Lugn bara Lugn och jag

När barnen var små hittade jag av en slump Kristina Lugns böcker på biblioteket. Hur jag hittade just henne måste varit en gudasänd knuff mot rätt hylla, poesi och dikter har aldrig varit sånt jag normalt har sökt mig till.

Men här fann jag mig både ahaande och fnissande i Kristinas texter. Den här ensamstående mamman, med sina fantastiska konstaterande av livets märkligheter i sina texter.

Så dog hon nyss och jag har tänkt och känt att nu dör det helt enkelt för många av alla de som varit mina medföljare i mitt liv. Jag har läst deras böcker, hört dem på sommarprogrammet, sett dem på tv, i filmer och rent av på riktigt ibland.

De alla är ju en bit av mig, har skakat om mig, masserat mina tankar, knäppt mig på näsan, fått mig att skratta gudomligt gott.

Kristina Lugn var ju sävlig som en sengångare på zoo, men hennes tankeskärpa var det inte fel på. Visst är det spännande och för somliga outhärdligt irriterande när hon släpande sig sig fram i det talade ordets rike.

Tänk om hon hade mött mig, jag som förr var så snabb i tanken, att jag ofta visste vad den som talade skulle säga härnäst. Avbröt dem för att avsluta meningen, herre min gnu, om det gick för långsamt. En så irriterande ovana att avsluta folks meningar. Det är nog likadant idag med mig, avbrytaren. Blev ni inte tokiga på mig, ni mina vänner?

Min syster Tina/Kristina var mer som hon Lugn, pratade inte så mycket och var just oftast lugn. Hon fick spader på mig vid något tillfälle och skrek att jag inte lyssnade, bara pratade om mig själv. Ja, det var nog så då på den tiden … har det gått över?
Men det är inte så lätt alla gånger, att prata med sengångare som inte vill prata om nära saker, ibland inte vill prata alls.
Så det var väl lika bra att jag aldrig mötte Kristina Lugn. jag hade min egen Kristina Lugn att växa upp med.

Jag läste just en krönika av Cecilia Hagen om Kristina Lugn, en i raden av kändisar som ville säga något om poeten, människan. Avslutningsvis två rader av Kristina Lugn som jag tycker visar på hennes genialitet och lättillgänglighet i poetiska tankar.

”Över ensamma och älskande råder samma lag/Vi måste alla skiljas från oss själva någon vanlig vacker dag.”

13FAC3EA-1528-41EA-8A88-5D5BAF5F4893

Svengelska

Jag lyssnar rätt ofta på inspelade intervjuer på swebb tv och finner mycket av den riktiga konversationen där. Alla får ha sina åsikter och det pratas runt och rakt på om de problem vi har i samhället. Det händer att de ibland pratar engelska och jag lyssnar, slogs plötsligt av att de pratar ju engelska.
Tänk att jag förstår, förstår vad de säger! Jag blev så överraskad av den insikten, jag pratar ju inte engelska till vardags eller annars heller. Att mina 6 år av skolengelska på något vis har utvecklats genom åren är ju fantastiskt, inte har jag varit medveten om att förståelsen blivit så bra.

Reste mycket som yngre och pratade med hela kroppen, satt på en tidningsredaktion ett tag och fick översätta lite som skulle in i tidningen. Syrran min hängde ihop med en engelsman och där fick jag också träna, hans släkt kom på besök, jag har aldrig brytt mig om ifall något prat blev fel, bara prata på och lära sig av sina fel. Det har tydligen lönat sig att lyssna och våga prata.

82153CC2-F4F2-452B-92F2-3313C351D751Idag med ömsom regn ömsom snöblask har jag beställt fönsterputs. 🤦🏻‍♀️ Blir lite snopen när en ensam kille kommer. Trevlig och duktig, och noga, men det tar tid, normalt tar det två timmar för två putsare att bli klara, idag tar det två timmar för fyra fönster, men så välputsade fönster. Nu är det inglasningen på balkongen och vardagsrummets fönster kvar. Blir också glad över att ge en invandrare jobb, men han skulle haft en kompis med sig. Att jag tittar på timmarna beror på att de har en basavgift på 395kr sedan 245kr per timme och jag brukar betala mellan 7-800kr till de andra två fönsterputsarna jag har använt mig av. Jo, men visst ja, det blir ju Rut avdraget, det gör ju det hela som jag har tänkt mig.

Ps. Han har både munskydd och skyddshandskar på sig. Ds

Nyss ringde rehabkvinnan och bokade in prövning av scooter på måndag. Men äntligen, det ska bli så fint att få den, hoppas den nu inte blir stulen direkt. Jag drömmer om att maken, Frasse och jag ska ut och må bra, glasskiosken med uteservering måste besökas och allt nybyggt nere vid stora bryggan. Tänk vilken frihet, efter min löjliga cykelträning i måndags är min kropp helt knäpp igen. Men ok det var inte bara träningen, igår slog vi rekord i att flänga. Allt passar kroppen på att ta ut dagen efter.

Först var vi till en bilfirma och bytte till sommardäck, sen till mammas boende med en lax och räksmörgåstårta som räcker till nio personer. Den var till personalen och min mamma så klart, jag sa att de fick göra som de ville, bara mamma fick en bit. Jag tackade för deras fina arbete, att både vi och mamma var så glada att de fanns. Hon stod där med strålande ögon och log hela hon, med munskydd på, som alla har där på sitt jobb. Ännu ingen corona på boendet, det tackar jag så mycket för.

Sen gasade vi till landet, en timma dit och sen hem. Vi hade glömt att hämta ut ett paket på posten på vårt ”landet Ica.” Passade sen på att sätta upp nystrukna gardiner, så nu är det så fint i stugan till nästa gång vi kommer. Sent kom vi hem sent och jag mår skunk på grund av det idag och inte att glömma cykelträningen.

Men själen mår prima, att ha skapat glädje med smörgåstårtan till så många, sånt mår jag bra av. Sen ska man inte underskatta att bara komma ut och iväg en stund, träffa två roliga, trevliga killar som bytte däcken, äta på McDonalds utan att gå in, så klart. På den parkeringen är det alltid mycket fåglar, dessa kajor så orädda och faktiskt både söta och vackra. De flesta satt på räcket, en flög och satte sig på bakspegeln, före det drog maken snabbt upp fönstret, för en ville sätta sig där och tigga.

Visst måste man må bra av så mycket möten och händelser i sitt eget mikrokosmos.

Nu ska jag sticka några varv.

Ha de bra nu!

 

På väg

Igår gjorde jag duktiga saker här hemma, packade och torkade ur här och där. Idag är jag inte så stark, så maken tar hand om resten. Här har jag varit sedan början på mars och nu är det dags att åka hem, fortsätta hålla sig undan, men ta tag i saker som behövs göras i stan.

Fönsterputs, städning, tandläkare, återbesök tandläkare, har bitit av en yttersida på en tand längst bak, hundspa. Efter de veckorna är vi inne i juni och längtar, åker hit igen. Sen blir jag nog kvar här …

Alla mina kära är friska ännu och det gör mig lättad, oron ligger och gnager i bakhuvudet ju mer jag läser och tar del av de som varit/är sjukas berättelser. Så otroligt otäckt virus, det har lyckats täcka in alla organ och måenden. Kan inte låta bli att tänka att det är gjort av människa, som ”klippt in” olika coronavirusdelar för att få något som slår ut folk ordentligt. Sen behöver det inte vara medveten spridning från början, men gud vet vad de pysslar med i många läskiga labb världen över. Kina har nu lyckat sprida dödlighet runt världen flera gånger och jag hoppad världen kan gå ihop sig och kräva att Kina skärper upp allt som har med spridning av farliga virus att göra. Något slags rejält skadestånd skulle utkrävas, så rejält att de verkligen skärper sig.

Jag har planerat beställa en stor smörgåstårta till personalen på mammas boende. Dessa kvinnor och män gör ett gott jobb och mamma min trivs och säger att hon har det så bra. Nu när solen skiner vet jag att de sitter ute med rejält avstånd till varandra. Vilken tur att viruset inte kom på hösten, utan nu när vi hela tiden gått mot den ljusa, varmare tiden. Så vi alla kan mötas utomhus, jag ser så fram emot att fika med sonens familj på baksidan av vårt hus, där finns bord och bänkar.

Jag gav just min man en fin utmärkelse ”Bästa Skurkärringen” sa att han har blivit nästa som mitt tidigare jag. Det är verkligen inte dåligt, men jag har tränat upp honom från början. Hihihi tänker på när vi flyttade ihop och dammsög vår lägenhet en trea, varannan gång. Han undvek hela tiden att dammsuga under soffan och annat. Så jag gjorde likadant och så visade jag honom, hur det såg ut där under när det hade gått lång tid. Aldrig något problem med dammsugningen under möbler efter den visningen.

DD43807F-BABD-438F-87A6-15074A974614

Nu ska jag hjälpa till med det sista innan vi kör hem.

Fridens på er alla!

En kopp kaffe och rån

C4CF801B-43D8-4A37-B79D-D94560060FA0

Efter regn 22 mm kommer solsken, dagen har varit vårlik fast jag inte har varit ute idag. I lördags var vi till en Gårdsbutik och köpte kött från gårdar runt omkring oss. Jag blir ju helt salig av att titta ner i deras frysar med fint paketerat kött, vi köpte en ny köttbit för vår del, rostlock med kappan kvar, skars upp i rediga biffar, grillades med bara salt o peppar, gudagott. Det blev en fin födelsedagsmiddag och så firad jag blev både på Facebook och med mobilsamtal.

Klart vi köpte mer kött, fläskkotletter och köttfärs, kommer handla ännu mer varefter. Han som ägde affären hade lamm och jag som älskar lammkött ska nog se till att köpa en låda, när det är säsong. Ägaren en trevlig, pratsam man berättade att de hade blivit rånade helgen före.

Han hade stängt affären, men inte låst ytterdörren, in stormade en afghan med machete och skulle råna kassan. Som ägaren sa till oss ”vem har kontanter i kassan nu för tiden?” Alla betalar ju med kort.

Dessutom ligger affären ute i spenaten med bara ängar runt om. Hans hund gjorde utfall mot idioten som rusade ut ur affären. Ägarens polare ringde polisen som som vanligt inte kunde åka ens på pågående rån. Så ägaren slog afghanen med en rörtång och så hjälpte polaren till att bunta ihop rånarna för klart att det var en till i deras bil och kasta ut dem i skogen. Många timmar senare kom polisen och undrade vad som hade hänt, undrade över blod utanför affären och blev upprörda när de fick se vad ägaren hade försvarat sig med, rörtången. Men det la sig när han berättade att han blev hotad med en lång machete.
Ja, herregud vad ska jag säga om detta lands kurva rakt ner i botten?

De åker runt i vårt land och tar vad de kan, från deras stampade jordgolv till svenskt boende, logi och allt därtill från svensk befolkning, men inget är gott nog till dessa kriminella skithögar, kan inte annat tänka om dessa kriminella.

Så där, nu sitter jag ute i humlesurr och fågelsång denna milda vårdag. Svart vit flugsnappare har nyligen kommit tillbaka efter vinterns utflykt till värmen, han sjunger gudomligt jämfört med många av de vanliga fåglarna. Det är kirp, tjutt, dudu, dutt dutt, tvirpa tvirp, tvitt tvitt härlig orkester.

Vi pratade om hur snabbt tiden går när man bor här, jag tror det är min tionde vecka och vi planerar att åka till stan några veckor. Jag har bokat fönsterputs och Lina ska komma och städa. Sen framöver är det tandläkaren, jag har fått en tid, lika bra att få det gjort. Kommer bli ett nöje att åka tillbaka hit i slutet av maj.

Tänk jag har en hund som ligger helt fri vid mina fötter på altanen, han sticker inte iväg vilket vår andra hund skulle gjort. Så otroligt olika hundraser är, sen har ju varje hund en egen personlighet dessutom. Jag har pratat, mailat med första ägare om Frasses päls, den är något i hästväg och jag undrade vad hon tidigare gjort med den. Så det blir rakning framöver, så slipper vi allt hår inne och Frasse slipper svettas/flåsa i kommande värmen. Hon har två stora vallhundar som hon har rakat ner, de ser inte kloka ut först sa hon, men de blir välmående av att vara svalare, det växer väl ut på ett halvår. Tursamt umgås jag inte med folk som har samma ras, så ingen behöver ta illa upp över snaggningen hahaha!

Nu ska jag brygga en kopp kaffe.

 

 

 

 

Kraxe slår larm

Tänk att resa till tippen med ännu mer grenar och sly kan vara så givande. Våren bara är så mild och inbjudande efter vår väg med hagar så typiska för vår del av paradiset. Tänker på alla stenar från istidens rullande som folk förr fick bända upp för att få en åker att odla. Enebackar och stenblock stora oövervinnliga klunsar som ofta blivit kvar som gröna öar i åkrar.

Jag har fotar för att visa allt underbart på vägen, men se det blir inget av med det, bilderna sitter i mobilen och jag kan inte flytta dem hit.

Mitt i detta skrivande börjar vår kråka Kraxe flyga förbi vårt fönster och helgalet kraxa så pass att jag tänkte, nu jäklar händer det något där ute. Hoppar upp och tittar ut, tame sjutton sitter inte räven, en ännu lite vintersilvrig och äter upp Kraxes bröd, som vi har lagt ut. Kraxe satt i en björk och tittade säkert surt ner på räven, maken och jag njöt av spektaklet.
995A2B7D-3EA1-49AD-83B8-764261F6FB44

Japp, nu får ni ta fram förstoringsglaset så ni ska se räven. 😊 Där är lillstugan där maken sitter och jobbar hela dagarna. Samma stuga som också kallas ungarnas hus.

Men tillbaka till resan mot tippen. I en stor åker sitter, ligger, står, fjädrar sig mängder av svanar. Dessa vita vackra mot åkerns lera och lite grönt, vad gör de i åkrarna varje vår? När bonden plöjer och maskarna kommer upp förstår jag, men de kommer att vara där i åkrarna i många månader.

Sen åker vi förbi som en skog av bara björkar, dess stammar står så tätt och är så otroligt vackra. Jag har aldrig sett så koncentrerat växande björkar förr.

När vi kommer fram till tippen så håller de som sköter om stället på att med skopa skyffla hushållssoppor ner i en container. Tro mig där i utsprängda berget sitter och flyger enorma mängder tärnor, måsar och till min jublande lycka två stora korpar. Jag har bara sett två korpar en gång tidigare, att de var, är två beror på att de håller ihop hela livet. Jag är så fascinerad av alla slags fåglar och just korpar skulle jag vilja ha i närheten, så att jag får se dem lite oftare.

Nu mina vänner ska jag titta på en film.

Fridens

 

 

 

Nollåtta eller bondläpp

På bilens fönster faller enstaka vattendroppar, tur att maken kände på sig och tog in alla sängkläder som hängde på luftning. Så skönt att bädda nytt och krypa ner kväll. Maken handlar på Ica Rimbo och jag håller koll från bilen, män i alla åldrar nu för tiden kan alla se ut som grottfolk. Kamouflagekläder, urtvättat, halva arslet bart, risigt hår i hela ansiktet, hårsnoddar både fram under hakan och bak. En grupp på tre, en lång smal vildvuxen, en kort närmast dvärg likaså och så den tjocka varianten med kagge rakt fram, skitiga kläder oj, ska inte glömma kepsarna. Fy tusan, vilka tjejer vill ha den här varianten av grottmän?

Inte ett munskydd eller skyddshandskar på en enda mänska, hur ska jag tolka det? I Roslagen får man inte corona på en lördag. Alla behöver handla, men undrar om de har funderat på det här med att leva? Så dyker han upp med snyggt välvårdat skägg och hästsvans … nog har min acceptans för manlig hästsvans plötsligt blivit större.

Vi vanligt folk som kliver ur bilar och går mot entrén till affären, vi är inte så vackra precis. 😀 Vardagskläder som inte riktigt räcker till runt kroppen, det putar och stramar.  Slitet och missklädsamt till vårt bleka anlete med hår som spretar om nu inte mössa eller keps håller det hela på plats. Alla med stinna plastkassar med veckans längtan att ta hem och laga till, eller bara dra upp en påse chips eller ostbågar som kan doppas i gräddfilsdippen. Fnissar för nu kommer maken och vad lyser igenom ena kassen … ostbågar till husse.

Så nu bär det av hem, det blir grillad entrecote, potatis i ugn och råkost så klar.
Jo, skulle väl säga att jag gillar större delen av mitt eget folk, fast de kan se ut som bondläppar och det säger jag inte med det förakt landets folk ofta benämner mig och de mina, vi nollått:or. Men ett är säkert så här ser inte folk ut på andra ställen, ställen kanske närmare stan, men jag passar väldigt bra in nu för tiden, tjock själv och korviga fula vardagsbekväma kläder där resår spelar en huvudroll med sitt elastiska varande runt den obefintliga midjan. Håret ser precis så risigt ut som på de andra, men dock rentvättat.

Mys på nu, ni alla nollåttor eller bondläppar ni alla duger så förbaskat bra. ❤️
7FA9BDB0-6F28-4C86-99AB-40A6A7D0124A

Förbenat efterhängset duschdraperi

595FD786-862F-4435-88D5-6B5F3BD93CB7

Alla kan tappa resåren och behöva lite extra hjälp. 🤣

En sån underbart strålande solskensdag, sommarkänslan fick mig att sitta i solen längre än jag borde, borde inte alls. Men kunde bara inte låta bli att låta mig omfamnas av ljuset och värmen. Jo, men jag höll ihop klänningen över bröstet och funderade på att hämta en sjal … har ju tagit bort början på hudcancer på bröstet en gång och kollas varje vinter. Känns inte rätt att ta hudklinikens tid, om jag inte hjälper mig själv, sköter mig. Jag får det av medicinerna, så det är ju inte så där värst mycket jag kan göra, mer än sitta i skuggan.

Men så intensivt fåglarna sjunger och jag lyfts i själen av deras toner om bråttom, bråttom, samla ihop allt till vårens bon och nytt liv. Livet vaknar där ute igen och jag kan inte annat än avundas allt som så skickligt startar upp varje vår. Att livet kommer fortsätta oavsett om jag, eller vi människor finns här. Det är nog många som inte inser hur lite/inget vi har med naturen och djuren cykler att göra. Har vi med det att göra är det mest negativt sorgligt nog, fast vi finns, alla vi som vill väl och alla de som verkligen jobbar för att hjälpa till med djuren och alla arters överlevnad.

Efter sex veckor på landet mår jag strålande fläckvis. Kroppen hittar på lite varianter som jag får klaga över, men psykiskt så är jag i stark balans. Finns bara ett som är riktigt uselt, jag rör knappt på mig. Maken går ju långt med Frasse ett par gånger om dagen och själv har jag vuxit fast i soffan. Konditionen är usel och jag vill inte säga att det bara är mitt fel, hahaha hur låter inte det? Vad jag vill är underordnat vad kroppen klarar, är den yrslig och  svag i knäna, så blir det inte mycket gående av. Veckan jag var ensam med Frasse var tuff för mig, att vara på G hela den vakna tiden. Alltid knappt om tid till nästa promenad, några utesvängar var tvingande bli lite längre för Frasses skull och jag kastade bollar, rackarns bollar. Detta lakade ur min kropp och den blir ju inte direkt piggare som jag kunde önska, det var en tacksam kropp som jublade när maken kom hit.

Corona? På ett vis är jag trött på allt som skrivs och pratas om eländet, men lik förbenat dras jag till rapporteringen. Själv har jag inte varit in i en affär mer än apoteket en gång för några veckor sedan. Det är maken som sköter all handling med skyddsvantar på och mig i bilen görandes korstecken för hans skull. Än har vi klarat oss tror vi, kanske hör vi till de som inget märker av eländet, vet jag ju verkligen inte.

Nu har jag ännu en vän som opererade hjärtat och blev dålig efter det, någon slags infektion i benet, där de hade tagit en bit av en åder till hjärtat. Som om inte det räcker fick hon och maken corona. Så nu ligger hon isolerad på NKS, tror nog att de flesta av oss nu känner någon som blivit sjuk eller också dött.

Jag har en irriterande upprepande upplevelse som jag vill ha hjälp med att klura ut svaret på, varför det gör som det gör. När jag duschar har jag duschdraperi runt själva duschutrymmet, detta förbannade draperi som kletar sig fast på mig, det är så äcklig känsla. Jag ryser och muttrar, inget hjälper, jag har inte så stort i duschutrymmet,  men varför måste det klistra sig fast på min kropp. Böjer jag mig ner kan du ge dig sjutton på att det fastnar mellan skinkorna när jag reser mig upp. Åhhh detta efterhängsna äckliga draperi, som åker i tvätt ofta som straff.🤺 Attack!

Nu ska vi äta en gryta till middag, sen ska jag mata min nya surdeg med vatten och mjöl, imorgon ska jag baka med den för första gången.

Önskar er alla en bra vecka, imorgon ska jag till Hallstavik och ta 3-månaders kiss och blodproverna. Blir inget möte med min njurläkare, vi har telefonmöte nästa vecka om provsvaren.

🌺❤️🌺

 

 

 

 

13 år🌺🌺🌺🌼🌼🌼🌸🌸🌸

BB58939E-5480-4CC6-B619-C9EE428EB8EF

Här vilar Frasse i Husses knä, så glad att han kommit hem från jobbet i stugan.

Min årsdag idag, 13 år sedan jag började här inne.
Grattis!
Till alla er som stått ut genom åren, några har varit med hela vägen. Flera har försvunnit genom åren, men så mycket minnen och roliga inlägg jag har fått ta del av. Så tack alla ni som finns kvar, speciellt ni som har kämpat med mig genom de flesta år. ❤️❤️❤️❤️❤️

Isolerad på Karolinska

83CEDCE1-7C29-48F7-9C00-6C4C107C077F
Igår var det fart på tantaluringen, tog tag i barnbarnens alla leksakslådor de har hos oss. Sorterade ut skräp och trasiga leksaker, torkade ur plastlådorna, kände mig nöjd. Sen åkte gardinerna i rummet ner, allt ut på altanen, dammsögs och skurades av. De sista tyngre sakerna skötte maken. Jag hittade nämligen en levande liten randig mal i plastlådan med ritpapper och målardon. Då blev det rys och frys i mig och skurkärringen tog över, och dirigerade maken till slutklämmen. 😁

Nästa rys och frys var när jag upptäckte första fästingen på Frasse, ”den var död sa maken” som plötsligt blev obducent efter att jag lekt kirurg och tagit bort den. Så vi gav Frasse första tabletten mot fästingar igår.

Här händer inte ett smack värt att skriva om, närmsta grannens fru har flyttat in i deras kåk, inbillar mig att hon ligger isolerad i corona, då hon inte ens syns rökandes på sin altan. Jag oroas, undrar varför hon körde hit, är det inte bättre att ligga hemma, där maken kan hålla lite koll på henne?

Idag kör min kropp med sin ristande huvudvärk, den kommer med jämna mellanrum, idioti rent ut sagt och så onödigt.

På tal om huvudvärk så pratade jag med en vän igår som ligger isolerad på Karolinska med corona. Både hon och maken åkte dit, kraftig huvudvärk och slemmigt i bröstet. Men min vän som för några veckor sedan opererades i hjärtat, de tog en bit från ena benets vener och använde det i hjärtat. Så klart fick hon var både i bröstets sår och i såret på benet. Så de har öppnat såret på benet och skrapat ur, vilket ska göras igen. Men hur stor otur kan man ha? Tänk att ligga där isolerad i eget rum vecka efter vecka.

 

Vi har ett yngre par med två små barn på vår gata. De har byggt en avlång trekant av smalare trädstammar till ett litet bo, som står vänd ut mot vägen. Där står ett stort troll och min tanke direkt var att leta upp ett litet penntroll och ställa in som överraskning till barnen när de kommer ut nästa gång. Så nu vet ni varför jag började städa barnbarnens leksakslådor.

Idag skiner solen och jag ska sätta mig på altanen och njuta lite senare. Min femte vecka på landet och jag trivs bra. När vi tröttnar åker vi hem till stan och isolerar oss där, men än möter jag gärna våren här ute.

Sovande sövande snarkande tupplurande ZZZZZZZzzzzzz

64DAABCC-586E-4CA4-9E19-99461ACB9D95
Sover länge och gott Zzzzz, blir väckt av maken och snubblar upp, sånt gör bara morgontrötta. Ni andra sträcker lite på er och svävar ur sängen med gott mod om en ny härlig dag, med en sprittande morgon i er famn.
Er avundas jag, tror inte ni fattar hur det är att vara morgontrött i ert ”ljuvliga bondesamhälle, tidsmässigt” med morgonstund har guld i mun osv.
Själv lever jag upp på kvällen och får/fick, ska jag väl säga i ärlighetens namn, även en hel del gjort även den tiden, när ni oftast redan trynade mellan lakanen för att orka kliva upp med tuppen nästa morgon.

Men den här morgonen vill kroppen aldrig vakna, jag stoppar ner både smörgåsar och kaffe i vraket, men inget hjälper. Somnar om i soffan och bli väckt ännu en gång vid 14.30, maken stackaren är ju inte riktigt van vid mina konstiga  ”helt väck” dagar när jag kan sova tills han snart kommer från jobbet.
När jag tvingat mig upp, in i duschen så ser jag sen vädret där ute, snö och blåst så det räcker och blir över. Tro sjutton att min väderstation till kropp, inte vill vara med.

Bara tittar ut och konstaterar att alla över påskgrannar nu har åkt hem, de flesta stack igår, de sista idag. Så nu är det vi och de fastboende som är kvar, min femte vecka börjar imorgon. Jag lär nog bli kvar här längre än jag trodde från början, tur att jag trivs.

Nu har maken planterat ner och om både nya och gamla blommor. Jag känner mig som en betraktare av allt han gör, är glad att han är frisk och villig. Själv skulle jag nog fått fnatt på någon som ligger och delar ut uppdrag från soffan varje dag. Men å andra sidan har ”själv” gjort allt det där och resten, under alla tidigare år. Utan att någon sa till från soffan, skillnaden på kvinnor och män, men ett är säkert han är värd sin vikt i guld, för han tänker och är självgående, med det mesta som ska göras här hemma. Han har haft en bra lärare genom åren, mig. 💪😀

Ikväll blir det enkel mat, lammsteksrester och köttfärssås, en perfekt middag. Jag fortsätter med korsordet, vilket gjorde mig nästan lite mallig i natt, att jag nästan har löst det hela lite svårare, brukar hålla mig till de enkla på natten, hjärnan är väl inte så igång vid den tiden. Men just inatt var den det.

Önskar er en trevlig start på vardagen och hoppas verkligen att inte Coronan tar er på en sväng. ❤️

Hallå?

4E9E0FD3-338C-4F0F-B4B7-2E61D9D74977En dag i fart och fläng med glädje i släptåg. Vi körde i hemlighet till dotterns hem, ringde och sa nu kör vi in på parkeringen. De kom till oss på framsidan av huset, vi stod på ena sidan staketet och de på den andra, vårt Coronaavstånd. Ur en kasse fiskade jag upp stora påskägg till ungarna, en påsklilja till dottern och en tidning. Gla påsk på er, min lust att kramas var stor, men Corona höll ordning på oss. Det var skönt att se dem, det var ju ett tag sedan.

Klart vi tog ut Frasse, han ville hälsa och kände så väl igen sig, ville in vid grinden, här har han firat både födelsedagar och julafton med tjocka släkten sin.

Sen gasade vi iväg till sonens familj, ringde upp och sa ”nu får ni komma till porten, för nu kommer vi.” Överraskade och glada kom de ut ur porten, sonen med de två yngsta ungarna, min T var inte hemma. Ut med Frasse igen och stora kramkalaset började och jag trollade fram ännu en kasse med påskägg till ungarna och blomma till päronen. Såg min son i ögonen, läste hans oro för mig/oss och jag ville så gärna krama både honom och ungarna.
Så mycket mina barn betyder för mig, allt vi har gjort genom åren, mysiga middagar, fester, tjafs och gräl om än inte så ofta, det sista.
Men utan det tror jag inte man har ett ärligt förhållande, alla kan inte vara lyckliga, glada och tillfreds hela tiden. Man blir ovänner ibland och så får man reda ut det hela. Livet på en pinne.

Men vi var inte klara där utan gasade vidare till mammas boende, med just det påskägg, tidning, blomma och frukt. Ringde på och lämnade in, vi vinkade till varandra och hon kunde inte förstå att ”personalen inte släppte in hennes dotter.” Hon har förmodligen haft någon blödning i smyg, hon har blivit så virrig, glömmer och varken hör eller ser, hänger inte med längre.

Sen åkte vi till stugan igen och det var så skönt att komma hem, maken var in på Ica och handlade lite, så lugnt i vår butik. Sen grillade vi lite middag och fixade ny mat till Frasse, kycklingfilé stekt i små bitar och kycklinglever, den levern får man bara ge honom lite av, innehåller för mycket A-vitamin för hund, de kan bli förgiftade, så det blir bara lite vissa dagar, det får ligga i frysen. Jag skalade och skar morötter, färsk broccoli, palsternacka och två potatisar i tärningar som kokades till hans mat. Sen la maken till ris. Tror Frasse överlever ännu en vecka i matväg.

Sen ringer mamma … hör henne, men hon hör inte mig. Hon ringer igen, lika knasigt, jag skriker och hoar, inte hör hon mig. Då ringer jag till en av de gulliga tjejerna som jobbar och ber henne gå in till mamma och ringa upp mig, mamma har ju en telefon där hon bara trycker på siffran 1, så kommer hon till mig.

Hon som jobbar där ringer upp och säger att mamma höll luren upp och ner … ska jag skratta eller gråta. Allt har blivit svårt med vår kontakt. Jag frågar mamma efter en stund om hon fått blomman? Påskägget? Tidningen? Frukten? ”Nää, jag ser inget” säger hon. Så börjar allt om, jag ringer den rara igen och vi fnissar, jag sa ”hon ser inget,” kan du hjälpa henne att hitta påskägget? Den rara ringde inte upp och det betyder att allt hittades. Suck!

Nu är det sent tröttmys i soffan, kaffe och tårta blev det ikväll, maken köpte en gul påsktårta, sånt har jag svårt att avstå ifrån.

Kram på Er 🐣🐥🐔🐤

 

GLAD PÅSK

Konstigare påsk får man väl leta efter, normalt äts det god påskmat, liten hutt för vissa och godis till kaffet. Ungarna brukar springa omkring som yra höns med allt godis de har fått. Sånt blir det inget av med denna påsk.

I Coronans spår kommer maken och jag äta vårt lammkött i  sällskap av Frasse och alla våra fåglar vi matar utanför. Tänker att det är tur att jag inte längre är så där rastlös som jag var som ung. Trivs med mig själv och att vara själv, sa hon som har gubben sin i stugan på tomten på dagtid och sällskap resten av dygnet. 🙂

Vi var till Ica Rimbo igår och det fungerade utmärkt att bara hämta ut våra beställda/betalda matkassar. Nu känns det skönt att ha all mat hemma och med lite tur kanske vädret är lite bussiga mot oss de närmsta dagarna.

Nog tänkte jag att vi kärringar skulle dra till Blåkulla, men någon har oljat kvastskaftet så ni går festa utan mig.

 

 

Det gnager i själen

A2727077-D5BA-4D26-95B5-ACC0D9EECA0A

Snubblar upp, nyvaken och halvt blind, ser att det är ett riktigt snöoväder ute och Bore har målat landet vitt. Det är mys på hög nivå, fast jag vet att det imorgon säkert har smält undan. Flåt, till er som drömmer vår, sol och värme. Men det kommer var så säker, lite aprilväder får man räkna med.

Själen jublar som ett barn, minns ni när ni satt inne som barn på morgonen och snöovädret höll på utanför fönstret? Hur brått ni hade att ta er ut, pjäxor, åka kana, skidor, T-fat eller kälke och bara öppna munnen ut med tungan och låta flingor smälta på den.
Röd i ansiktet och små snöbollar på Lovikkavantarna och inuti fanns det fuktiga små bollar av ull jag pillade på. Vantarna kunde bli väldigt blöta till slut, rena sänken på händerna, eller som stora snöbollar beroende på vädret.

Men jag tänker sitta inne och titta ut, kroppen gapar och gnäller för andra dagen, ont här och där. Stapplande gång, utan normal muskelkraft i benen. Så vid lunch kokar jag soppa till maken, dukar upp, under tiden han går ut med Frasse, tur som en tok att Frasse har honom, 4-5 km rantar de iväg. Men idag vill nog inte Frasse gå så långt och säkert inte tvåbeningen heller.

Nu är jag isolerad för tredje veckan, sedan maken kom hit har jag inte mycket att klaga över. Han sitter i ungarnas stuga och jobbar hela dagarna.
Nu sover han i vårt hus på nätterna, fast i gästrummet, tänker om han blir sjuk på natten, att det är lika bra han ligger i eget rum och så får han flytta ner till ungarnas stuga igen i så fall.

Ingen mänska kan ju fatta hur och när man verkligen blir smittad med detta jäkla virus. Men jag inbillar mig att jag har ordning på oss två här ute i spenaten. Nu har vi också beställt mat och betalt via nätet, bara att hämta kassarna.

Jag känner mig liten, utsatt och rädd för detta osynliga monster till virus. Mamma på sitt boende, de är ännu friska, men tänker om alla blir smittade, hur gör de arma anställda som säkert inte har några skyddskläder att tala om? Sticker de då, som de gjorde i Italien eller var det Spanien?

Sen denna återkommande oro över mina barn och deras barn/familjer. Inte nog med att jag inte får träffa dem, krama om dem, ha de yngre i knät.
Tiden går och jag är så rädd att någon av mina närmaste blir sjuk, att inte kunna vara där, sitta där, krypa ner i sängen om det är någon av de små allra bästa jag har, som blivit sjuk, Inte kunna hålla om … dottern, sonen.

Sen går ju tiden och den är värdefull, inte sjutton vet jag hur lång tid jag har på mig med mina barn, barnbarn, oavsett corona.

Tänker att jag växte upp med Röda faran i medvetandet. Men det är Gula faran som verkligen är farlig, med sin befolkning och deras gräsliga marknader med levande djur. Det är inte djuren fel, utan människorna som säljer dessa tama och vilda djur. Visst är det uselt av Gula farans ledare att inte totalt förbjuda dessa marknader med djur.

Nu drar det ihop sig till lunch för er, själv tänker jag börja med frukosten och snart även lunch till maken.

Ha det bra, tvätta händerna, sluta andas, nysa och hosta så kommer vi alla överleva.

 

 

Ro hit munskydd och allt annat skydd till vårdpersonal Nu!

95B95D65-43D1-4B8A-BE6D-C39ED6C6AD24

Gårdagen var en riktig höjdardag, ute växlade vädret som om det plötsligt drabbats av total kaos och inte kunde bestämma sig för snöoväder, fint hagel, grovt hagel, små snöflingor, blaffor till snöflingor, sol, sol i moln och/eller helt blå himmel. När allt drog ihop sig och mörkret sänkte sig, njöt jag av ett av få snöoväder denna vinter. Självklart lyckades jag och Frasse gå vår tur när vädret hämtade andan, lagom sol och en mörkgrå himmel hotfullt på väg mot oss.

Jag har nu varit här i stugan över två veckor och mår väldigt bra av lugnet, nu bor ju även maken här och det lugnar mig ännu mer.

Ja, vad tänker en liten hjärna sittande i en stuga på landet? Inte mycket.

Vem köper flytande pumptvål med blåbärsdoft?
Vem tänkte ut att blåbärsdoftande tvål blir en kioskvältare bland kunder?
Den göken skulle jag vilja ha ett snack med. Står där och trycker på pumpen och ut strömmar en äcklig blåbärsdoft, hur kunde de veta att jag i hela mitt liv drömt om att tvåla in mig i just blåbär? Näää, knappast!

Ropar på maken och frågar hur sjutton han tänkte när han handlade tvål med den doften?

Kan man tänka på något annat än corona med det massiva informationsflödet från hela media via alla tänkbara kanaler dygnet runt.
Konstaterar att det är som det är, landet som så generöst bjuder värden på farliga virus om och om igen borde stå till svars. Men de låssas nu att alla nyinsjukna har blivit smittade av utlänningar. Icke oväntat ljög de om omfattningen av både antalet sjuka och antalet döda. De lär redan ha öppnat marknader med levande djurförsäljning igen, så det är väl bara att invänta nästa virus de sprider.

Corona och svensk sjukvård … nu vill myndigheter lura i personalen i vården att de inte behöver munskydd. Jag kan bara tolka det som att regionerna/regeringen inte klarar sitt jobb att skaffa skyddsutrustning, vilket inte förvånar mig. Bort med dessa överbetalda landstingspolitiker, fd politiker är inget att lita på. Skulle de vara något slags specialister plötsligt på sjukvård? Knappast!

Så ge för faAn munskydd och all skyddsutrustning de behöver i vården, eller hur tänker ni att vården ska skötas när alla har blivit sjuka och dött? Överhuvudtaget detta mantra om och om igen att ”munskydd inte hjälper” är ju så otroligt dumt. Varför har hela världen på sig munskydd av allt tänkbart, hemgjorda om inget annat finns. Munskydd skyddar ju både den som bär det och den som möter bäraren. Sen kanske det inte är maximalt skydd, men bättre än oskyddad. Varför springer jordens  sjukvårdsfolk med munskydd på sig om det inte behövs?

Tänker att de inte klarar av att sätta igång redan befintliga fabriker med att göra skyddsutrustning, saknas väl någon byråkratisk EU-certifiering som bara svenska byråkrater bryr sig om. Att folk blir sjuka och dör spelar mindre roll i vårt galna byråkratiska land.
Då kom de på att säga att munskydd inte behövs! Så kanske regeringen och kompani +landstingen de usla, ser bättre ut än att de inte klara det mest elementära. Som om de brytt sig om stora lager på sjukhus som normaltillstånd, plus extra stora sjukvårdslager plus medicinlager på olika ställen i vårt land, för att möta upp brister vid kriser och krig. MSB? Var det deras uppgift de senaste åren att trycka upp en broschyr där de talar om hur vi ska ta hand om oss själva? Vad har vi alla dessa myndigheter till?

 

 

Fram och tillbaka

Igår åkte vi hem för att hämta ett paket, vattna blommorna och ta med de känsliga hit, för här lär vi  sitta ett bra tag till. Samlade ihop posten och plockade fram det jag glömde när vi åkte.

Skickar in maken på Ica, handla mat och blommor. På väg till landet igen, in till mammas boende, ringde på den låsta dörren, lämnade blommor och frukt till hennes ”kontakt” en trevlig man, som sa åt mig att hoppa in i buskarna utanför mammas balkong. Hon var redan nerbäddad, men med uppdragna persienner och öppen balkongdörr kunde vi se varandra, prat och kasta slängkyssar.

När vi åkte tänkte jag i mitt stilla sinne, att kanske det var sista gången vi sågs. För personalen åker de vanliga bussarna, tunnelbanan och pendeln för att komma till jobbet och risken finns ju att corona hänger med till boendet. Ingen är säker och ingen vet, men kommer det in dit, då kommer de trilla av pinn i långa banor.

Som jag förstår åldringsboendet nu för tiden, så är det inte som det som förr kallades ålderdomshem. För förr behövde du inte vara dödssjuk med stora svårigheter att klara dig själv. Så verkar kraven vara för att få bo på många hem nu för tiden, så kommer corona in där,  går det snabbt.  Personalen har gått palliativ kurs i hur hantera döende personer, för de flyttas hemifrån så sent, att de dör rätt snabbt på boendet. De tål inte att flyttas så pass sent i sjukdom, men sånt verkar inte vårt humana samhälle bry sig om längre.

93FA1216-01A3-434D-BAE7-94E6D9A3564F

Sen åkte vi först genom Enebyberg, Täby och sist Vallentuna komun och den vägen har jag inte åkt på väldigt många år, så det var mest ”men titta där” hela tiden. Vi bodde vårt första år med nyfödd dotter i Vallentuna, men jag var väldigt glad att lämna den kommun, trivdes inte där. Nu generaliserar jag, men så urtråkigt folk, mötte en kvinna som tur var i samma ålder, boende vid samma gård, utan henne och hennes också nyfödda bebis hade jag nog smällt av. Vi har ännu kontakt fast hon och maken har flyttar till Kroatien.

Väl i Vallentuna ringde jag på min morbrors dörr och räckte över tulpaner och en kasse med tidningar med stort avstånd mellan oss. Han och hans fru sitter ju där de sitter med hans svåra lungsjukdom.

Så nu är vi på landet igen, så skönt. Här springer rådjuren över tomten, jag stod i källaren, höll på att sätta igång en tvätt när jag i det lilla fönstret plötsligt ser dem gå över vår baksida av huset. Så nära känns magiskt, att se de vilda djuren och inte en blek hade de om att jag var så nära.

Nu ska jag fixa hundmat.
Här bild på mina solgula och oranga stickade strumpor i bomullsgarn. Nästa par till barn i restgarn redan på gång.