Sånt kan 7-åringen fundera över och fråga om, kan ju vara bra att veta 🙂 Jag visade honom mina fem böcker med mina tankar från denna blogg och sa att dessa kan du läsa när du blir stor om du vill veta hur farmor tänkte om livet. Då kanske jag inte finns längre och kanske kan du då tycka det är spännande att läsa böckerna. Eld och lågor blev han och såg en bild på piller på någon sida, det är ju bilder också inte bara text ”Dina piller vill jag verkligen veta allt om” sa han.

Hahahaha 🙂 han är ju uppväxt med mina stora tablettfördelare och fick mycket tidigt förhållningsorder om att alla piller var mina och mycket farliga för barn.  Han har aldrig rört mina piller, men jag kan lova att jag alltid har gömt den väl när han var liten och mycket nyfiken på tabletterna, kunde ju vara godis rent av.

I helgen har vi haft honom, 7-åriga barnbarnet på besök och övernattning. Är man sju och på glid i ett förstadie av tonårstrots kan det vara skönt att komma bort ett tag och bli sedd dygnets alla vakna timmar av farmor och farfar.

Klart han får godis och önskat bad, de har inget badkar hemma, sen glider det hela över i en spa upplevelse där farfar står för tvätt och schamponering, farmor klipper tånaglar och smörjer pojknariga vinterhänder. Han mår så bra och äter taco till middag och bär med grädde till efterrätt, kvällen blir sen för honom, han lägger sig och somnar bums.

Idag ska vi över till svärsonen och sjunga på hans födelsedag, 7-åriga barnbarnet hämtar vi upp på vägen. Barn behöver träffa sin släkt så ofta det går under uppväxten, slå rot i sitt inre och veta sitt ursprung.

Egentligen händer det saker nästan varje dag, men jag är ur slag när det gäller skrivandet. I veckan var jag till sjukhuset och röntgade bentätheten vilket såg helt ok ut vilket kändes så skönt. Jag vill inte lida av något mer som ska medicineras. Jag åkte buss och tunnelbana både dit och hem, känner mig lika stolt varje gång jag klarar av resandet.

Svag och opålitlig kropp är ingen höjdare att släpa runt på, jag vet aldrig vilken dag jag kommer sväva runt i det silvriga ljuset och känna att jag vilken sekund som helst kan svimma. Det hysteriska letandet efter något att sitta på. I vårt centrum finns det bänkar upp till busshållplatsen, en gång var jag tvungen att dimpa ner på varje soffa för att ta mig till bussen, undrar om någon undrade vad jag höll på med? Det gjorde jag om inte annat. 🙂

Nu ska jag ta tag i dagen …