Genom det öppna …

fönstret lyssnar jag på ett hällande regn, du ljuva svalka och grå himmel. Tacksam att få andas och landa några dagar med normal svensk sommar. Solexemet kliar ännu men börjar lägga sig, har testat det mesta när det ännu en gång bröt ut.

Första semesterdagen för maken, passar bra tänker jag, han sitter och läser, går ner i varv, inget pockar på uppmärksamhet när det regnar, man får faktiskt bara vara.

Plötsligt gick luften ur mig, har tänkt en del om de svängningar jag nu långsamt ser i media när fler och fler journalister/debattörer börjar våga skriva om det missnöje vi vanliga människor ventilerat sedan länge vid kaffekoppen och vetelängden. Inse att politikerna tycker sig ha nått toppen, utan de studier de anser så viktiga för alla oss andra oavsett vilket jobb vi ska utföra. Det är väl bara i politik man ingen skolning behöver och det märker vi alla på saknaden av resultat. Almedalen, jag tittade, lyssnade och blev lika besviken som vanligt, floskler, lögner, undvikanden av viktiga ämnen var väl det som gör mig mest upprörd.

Att de ännu inte kan begripa varför folk går över till SD är ju så kränkande att det inte är klokt. Ett parti som talar tydligt, framförallt om det som de flesta av oss oroas av, vilket inte ens finns en susning av kunskap om hos de övriga partierna. Politikerna och deras kolleger vid de större PK styrda tidningarna fattar inte ett dugg?

Målar de korkat in sig i ett hörn så krävs det något som saknas i politiken idag, mod för att ta sig ut i verkligheten och börja agera utifrån den verklighet vi alla andra lever i.

Där är vi inte idag …

 

 

Ibland fullständigt faller jag

in i en bok och lyckan är ju när man läser en genre man aldrig tidigare ens har nosat på som visar sig vara uppnosigt spännande med magi vilket jag verkligen gillar och inte alls larvigt som jag hade tänkt mig. Tursamt för mig är det en trilogi om totalt 1.962 sidor, snacka om att jag har läst och läst. När jag berättade för min vuxna dotter vad jag läste sa hon ”Va, läser du sånt?” Ja, tänk att jag gör det 🙂 En trilogi av Mats Strandberg Sara Bergmark Elfgren Cirkeln, Eld och Nyckeln

På vägen hem från landet dundrade vi in till dottern, svärsonen och barnbarnet Styv Kuling nu två år. Vår dotter kallades Stormen som liten och barnbarnet har jag döpt till Styv Kuling, inga lugna stunder där inte, så mommo och mopa har fått njuta av friska vindar och spring i benen. Hon är härlig men kräver mycket uppmärksamhet. Hennes ”pappa gilla” så vi fick middag som heter duga, riktigt skönt att bli bjuden på middag.

Jag gjorde stor entré, kom med två väskor i handen och tjoar på svärsonen som sitter i trädgården samtidigt som jag ska kliva över ett kompostgaller som stod där för att Styv Kuling inte ska rymma. Tjena, jag föll in i gallret och lyckades rulla runt så jag visste inte vad som var upp och ner, ont gjorde det också. Min svärson kom springande och hjälpte mig upp, Götapetter nu har  jag blivit gammal.

Nu ska jag äta lite paj till kaffet och lyssna på Nyheterna, Annie Lööf är ingen favorit, det har visst varit Centerns dag i Almedalen, tycker hon påminner om Maud Olofsson samma ettriga terrier, ilsken och gapig. Finns för den delen inget parti som är en favorit nu för tiden, de bara gafflar och ljuger.