Sån puls i rusningstid

Ett möte inne i stan med en Fb kompis… var faktiskt många år sedan jag åkte till stan själv, lusten var stark till detta möte och nog kom jag dit.

En så intensiv och härlig eftermiddag, så vi har pratat och jag har njutit av utbytet av tankar, känslor och samhörighet. Finns väl inget som kan slå ett möte när allt stämmer, vilken kick!

När jag kliver ut upptäcker jag att det är rusningstid, Götapetter jag har inte varit mitt i rusningen på jag vet inte när. Jag trampar ner i tunnelbana och känner mig lite överväldigad av mängden folk och energierna som rusar runt mig. Byter tåg i T-centralen och sitter där på en bänk i mullret från tågen, skriandet från räls, människor som hastar förbi, energierna fullständig överväldigar mig. På tunnelbana igen upptäcker jag att vi har drabbats av ett kraftigt virus i befolkningen, när jag åkte hem från mitt jobb i stan för många år sedan så läste jag och folk tidningar, var och en i sin lilla bubbla. Nu satt alla med ansiktet ner i mobilerna, jag blev faktiskt chockad över hur totalt absorberade folk är av mobilviruset. Insåg att det var väldigt länge sedan jag åkte i rusningen och folk har totalt bytt skepnad sedan jag sist deltog.

Sen slutligen bussen och där var det likadant, mobiler och icke närvarande resenärer, en lite kille i vagn var trött och jag log när jag såg att hans skor satt på fel fot.

Väl hemma ringer en Fb kompis från Norrland och skulle snart besöka hufudstaden, hon undrade om vi kunde ses. Klart vi kan, så hon kommer över på kaffe i början på nästa vecka, ska bli kul att ses för första gången. Vilken härlig dag!

Lite som wax on wax off men med överkastet

Stod och tittade på dubbelsängen, äsch lägger på överkastet senare tänkte jag. Vissa saker är inte självklara rutiner längre som förr, jag hade då som en lista i skallen av det som varje morgon skulle åtgärdas och självklart låg överkastet på när jag var klar. När jag öppnade paddan fick jag ett meddelande från min vän som skulle komma idag och äta middag med oss, blev inte så utan väldigt viktiga saker kom mellan vårt möte och då tänkte jag ”skönt att jag inte la på överkastet”.

Brödbak som doftar och Ufo stickning som ska göras klart.

Här kommer ni inte få se några rockande omaka strumpor eller händer där alla är lika, jag är bara inte så, gillar inte det där att alla ska vara lika, göra likadant, tycka likadant … inte fasen är vi lika mer än till kroppen även handikappade kroppar och vad vi har för basbehov, efter det hoppas jag att vi alla är olika personer. Fy så tråkigt det skulle vara om vi alla är lika. Det jag reagerar på är att folk har sånt behov av att visa upp sin godhet, det är väl inte så svårt att ha olika strumpor en dag eller vinka med en hand med ”mot mobbing” eller ”vi är lika” det är ju så självklara saker att jag inte behöver visa upp det. Tänker att det är enormt mycket mobbing i samhället våld/rasism och jagande av personer som har andra åsikter. Med tanke på alla viftande händer med budskap tycker jag att det visar sig för lite i samhället. Om nu alla tycker lika varför agerar inte fler efter sina budskap där ute i samhället?

Efter en dag med besök av dottern och lilla E så kan jag bara konstatera att besök på rätt dag är så roligt. Nu börjar ett bröd i ugnen dofta förföriskt, imorgon kommer sonen med familj och jag tänkte bjuda på gott bröd och pålägg till kaffet, min kära svärdotter har bakat egna dammsugare som hon ska bjuda på, det ser jag fram emot.

En god middag och häng i soffan så mycket roligare blir det inte ikväll.

Jada, jada

Ännu en sån där dag jag på många vis kan vara utan. Det började igår med att jag under vår tur runt i en galleria blev så svettig att det rann efter ryggen på mig, jag fattar inte det där med svett, har aldrig varit sån att jag har svettats lätt.

Blev yr i bollen och trodde ett tag att jag skulle svimma, men det gjorde jag inte alls. Så vaknar jag även idag till en sån där svag dag när jag är mer yr än bekvämt och svetten hemsöker mina armhålor å de grövsta och jag tappar sugen.

Jag vill inte hålla på så här längre jag vill vara pigg och frisk mest hela tiden. Förkylningen har gått in för landning i mina bihålor och börjar oroa mig, jag pumpar på med nässpray, har den där otäckingen med menthol i som rensar rören så att jag tror att det blir en öppen kanal genom hela hjärnan. Som om inte det räcker tar jag också cortisonspray morgon och kväll.

Började igår med ett surdegsbröd som idag inte alls blev som jag ville, typiskt när man inte mår bra att man inte kan baka. Tror ni inte att jag även igår när vi kom hem envisades med att sätta en deg som skulle bli Rimbobullar. Dessa bullar är lätta att göra och kalljäses för sig själva i två timmar efter att de hade sporrats ut i fyrkanter som jag fyllde med en blandning av smör/socker och vanilj för att sen dra snibbarna ihop på mitten. Lätt som en plätt men upptäckte att jag inte hade vanlig jäst hemma utan tog torrjäst, det blev inte bra och sen glömde jag att pensla dem med uppvispad ägg, så de ser torra och färglösa ut ungefär som jag känner mig. 😦

Imorgon ska jag träna igen och nu gnager samma oro i mig som inför förra träningen att jag inte ska orka ta mig dit, men så klart jag ska säger ju den lilla pigga jäkeln 🙄 som sitter på min högra axel, men på den vänstra sitter oroaren och gnäller om att jag ska ta det lugnt blir frisk från förkylningen, inte bli kall, överansträngd och en massa jada jada …

Jag vet ju vem som brukar vinna fajten inte är det gnällspiken inte, bara i nödfall.

Idag har jag haft två tillfällen att känna mig glad, dels när dottern tittade in för att slänga i en tvätt i tvättmaskinen, de har en trasig maskin i sin tvättstuga som gör att det blir svårt att få en tvättid. Vi tittade på en CD-skiva från vårt eget liv tillsammans. Vi firade jul hos mamma 2003 och sen fick vi skratta på party som dottern och fd killen hade tillsammans på deras 25 års dag.

Som om inte det räckte så dök sonen upp glad i hågen av att ha fått tillbaka sin bil från jobbet. Imorgon är det slut på hans halvårsledighet som pappa.  Det gick bra för marsipangrisen på inskolningen och det var skönt att höra. Jag köpte igår rediga regnvantar till lille grisen för denna vår kommer att bli så blöt, så blöt för de med barn och hundar som ska luftas ute titt som tätt. Hörde att de ska köpa regnrock och galonbyxor till honom, så vantarna köpte jag på Polarn o Pyret. Där kommer jag nog att fortsätta titta in varje gång jag kommer i närheten. De hade super läckra klänningar … lille Tim var glad du att jag inte köpte en sån till dig av bara farten. Nästan så jag önskade att du var flicka … förlåter du farmor, hon har fått fnatt? En härlig t-shirt med turkosa bussar köpte jag till dig men den får du nästa helg när vi kommer för att gratta din pappa. 

Nu ska jag sätta mig i soffan och försöka tänka bort yrseln, bihålorna och känslan av att inte må riktigt bra. Ska nog göra ett seriöst försök att lägga mig tidigt, försöka sa jag. 😀