Kategori: Tankar

Tacksam sitter jag i min soffa

~ livsglimtar ~ 19 kommentarer

Nu ska vi se, efter ultraljud konstaterade röntgenläkaren att det var något väldigt ovanligt, om jag fattade rätt, hade det blivit en cysta på slemsäcken, som brast och fyllde upp vaden.  Så nu är han på väg hem, tack och lov ingen propp.

Jag känner mig helt slut, hur sansad jag än försöker att vara, så gnagde det i mig av oron. Men vi har ännu våra nya utseenden kvar, mitt öga skrämmer säkert folk. Jag minns en gång när maken fick ett rött öga, jag kunde inte titta på honom på flera dagar, för jag tyckte det såg så äckligt ut. Hans vad är ju lättare att gömma i byxorna.

Vi sover ännu en natt på landet och tar oss hem imorgon, kanske svänger vi in till mamma med fruktpåsen.

Kan ni tänka att Frasse satt vid ytterdörren igår och väntade på husse, det var första gången han gjorde så. Antar att vår, min oro, påverkade honom att vänta på ett annat vis.

Det känns som om en kyla svepte förbi, med fara för allt jag håller kär.

Tacksam sitter jag ensam ännu en stund i soffan, sen kommer han hem och vi kan fortsätta vårt liv.

6AE7B362-1E12-4E84-9A39-75C6C07593F5

Det lilla, lilla sköra livet

 

Tuggar luft

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Gårdagen blev en rörig historia där jag vaknar och mår skunk, tar mig upp och bäddar, så det blir gjort. Sen ringer sonen som vabbar med barn som nu verkar ok, kan vi titta upp på eftermiddagen och hälsa på Frasse. Så klart ni kan sa jag och kastade mig i duschen, tvättade håret, packade till landet, jag for som en galning tills de kom. Glass och kaffe blev min lunch och sen gick de ut med Frasse. Jag dammsög mattan i vardagsrummet, ni kan inte fatta hur denna kille hårar när tre personer klappar och rör om i pälsen.

De stack vid tre tiden, då ringde dottern, vi pratade länge, jag värmde lite rester, då ringde maken. Här tappar hjärnan tankar och ordning, jag pratar fel, glömmer vad jag ska göra och känner mig inte normal förrän jag sitter i soffan på landet.

Känner en svag smärta i höger öga, tittar i spegeln och ser att jag har en snygg blödning i ögat. Inte så konstigt som jag har kliat ögonen. Fick bättre droppar av min njurläkare, så nu ska det bara bli bättre. 97757ECA-96BE-488B-AFCA-BB094267D891

Vaknar av ett kraftigt regnande, ont i min ena fot, svullnad som jag smörjer med inflammationsdämpande, vet sjutton inte vad det är. Tungt att vakna, stel kropp med värk, fast glad hund i säng, piggar upp betydligt. Men ynkligare än honom med regnrocken på till regnig promenad får man leta efter. Varken regn eller regnrock var en höjdare, såg att husse fick dra honom med sig i början av promenaden.

Inget lyfter, tuggar bara luft.

Fridens

 

 

Han hon hen

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Inatt blev jag full i skratt åt mig själv, låg där och läste när jag kom till meningen ”Irene formade munnen till en ljudlös vissling.” Det är då jag gör samma övning som Irene. Ligger där och låssas vissla, fnissar och tänker att det inte är första gången jag härmar något ur en bok jag precis läser ur. Var och en är ju lite tokig på sitt vis.

Idag en gråare dag med normal vind, Frasse och jag trampar fram genom buskar och snår. Jag försöker gå lite längre varje dag, men samtidigt gena för att orka. Då blir det besök i buskar och snår. Andra med hundar dyker upp och Frasse skäller och har sig, jag vet ju inte ännu hur han är med andra hundar, mer än att han väl inte var förtjust i hanhundar, tiden lär visa hur det blir.

Och mamma ringer, nyss köpte maken en ny golvlampa och skruvade ihop den i fredags till henne, eftersom hon ringde om att den gamla vikt sig i stången, vilket betyder fixa ny nu. Nu är det hörapparater som ramlar ur, bara personalen kan sätta dem rätt. Glasögonen är inte bra, hon ser inte att läsa Tv-tidningen, andemeningen är att vi ska åka och fixa något med hörapparaterna och glasögonen. Det har vi gjort varje år sedan hon hamnade på boendet. Det försvinner eller går sönder, gäller att hålla oss igång.

Sen har hon hört att en vän på ett annat hem fyller hundra år den 10 januari. Tur att det är långt dit.

Så nu måste jag ringa och kolla var 100-åringen bor, om det är öppet hus, vilken tid, kan någon ta emot mamma med sin rullstol, kan någon se till att hon kommer ner till sin färdtjänstbuss rätt tid när hon ska hem och så ska jag se till att dessa färdtjänstbussar beställs av personal på hennes eget boende, rätt tid, rätt dag. Blommor måste hon ha med sig, jag suckar lite, finns ingen som kan lösa det handlandet åt mamma, tills det slår mig, jag skickar blommor till 100-åringen från mamma.

Fram till dess kommer vi titta in varje helg med frukt och allt annat som hon behöver. Den nya golvlampan visade sig vara helt onödigt köp, för hon hade sin gamla bordslampa, som minsann var bättre än den där golvlampan. Suck!

Sen fyller hon själv år nu i november och vi ska ha två av barnbarnen den helgen. Då får jag fixa kaffe och allt som hör till på söndagen, beställa tårta, fixa present, boka rummet vi ska vara i. För att inte tala om alla jag ska beställa tårtor till, hennes vänner/grannar de ska också äta tårta och fira henne, de anställda på dagen och de på natten.

Jag önskar så att min syster levde och var frisk, tänk att slippa detta, åtminstone varannan vecka. Kunna dela detta med syrran, så som det är tänkt att det ska vara, när vi nu faktiskt var två. Det här att ha ansvar för anhörig, fast man inte är frisk själv, är inget jag ville uppleva. Det är tungt och då slipper jag ändå all personlig skötsel och vård i hemmet, tusentack ni hjältar på alla boenden, ni som hamnat på rätt plats och gör ett fantastiskt jobb.

Själv vill jag bara gräva ner mig och slippa det som känns som en evig kravmaskin, upp och iväg, ta hand om, ring tusen samtal, fixa alla räkningar, handla allt, kläder, prylar, mat, frukt, godis, batterier, glödlampor, schampo, tvålar, tandkräm, crèmer, fixa frissa, fötter, optiker, audiolog osv i evighet. Prata med personal, gilla de flesta, men veta att några smiter och inte är så snälla.

Jag vill inte höra missnöjet, gnället, kraven, jag vill bara vara. Det är roligt att komma dit fullastad med kassar och glädje, hjälpa till, fixa, det ordnar Maggan säger mamma. Så mycket hänger på min kroppsliga ork, det är det jag inte orkar. Så knepigt när personen Maggan alltid har orkar, mer än de flesta, men nu behöver slippa det, när hon äntligen efter 65 år insett att hon Orkar inte mer än andra längre. Men då ska hon likväl orka mer än hon orkar.

Tänker flyktigt på om det blir min tur att bo så där framöver? Att bli en sån som bara är jobbig. Mina friska vuxna barn orkar med nöd och näppe hälsa på sin mormor, jag ryser av tanken på det skamliga. Framförallt hos en av dem som är minst där, där känner jag den skam som hen borde känna. Där ser man, ”hen” funkar väldigt bra i ett sånt här sammanhang. 🙂 Avskyr ordet hen för övrigt och för den delen även skam.

262A2D3D-C5D9-4FB0-A5AA-0B3BDB44D355

 

Gula ögon

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Här ligger en pannkaka med gula ögon, pannkaka blev jag när luften gick ur mig efter 45 minuters promenad. Det var både snurrigt och jobbigt sista biten hem, utan Rulle. Det var så bökigt med Rulle och Frasse, så jag har chansat på att komma runt utan Rulle och utan att tappa kraften i benen. Det har gått bra, men idag var jag så lagom uppkäftig.

Jag droppar mot allergiklådan i ögonen och tänkte att det börjar bli väldigt ömt i ögonen och lite pyttelite klibb. Så nu drog jag i en sträng salva mot ögoninfektion, först ser man inte ett dugg, allt blir klet, sen blir allt gult, tjusigt värre. Just nu kliar det inte och jag hoppas att jag är på rätt spår.

Helgen har varit så skön, jag passade på att packa ihop på lördagen, jag mådde inte bra och sov större delen av eftermiddagen. Som om hela veckans spänningar med allt nytt med Frasse tog ut sin rätt. Idag har jag mått bra, om man bara bortser från pannkakan efter promenaden. 5420479A-8ABF-420C-B638-25F9A1A4D3F3

Frasse är helt underbar, mild och så snäll, lyder mig otroligt bra, snäll och mjuk röst lystrar han till. Nu börjar han släppa mig och sover på olika ställen, måste inte hela tiden ha ögonkontakt. Jag blev lite orolig först, men nu verkar han ha landat och vet vart han hör.

Idag på promenaden hämtade jag bajspåsar på förvaltarens kontor, bra att vi i området får dem ”gratis,” de ligger väl inbakade i hyran, kan jag tänka. Sen testade vi hundrastgården som var uppdelad i två, mycket bra. Där satt vi och jag borstade och borstade, makalöst så mycket päls han fäller.

 

Gonatt mest hela tiden

~ livsglimtar ~ 17 kommentarer

Så trött, varje dag. Tills jag läste vad som stod på allergitabletterna som biverkan; trötthet. Jo tack, var väl inte vad jag behövde nu, när min energi behövs till all förändring med Frasse. Idag har vi självklart varit ute, han har gjort sitt och sen ville han hem. Märks nu att han vet var han bor och tur är väl det, jag känner mig så trött att han gärna får leda mig hem. Men vilket grått och rått väder dag efter dag, börjar känna igen mitt område igen, går de stigar jag gick för många år sedan med Watson, känns så länge sedan och omgivningen har både vuxit igen och hållits efter, så allt ser nytt ut för mig. Till nästa vår kommer jag åter gå under körsbärsträdet och smaka, har jag inte gjort på väldigt länge.

Idag är första dagen han har lämnat lite naturligt avstånd mellan oss, han har inte legat på mig mest hela tiden, inte stått och glott på mig, inte följt mig varje rörelse. Jag hoppas att han fortsätter så här, känner sig tryggare med sitt nya liv.

Snart kommer maken hem då ska vi alla iväg och hämta mina nya glasögon på Kungsgatan. Det var ju stängt i söndags, snopet och korkat att inte kolla upp öppettiderna. Sa jag att vi köpte en säker bur till Frasse i söndags, han hoppade rätt in i buren när den satt på plats, antar att han är van vid bil i bur. Hahaha bil i bur, det skulle jag vilja se, sa ju att jag är trött. Läs bur i bil så blir det lättare att förstå.

Ps. Ser att jag har tjatat om hundburen i flera inlägg, tror jag blir gaggigare och gaggigare. Hahaha!

867D8246-55A8-433D-B8B9-4D216C7D99D0

Rör på mig

~ livsglimtar ~ 12 kommentarer

Andra dagen hemma ensam med Frasse på dagtid, mitt nya liv som hundägare. Lägger mig tidigare och går upp lite tidigare än förr. Idag har allt gått mer min väg och jag känner mig inte så stressig, allt handlar ännu om Frasse. Han är redan väldigt fixerad vid mig, som han var på sin förra ägare, inget problem, bara en väldig uppmärksamhet på vad jag gör. Men han lyder mig väldigt bra och har redan fattat att han inte är välkommen upp i soffan när jag äter något. Annars ligger han mesta tiden nära, nära. 2C0A4A12-6888-4BF2-9F31-1E3D7ED7F484

Sen måste jag säga att han är otroligt lugn och sansad, minns Watson som skällde på posten, morgontidningen och ljud inifrån huset och utifrån. Naturligtvis håller de på att lägga nytt ”papp” på taket och det går för det mesta lugnt till, men dunsar och hamrar redig från och till. Inte ett ljud från Frasse, samma med posten, lyfter huvudet och lyssnar helt tyst och ligger kvar, ett boff har jag bara hört. Haha, Watson gav sig iväg i reafart och skällde ursinnigt på posten, ouppfostrad envis idiot, var han på sånt.

Sa jag att vi i söndags handlade en godkänd hundbur att ha i bilen, klart Frasse ska vara lika säker som oss och barnbarnen, vi har redan två bilbarnstolar i bilen. Idag tog jag inte Rulle med ut, gick en långsam sväng och allt kändes både skönt och bra. Jag drömmer om mer muskelkraft i kroppen, ork att gå längre, men en bit i taget varje dag är ju bra mycket bättre än inte ett dugg. Igår blev det två turer ut med Frasse, maken tog resten.

Imorgon kör maken mig till vårdcentralen, dags att lämna alla blodprov och urinprov igen. Frasse får hänga med  i bilen, lämnar inte honom ensam förrän jag har tränar upp honom på det. Han har ju alltid haft två andra hundar och katt hemma på dagtid, är inte alls van att vara själv.

Nu längtar jag tills vi ska åka till landet, se vad han gillar, släppas lös på vår fina gräsmatta och spela fotboll, det har han visat talang för redan här hemma.

 

Frasse hit och Frasse dit

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Nu hemkomna från ännu en tur till Bromma Block, inköpt godkänd hundbur till bilen, så nu skruvar maken för fullt. Frasse hänger med på allt, maken trampade runt ute i två timmar med Frasse på förmiddagen. Hämtade sonen med familj på vägen, att sparka boll gjorde Frasse vild av glädje

Här ligger han som en liten boll och slumrar på mina kuddar i soffan, sin första kväll med oss.

95DC5038-2E81-4D25-A9A3-B096AD0713FC

Så fort jag la mig i min säng igår, så hoppade han upp och la sig till rätta, sov som en stock tills även jag släckte lampan. Senare hoppade han ner, utan att jag hörde ett dugg, sov i sin egen korg när maken gick upp. En lugn hund, en lugn natt, känns väldigt skönt. Det märks att det är en vallhund när vi gick ute med honom, han kollade att vi båda var med. Han äter utan problem, vi har döpt honom till ”tiggarhunden från Skövde.” Men nu har maken och jag bestämt att han inte ska få något när vi äter, så vi bryter själva tiggandet. Hur lång kan inte nosen bli, halvvägs upp på vardagsrumsbordet?

Snart ska här dammsugas, inte klokt så Frasse fäller hår, jag överdriver inte när jag säger att det är drivor med hår. Jag var ju dum igår och stoppade ner ansiktet i hans päls, det luktar så gott om hund. Men det skulle jag inte ha gjort, jag har glömt bort hur allergisk jag är mot viss päls. Watson trimmades alltid så honom hade jag inget problem med, men kaninen som var lös hemma jämt, han hoppade upp på mitt bröst och slickade mig under hakan och du milde så det kliade av hans saliv och ögonen rann när jag glömde bort mig och kliade mig i ögonen.

Men nu tar jag allergitabletter, köpte nyss ögondroppar mot allergi och kliar mig inte i ögonen, så nu är det lugnt, tänker att bara han fällt klart så blir det bättre, fyra till sex veckor tar fällandet. Gäller att borsta på, när vi är ute med honom, massor som lossnar.

Nu är buren ihopskruvad och ska sättas fast i bilen, så känns det tryggt att ha Frasse med på resor.

 

De e mycke nu

~ livsglimtar ~ 14 kommentarer

Igår blev det lite för mycket för min skalle, alla samtal och åka iväg, handlade hundleksaker, mat och vattenskålar, borste och kam. Vi börjar där, han ska få andra saker senare, vi måste veta hur stor/liten han är till sängplats, bur o annat. Efter en kebab i Bromma block, så drog vi till dottern på en snabbfika och titta på hennes nya fina badrum som nu är klart.

Dessa ungar, lilla H min goaste mullgroda, minst i gänget och sån härlig kopia på sin mamma som liten. Syrran E som precis har börjat skolan har förändrats, menar att det märks att hon har blivit större. Också hon en kelgroda med mycket fantasi och stor lust att berätta. Dottern min, lika är vi, men ändå så otroligt olika, ibland är det intressant med olikheter, får mig att fundera och konstaterar för mig själv att hon är mest lik sin pappa och mormor.

Sonen är mest lik mig på gott och ont, på ett vis förstår jag honom bäst av mina ungar, han reagerar väldigt likt mig och med åren har vi lärt oss att prata om det som låser sig ibland mellan oss i våra liknande reaktioner. Samtidigt som han och jag verkligen pratar otroligt öppet om allt. Dottern är mer distanserad, redan som ung var hon väldigt privat om sig själv. Men det kan ju variera med hennes egen lust och vem hon pratar med så klart.

I köket på landet när vi hade kräftfesten med min morbror, så hamnade jag och sonen i köket, värmande västerbottenpajerna i ugnen, de andra satt ute. När vi hade pratat klart sa sonen skrattande ”polarna skulle ju inte tro det var sant, att jag pratar sex med min mamma.” Men se det är så familjer med öppenhet fungerar, inte mycket är tabu. Minns att min mamma var väldigt öppen med syrran och mig om allt och det tackar jag henne för, ett fint arv att ge vidare till mina barn och barnbarn.

På tal om mamma så ringde hon idag. Hon har en golvlampa med en lampa upptill som är riktad mot taket och så sitter det en liten lampa på stången, som hon har som sänglampa. Jo, säger hon, den har gått av lampan. ”Va, hur menar du, har stången gått av?” ”Ja, allt bara hänger, men jag behöver en glödlampa, kan du ordna det?” Jag fattar ju inget och inte hon heller, hur skulle lampstången gå av? Blev samtal till en av godingarna som jobbar där. Inte heller hon fattade hur det har gått till? Men en helt ny lampa behöver vi köpa till henne. Det ordnar sig till nästa fredag, på väg till landet hoppar vi in med en ny lampa och så får hon träffa Frasse.

Nu har jag bestämt mig för att baka scones och bjuda Frasses matte och hennes mamma på när de kommer imorgon.  De har rest från Skövde, så kanske gott med lite i magen då. Jag känner mig som ett barn som väntar på tomten, otroligt fantastiskt, men jag tror inte på tomten, höll jag på att skriva. Men jag tror inte på det hela förrän Frasse blir kvarlämnad här imorgon.  Så känner jag det, allt har ju gått på sex dagar, blev uppringd i måndags kväll av kvinnan som håller i omplaceringar och imorgon kommer Frasse.

Ikväll ska vi äta lite gott vår sista kväll utan hund. Imorgon kommer ägarinnan, hennes mamma och Frasse från Skövde hit vid 11.30-12.00 och vår son hänger med. Sen när Frasse blivit lämnad med oss kommer sonens fru med ungarna, för att hälsa på vår nya familjemedlem. Så spännande.

Den mindre hunden är Frasse ❤

23B71895-E05F-4568-845F-A67AA3A9E06B

Frasse kommer på lördag

~ livsglimtar ~ 20 kommentarer

Frasse 5 år kommer på lördag … jag är så uppspeedad att jag snart far upp till månen. Väldigt trevlig ägare, vi fann varandra i vår känsla för hunden, som fd hundägare förstår jag att det är hjärtskärande att lämna ifrån sig sin hund, så jag förstår hennes sorg och skälet till att hon måste.

Hon skulle ta med sig hans korg, så doften hemifrån följde med, mat, regnkläder, vinterkläder och koppel. Vi kan ju köpa nytt till honom, när han är van vid oss på alla vis.

Vi stämmer upp i sång hela familjen!5D16DAFD-E087-4727-913D-7E2AF262B207

Det blir fodervärd under prövotid, hon vill ju inte att vi ska sälja honom vidare om det inte funkar. Men om hon kände mig skulle hon tro på mitt ord, om att inte sälja honom vidare om det inte fungerar, utan låta honom komma hem till henne igen.

Nu är hela familjen uppåt, sonen ska börja springa och kommer ta Frasse med sig, T är så glad att han inte tror det är sant. På lördag efter att ägaren har åkt kommer sonens familj och hälsar på Frasse. En sak är lite lustig, sonen vill också köpa hund och den skulle heta Frasse. Vad ger ni mig för det?

Nu ska jag laga mat, vi hörs.

Darrar av förväntan

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Kom nyss upp från grovsoprummet, kastade en massa kartonger och vänder mig om, ser att en ny bokhylla har ställts upp och många nya böcker. Det är väl lyckan både för mig och DanderydsSjukhus som kommer få många nya pocketböcker via mig till korridorsbiblioteket.

Grovsoprummet kommer spela en ännu större roll än det redan gör, min elscooter ska ju få bo där nere.

Hörde av maken att nya Danderyds Akuten nu har öppnats dit trauma och svårare fall ska dirigeras. Sen finns Närakuten kvar till oss som har lättare, vanligare problem, antar att Akuten är det nybyggda huset och Närakuten ligger i den äldre delen, men jag vet inte säkert.

Kommer hem med Ikeas stora kasse med alla böcker, vilket kap. Ser att någon har ringt och talat in ett meddelande. Jag lyssnar och tror inte det är sant, en omplacering av en Västgötaspets finns tydligen möjlighet för oss att ta över. Jag längtar så efter hund igen, tvingas ut varje dag är inte kul, men det kommer bygga på mitt mående till det bättre. Maken kommer gå ordentligt på morgonen, jag kort till lunch, sen kommer sonen flytta hit och då vet jag att T ibland kommer vilja gå ut med hunden och så tar ju maken hand om de två turerna middag och kväll.

Men jag blev så darrig, har inte ringt upp ännu, typiskt är maken ute och firar av en arbetskompis just ikväll. Är det verkligen sant …

Jag bakade ett bröd med grovt rågmjöl, vetemjöl special, rostade hasselnötter och grovrivet äpple.

670D2967-BDFB-4C0A-919A-3A5E54CF5271

Magknas och kalas

~ livsglimtar ~ 13 kommentarer

IBS:en slår fullständigt knut på min kropp, hopplöst när det är som värst och jag dessutom har två släng av annat som härjar i kroppen. De sista ger frys och rys blandat med typ känslan av värmeslag och fibromyalgihalsont, hänger lite POTS över axeln, så blir dagen fulländad. Men det är bara att duscha, packa ihop på landet och draga vidare. 7C9BF47C-E0C8-4218-B186-2AABF090C233

Skynda hem med prylarna, hämta alla presenterna till treåringens kalas. Kör ner och sätta sig utanför sonens port och vänta på mamma, som ska komma med färdtjänstbussen. Sån lättnad när hon dök upp, hissen upp och mot oss stormar glada barn och vuxna. Kramar och mycket prat och skratt, kaffe och ett dignande hembakt kaffebord. Dotterns yngsta kom farande och kastade sig i min famn, så vi har längtar. Även äldsta dottern, nu skolflicka ville sitta hos mormor, fasligt rörigt det här att komma ihåg när jag är farmor eller mormor. Mamma var så fin i nya skjortan jag precis har köpt till henne, håret hade hon också fått hjälp med, sänder en tacksam tanke till personalen på boendet. Hon åkte hem med en stor påse blandad frukt och nybakade bullar, upplyft och glad.

Hemma i stan igen, känner mig trött men glad över att jag kunde vara med min kära idag, mår så gott av att träffa dem. T sa att han skulle ringa mig i veckan om han får, han vill nog komma över efter skolan någon dag. Fika och äta middag med oss, så klart han får.

Nu har vi ätit kasslergratäng och kaffet är klart i termosen, jag tänker ta lite glass till kaffet. Njuta av kvällen med stickning och tv med min bästis vid min sida. ❤

 

Nyp

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

En strålande höstdag med nyp i luften, 3 grader känns väldigt svalt minsann, fåglarna har fått mitt överblivna bröd, längre tur ut än så, blir det inte. Jag håller mig inne, är ännu inte pigg, men maken som ständigt är pigg på en ny dag, har redan gett sig iväg för att gör sitt på områdets städdag. 900BE754-0F96-4EBA-976D-96F0807939A2

Själv konstaterar jag att de flesta sommargrannar håller sig i stan, så fort det är städdag. Det är nya tider, annat kan jag inte säga, det här solidariskt gemensamma görandet i ett stugområde, verkar mest skötas av den äldre generationens män och så några av de som kommer efter. Men det visar med tydlighet samma mönster som resten av samhället, det är alltid någon annan som har skyldighet att sköta om något, vad det än månne vara, så krackelerat har även vårt samhälle blivit.

Med ett suckande inre minns jag vem jag var, när jag var mig själv. Jag var grannen i höghuset som satte lapp i entrén om en gemensam städdag, som vi skulle avsluta med grillning. Jag hade pratat med förvaltaren och fått säckar och plockare till låns, de var nog överraskade, för hur ofta bryr sig folk som bor i hyreshus om sin omgivning, mer än att förvänta sig att någon annan alltid tar hand om allt.

Men vi var ett större gäng som satte igång, trevligt var det och vädret var med oss. Andra grannar som kom på väg hem, tyckte det var ett bra intiativ, åter andra talade om att det där hade andra betalt för att göra. Alla dessa glädjedödande latmaskar som inte kunde inse att vi hade det trevligt. Grillkorv skänkte en familj till oss alla, då de själv inte var hemma och hjälpte till, men tyckte idén var utmärkt.

När jag tänker efter inser jag att de flesta från det huset som var med då, de lite äldre inte finns kvar idag. Jag lånade vid annat tillfälle en sån där skräpplockare själv och gick efter huset vi nu bor i. Då kom en kärring och pekade utanför hennes port, där fanns det massor av skräp, på sidan av huset. Ni ska inte tro att hon såg mig, jag var bara någon som skulle ta hand om skiten. Då sa jag åt henne att hon kunde hjälpa till själv, då jag bara var en granne som plockade upp efter andra. Hon såg bra dum ut och stöp iväg snabbt.

Jag plockade dels för att jag vill ha det fint där jag bor, men också för att röra lite på mig, jag var njursviktig och orkade inte så mycket. Var lagom att gå med en plastpåse i min egen takt, kunde sluta när jag inte orkade mer och var nära min egen port. Jag har läst att andra i nutid motionerar med en plastpåse och plockare i näven samtidigt som de promenerar/springer sin runda. Sånt gör mig lycklig och jag saknar allt jag skulle ha velat göra om jag hade orkat.

Det blåser idag och höstens löv virvlar i kaskader förbi mitt fönster ner på altan och vidare på marken, nu kommer min tid, den svala tid jag trivs med.

Förhinder

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Idag känner jag mig så uschlig, vi var ju iväg och handlade igår och jag skrev att jag inte mådde bra. Blev inte piggare under kvällen, jag går inte in på allt kroppsgnöl.

Jag bad min man att ringa imorse till receptionisten på stället där jag skulle få massage idag. Så nu får jag förmodligen betala hela behandlingen utan att vara där. Men jag kan inte ta mig iväg med Rulle, buss och en bit promenad, det går bort en sån här dag. 4CD3BF20-76D6-47FC-ACAB-F216E6616319

Jag ska sätta mig i bilen senare och åka med till landet, imorgon är det städdag i området och maken drar vårt strå till stacken. Själv ska jag bara vila och titta ut på det gröna.

 

Inget speciellt alls

~ livsglimtar ~ 14 kommentarer

Här de två underbara tavlorna till treåringens vägg. Synd bara att rummet mitt emot tavlorna speglar sig i glaset. Men det överlever ni nog. 🙂
Har precis bakat ihop ett bröd med müsli, hasselnötter, klippta aprikoser och russin. Så bra att bli av med tråkig müsli, blir snopen ibland över att vissa müslisorter bara innehåller rågflingor och andra flingor, sånt kan jag blanda själv om jag vill ha.

Jag har bokat tid hos en massör imorgon och jag har tänkt mycket på det här att ligga ensidigt på en sida av kroppen i soffa. Får ont i skallen, kinderna och öronen av ensidigheten, nu tas krafttag. Sittligger på rygg nu, det och massage borde få ordning på kärringa. Ska väl säga det att jag faktiskt kan sitta som folk i soffan och gör det.

I kväll ska maken och jag köpa barnkläder till sonens yngsta, dottern som fyller tre år, det får bli presenter från min mamma, som denna gång är bokad med Förtjänst till söndag 13.30. Han som missade sist, ringde mig i tisdags när jag satt i taxin på väg hem, berättade att det var bokat. Glad blev jag, hoppas nu att de duschar henne och fixar håret, så hon blir fin. Maken och jag har köpt två tavlor till födelsedagsbarnet, de är så söta. Ska fota dem och visa er senare.

Sen ikväll ska maken och jag till Lidl och handla, det ser jag fram emot, själva premiären hoppade jag över förra veckan, sånt klarar inte jag av. Jag har längtat efter en Lidl i många år, dottern har en inte långt ifrån sig, men dit är det för ”långt” för oss att åka för att handla.

Nu skiner solen och regnet gör det det är bäst på regnar. Alltid märkligt känsla med solregn.

Nu ska jag sätta lite fart. D948A586-C83F-4360-B4DF-D5B8BC984CC7

Samförstånd

~ livsglimtar ~ 19 kommentarer

Kände bara att Rulle vågar jag inte ta med på tunnelbanan, hissen kanske är ur funktion och då ska rullatorn dras upp för varje trappsteg. Så det blev taxi, dyrt, men så trevliga taximän, den första kom från SydAfrika och pratade flytande svenska, han har varit här i många år. Vi pratade barnuppfostran och hur viktigt det var att hålla ordning på sonen som var 17 år. De bor i en av förorterna som jag aldrig vill åka till och chauffören sa att det mest bor skräp där. Knark och knark …

Vi hade så lika uppfattning om fostran, så det kommer nog gå bra med hans son. Vi tackade varandra för ett härligt samtal och jag hann precis in på Smarteyes. Optikern kollade synen, den var oförändrad. Sen fick jag hjälp av en trevlig tös, som hämtade bågar och vi tillsammans kom fram till en båge som passar mig. Jag återkommer med bild om några veckor.

Sen stod jag där på Kungsgatan, helt tafatt, pulsen, trycket av människor på väg, gjorde starkt intryck på mig. Jag är inte van längre, och tänkte mig ett fik. Vetekatten kändes som ett bra val, men jag kom inte längre än till tunnelbanenedgången där i hörnet nära Hötorget. Benen sviktade och jag såg att det låg en Espresso House precis där. Tog mig in och ner för en trappa, går som ett barn när benen sviktar, med en fot i taget, känns alltid konstigt att behöva gå så, men bara gilla läget.

Beställde en cappuccino och en beagle, köade först för beaglen, sen för kaffet och så stuttade jag mot en ledig plats. Men kära nån sånt jäkla liv, från serveringsstället, plus musik i högtalare och framförallt besökarna. Jag överdriver inte när jag säger att jag blev kallsvettig och skakig i kroppen, tappade matlusten efter en stund. Ringde en taxi, samlade ihop mig och bad om en påse att stoppa beaglen i.

ED19E84B-0F0F-48E4-A331-C7C018C12FED

Sitter i busskuren och väntar på Taxi, efter en stund ringer taxikillen och undrar var jag är? Han kommer från fel håll, så jag säger att jag går över gatan och väntar utanför Max. Där kom han, ännu en trevlig man, en Marockan denna gång som också bott i vårt land länge. Vi pratade om invandringen och delade massor av tankar om det, jag menar folk som han som varit i landet 20-30 år pratar flytande svenska, är ju som vilken inföding som helst och det är mycket intressant att höra hans tankar.

Tiden flyger iväg när jag har trevligt och även denna chaufför tackar jag för en givande stund. Stunden av samförstånd med en främling, är något jag skattar högt och inte blir det sämre när de som kört mig verkligen går igång och och vi får det där efterlängtade samtalet som ger så mycket.

Väl hemma knaprande på resterna av smörgåsen, tänker jag att utflykten var som ett besök i den tid som flytt. Jag jobbade under några åt på Kungsgatan, flängde runt i Hötorgshallen och köpte hästkött hos Chilenaren längst in i vänstra hörnet varje fredag. Staden, pulsen var ett med mig, då var jag hemma i min stad och för den delen stark frisk och orädd. Rädd och rädd, det var läge att vara smart och tänka sig för när man som jag var ensam ute, både i Stockholm och i andra länder jag reste själv till.

Visst blåser det idag, men solen strålar och det är Magganväder, svalt och skönt.

Ja, tänk vilken tur, ännu en dag jag känner mig lycklig.