Åskan hänger som en mössa

över skallen på mig och regnet faller i tunga skurar. Jag önskar att åskan kunde ladda ur mer, inte bara rulla runt, det är så hopplöst kvavt.

I ugnen två limpor och ovanpå spisen i sin form svalnandes en bärkaka till kaffet.

Vi har kört hem barnbarnet efter en vecka med oss, vi stannade som barnvakt åt de två ungarna medan föräldrarna gick på bröllop, vilket var en storögd upplevelse då paret och övriga gäster var som en religiös sekt.
Sånt kan hända när man blir inbjuden av en arbetskompis, mycket man inte vet om folk fast man jobbar ihop så många timmar varje dag.
Sonen var rätt trött på de religiösa talen om Jesus och förundrades över att alla bara drack kranvatten.

Jag är övertygad om att man kan ha urkul utan alkohol, men då måste ju folk vilja skratta, leka, dansa och vara glada, inte bara prata om frälsning och annat som inte jag tror är upplyftande på en fest.

Imorgon en tur till Ikea och köpa köksinredning till nya huset. På torsdag kommer sonen med familj och sin vän som är elektriker, nu ska elen dras in.
Tidigare idag kom tankbilen som tömde vår avloppstank, så nu är det fritt fram att gå på muggen. Den var inte helt fylld, men lika bra att tömma inför resten av sommaren.
Märkligt ljuset blir ute, gulaktigt och mörkt av ovädret.

Maken bökar nere i källare, sätter upp hyllor och jag har efter bakningen disk att ta hand om … sen.

Ja,ja hjärnan går på tomgång, tänker att det där ska jag skriva om … Jag tror att efter att allt är avslutat med mammas fd hus har fått mig att känna hur tom och trött jag är.

Dagen efter

Det fanns bara ett fel med bröllopet och det var yngsta barnbarnet som helt enkelt och självklart var för liten för en dag utan några som helst rutiner och det talade han om för oss med att vråla. Tänk att det finns så mycket vrål i en sån liten palt. Vi hämtade min mamma till klockan ett och sen åkte farfar som normalt är en toppen kul kille enligt gaphalsen för att plocka upp den lille hos den blivande bruden. Men denna dag får vi ingen ordning på den lille, fast vi var utrustade med de smaklösa stora majskrokarna som nu för tiden verkar vara muta nummer ett och flinande ansikten med tillhörande roliga ljud. Hm, knappast någon reaktion mer än blängande en lagom stund för att hämta ork och andan till nästa vrål.

Där satt vi samlade i kyrkan och plötsligt blev han tyst, herrens tukt och förmaning eller organistens trampande vad vet jag. En stund tänkte jag att det här kan ju arta sig riktigt bra, jo, mors du. När mamma bruden och pappa brudgummen kom svävande i gången då tog han i för kung och fosterland. En släkting förbarmade sig och gick ut med honom ur kyrkan.

Vigseln var så där vacker och näsdukskrävande som väntat, sen bar det iväg med gaphalsen igen till lokalen vi skulle vara i resten av dagen/kvällen. Ljuvligt placerad nere vid Agabryggan i Lidingö med en terass som liksom bjöd på livets bästa, badande folk, grillar, hundar, ungar och lek, badet med stora fartygen seglande in och ut i Värtan och alla mindre privatbåtar som drog än hit än dit.

Solen strålade och smekte vattnet som liksom slängde sina glittrande kyssar mot oss. I skuggan med champagn och sonens hembakade mumsbitar väntade vi in brudparet med en rolig frågesport om just paret. 1 X 2, den bästa frågan var vad bruden sa till sonen och personalen under förlossningen? Rätt svar var: Nej, ta inte lustgasen, ta ut honom i stället, han gör ändå ingenting!

Så kul att träffa sonens alla kompisar, snacka och skratta, känner sån kärlek till dem, jag har ju sett dem sedan de gick i kolt 😉 Italiensk buffé alla tiders sa vi alla, talen, skratten, tårarna allt infann sig under kvällens gång. Galanta tårtan som vänner till dem gjort var saftig och god utan att vara för sockersöt.

Prat och skratt kvällen lång och mitt barnbarn T bara trivdes som fisken i vattnet, så fantastiskt integrerad med vuxna samtidigt som han roar sig själv utan problem. Sonens alla vänner har ju varit med i fostran och kärleken av T eftersom sonen har varit ensamstående.

Så dessa singlar tog under kvällen hand om inte bara  T utan också den lilla gaphalsen som om de aldrig hade gjort annat. Till slut var det i farfars lugna famn han kroknade och kunde läggas i vagnen med John Blunds sällskap större delen av kvällen.

Nää, ingen dans för mig, men T bjöd upp M på en rockig variant av robotdans, när han ville lära M lite breakdans då fick M nog, ville inte riskera att hamna i gipsvagga sa hon. Efter dansen tog jag och T taxi hem, vi låg här i soffan i nattsärkarna och gick ner i varv med att leta upp Europas farligaste ormar på paddan. Sen sov vi som stockar.

Avdelning tal var många men brudens tal till vår son var nog kvällens klo och intet öga var torrt.

Som ett brev på posten fick jag UVI inatt och har idag lämnat urinprov och fått penicillin, jag får ju inte må för bra inte. Sen fick jag idag för mig att baka lite Kubbar och tog fram bittermandelolja och skulle droppa en droppe =  en bittermandel. Hejsan Svejsan så mycket det kan rinna ut när det inte är en förväntad pip på den lilla flaskan utan bara ett mörkt hål. Jag tog precis ut kubbarna ur ugnen och de ser normala ut, men jag undrar hur de smakar? Väntar till kaffet ikväll.

Fridens

Blodet droppar, äntligen

… kommer jag att få tappas på blod igen, sista veckan har varit ett mindre helvete med huvudvärk i alla tänkbara varianter och yrsel. Det blir så när Hb och EVF värden blir för höga, det började efter njurtransplantationen och läkarna vet inte varför en del med cystnjure får detta efter transplantation. Maken kommer hem och hämtar mig, skönt att slippa åka buss/tunnelbana och gå när man nyligen blivit tappad. Jag känner mig ynklig då men samtidigt lättad. Synd bara att jag inte går ner i vikt motsvarande blodtappet. Usch, jag har blivit så tjock, bara måste ta tag i det.

Jag brukar ju ta det lugn normalt, rent av snigeltakt men nu ska det bli skönt att komma igång till bröllopet på lördag. Jag har konstaterat att jag inte längre är skapt för fester, spelar ingen roll vad för sorts fest, jag vill bara vara hemma och verka i mycket små sällskap utan uppklädning och krussiduller.

Att inför själva festandet gå igenom en slags orolig härdsmälta trodde jag aldrig skulle hända mig, jag vill bara vara i tystnaden för mig själv nu för tiden. Har märkt att min närmaste familj äntligen har börjat förstå hur det står till med mig och jag har lärt mig att visa hur jag mår genom att dra mig tillbaka. Oftast funkar det på landet och jag bara kan lägga mig i soffan, mitt i allt umgänge, ligga och ta del av när de spelar spel, pratar och skrattar. Då är jag med fast lite på sidan och blir inte så sjukt trött.

Nu ska jag sätta fart …

 

 

 

 

Laddad och klar

Nu har jag ställt allt iordning för bröllop, här har städats av och pyntas snart ska vår bröllopsgäst hämtas vid tunnelbanan, vi ska ta plats i vår ”royalistiska” kortege och åka i sakta mak över Lidingöbron med soldater och poliser som bildar häck. Ja, sonen ringde för en stund sedan och sa att det såg ut så där. Sen ska vi placera oss på bästa plats i soffan och njuta av att min njurpolare får prinsessan och halva riket.

 Jag har ordnat matjesilltårtan som vi ska inta tillsammans med en kall öl. Sen blir det kaffe och kolapaj för hela slanten.

Jag är ingen royalist, men nu är det som det är och då tycker jag att det är lika bra att passa på att njuta, visst är det fint att se kärleken lysa från de båda, sånt borde vi ta till oss, mer kärlek till världen är mitt motto.

Hipp Hipp Hurra För Daniel och Viktoria Idag!

Ibland får man liksom börja om

Vojne ibland blir inget som man har tänkt det. Gårdagen blev ett fiasko på så vis att jag inte fick gjort ett dugg av det jag hade tänkt mig. Det blev en urk dag och inte förren jag släppte tanken på att åka iväg till Nikis utställning så lugnade det sig, jag blir sämre när jag blir stressad. Under dagen skulle jag få healing av Millanmill, men det var ju bara att ringa och ställa in, tänkte för mig själv att nu sover jag i flera timmar så att jag orkar åka till utställningen. Sen fick jag mail från Rosa att varken hon eller Madonnen skulle åka dit, vi hade boka träff där. Vilken lättnad det var att få avstå från det hela när jag nu inte hade så många som kanske skulle bli besvikna om jag inte dök upp som lovat.

Mannen kom hem från jobbet och vi åkte iväg och handlade middag, tanken var ju att vi skulle ha ätit i stan efter utställningen. Vi lagade en god middag tillsammans; lammytterfilé med potatisgratäng/vitlök och sallad. Jag smuttade på rödvin och kunde sedan lägga mig i soffan och bara vara.

Igår var det en glädjens dag mitt i allt urk, en bloggvän gifte sig efter att ha friat på skottdagen. Jag och Niki skickade chokladogram eller vad man ska kalla det och det kom fram till rätt adress. Så jag vill GRATTA Klimakteriekärringen till ett väl utfört frieri som blev ett äktenskap. Här vill jag bara säga att champagnflaskan skulle sitt HÄR utan den där äckliga blå ramen som jag aldrig numera verkar få bort. För att inte tala om hur svårt det är att få en bild där man vill ha den. Äh, nu slutar jag nog med bilder helt och hållet tror jag. Ingen ide att sitta och leta bilder som inte kommer in eller som kommer fel med skitful blå rand.

Idag har jag en mer normal dag så vi ska passa på att åka till Nikis utställning på eftermiddagen, vår dotter ska nog hänga med, kanske hittar hon något att köpa till sina kala väggar i nya lägenheten.

Morgondagen ska tillbringas i min mammas hammock där jag ser mig sittandes med kaffe och hennes goda bullar, ingen bantning här inte.

Sen har jag fått många tips av Alter Ego (vilket jag tackar för) om vad jag kan göra för att kolla vad det är för fel, här inne för mig, idag verkar allt funka. Jag lämnar över allt det där till min man med varm hand, han får ta tag i det hela ikväll.