Jag har ofta tänkt att jag är född i fel tid på något vis. Jag har svårt att hänga med i den våldspiral som allt mer dominerar världen. Tidningar och media vräker ur sig elände i en aldrig sinande ström. Jag sa häromdagen till min man att kan vi inte börja ha en tv fri kväll? En kväll i tystnad med levande ljus och bokläsandet som huvud underhållning. Jag skulle nog ha bott på landet med en stor gård med mansfolk att laga mat och baka till, djur och trädgård att sköta om, lite som förr i den idealiserade bilden av gård från förr.

Det finns så mycket som jag inte förstår i nutid, titta bara i din närhet hur det ibland ser ut. Folk kastar skräp överallt, få har känsla för det där som vi 50-talister fick i ryggmärgen via den statliga tv:ns anslagstavla och skolans undervisning om att man inte skräpade ner i naturen. I mina fickor ligger ständigt papper och annat som jag bara inte kan kasta hur som helst.

Jag undrar varför man slutade satsa på den undervisningen, varför man tog bort sånt som vår befolkning verkligen behöver för att hålla vårt land rent vackert. Jag tänker ofta på hur det ser ut i andra länder och nu menar jag; ser för jävligt ut. Där har de ofta ingen känsla alls för omgivningen och ju fattigare desto värre. Sen kommer de hit och blandar sig med den svenska befolkningen som har börjat tappa hållningen när det gäller nerskräpning. Klart som korvspad att det blir förfulat där ute i vår natur.

Nu var det ju länge sedan jag var inne i Stockholm promenerandes en dag efter att helgens festprissar har kastat loss. Men sist jag var in till stan så såg det ut och luktade kiss både här och där för dagens män kan inte hålla inne lilla snorren utan skvätter som löphundar precis var som helst. Kan vara i din egen port, de bryr sig inte har liksom aldrig fostrats till något kissvett. Samma med flaskor och burkar, man bara kastar precis där man står inte bryr man sig om att flaskorna går sönder och att både djur och människor kan skära sönder sig. Hur fasen blev det så här?

Nej, jag ska ta mig ur klagolåten och berätta att jag har gått en promenad efter sjön, det låter ju så tjusigt och framförallt långt … ha ha men det är bara en kort tur, men den gick förvånansvärt lätt denna gång. Det har blivit lättare att röra sig och det är jag så tacksam för, konditionen kommer långsamt men säkert tillbaka till mig.