Ibland händer det att jag blir förvånad i mitt eget kök. Städade under diskbänken för några dagar sedan och hittade som tunna strån på golvet när jag var klar, sopade upp och fattade inte vad det var.

Idag tog jag mina vattenflaskor och började diska dem, en halv böj ner i skåpet under diskbänken, fiskade upp flaskborsten och vevade på i flaskan. Men borsten såg mysko ut och det tog några sekunder att inse att mini plockepinnet som låg i vasken egentligen hörde till min flaskborste. Den sa helt enkelt upp bekantskapen med mig, visst är den gammal, men så där är jag inte van att diskprylar beter sig.

Nu har mitt äldsta barnbarn hämtats av mig, de ringde från dagis när mellis var uppätet, redan igår var han och jag iväg till biblioteket och lånade böcker sen till Cafét och fikade vilket är det viktigaste när vi är ute, samma så fort han är här hemma, ”vi fikar väl”? Så fikar vi och pratar, jag är helt sålt på mina barnbarn, väninnor hann få både ett och flera underbarn som jag tittade på foton av och lyssnade på alla mirakel just deras barnbarn uträttade. Suck, tänkte jag ibland tills jag fick egna, det här med barnbarn är större än något annat, kan bara mäta sig med att föda egna.

Så nu lämnar jag er med bilden på plockepinn, själv ska jag läsa saga och nyss ringde älskade svägerskan och yngsta barnbarnet i vagnen som också vill vara med ”farmor”.