Va, pådrag i mitt hus?

Ibland blir man snopen när man tittar ut och ser ett stort pådrag, 3 polisbilar, ambulans, brandbilar, fullt av personal. Va, brinner det i mitt hus, jag öppnar dörren luktar, lyssnar, ingen röklukt och helt tyst. Tittar ut ett tag men inget händer, av en slump tittar jag ut på baksidan mot havet.

Där var det en kvinna/flicka som satt på berget och ville ta livet av sig, räddningsbåtens motor gick stadigt, tryckte den tryggt mot berget nere vid vattnet. Två kvinnliga poliser tog sig efter ett tag över staketet och då backade kvinnan längre ut på berget.
Plötsligt börjar det brinna/ryka av bara sjutton, eldar hon upp sig själv, såg att det gick som en stöt genom all personal, brandmännen fick fart, kände upp till mig energin som ändrades. Verkar som om hon eldade upp filten de kastat åt henne, senare ser jag att hon är naken upptill, eldade nog även upp toppen hon hade på sig, såg aldrig några ytterkläder på henne.
Det slutade bra, jag hörde att räddningsbåten åkte iväg, tittade och såg då att de stoppade om henne på båren och körde in henne i ambulansen.

Igår Bryssels sorg idag utanför mitt boende, vilken värld vi lever i. Inte ens hemma får man lugn och ro …

Ibland fullständigt faller jag

in i en bok och lyckan är ju när man läser en genre man aldrig tidigare ens har nosat på som visar sig vara uppnosigt spännande med magi vilket jag verkligen gillar och inte alls larvigt som jag hade tänkt mig. Tursamt för mig är det en trilogi om totalt 1.962 sidor, snacka om att jag har läst och läst. När jag berättade för min vuxna dotter vad jag läste sa hon ”Va, läser du sånt?” Ja, tänk att jag gör det 🙂 En trilogi av Mats Strandberg Sara Bergmark Elfgren Cirkeln, Eld och Nyckeln

På vägen hem från landet dundrade vi in till dottern, svärsonen och barnbarnet Styv Kuling nu två år. Vår dotter kallades Stormen som liten och barnbarnet har jag döpt till Styv Kuling, inga lugna stunder där inte, så mommo och mopa har fått njuta av friska vindar och spring i benen. Hon är härlig men kräver mycket uppmärksamhet. Hennes ”pappa gilla” så vi fick middag som heter duga, riktigt skönt att bli bjuden på middag.

Jag gjorde stor entré, kom med två väskor i handen och tjoar på svärsonen som sitter i trädgården samtidigt som jag ska kliva över ett kompostgaller som stod där för att Styv Kuling inte ska rymma. Tjena, jag föll in i gallret och lyckades rulla runt så jag visste inte vad som var upp och ner, ont gjorde det också. Min svärson kom springande och hjälpte mig upp, Götapetter nu har  jag blivit gammal.

Nu ska jag äta lite paj till kaffet och lyssna på Nyheterna, Annie Lööf är ingen favorit, det har visst varit Centerns dag i Almedalen, tycker hon påminner om Maud Olofsson samma ettriga terrier, ilsken och gapig. Finns för den delen inget parti som är en favorit nu för tiden, de bara gafflar och ljuger.

Jäklar vad det brinner i köket

En lugn eftermiddag med kaffebesök av min mamma var vad jag väntade mig. Det ringer på dörren och jag tror då att det är mamma som kommer, men utanför stod samma virriga granntant med dörren öppen och ett moln av rök bakom sig strömmande ut i porthuset.

Jag tror att det brinner hos mig kan du titta var det brinner sa hon till mig och Watson sprang som en raket in i hennes 5:a och jag blev galen på honom. Fick tag i honom och stängde in honom i vår lägenhet och rusade sedan in i tantens och såg att det var öppen eld på tre ställen i köket på golvet, det brann i saker som stod där, ursprunget var en bulle hon ville värma i en gammal brödrost, sen hade elden spridit sig, fett och fint i brödrosten tänkte jag, det brinner bra. Snabbt rusade jag in ringde 112 och kallade på hjälp, rusade in igen stängde alla dörrar till köket och fick nästan vara otrevlig mot tanten för att få med henne in i min lägenhet.

Tvi vale vilken otäck väntan det var innan brandkåren kom och före de kom dök min mamma upp åkandes i hissen och allt blev bara så jävla rörigt med tokig granntant som hela tiden trodde att hon skulle få öppna dörren in till sig och gå in. Glöm det sa jag ARGT och HÖGT för hon varken hör eller fattar nu för tiden … 

Äntligen kom brandkillarna och jag vrålade från mitt fönster att det var på 5:te våningen och visade tydligt med fem fingrar i luften för att de snabbt skulle fatta vart det skulle. De kom först till mig, men jag skickade in dem till tantens lägenhet och sa att det var i köket. Sen stängde vi vår dörr och bara stod och tittade på när brandmännen jobbade där nere på gatan. Lättnaden var stor när vattnet fyllde slangarna och de efter en stund började släpa fram en fläkt som man nog kunde blåsa granntanten till Finland med, bra ide. Då fattade vi att de hade kontroll över elden, men tanten hon skulle hela tiden in i sin lägenhet och jag morrar invärtes över galenpannan.

Andra gången på två-tre veckor som hon eldar så att brandkåren kommer. Nu får det vara nog …

Sen kom sjukvårdare och skulle kolla att hon inte blivit skadad av röken vilket hon inte blivit då jag tog ut henne därifrån. Polisen förhörde, brandledningen skrev och frågade, representant från bostaden kom och ordnade direkt kontakt med tantens försäkringsbolag. Mitt i all denna röra så var jag hjälten hela dan, jag hade gjort allt rätt som larmade och stängde alla dörrar om branden så det var bara köket som var helt utbränt, resten av lägenheten luktar säkert rök men är helt oskadad. Så jag har fått höra av alla att jag har varit så duktig som stängde in branden för det är det som många glömmer. Men vem tänker inte på sitt eget boende när granntanter försöker elda upp allt? Man vill ju göra allt så himla bra man bara kan och göra rätt just då måste man göra rätt.

Så nu sitter jag här hel slut … men glad att myndigheter och även bostadsbolaget nu inser att tanten inte kan bo kvar här, jag hoppas att flera grannar ringer till fastighetskontoret och talar om sin oro för att hon ska bo kvar så att de flyttar henne till ett boende där hon kan bo tryggt med den omsorg hon behöver.