Vända på kuttingen

… har varit nästan hopplöst denna vecka, efter midsommar fortsatte de personliga uppdragen som suger musten ur mig, här inne har tankarna uteblivit.

Sover så länge att jag blir stressad när jag äntligen vaknar, drömmarna har jagat mig under morgonens alla timmar och så mycket som jag har varit med om är det inte konstigt att jag vaknar trött och förvirrad. Det här ”med att sova” tänkte jag skriva om, men det slog mig att det här ”med att leva” inte är lätt och ett bättre område att harva omkring i.

Att läsa tidningar är numera som att vandra i ett minerat område, inget lyfter upp mig snarare trycker de ner mig och jag kan bara konstatera att jag borde varit död för länge sedan.

Mitt midjemått ger en rak plats ner i kistan, min stegmätare ter sig som en död sill utan steg ens i närheten av vad som krävs per dag för att leva. Jösses här ligger jag i soffan i ett dödsförakt mest hela dagen utan att varje halvtimme ställa mig upp och röra på mig, utan uppställning inget liv.

Nu ligger jag illa till, för att inte tala om ätandet, antingen äter jag kolhydratsnålt och fettigt vilket borde ge mig en ståplats i Nybroviken eller så äter jag fettsnålt och kolhydrater och blir fet, ska sjutton vara människa när professorer inte kan komma överens om vad som är rätt eller fel matmässigt. Allt måste jag testa och utvärdera själv med medias hjälp vilket ger nya dieter nästan varje vecka, så något borde ta livet av mig i bara farten.

Socker, den vita döden, låter som rena knarket och det menar nog många att det är. Självklart hukar jag under lasten och prisar tårtor, bakelser och allt med sockerkickar i. Drömmer mig tillbaka till tider när fet och blank var ett rikedomstecken, att äga socker var fint och allt det som en normal mänska gillade var sett som något högt stående och fint. Visst dog de då med, men utan all jäkla ångest som ätandet idag skapar.

Motion ska vi bara inte tala om, att jag ännu lever är ju ett under då jag blir sjuk av motion. När vänner tycker att vi ska träffas och promenera en bit så blir jag  nervös för den fina promenaden förvandlas snabbt till ett mindre helvete. Är det så att kroppfan tycker att det är ok att gå en sväng kan du ge dig den på att magen som är högsta bestämmande organ i min kropp har något emot att röra sig. Så jag tackar snabbt som ögat nej till allt överdrivet rörande av kroppsdelar. Annars kan det sluta med generande fartränder i byxorna om jag inte hinner hem i tid. Skämt o sidor jag brukar hinna hem men brått är det.

Som ni ser är det inte lätt att leva, men jag framhärdar med om inte sju sorters kakor så en tårtbit här och där bara för att jag kan.

Fridens liljor på er alla.

Det här med dasspapper

Sitter här och väntar på att ”svimma av snurret”  i skallen ska gå över, låg nyss för att det hela skulle lägga sig, men inte gick det över mer än för en stund. Idag är det ett bottennapp … sov till strax före tio, åt en smörgås, drack te somnade om till tretton tiden. Går upp äter lunch .. men hallå vad är det med mig? Jag vill bara sova, om inte maken var hemma skulle jag nog sova än.

Drömde om min nyss avlidna farbror, han sitter i vår soffa och säger att skinnjackan blev som han ville. Jag vet ärligt talat inte vad han menade med det men vill gärna tro att jag hade ett slags efter döden möte med honom, jag har aldrig förr drömt om honom. Han såg ut som vanligt, möjligen lite smalare och yngre.

Drömde också om tidigare grannar, goa grannar, hon var hungrig och jag sa åt henne att rota i kylskåpet och ta det hon ville ha. Hennes man han letade i makens lådor och stod med papper som han ville ha … men det är ju makens försökte jag lite lamt, inte brydde sig han. Då fann jag ett foto i A3 storlek, i svartvitt på en man som satt i en vilstol med huvudet lutat ner, helt naken. En vacker man och en vacker bild, då ser jag att det är min man. Jag skyndar mig på för att grannen inte ska se och ta bilden, gömmer den. Drömmar förstår man sig någonsin på dem?

Toapapper

Undrar just hur mycket toapapper en person gör av med i sitt liv? Förr satt man på utedass och ruggade tidningspapper eller gamla telefonkatalog sidor, bevare mig väl att jag slipper sånt i nu tid.

 
Förr var vi fyra i familjen och jag möttes ständigt av ……….
 
 
 
 
 
 
 
 
…….. nu är vi två och jag möts fortfarande allt för ofta av tom rulle. Undrar ibland om maken sparar så där 10 cm åt mig för att själv slippa byta rulle? Men jag har löst problemet ………………………
 

Maken har fått ett efterlängtat ryck … han river ut allt i den sk klädkammarn. Jag ryser av blotta tanken, där inne har allt hamnat som vi inte vill ta hand om ”just nu”. Så han lär ha att göra många timmar …. själv ska jag nog börjar sortera kläder ur skåp och lådor, om snurret lugnar sig.

Tänk att även vi fick en regnskur idag men det var bara en ytterst kort skur, värmen ligger i och jag längtar till svalkan tar oss igen.