Gårdagen var ett under av pigghet och mycket blev gjort i en handvändning. Efter att jag hade hostat igång mina hopplösa lungor, så stack vi iväg till hyresgästföreningen med min kasse med böcker. Jag skulle ju bara lämna in böcker sa jag, men som vanligt köpte jag med mig lite ”nya” begagnade böcker, är det bokloppis så är det.

Sen bar det av till Plantagen och där rök nästan en tusenlapp i ett gäng blommor, men framförallt fågelmat och två nya fågelmatare. I vår vagn såg det ut som om vi hade ett fågelhängn att föda, så mycket fågelmat hade jag plockat till oss.

Nu hänger en ny stor fågelmatare med tak en lyxvariant som man får ner mycket mer frön i så att jag slipper fylla varje dag. Sen fick jag tag i en avlång hängare för bollar, till den köpte jag en stor påse med talgbollar så att jag under en stor del av vintern bara kan plocka ner bollarna varefter de tar slut.

I veckan så tittade min man och jag på varandra och sa ”skaldjur!” Ja, så måste det bli sa vi i gemensam kör. Så igår åkte vi till en fiskhandlare och handlade för en mindre förmögenhet en delad krabba, räkor, havskräftor och så en sån där jättelång krabbarm som man bara klipper i lagom bitar så att man kommer in i köttet. Sen tog vi  hemgjord saffransaioli  och så hovmästar sås, kompleterat med rostat bröd och vitt kallt vin…synd att klaga.

Min man fick ordna allt och bjöd mig till ett fint dukat bord med ljusen romantiskt tända. Men romantiken… haha, jag knäckte klor med en nötknäckare och fick krabbspad över hela ansiktet. Snacka om att glasögonen såg ut som om det hade regnat i vårt kök. Jag sa att jag luktar nog inte så gott i mitt för dagen nytvättade hår…krabbchampo kanske?

Idag ska vi ta in mina pelargoner från den inglasade balkongen, tänkte föra över dem i en balkonglåda och ställa ner dem i källaren under vintern. Förr gjorde vi alltid så med strålande resultat,  jag var ”känd” för mina enorma pelargonen. Men så flyttade vi och jag vet inte om det är källaren som är svalare/varmare eller om vi helt enkelt inte var duktiga nog med att gå ner då och då och skvätt på lite vatten. Så nu ska vi se om jag kan förvalta de pelargoner jag har skött om hela sommaren.

Konstigt med mina naglar som nu har varit så starka och fina under säkert ett halvår. Så börjar de gå sönder och flisar upp sig, fast jag klipper ner dem och filar dem korta för att de ska vara starkare. Naglar har ju i nästan alla kulturer och tidsepoker tillhört eliten som adelsmän och lärde, ett sätt att visa sin särställning, långa naglar kunde man ju ha för att man inte sysslade med manuellt arbete. Den egyptiska drottningen Nefertiti hon förbjöd helt enkelt andra än adeln att använda rött nagellack.

Det som gör fingernaglar spröda är oftast bara vanligt vatten.  Naglar är så porösa att de kan suga upp stora mängder vatten när de doppas i vatten.  De är så porösa att de kan innehålla hundra gånger så mycket vatten som en hudbit av motsvarande vikt. De svullna naglarna gör sig sedan av med överskottsvatten genom avdunstning och får åter sin normala storlek. Men just det här absorberandet och uttorkandet är det som gör naglarna sköra. Betänk sen att man använder lackborttagande medel som nageln suger i sig på samma lätta vis, så förstår man ju varför naglarna periodvis blir sämre. Lätt att hamna i en ond cirkel.

Läste om den gamla skrönan att naglarna fortsätter att växa när man dör, men det är inte sant. Huden på en död människas fingrar skrumpnar och dras då tillbaka lite från nagelbasen, vilket ger intrycket att nageln har växt lite sedan personen dog. Jaha, så var det med den skrönan.