Götapetter vi är med

lingonsylt. Maken fick ett ryck och plockade en halv hink lingon i lördags, jag rensade i 3-4 timmar, skogens skräp och lingonben, det är den lilla stjälken ni ser på bilden. Idag har vi avslutat vårt första äventyr med lingon med att koka sylt av det hela.

Det är en skön känsla att se burkarna och inse att vi har mer lingonsylt än vi kan äta upp i vinter, klart ungarna ska få varsin burk. När jag rensade tänkte jag på förr, hur livet ibland hängde på bären de plockade och kokade sylt av. I nutid är det mer känslan av att ha gjort den själv och det där att veta exakt vad som är i sylten. Vår dotter hade köpt lingon på torget för 35 kr kilot så förtjänsten är väl inte så där enormt stor att göra sig till och koka egen.

Jag var hos min läkare i fredags med en fot som har blivit helt tossig med att värka, större delen av sommaren har den spökat från och till, nu fick det vara nog kände jag. Så en röntgen för säkerhets skull och remiss för avgjutning av foten till fotbäddar står det på pappret, men det blir nog bara till just högerfoten. Värsta ”plattfotsindianen” sa vi som små, men så får man nog inte varken säga eller skriva, säkert rasistiskt och väldans lätt att känna sig kränkt av både här och där. 🙂

Med start imorgon så blir det röntgen av foten, boka tid till gjutningen av bädden, boka tid till optikern för köp av nya glasögon, vara barnvakt en kort stund åt yngsta gaphalsen medan pappan är hos tandhygienisten, en kompis kommer en eftermiddag på fika, så denna vecka

vill jag inte boka mer.

Jag hade tänkt skriva om mitt möte med en medial vän och dimman som dansade så sällsamt vackert att jag ville ut ur bilen och rent av smeka älvorna som liksom rann ut över hela landskapet i fredags. Men det ringer alltid någon eller så har jag något annat att ta tag i.