Etikett: bussresa

Töcken, silverdis och dimma

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Mamma fick åka hem från sjukhuset dagen efter med order att inte äta någon fast föda. Sk inflammerade tarmfickor kan bli farligt om det inte behandlas rätt. Hon var pigg och hemma när hon ringde, hade skaffat sig ett förråd av soppor och annat flytande, nu skulle hon ut en sväng i vårvädret. 😉

Jag själv blev lättad och började göra mig iordning för en tur till vårt centrum, använder mig av internetbutiker så mycket jag kan och hämtar då beställda varor i butiken, fraktfritt.

Först slipper jag gå runt i affärer, kan pröva i lugn och ro hemma och göra ev byten i affären om det behövs, men det viktigaste är att ha ett mål att röra sig emot. Denna dag som igår, mådde jag så där sällsynt bra. Planerade min resa till centrum noga, absolut ingen stress, bussen kom, vi åkte iväg. Hämtade mina två paket på Lindex och Hemtex, sitter och vilar på en soffa i centrum i solen och tänker belöna mig med smörgås och te på fiket. Satt där med mitt te när en mamma med ett barn kom in med en väninna, lugnt och trevligt även när barnet i tultålder släpptes ner på golvet.  Snart började det osa och osa, jag är inte kräsmagad, men hur kul är det att sitta där på ett av de där få tillfällen jag sitter på fik och vara som inbäddad i bajslukt?

Till slut var mamman tvungen att ta tag i det fast hon helst hade suttit kvar som om inget hänt. Tycker hon kunde ha fikat hemma med vän och barn …

Sen drog jag mig mot bussen … det är då min kropp börjar balla ur, silver dansar sin sällsamma dans framför mina ögon och jag skyndar mig mot busskurens soffa, satt med huvudet långt framåtlutad för att inte svimma. Övervägde att lägga mig ner på marken, men tycker det tar emot så fruktansvärt, jag ser allt som genom ett silvrigt töcken och svettas kopiöst. Tar mig på bussen och försöker hämta in, vänta in mig själv, dricker vatten ur min ständigt omkringbärande vattenflaska och andas lugnt och djupt. Den lilla promenaden från bussen till vårt hem blev som så ofta en kamp i gungandet och silverdisets plågor.

Resten av dagen och kvällen blir ett jäkla ynk och yrseln tar mig och blodtrycksmanschetten får spunk och lägger av efter många års trogen tjänst och maken får order om att köpa en ny på vägen hem. Ingen som helst ordning på trycket det är högt och lågt och hjärtat passar på med hjärtklappning. Men idag ligger trycket där det ska, nu när jag bara är hemma och inte behöver göra ett dugg, mutter. Tror du att jag får ångest av att ta mig iväg? 🙂 Jag blir inte klok på min kropp, denna gång höll sig magen lugn tills jag kom hem, en får tacke IBS magen för det.

Vaknade väldigt tidigt av dels grannen som badar i ottan vissa morgnar, gamla brusande rör kan få mig tokig, det tar nästan en halvtimme att fylla upp karet. När karet var fyllt började båtarna bröla i dimman, nu skulle man kunna tro att grannen har båtar i karet och dimmigt av allt varmvatten men så är det inte utan det är färjorna som går ut och in som brölar i dimman. Det ljudet låter så ensamt och övergivet och tittar jag ut så ser jag inte ett skvatt, rena mjölken där ute fast klockan blivit nio.

Lika vimsig som vanligt

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Klev upp tidigt för att ta mig iväg och lämna blodprov … redan kvällen innan kollade jag busstiden.

 Grejen var att maken hade tidig tid hos först tandläkaren och direkt därpå en tid till husläkaren där jag skulle lämna prov. Med en gnutt flax skulle han kunna köra mig hem.

Men jag är ju som en idiot tidigt på morgnarna så jag klev på fel buss och fick hjärtsnurp när jag upptäckte det hela. Tursamt nog satt det en tjej bredvid mig som talade om vilken hållplats jag skulle kliva av på för bussen skulle gå direkt till Ropsten efter den hållplatsen. Jag blev så nervös … att gå så passa långt var inget jag var ett dugg inställd på vid den tiden, sen blev jag stressad för att maken och jag eventuellt skulle träffas. Av klev jag och gick och gick … längre än på väldigt länge … kom till ännu en busshållplats där andra bussar gick förbi så att jag kunde hoppa på en och åka några hållplatser.

Maken var klar sedan länge och hade åkt iväg till sitt jobb, han är friskförklarad nu men han har dock ännu problem med värk och svullnad i ben och fötter, men det ska ge sig med tiden.

Jag köpte en nybakt fralla på vägen hem … gjorde en god smörgås med brie och salami till latten, sen somnade jag i soffan vid 11-tiden och sov till 13.30 då var jag tvungen att gå upp då C skulle komma över och plocka med sig många av alla de ”andliga” böcker jag har sorterat ut.

När jag gick här hemma och försökte vakna till ringde sonen och undrade om Tim kunde vara hos mig några timmar, han är pigg igen och ska på dagis imorgon. Så klart han fick komma … så efter att C och jag hade fikat och pratat så kom gullungen, snorig som vanligt höll jag på att skriva … men pigg så in i norden.

Vi har läst böcker och lekt massor av olika lekar, lagade middag gjorde jag åt både sonen, Tim och maken … mysigt.

Raff som Tim säger

Något har hänt i min kropp sedan jag fick byta en medicin och sluta med en .. jag mår bättre, orkar lite mer men har svårt att ännu känna in rytmen i det hela.

Luftar övermogen skuta

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Idag åkte jag till vårt centrum för första gången helt själv på jag vet inte när. Bussen … ger mig så mycket av våren trot eller ej men där lite från ovan ser man in i alla trädgårdar. Har sett så mycket vackra vårblommor att jag inte tror att det är sant … blev tårögd av ren lycka.

Sen släntrar jag runt i vårt centrum och sa till mig själv ”tat lugnt” stressa inte nu utan gå i långsamt tempo och gör det du känner för. Så apoteket fick besök och Lindex, köpte ett par byxor med så stort storleksnummer att jag nästan inte vågar titta på dem, allt det där är jag och ner ska jag i dessa brallor. Ser mig själv speglas i skyltfönstren när jag går förbi och jag blir lika häpen varje gång … va, är de så fet jag har blivit. Ni vet när man har som en skuta framför sig att bära på, fan ta cortisonet ser ju gravid ut inte bara framtill utan runt om. Sen köpte jag både ungdomsböcker om kärlek och en film som heter ”I taket lyser stjärnorna” en ungdomsfilm som ska vara bra. En grabb i vänskapskretsen fyller 13 år nu i april och det är dags för lite kärlek i hans bokslukar liv nu när han kliver in i tonåringens revir.

Fiket gled jag in på så klart, hade glömt att äta lunch och tog en macka med stekt inlagd strömming. Fick genast två märkliga men härliga damer vid bordet intill, efter fem sekunder hade den ena pratat in sig medans den andra hämtade deras fika. De kom från Kungsholmen och där bodde jag som liten hos min mormor när hon levde, så det blev ett fasligt pratande på oss.  En av damerna tyckte sig absolut känna igen mig men nää, det är en omöjlighet tro mig, jag har inte varit i Krillan (Kristineberg) på mängder av år.

Men som sagt de var verkligen speciella damer, den ena såg ut som en tjock häxa med en stor vårta på kinden och inte mycket tänder kvar. Men hon var härlig att prata med, den andra damen såg mer ”normal” ut men där var det nog några proppar som hade gått i skallen. Utanför fiket stod hennes hund fastkedjad och det var hunden det hela började med. Häxan utan hund tyckte ju att det var ett förfärligt tramsande med hunden då de måste sitta så de såg den hela tiden vilket jag som hundägare har stor förståelse för. Men de här två damerna umgås nog väldigt mycket med varandra och retade sig på varandra så där som ihopväxta kan göra.

Jag som tänkte mig att sitta där för mig själv och bara vila med blicken runt på mina fikande medmänniskor fick mer prat än jag orkade med och jag orkar mycket prat, så jag sa tack för mig och att jag måste gå till bussen. Att sitta där i busskuren i solskenet var en höjdare. På bussen brukar jag alltid sätta mig vid dörren mitt på, så att man har som en plexiglasskiva framför sig. Det är liksom ”min plats” och det känns nästan som om andra gör fel när de sätter sig där så att jag inte får plats 😉

Bakom mig sitter en kvinna som jag ser i speglingen i plexiglasrutan, hon har som mig ett flyende ansikte. Hakan är dubbel och kinderna vill liksom sträcka sig lite väl mycket ner över halsen, vilket inte hjälper upp utseendet nämnvärt. Jag kan inte låta bli att titta på henne och följa livets rynkor och dragningskraftens arbete, hon är så vacker där hon sitter lite försjunken i sina tankar omedveten om min blick. Ja, så där ser vi kvinnor ut när vi gränslar mittdelen mellan 50 och 60 år. Jag tänker på henne som den flicka hon en gång var och tänker också på alla ungdomar på bussen som nyss slutat skolan för dagen. De ser inte oss, vi 50+ som sitter där i våra tankar och aldrig tror de att de själva kommer sitta som oss en dag.

Det är väl märkligt att vi aldrig inser att livet gör samma med oss alla med åren när vi är mitt i uppväxten. För mig är den en tröst ibland när jag möter ungdom som ser ner på åldrandet, det är då jag ler i mjugg och tänker; vänta du din lilla skitunge så möts vi nog en dag när du är 50+ och lite övermogen både här och där av barnafödande och det livet har hängt på dig.

Ungefär så där har jag haft det idag … finemang med andra ord. Nu är jag trött i kroppen och vill hälsa Angeli att det vi pratade om på förmiddagen var förlösande mer än du tror. Tankar behöver luftas ibland, höra sin egen röst säga vissa ord.

Jag åker buss

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer
Barn gör mig glad

Igår var vi till Babyland och köpte födelsedagspresenten till marsipangrisen från oss, en bilbarnstol. Han har vuxit så den han hade fick han bara plats i utan overallen på.

Så nu sitter gullungen säkert i så där fem år.
Vi passade på att gå in på IKEA, handlade lite och tog oss en fika. Tänk jag har inte varit på IKEA på säkert ett år, så mycket folk dagen före lön hur hänger det ihop? Är vårt land inte i en ekonomisk kris, inte verkar folk ha dålig med pengar.
När vi satt där på fiket så frågar vår son marsipangrisen ”var är farmor”? Då pekar Tim på mig! Jag blev så glad och stolt över att han vet att just jag är Farmor, fast vi inte träffas lika ofta nu efter att de har flyttat. Nu är jag Farmor, det känns underbart.
I morse var jag och tog blodprover igen, råkade på samma griniga nålstickare som tidigare, hon kan inte vara klok som hon beter sig. Jag håller nu tummarna för att just det provet som hon har svårt att få in som remissvar i datorn har kommit in till Huddinges labb, de testar blodet. Just det här provet kollar en viss mängd av en viktig immundämpande medicin som jag ska ha på en viss nivå. Idag fick jag svar på alla de andra proven och det var bara bra, mitt Hb har sjunkit lite så kanske kroppen börjar sköta om även den delen, men jag ska tappas på blod på fredag. Med lite tur kanske det räcker med en tappning.
Imorse efter provtagningen åkte jag bussen hem … så fullkomligt normalt, sånt som alla gör, för mig var det första gången på säkert ett år. Jag kände mig så lycklig när jag klev på bussen, jag åker buss sjöng det i mitt huvud hela resan. Tänk att jag orkar åka buss, röra mig runt i tillvaron, vara som alla andra, så stort. Att jag sen hemma bara åt lite och sen sov som en stock i flera timmar det kan vi väl hoppa över … Watson var hos hundvakterna idag så jag kunde verkligen göra som jag ville.

Lite cowboys mitt i fudgen

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

705163xedbl2b3c3 Såg den här söta burken och fick plötsligt minnen som strömmade runt i hela skallen, det är ju ofta rätt tomt där, så plats fanns det för att cirkulera.

Det var några år sedan när vi var på en av USA resorna, maken han var fullt upptagen av affärer, själv åkte jag en bussresa över en dag till en stad som heter Sedona, Grand Canyon kommer man till om man åker så där 40-50 mil till. Sedona är väldigt känt inom new age kretsar för sin ”höga energi”, vilket jag var jag rätt omedveten om.  

Själva bussresan gick genom en natur så totalt olik vår, all jord var rödbrun med mycket klippor och konstiga formationer överallt. Ett stopp på vägen var inplanerat så att vi kunde få titta på de grottor som indianerna bodde i där mitt ute i  de röda bergen och jag minns att det stod skyltar överallt om att man bara skulle gå på de trottoarer som var iordningjorda för oss turister ”Be aware of Snakes”!!!

Jag ryser, ormar vill jag ha långt ifrån mig, det finns ju en del av dem i Arizonas öken. Vi var på ökenvandring för att leta efter skorpioner och ormar med en cowboy, men tack o lov hade alla äckeldjur krupit långt in i sina hål så jag slapp se dem. Däremot var det rätt roligt att skjuta med revolver på uppsatta mål, det krävs träning för att lyckas träffa något kan jag tala om. yg457

Men nu kom jag ifrån mitt första minne … När vi hade ätit på ett mycket vackert ställe invid en större å med en underbar trädgård med vackra träd som hängde ner i vattnet så skulle vi få några fria timmar i stan. På bussen var det ju många amerikanskor så klart och de hade ett givet mål. Fudge butiken? Jag fattade först inte ett dugg då mina kunskaper om fudge var väldigt minimala. Men fram stormade jag med dessa präktiga kvinnor och det tog inte lång stund förren min näsa bara korvade ihop sig av vällust, något sött ljuvligt ett doftspår tog tag i oss och drev oss som en djurflock mot fabriken.

Tänk er den där lite ödsliga amerikanska lilla stan, en bredare gata och så låga fyrkantiga byggnader på varje sida, en början och ett slut, det kunde ha stått en cowboy där rätt vad det var och jag skulle inte bli förvånad. Inga fördomar här inte 😉 Där i en byggnad låg fabriken, vi stormade in och amerikanskorna … mycket kan man säga om dem, men jag älskar deras öppenhet (för möten) och glädje för att inte tala om högljuddhet. Så snart de insåg att jag inte hade de där kupongerna man behövde för att få  rabatt så delade de med sig av sina kuponger till mig.

Sen började festen, har väl aldrig varit med om maken till mängder av fudge och jag ville plötsligt ha dem allihop. Med nötter eller utan, choklad eller vanilj inte lätt att välja alls. Jag handlade för mer än jag hade tänkt och sa till mig själv att det var ungarna som skulle få sig varsin påse av det jag handlade. Klart man fick provsmaka och jag kan då lova att fudge vet vi inte alls vad det är här hemma. Så ljuvligt gott. Kan ju säga att allt som jag köpte till ungarna smällde jag i mig helt själv innan vi kom hem, jag kunde inte hejda mig. Har aldrig hittat fudge här hemma som är värt namnet, har köpt en lite bok med en massa fudge recept från USA, men jag har ännu inte fått ett ryck och göra en omgång själv.

Sen är det de här bönorna som finns i burken där uppe, jag vet inte varför amerikanarna är så förtjusta i sina jelly beans, som de i burken. De är inte så goda i min smak, men den är ju delad som baken.

Det finns många små fåniga minnen från olika resor, som när vi var på den där ökenvandringen och jag min fegis gick i rad med två andra killar som också var så rädda för ormar och annat otyg som man kunde möta i öknen. Tre vuxna personer som gick i varandras fotspår och inte vågade gå fritt, vilka fjollor vi var 🙂

Där berättades om en fuktsökande kaktus som är anledningen till att cowboys har de där långa skinnbyxorna på benen, för att skydda sig. Så här var det; kaktusen har som hullingar som sökte sig till fukten när människan eller djur går förbi. Kaktusen fastnade i skinnet och grävde sin in och då försökte ju folk att slå bort den, då fastnade den även i handen. Den kallades för auch och det var en smärtsam historia att dra ut dessa långa hullingar ur huden. Cowboyen visade med en kniv som han högg in i en kaktus, sen slog han lätt mot bildäcket och där satt den direkt som ett smäck … auch!

Jag tänkte ju direkt på indianerna som förr bodde där, att vara kvinna och gå ut och kissa i mörkret måste ju ha varit riktigt farligt.

Får man vara irriterad på äldre?

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Vilken dag jag har haft, den mjukstartade med allt det där vanliga här hemma och sen tänkte jag att nu sticker jag iväg till vårt centrum direkt efter lunch. Lite känslig tid precis när jag har ätit, är både extra trött och lite illamående då. Precis när bussen skulle gå så tvärnitade den för en äldre dam skulle åka med men som var försenad till hållplatsen, jag suckade. Jag har märkt att ju sämre jag mår desto mer irriterar jag mig på äldre människor, jag av alla som har jobbat så mycket med äldre, känns främmande men ändå finns den där irritationen. Äh, jag irriterar mig på allt tror jag dessa dagar…

Tänker att man går väl för sjutton i tid till bussen och speciellt när man nästan inte kan gå? Sen ska det fibblas med busskort eller remsor, aldrig har de sånt i näven när de kliver på bussen. Rota gärna längst ner i väskan en kvart, men gör det innan bussen kommer dö!

Sen körde vi iväg och efter ett par hållplatser så var den en annan äldre dam som i sista stund kom på att hon skulle av. Tvärnit igen…phu, suckar jag och gnäller inom mig så där för mig själv, skitkärring eller något sånt tänkte jag nog. Sen hade vi en kvinna med ett utvecklingsstört barn på bussen, jag blir trött bara jag ser dem, grabben har jag sett tidigare, han är inte så gammal och skriker jämt. Aldrig vill han något och allt vi normalt gör verkar störa honom. Vad ska det tjäna till livet ibland undrar jag?

Så skönt när jag kom av bussen och kunde gå långsamt ner till apoteket till att börja med, sen drogs jag som en magnet till bibban så klart. En enda bok lyste så stjärnklart idag att jag förstod att jag skulle fortsätta att läsa ryska författare. Inte mycket kvar nu av cancerkliniken, denna gång lånade jag Idioten av Fjodor Dostojevskij. Jag ser fram emot att få läsa den…

Det finns en försvårande sak med ryska böcker och det är deras namn, först så heter de ju väldigt annorlunda namn än oss, så det tar lite tid att skilja dem åt. Som om inte det räckte så har de smeknamn och växlande förnamnsformer liksom växling mellan fadersnamnets längre och kortare mera familjära form. Man blir minst sagt galen då och då av alla konstiga namn. Tror ju att jag missat någon gubbe och försöker läsa om för att hitta den personen, vilket man ju inte gör för han är redan presenterad i ett annat namn. Ja, ni inser ju själva hur rörigt det kan bli på en skala.

Hemtex hade rea och det bidde en badhandduk och en sån där mjuk fleecefilt…sen drog jag mig mot bussen och passerade Bageriet, gott bröd och en bakelse till mig själv tog jag med mig hem.

När jag satt och väntade på bussen så insåg jag att vi alla har rätt till vår ensamhet, just då njöt jag av att sitta på en bänk för mig själv i mig själv. Tänkte att måtte det inte komma en snacksalig idiot så som jag brukar vara och börja hålla låda. Men jag klarade mig tack o lov.

Väl hemma så såg jag att jag hade vunnit lite mysiga saker att smörja in mina fötter med hos Charlotte på Allas. Tänk så larvigt glad man kan bli, och tänk så saker kommer tillbaka till en… jag skickade igår några dyra stående krämer till en som var i behov av dem. Så får jag nya egna i veckan från Charlotte, visst är livet härligt! Fast jag kan muttra under en bussresa…

Sonen har varit på det där samtalet och det verkade bra, men som sagt fler ska ju dit och det tar ett tag innan de bestämmer sig. Jag sa till honom att han kan komma över och äta middag ikväll, vi har en gryta som min man kokade igår och jag la fram två påsar med räkor som förrätt. Tänkte vi kunde pilla räkor under tiden han berätta om sitt tävlings äventyr. 🙂