på landet snickrar 7-åriga barnbarnet och farfar gräver ner vårlökar. Idag har det varit städdag här på landet, så maken och barnbarnet har gjort sin insatts.
Själv ställde jag precis in en porchetta (fläsksida utan svål ihoprullad med massor av kryddor) i ugnen och vi kommer inte träffas igen förrän tre till fyra timmar har gått. Funderar på ugnsbakad potatis och jordärtskockor till och kanske gele.
Maken klipper av de mest spretiga grenarna på hasseln, den vill vi ha kvar, men inte ha den in i huset. Det är så spännande att studera ekorrarna när de varje höst tömmer trädet på hasselnötter. Vi har också satt upp en ekorrmatare, ser för roligt ut när ekorren lyfter på locket och stoppar in huvudet och förser sig med nötter.
Efter några vissna dagar är jag på väg att bli piggare igen, ser fram emot nästa veckas varande som nästan normal mänska.
Visade nyss en bild för barnbarnet över hur mycket socker det är i en cocacolaburk. Usch, vi förfasade oss och sen stoppade jag en marmeladbit i munnen, vilket hycklande 😉 Jag är så svag för marmelad …
Nu hör jag hur de sparkar fotboll farfar och gossen, glada rop och skratt. Vi väntar barnbarn sonens familj, det fjärde barnbarnet vilken dag som helst och vi är de som ska ringas in och ta hand om de andra två ungarna.
Hoppas vi slipper åka hem nu i helgen, den fjärde är det uträknat, men det vet vi alla att det sällan stämmer.
Sen kommer femte barnbarnet i februari till dotterns familj. Tänkte på att jag en period tänkte ”undrar om jag får något barnbarn”? På åtta år fem stycken, hade jag aldrig trott.
Fast jag kan se vissa likheter med barnbarnen och mig själv, så är jag mest häpen över att de alla är så olika. Det är riktigt spännande när de börjar bli lite större och en personlighet tittar fram. Vissa drag anar man tidig och andra sent.
Nu gillar jag alla mina barnbarn, men olika tycker jag om dem, det första har en egen plats och om folk är ärliga så är det nog ofta så. Nr 1 är ett under på många vis och får man då mycket och efterlängtad kontakt så är man ju salig.
Jag var själv nr 1 i vår släkt, mormor och jag satt alltid ihop. Hon gillade självklar alla de andra barnbarnen men vi visste att det var hon och jag.
Samma med vår dotter som var nr 1, hon och min mamma har haft mest av det där speciella kärleksfulla förhållandet till hennes barnbarn.
Nu vet jag att vissa tänker och gärna vill säga att ”Jag älskar alla mina barnbarn lika mycket”. Nää, man vill inte förfördela något barn, vilket man inte alls behöver, men olika känslor skapas av olika människor/barn i mig och så är jag, lever nära och i känslan och vill vara ärlig i den.
Så knäpper det från altanen och segerropen skallar och jag funderar på vad de gör, farfar och vår nr 1? De tävlar och knäpper plastgrodor i en burk. 🙂
Själv tänker jag spraya lite mer kortison i näsan och astmaspray ner i lungorna, vill bli frisk helst i förrgår.
Tar fram stickningen, trevlig helg på er alla.