T-fat i plåt med läderhandtag

Dagens lyft var solskenet   när maken och jag kom ut till bilen, kallt som bara den men så vackert ute. Barndomens vintrar var ju kalla, soliga och gnistrande som jag minns dem. Lovikavantarna med de där extratussarna av fuktigt ullgarn som jag pillade på där inne i vanten. Pjäxorna som varken var så varma eller snöfria … kavade runt i backarna med skidor eller kälke, T-faten i plåt med handtag av läder gjorde entré. Jisses, så vi åkte i backarna så mycket energi upp och ner hela dagarna och kvällarna. Kommer ihåg hur jag kom hem med iskalla fötter som jag och syrran stoppade in i elementet för att få lite värme i dem.

Idag styrde vi kosan mot Huddinge sjukhus för ett läkarbesök som avlöpte bra då alla mina värden var bra. Om det inte var för det där höga Hb jag tidigare hade före blodtappningen så skulle jag inte behöva ta prov varje vecka. Nu får jag stå ut med det några veckor till, sen glesas även provtagningarna ut om Hb sköter sig. 

På vägen dit så såg vi att det var stopp i trafiken på Essingeleden mot stan, vi  åkte åt rätt håll så det flöt på normalt. På väg hem så var det fortfarande hopplöst köigt på Essingeleden så vi fick åka via Globen för att komma hem. Det blev många tunnlar vi åkte igenom, skojade och sa att vi snart får tunnelseende. 🙂

Resten av dagen har jag varit  trött, försökte somna en stund men kroppen var för rastlös för att vaggas till ro.