Sent ska syndaren vakna …

… till det som borde vara en sk brunch men nu i sin enkelhet blir en grov fullkornsmacka med rostbiffsrest sedan gårdagens middag. Nattens tystnad med koncentrationen riktad i en bok, den kombinationen är oslagbar och småtimmarna flyger iväg.

Upp går jag när maken går iväg på städdag i föreningen, jag har inte dåligt samvete längre, livet blir inte alltid som vi har tänk oss och jag har väl nästan accepterat de rent fysiska sakerna jag inte längre mäktar med.  Men erkännas ska att jag tittar längtansfullt ut på de runda rumpor som visas upp när de flitiga klipper ner små träd och sly i dikeskanterna efter vår väg. Maken är en slitvarg och ställer upp varje gång föreningen kallar och snart kommer sonen med familj att bo här med oss, då kommer ännu en slitvarg med till föreningens nytta.

Visst sjutton fostras man in i den man blir när det kommer till ”städdag”. Jag har alltid inbillat mig att de som ständigt smiter gör det för att de tillåts smita och att de inte fick se sina föräldrar ställa upp för kollektivet, antar att även de var smitare, föräldrarna menar jag. Jo, man vill ju gärna ha högt pris när man säljer, men inser inte att arbetet runt boendet är otroligt viktigt för trivseln och dessutom höjer värdet även vid försäljning.

Själv har jag varit lite annorlunda genom åren som frisk, vi bodde i ett höghus i många år och jag anordnade städdag i huset för allas trevnad. Vi som dök upp fick en härlig eftermiddag när vi rensade runt huset, pratade och skrattade för att avsluta med att grilla korv. Förvaltaren kom med säckar och plockare och hämtade sedan allt skräp. Det var där jag lärde mig att folk är verkligen olika, vilket ju är så fint i vårt land. Några kom hem mitt i städningen och såg förvånade ut, skyndade förbi utan att hälsa. Andra stannade till för att passa på att vara oförskämda ” Sånt här betalar vi förvaltaren för att göra”. Alla de där som jag ser som förlorare i samhället, alltid någon annan som har skyldigheter, själv har de bara rättigheter.

En man i huset en riktig föreningsmänniska (vilket inte jag är) hade massor av korv kvar i frysen sedan Nationaldagens firande på Millesgården och den korven skänkte han till oss. Men se den korven skulle minsann ”förvaltaren ha betalt” tyckte en del av de som gick förbi utan att delta mer än med en glappkäftskommentar. Usch, de där ”olika” kan jag vara utan, de är aldrig riktigt med om det inte är är lönsamt enbart för dem själva. Slöfockar och samhällets bakåtsträvare, de har fullt sjå att hålla ordning på allt andra har skyldighet att göra för dem.

Nu lockar solen, fåglarna och det skira gröna på sällskap så ut ska jag och njuta. Fridens på er alla!

 

 

 

 

Nu är hon såld

Nu är husbilen såld och det är både en lättnad när man nu har bestämt att den ska säljas att vi blev av med den så snabbt, men samtidigt vemodigt. Jag har verkligen älskat husbilen och kommer att sakna den, framförallt lättheten att besöka andra utan att behöva besvära med sängplats och mat.

Paret som köpte den var jätteglada den är som ny och för kvinnans del var det framförallt att den är doftfri som avgjorde köpet. Hon är grav doft allergiker, så hon luktade på dynor och överallt men bilen är som ny och välskött in i minsta detalj så de insåg att de fick en ”ny” bil till bra pris. Där ser man att det lönar sig att sköta om sina saker som en baby.

Jag ser framför mig hur jag köper flera nya skor på söndag .. maken ska golfa på lördag så jag får vänta till söndag med att handla. Sandalerna jag har är gamla som gatan och jag behöver verkligen alla sorters skor vilket jag ska passa på att handla.

Nu har jag fått två beställningar på hemsydda kalsonger så jag ska idag skicka efter mer tyg,  det är tyget med röd botten och vita moln som hon har beställt. Ni får se när jag har sytt klart dem.

Idag är det bättre ute med mindre sol … ursäkta mig men värme och massa sol är inte min grej liksom, jag mår inte bra då helt enkelt.

Nu ska vi börja snoka runt efter ett sommarställe …