Efter tre

dagars umgänge med barnbarnet och besök av makens syster och man igår la någon ett lock på tillvaron.
Varmt är det ute och det grå går över i svart, blir några droppar eller hastigt skyfall.
I tystnaden som lämnades kvar när maken och sjuåringen åkt till tippen njuter jag och samlar mig för några rader.
På tal om rader så började jag följa mina egna tidigare inlägg som det tipsas om efter varje inlägg.

Som jag har läst, så många års skrivande, det är ju inte klokt så mycket jag har funderat över i tillvaron och varit med om.

Ömsom har jag skrattat, ömsom tänk det var ju själva faAn, gråtmild och fjölig, nämen har jag gjort det, så dumt, så fel av mig, nog har jag mognat, inte kommit längre, nog är jag ett geni, en korkskalle, egocentrisk, egoistiskt, omtänksam, okänsligt överkänslig.

Ett är säkert, ordrik är jag och jag bjuder mycket på mig själv. Kunde ju rent av blivit något av mig, kunde om jag inte hade varit duktig på så mycket … men HerreGud dristar sig mänskan till att osvenskt tillstå att hon är duktig? Sån gör man inte ostraffat i vårt land, rent av vulgärt.

Ahhhh regnet, skvalar, vräker ner, ljudet är så avslappnande och här ligger jag i soffan med fönstret öppet och bara syresätter mig.

Tillbaka till duktigheten, det finns många som mig som kan lite om väldigt mycket. Att förvalta alla dessa intressesprång låter sig inte göras på en kafferast. Att bara bli så där galet nyfiket på något sätter alltid igång en process i mig.
Förr letade jag i alla tänkbara uppslagsböcker, tog en tur till bibban, ringde folk som kunde tänkas veta ännu mer. Kunde det hela praktiseras på något vis så var det självklart att jag skulle testa.

I mitt brinnande intresse för att lära mig hur man förr tog hand om ett grishuvud till jul, skaffade jag mig ett huvud så klart, som glodde på ungarna över hinkkanten stående i badkaret.
Intressanta kommentarer när mina chockade statsbarn fick syn på vad mamma hade i hinken.

Det var så roligt att göra de olika syltorna, leta i gamla rediga kokböcker om hur man gjorde förr på riktigt.

Idag är det så lätt att få information om allt man tänkas kan vara nyfiken på. Det känns nästan som ett hån att många, ska säga i alla åldrar är så korkade på mycket, när information praktiskt taget dränker oss som vill veta.

Tänk så oförskämt av mig att tänka att andra är korkade …
Sånt får man väl inte påstå? Blunda om det tar emot för mycket för här kommer mer.

Jag skulle vilja säga att det växande släktet har tappat fotfästet med stor hjälp av den teknik som ersatt all den tid de skulle ”bara vara” och låta naturlig information bottna i dem.
Som vanligt kan man inte dra alla över samma kam och tur är väl det. Förr tänkte jag på Amerikaner som ett ganska korkat släkte som inte verkar ha fungerande skolor, geografi står nog inte alls på schemat då de bara vet lite om sitt eget land.

Ett fritt land som på något konstigt vis verkar lika fördummat som kommunistiska ofria länder när det kommer till kunskap om andra länder, historia både sin egen och andras.

Jag tror på ett vis att vi också lever i ett lands historiebeskrivning som anpassats till vad som väl idag skulle kallats för ”PK historia”.
Undrar alltid över syftet med förbättrad historia, vems ärenden man springer? Sällan eller aldrig folkets ärende.

Nu gled jag iväg och känner hur det spretade i raderna och fokuseringen bara gick upp i rök.

Sammanfattning: Jag kan lite om mycket pga nyfikenhet. Vilket inte gör mig till en bättre mänska, bara en som vet lite mer om lite. 🙂

Nynnar, Regnet det bara öser ner och jag är så lycklig tralla la gammal schlager.

Är det kycklinglår? Nej, säkert kalkonlår

Har precis ätit en Caesar Sallad och den satt fint. Den fick mig att tänka på en middag i Florida eller om det var i Miami äsch, spelar ingen roll. Jag beställde en Caesar Sallad och in kom en salladsskål av den storlek vi använder hemma när vi gör en större sallad. Allt var till mig … de är rent vidrigt så stora portioner de har i det landet.

En gång i Phoenix gick vi förbi ett matställe där man kunde äta grillad/stekt/eller friterad kyckling på längden och bredden, jag som är galen i friterad mat tyckte att vi skulle kila in och äta lunchen där. Det som var fiffigt var att de hade stora bilder över de olika måltider de erbjöd i en rad på väggen. Jag stod en stund och valde så en tallrik med fyra friterade kycklinglår.

Nog fick jag lår så jag teg, på tallriken låg fyra bauta stora, ja, men enormt STORA kycklinglår, såg mer ut som kalkonlår. För min del hade ett lår räckt mer än väl, bilderna på väggen visade inte alls att de var så där sjukt stora, jag för min del har nog aldrig lämnat så mycket mat på en tallrik. Jag blev chockad när de kom in med tallriken, mätt bara jag såg allt som jag förväntades äta.

Sen lärde jag mig att alltid be om en liten portion, vi var även på en väldigt berömd kött restaurang där de var kända för inte bara sitt fina kött, utan också att den som åt kilovis med kött fick sitt namn inpräntat i en mässingsplåt som de satte upp på väggen vid ingången. Kan garantera att mitt namn inte hänger där.

Restaurangen var väldigt flott och dyr med vacker inredning. När vi satte oss till bords kom en speciell servitör eller vad jag ska kalla honom med ett rullande bord där alla köttbitar som de erbjöd låg att beskådas. Då fick jag ångest när jag insåg att den minsta vägde 400 gr. Där på direkten blev jag mätt och började lite hysteriskt titta mig runt efter de andra tjejerna och nog var det en som såg lika orolig ut som mig och vi bestämde att vi delar en sån där 400 grams bit och det var ok.

Jag har haft den stora glädjen att få äta på Amerikas mest berömda restauranger och jag har många minnen från de där ljuvliga middagarna.

Träffade min njurläkare idag eller borde väl säga en av dem, de går runt på ett schema, jag har träffat alla tidigare uppe på avdelningen. Så många bra läkare de har på Huddinge annat kan jag inte säga.

Alla prover var bra och det här höga HB = hemoglobin är inte så märkvärdigt, om det fortsätter att öka så får jag helt enkelt tappa lite blod några gånger.

Före själva läkarbesöket var jag på Huddinge provcentral som jag tidigare aldrig har tyckt varit något bra. Proppfullt väntrum brukar de bjuda på och med det lång väntan, samtidig som jag funderade över varför personalen såsade runt och stod och pratade med varandra lite för mycket i förhållande till alla oss som väntade. Sa i bilen dit i morse till maken att ”hoppas det inte tar allt för lång tid nu på provcentralen”. När jag väl klev in så fick jag en nummerlapp av en tjej som skrev upp tidpunkten när jag kom in på nummerlappen. De skulle kolla hur lång tid jag som patient fick vänta, tydligen skulle någon vårdcentral skicka dit sina patienter och det skulle bli så där 50 fler per dag för syrrorna att sticka.

Jag var ensam i väntrummet? Va, är det inte konstigt bara för att de kollade väntetiden. Men jag sa när jag fick komma in till en syrra att de måste ju få göra om det hela ännu en måndag. Så sa jag till henne att jag har fått suttit allt för länge tidigare och väntat hos dem, jämför med Karolinska som har full sprutt på sitt arbete. Tror nog hon förstod antar att många har klagat på dem … eller så har de helt enkelt för lite folk i förhållande till mängden patienter som strömmar till.

Nu ska jag baka en IG ok Brownie som tänker ta till kaffet ikväll.