Götapetter vi är med

lingonsylt. Maken fick ett ryck och plockade en halv hink lingon i lördags, jag rensade i 3-4 timmar, skogens skräp och lingonben, det är den lilla stjälken ni ser på bilden. Idag har vi avslutat vårt första äventyr med lingon med att koka sylt av det hela.

Det är en skön känsla att se burkarna och inse att vi har mer lingonsylt än vi kan äta upp i vinter, klart ungarna ska få varsin burk. När jag rensade tänkte jag på förr, hur livet ibland hängde på bären de plockade och kokade sylt av. I nutid är det mer känslan av att ha gjort den själv och det där att veta exakt vad som är i sylten. Vår dotter hade köpt lingon på torget för 35 kr kilot så förtjänsten är väl inte så där enormt stor att göra sig till och koka egen.

Jag var hos min läkare i fredags med en fot som har blivit helt tossig med att värka, större delen av sommaren har den spökat från och till, nu fick det vara nog kände jag. Så en röntgen för säkerhets skull och remiss för avgjutning av foten till fotbäddar står det på pappret, men det blir nog bara till just högerfoten. Värsta ”plattfotsindianen” sa vi som små, men så får man nog inte varken säga eller skriva, säkert rasistiskt och väldans lätt att känna sig kränkt av både här och där. 🙂

Med start imorgon så blir det röntgen av foten, boka tid till gjutningen av bädden, boka tid till optikern för köp av nya glasögon, vara barnvakt en kort stund åt yngsta gaphalsen medan pappan är hos tandhygienisten, en kompis kommer en eftermiddag på fika, så denna vecka

vill jag inte boka mer.

Jag hade tänkt skriva om mitt möte med en medial vän och dimman som dansade så sällsamt vackert att jag ville ut ur bilen och rent av smeka älvorna som liksom rann ut över hela landskapet i fredags. Men det ringer alltid någon eller så har jag något annat att ta tag i.

In i dimman eller?

                                                HALLÅ DÄR UTE I DIMMAN 

Jag stirrar ut i ett ”glas mjölk” dimma lättar oftast under dagen som tur är.

Idag ska vi iväg och handla en tunika modell tält till mig. Vi har blivit bjudna till min farbror på 85 års fest och jag har inte ett plagg jag kommer i som passar på en fest. Egentligen skulle jag sätta mig och klippa ut enkla raka klänningar som passar både med och utan tights, men orken vill sig inte riktigt för att sy.

Jag stickar och kan berätta att min första vante med katter på är klar så när som på tummen. Igår när vi var över till mamma så satt hon fast i en mössa sedan flera år … inte lätt alls, så jag sa spontant att ”den kan jag sticka klar”. Så nu sitter jag här och muttrar över hur korkad jag är som tar på mig hennes stickning när jag har egna halvfärdiga så det räcker.

Här kommer ett foto på min första kattvante som inte är så vacker som andras stickade vantar men jag tränar och tränar, maken till den här lär väl bli lite bättre. Det är det där med att jag inte vet säkert hur man gör vissa saker, det trasslar onekligen till det för mig.

Här kommer fram och baksidan på vanten.

Framsidan

Baksidan med säkerhetsnål där tummen ska sitta.Ser du tassen längst fram på baksidans hand? Ser att bilden blev lite för mörk för att man ska se katterna ordentligt.

Ärtsoppa och fik mitt i vardagen

Ärtsoppa gillar jag men inte när jag tittar ut och dimman ligger så tät att jag inte ser ett dugg där ute. Konstigt med den här feta dimman, minns när vi flyttade hit och jag en morgon vaknade och inte såg Värtan. Båtarna brölar och ingen kan ta fel på att det är sjötrafik där nere, men var? Dimma är lite som de där första rejäla snöfallen, allt blir tyst och man kan känna sig som om man vore ensam på jorden. Snön limmar igen fönsterrutorna och alla ljud dämpas, samma med dimma.

Ofta har jag en sidan den mot havet som blir helt mjölkig och så den andra sidan mot det levande livet, dit dimman inte alla gånger tar sig. Märkligt känsla när man går från den ena sidan av lägenheten till den andra.

Idag känner jag mig glad för jag ska fika med min bästa vän och hennes dotter. Det kommer att bli så lagom för min vän ska till sitt jobb under eftermiddagen och då passar det så bra för mig att få komma bort en liten stund. Ska ta med mig Watson så han får träffa sina favoriter. När han var valp och kom till oss så bodde jag i samma hus som min väninna och dottern var hemma rätt ofta. Så vi åkte till skogen och lufsade med vår lilla valp, så för honom är väninnan och dottern nära i familjen.