Infist bibliotek

Nej ingen lurade mig aprillo …

Torsdagen var proppad av göranden som började med ett besök hos min husläkare. Allt är bra på den fronten så vi pratade mest om annat roligare … gav henne ett par mönsterstickade vantar för vi i familjen tycker alla så mycket om henne.

Sen tog jag bussen ner till vårt centrum pinnade på upp till bibban och lånade mönsterböcker till barnkläder. När jag klev in så stank det ren fis i hela entrén på bibban, det finns en liten cafeteria vid ingången en sån där självbetjäningshörna med maskiner. Där satt det två gamla gubbar för sig själva  läste tidning och sörplade kaffe … i min fantasi så var någon av dem skyldig.

Den bästa mönster boken fanns det två av, den jag tog först hade någon snott själva mönsterpappret i, så j*vla fula folk är … snikna. Själv fick jag hjälp av maken att kopiera alla mönster för boken kom ut 2003 och finns inte att få tag i längre.

Nästa var apoteket .. inte så lång väntan tills det var min tur … men vad hjälper det när damen som stod på insidan av bänken var modell äldre vilket normalt inte spelar mig någon som helst roll. Denna dam var det söligaste jag någonsin har råkat ut för, hon skulle verkligen inte jobba i betjäningen utan sitta där bak och plocka ihop recept eller vad som helst. Alla datum nagelfors med en nit som gör att jag verkligen fattar att det inte fanns något viktigare i hela världen än att jag inte får ut en medicin en dag för tidigt. Sen fattade hon varken det ena eller andra, jag gick och satte mig orkar inte stå där en halvtimme och vänta på att hon skulle utföra sitt jobb.

Sen landade jag på vårt kondis … jag minns inte när jag var i centrum för mig själv och gjorde allt det här vanliga som jag alltid gjorde förr. Mycket sena lunchen blev en skinksmörgås och så prövade jag en sån där liten macaron tror jag de heter, de är så poppis att varje magasin med självaktning har recept på dem. Tja, nog kunde jag väl mula i mig ett gäng men en kostade 14 kronor och det är en pyttekaka vi pratar om.

Det var en trött Maggan som släpade sig till bussen … självdog en stund på vägen hem men ser att dagisbarnen är ute i den park som jag inte ser från fönstret hemma, så jag hoppade av en hållplats tidigare och segade mig iväg till Tim. Han satt ensam i sandlådan och grät när jag Tarmor i egen hög person kom farande … hm, farande var väl för mycket sagt, jag släpade mig fram och var så trött att jag tänkte att jag var bra korkad som inte hade åkt raka vägen hem. Upp med den lille i famnen och så satt vi där och bara njöt, iallafall gjorde jag det. En mamma skulle gå hem och samlade ihop sina spadar och Tim hade en som hon tog därför grät han. Dum morsa tycker jag, hur svårt hade det varit att ge honom en av alla andra spadar som låg i sandlådan?

                

Igår var det soffan för mig större delen av dagen, precis när jag hade lagt mig ner för att lyssna på ett band med meditation så ringde sonen på väg hem från jobbet. Vad skulle vi äta? Om han handlar med sig mer kött och sötpotatis och lagade maten kunde han och Tim få äta med oss? Men hallå! Självklart! Ännu en trevlig middag med alla mina tre bästa killar …

Tror ni att jag har legat på latsidan idag? Det var bara att släpa sig upp och iväg först med kartongerna med böcker som vi lämpade av vid ett äldreboende, de behövde mer böcker till läshörnan. Sen ner till centrum och handla två par jeans till maken och ärmlösa undertröjor storlek XXXXX eller något sånt till min mamma som har opererat in en ny kula i axeln och inte kan få på sig en tröja med ärm, vi ska till henne imorgon. Sen for vi vidare mot IKEA …. vilket vi inte var ensamma om.

Nu ska maken sätta upp hyllor i syrummet så att vi kan få ordning på det hela där inne så nästa vecka räknar jag med att kunna inviga det hela. Ser jag verkligen fram emot …

Lite förvirrade tankar om nutid

Drömmarnas land
Drömmarnas land

Ibland är det så skönt med de här bilderna som kommer från sagans land. Alla har vi väl en längtan efter en värld som såg ut och fungerade så där som man trodde när man var liten. Inget var ju svårt då … i drömmarnas land.

Det finns bilder som får mig att må gott som den ovan och så finns det texter som andra har lämnat efter sig som får mig att tänka och det är inte heller så tokigt, lyssna på de här orden av Mahatma Gandhi;

Den svage kan aldrig förlåta. Att förlåta hör den starke till.

Den tål att tänka på …

Efter alla de tänkvärda orden så får ni nu krascha i min vardag igen. Idag har vi varit iväg till bibban en snabbis, där hade halva öns befolkning klämt ihop sig och barnen som borde vara ute i solen och leka trängdes och surrande så där som barn gör. Jag slet åt mig några nya böcker och kilade snabbt ut igen, phu vår bibba har blivit rena dagiset, sist vi var där satt rätt små barn runt bord och klippte och klistrade alla hjärtans hälsningar på papper.

Jag kände mig mest irriterad över att bibban inte kan få vara ett bibliotek, utan där ska ungar ränna runt och gasta, som om inte det räcker så ska de nu ha pysselstunder där också. De har ju redan lässtunder och annat som de ska roa sig med… låter jag grinig? Ja, kanske är det så, men jag tycker ibland att allt ska vara så förbannat anpassat till barn att ursprungsverksamheten snart flyger all sin kos.

För att inte tala om när de hade undervisning av pensionärer i en lång rad med datorer de skulle lära sig data. De hör dåligt och fattar dåligt (sorry) de där två komponenterna gör att ljudnivån blir dagishög och då fattar jag inte heller vad de gör där mitt i biblioteket med störande verksamhet. Jaha det där var dagens gnäll .. såg ni? Inte en sjukdom i sikte inte ett enda njursviktsgnöl. Det tar sig sa mordbrännaren …

Nu ska jag snart sätta mig och äta stekt färsk kycklingfilé med dijonsås, vi hittade ett paket med gnocchi som vi tar till. Sen blir det soffan ikväll igen, mer upphetsande blir inte kvällen för mig. Maken han ska ner till dottern och se andra delen av Arn och dricka lite pilsner, de ska ha pappa/dotter tid. Själv är jag glad att jag inte har sett första delen än så jag kan få ligga här i mig egen soffa och käka praliner.

Här brummar det

Nu är jag hemma igen, det blev bussen till centrum. Var in på Lindex och köpte barnkläder på rean och gud så roligt, hittade även en stor kofta till mig, jag älskar koftor.

Sen var jag in och köpte en agenda för 2009 det är ju ett måste och en röd fin penna till det hela. Är det fler än jag som är penngalna?

Hemtex hade ett vitt påslakan med en liten kant uppsydd högst upp som man kan vika ner när man bäddar, så tjusigt. Nu ska jag jaga ett nytt tjockare täcke till påslakanet för jag ska ju ha det som överkast på sängen. Sen behöver jag två örngott med spets, så ska de vara lite större modell. De ska bäddas upp mot säng gaveln så det ser så där tjusigt ut, kommer väl aldrig våga lägga mig ovanpå i sängen igen.

Sen bar det av till bibban, lämna tillbaka och slet åt mig tre nya deckare i farten. Sen var det segt att gå till bussen, jag fick gå långsamt och pausa lite här och där. Slank in och köpte en sushi att ta med hem till lunch.

Nu sitter jag här och har problem, den där lådan som man sätter in CD-skivor i och som man sätter på själva datan med på en knapp, den håller på att bli tokig. Det är fläkten som inte är klok, den började brumma allt för högt för länge sedan, så jag slår varje dag till den för att få den att bli tystare och det har ju gått rätt länge. Men nu jäklar brummar det oavsett hur mycket jag slår på lådan. Så nu kan det hända att jag blir tyst ett tag om vi nu måste lämna in den för lagning. Jag hoppas ju att maken kan öppna och blåsa rent, om det nu är damm det handlar om? Jag ska leta fram de där hörselkåporna som Watson inte ville ha på nyårsafton. Jag kan väl sitta här med dem på så hör jag inte brummet.

Fåre lov att va lite sprit?

Bussresa blev det till bibban, jag fick springa för att hinna och det var ruskigt att bli helt stum i benen och känna att kroppen inte alls orkade ett sånt tempo. Satt där på bussen och lite mådde illa innan kroppen hade lugnat ner sig. Har köpt en ny doft till min man, det är ju fars dag i helgen och slips tänkte jag att han skulle slippa. Vi brukar inte fira varken mors eller fars dag på något speciellt vis, men jag vill ge honom något för allt han ställer upp på och finns där för mig.

Bibban var sig inte lik, större delen av den större salen var fullsatt med pensionärer som gick datakurs. Surret var väldigt högt och jag blev lite sur faktiskt, varför ska alla andra hålla tyst där inne men inte pensionärer som går en kurs… konstigt ställe att lägga en kurs på.

Var tvungen att gå på toa och upptaget var det, väntade och ut kom en tjej som precis gick in … fanns ingen tvål där inne sa hon, skulle bara tvätta händerna. Jamen jag har sprit sa jag som menade min alcogel för handtvätt som jag alltid släpar med mig. Jag rotade runt i väskan och konstigt nog fick jag tag i allt utom spriten. Så blev det ledig på en toa, så hon hoppade in där och tvättade händerna, jag själv tog nästa ledig toa. Satt där inne och tänkte att hon kanske trodde att jag hade sprit .. vodka eller något sånt konstigt som jag skulle bjuda på? Fnissar lite för mig själv.

Lånade en blandning mellan livet efter döden, deckar och en bok om brödbak. Funderade på om jag ska börja använda munskydd när jag åker iväg på sånt här. Två gubbar väldigt förkylda masade omkring på bibban nysandes, hostandes och snorandes … jag blir förbannad och hade lust att be dem dra dit pepparn växer.

På vägen hem åkte jag med en chaufför som körde som en galning, vid en station föll en dam av hans knyckiga körning och vi var flera som hjälptes åt att få upp henne. En liten spröd dam, tunn som ett höstlöv fladdrade hon runt i bussen och hamnade på ändan. Men chauffören han tittade aldrig i bakspegeln, hur det såg ut när folk gick av eller satte sig. Vid nästa hållplast skulle han köra innan alla hann av, då skrek jag ”NU får du väl ändå lugn ner dig lite”! Han tittade förskräckt i backspegeln mot oss alla där bak, som undrade vad fan han höll på med? Nog kan man vara stressad i sitt yrke, går det två bussar i halvtimmen så ska de väl för sjutton kunna ta sig runt sin tur utan att köra som idioter.

Fick mina Triss skraplotter idag på posten, fick ett erbjudande om fyra stycken triss i månaden hemskickade, tänkte att det kunde vara kul för jag köper aldrig sånt. Första omgången vann jag 125 kronor så jag ligger på plus till nästa gång.

Får man vara irriterad på äldre?

Vilken dag jag har haft, den mjukstartade med allt det där vanliga här hemma och sen tänkte jag att nu sticker jag iväg till vårt centrum direkt efter lunch. Lite känslig tid precis när jag har ätit, är både extra trött och lite illamående då. Precis när bussen skulle gå så tvärnitade den för en äldre dam skulle åka med men som var försenad till hållplatsen, jag suckade. Jag har märkt att ju sämre jag mår desto mer irriterar jag mig på äldre människor, jag av alla som har jobbat så mycket med äldre, känns främmande men ändå finns den där irritationen. Äh, jag irriterar mig på allt tror jag dessa dagar…

Tänker att man går väl för sjutton i tid till bussen och speciellt när man nästan inte kan gå? Sen ska det fibblas med busskort eller remsor, aldrig har de sånt i näven när de kliver på bussen. Rota gärna längst ner i väskan en kvart, men gör det innan bussen kommer dö!

Sen körde vi iväg och efter ett par hållplatser så var den en annan äldre dam som i sista stund kom på att hon skulle av. Tvärnit igen…phu, suckar jag och gnäller inom mig så där för mig själv, skitkärring eller något sånt tänkte jag nog. Sen hade vi en kvinna med ett utvecklingsstört barn på bussen, jag blir trött bara jag ser dem, grabben har jag sett tidigare, han är inte så gammal och skriker jämt. Aldrig vill han något och allt vi normalt gör verkar störa honom. Vad ska det tjäna till livet ibland undrar jag?

Så skönt när jag kom av bussen och kunde gå långsamt ner till apoteket till att börja med, sen drogs jag som en magnet till bibban så klart. En enda bok lyste så stjärnklart idag att jag förstod att jag skulle fortsätta att läsa ryska författare. Inte mycket kvar nu av cancerkliniken, denna gång lånade jag Idioten av Fjodor Dostojevskij. Jag ser fram emot att få läsa den…

Det finns en försvårande sak med ryska böcker och det är deras namn, först så heter de ju väldigt annorlunda namn än oss, så det tar lite tid att skilja dem åt. Som om inte det räckte så har de smeknamn och växlande förnamnsformer liksom växling mellan fadersnamnets längre och kortare mera familjära form. Man blir minst sagt galen då och då av alla konstiga namn. Tror ju att jag missat någon gubbe och försöker läsa om för att hitta den personen, vilket man ju inte gör för han är redan presenterad i ett annat namn. Ja, ni inser ju själva hur rörigt det kan bli på en skala.

Hemtex hade rea och det bidde en badhandduk och en sån där mjuk fleecefilt…sen drog jag mig mot bussen och passerade Bageriet, gott bröd och en bakelse till mig själv tog jag med mig hem.

När jag satt och väntade på bussen så insåg jag att vi alla har rätt till vår ensamhet, just då njöt jag av att sitta på en bänk för mig själv i mig själv. Tänkte att måtte det inte komma en snacksalig idiot så som jag brukar vara och börja hålla låda. Men jag klarade mig tack o lov.

Väl hemma så såg jag att jag hade vunnit lite mysiga saker att smörja in mina fötter med hos Charlotte på Allas. Tänk så larvigt glad man kan bli, och tänk så saker kommer tillbaka till en… jag skickade igår några dyra stående krämer till en som var i behov av dem. Så får jag nya egna i veckan från Charlotte, visst är livet härligt! Fast jag kan muttra under en bussresa…

Sonen har varit på det där samtalet och det verkade bra, men som sagt fler ska ju dit och det tar ett tag innan de bestämmer sig. Jag sa till honom att han kan komma över och äta middag ikväll, vi har en gryta som min man kokade igår och jag la fram två påsar med räkor som förrätt. Tänkte vi kunde pilla räkor under tiden han berätta om sitt tävlings äventyr. 🙂

Ett bländande leende med gul gegga runt tänderna

ordspjon.jpg Nog är väl livet så att gropen gräver man till sig själv…

Nu har jag hoppat ur gropen med en del för mig kända uppiggande trix…besöket hos tandhygeinisten var bara bra och jag skulle nog ha fått välja bokmärke om de nu hade haft sånt till vuxna. Jag är duktig på att borsta och inga hål denna gång heller.

Så glad i hågen och ny bananad gick jag in på Lindex med en härlig kofta som jag köpte före påsk. Den var så stor att jag kunde vända mig i den, utan kvitto och lappen kvar i plagget tänkte jag chansa på att få byta den till en mindre storlek. Tänkte för mig själv att går det inte så är det inte hela världen, jag kan ge den till någon som är större än mig.

Jag fick byta tack och lov. Sen kilade jag in på bibban och hittade lite mysiga böcker som jag lånade och på väg till vårt fik såg jag en helt ny te affär som jag inte har varit in i. Jag sa som det var att jag vill lära mig att dricka grönt te, vilken sort tycker du att jag ska börja med? Fram kom stora vackra burkar och jag fick dofta mig fram och fastnade för Jasmin med mandarin, ett grönt te. Jasmin fick mig att minnas en fånig te historia i mitt liv.

Min man och jag drack ofta te till maten när vi åt ute eller utomlands och jag var otroligt förtjust i just jasminte. Hittade en te affär i stan och fick glädjefnatt, min man sa; ”köp nu så du har ett tag”. Expediten tittade på mig och jag kaffemänniskan drog till med 1 kilo jasminte. Hon såg väldigt lustig ut, men jag fattade inte ett dugg och fick mitt kilo. Jag var bara så lycklig… insåg senare att man köper te hekto vis. Jag var väldigt generös mot alla som besökte oss… de fick med sig jasminte hem. Sen har min man mobbat mig för det där med tet i många, allt för många år, men det bjuder jag på.

Inne i den där teaffären så fanns ju så mycket vackra tekannor och koppar, tunna som jag gillar att dricka ur. Jag fick verkligen skärpa mig för att inte köpa hem en massa tesaker som sen bara kommer stå och trängas i skåpen. Jag är lite hopplös när jag får för mig något och lusten faller på. Nu ska jag börja med att dricka lite grönt te, se om jag kommer att vilja fortsätta med tedrickandet, i så fall kan jag ju köpa en fin kanna… i så fall.

Ni vet så ren och tjusig man känner sig när man har fått tänderna fixade av tandhygeinisten. Jag log mot busschauffören och satt där i bussen och kände mig så tjusig med mina vita fina tänder… tills jag fick syn på mig själv i spegeln hemma. Gulkletig runt tänderna… jäkligt tjusigt, så lätt man glömmer banangeggan som hon duttade runt i käften innan jag gick. Så var det med den tjusigheten…undrar vad chauffören tänkte, om han nu gjorde det?

Så nu är det hopp om livet igen, jag får helt enkelt ta en tur till vårt centrum så fort jag känner mig lite nere. Men det blir nog till att hoppa över hygeinisten för hon är så sabla dyr… outofjob.jpg