Vi började till påsken, här skulle kalasas och has trevligt, det blev inställt pga väder och Corona. Sen var det till min födelsedag, som ställdes in pga väder, denna gång mest Corona. En försenad planerad födelsedagsfest med tårtor, tävlande, skoj och grillad middag nu på lördag ställs in pga väder och Corona. Men skam den som ger sig, vi siktar på nytt datum … Men erkännas ska att jag tycker det börjar bli tjatigt nu, glad att vi inte har handlat all mat som var tänkt att bjuda på.

Av sju fågelholkar har bara en fått nya hyresgäster, de nya holkarna kom kanske upp lite sent. Som vanligt är det skönsjungande svartvit .. lucka .. 😀 mitt minne är som en såll vissa stunder. Blommorna gör det de är bäst på blommar i våra få planteringar, inga rådjur har ätit tulpaner och annat detta år. Skulle behöva rensa runt i rabatterna men kommer jag ner orkar jag inte så länge, sen kommer jag inte upp själv. Maken drog iväg med golfklubborna, det gjorde han rätt i, så jag får bara vara, med ytterdörren öppen, fågelsången kliver in och jag njuter i min soffa.

I tisdags träffade jag min nya tandläkare, en ung lite försiktig kvinna, noga kollades allt och en äldre kollega hämtades för att diskutera hur det bäst ska göras med tomma platsen där tanden lossnade förra sommaren. Dessutom tog hon foton på undersidan av min tunga, något vitt växer där och jag är rädd att det är cancer igen. Så bild och remiss till en tand/käkkirurg som kommer skära bort den och skicka till labb. Så skönt att få det gjort.

Jag ber om att bara få vara ifred, är det så jäkla mycket att be om? Ränner hela tiden på något som har med kroppen att göra. Urtrött på mina inlägg som så ofta handlar om sjukvård.

Här tappade Wp min text, skriver in lite av den igen.
När jag gick ut från tandläkaren hoppade jag in till grannen, ortopedspecialister med rehab. Ville höra med en vän som jobbar i receptionen, om jag behövde remiss, för att få en kortisonspruta i min ständigt värkande artrostumme? Det fixade hon och trodde inte mina öron när jag fick samma datum som återbesöket hos tabdläkare bara några timmar senare.

Trevlig helg 🔆🐄🔆

När vi åker till och från landet har jag blivit så snopen av att se svanar i åkrarna och inte få heller, ibland har jag inte hunnit räkna dem när vi kör förbi. En översvämmningsvår efter idogt regnande hade naturen skaffat en sjö vid en åker, så många svanar har jag aldrig sett på land och i den lilla sjön tidigare. Jag undrar så ifall de alltid har suttit i åkrarna hela våren och i så fall varför? Maskarna kanske är extra lätta att komma åt, vad vet jag.

Men nu jäklar i min låda läste jag att det har slagits rekord i en ort strax utanför Umeå, ett rekord av svanar hela 8,400 mot tidigare rekord 6,600. Finns det en svansjö där undrar jag, eller sitter de i ortens åkrar och käkar? Vi har ju svanar i havet här hemma i stan, jag blir inte klok på dessa svanar på landet i åkrarna. Fascinerad och väldigt undrande.

Idag har jag storgråtit då sonen blev konstaterad med covid19, jag har tänkt så länge att han varit utsatt på många olika vis via jobb och lite andra saker och att han bergis kommer åka på skiten. Jag blir rädd, han är i den åldern det drabbar många illa och man dessutom, det är ju de som oftast dör. Så nu kommer min själ vara i gungning tills han är frisk igen.

Denna påsk var en lisa för själen, men kylan och behovet av att inte frotteras inomhus, fick oss alla att vara klädda för polarkyla.Vi började med sonens middag på långfredagen med lammstek och lammytterfile, rödvinssås, smörstekt brysselkål och potatisknyten med potatis, lök, morötter och jordärtskocker, gungande i smör. Avslutning med ostar, favorit Gorgonzola och bondost. Jag kan garantera att våra middagar inte är någon bantningskur precis, utan ett möte i gourmandernas paradis.

Påskafton var det maken som stod för maten, själv stöp jag i soffan på eftermiddagen och sov allt för länge. Kroppen kunde jag sälja billigt denna helg, men det går så länge det går, sen går luften totalt ur. Men maken är upplärd och tuktad i matlagningskonsten av sjusovaren.

Förrätten bjöds en Toast Skagen att dö för, sonens insats, sen ägghalvor med laxröra med pepparrot så gott. Så middagen var räddad, Porchetta fyra timmar i ugn. Små potatisar med klyftad rödbeta och lök allt ugnsbakat Fetaostsås till det hela.

Efterrätt, vit choklad smält med varm grädde, citronsaft och citroncest. Den stod i kylen i timmar för att vispas upp före servering i glas med smulad kaka och lite mer cest ovanpå. Det blev helt tyst när gänget tog första skeden av efterrätten. Så gott!

Igår trodde jag verkligen på våren, då solen så generöst bjöd på sig själv. Vore det inte för blåsten som tog i mer och mer efter tiden gick, kunde vem som helst tro på vår. Sonen åkte hem med familjen och vi var alla så nöjda över vår mysiga men kalla påsk. Jag har ljugit ungarna fulla med berättelser om livet, här har djupa saker avhandlats. Min mammas stroke, varför kan hon inte gå och varför är hennes arm så svag?

Vi kastade oss in i hjärnans vindlingar och lät blodproppen fastna i den del som styr kroppens rörelser. Hjärnans inblandning i allt som sker, så spännande att prata om. Vad händer om proppen sätter sig i den del som styr talet? Afasi, jaha, det är så det hänger ihop.

Frågor om min morbrors död tog L upp, L, han som kände på sig att det var dags för min morbror att gå. Döden döden, så mycket att prata om, fundera på, som människan gjort i alla tider.

Äntligen satt vi där ungarna och jag pratandes om allt i livet, aldrig lever jag så intensivt som när jag ser deras stora intresse över allt märkligt farmor berättar. Högsta vinsten av tillfredställelse, att kunna skapa detta totala varandet i nuet i en 6-åring och en 11-åring. Syrran har ännu inte ron i kroppen, så lillsyrran fick stöka med sitt.

I morse när jag vinglade upp och in på toa, ser jag snön som yr, vitt på marken och inser att maken och Frasse är ute i aprilvädret. Snabba kast mellan aprils väderlekar, vilket jag faktiskt älskar. Mardrömmen vore att sitta i ett land med evig värme och sol, så fantasilöst. Vår kommande sommar ska tuktad med AC inomhus för första gången. Så denna sommarvärme känner jag en något nyfiknare längtan efter, när den kan tuktas med AC när min kropp smäller av.

Snart ska vi packa ihop och draga vidare, maken får sitt första vaccin imorgon, så lika bra att åka hem idag och tillbaka efter sprutan. Hoppas ni alla har haft en skön påsk med möten, god mat och vila.

Med posten kom idag brev från Danderyds sjukhus, både den vanliga remissen till provtagning och bekräftelse på att jag kommer få vaccinet via dem. Tror jag blir bokad nästa vecka … jag känner mig 😀 fast kanske är det så här det kommer kännas långt framöver 🤥?

Ännu inte hört något provsvar, såret ser ut att förbenat långsamt läka? Vågar inte tro det riktigt än.

Nu ropar maken att Kålpuddingen är klar!

Så tjing för denna gång. 🐑

Så blev det vitt ute igen och snön yr lite till och från sedan igår, visst ser det kallt ut på bilden? Men bara några grader minus bjöd Bore på.

Jag vet inte vad jag har gjort senaste tiden, dagarna bara flyter ut och snabbt har veckorna hastat förbi. Stickar så klart, läser och löser korsord, sen det där joxet mellan, som inte går att smita ifrån, tvätt och plock.

Ännu håller jag på och byter bandage, det är ett hål (efter stygn) kvar som inte vill läka och imorse var det lite var just där. På med Alsolsprit, tvätta rent och så nytt bandage. Nej, jag har ännu inget provsvar fått, men är ju övertygad om att det inte är någon mer cancer där.

Förra helgen sjöng vi för sonen på hans födelsedag i mobilen, han vill inte firas på något vis, så vi får väl rätta oss efter det, fast jag tycker det är botten. Alla tillfällen att ses är värdefulla och ännu mer nu med Corona i hälarna. Fast sista födelsedagen ute för dotterns dotter var en regnig historia, men allt går utom små barn.

På fredag ska jag till frissan, klipp och sling med munskyddet på, min frissa har alltid munskydd. Sen i helgen får vi kanske besök av Frasses första ägare, vi tar en fika på baksidan av huset, med rätt avstånd mellan oss.

Dottern min fick fnatt när hon hörde att vi skulle träffa någon som kom från en annan del av vårt land. Hon överdriver så lätt och jag lovade att hålla två meters avstånd till besöket.

Läser på Fb njursida om alla som fått både första och andra vaccinsprutan, men Region Stockholm är ju sämst i klassen, de har inte ens börjat beta av de äldsta efter de äldre på boende och med hemtjänst. Jag ligger i fas två och känner irritation över att de banne mig inte kan organisera ett dugg. De påstod att vi hade så mycket unga människor i Stockholm, därför skulle vi få mindre vaccin. Så fan heller, vi får procentuellt så mycket vaccin som vi har gamlingar. Precis som alla andra regioner. Det ljugs om så mycket, bara de slipper stå ansvariga för ett dugg, alltid någon annans fel om inte annat. Allt för många politiker är bara bläk! Jag förstår att det blir problem när det inte kommer tillräckligt vaccin, men ljug inte om orsakerna.

Roligare än så här blir det inte idag, min hjärna är som en tom påse.

Kram på er alla. 🌷🐄🌷

Lördagen resultat 550 kg batterier. Några ton skrot och bildäck. Ett kassaskåp, tre mopeder och cyklar i mängd.

Kassaskåpet var det brytmärken på, men tjuvarna hade inte fått upp det, så dykteamet öppnade och fann en plånbok och lite andra saker. De ringde upp ägaren till kassaskåpet som berättade sin historia och fick tillbaka sina saker. Han och frun åkte utomlands, på köksbordet hemma låg almanackan där tiden de skulle vara borta stod tydligt att läsa. Så tjuvarna tog det lugnt och rensade hela villan inklusive kassaskåpet.

Tänk så mycket jag fick uppleva, se och höra vid vårt besök hos dykteamet på kajen.

far jag med scootern med ett av barnbarnet Leo 6 år stående mellan min ben. Han får vara med och gasa, det är en stor stund för honom. Efter en stund byter jag unge till Wilma 4 år, hon njuter en tag, men verkar inte riktigt lika intresserad, det viktigaste är att det är hennes tur. Sen är det T:s tur, jag frågar om han vill och var beredd på ett nej, när man är lite cooool och elva år är det kanske inte ballast i stan att stå mellan farmors ben och åka. Men klart han ville, han fick gasa själv, jag sa till honom att ”jag ser inte ett skvatt, så ta det lugnt.” Men det gick så bra, lärde honom hur man tar trottoarkanter och hur man slipper dem ifall man passar på att köra upp och ner där kantstenen är nedfasad.

Vi var på väg mot äventyret på Agabryggan, hela sonens familj och så vi två med Frasse. Vid kajen fanns dykare, kranbil, containers, här döks det för fullt, upp hissades skrot i mängd. Det var spännande när de drog upp gamla kassaskåp, mängder av däck och 30 bilbatterier, cyklar, en modern fast rostig moped, många sopcontainers, burar som de har i affärer osv osv. Hur sjutton ska vi få slut på allt dumpande av skräp i vatten och vår natur. Inte blir det bättre av att snö dumpas ner i vattnet från bryggor, mängder av grus och skräp från det dumpandet, plast från däck, metaller och från avgaser. Hur kan man påstå att man tänker på naturen när man tillåter sånt?

Efter en stund tog vi oss till en fin ny lekplats där de minsta lekte en stund, vi vuxna satt på en vacker plats vid vattnet med fina bänkar och en marfastgrill. Så fint att se hela området efter stranden så omtänksamt omgjort. Breda bryggor, planteringar, grillar några fik och restauranger, på tal om grillen jag först pratade om så invigdes den av någon genom att skita i den, lämna efter sig en bajshög och toapapper. Sånt förakt många har för oss i vårt land, en sån sak skulle aldrig hänt under den tid jag växte upp.

Sen bar det av hem igen, vi var genomblåsta och nöjda med dagens spännande input. T körde stående framför mig hem, när han klev av sa han ”jag älskar dig” och jag svarar samma, min fina grabb som ska till Göteborg under sportlovet med en släkting som har hus där.

… och jag känner mig så nöjd med min vårdcentral. Ringer och frågar om jag kan boka en tid till distriktssköterskan? Får förklara att mitt sår aldrig läker på vänster sida, 17 dagar sedan operationen. Hon bokar in mig direkt kl 13.00 till sjuksyster Anna.

Så tacksam att bli omhändertagen av ett proffs, hon tog in en läkare som tittade, så nu får jag komma tillbaka på måndag och framåt tills det har läkt som det ska. Min vårdcentral gör mig aldrig besviken.

Men en sak retade mig i väntrummet. Vårdcentralen vill att alla tar på sig munskydd när vi kommer in, ”de vet inte var folks munskydd har varit” så det är bara sprita händer och ta på upplagda munskydd. Redan ute i kassan syns och hörs hon, den enda utan munskydd, babblande högljutt i mobilen.

Självklart satt hon i mitt väntrum, den enda som inte satt på sig munskydd. Jag njöt när en karl med ryggrad hämtade ett munskydd, gav henne och sa ”ser du inte att du är den enda som inte har munskydd”? Hon började protester om att hon har astma … det har jag också och ännu en kvinna sa att det har hon också. Fan så skönt det är ibland, att det fanns en med ryggrad som gjorde det vi alla fegisar tänkte. Heder till honom, om hon går utan ute kan vi inte göra något åt. Men sitta på en vc och strunta i andra, dessa egon ska bara ha däng.

Nu med alla spretande (trådar) suturer avklippta, gör det inte ont på samma vis i såret, jag ser fram emot en fin helg. Mamma ska få besök och lite ska donas med här hemma som vanligt.

Maken är och handlar, skaldjur till middag. Känner mig så glad och lättad att jag fick hjälp med såret. Nu kan jag andas igen.

Idag vaknar jag tidigt och har ont i skallen, ligger och småsover på förmiddagen i soffan och ser för min inre syn plötsligt Frasse tillsammans med vår första hund Watson, de står tillsammans i vårt vardagsrum. Jag häpnar av hur verkliga de ser ut … hör hur Frasse på riktigt går ut på golvet, kastar upp tennisbollen i luften. Så fint besök, jag känner mig lycklig, tänker ju ofta på Watson.