Va, hoppa över hygienen?

När ”medicinklockan” väcker mig då har jag sovit bort hela förmiddagen, jag sätter mig upp och känner igen min stela, knarriga kropp och inser att det var mycket länge sedan jag tog min nya dos medicin mot smärtan.
Så nu till kaffet och smörgåsen känner jag en som stoppar i sig tabletter i en farlig fart. Immundämpande, kortison, Levaxin, och så de nya mot smärta som jag tror (hoppas) kommer förändra mitt liv.

Här på landet har jag två uppgifter, ge fåglarna solrosfrön och de sista av vinterns talgbollar. Men jag matar dem inte bara för att fylla deras magar, ren egoism ligger också bakom min generositet, jag vill se dem, så många som möjligt. Kom, kom o Ät!
Sen det här med upptagandet av maskrosor, säkert en evighetsmaskin som skulle behövas för att tukta det gula beståndet. Med hopp om att värktabletterna gör sitt så kommer jag göra mitt, kombination av gymnastik och förgörande av det gula är en lagom kombo för mig att komma igång med.

Vad gör man annars ensam på landet? Just ingenting, så totalt klocklöst att bara vara, som i ett ingenmansland. Inga krav, inga måste, bara lite ätande, hygien och toalettbesök, till och med hygienen kan man hoppa över i sin ensamhet om man vill, ingen behöver känna ev lukt.

Nu ska jag skära bröd, ost och dela ett äpple, dagens gottebord till fåglarna, undrar om jag inte har russin i skåpet?

I’m a feeder

Jag tror att min man har gett upp, jag är bara för mycket när det gäller det här att mata. På kvällen ringer det på dörren och Postnord kommer med en stor låda, mera mat och maken han bär in lådan i lägenheten och suckar.

Denna gång 15 kilo Hi- energi blandning plus, foder för markmatning, foder för ekorrar, nötblandning för ekorrar, foderskopa och förrådshink. Men de behöver extra nu när de kommer hem från utlandsresorna med långa flygningar. Fylla på de små kropparnas energi, så att det blir många ägg lagda i våra holkar.

Trodde väl aldrig att jag skulle bli en sån fågelfantast, pappa snackade med jåglarna som ha sa och matade de små, själv tror jag inte att jag ens såg fåglarna på den tiden. Att dessa små kan göra mig så lycklig är väl inte dumt, allt som ger kärlek, värme i hjärtat ska man omge sig med. Världen är inget snällt ställe längre, så det gäller att söka sig till allt som gör att man mår bra. Hela eftermiddagen har jag tillbringat med en av mina bästa vänner, vi har inte setts på ett tag och vi skrattade gott åt alla krämpor som hemsöker oss.

Inte tänker ni att 65 år är någon ålder, tänker mest att det är pensionsdags för de flesta av oss, i alla fall för de som har jobbat mer än andra med kroppen, slitigt i sitt arbetsliv. Men i söndags fyllde jag 61 och min kompis fyller 66 den 16 maj och vart vill jag komma med det här? Men ser ni inte? Vi är på väg mot 70 år … Det är ju inte klokt, jag kan omöjligt vara på väg mot 70, det är någon annan detta handlar om.

Lite åldersnoja. Men jag är inte rädd för åldern i sig utan mer förundrad att ålderdom inte känns ett dugg annorlunda än andra åldrar, bara kroppen som får olika slags spunk.

 

 

 

Jag bläddrar till nästa dag direkt

Dagen en balansgång

Får jag börja inlägget med ett stön? Dagen har varit så jobbig fast jag har gjort det jag hade skrivit upp på ett papper, ha ha inte mycket jag har orkat göra 😉 

 Strålande sol och jag kokar hundmat, känner redan när jag skär kycklingmagar i småbitar att orken inte finns där, typiskt fibromyalgin. Det här är priset för min träning igår.

Men jag skär på och kokar ihop en redig kastrull till Watson. Vi tar med oss en kasse till fåglarna, jag satt igår och skar bröd blandade med russin och fågelfrön. Utanför vår port höll snösvängen på att gräva upp snö och lasta på lastflak,  det är nog det värsta Watson vet, han blir så rädd för saftblandarna och oljudet skoporna gör. Han dra som en tok och jag håller på att halka omkull i snön och blir helt slut bara av att hålla honom och mig själv uppe.

Arg på honom blir jag men det hjälper inte ett dugg, så redan några meter från porten var mina krafter slut. Jag hasade vidare runt huset och fick ett möte vid en snövall, en stor svart hund som Watson morrade och skällde på bara för att han var svart, jag fick åter hålla i för kung och fosterland. Sen kom vi fram till fåglarna som fick sitt och jag var tvungen att sätta mig på ryggstödet till en soffa för jag orkade inte röra mig. Att det blev ryggstödet är ju inte så konstigt alla soffor är ju inbäddad i snö.

Sen gick vi hem … snopet var det att tvingas gå hem när solen sken så ljuvlig men jag satte mig på balkongen drog upp inglasningen och njöt en stund i lugn och ro.

Lite lunch, lite plock och disk och sen har jag sovit i timmar. Har ont i handleder och händer, resten av kroppen är som ett blåmärke och tröttheten ligger som en smet över hela mig. Orkeslös tillvaro är det värsta jag vet.

Min lista idag:

Bädda sängarna, duscha, gå ut med Watson, mata fåglarna, koka hundmat, beställa sjuktransport till måndags träning, pratat med Huddinge om mitt provsvar som var bra krea 84, tina kött till middagen.

Nu kom maken hem med tröst en chokladtårta och en påse med fina chokladpraliner, sån nu ska jag visa vad jag ska göra med kvällen.

Så här håller man vikten och med lite tur går man upp lite till

Surprise med bröllopsdag varje år

Så kan det gå när man köper en ballong.

Hrmf …

Snacka om surprise …

Man har inte roligare än man gör sig som man säger. Jag har det inte alls roligt mest tröttsamt och segt, tror det har med Hb att göra som var för högt igen. Imorgon ska jag förhoppningsvis tappas och måtte jag då få tillbaka lite av den kraft jag nyss ägde.
Idag har jag bara tagit det lugnt, gick en sväng med Watson och passade på att handla mjölk och bröd, orkar inte baka, orkade nästan inte ta mig hem.
Sen har jag mest sovit på soffan men fick ett ryck och började skära gammalt bröd i tärningar och blandade med fågelfrö, hittade en stor fågelboll och en påse med nötter, de satte jag snören i och hängde på ett staket här på min baksida. Jag lider med fåglarna som har så lite mat nu och kallt är det för dem.
Hoppas ni alla köper fågelmat och hänger upp i vilken gren som helst.
Bröllopsdag
Tur att man ser dagens datum i sina inlägg, vi har bröllopsdag idag kom jag på. Hm… vi är lika dåliga på detta datum båda två så det är ingen fara på isen.
Jag ska göra en kycklingsallad till middag och kanske har vi en vinare som ligger och väntar på att öppnas.
Vill baka något till kaffet men hoppar nog över det, jag försöker verkligen att inte äta för mycket sött nu.
I helgen ska jag och maken hälsa på Kidneybönan på sjukhuset vilket jag ser fram emot. Det är så härligt att hon har fått en ny njure, njuren funkar utmärkt men hon har en del andra problem som läkarna säker fixar.
Vi ska under helgen även träffa Vb, det ska bli spännande efter alla våra mail, samtal och kommentarer på bloggarna sedan flera år.
Kidneybönan och jag har faktiskt träffats för två år sedan på ett fik i stan så vi har ju sett varandra inte bara pratat i luren och mailat och sånt.
Söndag är det barnvakt vi ska vara åt marsipangrisen vilket jag verkligen ser fram emot.

Idag är jag fågelmamma på fåglarnas lunch servering

Finns här några fågelfrö idag?

Sitter här och klurar på om jag ska gå runt huset och se till att fåglarna får lite mer att äta eller om jag ska gå ner till affären och se till att vi får något att äta?

Det blir nog Som vinner …

Jag drömmer om att vi flyttar till en lägenhet med uteplats där jag kan ställa ett rejält fågelbord, så  jag kan mata alla fåglarna hela den tid de behöver extra energihjälp. Gillar att sitta inne och titta på dem när de äter, men som vi bor nu med en gnällig granne som klagar över att hon får lite fågelfrö in på sin balkong om jag hänger ut rejält med mat till fåglarna, så går det ju inte. Jag har retat mig på den där grannen för jag matar med bollar som hänger från köksfönstret långt från hennes balkong, men just hon lyckas visst få in fågelfrö fyra våningar ner från mina bollar.

Nu ska jag sätta fart på både fåglarnas lunch servering och Ica. Hörde igår att det är 20 år sedan Ica började med sitt Ica kort, lite snopen blev jag det känns som om det var igår jag skaffade Ica kortet. Det är det här med tiden igen som rinner som sand mellan fingrarna.

Jag är ännu lite surrig i skallen men hankar väl på nu då jag antar att det hänger ihop med det höga hb:t. Jag ska cykla vidare idag, funderar på att sätta upp ett mål att cykla emot. Ystad … kan det vara något, om jag skriver upp de kilometer jag cyklar varje gång så undrar jag hur lång tid det skulle ta mig att nå dit?

Skaldjur kan aldrig vara fel…

Gårdagen var ett under av pigghet och mycket blev gjort i en handvändning. Efter att jag hade hostat igång mina hopplösa lungor, så stack vi iväg till hyresgästföreningen med min kasse med böcker. Jag skulle ju bara lämna in böcker sa jag, men som vanligt köpte jag med mig lite ”nya” begagnade böcker, är det bokloppis så är det.

Sen bar det av till Plantagen och där rök nästan en tusenlapp i ett gäng blommor, men framförallt fågelmat och två nya fågelmatare. I vår vagn såg det ut som om vi hade ett fågelhängn att föda, så mycket fågelmat hade jag plockat till oss.

Nu hänger en ny stor fågelmatare med tak en lyxvariant som man får ner mycket mer frön i så att jag slipper fylla varje dag. Sen fick jag tag i en avlång hängare för bollar, till den köpte jag en stor påse med talgbollar så att jag under en stor del av vintern bara kan plocka ner bollarna varefter de tar slut.

I veckan så tittade min man och jag på varandra och sa ”skaldjur!” Ja, så måste det bli sa vi i gemensam kör. Så igår åkte vi till en fiskhandlare och handlade för en mindre förmögenhet en delad krabba, räkor, havskräftor och så en sån där jättelång krabbarm som man bara klipper i lagom bitar så att man kommer in i köttet. Sen tog vi  hemgjord saffransaioli  och så hovmästar sås, kompleterat med rostat bröd och vitt kallt vin…synd att klaga.

Min man fick ordna allt och bjöd mig till ett fint dukat bord med ljusen romantiskt tända. Men romantiken… haha, jag knäckte klor med en nötknäckare och fick krabbspad över hela ansiktet. Snacka om att glasögonen såg ut som om det hade regnat i vårt kök. Jag sa att jag luktar nog inte så gott i mitt för dagen nytvättade hår…krabbchampo kanske?

Idag ska vi ta in mina pelargoner från den inglasade balkongen, tänkte föra över dem i en balkonglåda och ställa ner dem i källaren under vintern. Förr gjorde vi alltid så med strålande resultat,  jag var ”känd” för mina enorma pelargonen. Men så flyttade vi och jag vet inte om det är källaren som är svalare/varmare eller om vi helt enkelt inte var duktiga nog med att gå ner då och då och skvätt på lite vatten. Så nu ska vi se om jag kan förvalta de pelargoner jag har skött om hela sommaren.

Konstigt med mina naglar som nu har varit så starka och fina under säkert ett halvår. Så börjar de gå sönder och flisar upp sig, fast jag klipper ner dem och filar dem korta för att de ska vara starkare. Naglar har ju i nästan alla kulturer och tidsepoker tillhört eliten som adelsmän och lärde, ett sätt att visa sin särställning, långa naglar kunde man ju ha för att man inte sysslade med manuellt arbete. Den egyptiska drottningen Nefertiti hon förbjöd helt enkelt andra än adeln att använda rött nagellack.

Det som gör fingernaglar spröda är oftast bara vanligt vatten.  Naglar är så porösa att de kan suga upp stora mängder vatten när de doppas i vatten.  De är så porösa att de kan innehålla hundra gånger så mycket vatten som en hudbit av motsvarande vikt. De svullna naglarna gör sig sedan av med överskottsvatten genom avdunstning och får åter sin normala storlek. Men just det här absorberandet och uttorkandet är det som gör naglarna sköra. Betänk sen att man använder lackborttagande medel som nageln suger i sig på samma lätta vis, så förstår man ju varför naglarna periodvis blir sämre. Lätt att hamna i en ond cirkel.

Läste om den gamla skrönan att naglarna fortsätter att växa när man dör, men det är inte sant. Huden på en död människas fingrar skrumpnar och dras då tillbaka lite från nagelbasen, vilket ger intrycket att nageln har växt lite sedan personen dog. Jaha, så var det med den skrönan.