… allt smalt ihop i en grå hög

200701-014 Efter en orolig dag så kom han hem min lilla vovve, han var så upprörd över hur dagen hade varit, käften gick i ett med gnäll, pip, ja, rent av gnissel för att inte tala om mutter och ylande. Jag ojade mig väldigt med honom och förstod varefter kvällen gick att han hade ont. Det var bara att ta fram hundens värktabletter för det behöver jag väl inte skriva att man måste ge speciella värktabletter till hund.

Han låg som en slagen hjälte på ett fårskinn med en av mig stickad grå sjal över sig … allt smalt ihop i en grå hög, hunden, skinnet och sjalen. Efter att han fått en värktablett så sov han gott, helt utslagen och natten har varit lugn. Nu har vi tagit en kort tur för han får inte gå långt alls sa veterinären, vilket passar mig bra. Han har stiliga knallgröna förband på båda bakbenen som nu ser ut som två smala spagettiben, tur att han har lite längre hår på benen eller jag förstår nu varför de alltid vill spara håret lite längre där.

Idag känner jag mig risig i kroppen men det är fibron som spökar, i väderomslag och rejäla gråväder så sätter det alltid igång att jävlas med kroppen. Man har ju svårt att hålla ångan uppe när man kommer ut och möts av ett våtvarmt omslag av fint duggregn. Men i hösten fuktiga gråhet kan jag njuta av alla buskar, träd och blomstjälkar som blir bruna, jag vet inte vad det är, men jag tycker det är så vackert med alla intorkade bruna nyanser ute. Alla döda torra blommor och barken på träden som har mörknat av all fukt..

Igår kikade grannpojkarnas mamma in för att hämta två socker som jag har stickat till de yngsta grabbarna. Det var så kul när jag ringde dit, då svarade näst yngsta som även förra året fick sockor, som nu var för små. Han svarade och blev så lycklig när han hörde att han skulle få nya nu. Måste säga att jag blev glad i hjärtat, en liten 4:a klassare som blir så glad för ett par hemstickade sockor.

Hämtar andan idag

kelley-snailblue-04prevIgår var jag så trött när jag kom hem att jag inte orkade mer än laga middag. Läkaren jag mötte var så ambitiös och noggran, en sån läkare man sällan möter vid sin första kontakt. En som tar upp historiken bak och undersöker kroppen, knackar på en så där som de gjord förr. Lyssnar på hjärta och tar tryck, sen gick hon igenom mina prover som visade att allt var ok. Hon visste då inte att jag hade tagit ännu ett prov som visade att blodplättarna var uppe i nästan 200 så saken kom i ett annat läge när hon fick veta det. Jag är frisk vad det gäller bloddelen av mig .. så nu återstår bara ett fasteprov som jag ska ta imorgon för att kolla kolesterolen.

Nej, jag sa inget om syrran och det onödiga i att jag kom dit och tog hennes tid. Det var på något vis rätt skönt att möta en läkare som hade ordning på varje papper och systematiskt arbetade sig igenom det hon hade tänkt sig. Jag fick ju hela tiden ta del av hur hon tänkte och det gillar jag.

Jag har precis satt igång ett nytt brödbak, tänker inte göra ett dugg mer idag, möjligen gå ner till Ica lite senare under dagen. Dottern kommer snart och går ut med Watson och jag är så glad att slippa passa någon tid alls idag. Imorgon ska Watson in och få födelsemärkena på tassarna bortopererade och jag oroas alltid när min lilla vovvebebis ska gå igenom något som kan bli farligt. Det går säkert bra, men sen är det många bandage, på tre av benen och det ska läka och inte bli problem av det hela.

Jag har hamnat i ett skov av fibromyalgi och varit risigare än på länge av den sjukdomen, dubbel trötthet och kroppen som ett blåmärke. Igår var det för jäkligt, men det var ju bara att sega sig iväg till läkarbesöket, därför behöver jag en dag där jag inte gör ett smack för att återhämta mig lite.

Sovandets konst

 Vilken dag med start igår, har fått besök av en ovän som jag inte alls har bjudit hem; fibromyalgin. Många gånger har jag funderat på hur pass fibromyalgin ännu boar i min kropp, vad är det ena och andra. Det var länge sedan jag kände av den på detta vis, men nu behöver jag inte fundera längre, värken och tröttheten är sig lik fast det var länge sedan jag var så risig av just fibron. Dessa dagar är det inte mycket till liv, jag har precis fått mjuk massage av min man och det var skö….ont, så där dubbelt, ni med värk vet precis hur jag menar.

Jaha, då behöver jag inte fundera över om jag kommer att bli ”frisk” när jag har fått en njure… svaret är nej, för fibron är sig lik. Idag är hela baksidan av kroppen + skinkorna inte min del av kroppen, känns som om jag har en stel bräda över baksidan av kroppen. 

Jag gick en extra lång sväng med Watson när det regnade som värst och det var för att jag ville få igång kroppen, inte för att fibron försvinner, men det känns som om kroppen mjukas upp när man rör sig vilket inte är så konstigt. Sen sov jag och sov och sov… kul dag.

Eländes journal eller?

ql3mugokcikaacplejstrim_rumpe_ovelse_4_225.jpgMärkligt med fibromyalgi… jag har väldigt ont i triggerpunkterna mitt i skinkorna och i baksidan på låren. Som om jag hade gjort den där övningen på bilden. För några dagar sedan hade jag så ont att jag ställde mig med rumpan åt min man och sa massera…. jag var påklädd och det var så skönt samtidigt som det gjorde så ont att jag ville gråta.

Min man han skrattade så det var inte klokt och sa att det var något fel på mig. Va? När man har fibro så kan det banne mig göra ont var som helst. Fibromyalgi är en så konstig sjukdom att det inte är klokt. Jag har haft ont i halsen med jämna mellanrum i många år, det blir aldrig mer än så, vad det nu ska vara bra för. Konstig huvudvärk som kommer punktvis i skallen och känns som en kniv som snurras runt på en fläck. Eller hjärtklappningen som kommer och går, magen ska vi inte tala om… man får attacker av dålig mage, inte sånt som smittar, men som är jobbigt den dag det sätter igång. Det finns många fler konstiga symptom som man får då och då som man lär sig leva med för det blir ens liv.

Jag var i 20 års ålder första gången jag sökte för ont i kroppen, det var en evig smärta i bröstkorgen, känns som om jag har ett jätteblåmärker där. Men läkaren sa att jag nog hade inflammation i mjukdelarna vilket killarna på mitt dåvarande jobb hade så kul åt.  De enda mjukdelar de kunde tänka på var mina bröst, men de var det inget fel på. Det var första och sista gången jag sökte för det onda, sen har jag jobbat på med mitt liv och bara vant mig vid att jag hade svårt att ha ungarna sittandes i knät för det gjorde så ont. Eller att man inte fick skoja med mig och dra mig i armarna för det gjorde så ont att jag nästan grinade. Sånt vande sig min man vid att jag var ömtålig att ta i….