Blodet droppar, äntligen

… kommer jag att få tappas på blod igen, sista veckan har varit ett mindre helvete med huvudvärk i alla tänkbara varianter och yrsel. Det blir så när Hb och EVF värden blir för höga, det började efter njurtransplantationen och läkarna vet inte varför en del med cystnjure får detta efter transplantation. Maken kommer hem och hämtar mig, skönt att slippa åka buss/tunnelbana och gå när man nyligen blivit tappad. Jag känner mig ynklig då men samtidigt lättad. Synd bara att jag inte går ner i vikt motsvarande blodtappet. Usch, jag har blivit så tjock, bara måste ta tag i det.

Jag brukar ju ta det lugn normalt, rent av snigeltakt men nu ska det bli skönt att komma igång till bröllopet på lördag. Jag har konstaterat att jag inte längre är skapt för fester, spelar ingen roll vad för sorts fest, jag vill bara vara hemma och verka i mycket små sällskap utan uppklädning och krussiduller.

Att inför själva festandet gå igenom en slags orolig härdsmälta trodde jag aldrig skulle hända mig, jag vill bara vara i tystnaden för mig själv nu för tiden. Har märkt att min närmaste familj äntligen har börjat förstå hur det står till med mig och jag har lärt mig att visa hur jag mår genom att dra mig tillbaka. Oftast funkar det på landet och jag bara kan lägga mig i soffan, mitt i allt umgänge, ligga och ta del av när de spelar spel, pratar och skrattar. Då är jag med fast lite på sidan och blir inte så sjukt trött.

Nu ska jag sätta fart …

 

 

 

 

Blodtappning

Just nu känns det inte så bra, läser jag till tre-tiden på natten så blir jag en värre zombi än vanligt när klockan ringer.

Har precis bokat tappning av blod på njurmottagningen, mitt Hb rusar i höjden med tre till fyra månaders mellanrum och då är det dags för jag mår sämre ju högre det blir och nu är jag less på huvudvärken och de symtom jag har lärt mig känna igen.

Jag känner mig lika grå som vädret och tänker att det blir som ett tvång att jag ska ta mig ut idag, lite stavar och så bara gå en stund. På sista tiden har det blivit allt mindre av promenerande, det hör ihop med Hb:t blir så flåsig och orkeslös. Efter tappning blir det rena snurren i så där två dagar, sen återgår allt till det normala igen.

Nu ska jag ta mig upp ur mitt hål …

Tappningsdags

Sover tungt och väcks av telefonen … min sjuksyster ringer för att kalla in mig till blodtappning på måndag, Hb:t är allt för högt. Det känns skönt att veta att jag kommer att må bättre än jag gör just nu, synd bara att man måste vänta tills Hb:t är så högt innan man tappas.

Men det tog ett tag efter tappningen förra gången innan jag började må bra igen … en halv liter tappar de.

Strålande höstdag idag med ännu ljumma vindar men det lär vända i helgen hörde jag på väderprognosen. Watson och jag ska bara ta det lugnt denna dag. En önskan har jag om en hel veckas bara varande, men det verkar helt sjukt svårt att bara få vara. Igår fick jag till en redigt stressig dag, försökte få hundvakt men de var upptagna så turen med Watson flåsade jag runt som ett galet ånglok.

Sen hade jag ett samtal att ringa och det fick jag hålla på med hela förmiddagen innan jag fick tag i personen. Sånt låter ju larvigt att säga; att jag blir stressad av, men det är dagens sanning. Sen tog jag bussen till lab och lämnade blodprovet, hem igen och passa på en fastighetsskötare som skulle komma för att sätta fast spisen i väggen. Vill inte att marsipangrisen ska få den över sig, han kommer att vara här mycket mer framöver, vi ska barnsäkra hela lägenheten, alla fönster ska få lås för vi bor hööögt upp.

På söndag är vi bjudna på middag hos makens ”nya” syster, då ska ungarna med och träffa sina halvkusiner det ska bli så roligt. Jag ska köpa fin choklad från Betsy´s som present, dottern tar med sig blommor. Jag skulle vilja ha något nytt och fint övertill som döljer alla volangerna runt min feta mage, men jag vet inte om det blir av att handla något i helgen.

Sen ska vi ner till graven, lägga krans och tända ljus … tror att vi ska tända lite ljus på makens väns föräldrars grav också då han inte bor i Stockholm längre. Läste att det beräknas komma så där 20´tusen till vår kyrkogård, helt otroligt mycket folk. Ja, vi ska tränga oss dit i alla fall och få det hela gjort.

Resten av helgen tänker jag bara vila …

Ett litet pip från soffans bolster

Funderar gör jag

Började veckan med besök på Huddinge labbet och sen upp till läkarmottagningen. Labbet hade stopp i datorn, så där var det ingen ide att sitta och vänta, det fick jag däremot göra hos läkaren då jag först och främst kom tidigare pga utebliven provtagning, sen var läkaren sen.

Allt var bra enligt de prover jag tog förra veckan, läkaren skulle höra av sig om de prov jag efter besökte med henne fick ta visade något. Min mottagning tryckte ut alla klistermärken de behövde ha på provrören så det ordnade sig.

På eftermiddagen ringde läkaren och sa att sista proven var bra så när som på Hb som åter hade stigit, hon bad mig ringa blodcentralen igen och be om en tid för tappning denna vecka. Usch, jag blir så trött på allt som trasslar till mitt liv.

Jag har varit så trött nu i flera dagar, tror det är fibron som spökar och jag kan inte göra så mycket då. Vår hundvakt har haft Watson både igår och idag och ska ha honom i morgon, det räcker för mig att gå ut med honom på kvällen. Idag har jag varit ner till Ica och handlat lite, släpade mig hem det är då sjutton att kroppen ska vara så slut.

Har fått remiss till min tidigare sjukgymnast, jag ska börja med styrketräning hos honom, han är så himla vänlig och bra på sitt jobb.

Jag stickar och stickar på mina Kalixvantar är framme vid tummen nu, det är roligt att sticka mönster fast jag inte är någon fena på det, gör så gott jag kan.