Så här har jag sett ut nästan hela dagen, har blivit expert på att sova. Min dotter kom och hämtade Watson så jag kunde fortsätta med det jag är bäst på, sova. Sen vid 14-tiden ringde Klimakteriekärringen och efter en stunds prat så hade jag fått energi från henne och kom upp ur sängen. Har nu duschat och fått på mig kläderna, är väl alltid trevligare för min man att komma hem när jag är uppe och ser lite normal ut än att komma hem till en såsande kärring i långt nattlinne.

Jag är alltid slut efter att jag har varit till sjukhuset, suger musten ur mig och jag antar att det är rent psykologiskt. Igår var första gången sedan jag bytte läkare som hon räknade ut var jag låg med min njurfunktion. Fast jag själv kunde tänka mig var jag låg på för procent så tar det på psyket när jag fick höra att det var 9% kvar. Det är så varje gång det är en nedgång, då får jag en släng där jag blir som ännu sämre. Men det här är ett mönster som jag har lärt mig se hos mig själv, så jag har sovit och bara tagit hand om mig själv idag för att jag var i extra behov av det.

Men hua nu är jag faktiskt njursviktig så det räcker, tänk att nu först förstår jag vad det är att vara njursviktig. Jag har märkt att jag har lätt för att dölja mitt egentliga tillstånd för mig själv, slår som ett dövöra till inför mina egna tankar, när de tränger sig på och är för jobbiga. Jag vill inte vara sjuk hela tiden, tycker jag kunde få semester ett tag nu åka till solen och dricka goda drinkar och bete mig som vilken turist som helst. Vila upp mig helt enkelt det har ju alla rätt till ….

Nej, det här livet har jag tydligen vald den här soppan och jag kommer ju säga till mig själv inför nästa liv att då jäklar ska jag ha en frisk kropp och knopp, bäst att lägga till det där om knoppen annars kanske man får något fel på den nästa liv. Kan man få önska sig ett lagomliv med lugn och ro? Nej, förstod väl det, att det inte gick för sig.

Jag har väl mer jag ska träna på antar jag, kan tänka mig att jag ska ta för mig mer och kanske ha en i för samhället tjusig utbildning som ger respekt vare sig man är värd det eller ej. Stort skrivbord och liten hjärna, men plånboken den är full. Nä, jag är inte sån och kommer nog aldrig att bli sån heller om jag får vara med och välja något.

Jag gillar att tänka att den där starka igenkänningen vi har när vi träffar vissa nya personer har med mitt själsminne att göra. ”Vi har sett förr” känslan och alla spännande tankar jag kan ha om hur och var i mina tidigare liv vi möts? Man kan ju tycka att reinkarnation är påhitt, men erkänn att det är en fantastisk tanke att leka med vid en mängd tillfällen i livet. För att inte tala om så kittlande karmiskt tänkande är när det kommer till hur jag själv uppträder mot andra och hur de ev uppträder mot mig.

Karmiska tankar blir väldigt starka när fem personer erbjuder mig sin njure och jag egentligen inte tycker att någon av dem har anledning att göra så för mig. Vad får dessa att erbjuda sig, sån uppoffring att jag inte har ord för det.

Det är där karmat kommer in igen, för i detta liv tycker jag inte att jag har gjort något speciellt för dem mer än varit den medmänniska jag själv skulle vilja möta i livet. Då måste det vara karma, något jag gjort i tidigare liv som jag får igen i detta skede.

Karma har givit mig tröst många gånger, speciellt när jag har suttit på en begravning och hjärtat varit tungt av sorg och saknad. Då lättar jag lite när jag tänker att personen förmodligen sitter här och tittar på oss alla och vi kommer möta igen och igen och igen.

Karma för mig har nog varit vad kyrkan/prästen/bibeln är för religiösa personer. Men karma är ju lätt att förakta, religiösa personer har ofta för sig att de har den enda rätta vägen. Jag går aldrig i klinch med dem om deras envisa åsikter för jag vet att det finns lika många vägar att gå som det finns människor. Med lite tur så kanske de lär sig ödmjukhet på sin väg.

Tror jag slutar just där för denna gång, njursvikten grötar till mitt tänkande och jag tappar lätt tråden. Hittar ni massor av snörstumpar liggandes så är det garanterat alla mina tappade trådar, skicka dem till mig är ni hyggliga. Men det hjälper säkert inte.

Nu tar jag sikte på spisen, fiskgratäng tänkte jag med vet inte vad jag ska ha för smak på såsen än, vitt vin är ju inte dumt och räkor, men nä, det glömmer vi orkar inte tina och rensa det just nu. Kanske har jag en krabburk på lut i skafferiet?