Dyka efter skräp

Lördagen resultat 550 kg batterier. Några ton skrot och bildäck. Ett kassaskåp, tre mopeder och cyklar i mängd.

Kassaskåpet var det brytmärken på, men tjuvarna hade inte fått upp det, så dykteamet öppnade och fann en plånbok och lite andra saker. De ringde upp ägaren till kassaskåpet som berättade sin historia och fick tillbaka sina saker. Han och frun åkte utomlands, på köksbordet hemma låg almanackan där tiden de skulle vara borta stod tydligt att läsa. Så tjuvarna tog det lugnt och rensade hela villan inklusive kassaskåpet.

Tänk så mycket jag fick uppleva, se och höra vid vårt besök hos dykteamet på kajen.

I strålande sol men kylig vind

far jag med scootern med ett av barnbarnet Leo 6 år stående mellan min ben. Han får vara med och gasa, det är en stor stund för honom. Efter en stund byter jag unge till Wilma 4 år, hon njuter en tag, men verkar inte riktigt lika intresserad, det viktigaste är att det är hennes tur. Sen är det T:s tur, jag frågar om han vill och var beredd på ett nej, när man är lite cooool och elva år är det kanske inte ballast i stan att stå mellan farmors ben och åka. Men klart han ville, han fick gasa själv, jag sa till honom att ”jag ser inte ett skvatt, så ta det lugnt.” Men det gick så bra, lärde honom hur man tar trottoarkanter och hur man slipper dem ifall man passar på att köra upp och ner där kantstenen är nedfasad.

Vi var på väg mot äventyret på Agabryggan, hela sonens familj och så vi två med Frasse. Vid kajen fanns dykare, kranbil, containers, här döks det för fullt, upp hissades skrot i mängd. Det var spännande när de drog upp gamla kassaskåp, mängder av däck och 30 bilbatterier, cyklar, en modern fast rostig moped, många sopcontainers, burar som de har i affärer osv osv. Hur sjutton ska vi få slut på allt dumpande av skräp i vatten och vår natur. Inte blir det bättre av att snö dumpas ner i vattnet från bryggor, mängder av grus och skräp från det dumpandet, plast från däck, metaller och från avgaser. Hur kan man påstå att man tänker på naturen när man tillåter sånt?

Efter en stund tog vi oss till en fin ny lekplats där de minsta lekte en stund, vi vuxna satt på en vacker plats vid vattnet med fina bänkar och en marfastgrill. Så fint att se hela området efter stranden så omtänksamt omgjort. Breda bryggor, planteringar, grillar några fik och restauranger, på tal om grillen jag först pratade om så invigdes den av någon genom att skita i den, lämna efter sig en bajshög och toapapper. Sånt förakt många har för oss i vårt land, en sån sak skulle aldrig hänt under den tid jag växte upp.

Sen bar det av hem igen, vi var genomblåsta och nöjda med dagens spännande input. T körde stående framför mig hem, när han klev av sa han ”jag älskar dig” och jag svarar samma, min fina grabb som ska till Göteborg under sportlovet med en släkting som har hus där.

Strålande vårväder

… och jag känner mig så nöjd med min vårdcentral. Ringer och frågar om jag kan boka en tid till distriktssköterskan? Får förklara att mitt sår aldrig läker på vänster sida, 17 dagar sedan operationen. Hon bokar in mig direkt kl 13.00 till sjuksyster Anna.

Så tacksam att bli omhändertagen av ett proffs, hon tog in en läkare som tittade, så nu får jag komma tillbaka på måndag och framåt tills det har läkt som det ska. Min vårdcentral gör mig aldrig besviken.

Men en sak retade mig i väntrummet. Vårdcentralen vill att alla tar på sig munskydd när vi kommer in, ”de vet inte var folks munskydd har varit” så det är bara sprita händer och ta på upplagda munskydd. Redan ute i kassan syns och hörs hon, den enda utan munskydd, babblande högljutt i mobilen.

Självklart satt hon i mitt väntrum, den enda som inte satt på sig munskydd. Jag njöt när en karl med ryggrad hämtade ett munskydd, gav henne och sa ”ser du inte att du är den enda som inte har munskydd”? Hon började protester om att hon har astma … det har jag också och ännu en kvinna sa att det har hon också. Fan så skönt det är ibland, att det fanns en med ryggrad som gjorde det vi alla fegisar tänkte. Heder till honom, om hon går utan ute kan vi inte göra något åt. Men sitta på en vc och strunta i andra, dessa egon ska bara ha däng.

Nu med alla spretande (trådar) suturer avklippta, gör det inte ont på samma vis i såret, jag ser fram emot en fin helg. Mamma ska få besök och lite ska donas med här hemma som vanligt.

Maken är och handlar, skaldjur till middag. Känner mig så glad och lättad att jag fick hjälp med såret. Nu kan jag andas igen.

Snöfritt

Sittligger i soffan muttrande för mig själv, operationssåret har ännu inte läkt efter 16 dagar och småblöder, fast stygnen verkar ha försvunnit som de skulle. Jag tror jag har kommit på felet, när vi … ja, maken måste hjälpa till, jag ser inte ett skvatt av den delen av kroppen. Nå, tjocka magvalken drar jag upp, så det slätar till operationsstället och så på med större aqua resist plåster. Tror nu att det kommer läka ihop om jag inte drar upp och antagligen isär såret så där, tänker att det är det som har dragit isär hela operationsområdet. Inte har jag heller hört något provsvar, det kan dröja hur länge som helst. Antar att allt bara handlar om förtur för covid nu för tiden på labben.

Igår var jag ut med scootern och Frasse, jag njöt av turen, luften och omväxlingen. Men du milde tid, hundskit överallt, så pinsamt att folk verkligen tror att det som göms i snö är borta. Folk har alltid klagat på hundskit och vi som sköter oss tröttnar på att också få en släng av sleven. Men jag ser hundskiten som ännu ett tecken på tidens nedåtgående kurva, har nog aldrig sett så mycket. Skräp överallt, hundskit, ritat på väggar, allmän förstörelse av busskurar och allt tänkbart. Likväl bor jag på en plats som ännu är förskonad från mycket av det jag ser i andras områden.

Samhället visar uppåtgående toppkurva för misshandel, bedrägerier, våldtäkt, mord och allt fanstyg vi tidigare saknat i denna mängd i vårt land. Löfven måste vara nöjd nu när han är bäst i varje gren, det kan han skryta med när han åker runt och delar ut våra skattepengar till EU-medborgare som ska få medborgarlön via våra EU-pengar och fortsätta gå extremt tidigt i pension, medans svensken som ska betala jobbar över pension.

Respektlösheten för naturen och vår gemensamma omgivning har tagit över, det syns så tydligt när man åker mot vissa trakter, väggrenen är full av skit. Jag låter arg, men är egentligen ledsen över förfallet vi har bjudit in i vårt land.

Men livet går vidare som tur är.

 

 

Inre besök av kärlek

Idag vaknar jag tidigt och har ont i skallen, ligger och småsover på förmiddagen i soffan och ser för min inre syn plötsligt Frasse tillsammans med vår första hund Watson, de står tillsammans i vårt vardagsrum. Jag häpnar av hur verkliga de ser ut … hör hur Frasse på riktigt går ut på golvet, kastar upp tennisbollen i luften. Så fint besök, jag känner mig lycklig, tänker ju ofta på Watson.

Idag bjuds ispussel 🦉

Har varit till Danderyd och opererat bort några cm extra där födelsemärket med cancer satt tidigare, nu bara vänta på biopsisvar. Vilken tur att jag fick samma läkare som förra gången, så mjuk och trevlig, skrattar så gott när vi skämtar.

Tänk att hon kände igen mig, jag satt där i väntrummet med munskyddet på tillsammans med ännu en patient. När läkaren pekade på mig att komma, svarade jag med att peka på den andra kvinnan med munskydd och undra om hon var säker på att det var mig hon villa ha med sig. Hon ”kände så väl igen mig” sa hon, vilket inte jag gjorde med henne just då. Skrattande gick vi in i det lilla operationsrummet.

Snart ska maken åka och handla färdig mat, vi har ännu inte bestämt vad vi ska äta. Själv ska jag bara ta det lugn, har tagit Alvedon 665 som jag hade kvar, funkar nog bra när bedövningen släpper.

Kram på er 🦒

Dagens is

… blir ju sällan total, då båtar hela tiden tuggar upp rännan. Det är speciellt ljudet från isen när båtar tar sig igenom. Många arbetspråmar kör ofta förbi, jag är väldigt svag för dem och allt de drar, puttar framför sig. Känns ibland som om de släpar runt på halva stan, plus grävskopor och annat de behöver.

Vaknade tidigt imorse, oro i kroppen inför den lilla operationen imorgon. Känner mig inte speciellt orolig, men tydligen är mitt undermedvetna oroligt. Orolig är jag att de ska hitta fler cancerceller, men själva operationen är ju inget att oroa sig för. Bedövning, snitt, skär bort, sy igen.

Nu ska vi iväg provköra bil. Tjing🌷

Aldrig vara avslappnad och glad 🕊

Tänk så jag kan skratta åt Frasse fri och lycklig på landet, det här med snö är hans grej. Han har hoppat runt, rullat sig och tryckt ner nosen och frustande tagit upp den. Bollen sökte han i 15 cm snö, svår att hitta, men skam den som ger sig.

På tal om snön, under söndagen var det strålande sol och i orörda åkrar gnistrade det som om en vinternattshimmel fallit ner. Så gudomligt vackert och jag som en torr trasa suger i mig allt det vackra och får lyckokänsla över att leva.

Ännu en dag med strålande sol lockade mig ut idag, hämtade scootern och åkte runt i området. Nu var pulkabacken perfekt preparerad för åkning och en längre och en kortare isbana har kommit till på ena sidan. När jag kom in i källaren igen passade jag på att kasta gamla instruktionsböcker, säkert 20 år gamla. Folk har svårt att skiljas från sina faktaböcker, i stället för att kasta dem klämmer de in dem bland de andra böckerna. De tar bara plats och ingen vill ha dem. Jag vet, för det är jag som till slut rensar bort skräpet och städar i hyllorna.

Som vanligt någon idiot som hade ”varit” på scootern, lagt en trasig kudde i sitsen. Alltså, jag fattar inte vad det är med folk? Kan de inte bara ge faAn i andras saker? På den tid den har stått där nere, sedan i somras, har någon repat displayen, stulit korgen, kletat färg baktill, satt en gammal hatt högst upp på ryggstödet, hängt en väska över baksidan, lagt en trasig kudde på sitsen, hängt tillbaka en korg utan handtag att bära korgen i. Allt för många i vår huslänga med 6 portar har tydligen ett överskott av folk med IQ badboll.

Sen tänkte jag så klart på min mamma som idag skulle fått sina starrsjuka ögon lasrade kl 13.00 efter ett besök förra veckan med möte av sjuksyster, optiker och läkare. De gav henne ny tid till idag och ringer strax före lunch och avbokar, pga Coronan. Ta er i brasan säger jag! Hon har fått sina två vaccinsprutor och var hos dem förra veckan, hur sjutton illa fungerar inte vården? Varför ringde de inte i morse eller varför gav de henne en ny tid, hon var lika gammal förra veckan?

Sen undrar jag vad alla dessa avdelningar som inte sköter sina jobb egentligen gör hela dagarna? Förbannad är ett snällt ord för hur jag känner det. De skulle kalla henne igen? Så mycket mygel nu för tiden, att jag direkt tänker att det var väl någon viktigare person som fick hennes bokade tid. Hur kan de bara hålla på så här, inte svårt att fatta att vården inte fungerar oavsett Corona eller ej. Varför skulle vården fungera, när nästan inget annat fungerar i vårt av politiker nerbantade samhälle. Det fungerar ju inget vidare ens utan Corona.

Själv väntar jag ännu på en operationstid, känns så mysigt att gå här dag efter dag och fundera på om cancern sprider sig eller ej.

Nu ska jag ta hand om mitt halvjästa dadelbröd.

Fridens!

Cancern Mamma Frasse 🕊

Maken står framför tv:n och ”pratar med Com Hem” … det tekniska trilskas, det ska tryckas på knappar och jag är så glad att det inte är jag som ska sköta om det hela. Tänker på förr, njursvikt och dialys, svag i kroppen och Com Hem i luren. Enligt dem var det alltid vårt fel att saker inte fungerade. Vi behövde byta sladdar, det skulle dras ur och sättas i och hela ormboet av sladdar låg bakom soffan. Jag kröp runt, flåsande med Com Hem i luren, upp kunde jag inte ta mig, utan fick krypa runt och fram till motionscykeln, där kunde jag dra mig upp. Ryser av minnet och i nutid blir jag så stressad av tekniska prylar som inte fungerar, att jag blir som blockerad i skallen.

Jag har inte varit så social på några veckor, skrivlusten har varit svag och det är ärligt talat lite tungt sinnet. Jag fick ett av mig bokat samtal från gynläkaren som bekräftade att de skulle skära bort en bit till för att vara på säkra sidan. Det är bara att hoppas att de inte hittar några cancerceller längre ner.

Jag fick välja om jag ville göra det på operation eller på mottagningen, jag valde det sista, för då kanske det blir gjort lite snabbare. Jag har hållit mig ”uppåt” inte målat fan på … men efter samtalet med min vänlige läkare som flera gånger bad om ursäkt att hon inte själv har hört av sig, berättades att hon och hennes man fick Corona, hon var frisk, men maken hennes var ännu dålig.

Så synd bara att hon pratar så dålig svenska, svårt att riktigt förstå vad hon säger. Egentligen skulle jag ha rätt till tolk, vilket verkar vara en rättighet annat folk har. Men ok, idag ska mottagningen ringa upp, så jag får möjlighet att höra när operationen kan äga rum.

Sen har en ”njur” medicin som sänker immunförsvaret fått för hög koncentration i blodet, så jag har fått dra ner på den medicinen en gång. Lämnar blodprov och fått dragit ner den ännu mer. Ev får jag ändra medicin, det är den som gav mig cancer, ändra till en lämpligare sort. En som egentligen är samma skitmedicin, men lite snällare, typ.

Mamma min var till ögonsjukhuset förra veckan och ska på måndag dit igen och få gråstarren bortlasrad. Hon ringer upp, pratar med mig, men hör inte ett ljud av vad jag säger. Om man låter luren glida ner på axeln, brukar man inte höra vad folk säger. Hon blir bara mer och mer förvirrad i tillvaron. Hon glider iväg från mig, det här att prata i telefon har varit så bra genom alla år. Men nu är det mest jag som skriker i hopp om att hon ska höra mig och själv pratar hon på, berättar det hon tänkte i ett envägssamtal som lämnar mig i en massa konstiga känslor.

Frasse, har ännu inte blivit sig själv efter att tikar löper, det luktas, slickas ute, han äter eller inte alls och om han äter är det torrfodret, han kan tänka sig. Slickandet har blivit maniskt, soffan, oss och andra prylar. Men det sista nu är att han slickar sig på benen. Inatt höll jag på att få fnatt, det slaskar och jag kan inte sova, sen irrade han ut och in i sovrummet, upp och ner i vår säng. Så nu har vi något nytt besvär att ta hand om. Jag funderar på om förra ägaren hade kemiskt kastrerat honom för att han blev så här knäpp? Vi avvaktar med veterinärkontakt ett tag till, sen får vi ta tag i det.

Se upp i backen hundra hål i nacken

Vi fick vår lördag i kälkbacken, det var en härlig eftermiddag med hela familjen. Sonen grillade korvar vilket inte var det lättaste, kolen ville sig inte och precis granne med vår obstinata grill höll en annan man på och trixade i en annan grill. Blev mycket prat och skratt om eldande och sårad manlighet när det inte ville sig. Ungarna åkte i backen, det var härligt att se, orädda ungar, det gick snabbt och de kom ända fram till oss. Varefter dagen gick kom det mer och mer folk, mycket pappor roade sig i backen med sina barn. Efter tre timmar packade vi ihop, frusna i tår och fingrar, men så nöjda.

Såg att det ska komma varmare väder och regn, så tråkigt att snön kommer töa bort, så blir allt grått och skitit ute igen.

Sitter i mobilen när jag känner soplukten in i vardagsrummet, påtalade när maken gick ut med Frasse att det luktade av soporna. Men se det tyckte inte han … surt sa räven. Enligt min näsa luktar det inte, det stinker, så jag hoppade upp mitt i samtalet och bar ut vanliga soporna och påsen med matrester på balkongen. Inte hjälpte det, så jag avslutade samtalet drog på mig ytterkläder och tog påsarna med ut till sopstationerna vi har utanför. Visst är det konstigt det här med lukt, män har nog ett extrafilter i snoken, som gör att de inte känner lukter snabbt. Min dotter är nog mer normal, men sonen han ska då alltid vara så galet sjukt lik mig. Han känner lukter allt för bra och ulkar … tänk att ha tre ungar som han skulle byta blöja på, torka kräk och allt som finns på hans och min topplista med äckel + stank. Tur att blöjstadiet är över och att han har en fru som inte känner vare sig lukt eller smak något vidare, hon har nog fått ta över framtida skurande efter ungarna.

När jag stod där ute i snöandet det är så fint ute, njutbart inte bara för mig utan områdets ungar myllrar runt kälkbacken. Jag stod kvar och bara njöt, lyssnade på lyckliga barn i sitt rätta element. Ljuset blir så speciellt när det ligger snö överallt och mer faller långsamt ner.

Idag ringde min njurläkare, jag lämnade prov, efter det ringer hon upp. Hon undrar hur jag mår sedan sist och jag berättar om cancern som togs bort och vi konstaterade att det är den sort vi transplanterade får av medicinen. Den sort jag nu ska dra ner lite på, koncentrationen av den medicinen får jag var tredje månad lämna prov för. Sen ska jag ta nytt prov i slutet av nästa vecka. Sen har vi kontakt igen. Jag ska också bli uppringd av gynläkaren som undersökte mig efter cancermärket tagits bort, hon ringer den 26/1.

Så nu får vi se hur det blir framöver med både det ena och andra. Jag tror allt kommer ordna sig.

Nu håller jag tummarna för att familjen håller sig frisk till på lördag så vi kan gratta min T:s 12-årsdag. Pulka, kälk-och stjärtlappsåkning för alla som vill, sonen kommer grilla vid uteplatsen där pulkabacken tar slut. Jag längtar så efter hela högen, dotterns man fyllde år i tisdags, så jag har köpt fler deckare till honom.

Jag har tänkt en del på sista tiden, men jag känner mig för trött för att skriva. Tankarna snubblar på varandra och spårar ut i ingenting. Så lika bra jag håller truten.

Stor Kram vill jag skicka till er alla. 🪴🌷🤍🌷🪴

Ibland förstår jag mindre än vanligt

Jag kikade ut på förmiddagen och konstaterade att det inte hade snöat, utan jag kunde åka scootern till apoteket, skomakaren. Så gick mina tankar, kliver in i källarutrymmet där scootern står och häpnar. Någon har tagit vit färg och liksom kletat ut vit färg runt min scooter på golvet, tanken kanske var att det skulle markera platsen som en parkeringsplats. Lite färg var även kletad baktill på scootern. Jag står där och undrar vad det är med folk nu för tiden?

Då ser jag att min korg plötsligt hänger på plats igen, men utan själva handtaget man behöver för att kunna bära korgen med sig och bak har de hängt över ryggstödet med axelremmen, en svart fyrkantig väska?

Invärtes gapar jag och fattar inte vad det är med folk, jag ska gå ner imorgon och se om jag kan få bort färgen från scootern. Ska fota det och skicka till vår förvaltare, höra om de kan hjälpa mig med en bur att köra in den i, som går att låsa på samma ställe.

När jag var klar hos min frisör tänkte jag strunta i mössan, ville ju vara lite tjusig ett tag i håret. Scootern stod parkerad i en gång med tak utanför och min min var nog rätt fånig när jag svängde ut i snösmockan som mötte mig. Fy bubblan, svinkallt blåste det blött snöslask mitt i plytet. Men jag känner mig glad att jag hann uträtta mina ärenden och så glad jag känner mig att håret blev klippt. För att inte tala om huvudmassagen jag fick av frisören, som är samma frisör maken använder. En Iranier som varit i vårt land väldigt länge, vi pratade om läget och halkade runt i den sörja politiker i snart varje land har åstadkommit. Han var mer rädd för USA än jag, själv tror jag Kina är det största hotet mot väst. De köper in sig på strategiska platser i hela världen, till politiker som tror de fixar jobb, vilket det kanske bli tillfälligt. Men det finns andra farligare hot med att låta Kina sälja in sig i ägande, som vindkraft i vårt land. Inte ska vi vara beroende av andra länder för elförsörjning som det nu har blivit. Äsch, vi struntar i det, kan Mp och politiker strunta it, så varför bry sig? 🤣

Nu ska jag äta middag och dra mig i soffan resten av kvällen. Ha de …

Hihihi jag leker med färgerna, men vet inte hur man får samma färg att återkomma. Teknikens under är mest stora frågetecken från mig.