Snåla eller generösa klappar det var frågan?

 

1:a advent

 

Tänk att tiden går så fort, maken fixade stjärnor och ljusstakar så allt var klart till i söndags. Mitt bidrag var bara att stoppa mossan i staken och sätta dit lite svampar och ljus. Mamma tittade in med en egenhändigt gjord krans till vår dörr, den var jättefin lite glamourig med pärlhalsband som slingrade sig runt kransen.

Nyss var vår hundvakt här och lämnade in Watson, vi bestämde att jag nästa vecka ska ta honom ut på promenad själv, det är dags att ta tag i det hela nu kan inte vänta längre.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än ringt ett samtal till en kär släkting som de har hittat en ny metastas i ryggen på. Ja, vi trodde alla att han hade klarat sig, men nu vette sjutton hur det ska gå. Han har gått ner allt för mycket i vikt, kroppar är inte så starka när cancern den aggressiva sorten sätter in allt den kan för att inta och förgöra. Jag lägger till en kvällsbön om hälsa för honom när jag håller min ängel och sänder mina tankar mot högre makter för att om möjligt få lite hjälp på vägen.

Jo, jag ber nu för tiden, inför min sista operation bad jag om precis allt jag skulle möta och vill så gärna tro att bön ger svar när jag blev så fantastiskt bemött.

Jag har skickat efter barnkläder till marsipangrisen i julklapp, om jag har förstått saken rätt så passar det inte med vad som helst, tror inte det är sonen som är petig, han inser nog att det är för dyrt att låta barnet se ut som en modell i klädväg, sen kan mamman önska sig vad hon vill, men det är för dyrt med den typen av kläder. Det är mest larvigt att köpa så dyra saker till ett så litet barn som inte ens nöter ut kläderna, sen när de blir äldre är det väl vettigare att satsa på lite dyrare kvalitet då de sliter mer på allt. Men det har ju visat sig att inte ens sk kvalitetskläder är värda sitt pris. Många gånger är billigare kläder bäst i test, snopet för snobbarna. 

Jag tog gärna emot begagnade kläder när våra ungar var små, ibland hittade jag de där små lapparna med ”fina” namn på, jag klippte ut dem och sydde fast på andra kläder när framförallt dottern var i en känslig period. Själv har jag aldrig brytt mig om sånt … men kvalitet på kläder tycker jag om, vem gör inte det?

Men jag har ju sett att Polarn o Pyret passar så jag har skickat efter kläder för en helt förmögenhet och passar inte det kan de ju stoppa upp det någonstans ärligt talat. Sen ska maken få gå på leksaksaffär och handla saker vi har sett ut i en katalog.

Det blir inte så mycket klappar i år och det är väl inte fel, jag har redan sett ut vad som ska handlas så det ordnar sig snabbt. Vi ska vara hemma hos mamma detta år, vi gör så att vi har varsitt år, när man har haft sitt år så är man ledig tre jular i rad då någon annan av släkten har julen. Alla tar med sig lite olika rätter så att det blir ett trevligt julbord.

Ärligt talat så vill jag inte vara lagom till jul, jag vill ha ett överdådigt julbord och en stor hög med klappar till alla mina kära. Men de äldre i familjen har sånt besvär med både klappar och ett generöst julbord, så vi har fått dra ner på allt. Egentligen är min lust till maten och paketen ett arv jag fick från min familj när jag växte upp, men jag tror att det mesta av den lusten hängde ihop med min pappa. Han finns inte i livet mer och då har en del saker förändrats. Jag har nog alltid velat vara generös och bjuda till extra om vi ska ha kalas av något slag, inget är liksom för jobbigt att fixa och det får kosta det är ju det som är hela meningen med ett kalas/julafton/middag/födelsedagar osv. Som gäst ska man känna att det inte har sparats på något när han kommer, det ska vara en middag där jag reser mig och känner att här har de bjudit till så det räcker och blir över.

Vardagen är ju full av lagoma middagar och kaffestunder med sniket köpebröd. Om jag inte ens kan kosta på varken energi att göra saker eller att köpa dem vad ska de då vara för mening att ha fest? Livet behöver firas och fast man kanske inte har så mycket energi så kan man alltid göra lite mer än man tror, ta sin ork ett snäpp högre och få till något litet extra.

Men det här är hur jag tänker på fest, det är inget som jag förväntar mig eller kräver av andra, andra får göra på sitt vis. Men snålhet har jag svårt för om det nu ska vara fest. Min dotter hon kan verkligen få andra att känna att hon har gjort allt och lite till när hon bjuder, är så glad att hon har sugit upp det som jag fick med mig från mina föräldrar.

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och läsa en ny tidning som jag köpte när jag var ute och gick, den heter Reko och verkar handla om kravmärkt-slowfood-elologiskt tänkande, får väl se hur kul den är att läsa.

 

Här brummar det

Nu är jag hemma igen, det blev bussen till centrum. Var in på Lindex och köpte barnkläder på rean och gud så roligt, hittade även en stor kofta till mig, jag älskar koftor.

Sen var jag in och köpte en agenda för 2009 det är ju ett måste och en röd fin penna till det hela. Är det fler än jag som är penngalna?

Hemtex hade ett vitt påslakan med en liten kant uppsydd högst upp som man kan vika ner när man bäddar, så tjusigt. Nu ska jag jaga ett nytt tjockare täcke till påslakanet för jag ska ju ha det som överkast på sängen. Sen behöver jag två örngott med spets, så ska de vara lite större modell. De ska bäddas upp mot säng gaveln så det ser så där tjusigt ut, kommer väl aldrig våga lägga mig ovanpå i sängen igen.

Sen bar det av till bibban, lämna tillbaka och slet åt mig tre nya deckare i farten. Sen var det segt att gå till bussen, jag fick gå långsamt och pausa lite här och där. Slank in och köpte en sushi att ta med hem till lunch.

Nu sitter jag här och har problem, den där lådan som man sätter in CD-skivor i och som man sätter på själva datan med på en knapp, den håller på att bli tokig. Det är fläkten som inte är klok, den började brumma allt för högt för länge sedan, så jag slår varje dag till den för att få den att bli tystare och det har ju gått rätt länge. Men nu jäklar brummar det oavsett hur mycket jag slår på lådan. Så nu kan det hända att jag blir tyst ett tag om vi nu måste lämna in den för lagning. Jag hoppas ju att maken kan öppna och blåsa rent, om det nu är damm det handlar om? Jag ska leta fram de där hörselkåporna som Watson inte ville ha på nyårsafton. Jag kan väl sitta här med dem på så hör jag inte brummet.

Trött kropp

36Här sitter jag med en mycket trött kropp efter en trevlig kväll hemma hos sonen och hans fästmö. Maken och sonen har tapetserat köket, fästmön och jag har pratat och pratat. Efter att ha sovit i snart två dygn, så var det dags att ge sig ut bland de levande och känna sig som en vanlig mänska.

Maken gjorde en räd ner i källaren och kom upp med två stora kartonger med barnkläder som jag packade upp. Det fanns vissa kläder där som jag känner mig så rörd av att se igen, där var jamasen med lamm som jag älskade att sätta på ungarna när de skulle sova, overallen röd och fin och så vettig med två dragkedjor för att enkelt kunna få ner en lite plutt utan att bända och vrida så mycket. Alla dessa små tossor och mössor, tänk att vi var så där pyttiga från början även du och jag.

Nu sorterade jag ut finast av allt till sonens son, första barnbarnet, vi vet att det är en pojke så alla söta flickkläder sorterade jag undan till nästan gång det vankas barnbarn i familjen. Fästmön sa att det var ofattbart att magen snart skulle vara borta och barnet ligga där utanför. Lika ofattbart tror jag att det är att få barnbarn, jag tänker att den där lilla killen på något märkligt vis är en bit av mig. Kanske egoistiskt att tänka så men släktet går ju vidare på det viset. Jag minns hur jag själv låg och kikade på dottern när hon sov i sin låda på BB, ofattbart redan då och säkert för all framtid för alla kommande föräldrar. 

Jag har inte varit mig själv under några dagar, vill mest sova och har lite svårt att få ordning på hjärnkontoret, tankar slingrar sig iväg och jag vet inte hur jag ska få ordning på mig själv. Ibland känns det som om bloggen är min sista utpost överhuvudtaget, men det är ju inte riktigt så men nästan och jag kan känna mig hopplös när jag blir så här trött, disträ går ju inte att skriva ihop en vettig rad. Jag oroar mig för att jag ska fortsätta vara så här trött och att oviljan att skriva ska bita sig fast.

På tisdag ska jag till sjukhuset och ta prover igen, undrar just om jag har blivit sämre i njurfunktionen eller om det är något annat som härjar i kroppen. Min kropp får ju allt hålla ordning på sig fram tills jag vet om kompisen är frisk nog för att få ge mig sin njure. Om njurfunktionen går åt pipan nu så blir det inte kul med en operation och dialys. Jag har krypit in i ett hörn just nu och vill banne mig inte krypa fram förrän läkarna säger att vi ska boka en tid till transplantation. Just nu vill jag inte vara med längre, jag hoppar av och skiter nog i resten. Drömmer om att vakna en morgon och vara frisk, vakna utsövd… låter som en utopi just nu.

Nu bara måste jag sova skakar i hela kroppen och är slut.