Självförvållat

Tung start på fredagen, kliver ur sängen, drar ur sängkläderna, sätter igång tvättmaskinen, sätter igång Greta robotdammsugaren rum för rum, kaffe och smörgås …

Tänk så de sopade och torkade förr, nu glider roboten runt och gör fint, sen är det en baggis att torka av golvet. Stå på knä på en brygga och tvätta året runt med händer avdomnade av kylan, röda och nariga säkert med reumatiskt i följetåg eller artros. Jag öppnar en lucka och trycker in tvätten.

Nu när vi har så lätt att städa med alla hjälpmedel så är tydligen många bottendåliga att hålla skiten ifrån sig. Ingen verkar ha lärt dem hur man städar och varför, ofattbart att det har blivit så.

En tveksamt blå himmel med lite glimtar av sol, det kanske tar sig under dagen. Själv är jag hjärntrött igen och det går inte i så många knop, men jag har inte brått idag som tur är.

Jag har funderat på det här med anorexi, finns det i fattiga U-länder? Letade information och fick reda på att det är kulturellt betingat. Kunde ge mig f*n på det, det är inte klokt så vi i väst förstör människor, i länder med mat i överflöd så bestämmer man sig för att att svälta. Alla de här tillstånden man själv skapar, svält, droger, alkohol, fy så arg jag kan känna mig över dessa självskapade tillstånd, fast många ständigt höjer sina röster och försvarar allt med sjukdom. Ja, det finns många sjukdomstillstånd de leder till om man bara håller på tillräckligt länge. Men så här får jag väl inte tänka, känna?

Jag kan inte prata för alla, det räcker med mig själv och det som talar är ilskan jag känner som den ofrivilligt njursjuka person jag blev. Vi som vill leva varje sekund det liv vi har fått men nekas av riktiga sjukdomar, inte självförvållade. Mutter, mutter …

Nu är det dags att hänga tvätt och mobilen ringer …

Feta damen

 Just så har jag gjort och så fick jag ta en lång paus, flåsade så jag nog hade kunnat använda flåsdimman att tvätta fönstret med. Men nu är det gjort utsidan och insidan men mellan skiter jag i, orkar inte. En gardin hänger nu uppe, nystruken och fin ska stryka den andra när jag har vilat en stund.

Dagen är det inte så mycket att säga om, det har regnat hela dagen och Watson är hos hundvakten och jag har det bra. De sa igår att han var såå snäll och förstod så mycket, han hade fått vara ute väldigt mycket för de håller på och bilar upp ett badrum i deras hus och det låter ju för jävligt. På kvällen kom han rusande till mig och pep och gnällde som om han berättade vad som hade hänt under dagen, sen sov han resten av kvällen och natten inte ett ljud hörde vi.

Såg ett program på tv igår om en kvinna som var stor som ett hus och åt allt vad hon kunde för att bli fetare, drömmen var så där 450 kilo och dit lär hon väl nå med den mannen hon var gift med. Han älskade allt fett och var väldigt dominant över den feta damen. Jag satt där och förfasade mig, två barn hade de och den minsta var 1½ år, hur tänker man när man långsamt äter ihjäl sig med en make som hurrande tittar på och stoppar in ännu mer, göder dig? Hon kunde inte röra sig utanför huset utan bil och elrullstol, vad är för liv? Och vem ska ta hand om henne till slut… sjukvården?

Förr hade jag nog mer empati med den sortens fetma och med anorexi men idag blir jag bara förbannad. Så får man ju inte vara… men jag känner så, fan sitta i ett rikt land och svälta sig till döds, ha möjligheten att göra det under trygga former och med tak över huvudet. Undrar just om det finns några frivilliga anorektiker i U-länderna när svälten härjar. Undrar just om de när Röda Korset kommer med sin mat säger ”nej tack jag åt i förra veckan”. Äh, dra mig på en kärra vilka idiotiska uttryck dåligt mående tar sig i vår värld. Sen ska sjukvården finnas där och ta hand om skiten, självförvållat är det i alla fall.

Tror det är för att jag sitter här och inte kan välja, jag som vill leva både för mig själv och för att finnas för andra. Det där att inte kunna välja, och alla andra som kan välja och skiter i allt fint som finns omkring dem. Man kan ju förstöra sina liv på så många vis och jag vet att vissa inte fattar utan trillar in i saker som de sen inte kan ta sig ur med mer än att de verkligen ger järnet.

Jag ser fyllskallarna som vinglar hem från puben de flesta kvällar i veckan. Vad ska det tjäna till livet och allt stöd de får för möjlighet att leva, boendet betalt, mat och pengar till att hålla sig flytande… ja, just det flytande. Inga krav ställs, utan allt är så anonymt från socialen och staten. Visst super folk även i andra fattiga länder utan socialt stöd alls, men vad är det då som gör att så många inte vill något fast de får möjlighet att välja ett liv som i vårt land?

Nu har jag muttrat klart för idag och ska stryka den andra gardinen.