… kommer jag att få tappas på blod igen, sista veckan har varit ett mindre helvete med huvudvärk i alla tänkbara varianter och yrsel. Det blir så när Hb och EVF värden blir för höga, det började efter njurtransplantationen och läkarna vet inte varför en del med cystnjure får detta efter transplantation. Maken kommer hem och hämtar mig, skönt att slippa åka buss/tunnelbana och gå när man nyligen blivit tappad. Jag känner mig ynklig då men samtidigt lättad. Synd bara att jag inte går ner i vikt motsvarande blodtappet. Usch, jag har blivit så tjock, bara måste ta tag i det.
Jag brukar ju ta det lugn normalt, rent av snigeltakt men nu ska det bli skönt att komma igång till bröllopet på lördag. Jag har konstaterat att jag inte längre är skapt för fester, spelar ingen roll vad för sorts fest, jag vill bara vara hemma och verka i mycket små sällskap utan uppklädning och krussiduller.
Att inför själva festandet gå igenom en slags orolig härdsmälta trodde jag aldrig skulle hända mig, jag vill bara vara i tystnaden för mig själv nu för tiden. Har märkt att min närmaste familj äntligen har börjat förstå hur det står till med mig och jag har lärt mig att visa hur jag mår genom att dra mig tillbaka. Oftast funkar det på landet och jag bara kan lägga mig i soffan, mitt i allt umgänge, ligga och ta del av när de spelar spel, pratar och skrattar. Då är jag med fast lite på sidan och blir inte så sjukt trött.
Nu ska jag sätta fart …