Men så

… irriterande att inte ha friheten att skriva och sätta in bilder som jag ville i veckan som gick. Flera inlägg hamnade i ”sparade utkast”. Jag minns inte om jag sa att jag hade ont i öronen förra veckan eller för den delen veckan innan, var hos min läkare i måndags och hon konstaterade att det var ett virus. Sjukt långdraget och lite längre tid tar det ju normalt för mig med sämre immunförsvar att bli av med infektioner.

Så gnöl och gnäll och inte mycket verkstad för tillfället. Idag är snickarna och gör det sista på huset, ska bli spännande att kliva in genom dörren och stå där inne nästa gång vi kommer ut. Maken ska börja grundmåla huset så att vi sen kan måla det i falurött med vitt runt fönstren. Det var en mycket trevlig vecka med snickarna, jag har alltid gillat hantverksfolk, rediga svenska killar som det går att umgås med utan konstigheter. Klart jag har bjudit på kaffe med dopp, till och med bakat och värmt deras middag.

I helgen kom dottern med familj, yrvädret fyller två i juli och sånt spring hon har i benen, makalöst energiknippe som rymmer så fort hon kan. Vi åt tårta, firade både nationaldagen och huset, grillade senare och fick en skaplig dag med uppehåll i vädret.

Imorgon ska jag äntligen till tandläkaren, har en tand som inte går att tugga på och den ilar fruktansvärt om jag andas kalluft på den eller dricker kallt eller för varmt. Nu börjar det rassla till i tänderna och hur stort hål i plånboken det blir återstår att se.

Idag fick vi en offert på en avloppstank till landet, behöver en ny toa till gästhuset, ännu en förbränningstoa kostar nog lika mycket med specialpapper och elkostnad som att gräva ner en tank och fixa två vattentoaletter. Men kostar gör det att bygga, måla och allt annat som hör till, det ska gudarna veta.

 

 

 

 

 

 

 

Om det så är det sista jag gör

Jaha så ligger jag här igen och väntar på att kroppen ska släppa taget om mig, låta mig orka vara med igen. Jag är inne i ett skov av trötthet och värkande kropp, blodtrycket ligger mest nere vid fotknölarna och det blir yrsligt värre, men jag hoppas det vänder nu.

Har haft besök av barnbarn och bjudit på våfflor till allas förtjusning, att vara åtta månader och för första gången få en bit våffla med grädde och jordgubbssylt var en höjdare, så pass att han argt skrek rakt ut när det var slut. En riktig sötnöt är han, så glad mest hela tiden.

Nu ska grunden till nya Attefallshuset läggas i helgen, ändrade planer när huset sätts upp blir 1 juni och jag ställer in mig på att stanna kvar på landet, tänker att det är spännande att se när gubbarna lyfter väggarna på plats.

Veckan som gått har jag mest mått skunk och inte fått något vettigt gjort, avskyr den känslan. Avundas dem som inte vill så mycket, inte har hobbys vad de nu än är för sort. Tänk så skönt att vara nöjd med att inget göra, det verkar finnas fler sådana nu för tiden än förr. Oj, jag pratar inte om arbetslöshet nu, bara så ni vet vad jag menar. Nej, egentligen är jag stolt över att ha velat mycket och inte varit för bekväm, det är sånt jag själv gillar att se hos andra. Finns så mycket lust hos vissa och det är väl en gåva att ha med sig i livet.

Jordgubbar på gång

Blommande jordgubb

Nu tror ni jag dillar, men utanför en port har en dam planterat massor av jordgubbsplantor sedan några år, de har verkligen sått sig själva och upptar nu en stor plats. Tänk att där blommar jordgubben … vad ger ni mig för det i november?

På tal om blomning så blommar alla tänkbara sorters rosor och jag blir sugen på att ta med mig en knopp hem. Men så kan man inte göra när man bor i ett område där blommorna är för allas välmående. Skulle inte bli några blommor kvar om vi alla tog en liten knopp eller hur?

Denna strålande dag går vi i maklig takt för kroppen värker så jag blir galen, trastarna mumsar på rönnbär och livet lättar liksom när man får deltar i en trastmåltid. Trasten lättar nog också litegrann då han kan bli onykter på de granna bären. Så vem mår inte bra en sån dag?
 
Igår lovade jag marsipangrisen pannkakor till middag och det ångrar jag idag med värk i kroppen, men sagt är sagt och det är alltid så trevligt att vara med honom, så han får bli min värktablett idag. Sen sa jag att vi skulle passa på och handla från glassbilen som ska komma idag, bara den inte kommer för sent, en sån liten gosse ska inte somna allt för sent. Vi har redan bestämt vilka glassar han vill ha och vilka jag vill ha så det blir till att ta fram plånboken.
 
För någon dag sedan köpte jag en adventskalender med choklad i till Tim, den ställde jag på bordet lutad mot väggen för att senare gömmas. Men inte tänkte jag på det när han och sonen dök upp igår för att tvätta en maskin. Det första han såg var så klart adventskalendern, den ville han titta på och jag min dumsnut sa att vi kunde öppna den och så fick han öppna lucka 1 och smaska i sig en chokladbit. Här gick sonen igång, han hade en sån hemma som Tim tjatade om men självklart inte fick öppna förren den 1 december. Ja, fy på mig … skrattade gott då Tim blev arg på pappa sin när han bannade mig … då hör man Tim säga ”Dumma pappa”. Tänk så tidigt de kan inse fördelen med en svag farmor … och gå i försvar. Jag har en vapendragare i livet och det är underbart inte sant? 🙂
 
Det är nu Tim prövar nya ord, han har äldre kompisar på dagis, så det är med honom precis som med pappa hans när han var i den ålder. Tims nya är att saker och även farmor och farfar är äckliga … han fattar nog inte ordet än, pappa hans gick omkring och sa ”knulla” i tid och otid. Då frågade jag honom om han visste vad det betydde? Nää, det visste han inte men efter att jag hade berättat det hörde jag aldrig det ordet igen. Sonen var dock lite äldre än vad Tim är …25 så där  😉 skojar lite men det fattar ni nog.
 
Nu måste jag lägga mig och vila en stund så jag orkar steka pankisar senare.
 
 
 
 
 
 

Hopp om livet igen

Igår kväll blev det sämre med mig sprang som en löpande hund på toa mest hela tiden, så jag ringde och pratade med en läkare på transplantation, efter det tog jag en penicillin tablett som under natten vände på steken. Imorse vaknade jag och kände mig mycket piggare .. på tal om pigg så dyker min syster upp i minnet. Hon levde några år med en engelsman och sa till honom en kväll när hon var trött på att prata engelska, ”are you pigg”? Vilket fick honom att se väldigt konstig ut … är jag en gris? Tur att jag lever med en svensktalande pigg man.

Men idag är jag pigg jämfört med många av de senaste dagarna. Håller på och bakar kardemummabullar och har precis gjort och ätit en skink och fetaost sallad.

Men tvi vale vilket äckligt väder det är ute, kvavt och åt helskotta för varmt. Hela dagen har jag haft en prima placering framför stora fläkten så jag är redigt urblåst vid det här laget.

Kvällen kommer jag hålla ställningarna i soffan inte tu tal om annat. Så skönt att jag hade kvar av den första penicillinsorten jag fick, det var bara att fortsätta på den tills på måndag. Jag sa till läkaren att jag var oroad och rädd för vad det här med resistenta bakterier, undrade hur de kommer att göra och om det är helt kört. Men han lät hoppfull, de skulle nog få ordning på det här med piller och skulle det inte funka så kommer de lägga in mig och ge mig intravenöst i en massa blandningar, det blir knepigare sa han. Inte vet jag om jag ska känna mig lättad eller fortsatt oroad. Mardrömmen vore ju att bli liggande där på sjukhuset med evig dropp … det blir många vantar stickade då slänger min ständigt uppmuntrande hjärna in. 😉

Imorgon kommer marispangrisen hit, föräldrarna ska åka till en loppis på Täby Galopp och ställa upp sina saker på ett bord bakom bilen. Maken är ju hemma som tur är annars hade det inte blivit något besök av lilla herrn. Vi ska inviga en stor fin lekpark som vi har i området och det ska bli kul att se vad han tycker om den. Åhh så jag längtar efter honom det ska bli så mysigt att få kramar igen från hans små goa armar.