Abstinens

Kunde ge mig på att veckan skulle ta slut med en skräll, med nya sängar in och gamla ut, passning av barnbarn, hälsa på mamma, även följa mamma till läkarbesök på sjukhuset på fredagen, hämta medicin på apotek, få besök av dottern med barnbarn och hämta det äldsta barnbarnet på fredagen och åka ut till landet, att intensiva veckan skulle sluta med något galet borde jag ha räknat ut och att det skulle drabba mig.

Trött var jag på fredag kväll på landet, det är då jag inser att jag har glömt mina sömntabletter hemma, efter ett galet letande, inser jag att det inte finns några på landet.

Jag gömde undan tabletterna när dottern med barn var på besök på fredagen, de följde mig hem från besöket hos läkaren med mamma, så när jag gick mitt extravarv senare på dagen tittandes efter om jag hade glömt något, så såg jag ju inte mina sömntabletter, de låg ju i lådan.

Jaha, säger jag till maken, det blir till att sova knackigt. Men det blev inget sova av alls och gud så sjuk jag blev, inte tänkte jag på abstinens inte. Dessa tabletter har jag ätit i många år. Har vid två tillfällen trappat ner och slutar ta dem och det har gått bra.
Men med tiden sover jag inte igen, jo, jag somnar som en stock och vaknar några timmar senare och kan omöjligt somna om. Det är där sömntabletterna kommer in.

Denna lördag morgon som skulle bli mysig med mitt älskade barnbarn blev en hastig frukost innan han och farfar åkte hem till stan och hämtade mina sömntabletter. Hela dagen blev mest fysisk pannkaka för min del, längtade hela tiden efter att få gå och lägga mig, ta mitt piller så balansen i kroppen kom tillbaka och den stela inre spänningen försvann.

Låg där i sängen och läste, inväntande sömnens förlovade land, känner hur spänningen släpper och jag hasar ner boken på nattduksbordet, släcker ljuset o ljuva sömn.

Söndagen var underbar, vaknar med mys med barnbarnet, äter en lång frukost och jag älskar livet igen.

Maken har krattat hela helgen med assistans av barnbarnet, så mycket löv att ta hand om.
Barnbarnet har läst högt för mig och räknar all som går, själv blir jag så himla stolt och glad. Han har nyss fyllt sju och kan redan sånt jag fick kämpa med i flera år. Tänk så mycket de lär sig i nollan, före första klass.
När mörkret faller får farfar ta med honom ut i mörkret med pannlampa ena gången och ficklampa andra gången, det är spännande med mörker men lite läskigt.

Själv har jag lärt honom leta efter fågelnamn i registret i min fågelbok med bild och ljud på fågelsång. Lära honom hur register fungerar från A-Ö, sidsiffror och siffror som visar var man kan hitta fågelsången som hör till varje fågel. Tycker det var en smart lektion med både räkning och bokstäver.
Hur låter Sveriges minsta fågel Kungsfågeln, hur ser den ut? Hur låter Sveriges största fågel Havsörnen, hur ser den ut?

Jag letar upp måttband som visar hur lång fågeln är och sen letar vi tillsammans upp smörpaket och annat för att han ska känna hur lite fågeln kan väga eller hur mycket.
Det blir många Aha upplevelser och det njuter jag så av att ge honom.

Senare lyssnar vi tillsammans på ”mattan” av fågelsång utomhus, vi lyssnar också på tystnaden inne och den njuter vi av tillsammans.
Han påtalar tystnaden själv nu, det känns stort att jag har fått honom att lyssna till tystnaden, det är en gåva jag hoppas han får med sig i livet från mig.

Idag, måndag i solsken och jag mår bra, har precis haft besök av en kille som kollar ventilationen i badrummet och ändrat den till det bättre. Snart ska jag ta stavarna och gå en sväng, det blir inte roligare än så här idag.

Allt går så bra

img_4565943c0da24Trodde nog att jag skulle både se ut och känna mig så där idag men solen gör mirakel med de flesta. Jag promenerade längre med Watson än på länge, gick ner i Ekbacken och njöt av den vackra naturen och fåglarna som nästan lurade mig att det var vår. Kvidevitt kvidevitt, ja, försök själva att härma fågelsång i text får ni se hur lätt det är. 😉

Jag har inte gjort ett vettigt dugg idag, har sökt mönster till vantar på nätet och börjat med ett par enkla tumvantar. Skulle vilja sticka några fina sen med mönster, men jag måste ju träna lite först på en enkel variant.

Jag har nu gått in på min tredje vecka utan lungproblem, jag är så glad för det, har fått ett liv igen vilket jag inte tycker att jag har haft på säkert ett år. Alltid var det på gång med astman, hostan och orken som tog slut av att inte kunna syresätta mig vettigt. Tänk att det kan vara sån skillnad, jag är överlycklig och hoppas att det håller sig så här nu fram till jag får en njure.

Nu är alla prover tagna på mig och det är nu min läkare ska samla ihop mina provsvar och skicka dem till Huddinge. När det är gjort ska de sätta igång och undersöka min vän vars njure jag ska få. Det kommer att ta två månader och jag räknar med lite mer tid för att inte ha för stora förväntningar och vet ni vad som kan hända sen? Jo, antingen säger de att allt är ok med henne och att vi får boka ett gemensamt möte på Huddinge för att där boka en operationstid. Eller så faller hon bort p.g.a något som gör att hon inte är frisk nog för att få ge en njure.

Vad händer då? planera3Läser mitt livs karta upp och ner kanske?

Jo, då får jag en slang inopererad i magen och får lära mig dialys. Kul va!                                                     Så tiden framöver kommer att bli lite läskig, jag önskar så att hon är frisk, men försöker samtidigt ha lite mental förberedelse för att det kan bli nada av det hela. Jag har så många som självklar tror att det ska funka och att allt kommer att gå så bra, själv tror jag som en idiot att det blir så, men det skaver en rädsla av något annat längst in i mig.

Rädsla … saknad av tillit är det jag det? På ett vis är jag rädd och misstror, men samtidigt så tror jag som en dåre att allt ska gå så hiiimla bra. Alla tror att det ska gå sååå bra, men är det inte vad man alltid säger till andra som ska genomgå något jobbigt? Allt kommer att gå så bra säger man och menar det, men hur kan man egentligen säga så? Undrar jag som också säger så till andra som tröst, som stöd som vad som helst som lugnar ger kraft. Ja, det kan man undra?

Allt går såååå bra….= mental träning?