Det fanns bara ett fel med bröllopet och det var yngsta barnbarnet som helt enkelt och självklart var för liten för en dag utan några som helst rutiner och det talade han om för oss med att vråla. Tänk att det finns så mycket vrål i en sån liten palt. Vi hämtade min mamma till klockan ett och sen åkte farfar som normalt är en toppen kul kille enligt gaphalsen för att plocka upp den lille hos den blivande bruden. Men denna dag får vi ingen ordning på den lille, fast vi var utrustade med de smaklösa stora majskrokarna som nu för tiden verkar vara muta nummer ett och flinande ansikten med tillhörande roliga ljud. Hm, knappast någon reaktion mer än blängande en lagom stund för att hämta ork och andan till nästa vrål.
Där satt vi samlade i kyrkan och plötsligt blev han tyst, herrens tukt och förmaning eller organistens trampande vad vet jag. En stund tänkte jag att det här kan ju arta sig riktigt bra, jo, mors du. När mamma bruden och pappa brudgummen kom svävande i gången då tog han i för kung och fosterland. En släkting förbarmade sig och gick ut med honom ur kyrkan.
Vigseln var så där vacker och näsdukskrävande som väntat, sen bar det iväg med gaphalsen igen till lokalen vi skulle vara i resten av dagen/kvällen. Ljuvligt placerad nere vid Agabryggan i Lidingö med en terass som liksom bjöd på livets bästa, badande folk, grillar, hundar, ungar och lek, badet med stora fartygen seglande in och ut i Värtan och alla mindre privatbåtar som drog än hit än dit.
Solen strålade och smekte vattnet som liksom slängde sina glittrande kyssar mot oss. I skuggan med champagn och sonens hembakade mumsbitar väntade vi in brudparet med en rolig frågesport om just paret. 1 X 2, den bästa frågan var vad bruden sa till sonen och personalen under förlossningen? Rätt svar var: Nej, ta inte lustgasen, ta ut honom i stället, han gör ändå ingenting!
Så kul att träffa sonens alla kompisar, snacka och skratta, känner sån kärlek till dem, jag har ju sett dem sedan de gick i kolt 😉 Italiensk buffé alla tiders sa vi alla, talen, skratten, tårarna allt infann sig under kvällens gång. Galanta tårtan som vänner till dem gjort var saftig och god utan att vara för sockersöt.
Prat och skratt kvällen lång och mitt barnbarn T bara trivdes som fisken i vattnet, så fantastiskt integrerad med vuxna samtidigt som han roar sig själv utan problem. Sonens alla vänner har ju varit med i fostran och kärleken av T eftersom sonen har varit ensamstående.
Så dessa singlar tog under kvällen hand om inte bara T utan också den lilla gaphalsen som om de aldrig hade gjort annat. Till slut var det i farfars lugna famn han kroknade och kunde läggas i vagnen med John Blunds sällskap större delen av kvällen.
Nää, ingen dans för mig, men T bjöd upp M på en rockig variant av robotdans, när han ville lära M lite breakdans då fick M nog, ville inte riskera att hamna i gipsvagga sa hon. Efter dansen tog jag och T taxi hem, vi låg här i soffan i nattsärkarna och gick ner i varv med att leta upp Europas farligaste ormar på paddan. Sen sov vi som stockar.
Avdelning tal var många men brudens tal till vår son var nog kvällens klo och intet öga var torrt.
Som ett brev på posten fick jag UVI inatt och har idag lämnat urinprov och fått penicillin, jag får ju inte må för bra inte. Sen fick jag idag för mig att baka lite Kubbar och tog fram bittermandelolja och skulle droppa en droppe = en bittermandel. Hejsan Svejsan så mycket det kan rinna ut när det inte är en förväntad pip på den lilla flaskan utan bara ett mörkt hål. Jag tog precis ut kubbarna ur ugnen och de ser normala ut, men jag undrar hur de smakar? Väntar till kaffet ikväll.
Fridens