De e mycke nu

Igår blev det lite för mycket för min skalle, alla samtal och åka iväg, handlade hundleksaker, mat och vattenskålar, borste och kam. Vi börjar där, han ska få andra saker senare, vi måste veta hur stor/liten han är till sängplats, bur o annat. Efter en kebab i Bromma block, så drog vi till dottern på en snabbfika och titta på hennes nya fina badrum som nu är klart.

Dessa ungar, lilla H min goaste mullgroda, minst i gänget och sån härlig kopia på sin mamma som liten. Syrran E som precis har börjat skolan har förändrats, menar att det märks att hon har blivit större. Också hon en kelgroda med mycket fantasi och stor lust att berätta. Dottern min, lika är vi, men ändå så otroligt olika, ibland är det intressant med olikheter, får mig att fundera och konstaterar för mig själv att hon är mest lik sin pappa och mormor.

Sonen är mest lik mig på gott och ont, på ett vis förstår jag honom bäst av mina ungar, han reagerar väldigt likt mig och med åren har vi lärt oss att prata om det som låser sig ibland mellan oss i våra liknande reaktioner. Samtidigt som han och jag verkligen pratar otroligt öppet om allt. Dottern är mer distanserad, redan som ung var hon väldigt privat om sig själv. Men det kan ju variera med hennes egen lust och vem hon pratar med så klart.

I köket på landet när vi hade kräftfesten med min morbror, så hamnade jag och sonen i köket, värmande västerbottenpajerna i ugnen, de andra satt ute. När vi hade pratat klart sa sonen skrattande ”polarna skulle ju inte tro det var sant, att jag pratar sex med min mamma.” Men se det är så familjer med öppenhet fungerar, inte mycket är tabu. Minns att min mamma var väldigt öppen med syrran och mig om allt och det tackar jag henne för, ett fint arv att ge vidare till mina barn och barnbarn.

På tal om mamma så ringde hon idag. Hon har en golvlampa med en lampa upptill som är riktad mot taket och så sitter det en liten lampa på stången, som hon har som sänglampa. Jo, säger hon, den har gått av lampan. ”Va, hur menar du, har stången gått av?” ”Ja, allt bara hänger, men jag behöver en glödlampa, kan du ordna det?” Jag fattar ju inget och inte hon heller, hur skulle lampstången gå av? Blev samtal till en av godingarna som jobbar där. Inte heller hon fattade hur det har gått till? Men en helt ny lampa behöver vi köpa till henne. Det ordnar sig till nästa fredag, på väg till landet hoppar vi in med en ny lampa och så får hon träffa Frasse.

Nu har jag bestämt mig för att baka scones och bjuda Frasses matte och hennes mamma på när de kommer imorgon.  De har rest från Skövde, så kanske gott med lite i magen då. Jag känner mig som ett barn som väntar på tomten, otroligt fantastiskt, men jag tror inte på tomten, höll jag på att skriva. Men jag tror inte på det hela förrän Frasse blir kvarlämnad här imorgon.  Så känner jag det, allt har ju gått på sex dagar, blev uppringd i måndags kväll av kvinnan som håller i omplaceringar och imorgon kommer Frasse.

Ikväll ska vi äta lite gott vår sista kväll utan hund. Imorgon kommer ägarinnan, hennes mamma och Frasse från Skövde hit vid 11.30-12.00 och vår son hänger med. Sen när Frasse blivit lämnad med oss kommer sonens fru med ungarna, för att hälsa på vår nya familjemedlem. Så spännande.

Den mindre hunden är Frasse ❤

23B71895-E05F-4568-845F-A67AA3A9E06B

Frasse kommer på lördag

Frasse 5 år kommer på lördag … jag är så uppspeedad att jag snart far upp till månen. Väldigt trevlig ägare, vi fann varandra i vår känsla för hunden, som fd hundägare förstår jag att det är hjärtskärande att lämna ifrån sig sin hund, så jag förstår hennes sorg och skälet till att hon måste.

Hon skulle ta med sig hans korg, så doften hemifrån följde med, mat, regnkläder, vinterkläder och koppel. Vi kan ju köpa nytt till honom, när han är van vid oss på alla vis.

Vi stämmer upp i sång hela familjen!5D16DAFD-E087-4727-913D-7E2AF262B207

Det blir fodervärd under prövotid, hon vill ju inte att vi ska sälja honom vidare om det inte funkar. Men om hon kände mig skulle hon tro på mitt ord, om att inte sälja honom vidare om det inte fungerar, utan låta honom komma hem till henne igen.

Nu är hela familjen uppåt, sonen ska börja springa och kommer ta Frasse med sig, T är så glad att han inte tror det är sant. På lördag efter att ägaren har åkt kommer sonens familj och hälsar på Frasse. En sak är lite lustig, sonen vill också köpa hund och den skulle heta Frasse. Vad ger ni mig för det?

Nu ska jag laga mat, vi hörs.

Darrar av förväntan

Kom nyss upp från grovsoprummet, kastade en massa kartonger och vänder mig om, ser att en ny bokhylla har ställts upp och många nya böcker. Det är väl lyckan både för mig och DanderydsSjukhus som kommer få många nya pocketböcker via mig till korridorsbiblioteket.

Grovsoprummet kommer spela en ännu större roll än det redan gör, min elscooter ska ju få bo där nere.

Hörde av maken att nya Danderyds Akuten nu har öppnats dit trauma och svårare fall ska dirigeras. Sen finns Närakuten kvar till oss som har lättare, vanligare problem, antar att Akuten är det nybyggda huset och Närakuten ligger i den äldre delen, men jag vet inte säkert.

Kommer hem med Ikeas stora kasse med alla böcker, vilket kap. Ser att någon har ringt och talat in ett meddelande. Jag lyssnar och tror inte det är sant, en omplacering av en Västgötaspets finns tydligen möjlighet för oss att ta över. Jag längtar så efter hund igen, tvingas ut varje dag är inte kul, men det kommer bygga på mitt mående till det bättre. Maken kommer gå ordentligt på morgonen, jag kort till lunch, sen kommer sonen flytta hit och då vet jag att T ibland kommer vilja gå ut med hunden och så tar ju maken hand om de två turerna middag och kväll.

Men jag blev så darrig, har inte ringt upp ännu, typiskt är maken ute och firar av en arbetskompis just ikväll. Är det verkligen sant …

Jag bakade ett bröd med grovt rågmjöl, vetemjöl special, rostade hasselnötter och grovrivet äpple.

670D2967-BDFB-4C0A-919A-3A5E54CF5271

Magknas och kalas

IBS:en slår fullständigt knut på min kropp, hopplöst när det är som värst och jag dessutom har två släng av annat som härjar i kroppen. De sista ger frys och rys blandat med typ känslan av värmeslag och fibromyalgihalsont, hänger lite POTS över axeln, så blir dagen fulländad. Men det är bara att duscha, packa ihop på landet och draga vidare. 7C9BF47C-E0C8-4218-B186-2AABF090C233

Skynda hem med prylarna, hämta alla presenterna till treåringens kalas. Kör ner och sätta sig utanför sonens port och vänta på mamma, som ska komma med färdtjänstbussen. Sån lättnad när hon dök upp, hissen upp och mot oss stormar glada barn och vuxna. Kramar och mycket prat och skratt, kaffe och ett dignande hembakt kaffebord. Dotterns yngsta kom farande och kastade sig i min famn, så vi har längtar. Även äldsta dottern, nu skolflicka ville sitta hos mormor, fasligt rörigt det här att komma ihåg när jag är farmor eller mormor. Mamma var så fin i nya skjortan jag precis har köpt till henne, håret hade hon också fått hjälp med, sänder en tacksam tanke till personalen på boendet. Hon åkte hem med en stor påse blandad frukt och nybakade bullar, upplyft och glad.

Hemma i stan igen, känner mig trött men glad över att jag kunde vara med min kära idag, mår så gott av att träffa dem. T sa att han skulle ringa mig i veckan om han får, han vill nog komma över efter skolan någon dag. Fika och äta middag med oss, så klart han får.

Nu har vi ätit kasslergratäng och kaffet är klart i termosen, jag tänker ta lite glass till kaffet. Njuta av kvällen med stickning och tv med min bästis vid min sida. ❤

 

Nyp

En strålande höstdag med nyp i luften, 3 grader känns väldigt svalt minsann, fåglarna har fått mitt överblivna bröd, längre tur ut än så, blir det inte. Jag håller mig inne, är ännu inte pigg, men maken som ständigt är pigg på en ny dag, har redan gett sig iväg för att gör sitt på områdets städdag. 900BE754-0F96-4EBA-976D-96F0807939A2

Själv konstaterar jag att de flesta sommargrannar håller sig i stan, så fort det är städdag. Det är nya tider, annat kan jag inte säga, det här solidariskt gemensamma görandet i ett stugområde, verkar mest skötas av den äldre generationens män och så några av de som kommer efter. Men det visar med tydlighet samma mönster som resten av samhället, det är alltid någon annan som har skyldighet att sköta om något, vad det än månne vara, så krackelerat har även vårt samhälle blivit.

Med ett suckande inre minns jag vem jag var, när jag var mig själv. Jag var grannen i höghuset som satte lapp i entrén om en gemensam städdag, som vi skulle avsluta med grillning. Jag hade pratat med förvaltaren och fått säckar och plockare till låns, de var nog överraskade, för hur ofta bryr sig folk som bor i hyreshus om sin omgivning, mer än att förvänta sig att någon annan alltid tar hand om allt.

Men vi var ett större gäng som satte igång, trevligt var det och vädret var med oss. Andra grannar som kom på väg hem, tyckte det var ett bra intiativ, åter andra talade om att det där hade andra betalt för att göra. Alla dessa glädjedödande latmaskar som inte kunde inse att vi hade det trevligt. Grillkorv skänkte en familj till oss alla, då de själv inte var hemma och hjälpte till, men tyckte idén var utmärkt.

När jag tänker efter inser jag att de flesta från det huset som var med då, de lite äldre inte finns kvar idag. Jag lånade vid annat tillfälle en sån där skräpplockare själv och gick efter huset vi nu bor i. Då kom en kärring och pekade utanför hennes port, där fanns det massor av skräp, på sidan av huset. Ni ska inte tro att hon såg mig, jag var bara någon som skulle ta hand om skiten. Då sa jag åt henne att hon kunde hjälpa till själv, då jag bara var en granne som plockade upp efter andra. Hon såg bra dum ut och stöp iväg snabbt.

Jag plockade dels för att jag vill ha det fint där jag bor, men också för att röra lite på mig, jag var njursviktig och orkade inte så mycket. Var lagom att gå med en plastpåse i min egen takt, kunde sluta när jag inte orkade mer och var nära min egen port. Jag har läst att andra i nutid motionerar med en plastpåse och plockare i näven samtidigt som de promenerar/springer sin runda. Sånt gör mig lycklig och jag saknar allt jag skulle ha velat göra om jag hade orkat.

Det blåser idag och höstens löv virvlar i kaskader förbi mitt fönster ner på altan och vidare på marken, nu kommer min tid, den svala tid jag trivs med.

Förhinder

Idag känner jag mig så uschlig, vi var ju iväg och handlade igår och jag skrev att jag inte mådde bra. Blev inte piggare under kvällen, jag går inte in på allt kroppsgnöl.

Jag bad min man att ringa imorse till receptionisten på stället där jag skulle få massage idag. Så nu får jag förmodligen betala hela behandlingen utan att vara där. Men jag kan inte ta mig iväg med Rulle, buss och en bit promenad, det går bort en sån här dag. 4CD3BF20-76D6-47FC-ACAB-F216E6616319

Jag ska sätta mig i bilen senare och åka med till landet, imorgon är det städdag i området och maken drar vårt strå till stacken. Själv ska jag bara vila och titta ut på det gröna.

 

Inget speciellt alls

Här de två underbara tavlorna till treåringens vägg. Synd bara att rummet mitt emot tavlorna speglar sig i glaset. Men det överlever ni nog. 🙂
Har precis bakat ihop ett bröd med müsli, hasselnötter, klippta aprikoser och russin. Så bra att bli av med tråkig müsli, blir snopen ibland över att vissa müslisorter bara innehåller rågflingor och andra flingor, sånt kan jag blanda själv om jag vill ha.

Jag har bokat tid hos en massör imorgon och jag har tänkt mycket på det här att ligga ensidigt på en sida av kroppen i soffa. Får ont i skallen, kinderna och öronen av ensidigheten, nu tas krafttag. Sittligger på rygg nu, det och massage borde få ordning på kärringa. Ska väl säga det att jag faktiskt kan sitta som folk i soffan och gör det.

I kväll ska maken och jag köpa barnkläder till sonens yngsta, dottern som fyller tre år, det får bli presenter från min mamma, som denna gång är bokad med Förtjänst till söndag 13.30. Han som missade sist, ringde mig i tisdags när jag satt i taxin på väg hem, berättade att det var bokat. Glad blev jag, hoppas nu att de duschar henne och fixar håret, så hon blir fin. Maken och jag har köpt två tavlor till födelsedagsbarnet, de är så söta. Ska fota dem och visa er senare.

Sen ikväll ska maken och jag till Lidl och handla, det ser jag fram emot, själva premiären hoppade jag över förra veckan, sånt klarar inte jag av. Jag har längtat efter en Lidl i många år, dottern har en inte långt ifrån sig, men dit är det för ”långt” för oss att åka för att handla.

Nu skiner solen och regnet gör det det är bäst på regnar. Alltid märkligt känsla med solregn.

Nu ska jag sätta lite fart. D948A586-C83F-4360-B4DF-D5B8BC984CC7

Samförstånd

Kände bara att Rulle vågar jag inte ta med på tunnelbanan, hissen kanske är ur funktion och då ska rullatorn dras upp för varje trappsteg. Så det blev taxi, dyrt, men så trevliga taximän, den första kom från SydAfrika och pratade flytande svenska, han har varit här i många år. Vi pratade barnuppfostran och hur viktigt det var att hålla ordning på sonen som var 17 år. De bor i en av förorterna som jag aldrig vill åka till och chauffören sa att det mest bor skräp där. Knark och knark …

Vi hade så lika uppfattning om fostran, så det kommer nog gå bra med hans son. Vi tackade varandra för ett härligt samtal och jag hann precis in på Smarteyes. Optikern kollade synen, den var oförändrad. Sen fick jag hjälp av en trevlig tös, som hämtade bågar och vi tillsammans kom fram till en båge som passar mig. Jag återkommer med bild om några veckor.

Sen stod jag där på Kungsgatan, helt tafatt, pulsen, trycket av människor på väg, gjorde starkt intryck på mig. Jag är inte van längre, och tänkte mig ett fik. Vetekatten kändes som ett bra val, men jag kom inte längre än till tunnelbanenedgången där i hörnet nära Hötorget. Benen sviktade och jag såg att det låg en Espresso House precis där. Tog mig in och ner för en trappa, går som ett barn när benen sviktar, med en fot i taget, känns alltid konstigt att behöva gå så, men bara gilla läget.

Beställde en cappuccino och en beagle, köade först för beaglen, sen för kaffet och så stuttade jag mot en ledig plats. Men kära nån sånt jäkla liv, från serveringsstället, plus musik i högtalare och framförallt besökarna. Jag överdriver inte när jag säger att jag blev kallsvettig och skakig i kroppen, tappade matlusten efter en stund. Ringde en taxi, samlade ihop mig och bad om en påse att stoppa beaglen i.

ED19E84B-0F0F-48E4-A331-C7C018C12FED

Sitter i busskuren och väntar på Taxi, efter en stund ringer taxikillen och undrar var jag är? Han kommer från fel håll, så jag säger att jag går över gatan och väntar utanför Max. Där kom han, ännu en trevlig man, en Marockan denna gång som också bott i vårt land länge. Vi pratade om invandringen och delade massor av tankar om det, jag menar folk som han som varit i landet 20-30 år pratar flytande svenska, är ju som vilken inföding som helst och det är mycket intressant att höra hans tankar.

Tiden flyger iväg när jag har trevligt och även denna chaufför tackar jag för en givande stund. Stunden av samförstånd med en främling, är något jag skattar högt och inte blir det sämre när de som kört mig verkligen går igång och och vi får det där efterlängtade samtalet som ger så mycket.

Väl hemma knaprande på resterna av smörgåsen, tänker jag att utflykten var som ett besök i den tid som flytt. Jag jobbade under några åt på Kungsgatan, flängde runt i Hötorgshallen och köpte hästkött hos Chilenaren längst in i vänstra hörnet varje fredag. Staden, pulsen var ett med mig, då var jag hemma i min stad och för den delen stark frisk och orädd. Rädd och rädd, det var läge att vara smart och tänka sig för när man som jag var ensam ute, både i Stockholm och i andra länder jag reste själv till.

Visst blåser det idag, men solen strålar och det är Magganväder, svalt och skönt.

Ja, tänk vilken tur, ännu en dag jag känner mig lycklig.

Salvia

Nu har jag klippt så mycket salvia att jag håller på att storkna, jag sa till maken att ta med sig salvian och annat från vår örtplantering, så mycket salvia som vi har fått i år, trodde jag inte var möjligt. Tänker örtsalt igen, salvia, persilja, lök, vitlök och så flingsalt. Funderar på om jag ska torka örterna för sig och sen köra dem i mixern, för att slutligen bara blanda ner flingsaltet. Det jag har gjort tidigare är att jag har blandat salt och örter, torkat och kört allt i mixern.

Sa jag att fågelmatföretaget glömde packa ner fågelmaten? Två paket fick jag, men inga fågelfrön, bara de andra sakerna. Ringde idag och pratade med ännu en trevlig kvinna, som trodde jag skulle få ännu en kartong, men det skulle väl den andra damen jag tidigare pratat med ha sett, att det var tre lådor. Så nu drogs kostnaden av fågelmaten av från fakturan, jag sa att jag inte orkar med detta längre, dyker det upp ett paket till, så kan de skicka tillbaka det till er sa jag. Orden la jag 15 augusti, så det får vara för min del. Köper hellre fågelfrö från Bauhaus, så jag får med det hem.

Tvättar idag, men har inte gjort så mycket, har känt mig trött och mer urblåst i skallen än vanligt. 🙂

Jag har lyssnat på Svensk Swebb television, ett alternativt val, att lyssna på rakt folk, som diskuterar om det vi annars inte får pratar om. Både intressant och spännande, med kunnigt folk från alla tänkbara fakulteter, som vi aldrig skulle få höra annars. Alla de som SVT och övrig media har valt bort, för att stämma överens med PK eliten/politikernas tänkande. Jag tillhör de som vill veta, förstå vad som händer, jag tillhör flocken, men är inte rädd för att tänka själv, eller gå min egen väg.

Nu ska jag fortsätta med örterna …

Glad

Vaknade utvilad och klev upp till kaffebryggarens blurrande, vilket inte alls var självklart. Vi insåg på lördagskvällen, att det sista kaffet var i termosen och maken insåg att han skulle få åka till affären och handla kaffe, direkt när han klev ur sängen. Ibland är det tur att inte ha körkort, men ytterst sällan.

Vi åt frukost och tog det väldigt lugnt, jag läste och skrev, så skönt. Vi tog sats och städade av, körde till mammas boende och hängde upp nystrukna gardiner, jag packade upp nya kläder jag hade köpt till henne. Att se henne bli så glad, se hennes blick dras till gardinerna som hon tyckte så mycket om.  Att glädja andra, ger alltid glädje tillbaka i mitt hjärta.

Sen bar det av hem igen och in på Ica, där ser jag en bekant med sin son … jag kommer bakom honom, skojar och nyper honom i baken. Han ser så härligt förvånad ut när han vänder sig om, vi skrattar gott och pratar, hälsar på hans son som kan vara så där 13-14 år. När vi står där och pratar hör jag plötsligt ett skratt jag känner igen. Frågar honom om hans mamma är med? Yes! Hon är en av de finaste hjärtan jag känner, mamma till flera nu vuxna män och farmor till barnen i familjen jag bodde granne med tidigare. Stora, varma go familjen. Minns ni begravningen jag var på tidigt i våras, det var hennes man som begravdes. Han som var så varm och hjälpsam, lagade mat och bakade till hela tjocka familjens kalas. Hon och han en match made in heaven, så begravningen var så sorglig. Men så vi kramades Bettan och jag om och om igen, henne är jag så svag för.

Det är en glad Maggan som kommer hem, vi packar upp och sen kommer några rader från sonen om att deras triangelbyte verkar bli av, de kommer bo i mitt område igen och jag blir så lycklig att jag nästan börjar gråta. Tänk att alla tre barnbarn med tiden kan gå till mig utan att gå över någon gata, bara följa trottoaren utanför sitt hus till mitt. Lotta om du läser får du hålla truten tills allt är klart. 🙂

Hemma igen och det här med rentvättade fönster och nystrukna gardiner är något jag kommer njuta av ett bra tag framöver.

Imorgon ny vecka …

 

Hjärnskadad

Vill bara sitta här i soffan och titta ut i det gröna vilsamma, redigt hjärntrött har veckan lämnat mig.

På måndag, började med att ringa till chefen om en personal som inte kunde få iväg mamma till kalaset med färdtjänst. Ett bra samtal, men intensivt. Dra igenom rutinerna för personalen, ska hon göra. Tvättar och plockar.

Tisdag: Städning av Lina och jag bakar till oss båda.

Onsdag: Snabbesök av T för intag av lunch.

Vännina dyker upp senare samma dag.

Torsdag: Fönsterputs bokat till kl 14.00 tänkte att jag skulle hinna bara vara, mina viktiga timmar på förmiddagen. De ringer och undrar om de kan komma kl 12.10, kom ni sa jag.

Bakade matbröd igen, fåglarna får resterna av det förra.

Stryker gardiner hela eftermiddagen.

Fredag: Stryker ännu fler gardiner, de sista till köket och nya fina till mammas fönster. Ska hängas upp på söndag.

In på Ica, handlar både till oss och till mamma, hämtar paket på Icaposten nya kläder till mamma. Åker ut till landet.

Lördag: Ska åka till affären och se om beställda fågelmaten ännu finns kvar på Ica. Jag beställde fågelmaten 15 augusti. Fick aldrig någon info om att det hade kommit något paket. Ringer firman och undrar var mitt paket är? PostNord kan ta sig i brasan, de ljuger och säger att de var hit för leverans. Varför skulle de hit, jag har beställt lämning till Ica på landet.

Pratar med personal på landets Ica, där står våra paket, men ska skickas tillbaka i torsdags. Hon säger att den firma det kommer ifrån, måste ringa Postnörd och be att paketen får ligga kvar några extra dagar. Jag har ännu inte fått varken info om att de har kommit, eller påminnelse om att hämta. Så det blir spännande att se om de ligger kvar idag. Den härliga skånskan på fågelmatsföretaget kommer hjälpa mig ifall de har skickat tillbaka fågelmaten.

Jag har läst och aktivt skrivit mycket hela veckan på Fb, min hjärna orkar inte med, så är det bara. Resterna av ”gå in i väggen” lämnar mig aldrig, hjärnan är skadad för resten av detta liv.

Bästa boten: sluta ta del, sluta reagera, sluta ha åsikter, sluta vara jag, lägg dig ner och ligg kvar, som en dö sill. Så faAn heller!

Glitter i sinnet

Idag fick jag ligga i för att hinna med det jag hade tänkt mig, insåg tacksamt att det fanns kokt potatis som jag bara kunde skära ner i T:s fiskbullar. Han kom vid 12-snåret, åt sin lunch, vi pratade om oron han kände inför kvartssamtalet i skolan kl 13.00. Vilket jag inte tyckte han skulle oroa sig för ett dugg …  Sen tycker jag att kvartssamtal är helt rätt för lärarna att stänga skolan för den dagen. Kände att jag ville säga det, nu när jag vet varför de stängde skolan och fritids.

Sen blev han hämtad av pappa sin som skulle med på samtalet. Jag fick en timmes paus, sen kom min väninna med bakelser och bulle, hon ville handla med sig och jag slapp baka. Vad är väl som vänner? Att få prata, lufta, fråga, ta del, högsta vinsten!

Satt här och hörde ett liknande musikljud jag aldrig hade hört tidigare, kom att tänka på fartyget, förmodligen det sista för i år och visst var fartyget på väg ut med sin egen truddilutt.

Så soligt, så ljuvligt väder njuter jag av på balkongen, solkysst glittrande vatten, lyfter alltid mig till nya höjder.

 

Vita flygare

Det finns ett otyg som heter vita flygare, de har flyttat in här hemma. Det är ett slags straff för att jag köpte ett gäng nya krukväxter, utan en aning om att jag med dem skulle få nya gäster. När det gäller allt som flyger runt inne hos mig, så infaller sig ett stort mått av galenskap inom mig när de börjar flaxa omkring. Jag har suttit på vakt vid vardagsrumsfönstret, när jag väl förstod vad dessa mycket små illbattingar passat på att göra när de flög runt mig, de förökade sig snabbt.

Små vita punkter har jag tryckt ihjäl och tryckt ihjäl, så spred de sig till andra blommor och till balkongen. Då fick jag spunk, blandade såpa och vatten, ställde ner dem i badkaret och sprayade på. Klippte av långa rankor med blad, som fått så många nya hyresgäster att de hängde tunga. Så flera fick tacka för sig och hamnade i soporna, resten är närmast snaggade.

Så nu har jag beställt fönsterputs till på torsdag, rutorna ser inte fina ut, om jag säger så efter allt dödande. Ska bli roligt att sätta upp nya gardiner, känslan att gå in i rummen med nya gardiner är alltid upplyftande.

Min fina Lina städade så fint idag, jag passade på att baka ett nytt bröd och gjorde dubbel sats, så Lina fick en nybakad limpa med sig hem. Hon fotar mjölpåsarna, inte lätt att veta vad man ska köpa i ett nytt land med konstigt språk.

Imorgon har jag bjudit över en vän, som det var allt för länge sedan vi sågs, fast vi bor i samma område. Jag tänker baka en sockerkaka till kaffet, en sån minns jag inte när jag bakade sist. Fick mail från T:s mamma, hon undrade om T kunde få vara hos mig imorgon, då skolan, plus fritids stänger för planeringsdag. Klart han får, det blir fiskbullar och kokt potatis till hans lycka. Jag fattar inte varför lärarna inte kan sköta sånt som alla privata företag, på kvällar eller varför inte ta några dagar av all sin lediga tid och gör er planering inför terminen? De gör ju likadant på dagis, stänger alla avdelningar, har ni tänkt vilket enormt ekonomiskt tapp detta är för alla föräldrar, företag och staten år efter år. Ska man tänka ekonomiskt som privata företag får lov att göra, får man anpassa sig till kunden, då stänger man inte sin verksamhet på det viset.

Strunt samma, jag får trevligt imorgon.

Idag gör jag en korrigering i mitt tyckande. Det var kvartssamtal han skulle ha i skolan och det tycker jag självklart lärarna ska göra på arbetstid.

 

När andra inte gör det de har betalt för, då blir någon utanför

 

Här mina slarvigt nedskrivna recept till dig Meggie eller om någon annan vill ha.

Gårdagen blev en släng av det bästa och två bottennapp. Det började med att min IBS mage fick spunk, där satt jag och satt på toa tills skinkorna blev som bedövade. Efter den turen skulle jag duscha, men se då slank blodtrycket i botten, blodtrycksmanschetten åkte på och visade 84/51, ingen kaxig Maggan då inte. Låg i soffan och inväntade ett bättre tryck, var så glad över plastbrädan över badkaret, satt fint där och duschade senare.

Först skulle vi på barnkalaset och sen skulle dottern med familj hem med oss på middag och dusch. Det låter lite tokigt, men deras badrum renoveras efter en läcka. Så det var mycket som skulle ordnas här hemma, förberedas så långt det bara gick.

Vi åker ner till kalaset och sitter kvar i bilen för att invänta färdtjänstbussen med min mamma. Då ringer min mobil och en person ringer från mammas boende och undrar vilken adress hon skulle till, han vet inte ett dugg. Vet ni, jag blev så förbannad, vi skulle på ett barnkalas som varar ca två timmar och de har inte beställt färdtjänst i förväg. Jag lämnade lapp med adress och tid redan förra helgen, ringde dessutom på fredagen för att kolla att allt blivit rätt, då de nu för tiden har så många olika timanställda invandrare, som knappt förstår vad man säger. Så där satt min mamma en lördag klockan två, ingen idé att försöka få en rullstolstaxi beställd då. Så jag bad att få prata med mamma som var ledsen, tro sjutton det.

Kalaset var trevligt, men det gnagde i oss alla att mamma inte var med.

Sen lagade jag och maken en ny bjudrätt som blev en hit, det var kokt potatis med skrubbat skal som sen las på en plåt, trycktes ihop med botten på ett glas, olja, salt och peppar på, sen in i ugnen till den var knaprig och hade fin färg. Till potatisen hackade jag några nävar valnötter som fick stekas i olivolja i en kastrull tills de fick färg, sen i med specialbeställd Aleppopeppar och finriven vitlök, det doftade ljuvligt och valnötshacket blev knaprigt.

Två stora fläskytterfiléer stektes till de fick redig färg tillsammans med smör, färsk timjan och vitlök, östes redigt under stektiden, sen in i ugnen. Köttet serverades uppskuren tillsammans med potatisen som las på ett lager av créme fraîche och sen hälldes röran av valnötter/vitlök/Aleppopepparn över potatisen, hackad dill och klyftade citroner.

Efterrätten Banooffe i glas var galet gott, flinar för mig själv när jag tänker på svärsonen som bara åt och åt, djupt försjunken i det goda i glaset. Sen var vi proppmätta.

Ungarna badades, pappan och mamman duschade, sen bar det av hem med ungarna redan i nattsärken med borstade tänder. De bar in de små och bara stoppade om dem, de sov som stockar.

Jag var så nöjd med maten och gästerna, mycket mys med mina småstintor och lång kram med dottern, det blir ju för sällan vi ses.

Men nu denna gråa dag ska vi snart åka till mamma, lämna frukten vi hade köpt till henne igår och bullar från svärdottern.

 

 

 

 

 

Gladare än glad

Tidigare idag satt jag och funderade på om jag redan har skrivit om det här med att niga? Ser ni några flickor niga längre? Jag såg en mer än vuxen kvinna ta i hand och knixa lite, ni vet den där rörelsen som sitter som medfödd i ryggraden på många av oss äldre. Men ska erkänna att det nog var länge sedan jag neg.

Lär man inte flickor att niga längre, jag har nog aldrig sett mitt näst äldsta barnbarn varken ta i hand eller niga, hon är sex år. Har ni koll på nigaläget?

Asså, jag är så glad att jag har en lyckoputtrande känsla i mig och svårt att inte hoppa runt och ropa hurra eller något sånt. Nyss ringde killen från kommun och berättade var jag kunde ha min scooter framöver, i grovsoprummet där jag har berättat för er att jag inte bara kastar kartonger och elskrot, utan också både lämnar böcker och kan ta de jag själv vill ha från bokhyllan vi har ställt där.

Två portar bredvid min port, det blir så bra. Konstigt, jag trodde ett tag att jag skulle stortjuta, den känslan bara sköljde över mig.

Imorgon är det kalas för sonens femåring, mamma hans frågade vad han ville att hon skulle baka? Julbord svarade han! Hahaha, så in i norden typiskt honom, så imorgon kommer vi äta saffransbullar och kola som mamma E suttit och rullat in varje i papper, var jobbigt sa hon, tårta och annat får bli en överraskning.

Jag har bokat färdtjänst till min mamma, så hon får hänga med på kalaset. Jag har dåligt samvete när det kommer till att ta hem henne, först var det renoveringen och allt rörigt här hemma. Sen har hon blivit så trött snabbt, orkar inte med så mycket, som när vi elva i familjen träffas, ungar som leker och är högljudda, vuxna som pratar högt för att höras och hör man dåligt som mamma med sin hörapparat, så kroknar hon i flödet av rösterna och flödet av folk, även andra än närmsta släkten.

Jag pratade med personalen på boendet och kom fram till 1 1/2 timme, sen blir hon hämtad och hemkörd. Jag ska som vanlig handla frukt och lite annat som hon kan ha i en påse i knät på vägen hem.

Nu ska jag roa mig med att hänga tvätt!