Denna dag verkar inget

Kanske därför allt slinker mig ur näven.

gå som det ska. Började med att vakna, lite lättare så att leva om man är vaken. Inser att jag glömde kvällens sista dos medicin och blir lätt hysterisk, sveper i mig tabletterna och ångrar mig väldigt snabbt, det finns ju en morgondos som ska tas. Så nu har jag verkligen sänkt mitt immunförsvar.

Sen börjar jag tänka taktiskt och stänger alla fönster och dra ner persienner, här ska ingen värme slippa in. Jag har aldrig sett att de har fönster öppna utomlands när det är varmt som attan, allt är igenbommat. Inte tänker jag gå ut heller.

Just nu är jag så dålig på att äta om inte maken lagar mat och ställer fram, hittar rester från matjesillsmiddag som jag gör till lunch, en stor hårding med smör, skivad kokt potatis, hack från kokt ägg, rödlök, gräslök, matjesill och slutligen några ränder gräddfil. Lägger hela härligheten på ett fat och vips glider mackan iväg och hamnar upp och ner på golvet.

Jag blev inte ens förbannad, torkade gräddfil och hack långt upp på skåpdörrarna  … leda och hopplöshet, som om allt prompt måste hamna på golvet.

När jag är riktigt svag hamnar allt på golvet, till och med jag, men inte så ofta tack och lov.  När kraften inte räcker att böja sig kan du ge dig den på att allt slinker ur näven. Eller så kör jag mitt paradnummer och slår ut en 1/2 liters glas med vatten, en svepande gest, sen är  katastrofen ett faktum. Vet du hur mycket det blir att torka av en 1/2 liter vatten?

När man som jag har en transplanterad njure så måste man låta njuren ta Silverfisken varje dag, det är simma som gäller, njuren ska inte ”gå torr”. Därför har jag dessa stora vattenglas stående på bordet dygnet runt. Har man som mig aldrig druckit så bra, får man lära om, vilket inte är så lätt när man har svaga törstsignaler.

Nu har jag en broccoligratäng i mikron, den och kycklingrester? Undrar hur resten av dagen blir?

Början som en misslyckad sufflé och slutet som högsta vinsten i livet

Något utslagen vaknar min knopp före kroppen, tänk så den beter sig nu för tiden. Försöker verkligen somna om, men masar mig upp och sätter på kaffet.

Gårdagen startade med frustration från min sida, det här att passa tiden när man blir bjuden på mat har jag fått lära mig är viktigt. Hur kul är det när gratänger och annat står där i sin värme och torkar in, nu bjuder jag inte på sufflé i denna familj, skulle vara helt bortkastat. Men till slut satt vi där ca 1 1/2 timme senare än beräknat. Jag var nära frostpunkten, men släppte det hela och tinade upp. Jag älskar min familj och det skrattas så mycket och käftar slängs och ungarna hänger med så gott det går. Minsta Häffaklumpen gick ur famn i famn under middagen, den goingen är så glad att det inte är sant. Tvååringen är något i hästväg, tiden står still när hon som en sökande robot far runt och liksom föser det förbjudna hon når, får tag i i farten med sig. Dottern far som en skållad råtta efter henne hela tiden och då ska ni veta att vårt hem är barnsäkrat, och de kan leka de har ett helt rum med leksakslådor, sen en barnsmart lägenhet som man kan springa runt i som i en cirkel. Där smög 6-åringen runt och utförde pangande uppdrag med en Brio Mekano pinne som vapen, eller jagade 2-åringen runt till hennes stora lycka.

Maten blev ok, smaklös potatisgratäng pga utebliven lök och purjolök, allt för att vara snäll mot svärsonens mage som inte gillar lök. Jansson med lök blev god och det Italienska stora fatet med buffédelikatesser plockades det oavbrutet ifrån. Tunnskivad lammstek blev bra till potatisgratängen. Ägg så klart med majjo och räkor. Alla killarna diskade och städade undan i köket medan vi tjejer satt i vardagsrummet, det var en uppskattad hjälp.

Kaffe tårta och Philadelphiabullar, sen var vi alla proppmätta. Äldsta barnbarnet bodde praktiskt taget i sitt påskägg och mulade i sig godis.

Idag plockas det lite i tystnaden, robotdammsugaren ska få ta hand om smulorna efter gårdagen, servisen tillbaka i sitt skåp och vi packar ner och tar en sväng till landet.

Fjädrar amanna påsken rullar in

Kunde ge mig den på att kroppen skulle vägra påsk, men det ska vi bli två om. Jag har stekt lammsteken och samtidigt marinerat mina händer i vitlök och rosmarin, Jansson står i ugnen och svettas, äggen är hårdkokta och allt finns framme till potatisgratängen senare idag.

Här ska fjädras och pyntas, tänk varje gång vi ska ha något hemma så packar min kropp ihop, så in i norden svårt att acceptera att det inte funkar som förr. Känner mig som en trotsig fyraåring, vill inte bry mig om kroppskrället. Men kroppen den skakar på och knäna gungar och det susar i öronen och golvet verkar vilja hoppa upp och slå mig om jag inte då och då lägger mig ner lite var som helst. Ja, det är sig likt, inget drama egentligen bara sånt jag lever med, och förbannar mest hela tiden. Men jag har haft som en frist i en hel vecka av bra mående, om jag tar det lugn efter torsdagen så kanske jag kommer igen.

Imorse låg det ett fint brev från maken till mig, så vi är på normal fot igen. Ska bara säga det till dig som inte känner mig så bra att vi sällan, väldigt sällan är osams, lite snäs o fräs till vardags, men som sagt inte ofta och jag brukar inte vara så barnslig som jag blev igår.

Påska på nu så mycket ni orkar …