När det susar i säven

blir jag otroligt rädd, blodtrycket som normalt är lågt med perioder av för lågt for igår upp tokhögt och det är verkligen inte bra för min nya njure. Det är då det susar i öronen och allt känns konstigt.

Ringde och pratade med min VC läkare som skrev ut blodtryckssänkande medicin, tack o lov för henne.
Jag håller själv koll på trycket och det är stressrelaterat, har med allt runt min mamma att göra.

Igår var vi över och tittade på lägenheten hon ska bo i med inflytt på fredag. Nu tapetserar de om i rummet, ibland hamnar man på en räkmacka, precis som mamma just gjorde. Hon fick en liten lägenhet som har egen altan med staket runt om och hela stället verkar ”småskaligt” och hemtrevligt.

Eget kök som lagar all mat, smör o grädde, hembakat till kaffet och samma med matbröd till soppan. I helgerna trerätters med ett glas vin, två rätter att välja på varje vardagshuvudmål.
Vinprovning, ölkvällar, höglösning och många andra aktiviteter, jag är så lycklig å hennes vägnar.

På torsdag åker vi över med hennes möbler, försöker ordna det trevligt och ge henne känslan att komma ”hem” till välkända saker, foton och möbler.

Nu piper jag ner till apoteket och hämtar tabletterna, så kommer jag att må bättre.

Här gäller det att

passa på att skriva några rader innan vi åker hem.

I veckan som gick ringde en kvinna från kommun och meddelade att min mamma får flytta till sitt permanenta boende i veckan som kommer, det boende vi önskade till henne.

Hallelulja moment minst sagt!
Jag blev så lycklig ringde runt och bara bubblade över av lättnad och glädje. Beställde 16 bitars tårta till personalen där hon har blivit så väl omhändertagen och tränad sedan hon kom dit.
Det blev uppskattat med förstärkning till kaffet, fick en känsla av att de kanske inte så ofta får uppskattning för sitt jobb, de blev väldigt glada för tårtorna.

Så nu gäller det att hålla i hatten nästa vecka, jag vet inte vilken dag de flyttar över mamma, men jag ska ringa på måndag och tacka JA!
Så ska man göra efter tre dagar, tacka ja eller nej. Sen på kvällen ska maken och jag dit och titta hur det ser ut, mäta fönstret och fundera vilka möbler som passar att ta dit. En vecka har man på dig att flytta in mammas möbler, så på onsdag eller torsdag åker vi dit med ett flak möbler, ungarna hjälper maken att bära. Själv kommer jag väl bara springa omkring i tron att jag är arbetsledare.

Efter denna vecka blir det koncentration på att tömma mammas hus som nu är uppsagt, ett radhus i ett område för äldre som kommunen har.
Men hur vi ska få till allt kommer nog bli stressigt, maken ska till Skottland med dottern, present från henne på hans 60-års dag. Sen väntar en räcka av lördagar med fest och jubileum som han är bjuden till.
Jag muttrar om fel årstid att svänga sina lurviga, vi ska ju så på landet och har massor av annat som ska fixas både hemma, landet och mammas hus som ska röjas.

Allt brukar ordna sig och det gör det säkert även med detta. Nu är maken ute och leker såmannen, i slutet av förra sommaren efter att han anla gräsmattan så flyttade en grävling in och grävde som en galning i vår nya spröda gräsmatta.
Verkar som om vi fick iväg grävlingen när vi blockerade en utgång mot vår trädgård.

Vinglar upp, muttrar mitt namn i luren

Egentligen avskyr jag när telefonen ringer och väcker mig på morgonen, men idag blev jag inte bara yr utan glad. Sonen har fått en andrahandslägenhet som jag hoppas att han kan ta över så småningom. Så nu blir det flytt lite längre ner på gatan i helgen. Han och sonen får egen lägenhet så underbart att det inte är sant.

Igår beställde jag en ny symaskin och en overlock av märket Brother. Den overlock jag först tänkte köpa kostade 10´kronor och det verkade lite galet när man inte har det som jobb. Min nuvarande symaskin är det dags att lämna in på service och det kostar säkert flera tusen, så det var lika bra att köpa ett paket med både en ny vanlig symaskin och en overlock, slutsumma 8020 kr.

För er som undrar vad en overlock är så sys det mesta mjuka kläder, T-shirts osv med den typen av maskin. Den syr raksöm, kastar om och skär av kanten samtidigt, så sömmarna blir platta och snygga.

Tyg har jag köpt, dottern var på symässan och handlade interlock tyg (är tyg som inte rullar sig i kanterna) tyg som jag ska sy överdelar till Tim av, det lustiga var att dotterna lyckades bli kär i samma djungelmotiv som jag redan hade köpt, så nu kan Tim få många djungeltröjor ha ha. Vi får se när jag väl fattar hur man gör med den där overlocken, blir det fint kan jag sätta ut tröjorna här om det är någon som vill köpa.

Igår lämnade jag ett par torgvantar till en kompis vars bekant var i behov av ett par sådana men inte hittade några att köpa. Kompisen som tog emot dem blev eld och lågor … vill ha, vill ha … så nu stickar jag ett par till även henne. Jag som hade tänkt avsluta mina två vantarpar som väntar på tummar, men det får bli senare.

I söndags hämtade sonen och vi barnbarnet och åkte hem till oss … vilken underbar eftermiddag, maken körde då sonen varit på fest kvällen innan, sonen är noga med att inte köra ev påverkad dagen efter, det är jag så glad över. Tim lekte runt oss och det var så mysigt när även vår son var med, han var lite trött efter kvällen innan, så jag kastade filt på honom i soffan och sa åt honom att sova. Men inte sov vi inte, låg där i varsin del och hade det skönt. Farfar läste bok efter bok för Tim och det syntes att Tim verkligen gillar tillvaron.

Idag ska Watson och jag ut och gå om en stund … dagen kommer säkert bli konstig som alltid när jag blir väckt av telefonen, som om den aldrig kommer på rätt köl.

Varför jaga mig med min vikt?

vinnare.jpgSe så lycklig jag känner mig när jag med hjälp av min man har vunnit två matcher i frågesporttävlingen vi deltar i varje vecka. Sista frågorna vann vi på tid och då jublar vi som två barnungar framför datan. Nu ligger vi tvåa i en oändligt lång serie och hur långt det är upp till den totala segraren struntar vi i.

Dotterns lägenhet var en dröm av tjusighet… det kommer att bli så fint när hon har fått allt klart. Det är alltid trevligt att träffa hennes vänner och få kramas lite och hänga med till pizzerian och få sin pizza i en doggy bag, för jag äter ju inte så mycket längre. Det var stort pådrag med A-laget som julkör, de gjorde allt för att förstärka sina röster, sjöng rakt ner i de halvfulla ölglasen för att öka djupet i sina spruckna röster. Rena julmyset hihi…

Den nya pojkvännen var snygg, trevlig och banne mig om det inte klingade en klocka inom mig som talar om att denna gång kan det bli såååå rätt för dottern.

Ni vet hur jag har hållit på med min vikt för att njurläkaren alltid får mig att känna att jag är för tjock och att jag borde så mycket med min vikt. Nu kan jag tala om att den verkliga matledan har satt in, vem behöver äta? Jag rasar i vikt och kan verkligen förstå att jag kommer att ha gått ner ohälsosamt mycket tills jag ska till doktorn nästa gång. Men jubel och klang så lycklig hon ska bli när det på pappret står en låg vikt!!! Sen hur jag mår spelar väl ingen roll,  med i stort sett inget protein i kroppen äts mina muskler upp vilket leder till en viktminskning. Så enkelt är det med det hela och att kroppen utarmas får jag nog bjuda på…. Nu vet jag att det här inte alls är bra, men det är så typiskt mig att bli så förbannad och envis och inte be om det man behöver. Just nu skulle min kropp behöva näringsdrycker att ta till för att ge kroppen det den har rätt till, sen finns det essentiella aminosyror vilket är tabletter för det protein kroppen inte själv kan tillverka.

Ser att jag ter mig dum men det får banne mig vara så här, jag överlever. Det som gör mig så förbannad och envis är att jag hela tiden har tänkt att varför jaga mig och mina kilon när jag vet att alla njursjuka slutar äta när de kommer på slutet. Viktnedgången verkar komma naturligt eller hur? Så varför under alla dessa år jaga mig med min vikt?

En kula har krympt…inte julgranskulor jag pratar om

Denna ynkedom jag känner vissa dagar är så bortom allt jag vill ha i mitt liv. Igår var jag till sjukhuset och träffade kuratorn vilket var ett härligt möte. Tänk att möten kan vara så lustfyllda, men hemresor så utmattande. Jag fick vänta en timme på taxin så hem kom jag först vid 17.30 tiden helt slut var jag, då hade jag fått stå ute och svaja i väntan på taxin en kvart extra från den tid den skulle komma. Inte är en timmes väntan på taxi så jobbigt när man är frisk, men som jag mår så är det lite för mycket för kroppen, den blir så slut.

Väl hemma så var det bara att göra sig iordning för nästa tur, min hund har blivit sjuk och skulle till efterlängtat veterinär undersökning. Det började i tisdags med att han fick värsta anfallet av ”grissjuka”, han snorklar in så det inte låter klokt och jag tänkte direkt att nu har han fått noskvalster igen och beställde en tid till vetten. Men snorklingarna har mer övergått i nysningar, harklingar och ett snörvlande så förkylning gissade jag på. Veterinären började sin undersökningar med att säga att Watson bara har en kula kvar? Va? Det är ju inte julgranskulorna jag prata om utan det som dinglar där bak på hunden.

Nu är inte det något vi behöver bry oss om, det blev så efter testikel infektionen han fick för två år sedan. Men det visste ju inte vi,  jag klämmer inte honom på ballarna så det var ju något nytt. Watson har något som kan liknas vid halsfluss… penicillin och en kur mot noskvalster ifall snörvlandet fortsätter efter penicillinkuren. Det var skönt att få det gjort, jag blir alltid lika orolig när han är sjuk som när barnen var sjuka eller för den delen om de blir sjuka även idag.

Så gårdagen gick bort, jag orkade inte varken läsa eller skriva… det är väl lite si och så med orken nu mera. Den slänger fram och tillbaka och har jag något att uträtta så blir det inget mer sen. Så ta inte illa upp om responsen från mig är svag eller obefintlig vissa dagar.

På lördag får vi en trevlig flytt för vår dotter. Äntligen är hennes lägenhet färdigbyggd och klar för inflyttning. Det ska blir så härligt för henne att få eget boende och sonen är nog också nöjd nu med att hon flyttar ut från honom. Jag kommer inte att hjälpa till men ska ner och titta hur det ser ut och det ska bli så kul. Funderar på att baka bullar imorgon och ta med kaffe till flyttgänget. Men det får jag se då hur jag mår och vad jag orkar… förr hade jag självklart gjort något sånt utan att tänka på det.

Som om inte presentation av lägenheten är nog så kommer min dotter nya kärlek att vara med och flytta. Ska bli så trevligt att få kika lite på honom, stackarn han är nervös för det har jag hört.

Men nu står tredje advent för dörren och jag har inte gjort ett dugg här hemma. En favorit tomte har fått ta plats på skänken och jag har planterat vita hyacinter med mossa runt om i min fina Valdermarsuddekruka, den som kostade en förmögenhet. Jag njuter och näsan blir bara snorigare och snorigare….jäla allergier. Men jag har sagt till mig själv att bara en jul måste jag få ha det jag vill i den krukan, skit samma med doften och allergin.