Kategori: Tankar

Mönster kaffeslurk och annat löst

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Idag fick jag kontakt med en skolkompis, så roligt att höra hur livet blev för honom. Vi ska träffas med respektive på en fika på landet i sommar, det ska bli kul. Lite uppåt som jag var plockade jag fram mönster och mönsterpapper, här skulle det fixas, tanken är att sy sommarklänningar till flickorna tre. Asså jag har inte sytt på massor av år.

Upp med mönsterpappersrullen och så mönstret, rita och rita som jag har gjort så otroligt många gånger i mitt liv.
När ungarna var små sydde jag väldigt mycket till dem och till en kemtvätt vars kunder ville ha hjälp. Så jag har varit duktig, sytt bröllopsklänningar, kavaj till maken och sånt man inte ger sig på som nybörjare.
Men hahaha det var då, nu ringrostig och darrhänt. Min tanke var att sy ärmlösa klänningarna av något av alla mina aldrig använda klänningar som bara hänger. Sen finns det så klart mängder av tyger … men var, förmodligen nerpackat i källaren.

Så när jag nästan är klar med mönstret kommer jag på att NU just NU ska jag testa att göra det där kaffet det plötsligt stod om överallt, till och med kvällsprogrammet i SVT hade en som visade hur man gjorde. Vad det heter? Måste kolla minns inte just nu. Här kommer det … Dalgona coffee Koreansk kaffedrink.

Till två personer i en vispbar bunke 4 msk socker, 4 msk snabbkaffe och häll över 4 msk kokande vatten. Vispa av bara sjutton 2-3 minuter, blir tjockt, lite pösigt. I höga kaffeglas, lägg i ett gäng isbitar och häll på 2 dl mjölk i varje glas, toppa med skummet. Det var gott, men jag tycker det var rätt starkt själva skummet, nästa gång ska jag inte ta så mycket ovanpå mjölken och isen.

Min man satt och konfererade med flera på sitt jobb, han jobbar ju hemifrån som alla som kan. Han undrade vad sjutton jag gjorde, vispa på högsta, kastade ispåsen upprepade gånger i golvet för att dela på isbitarna och några satt ändå ihop och kastades på diskbänken några gånger. Jag skulle också undrat vad det var för oljud hahaha!

Tillbaka till att sy, i min kreativa yra tog jag fram kartongen med alla mönster. Tänker sätta mig och drömma lite, tänkte sy mjukisbyxor till femåringen och elvaåringen eller T-shirt. Leta lätta mönster, det blir som att börja om, antar att det är som att cykla, har man en gång lärt sig, så sitter det där det ska, när man prövar. Men vingligt lär det bli, minns inte ens hur symaskinen träs.

Idag ringde en av njurläkarna mig. Oroat mig att jag har en urinvägsinfektion på väg. Tänkte redan i söndags att jag ville kolla det hela, ringde njuravdelningen på söndagskvällen och fick via en sköterska remiss att lämna kissprov. Idag ringde läkaren och provet var ok. Himmel och hav vilken lycka, jag är så skiträdd för UVI, framförallt blir jag så sjuk och det tar så lång tid att bli frisk. Sen väldigt rädd att det ska gå uppåt, har ju bara en njure, donerad av en vän.

Eftervården av min njure har varit så himla bra, jag litar verkligen på dem, hittills har allt fungerat så bra. ❤️

9FFE3E10-B1CD-4020-BF13-262B195BCEFE

Nu planerar sonen och jag för midsommar, han kör förrätten med sill på olika vis och jag det vi grillar och allt runt det. Sen har jag ett recept på en tårta med hembakt botten, lemon curd, grädde och jordgubbar som blir årets midsommartårta. Det är sonen som lagar all mat i deras hem, han är verkligen duktig, dottern likaså. Något jag är väldigt stolt över, att båda blev som mig med matlagning, intresset och lusten att planera och laga mat både till vardags och fest. Bakar gör inte sonen, det gör hans fru så gott. Men min dotter hon kan också baka, där dräller det ut surdegsbröd, tårtbottnar och gud vet allt ur ugnen. Tror hennes yngsta snuffla kommer bli som oss matmänniskor, åt hennes bullar sist vi träffades, så fina, runda med god fyllning och hon är tre år. Det ska börjas i tid … våra stod ofta vid spisen på en stol för att steka mat.

Nej för tusan nu ska jag fixa klart med mönstret.

Fridens!

Humle men inte Dumle

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

En strålande om än luftig dag med björkar som susar, humle som lovar och syren som doftar ikapp, för de som har lukten i behåll.

Irriterade mig på ordet hemester, sonen sa att det inte var nytt, när jag tyckte det var larv. Tänker på alla familjer som aldrig har annat än semester hemma. De har inte råd med mer, är kvar hemma under semestern. Men nu tänker jag på ordet hemester som ”tillverkats” för att Corona kom. Plötsligt måste alla vara hemma, ojoj, låt oss döpa om årets elände till något hippt att säga.

Den där hemestern har visst givit husvagns och husbilsförsäljningen en jättetopp. Undrar om de tänker på att den rara staten har lagt en massa skatt på inte bara husbilen utan också på att ha den stående på tomten året runt. Som om en privat tomt var statens P-plats.

4DDEAC98-211A-4676-B42F-2B10D06A5C66

Idag har en granne på andra sidan vägen visning av sitt hus och det är så många där och tittar att det inte är klokt. Nu ska vi alla ha hemester och då ryker de röda stugorna i en farlig fart. Jag har suttit ute och tittat på folk som vallfärdar till objektet, bilar kommer och åker. Hundar, vuxna och barn, nej, nej tänker jag ibland när hundar är med, stora rackare, vill inte ha en symfoni av hundar som skäller tillsammans mot varandra. Barn i olika åldrar pratar, hoppar och skrattar, jajaja tänker jag, kompisar till mina barnbarn.

Vem minns inte somrarna under uppväxten i hyrd stuga i stugbyn, så otroligt kul vi ungar i alla åldrar hade. Badade, tältade någon natt och for omkring, så spännande det var att leva, lite småkär i en 13-åring som inget såg. Det är så jag tänker när barnfamiljer tittar på grannens hus, dessa barn och mina barnbarn kan göra somrarna till något magiskt.

Bevingat

~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

89042561-1C76-4C8A-8186-08D7B3DA8109
Ser ut i det skira mångfärgade gröna, som droppar sakta efter regnskuren. Nyss satt jag på trappen och konstaterade att jag inte kände doften från nyklippta gräset. Märkligt att inte känna det, men alla tänkbara äckliga dofter får spunk när de kommer till mina luktceller. Då missas inte en not, rak på och in bara. Efter min Tp=njurtransplantation fick redan väldigt många duktiga luktceller extra påslag av det sjukaste slaget säger maken. Finns inte en doft jag missar tyvärr, mer än när jag är förkyld eller allergisk.

Celler, vad kan de inte hitta på. När jag kaffemostern vaknade efter sövningen vid Tp så var det te jag ville ha. Te och te, det fortsatte som om jag plötsligt vore engelska med en sjuk längtan efter te. Kaffe smakade inte gott, tog säkert över ett halvår innan jag började bli mig själv igen och vilja dricka kaffe. Vad vill jag nu med dessa ord säga? Jo, min vän donatorn dricker bara te, år ut och in, aldrig kaffe.
Minns cellerna vi får vid Tp från givaren? Spännande tankar, men jag får väl vara glad om det bara handlar om te eller kaffe.

Tar en banan och läser att den kommer från Ecuador, nog känns det märkligt att den har rest så långt för att hamna i min hand. Det här med avstånd vid resor har ofta fått mitt inre att fladdra till. Minns så väl första resan utan våra barn, mamma passade dem hemma.

Jag sitter vid en pool på andra sidan jorden, ser ut över havet, en pelikan sittande på en övergiven rest från en bryggstolpe och längre ut i Mexikanska golfen hoppar delfinerna. Då tar jag fram mobilen och ringer mamma och barnen, hör deras röster i mitt öra, de i ett kyligt höstsverige och jag i värmen. Det har aldrig slutat förvåna mig att vi hör varandra via mobiler. Det är så fantastiskt att jag inte har ord för själva känslan. Förr satt sladden i väggen och på något konstigt vis var det lite lättare att förstå kontakten, men med en mobil, en liten rektangel i handen. Tänker någon av er så, eller är det bara jag?

Så regnar det igen, gillar faktiskt trummandet på taket, alla ljud som hör till regn.

Igår fick jag en kasse med tidningar och böcker av min morbrors fru och hon fick en av mig. När vi kom hit upptäckte jag tre böcker, en Bevingat som jag har läst halva natten i. Alla dessa bevingade ord, ord med historia, bildliga uttryck, ordspråk och talesätt. Så intressant, bara att suga i sig.

Tjing!

 

 

Hökögon

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Äntligen finns jag igen, om ni visste så besvärligt det är att inte vara någon, att inte kunna legitimera sig. I måndags var vi till poliskontoret och i onsdags kom beskedet att mitt leg fanns att hämta. Får nog tacka coronan för den lilla mängd människor som sökte pass och annat.

En familj med tre mindre barn var där samtidigt med oss, pappan parkerade bilen, så mamman passade på att mäta ett av barnen, prick 100 cm sa mamman. När jag var klar med mitt stod pappan ensam med barnet för att mäta. ”Han sa, nu ska vi se … och jag svepte förbi på väg ut och sa ”prick 100 cm.” Han blev ju såååå förvånad och skrattade, ”snacka om hökögon hahaha!” Klart jag sa som det var, att mamman redan hade mätt ungen. Dagens roligaste skratt! Man har det inte roligare än man gör sig.

Idag smider jag planer, packa lite ska jag, landet över helgen, vi har jord och annat som ska dit, tar mycket plats i bilen, lika bra att ta med det nu, så nästa gång vi åker får vi med oss allt som behövs för att stanna längre.
Jag ska handla med mig frukt och lite choklad till mamma och tre Skagenbakelser, en till henne och de andra till min morbror med fru på vägen till landet. Morbror med sin lungsjukdom sitter ju där han sitter,  kommer ingenstans, så jag slänger in lite gott att äta och tidningar. Sen har jag beställt som buffé för mig och maken från en Saluhall vi har med underbar mat.  De får plocka ihop olika rätter, som vi kan äta när vi kommer fram till landet.

26AB328F-E0FD-49C9-B9BC-1CCF8DB515C3

Så oroligt allt är, inte bara här hemma utan i hela världen. Tänker ibland att det börjar bli som de där katastroffilmerna. TV visar hur folk slåss, rånar butiker och folk, slår ihjäl varandra om de får en chans. Inspelat i nattens mörker, rusar dessa galningar runt och har badboll i IQ. Ingen vanligt tänkande människa kan tänka att polismannen som kvävde killen gjorde ett uns rätt. Oavsett att han som dog tydligen var ett riktigt as, välkänd inom polis och domstolar. Inte lite illa han har gjort andra i sitt liv.

Sen läser jag vidare, statistik över vilka som blir skjutna av poliser i USA, mest vita. Då tänker jag på det här jäkla ”rasistkortet” som allt för många kör upp i ansiktet på folk, så fort de kan när någon privat eller polis påpekar att de inte sköter sig. Men samtidigt är det så att färgat folk har det motigt och mycket skit ligger och skvalpar i botten. Samtidigt som just de har möjligheter, samma som fattiga vita, men med föräldrar som knarkar bort sina liv, sina barn, så är ekorrhjulet det sociala evigas rundgång.

Vems fel det är … vi har ju alla ett eget ansvar, det tycker jag ofta glöms bort, i alla fall i vårt land, här verkar det mesta alltid vara någon annans fel eller skyldighet att ta ansvar. I landet där allt är gratis i uppväxten och mångt och mycket subventionerat som vuxen.

Samtidigt tänker jag på mig själv här i mitt land och all förändring som skett med dessa invandrare. Minns från min skolgång, en kille som kom från ett annat land och gick i vår skola. Han var sjuk och behövde medicinsk hjälp som inte fanns i hans land. Det var spännande att titta på honom och fundera över hur det var i hans land, aldrig vad jag vet var någon elak mot honom.

Sen var det äldre tonåren, då mötte jag svarta amerikaner som inte ville åka till Vietnam, desertörer.  Varför var det bara de svarta som deserterade? Rätt många mötte jag på discon i Stockholm, trevliga och spännande killar att prata med. Minns att en sa ”att det svåraste var att lära sig svenska, för alla svenskar ville prata engelska.” Så var det då, även andra arbetsinvandrare av den rätta sorten, som ville arbeta och behövdes lärde sig svenska. Det är inte så svårt att förstå, att vi inte hade något emot de invandrare som kom då.

Ååå fy här kunde jag skriva mängder av skäl till att invandringen i nutid är så …

Jag hoppar över det hela. Inser att jag och ett gäng vanliga människor med sunt förnuft skulle kunna ösa skutan torr, och få det mesta på fötter. Man måste vilja och våga.

Fridens på er alla över helgen 🌹🌹❤️🌹🌹

Legimittation …

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Idag har jag besökt ett poliskontor. Äntligen ska här göras en ny legitimation, maken som hämtar paket på posten åt mig slarvade bort mitt leg. Tack vare det har han fått hämta och betala ännu mer än normalt, för utan leg är man körd. Det jag beställer typ garn och stickor får han hämta, jag måste beställa det i hans namn, han är den enda som har leg att visa när paket ska hämtas. Så idiotiskt, men nu har jag lämnat alla uppgifter till polisen och fått ett foto taget, så hemska dessa bilder alltid ser ut. Inte för att jag känner mig så vacker, men är jag så ful, får en va gla man redan är gift.

Nu fick ni så ni teg alla soldyrkare som ligger och svettas, kämpar på mot framtida hudcancer. Asså jag är ju så usel på värme, spelar mer i skuggligans mästerskap, där är jag OS vinnare. Jag får ångest när termometern sticker iväg på detta viset, hoppas på en lagom svensk sommar. Vad ska vi ha det där ordet lagom för om inget längre är lagom?
Jag har upprepat min önskan om en luftvärmepump på landet, inte för värmens skull, utan för att använda den som svalkande AC på sommaren. Tänker mig att det ska fixa sig vilket år som helst, så slipper vi släpa AC-klunsen vi har här hemma fram och tillbaka.

Idag hade jag tänkt börja rita av och klippa ut mönster, tänkte sy tre sommarklänningar till mina barnbarn. Enkla ärmlösa klänningar … men jag har som ingen fart i mig, saknar mitt riktiga jag. Att bara ha tankar om saker jag ska göra och sen blir det inget mer, fast jag har allt framme. Det går mig på nerverna, att känna kreativiteten pocka på och allt det oftast leder till är sockstickning. Vet ni hur många sockpar jag har liggande, mest barn men även vuxen? 12 par och så vantar så klart. Det är så vilsamt att sticka sockor, meditativt att bara upprepa maska på maska.

Är det någon som fattar detta nya med Block? Jag blir så trött på skiten, mellanrum i texten klarar jag utan block. Allt annat är så rörigt och jag har massor jag inte klarat av att räkna ut hur man ska göra.

Så ska man äta middag, maken som ofta hanterar stekspade och stekpanna för att han tycker det är kul sa; Panerad rödspätta, hemgjord remoulad, ärtor och kokt potatis. Tack sa jag.

Tjing!

Gråter och skrattar

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Jag konstaterar tacksamt att min surdeg hänger med ett bak till, fina bubblor i surisen som tack för ”maten” jag gav degen. Så nu jäser en ny deg med rågsikt, aprikos och fikon de två sista som jag har skurit ner i lagoma bitar.

Sa jag att vi köpte en ny kaffebryggare?
Så här var det, på landet i lillstugan där maken sitter och jobbar upptäckte han att ungarna sist gången de var där glömde att ta bort kaffefiltret med sump. Maken diskade ur och satte på kaffe, som smakade skit rent ut sagt. Han körde igenom med bara vatten flera gånger men smaken satt kvar. Så den bryggaren är bara att kasta. Det är då jag kommer på en lysande idé, vi köper ny hemma, tar med den gamla till landet och ger ungarna den som redan finns i vårt kök på landet.

Nu visste ju jag vad jag ville ha för kaffebryggare, självklart ingen Melitta billigt från Ica, utan nu jäklar i min låda slog jag till med en värsting i testväg och prisväg en Mocca Master. Halleluja vilket kaffe, vi prisar den varje dag, värd varje öre. Allt detta skrivande om kaffe och bryggare för att jag satte på några koppar och satte mig i soffan. Under tiden jag har gjort degen och kaffet har maken sorterat skräplådan.

Så kommer han med en liten burk, sån vi förr förvarade film i.

Om du någon gång ska förvara något dyrt och känslomässigt värdefullt, som inte ens är ditt, något du alltid flyttar runt för att inte tjuvar ska hitta och ta, om du inte är hemma. Om du då till slut tappar bäringen på burken, den lilla burken ligger inte någonstans av alla ställen den har besökt. Då gnager det år ut och in i min skalle, senast förra veckan. Så jag har letat och letat.

Så kommer han då med den lilla burken, säger ”Här får du något du kommer bli glad att jag hittade!”
Glad? Jag brast ihop i en skakig, tårfylld mänska som inte trodde det var sant. Burken och allt fanns kvar, jag plockade långsamt upp hela min mammas livs smycken. Tårarna rinner och jag har som en inre orkan av tusen och en känslor, som tittade jag i ett kalejdoskop. Ser mamma för min inre syn, uppklädd och fin i set av smycken som hör ihop. Min lilla mamma som inte hade så mycket smycket i sitt skrin, hon hade själv lagt de värdefulla i denna lilla burk och gömt hemma. Jag lovade att ta hand om den åt henne, om något hände.
Det är inte mycket materiellt en vanlig människa lämnar efter sig när de dör. Men det som stannar kvar är ju alla minnen och band vi har till varandra.

Efter en stund kommer maken skrattande från skräplådan, i handen håller han en kortlek i sitt pappfodral med oskyldiga bilder på nakna damer. Vi fick oss ett stort skratt av minnet med den kortleken.

Ett par vi under alla år ungarna växte upp umgicks med, spelade kort med. Vi upptäckte att han blev så himla generad över nakenhet och jag köpte så klart en kortleken med nakna kvinnor. Blandade och delade ut, hans min när han såg de nakna kvinnorna var obetalbar, vi skrattade så vi höll på att dö. Vi fortsatte umgås, spela fyrmansvist, äta god mat och ungarna lekte, såg hyrda filmer käkandes popcorn och godis. Så många mysiga år vi fick, idag är maken till min vän död och hon själv är omgift. Det var hon som aldrig blev sig själv efter hjärtoperationen i vintras. Dialys tre gånger i veckan och stroke som tog bort mycket av det som var hon. I veckan som kommer ska vi träffas och fika ute bakom huset med hennes nuvarande man, hon klarar av att förflytta sig med rullator.

Nu ska jag ut och slåss en vända med degen.

Tjing!


Efterlängtat besök av dotterns familj

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

En så underbar försommardag i vår mysiga park med föräldrar och alla lekande barn, ännu bättre blev det när dottern med familj kom på besök.

Glass, tårta och hembakta kardemummabullar, livet leker och barn hojtar runt om, ett liv och ett kiv.

Våra barnbarn, E och H så efterlängtade känner jag verkligen mer än vanligt när E kommer sprintande som värsta OS-löparen och ropar MORMOR! Den längtan och glädjen kan man inte ta miste på.

Nog känns det snöpligt att inte kunna avsluta längtan i famnen på varandra.
Hålla avstånd när man bara vill krama, pussa och vara nära.

När man inte ses så ofta så ränner ungar iväg på längden, även yngsta H verkar ha tappat mycket av bebishullet. Den lilla roliga raringen pratar som bara den och nog är det bra kul att förstå vad hon säger mer och mer.

När hon kom och sträckte sin lilla hand med självplockade blommor mot mig, då klappar mormorshjärtat av kärlek. Denna Goa MumsMums till unge med empati i mass och starkt känsloliv. Så minns jag hennes mamma som liten, fullt ös medvetslös, men så stormande glad och nyfiken på livet som dottern var, är det inte många som är, möjligtvis H då. Så i dotterns familj är det yngst som är mest lik mamma, i sonens familj är äldst mest lik sin pappa.

Fy tusan så jag älskar alla mina skunkar.

Fick fina blommor från dotterns trädgård de där stjärnflocka som jag är så förtjust i och vill så i mängder av olika färger på landet, vilket år som helst.
Nu spelar och dunkar partybåten förbi vårt hus, tänk att jag en gång orkade och njöt av dansdunkljud. Nu är det skönt när dunket tunnas ut för att försvinna över nejden.

Nu har vi gjort en stor sallad med massor av smaskens i.
Middagsdags!

Kram på er alla Tjing!

Så lycklig över livet

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

En strålande dag med besök på Agabryggan och glasskiosken, solen glittrade förföriskt i vattnet, tärnor och mås cirklade runt och vågor skvalpade. Vem  tackar nej till en glass med kolasmak och havssalt, toppat av en kula kokos.

Vi åkte runt ön och njöt av vårens skira grönska, det gröna i alla tänkbara nyanser fullkomligt nockade mig, så ljuvligt att få leva. Ännu ett stopp vid Elfviks gröna ängar med får och lamm, ner till havet och ut i solblänket igen. Här låg det på mer vind, vi vänder blicken ut mot vattenvägen till Stockholm. Massor av båtar stora som små slängde mjukt vågor efter sig och jag njöt in i själen av svallets kluckande.

Ensamma var vi inte, överallt folk på lagom avstånd, det promenerades, satts med glasstrutar och kaffekoppar i nävar var jag än tittade. Vi njöt tillsammans med ansiktet mot solen, havet, livet, helt befriade från alla tankar om Coronans oro. Jag närde drömmar om allt jag kan åka till med min blivande kompis scootern. Ibland sjuder det liksom i mig av liv och lust, igår och idag är det mer liv än vanligt i tanta.

769CE36F-AE60-4D9A-A04F-BBC4FCFD7BDA

Gårdagen var starten på helgens finväder, där satt jag med min sons familj, ungarna for omkring som ungar gör och yngsta sa så där ogenerat som bara barn kan tills de har lärt sig, vad man får säga, be om  ”farmor kan ni köpa en sparkcykel till mig.” Båda bröderna sparkade runt som galningar, så visst ska Stintan också få en sparkcykel. 

Idag ringde sonen, bad liksom om ursäkt för tiggandet, men ville bara säga att om vi nu köper en sparkcykel, så skulle det vara en rosa Elsa Frost sparkcykel. Så det inte blev fel sort, bra att ungen vet vad hon vill ha hahaha. Jag ska skicka efter en idag, mysigt att få vara givaren till min lilla tiggerska.

Snart är det torskrygg vilandes på en bädd av spenat, ägg och persiljesås ska hällas över, in i ugnen och sen ett räkregn över det hela, sa jag potatismos. Middag på G!

Friden och njut nu, ut med er i sol och natur, packa ner fika och dra iväg. 🌷🌷❤️🌷🌷❤️🌷🌷

Lugn bara Lugn och jag

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

När barnen var små hittade jag av en slump Kristina Lugns böcker på biblioteket. Hur jag hittade just henne måste varit en gudasänd knuff mot rätt hylla, poesi och dikter har aldrig varit sånt jag normalt har sökt mig till.

Men här fann jag mig både ahaande och fnissande i Kristinas texter. Den här ensamstående mamman, med sina fantastiska konstaterande av livets märkligheter i sina texter.

Så dog hon nyss och jag har tänkt och känt att nu dör det helt enkelt för många av alla de som varit mina medföljare i mitt liv. Jag har läst deras böcker, hört dem på sommarprogrammet, sett dem på tv, i filmer och rent av på riktigt ibland.

De alla är ju en bit av mig, har skakat om mig, masserat mina tankar, knäppt mig på näsan, fått mig att skratta gudomligt gott.

Kristina Lugn var ju sävlig som en sengångare på zoo, men hennes tankeskärpa var det inte fel på. Visst är det spännande och för somliga outhärdligt irriterande när hon släpande sig sig fram i det talade ordets rike.

Tänk om hon hade mött mig, jag som förr var så snabb i tanken, att jag ofta visste vad den som talade skulle säga härnäst. Avbröt dem för att avsluta meningen, herre min gnu, om det gick för långsamt. En så irriterande ovana att avsluta folks meningar. Det är nog likadant idag med mig, avbrytaren. Blev ni inte tokiga på mig, ni mina vänner?

Min syster Tina/Kristina var mer som hon Lugn, pratade inte så mycket och var just oftast lugn. Hon fick spader på mig vid något tillfälle och skrek att jag inte lyssnade, bara pratade om mig själv. Ja, det var nog så då på den tiden … har det gått över?
Men det är inte så lätt alla gånger, att prata med sengångare som inte vill prata om nära saker, ibland inte vill prata alls.
Så det var väl lika bra att jag aldrig mötte Kristina Lugn. jag hade min egen Kristina Lugn att växa upp med.

Jag läste just en krönika av Cecilia Hagen om Kristina Lugn, en i raden av kändisar som ville säga något om poeten, människan. Avslutningsvis två rader av Kristina Lugn som jag tycker visar på hennes genialitet och lättillgänglighet i poetiska tankar.

”Över ensamma och älskande råder samma lag/Vi måste alla skiljas från oss själva någon vanlig vacker dag.”

13FAC3EA-1528-41EA-8A88-5D5BAF5F4893

Svengelska

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Jag lyssnar rätt ofta på inspelade intervjuer på swebb tv och finner mycket av den riktiga konversationen där. Alla får ha sina åsikter och det pratas runt och rakt på om de problem vi har i samhället. Det händer att de ibland pratar engelska och jag lyssnar, slogs plötsligt av att de pratar ju engelska.
Tänk att jag förstår, förstår vad de säger! Jag blev så överraskad av den insikten, jag pratar ju inte engelska till vardags eller annars heller. Att mina 6 år av skolengelska på något vis har utvecklats genom åren är ju fantastiskt, inte har jag varit medveten om att förståelsen blivit så bra.

Reste mycket som yngre och pratade med hela kroppen, satt på en tidningsredaktion ett tag och fick översätta lite som skulle in i tidningen. Syrran min hängde ihop med en engelsman och där fick jag också träna, hans släkt kom på besök, jag har aldrig brytt mig om ifall något prat blev fel, bara prata på och lära sig av sina fel. Det har tydligen lönat sig att lyssna och våga prata.

82153CC2-F4F2-452B-92F2-3313C351D751Idag med ömsom regn ömsom snöblask har jag beställt fönsterputs. 🤦🏻‍♀️ Blir lite snopen när en ensam kille kommer. Trevlig och duktig, och noga, men det tar tid, normalt tar det två timmar för två putsare att bli klara, idag tar det två timmar för fyra fönster, men så välputsade fönster. Nu är det inglasningen på balkongen och vardagsrummets fönster kvar. Blir också glad över att ge en invandrare jobb, men han skulle haft en kompis med sig. Att jag tittar på timmarna beror på att de har en basavgift på 395kr sedan 245kr per timme och jag brukar betala mellan 7-800kr till de andra två fönsterputsarna jag har använt mig av. Jo, men visst ja, det blir ju Rut avdraget, det gör ju det hela som jag har tänkt mig.

Ps. Han har både munskydd och skyddshandskar på sig. Ds

Nyss ringde rehabkvinnan och bokade in prövning av scooter på måndag. Men äntligen, det ska bli så fint att få den, hoppas den nu inte blir stulen direkt. Jag drömmer om att maken, Frasse och jag ska ut och må bra, glasskiosken med uteservering måste besökas och allt nybyggt nere vid stora bryggan. Tänk vilken frihet, efter min löjliga cykelträning i måndags är min kropp helt knäpp igen. Men ok det var inte bara träningen, igår slog vi rekord i att flänga. Allt passar kroppen på att ta ut dagen efter.

Först var vi till en bilfirma och bytte till sommardäck, sen till mammas boende med en lax och räksmörgåstårta som räcker till nio personer. Den var till personalen och min mamma så klart, jag sa att de fick göra som de ville, bara mamma fick en bit. Jag tackade för deras fina arbete, att både vi och mamma var så glada att de fanns. Hon stod där med strålande ögon och log hela hon, med munskydd på, som alla har där på sitt jobb. Ännu ingen corona på boendet, det tackar jag så mycket för.

Sen gasade vi till landet, en timma dit och sen hem. Vi hade glömt att hämta ut ett paket på posten på vårt ”landet Ica.” Passade sen på att sätta upp nystrukna gardiner, så nu är det så fint i stugan till nästa gång vi kommer. Sent kom vi hem sent och jag mår skunk på grund av det idag och inte att glömma cykelträningen.

Men själen mår prima, att ha skapat glädje med smörgåstårtan till så många, sånt mår jag bra av. Sen ska man inte underskatta att bara komma ut och iväg en stund, träffa två roliga, trevliga killar som bytte däcken, äta på McDonalds utan att gå in, så klart. På den parkeringen är det alltid mycket fåglar, dessa kajor så orädda och faktiskt både söta och vackra. De flesta satt på räcket, en flög och satte sig på bakspegeln, före det drog maken snabbt upp fönstret, för en ville sätta sig där och tigga.

Visst måste man må bra av så mycket möten och händelser i sitt eget mikrokosmos.

Nu ska jag sticka några varv.

Ha de bra nu!

 

På väg

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Igår gjorde jag duktiga saker här hemma, packade och torkade ur här och där. Idag är jag inte så stark, så maken tar hand om resten. Här har jag varit sedan början på mars och nu är det dags att åka hem, fortsätta hålla sig undan, men ta tag i saker som behövs göras i stan.

Fönsterputs, städning, tandläkare, återbesök tandläkare, har bitit av en yttersida på en tand längst bak, hundspa. Efter de veckorna är vi inne i juni och längtar, åker hit igen. Sen blir jag nog kvar här …

Alla mina kära är friska ännu och det gör mig lättad, oron ligger och gnager i bakhuvudet ju mer jag läser och tar del av de som varit/är sjukas berättelser. Så otroligt otäckt virus, det har lyckats täcka in alla organ och måenden. Kan inte låta bli att tänka att det är gjort av människa, som ”klippt in” olika coronavirusdelar för att få något som slår ut folk ordentligt. Sen behöver det inte vara medveten spridning från början, men gud vet vad de pysslar med i många läskiga labb världen över. Kina har nu lyckat sprida dödlighet runt världen flera gånger och jag hoppad världen kan gå ihop sig och kräva att Kina skärper upp allt som har med spridning av farliga virus att göra. Något slags rejält skadestånd skulle utkrävas, så rejält att de verkligen skärper sig.

Jag har planerat beställa en stor smörgåstårta till personalen på mammas boende. Dessa kvinnor och män gör ett gott jobb och mamma min trivs och säger att hon har det så bra. Nu när solen skiner vet jag att de sitter ute med rejält avstånd till varandra. Vilken tur att viruset inte kom på hösten, utan nu när vi hela tiden gått mot den ljusa, varmare tiden. Så vi alla kan mötas utomhus, jag ser så fram emot att fika med sonens familj på baksidan av vårt hus, där finns bord och bänkar.

Jag gav just min man en fin utmärkelse ”Bästa Skurkärringen” sa att han har blivit nästa som mitt tidigare jag. Det är verkligen inte dåligt, men jag har tränat upp honom från början. Hihihi tänker på när vi flyttade ihop och dammsög vår lägenhet en trea, varannan gång. Han undvek hela tiden att dammsuga under soffan och annat. Så jag gjorde likadant och så visade jag honom, hur det såg ut där under när det hade gått lång tid. Aldrig något problem med dammsugningen under möbler efter den visningen.

DD43807F-BABD-438F-87A6-15074A974614

Nu ska jag hjälpa till med det sista innan vi kör hem.

Fridens på er alla!

En kopp kaffe och rån

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

C4CF801B-43D8-4A37-B79D-D94560060FA0

Efter regn 22 mm kommer solsken, dagen har varit vårlik fast jag inte har varit ute idag. I lördags var vi till en Gårdsbutik och köpte kött från gårdar runt omkring oss. Jag blir ju helt salig av att titta ner i deras frysar med fint paketerat kött, vi köpte en ny köttbit för vår del, rostlock med kappan kvar, skars upp i rediga biffar, grillades med bara salt o peppar, gudagott. Det blev en fin födelsedagsmiddag och så firad jag blev både på Facebook och med mobilsamtal.

Klart vi köpte mer kött, fläskkotletter och köttfärs, kommer handla ännu mer varefter. Han som ägde affären hade lamm och jag som älskar lammkött ska nog se till att köpa en låda, när det är säsong. Ägaren en trevlig, pratsam man berättade att de hade blivit rånade helgen före.

Han hade stängt affären, men inte låst ytterdörren, in stormade en afghan med machete och skulle råna kassan. Som ägaren sa till oss ”vem har kontanter i kassan nu för tiden?” Alla betalar ju med kort.

Dessutom ligger affären ute i spenaten med bara ängar runt om. Hans hund gjorde utfall mot idioten som rusade ut ur affären. Ägarens polare ringde polisen som som vanligt inte kunde åka ens på pågående rån. Så ägaren slog afghanen med en rörtång och så hjälpte polaren till att bunta ihop rånarna för klart att det var en till i deras bil och kasta ut dem i skogen. Många timmar senare kom polisen och undrade vad som hade hänt, undrade över blod utanför affären och blev upprörda när de fick se vad ägaren hade försvarat sig med, rörtången. Men det la sig när han berättade att han blev hotad med en lång machete.
Ja, herregud vad ska jag säga om detta lands kurva rakt ner i botten?

De åker runt i vårt land och tar vad de kan, från deras stampade jordgolv till svenskt boende, logi och allt därtill från svensk befolkning, men inget är gott nog till dessa kriminella skithögar, kan inte annat tänka om dessa kriminella.

Så där, nu sitter jag ute i humlesurr och fågelsång denna milda vårdag. Svart vit flugsnappare har nyligen kommit tillbaka efter vinterns utflykt till värmen, han sjunger gudomligt jämfört med många av de vanliga fåglarna. Det är kirp, tjutt, dudu, dutt dutt, tvirpa tvirp, tvitt tvitt härlig orkester.

Vi pratade om hur snabbt tiden går när man bor här, jag tror det är min tionde vecka och vi planerar att åka till stan några veckor. Jag har bokat fönsterputs och Lina ska komma och städa. Sen framöver är det tandläkaren, jag har fått en tid, lika bra att få det gjort. Kommer bli ett nöje att åka tillbaka hit i slutet av maj.

Tänk jag har en hund som ligger helt fri vid mina fötter på altanen, han sticker inte iväg vilket vår andra hund skulle gjort. Så otroligt olika hundraser är, sen har ju varje hund en egen personlighet dessutom. Jag har pratat, mailat med första ägare om Frasses päls, den är något i hästväg och jag undrade vad hon tidigare gjort med den. Så det blir rakning framöver, så slipper vi allt hår inne och Frasse slipper svettas/flåsa i kommande värmen. Hon har två stora vallhundar som hon har rakat ner, de ser inte kloka ut först sa hon, men de blir välmående av att vara svalare, det växer väl ut på ett halvår. Tursamt umgås jag inte med folk som har samma ras, så ingen behöver ta illa upp över snaggningen hahaha!

Nu ska jag brygga en kopp kaffe.

 

 

 

 

Kraxe slår larm

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Tänk att resa till tippen med ännu mer grenar och sly kan vara så givande. Våren bara är så mild och inbjudande efter vår väg med hagar så typiska för vår del av paradiset. Tänker på alla stenar från istidens rullande som folk förr fick bända upp för att få en åker att odla. Enebackar och stenblock stora oövervinnliga klunsar som ofta blivit kvar som gröna öar i åkrar.

Jag har fotar för att visa allt underbart på vägen, men se det blir inget av med det, bilderna sitter i mobilen och jag kan inte flytta dem hit.

Mitt i detta skrivande börjar vår kråka Kraxe flyga förbi vårt fönster och helgalet kraxa så pass att jag tänkte, nu jäklar händer det något där ute. Hoppar upp och tittar ut, tame sjutton sitter inte räven, en ännu lite vintersilvrig och äter upp Kraxes bröd, som vi har lagt ut. Kraxe satt i en björk och tittade säkert surt ner på räven, maken och jag njöt av spektaklet.
995A2B7D-3EA1-49AD-83B8-764261F6FB44

Japp, nu får ni ta fram förstoringsglaset så ni ska se räven. 😊 Där är lillstugan där maken sitter och jobbar hela dagarna. Samma stuga som också kallas ungarnas hus.

Men tillbaka till resan mot tippen. I en stor åker sitter, ligger, står, fjädrar sig mängder av svanar. Dessa vita vackra mot åkerns lera och lite grönt, vad gör de i åkrarna varje vår? När bonden plöjer och maskarna kommer upp förstår jag, men de kommer att vara där i åkrarna i många månader.

Sen åker vi förbi som en skog av bara björkar, dess stammar står så tätt och är så otroligt vackra. Jag har aldrig sett så koncentrerat växande björkar förr.

När vi kommer fram till tippen så håller de som sköter om stället på att med skopa skyffla hushållssoppor ner i en container. Tro mig där i utsprängda berget sitter och flyger enorma mängder tärnor, måsar och till min jublande lycka två stora korpar. Jag har bara sett två korpar en gång tidigare, att de var, är två beror på att de håller ihop hela livet. Jag är så fascinerad av alla slags fåglar och just korpar skulle jag vilja ha i närheten, så att jag får se dem lite oftare.

Nu mina vänner ska jag titta på en film.

Fridens

 

 

 

Nollåtta eller bondläpp

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

På bilens fönster faller enstaka vattendroppar, tur att maken kände på sig och tog in alla sängkläder som hängde på luftning. Så skönt att bädda nytt och krypa ner kväll. Maken handlar på Ica Rimbo och jag håller koll från bilen, män i alla åldrar nu för tiden kan alla se ut som grottfolk. Kamouflagekläder, urtvättat, halva arslet bart, risigt hår i hela ansiktet, hårsnoddar både fram under hakan och bak. En grupp på tre, en lång smal vildvuxen, en kort närmast dvärg likaså och så den tjocka varianten med kagge rakt fram, skitiga kläder oj, ska inte glömma kepsarna. Fy tusan, vilka tjejer vill ha den här varianten av grottmän?

Inte ett munskydd eller skyddshandskar på en enda mänska, hur ska jag tolka det? I Roslagen får man inte corona på en lördag. Alla behöver handla, men undrar om de har funderat på det här med att leva? Så dyker han upp med snyggt välvårdat skägg och hästsvans … nog har min acceptans för manlig hästsvans plötsligt blivit större.

Vi vanligt folk som kliver ur bilar och går mot entrén till affären, vi är inte så vackra precis. 😀 Vardagskläder som inte riktigt räcker till runt kroppen, det putar och stramar.  Slitet och missklädsamt till vårt bleka anlete med hår som spretar om nu inte mössa eller keps håller det hela på plats. Alla med stinna plastkassar med veckans längtan att ta hem och laga till, eller bara dra upp en påse chips eller ostbågar som kan doppas i gräddfilsdippen. Fnissar för nu kommer maken och vad lyser igenom ena kassen … ostbågar till husse.

Så nu bär det av hem, det blir grillad entrecote, potatis i ugn och råkost så klar.
Jo, skulle väl säga att jag gillar större delen av mitt eget folk, fast de kan se ut som bondläppar och det säger jag inte med det förakt landets folk ofta benämner mig och de mina, vi nollått:or. Men ett är säkert så här ser inte folk ut på andra ställen, ställen kanske närmare stan, men jag passar väldigt bra in nu för tiden, tjock själv och korviga fula vardagsbekväma kläder där resår spelar en huvudroll med sitt elastiska varande runt den obefintliga midjan. Håret ser precis så risigt ut som på de andra, men dock rentvättat.

Mys på nu, ni alla nollåttor eller bondläppar ni alla duger så förbaskat bra. ❤️
7FA9BDB0-6F28-4C86-99AB-40A6A7D0124A

Förbenat efterhängset duschdraperi

~ livsglimtar ~ 15 kommentarer

595FD786-862F-4435-88D5-6B5F3BD93CB7

Alla kan tappa resåren och behöva lite extra hjälp. 🤣

En sån underbart strålande solskensdag, sommarkänslan fick mig att sitta i solen längre än jag borde, borde inte alls. Men kunde bara inte låta bli att låta mig omfamnas av ljuset och värmen. Jo, men jag höll ihop klänningen över bröstet och funderade på att hämta en sjal … har ju tagit bort början på hudcancer på bröstet en gång och kollas varje vinter. Känns inte rätt att ta hudklinikens tid, om jag inte hjälper mig själv, sköter mig. Jag får det av medicinerna, så det är ju inte så där värst mycket jag kan göra, mer än sitta i skuggan.

Men så intensivt fåglarna sjunger och jag lyfts i själen av deras toner om bråttom, bråttom, samla ihop allt till vårens bon och nytt liv. Livet vaknar där ute igen och jag kan inte annat än avundas allt som så skickligt startar upp varje vår. Att livet kommer fortsätta oavsett om jag, eller vi människor finns här. Det är nog många som inte inser hur lite/inget vi har med naturen och djuren cykler att göra. Har vi med det att göra är det mest negativt sorgligt nog, fast vi finns, alla vi som vill väl och alla de som verkligen jobbar för att hjälpa till med djuren och alla arters överlevnad.

Efter sex veckor på landet mår jag strålande fläckvis. Kroppen hittar på lite varianter som jag får klaga över, men psykiskt så är jag i stark balans. Finns bara ett som är riktigt uselt, jag rör knappt på mig. Maken går ju långt med Frasse ett par gånger om dagen och själv har jag vuxit fast i soffan. Konditionen är usel och jag vill inte säga att det bara är mitt fel, hahaha hur låter inte det? Vad jag vill är underordnat vad kroppen klarar, är den yrslig och  svag i knäna, så blir det inte mycket gående av. Veckan jag var ensam med Frasse var tuff för mig, att vara på G hela den vakna tiden. Alltid knappt om tid till nästa promenad, några utesvängar var tvingande bli lite längre för Frasses skull och jag kastade bollar, rackarns bollar. Detta lakade ur min kropp och den blir ju inte direkt piggare som jag kunde önska, det var en tacksam kropp som jublade när maken kom hit.

Corona? På ett vis är jag trött på allt som skrivs och pratas om eländet, men lik förbenat dras jag till rapporteringen. Själv har jag inte varit in i en affär mer än apoteket en gång för några veckor sedan. Det är maken som sköter all handling med skyddsvantar på och mig i bilen görandes korstecken för hans skull. Än har vi klarat oss tror vi, kanske hör vi till de som inget märker av eländet, vet jag ju verkligen inte.

Nu har jag ännu en vän som opererade hjärtat och blev dålig efter det, någon slags infektion i benet, där de hade tagit en bit av en åder till hjärtat. Som om inte det räcker fick hon och maken corona. Så nu ligger hon isolerad på NKS, tror nog att de flesta av oss nu känner någon som blivit sjuk eller också dött.

Jag har en irriterande upprepande upplevelse som jag vill ha hjälp med att klura ut svaret på, varför det gör som det gör. När jag duschar har jag duschdraperi runt själva duschutrymmet, detta förbannade draperi som kletar sig fast på mig, det är så äcklig känsla. Jag ryser och muttrar, inget hjälper, jag har inte så stort i duschutrymmet,  men varför måste det klistra sig fast på min kropp. Böjer jag mig ner kan du ge dig sjutton på att det fastnar mellan skinkorna när jag reser mig upp. Åhhh detta efterhängsna äckliga draperi, som åker i tvätt ofta som straff.🤺 Attack!

Nu ska vi äta en gryta till middag, sen ska jag mata min nya surdeg med vatten och mjöl, imorgon ska jag baka med den för första gången.

Önskar er alla en bra vecka, imorgon ska jag till Hallstavik och ta 3-månaders kiss och blodproverna. Blir inget möte med min njurläkare, vi har telefonmöte nästa vecka om provsvaren.

🌺❤️🌺