rök en tand, far och bada så ont den gör att tugga på. Tugga kan jag glömma, jag idisslar bara på höger sida, den spruckna tanden tar min tandläkare en titt på imorgon tack o lov.
Efter besök hos min läkare på VC så togs det många blodprov och för fibromyalgins skull så börjar jag med antidepressiva tabletter igen, orkar inte med kroppen som är helt slut, dessa tabletter ges till folk med fibromyalgi/ledvärk. Att jag sen slutar grina är väl inte heller fel.
Sen föreslog hon rullator och jag kände ett häftigt motstånd, men efter inlägg och tankar på Facebook känns det inte lika avigt längre. Är väl bättre så än att inte komma ut alls.
Då kan jag gå tills jag inte pallar, sätta mig ner och kolla utsikten och sen gå igen, det blir likt motion vill jag inbilla mig. Kanske kan jag den vägen lura igång min trötta kropp, den har stått ut och står ut med mycket som just min kropp inte verkar må så bra av.
Men herregud rullator, det är sånt gamla och skadade, handikappade personer har? Jag är nog gammal i kroppen som det är nu, gammal i kroppen, smält det om du kan Maggan.
Jag tänker på den äckliga medicin jag ska äta tills jag dör, den som sänker immunförsvaret.
Imorgon får jag besked om blodproverna visar något, funderar på om jag ev behöver mer Levaxin, har underfunktion av sköldkörteln, sån går man i botten av.
Så imorgon blir det provsvar och tandläkarbesök, på onsdag ska jag till Danderyds sjukhus och mäta bentätheten. Sen vill jag inte mer, men det kommer väl bli några turer med tanden. Rotfyllning eller utdragning …
Efter en helg fylld av massor av göranden så väckte maken mig imorse … du måste upp!
Va, har inte klockan ringt?
Finns det värre sätt att vakna på, in i duschen och hasta fram kläder och annat.
Dags för provtagning igen … Idag behöver man inte oroa sig för att bli sittande i väntrummet på labbet, den där sölkorven som aldrig började jobba och som gjorde massor av fel är sjukskriven och det kan hon gott fortsätta vara. Nu är det kompetent folk där som börjar jobba när labbet öppnar så man slipper sitta i ett proppfullt väntrum för att den som jobbade ensam inte hann med alla.
Gick in på Gateau och köpte med mig en fin smörgås till kaffe latte stunden hemma. Bussen den kom inte … jag och en annan tant väntade och hon sa att hon hade stått där i god tid, så missat den kunde vi inte ha gjort. När bussen dök upp så frågade jag tjejen som körde om hon var tidig eller sen? Hon skrattade och sa att hon var 13 minuter för sen och för den delen hade hon ingen stämpel med sig så jag fick åka gratis. Jo, jag köper remsor eftersom jag så sällan åker buss eller tåg nu för tiden.
Watson blev tillbaka lämnad till mig 9.30 då B skulle iväg på något och jag var bara så glad att jag slapp gå ut med hunden just då. Åt min macka och sov sen i fyra timmar … det är så sjukt när jag blir så där trött, skulle nog kunna sova resten av dagen men Watson skulle ut igen så det var bara att kliva upp ur soffan. Var inte helt fel att få sig en svängom innan skymningen/mörkret tog över.
I lördags åkte vi till Stalands och köpte en mindre bäddsoffa och två stressless fåtöljer, allt ska till landet senare.
Igår när marsipangrisen maken och jag kom hem efter ett besök hos min mamma så fick Tim syn på en snögubbe med morot till näsa, tänk så kul han tyckte det var med den där moroten och armarna ska vi inte tala om … ha ha grenar bara så där.
Vi har umgåtts rätt mycket i helgen då sonen packar för flytt igen, fy farao för att behöva bo i andra hand när man är 30-år och ensamstående med ett barn, vad är det för jävla samhälle vi bor i?
Mycket snack och liten verkstad som vanligt när det gäller politiker … varför bygger de aldrig hus så att det inte är brist. Kan ni fatta att det alltid har varit bostadsbrist? Samma var det när jag flyttade hemifrån, pratar jag med den äldre generationen så berättar de att de bodde trångt och att de hyrde rum hos tanter.
Pratar jag med den yngre generationen nu så finns det inte ett skvatt att bo i mer än andra hand eller vänners soffa. Om du inte har pengar så klart så att du har råd att köpa ditt boende. Men varför skulle det förvåna mig med den regering vi har, de har inte mycket till över för hyresboende, nä alla ska köpa sitt och de som inte har råd skiter de i.
Dottern ringer och när vi pratar ringer det på dörren …. granntanten som vill att jag ska hämta något på posten åt henne. Usch det här är verkligen inte kul, hon tycker att jag kan gå ner till posten med min hund och hämta paket till henne. Jag tar avin för att den skulle delats ut i brevlådan, säger att det är enda gången för jag är inte frisk och orkar inte med sånt där och sen tänker jag att min man som hon alltid tjatar om som ska göra allt åt henne, han har nog med allt han får göra både på jobbet och här hemma … det får baske mig var nog.
Jag säger rakt fram att hon får skaffa sig hemtjänst om hon vill ha hjälp med att handla och andra ärenden. Sen ler hon är så nöjd med att ha lurat mig att springa hennes ärende, hon är en sån som är van att få andra att göra saker åt henne. Att jag tog avin var för att vi själva har fått en beställd omgång med pods till vår kaffeautomat som maken ska hämta idag.
När tanten och jag står där kliver en tjock man ur hissen och strålar över att vi kärringar samtidigt står där med öppna dörrar. Bläk en försäljare som vill sälja brandskydd till oss och jag bara känner ”stick” vi vill inte prata om brand för det har redan brunnit här … ohh det gick han igång på, för det var ju så bra för honom att veta. Jag var tillräckligt otrevlig så han gick, tack o lov. Granntanten hör ju så illa så hon fattade nog knappt vad han ville. Hon blev bara arg på honom för att hon blev störd när hon skulle ha mig att uträtta sina ärenden.
Nu ska jag titta i kylskåpet …. står en gryta där som passar utmärkt till middag.
Klev upp tidigt för att ta mig iväg och lämna blodprov … redan kvällen innan kollade jag busstiden.
Grejen var att maken hade tidig tid hos först tandläkaren och direkt därpå en tid till husläkaren där jag skulle lämna prov. Med en gnutt flax skulle han kunna köra mig hem.
Men jag är ju som en idiot tidigt på morgnarna så jag klev på fel buss och fick hjärtsnurp när jag upptäckte det hela. Tursamt nog satt det en tjej bredvid mig som talade om vilken hållplats jag skulle kliva av på för bussen skulle gå direkt till Ropsten efter den hållplatsen. Jag blev så nervös … att gå så passa långt var inget jag var ett dugg inställd på vid den tiden, sen blev jag stressad för att maken och jag eventuellt skulle träffas. Av klev jag och gick och gick … längre än på väldigt länge … kom till ännu en busshållplats där andra bussar gick förbi så att jag kunde hoppa på en och åka några hållplatser.
Maken var klar sedan länge och hade åkt iväg till sitt jobb, han är friskförklarad nu men han har dock ännu problem med värk och svullnad i ben och fötter, men det ska ge sig med tiden.
Jag köpte en nybakt fralla på vägen hem … gjorde en god smörgås med brie och salami till latten, sen somnade jag i soffan vid 11-tiden och sov till 13.30 då var jag tvungen att gå upp då C skulle komma över och plocka med sig många av alla de ”andliga” böcker jag har sorterat ut.
När jag gick här hemma och försökte vakna till ringde sonen och undrade om Tim kunde vara hos mig några timmar, han är pigg igen och ska på dagis imorgon. Så klart han fick komma … så efter att C och jag hade fikat och pratat så kom gullungen, snorig som vanligt höll jag på att skriva … men pigg så in i norden.
Vi har läst böcker och lekt massor av olika lekar, lagade middag gjorde jag åt både sonen, Tim och maken … mysigt.
Raff som Tim säger
Något har hänt i min kropp sedan jag fick byta en medicin och sluta med en .. jag mår bättre, orkar lite mer men har svårt att ännu känna in rytmen i det hela.
Hela dagen utan telefon och dator … man blir rätt vansinnig när man har startat om hundra gånger utan resultat. Det är då man börjar ösa ur sig fula ord, ringer Com Hem och där satt ett pucko till kille som skulle ordna det hela med att starta om i från dem. Inte ett smack kunde han, jag ringde maken som blev arg för det är sånt man betalar för. Han ringde upp när han kom hem och fick tag i en tjej som såg direkt vad som behövdes göras, maken sa att varje gång är det tjejerna som vet exakt vad som är fel, killarna är oftast botten. Konstigt att de vill ha så dålig personal, det finns ju mängder av arbetslösa som säkert både kan och vill lära sig ett jobb.
Kan ni tänka er att killen jag pratade med satt där med mig och mitt olösta problem och började snacka om att vårt avtal skulle gå ut i juni och bli dyrare om jag inte gjorde något åt det. Skulle inte tro att jag ville binda mig för något nytt med dem, det är väl bra att bindningen går ut så man kan göra som man vill. Snacka om dålig taiming att försöka sälja in sig när jag sitter där utan dator och telefon för att han är inkompetent.
Imorse var jag till labbet igen och lämnade prov … det visade sig att det var helt ok, förmodligen hade jag druckit för lite inför förra provet. På vägen hem var jag hem till en katt som behövde matas då husse och matte är borta. Tänk att de kan håra så fruktansvärt, jag var helt full av hår efter alla smekningar och den slingrande svansen. Sen var det bara att gå hem och lägga sig i soffan och sova flera timmar tills det var dags att gå ut med Watson. Dagarna är inte så kul för mig just nu, jag vill en massa men får bara inse att kroppen inte orkar, är inne i ett skov av fibromyalgi som aldrig verkar ta slut. Sover inte heller bra eller för lätt … vaknar av att grannen tappar upp badvatten vid 06.15 tiden, blir galen på detta rinnande i en halvtimma så gott som varje morgon. Kan någon fatta varför man spolar upp ett bad vid den tiden? Sånt fick jag lära mig att man inte gjorde varken för sent på kvällen eller för tidigt på morgonen av hänsyn till grannarna. Jag skulle lätt kunna dränka den personen vissa morgnar, jäkla fasoner. Duscha kan man ju göra en snabbis oavsett tid men hälla upp ett helt badkar? Många är så egoistiska nu för tiden …
Imorgon ska jag träffa hela jättegänget som växte upp i samma område som mig, måtte jag bara må bättre än idag för annars kan jag inte åka dit. Det ska bli regn och det är väl typiskt vi som ska träffas på ängen och äta lite tillsammans. På kvällen är en restaurang bokad, men det har jag inte tackat ja till, är glad om jag kan vara med på dagen en stund.
Har varit iväg och lämnat blodprov, alltid skönt när det är gjort. Passade på att handla surbröd på Gateau och föll för en sån där giffel med choklad i … vad sjutton skulle jag med den till? Klart den slinker ner till en espresso med massor av vispad mjölk, men den var inte ens så god som den såg ut. Massor av onödiga kalorier trött jag blir på mig själv och det dåliga motståndet.
Har precis beställt nya kapslar till vår nespressomaskin, vi kommer liksom aldrig iväg till den delen av stan där affären ligger, hörde av någon att andra maskiners kaffekapslar visst passar även till vår maskin och de är tydligen billigare, det tål att tänka på … ska höra mig för i närmaste affär som har andra kapslar. 100 kapslar kostar 391 att få hemskickade, det är dyrt men värt varje öre. Som idag när jag kom hem så gjorde jag en espresso och vispade upp mjölk i ett stort glas, det smakar så gott tillsammans med nybakat bröd, smör och kokt skinka och så var det den där kaloribomben som jag kunde vara utan.
Nu ställer jag in mig på nästa moment av dagen, första mötet med min tidigare sjukgymnast, det ska bli kul att komma dit för de har helt ny utrustning och för den delen helt ny lokal. Ni vet att jag tänkte storstilat börja på gym direkt efter nyår men fick lägga ner, bara lägg ner var det enda jag kunde tänka till slut för jag orkade inte.
Bild lånad av endagimittliv.wordpress.com
Vi var och tittade på bl.a Friskis och Svettis men när jag insåg att de hade 5088 medlemmar så såg jag hela området fullproppat med överätna fd julfirare som prompt skulle träna i ångesten efter julmaten i januari, välla in och trängas med mig? Nej, jag fick ågren bara av att tänka på alla som jag skulle få frotteras med.
Så det slutade med sjukgymnasten i lugn och ro i deras maskinpark, det ser jag fram emot men lite nervös är jag för att orka komma igång.
Nu ska jag ta mig själv i kragen och lägga mig och läsa en stund … 😉
Igår var vi till Babyland och köpte födelsedagspresenten till marsipangrisen från oss, en bilbarnstol. Han har vuxit så den han hade fick han bara plats i utan overallen på.
Så nu sitter gullungen säkert i så där fem år.
Vi passade på att gå in på IKEA, handlade lite och tog oss en fika. Tänk jag har inte varit på IKEA på säkert ett år, så mycket folk dagen före lön hur hänger det ihop? Är vårt land inte i en ekonomisk kris, inte verkar folk ha dålig med pengar.
När vi satt där på fiket så frågar vår son marsipangrisen ”var är farmor”? Då pekar Tim på mig! Jag blev så glad och stolt över att han vet att just jag är Farmor, fast vi inte träffas lika ofta nu efter att de har flyttat. Nu är jag Farmor, det känns underbart.
I morse var jag och tog blodprover igen, råkade på samma griniga nålstickare som tidigare, hon kan inte vara klok som hon beter sig. Jag håller nu tummarna för att just det provet som hon har svårt att få in som remissvar i datorn har kommit in till Huddinges labb, de testar blodet. Just det här provet kollar en viss mängd av en viktig immundämpande medicin som jag ska ha på en viss nivå. Idag fick jag svar på alla de andra proven och det var bara bra, mitt Hb har sjunkit lite så kanske kroppen börjar sköta om även den delen, men jag ska tappas på blod på fredag. Med lite tur kanske det räcker med en tappning.
Imorse efter provtagningen åkte jag bussen hem … så fullkomligt normalt, sånt som alla gör, för mig var det första gången på säkert ett år. Jag kände mig så lycklig när jag klev på bussen, jag åker buss sjöng det i mitt huvud hela resan. Tänk att jag orkar åka buss, röra mig runt i tillvaron, vara som alla andra, så stort. Att jag sen hemma bara åt lite och sen sov som en stock i flera timmar det kan vi väl hoppa över … Watson var hos hundvakterna idag så jag kunde verkligen göra som jag ville.
Först tror jag att mitt arbetsrum har blivit en tandläkarmottagning, jag känner hur borren närmar sig.
Efter ett tag tror jag att det är någon som försöker göra en tunnel genom hela huset.
Jag får snart ta fram hörselkåpan för att kunna sitta kvar här.
Det är ”grannen” snickare som bygger om efter branden. Hela köket brann ju ner, så allt revs ut och det blev en dag med mer än mina öron ville höra, dagen därpå var det lika jävligt för då smällde de in de nya köksskåpen med hammare, sågande, borrande och gud vet allt. Som krona på verket så satte de igång en jättefläkt som hörs dygnet runt in i vårt kök. Antar att den kommer att gå många veckor för att torka upp all fukt efter brandmännens vattensprutande.
Idag har jag varit och tagit blodprov och nu väntar jag med spänning på svaret. Mötte min husläkare och fick en pratstund med henne, hon är så trevlig. Hon berättade om en kollega som hade jobbat extra på något ställe och sen slagit på sitt namn på internet och blivit helt nersablad av en patient. Sen hade han kikat på min läkares namn och sett att hon var sååå rosad av en patient som var jag i min blogg så klart.
Inte så lätt det här med internet och allas bloggande, det finns ju folk som är väldigt orealistiska i hur mycket man kan förvänta sig av tex en läkare när man kommer in akut. Sannolikheten att man kemiskt passar varandra och förstår varandra är ju inte så stor alla gånger. De flesta läkare gör med all säkerhet det bästa de kan, men jag tror att utbildningen skulle lägga större eller nästan mest tid på hur att bemöta folk. De skulle tidigt kunna styra vissa läkarstuderande till forskare om man märker att de är stolpskott med andra människor. Det låter ju provocerande, men så borde det ju alltid vara när man jobbar med människor. Utopier så klar och man får vara lycklig om man har turen att få en kanonbra husläkare och för den delen allt man möter i den vård man behöver i livet.
Det är egentligen inte alls svårt att få folk att må bra, omsorg om andra och tanken att jag ska bemöta andra som jag själv vill bli bemött kommer man långt med. Sen kunde läkare i sin utbildning gott bli filmade ofta och länge för att se sig själva i aktion. Det tror jag är ett bra sätt för oss alla att se hur vi ter oss med andra. Man har liksom en bild av sig själv och den stämmer sällan med verkligheten, men vi tror ju att vi känner oss själva men andra ser saker som vi är väldigt omedvetna om. Lite läskigt att tänka sig eller hur?
Nu ska vi hoppa in till något helt annat, min vän var ju här och fikade förra veckan och då kom vi att prata om smör. Hon gör ”Bregott” själv och jag blev så förvånad att jag hade glömt bort det där enkla receptet och tog det på nytt av henne och bjuder er på det.
Hemgjord bredbart smör
1 paket extrasaltat smör, rumsvarmt
3 dl rapsolja, välj en bra sort
½ dl vatten
Lägg allt i en skål, det kan stå framme över dagen och bli rumsvarmt, sen vispar du ihop allt, svårare än så är det inte. Lägg över i en lämplig låda med lock.
Idag ska jag till frissan på eftermiddagen, jag har Watson hos hundvakten i samma hus och ska hämta honom när jag är klar. Nu har jag beställt en present från Delicard som jag gillar att ge bort. Det är lyxig mat som man får hemkörd till dörren, överlämnad i ett paket med frysklampar och recept.
Rena lyxmaten och man kan välja mellan olika matvaror, ett till tre olika val kan man ge bort. Sen har jag gjort en liten vacker låda från en tidning som jag köpte i USA för några år sedan. Det är mina favoritmönster gjorda av Williams Morris, jag har även broderat en stor tavla av hans mönster. Det ska bli små lådor i alla former, hjärtan, pyramider och gud vet allt, man väljer vad man vill ha och trycker ut dem ur sidorna. Sidorna i boken är ganska hårda, så man trycker ut det som ska bli lådor och så limmar man och viker. Nå, i en sån fin låda ska jag lägga ner hemgjort godis som maken och jag gjorde för några dagar sedan. Så det får bli julklappen till våra kära hundpassare, Delicard och så en låda med choklad.
Jag känner mig så tacksam att jag orkar göra allt det där som jag förr vispade till med en hand, nu är varje sak jag får ordning på en seger för mig själv. Vet ni igår var vi över till vårt centrum, jag skulle handla doft i klapp till maken och när jag stod där i parfymeriet så tog fan tag i mig och jag som inte har doftat parfym på ett par år frågade efter något med citrusdoft. Det blev dyrt, men jag känner mig lycklig och slog till … äntligen en citrusdoft.
Men lite skamsen kände jag mig på vägen hem, att jag la så mycket pengar på mig själv för en doft. Inte sa jag ett dugg till maken, men hemma fick han dofta på mig och sa att den dofta gott. För inte så länge sedan frågade min dotter om det var något jag önskade i doftväg när hon nu skulle flyga. Men då kände jag bara att det var bortkastade pengar för jag visste inte säkert om jag skulle få möjlighet att dofta gott uppklädd och förväntansfull på någon middag ute mer i mitt liv. Låter så dramatiskt vilket det inte alls var bara mina vardagstankar om det liv jag då levde.
Nä, nu måste jag sluta jag får alldeles för långa inlägg, fingrarna vill aldrig sluta skriva.
Hela veckan har gått som i spinn och jag som trodde att jag nu skulle kunna andas ut och tillsammans med maken laga en festmåltid för fira det ska vi idag. Var hos njurläkaren imorse och allt är ju bara bra, så vi pratade om annat och hade en trevlig stund. När vi kom ut så sa sjuksköterskan att jag inte behöver komma varje vecka på läkarbesök och så fick jag fem datum till provtagning och det sista är 11/1 2010. Men hallå, jag är klar med den där 3 månaders tiden, jag är fri igen så länge alla prover ser bra ut. Nu kommer provtagningen att dras ut så att det blir längre och längre tid mellan dem.
Det är verkligen något att fira.
På vägen hem handlade vi på Willys, kom hem packade upp och drack lite kaffe sen gick maken och hämtade Watson som har varit hos hundvakten idag. Det första jag ser är att han haltar gravt på bakbenet, maken tar bort en liten tagg som satt ovanför en klo, men Watson han går inte på benet så nu är maken iväg med honom till veterinären, vi fick sista tiden. Bäst att passa på för imorgon är det helg och då är det ännu dyrare att gå dit. Så alltid ska det vara något man oroar sig för och jag är med Watson precis som jag var med mina ungar, väldigt noga med omsorg på längden och bredden. Antar att han har vrickat foten, men lika skönt att veterinären kollar honom så slipper jag vara så orolig om det inte går över.
På Willy:s så köpte jag många 70% chokladkakor och nougat som jag ska ha till julgodiset som jag ska göra. När vi kommer till kassan efter ett långt köande så börjar min man larva sig och suckar högt samtidigt som har plockar upp allt det där onyttiga och så säger han att ”du måste sluta att äta så mycket sånt här”, och så fortsätter han med att det inte är bra för mig och jag känner i nacken hur de bakom mig lyssnar och tittar. Där står jag med min kortison svullna mage och skurvar på mig, jäkla gubbskrutt att retas. Han ska nog få igen, att han bara vågar utmana mig … han har åkt på däng många gånger när jag har gett igen, inte med näven så klart utan med listiga uträkningar som han har gått på och fått stå med lång näsa.
Jag minns en gång när vår son var liten knatte, han kunde plötsligt inte gå på ena benet, han hade så ont så det gjorde ont i mig. Vi åkte in till Karolinska barnmottagningen och satt där och väntade med sonen som vi bar in. Vi bar honom vidare in till läkaren när det var vår tur och läkaren sa när vi berättade vad som hade hänt med sonen ” Få se om du kan springa ut i korridoren jättefort”. Vem försvann som en avlöning i dörröppningen och sprang som en olympier hela korridoren ner och tillbaka. Där satt vi och skrattade och såg fåniga ut. Jag har inte varit en pjoskig mamma med mina ungar, men där såg jag nog jäkligt pjoskig ut.
Så det skulle inte förvåna mig om Watson sprintar iväg på alla fyra i undersökningsrummet som det mest självklara i världen.
Veckan har rusat på mig med dels dagliga promenader med Watson vilket har gått bra. Sen har jag haft kaffebesök både onsdag och torsdag ni förstår det är mycket för mig … 😉 Sen har telefonen ringt mer än vanligt och det gillar jag som kan sitta som ett klister i luren. Blodprov har jag tagit och läkaren har jag mött så nog har denna vecka varit mer lik en normal vecka vilket jag inte har haft på väldigt länge. Jo tack, jag mår bra återhämtar mig snabbare mest hela tiden men jag kan bli väldigt utpumpad men det går att hantera på ett mycket lättare vis än tidigare.
Nu planerar vi för en eftermiddag med julklappar till marsipangrisen för han ska åka till Småland i jul och träffa moderns släkt. Det ska bli så kul att alla kommer hit och jag ska bulla upp med fika och annat gott under dagen. Så winernougat, mozartkulor och minttryffel ska vi göra själva, klart ni fattar att jag inte kan börja banta förren efter nyår eller hur?
Nu ska jag göra en stor smarrig sallad som vi ska ha till köttbiten ikväll …
Ibland blir man överrumplad av livet… sover en stund för jag är så trött. Vaknar och sitter där i soffan och svara när telefonen ringer. En syster från hematologen? En remiss? Va? Minns ni blodplättarna? Jag trodde i min enfald att de hade fortsatt att öka varefter, men enligt senaste provet så har de sjunkit igen. Nej, ingen har sagt ett ljud om det och jag mitt nöt tänkte inte på att fråga sist. Men nu ska jag blodtestas, benmärgsprov på måndag… jag blev helt ställd. Först ska jag lämna massa blodprover på ett ställe sen ska jag bedövas och lämna benmärg på ett annat ställe.
Jag blev jätterädd och tänkte vem i hela friden ska jag prata med? Ringde en njursyrra och bad dem titta på plättprovet hur det såg ut sist, tamesjutton hade det inte sänkts från 160 till 146, hon syrran antog att det var brev på väg till mig, men de på hematologen hade ett återbud så jag fick väl en ”för snabb tid”.
Jo, jag blir rädd och tänker att det inte hörde till njurarna detta problem enligt min njurläkare när det upptäcktes i våras. Hela huvudet fullt av tankar om vad det kan vara? Är det en ny sjukdom eller? Man kan ju aldrig ringa någon och prata vettigt när man bara tjuter.
Tänker på mjölksyran jag har i kroppen så fort jag rör mig det minsta, men jag har ju bestämt mig för att mina sjukligheter nu handlar om njursvikten, det är så här just jag känner mig av den. Tänk att man aldrig kan få slå sig till ro, det räcker liksom aldrig med elände. Det är ju nu jag ska visa prov på hur stor och stark jag är och orädd ha ha, kiss my ass, jag gråter och är jätterädd, får en sån där känsla av att jag inte vill vara med längre. Harva runt i sjukvården och gå igenom massor av prover, allt så kliniskt och okänsligt in här och ut där. Remiss hit och remiss dit, sen spottas man ut i en hög med något som säker inte går att hantera. Jag ser min systers ögon framför mig när de körde in henne i sängen från en sk provtagning… vi pratade i fem minuter sen drog de iväg med henne olyckliga ögon till nästa provtagning. Äh, jag vill inte bli sjuk på det viset, jag vill hellre bara dö knall fall.
Tänk att vara beroende av vården, så vidrigt där ingen gör det de ska längre. Ligger man inne så får man hålla ordning på sina egna mediciner och tamme sjutton allt runt om. Jag litar inte på vården och vill inte hamna där. Såg ju hur taskigt det funkade när jag låg inne med hjärtat, nej jag fick inte åka hem för hjärtat gjorde något farligt under natten när jag sov. Jag skulle ultraröntgas… dagar gick för det var någon slags helg och då funkar visst inte ett dugg på sjukhuset längre. Så jag antar att jag hade smällt av om hjärtat varit riktigt dåligt. Men ingen syster höll ordning på det här med när den där ultran skulle tas utan jag bara låg där med klisterlappar på kroppen så att de skulle se hur hjärtat gjorde. Samtidig som jag aldrig fick något mot hjärtklappningen så sa syrran till mig att det är bättre att du rör på dig ligg inte här… då tog min man mig under armen och släpade mig genom korridoren mot en balkong. Jag trodde jag skulle stå och dö av hjärklappningen. När vi sent om sider kom tillbaka till min säng så låg det tabletter på nattduksbordet
En syster tittade in och sa att det såg inte alls bra ut det där upptäckte vi… letade efter dig, men hitta dig inte. Man undrar, varför hade de inte tittat på monitorn lite tidigare så kunde jag kanske sluppit må så dåligt ett extra dygn. Sen kom farbror doktorn och villa ha kvar mig till måndagen när det blev vardag igen så att de kunde ta ultra på mig. Men då sa jag att vad ska det vara för mening att ha mig här som en kostnad bara för att ta ultra efter flera dygn? Jag kan få en remiss på det om det nu inte är bråttom. Han såg lite lustig ut men skrev ut mig, höll väl med antar jag vilket resursslöseri.
Får väl gå ut och laga middag och bete mig som vanligt folk ändå. Känner mig lite ynklig just nu och inte så stor…
Maken var klar sedan länge och hade åkt iväg till sitt jobb, han är friskförklarad nu men han har dock ännu problem med värk och svullnad i ben och fötter, men det ska ge sig med tiden.
Livsglimtar 