Fibromyalgin tar ut svängarna i min kropp

Idag har jag inte svårt att hålla mig för skratt … fibromyalgin har tagit mig och det värker över stora delar av kroppen. Ja ja, min ända är stor del av kroppen, men det räcker inte med värk i bara den, det sitter verkligen både här och där.
 
Dagen har varit välfylld med göranden … började med att ringa min husläkare klockan åtta, fick en tid till 14.00. Slängde mig i duschen och flängde iväg med maken eller han med mig till labbet, tog blodprov hos ännu en ny ”stickare” som inte visste hur blodprovet skulle hanteras.
 
Killen var jättetrevlig men fattade inte alls hur han skulle göra med informationen som ska skrivas för att mitt prov ska bli rätt, men han ville inte erkänna att han inte fattade utan spelade bara med. Jag som anade oro efter alla prover jag dagen efter har fått gå och ta igen började prata med honom om hur det skulle se ut. När jag sa att tiden skulle skrivas upp, när jag senast tog tabletterna som de kollar halten av i blodet så skrev han det på baksidan av en sån där lapp som de sätter på provrören.
 
Nej, jag kände att jag höll på att ruttna … då kom en kvinna in som hörde mig prata … frågade om det var här det hade varit så mycket fel? Ja, sa jag och berättade … då började hon visa var han på datorn skulle skriva in mina uppgifter, då sa jag att nu kan jag gå hem i lugn och ro, nu blir det ordning på provet.
 
Ringer de från Danderyd imorgon och säger att provet inte har kommit eller är i fel rör eller ”utan” tid så skriker jag rätt ut då måste jag gå vidare med allt det här.
 
Efter provtagningen åkte vi till bouppteckningen jag var kallad till … väl där frågade juristen som höll i det hela om jag hade skrivit på? Jag har aldrig varit på en bouppteckning tidigare så jag fattade inte ens vad han menade. Godkänt testamentet … hur skulle jag kunna göra det när jag inte har fått ett sånt papper? Oj, men då har sekreteraren gjort en miss, men det fixade han med en kopia som jag fick skriva på. Sen läste jag och konstaterade att min faster sitter i ”orubbat bo” och det som ev blev över den dag hon gick skulle gå till bla Läkare utan gränser, dvs det fanns inget arv, så vad i hela friden gjorde jag där? Min faster var också arg, berättade om hur mycket juristen på begravningsbyrån tog per timme och jag är helt övertygad om att han/de med flit struntade i att skicka testamentet med alla siffror på för att jag inte skulle avstå från att komma, bara för att han skulle suga ut lite extra av min faster. Alla dessa papper var helt klara, hade gått hur fint som helst att skicka dem per post. Jag är så glad att jag aldrig väntade mig något i form av arv, för hade jag gjort det antar jag att jag hade blivit sur. Mest för att luras dit helt utan anledning …
 
Sen hem och äta brunsch …. ville så gärna sova men kroppen värkte så det var helt hopplöst, bara att ta Alvedon och gå upp igen.
 
Besöket hos min husläkare löste sig och jag kan säga att det var första gången jag var glad över kroppsfett som sitter på sidan av halsen och upp förbi nyckelbenen, som två fettrullar. Min njurläkare ville att husläkaren skulle palpera känna efter att det inte var några tumörer som lurade i den ena fettbullen som var större än den andra. Den här typen av fett är biverkning från kortisonet, så det får jag leva med.
 
Just nu känner jag mig överkörd av allt vi ska göra …säkert fåniga saker i andras ögon, men jag orkar inte med semester längre, vill bara vara för mig själv i den vanliga vardagen där jag hasar fram i min egen takt. Makens syster väntar sig besök, mamma väntar sig besök, dottern väntar sig besök, ska handla födelsedagspresent till dottern vilket gör att vi måste in till stan imorgon, vi har ett presentkort som ska överlämnas under lite trevligare former till vår hundvakt … ska inte tråka ut er med mer, jag blir helt urkramad och orkar inte alls. Folk fattar sig inte på hur jag mår … gör vi någonsin det med andras krämpor? Jag ser pigg ut och kan ju hålla igång när jag är borta om jag bara får sitta ner när jag pratar. Men ska jag stå eller gå samtidigt som vi pratar så kommer vem som helst ganska snabbt att inse att jag inte alls är pigg.
Läste i en skvaller tidning där det stod om ”prins” Daniel, folk i hans närhet var oroad över hur han mådde? Han var blek och såg trött ut, orkade han med alla turer? Säkert gör han inte det alla gånger men han håller säkert masken så gott han kan för att det förväntas av en. Inte för att jag vill jämföra mig med honom för han är både yngre än mig och med säkerhet väldigt vältränad, inte har han fibromyalgi, men han kan ju som mig även ha fått ont av medicineringen.
 
Marsipanlimpan har idag blivit vägd och mätt på BVC … allt till belåtenhet, kunde han räkna till tre frågade BVC Agneta som för den delen hade både vår son och dotter inskrivna hos sig när det begav sig … nå, kunde han räkna till tre? Ja, han kan räkna till 13 rätt ofta sa sonen … Agneta visste nog inte vad hon skulle tro just då.
 
Men det fattar väl alla att marsipanlimpan är något över det vanliga 😉 Farmors bästa lilla gris.
ZZZZzzzzzzz
 
Nattinatti alla vänner …

Väderomslag

Efter att ha sovit dåligt väckte maken mig och undrade om jag skulle åka med honom till blodprovstagningen. Usch, det var ingen bra morgon kände jag direkt, släpade mig upp och in i duschen.

Väl hemma igen så fanns det bara ett läge och det var soffan, somnade och sov i två timmar. Nu har vädret slagit om och fibromyalgin slagit till.

Vi har fått information om att vi är vattenlösa mellan 09-16.00 i två dagar, så här står vattendunken vi brukar ha i husbilen och så en hink med vatten på toan. Går ingen större nöd på mig … tänker på dem som lever utan vatten för jämnan, det brukar jag tänka på när jag duschar, hur förbaskat bra jag har det.

Jag håller på och kokar lite rotfrukter till lunch … tänkte äta dem med keso och rökt skinka. En sån här dag när jag inte alls vill äta riktig mat, men tvingar mig själv att laga något. Sen ska jag tvinga i mig 😉 en kaffe latte och så den sista kungliga mazarinen, ha ha det blir nog svårt. Sen ska jag göra som kvinnan på bilden lägga mig och läsa.

150 tusen besökare … får väl fira med ballonger och lite glädjefnatt! Om ni bara kunde förstå hur ni har lyft mig genom åren ni alla som har tittat in och kommenterat. Tack till Er Alla!

Glädjefnattet!

Tvi vale

Så här ser fibromyalgi ut

Idag har jag varit hos njurläkaren vilket var den enkla biten av det hela, att ta sig dit var värre på grund av köer. En timme tog det och då var jag för sen … blev så stressad,  fick sitta och vänta på att få boka in mig i kassan, det är ju hopplöst när de slår ihop många mottagningars kassa och bara har en som sitter och ska sköta allt.

På mottagningen löste det sig bra för patienten efter mig var där för tidigt så vi bytte tid. Allt är bra med njuren, men jag har fått vatten i kroppen och ska ta vattendrivande nu ett tag. Hem kom jag och tog ett tablett före lunchen, sen var det som om någon slog mig i skallen med något hårt. Har sovit i nästan två timmar, vinglat upp och kissat och somnat om flera gånger. Det är inte min dag kan jag säga …

För att prata om något roligare så blev premiärturen med husbilen väldigt trevlig med våra vänner fast vädret var ruggigt och regnigt. Vi fick blommor och jag fick ett litet paket av mannen, han sa att han hade letet efter en ”tjurskalle” men hittade bara ett mjukt gulligt lamm att ha på nyckelknippan och den får symbolisera ”fårskallen” i mig. Ha ha är man envis så är man …

Men så kallt det har blivit, idag fryser jag har både tröja och fårskinnstofflor på mig. Fibron härjar i min kropp och jag gav nyss upp, tog en värktablett. Det händer lite saker runt mig men jag har inte orkat skriva, när man mår skunk då blir en massa saker inte av.

Ikväll ska vi till veterinären med Watson och få svar på proverna vi tog sist, det slog mig idag att man aldrig vet om de har hittat något som inte är bra. Jag menar att det är lite läskigt att göra en sån här hälsokontroll av vår lilla fyrbenta senior.

Just nu skulle jag vilja lägga mig i badkaret i varmt vatten med några droppar av något som doftar lugn och ro men det kan jag glömma vi ska ju som sagt iväg med Watson.

Dagen som Gud glömde

Nu skulle jag ta min nalle och gå och lägga mig, det verkar hopplöst att få den här människan i säng.

Dagen har gått i fibromyalgins tecken med lite krämpor både här och där och jag känner mig lite sur över att fibron tar så mycket tid av mig, fast jag försöker att ignorera det hela.

Jag har så klart varit ute med Watte i den kalla blåsten var inte alls skönt, vi träffade lite andra hundägare och pratade rätt länge, ren terapi faktiskt. När man är hemma så träffar man inte så många att prata med om man inte vill sitta i telefonen, vilket jag oftast vill men ibland är det rent av helande att få ett riktigt möte.

Jag har bakat en ”uppochnervändkaka” som jag ska ta med mig i husbilen imorgon. Vill ha något gott att bjuda våra vänner på som vi ska hämta för en premiärtur. Vilken dag va? Full rulle och massor av intryck att bearbeta äh, skämtar med er detta har varit dagen som jag tror att gud glömde. Konstigt att man kan trivas så bra fast tillvaron verkar så torftig fläckvis?

Tur att jag inte levde mitt nuvarande liv när jag var ung för då skulle jag ha fått spader så rastlös som jag kunde vara.

Nu ska jag ta tag i mänskan och lägga henne ….