Kors inte lätt att hitta en ny webbsida att trivas med, jag får nog fortsätta en annan dag.

I lördags var vi på dotterns bröllop och det var verkligen en härligt stund i mitt liv. Hon var vacker som en dag tillsammans med sin make. Själva vigseln avslutades med tjolahopp steg ut ur kyrkan och det fick oss alla att skratta så gott, satte liksom skrattet  och glädjen som tema för kvällen. Länge sedan jag skrattade så gott som åt alla talen under kvällen, nej, jag struntade i att tala för jag var redan ”nere för räkning” när vi satte oss till bords. Men det gjorde inte ett skvatt för 14 andra höll tal …

Middagen .. grillbuffé med en kock som stod utanför och grillade allt vad man kunde önska var verkligen en hit. Det här att jag var nere för räkning var min kropp så klart som bestämde sig för att lägga av just där vid middagen, tunnelseende, svettningar, illamående och hela jävla baletten drog som en orkan genom min kropp vare sig jag ville eller ej. Jag kämpade för att hålla ut tills bröllopstårtan serverades men det gick inte, jag blev tvungen att ta en taxi hem. Men vi satt massor av timmar till bords så jag hann med det mesta ändå, fast jag grät så klart i taxin hem. Kände mig övergiven av min kropp som styr mitt liv precis som den vill utan att bry sig ett dugg om mig och vad jag vill och behöver.

Så den som kanske inte förstår att jag som ser pigg och frisk ut verkligen har problem och inte är frisk nog för ett vanligt liv kanske kan fatta att det inte står rätt till när man måste åka ifrån sin dotters bröllop. Jag smög iväg för att inte göra någon grej av det hela, bättre det än att stanna och svimma …. ta upp en massa tid och uppmärksamhet på mig vilket jag verkligen inte på deras dag. Min dotter såg att jag var kraschad redan när vi satte oss vid middagen, de närmaste ser sånt.

Men nu är raringen gift och jag önskar dem allt gott i livet.

Jag gör inte så mycket på dagarna mer än går ut med Watson …. känner mig både nöjd med att gå här i min ensamhet samtidigt som jag känner att jag mår psykiskt bättre när maken är hemma. Han jobbar igen och allt är precis som vanligt, efter helgen stannar jag nog kvar på landet igen och njuter av att bara vara.

Snart dyker marsipangrisen upp … han ska äta middag här och senare somna i min säng för att bli hemburen under kvällen av sin pappa som ska jobba några timmar extra ikväll. Den lilla grisen är väl allt man behöver här i världen, livet skulle vara bra trist utan honom det är säkert.