så många som fyller år, min svärdotter, barnbarnet, min dotter och maken de två sista samma dag. Så det gäller att köpa presenter och försöka få ihop det hela.
I år fyller maken 65 och jag ville köpa något mer speciellt till honom. Men det blir inget av med det, jag tänkte på en robotgräsklippare, men det pratade han själv om, som inte nödvändigt. Vedklyv har jag gett honom tidigare att köpa själv, jag kan ju inte handla sånt själv, har inte körkort, kan inte släpa tunga saker. Men inte har han hittills varit iväg och köpt en.

Jag har min fina städhjälp Lina här idag, så skönt att komma hem till ett städat och nybäddat boende när ledigheten är slut. Jag var igår in i en presentaffär och köpte en stor vacker keramikmugg i mjukt rosa, en sån där muggdröm, mer lik en badbalja att ha varje morgon eller kväll.

Jag fick en mörk chokladkaka av henne, hon har listat ut att jag gillar mörk choklad bättre än ljus. Förra gången kom jag på att vi har samma storlek på fötterna, så hon fick ett par riktigt fina ballerinaskor som jag bara använt på sonens bröllop. Inte kan jag gå i klackar och inte går det bättre med plattfotade skor. Vi gillar varandra Lina och jag, synd bara att vi inte kan prata med varandra, öststaterna har aldrig lyckats utbilda sin befolkning i engelska, de fick väl läsa ryska vare sig de ville eller ej.

På vägen till landet ska vi köpa frukt och en tårta att lämna in till mamma och hennes tantkompisar lagom till kaffet. Vi kommer hem redan på söndag, då har dottern barnkalas för sin äldsta dottern som fyller 7 år. Vi har delats upp i tre barnkalas ett med kompisar, ett med svärföräldrarna och svägerskan med familj och så vi med sonens familj. Vår dotter tycker inte de har plats på altanen för hela släkten på en gång med 2-meters regel, tror vi är 8 vuxna och 6 barn. De har närmast panisk skräck för covid19, bra med respekt, men överdriva behöver man inte göra. Jag hoppas vi får tillfälle att umgås i hela vår familj på landet i sommar, kusinerna kan leka bada och ha kul, som jag hade med mina kusiner i uppväxten.

Nu ska jag ringa till min vän Stig sedan många år, snart 90 år inte klokt så tiden går, en riktig globetrotter och tänkare av stora mått.

🌷🌷💛🧡💛🌷🌷 Önskar er de bästa av dagar framöver.

 

Jag flyger svävar fram i naturen

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

6AF6242D-19E8-41F8-99C9-453CE477506AIdag ”flög” jag och scootern till min frissa, luggen växer som om den har fått växtra eller något sånt vid schamponeringen. Jag kan nog inte sätta ord på den frihet jag känner när Herr Blå och jag åker i promenadtakt genom området. Jag har nedfarter från trottoarkanter som ska tas rakt framifrån, det skumpar och vinglar till, ett jäkla äventyr. Nu har jag tryckt bort sköldpaddan och bjudit in haren, det går snabbt om jag gasar. Sköldpaddan håller ner farten och det har varit bra, så att jag kunde lära mig i lugn fart. Med haren är det full sprutt och det var spännande att pröva på en raksträcka. Men det är promenadtakt som gäller för mig.

Där i långa backen förbi skolan kör jag om en kvinna i klänning, hör hur en röst närmast skriker ”Hej!” Jag tänker ”jösses så högt hon talar i mobilen.” Sen var det en vän till mig sedan många år, inte såg jag det, jag kör scooter gubevars och har fullt sjå med det. Så roligt och prat blev det och vi tog oss över gatan med livet i behåll. Så klart stod en Stor flyttbil jäms med trottoaren, så jag tvingades åka på gatan utanför flyttbilen. Men Ingvor 🌷🤎🌷 gick före och kollade läget, skulle ha henne med så fort det står hinder i vägen.

Sen in till frissan som klippte till luggen, jag vill ha den redigt kort på höger sida, sneddad ner på vänster, hänger ni med?

Så iväg igen och trodde inte det var sant, där kom två av mina barnbarn med dagmamman efter vägen. Vi blev så glada att ses, femåringen, treåringen och jag. Men vi konstaterade att vi ses ikväll, vi ska ner och titta på lägenheten de flyttade till, en snabb titt in och ut och jag med munskydd så klart. Sen ut och fika på baksidan av deras hus … om nu inte regnet kommer.

Åkte vidare både till apoteket och Ica, på med munskydd, snabbt in och ut, sprita sprita och sen körde jag hem fast jag inte ville. Men magen kurra och i kassen låg en chicken tandoori  wrap och Icas smoothie avokado kokos äpple, rackarns gott och fler sorter såg jag. Ska be maken köpa ett gäng, en om dagen vore väl inte fel.

Så var det tänkt att jag skulle köpa förebyggande kapslar med tranbär för att hålla ph värdet lågt i urinen. Jag var minst sagt virrig när jag kom in i apoteket, försökte säga vad jag ville ha och blev påprackad något helt annat, en kvinna som har gjort precis samma sak tidigare. När jag kommer hem och läser på förpackningen, så är det som en receptfri medicin mot urinvägsinfektion. Alltid prackar hon på mig det dyraste som inte ens är det jag ber om. Så arma maken får väl byta det, till det jag vill ha, kapslar med tranbär. Jag är nu klar med penicillinkuren och urinvägsinfektionen verkar borta, därför tänkte jag stötta/sura till urinen med kapslar av tranbär.

När jag kommer hem skakar kroppen invärtes och jag är så slut, tänker fixa en kaffelatte och fixar med espressomaskinen, tänker vad sjutton fixade jag den uppvispade mjölken med? Inte med maskinen … plötsligt inser jag att jag har glömt min mjölkmaskin. Tar ner den och tänker att jag nog håller på att bli senil, otäck känsla som lever sitt eget liv, varefter jag glömmer det ena och andra. Mina jämnåriga vänner berättar samma historier, men för mig känns det så konstigt. Har varit spindel i nätet person på jobb jag har haft, massor av kom i håg och mycket på gång då det begav sig. Allt nu för tiden verkar vara från förr, det var då det.

Nu måste jag blunda en stund, så jag orkar träffa sonens familj efter sex.

Fridens!

Flytt mitt i hemska värmen

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

273FFAFE-151F-4AEF-8746-AA5A8910E668
Hej hur mår ni i den av många ansedda sjukliga värmen? En del av er njuter och önskar fortsätta så här 31+ grader hela sommaren. Men jag minns hur även ni blev som en gnölhög 2018 när hettan aldrig lämnade oss ifred. Där fick ni tänkte jag, kändes rätt att dessa värmegalningar fick lida ett tag.😀😀😀 Lagom är ett så underbart svenskt ord!

Så låt oss snart njuta av svalare väder och med lite tur regn. Själv känner jag mig sjuk av värmen, i natt på småtimmarna klev jag i duschen, efter iskalla skurar kände jag mig mer normal. Men sovrummet var ju ännu tryckande varmt, vi har ju varit borta några veckor och att hålla sitt boende skapligt ”svalt” kräver omtanke hela tiden. Persienner ska dras för, fönster stängas, öppnas över natten ev, de förr så berömda TD=tvärdrag. Minns ni gamla bilarna under uppväxten, bevare mig väl så genomblåst man blev efter några timmars åkande. Men hemma är det skönt med TD om kvällarna när solen gått ner och AC:brusar. Jo, vi släpar hem AC:n från landet, tur var väl det. På tal om oljud, så blir jag trött i skallen av bruset från AC:n, när den stängs av blir tystnaden så påtaglig att jag verkligen blir varse att det är tystnad som är min melodi.

Idag är det flyttdags för min sons familj, maken är självklart med och åkte dit till klockan åtta,  far och son skulle bära upp kartongerna från källaren tillsammans, innan de andra flyttkompisarna kommer över/vaknar. Min insats blev att skicka med Resorb, såg till att far och som började med en sån och tuben med för extra intag senare. Flytta i 30-31 grader är ju inte klokt, otur med vädret på det viset.

Till min stora glädje stod scootern kvar i grovsoprummet och folk hade öst in nya böcker i bokhyllorna. Men stökigt var det och jag ska så fort temperaturen blir normal gå ner och rensa ur, städa upp. Det jag rensar ut är typ fyra feta kassar med urgamla uppslagsverk, sånt är inte folk intresserade av längre. Google som gäller, jag har sett så många gamla uppslagsverk stå där nere, ingen vill ha.

Idag blir en trött dag, har sovit så lite pga värmen. Tur att jag inte behöver göra ett något, ska bara ta det lugnt.

 

Vojne

~ livsglimtar ~ 14 kommentarer

BC6D6D58-BFE3-443F-8161-5A08BDE454FE
Men hur överlever ni utan AC? När jag stänger av den en stund rör sig termometern grad för grad uppåt. En bra bit över 31 grader ute och inne snart  26 grader.
Idag ringde jag till det apotek jag handlar hos här på landet, min fråga var om de hade kapslar med tranbär? Den hopplösa urinvägsinfektionen gäckar mig fram och tillbaka, hopplöst när jag kissar och får frys/rys sista droppen, oooohh det är ingen höjdare om jag säger så. Har druckit tranbär och pressat ner färsk citron i samma glas, tycker det hjälper fläckvis att sänka PH värdet, men det blir aldrig bra.

Så pratar jag med apotekaren och berättar hur det ligger till och hur länge jag har hållit på. Hon blir lite upprörd och konstaterar att jag ”lär ju få redig UVI om jag inte tar penicillinet.” Så jag tog första tabletten och ska äta tre om dagen i en vecka, nu håller jag tummen för att det ger sig.

Har precis lyssnat på Tegnells sommarprat, intressant att lyssna på, konstaterar att jag gillar hans sätt att berätta. Vilken jäkla sits han har hamnat i, oavsett om man tycker de har gjort rätt eller fel val i hur att hantera pandemin. Kluven känner jag mig, tänkt mest hela tiden att de som stängde ner sina länder, kommer få tillbaka kluster av sjuka personer när allt släpps fritt. Vilket kommer öka dödsantalen i deras länder.
Att staten har gjort galet med äldrevården, så är det bara, timanställda = döden  för de sköra äldre äldre. Att de inte stoppade flyg till vårt land redan från början, är ju så korkat att jag inte har ord för det. Peking -Stockholm direktflyg varje vecka och sen resten av flyget från världens övriga hot spots med covid19 baciller i bagaget.

Det känns allt för ofta som om staten inte har eller tar ett helhetsansvar oavsett vad det gäller. Jag vet inte vilka de tror ska sköta deras jobb, de flyter runt utan kontakt med jorden. Insikten till det mesta verkar totalt avstängd, har de rådgivare så använder de samma sorts rosafärgade glasögon. I vissa fall har de nog köpt in svarta säckar för säkerhets skull, verkligheten, egna ansvaret är skrämmande när man svävar i den öfre sfären.

Själv svävar jag i soffan, funderandes över att vid smitta av covid19  tar det två dagar, fem dagar eller fjorton dagar att smittan bryter ut och det vanligaste är fem dagar inkubation. Asså, hur ska man någonsin veta vem, var man blev smittad? Jag som har lite mer avancerat munskydd och plasthandskar, de få gånger jag går in i en affär. Sen spitas det hysteriskt, när vi kommer till bilen.

Ånges för att dö, har jag väl inte haft så mycket efter att jag väl fick min kompis njure. Men efter att tittat på olika dokumentära inslag av de covid19 sjuka så kan det riktigt ånga om min dödsångest vissa korta stunder.
Vem sjutton vill ligga så där och kanske om man tursamt överlever får förändringar i hjärnan, så man inte verkar bli sig själv igen. För att inte tala om att det inte finns eftervård, rehab behövs lång tid efteråt, men det kan man nog glömma. Finns inte resurser, utbildat folk nog.

Vojne, en besvärlig dag, det inser man av mina rader, både UVI, Covid19, värmen, usla staten, rehab och så mitt usla hovrande över alltihopa. 😅

Fridens!

Den trevliga varianten av midsommar

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

B85509FD-BAA6-4770-93DB-AF3E44E47AA6
Gårdagen var allt en farmor kunde önska, vädret till att börja med var på topp för värmeälskarna. Ungarna var glada att vara här igen, vi firade nyår sist, vi alla var här.
Klart de var och badade, krukan själv åkte inte med utan höll sig hemma tillsammans med farfar som gjorde tårtan. Vi drack vårt kaffe till tårtan och ungarna fick läsk.

Sen började tävlingarna som bestod av, kast med stora tärningar högst siffra av tre kast vann. Så kasta kula genom krocketbågar som var olika värda. Kasta pil. Kasta ringar på pinnar. Alla ungar vann godispåsar. Jippi!

Sen var det förberedelser till middagen, sonens förrätt var ett helt bord med lax, sillsorter i stort stim, rom, räkor på ägg, kokt potatis, gubbröra, rostade brödsnibbar, hackat både det ena och andra. Typiskt sonen, mat för ett helt regemente. Släktdrag, men jag har lärt mig att dra ner på mängden mat.

Sen var varmrätten vår, potatis i ugn en grekvariant med citron, salt och oregano. Grillad marinerad karré med tre röror som var läckra att både se på och äta. En grön med just gröna ärtor, en med kokt morot och en med nykokt rödbeta. Smaksatt med pressad vitlök salt och peppar, i den med mosade ärtor var det även sesamfrö. 

Men samma som förra året, blir för mycket mat, men hur övertyga min matlagningsglada son?

Han vill att vi äter sillunch vid lunchtid … vem är hungrig då? Jag går ju upp sent och min kropp är ju inte som andras. Jag kastar in en smörgås till kaffet och är inte hungrig igen fören på eftermiddagen. Jag har föreslagit att vi tar det där stora sillbordet till middag, men se då vill han också ha grillat på midsommar.

Men så mysigt det var att äta tillsammans igen, jag läste saga för ungarna och vi pratade om en massa. Alla våra grannar hade barn och barnbarn på besök, det gräts lite, skrattades, åts och våra hundar voffade ibland.

Frasse fick fnatt när ungarna sprang runt och sköt varandra med vattengevär eller vad de nu kallar dem. Han körde sitt ståndskall så vi blev lomhörda, tror inte han har varit med stojiga barn tidigare. När alla är lugna då är han lugn, men fattar inte alls vad som händer när vi (kastar) tävlar och kastar bollar, ringar. Då tror han att det är till honom vi kastar, men vi vill inte kasta bollar till honom. Han haltar efter springande efter boll, så något funkar inte med ena bakbenet. Funderar om han har artros och farten, svängarna blir för tvära för benet? Vi har ju röntgat benet, men det syntes inget, så vi ligger lågt för stunden.

En granne, som tutar lite för mycket och byter nyttiga (de får bygga o dona) män som jag byter underkläder, hon hade rajtan tajtan med några män. Det skränades högt, skanderades om fotbollslag, typiskt fylleslag. Mest sorgligt, en nyår behövde hon hjälp, av vår son, som vänligt följde med. Men det hon ville ha hjälp med, var inte han intresserad av. Pinsamt med män och kvinnor som i fyllan ska charma yngre nyktra personer till en snabbis på köksbordet. Bläk!

Hon bad om ursäkt för det senare.

Snäll granne, men ingen jag vill ha kontakt med, mer än ytligt vanligt prat när vi ses på vägen.

Såg att Skåne haft det bråkigt, all fylla och bråk, så tråkigt att läsa och så det ”nya” sedan många år nu, med stora gäng som vill ha ihjäl varandra. Undrar hur mycket tid, kostnad dessa invandrade onyttiga typerna kostar vårt land? Först förstör de saker omkring sig, sen knivskär de varandra eller försöker slå ihjäl varandra med vad som helst, en planka, hammare, man tager vad man haver. Så ska polisen larmas, extrapatruller ska också åka dit för gängen är stora. Ibland helikopter … ambulanser, sen allt tjafs, några åker i ambulans till sjukhus för vård, några med polisen för arrest. Sen ska domstolen ta över, advokater, kanske sitter den/de våldsamme i arrest, där ska det ätas och bevakad.

Vad tror ni ett sånt här invandrargräl mellan två grupper kostar oss? Jag tror inte 100000 kr räcker och detta skitproblem skapar de om och om igen. Trodde de ville komma till ett fredligt land och leva ett normalt liv. Men gode gnu så de tär på alla våra instanser som tänkas kan. Hur länge tror ni vi har råd att låna pengar för främmande folks gärningar eller bara rent av omkostnader för hela deras liv, utan att de någonsin kommer dra ett strå till stacken. Snarare bara dra ner förstöra så mycket de kan av landet, värderingarna, folket de hatar.
Här inkluderar jag verkligen inte alla invandrare som trivs, lärt sig svenska, jobbar som alla andra och fostrar sina ungar till vettiga människor. De vi vill ha här och är glada för att ha här.

Nämen, nu blev det gnöl på sluter. Jag som gungade så fint i midsommarens sista turer. Som knorr på gnället har jag ont i Hela kroppskrället idag, så nu blir det till att sona allt trevligt vi hade igår. Sonen och farfar tänkte såga upp mer av de stora fällda träden som ännu ligger på tomten. Men till bakfulla grannarnas lycka, gick inte sågen att dra igång.

Själv ska jag ta mig in i duschen och sen gå ut i sommaren, visa att jag lever.

Fridens

Rasta man och nakna ansikten

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Jag som skulle berätta om skrumpna ballonger i staketet, rester efter en skolavslutning. Gubben på minst 50 bast med rastahår ner till midjan, funderade där jag satt halvvägs in i bakluckan som sällskap till Frasse i sin bur, satt där i skuggan och betraktade mellanmjölkens befolkning och konstaterar att vi ser ut, till och med väldigt olika. Han med håret, en grovhuggen svensk gubbe med rastahår. Fy tusan så fult och min hjärna kunde inte släppa undrandet varför han valt just rastahår? Tänkte faktiskt gå fram och fråga, tokigt, men rätt typiskt mig. Han stod där och rökte och så kom en kvinna som han tydligen väntade på och de skrek och gormade, gjorde olika fula gester till varandra, osams var de inte. Men sen skrek kvinnan så där som många yngre kvinnor gör nu för tiden, detta gälla ylande, vrålande och jag kände, det är inte klokt. En 50-taggare som larvar som en tonåring? Så där höll fyllgubbar och fyllkärringar på i min  uppväxt och då var de redigt fulla.

Folk är mer högljudda nu än när jag växte upp, klart de fostrade oss att inte skrika varken hemma eller i skolan. Men nu verkar vrålandet spridit ut sig, har fått för mig att det kommer från USA, som allt annat vi kunde klara oss utan. Där är de jäkligt högljudda när de ses, umgås, har varit där flera gånger och har bl.a åkt bussar med amerikaner, mest kvinnor till speciella ställen. Sett, framförallt hört hur de hanterar röstvolymen, men vem vill inte falla in i de till synes öppna, varma famnar de verkar erbjuda. Kom över, häng på, var en i gänget, alla ska med. Wiiiiiii iiii!

028BEA73-3D1E-4400-88BC-4C622665AAC8

Nyfiken slutar jag aldrig att vara, då är man död.

Jo, det finns något speciellt med amerikanska kvinnor, tror det har med sammanhållningen de tvingades till, när de kom emigrerande utan ett skvatt. De var tvingade att hålla ihop, hjälpa varandra.
Men amerikanarna är fantastiskt duktiga på att organisera stora event, tänka på allt och alla. Sen är det väldigt skönt med den öppna trevliga attityd de har till andra, de är lätta att komma i kontakt med. Man ska bara inte tro att allt positivt de säger menas något med, då kommer man få en trevlig tid.

Här hemma konstaterade jag för många år sedan att volymen på förskolor ökade markant, så fort det var invandrade barn med och nu verkar det ha blivit helt självklart att de ska vrålas redan där. Personalen får tinnitus, men det kanske känns som något slags pris att betala, bara ungarna slipper fostras.

Jaha, så var surtanten framme, det är USA:s och invandrarbarnens fel att folk skriker så infernaliskt i onödan i vårt land. 😃 Idioten har fördomar, så sant. Tror alla har det, men det är finare att låssas som att man inte har det.

Igår tog jag en vaccinspruta mot fästingar, det var fem år sedan, har ont i vänster överarm, så där som man brukar efter en spruta. Det var det som gjorde att jag satt på en parkering i bilens baklucka. Maken var in och handlade efter min vacinering.

Jag konstaterade i eftermiddagens skarpa solstrålar att folk som går från Ica till sin parkerade bil ser ut som det de tänker på, tror jag, gissar jag. Vissa är så lätta i steget och ansiktet ser avslappnat ut. Tycker mycket om att titta på ansikten som inte vet att de är betraktade, ger mig samma lyft som när jag tittar på väldigt gamla svartvita foton på vanligt folk. Deras ansikten är så naturliga, nakna i den tid som flytt. Nutidsmänniskan är ju så full av medvetenhet nu för tiden, med allt poserande i tid och otid.  Ser man sällan nakna, äkta ansikten mer än i smyg.

Nu ska vi packa ihop det sista så

fridens på er alla! 🌸🌸❤️🌸🌸❤️🌸🌸

 

 

Stor glädje och oro

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

1C85D28E-198D-46A2-BBA7-3ADEF171F12B
Med lite fartvind i håret, med betoning på lite, åkte jag i promenadtakt runt i vårt område, maken och Frasse promenerade med. Det var en härlig tur, runt vägar som inte fått besök på lång tid. Min scooter levererades utanför porten av en glad tjej, som rattade stora lastbilen som en leksak.
Där satt jag på scootern och läste instruktionsboken, mina ben var svaga, skönt att sitta, kroppen darrade och jag kände mig som utanför mig själv. Maken kom ner och jag fick rusa upp på toa … jäkla start på mitt nya liv.

Det var senare när jag läste instruktionspapper och annat som jag såg att rummet den skulle förvaras i skulle vara bara för närmast familj/hjäpare och andra scootrar till behövande. Som om luften gick ur mig, jag har ju haft sånt besvär med att snubben på kommun som skulle sköta detta, gjorde sitt jobb. Jag försäkrade den igår så klart, men måste ju gå på idioten igen, om att fixa ett sånt där litet hus som den ska stå i året runt. Ringde igår, han svarade inte, lämnade meddelande, han har ännu inte ringt. Han lär inte ringa, maken har ringt tidigare många gånger, utan att idioten ringer upp eller svarar. Det är denna snubbes ansvar att se till att scootern står för sig själv i ett utrymme dit andra inte har tillgång. Det är ju han som har kunskap om hur detta skulle gå till. Nu när vi åker till landet har vi låst fast den i ett väggfast föremål där nere, men den står ju helt öppet i källarrummet, där vi i husen kastar papper, ni vet där bokhyllorna står. Vi har ju så liten hiss att den inte får plats, annars skulle den självklart bott i vår hall.

Tänk att jag inte kan få vara bara glad … alltid ska det vara något. Vi har ju fått ett  tjuvsamhälle av stora mått, så står min scooter kvar när vi kommer hem får jag nog en tår i ögat. Det jobbiga är ju att i mitt bakhuvud kommer dessa orostankar mala på, sånt blir jag utmattad av, oron.
Sen ska den laddas, om den står oanvänd som när vi är på landet ska den laddas ett dygn varannan vecka. Just nu känns det som om det som skulle bjuda på frihet ställer till det. Klart vi åker hem och laddar, post ska hämtas, så det ordnar sig.

Undrar varför det så ofta ska vara så besvärligt att bara få något, vara glad och fortsätta leva med en ny möjlighet?

Nu ska jag sätta igång och packa.

Fridens!