Nystädat doftar paradisiskt

Idag en dag av njutning, går runt här hemma i mitt nystädade hem. Drar ner alla persienner och stänger fönster och balkongdörr, allt för att behålla nattens svalka inomhus.

Läste lite rapporter om dagens väder och där hotades med 28 graders värme. Jag får spader och vill helst bosätta mig i en källare, gärna vackert inredd.
Så här i början går det an, värre sen när teglet i huset är uppvärmt, då är det inte lätt att få till det svala inne.

Igår kom maken hem från sin Skottlandsresa med dottern, så nöjd och solbränd i ansiktet efter alla långa dagsturer de hade tagit. Han packade upp både fudge och den bamsestora Tobleronen som i farten blev en smaksatt med kokos, vilket var en stor besvikelse för mig. Fick också en ljuvlig lammullspläd som jag kommer boa i på landet svala kvällar.

Jag minns än idag när mina föräldrar kom hem från sina festliga resor till Åland med Toblerone till syrran och mig. Dels var Tobleronen så himla god och sen den där spänningen som låg i att äta något från ett annat land.

Upplevde samma känsla av spänning vid min och makens första USA resa, jag gick runt i alla tänkbara affärer och njöt av allt nytt.
Minns deras kläders färger vid den resan än idag, blåbär/mjölk, lingon/mjölk. Idag vet jag att vi kallas för pastellfolket, så det amerikanska ”smutsiga och dova” färgerna lämnade ingen lust att handla just kläder.

Under min senaste amerikaresa så konstaterade jag att allt finns även här hemma och med den likriktningen försvann den spännande upptäckarivern hos mig.

Det lackar … av svett i pannan om inte annat

Förr satt han vid dörren innan man själv var färdigklädd, nu sover han tungt och får hämtas gärna med lite lockande levergodis. Tio år blir han nästa år och det märks mest på att han sover mer och inte är så pigg på att gå ut som förr. När han väl är ute så pinnar han på och trivs, men när snön går till magen på honom så väljer han att skynda sig hem så fort han har gjort sitt.

Watson min kära vän och följeslagare, jag har haft tur som har en make som tagit större delen av promenaderna de senaste åren, maken går ut på morgonen och jag till lunch sen tar maken över när han kommer hem till middagen. Så har vi våra hundvakter ett äldre par som tidigare haft egen hund och nu älskar att ha Watson. Deras stöd och glädje med att ta hand om Watson när jag har behövt hjälp har varit fantastiskt under senaste åren.

Idag blev det en kortare promenad, vi gick in i grannporten och åkte hissen ner och gick ut på baksidan för att fylla på  fågelmaten. I träden hänger fågelmatare av alla sorter och vi grannar som bryr oss vi fyller på när det blir tomt. Idag fick de solrosfrön, skalade och allt bara att picka i sig, men när Watson och jag skulle gå jäms med huset så fick vi pulsa för här har de inte plogat som de ska. Så vi var både helt slut när vi kom till framsidan, bara att gå hem och lägga sig efter en hastig dusch av Watsons ben som var fulla av snö.

Helgen har varit full av göranden … har köpt de sista julklapparna men blev så totalslut på Kista att jag blev sittandes en bra stund helsvettig och väldigt borta i skallen. De har byggt ut Kista så där är så stort att det inte är klokt, men bra att allt finns på ett ställe. Vi tog en fika och jag sa till maken att det är inte klokt så jag har blivit med åren, det oroar mig att jag inte klarar av sånt som var vardagsmat förr. Fick ringa dottern och be henne köpa det sista klapparna till sin pappa från mig, jag stod inne på Åhléns och kom inte ihåg vad jag skulle handla där. Valda att sätta mig på en stol vid ett café när det snurrade så att jag förmodligen skulle ha svimmat om jag inte satt mig ner.

Hemma har jag bakat saffransskorpor fast det var faktiskt maken som bakade dem … jag har gjort två sorters 70% chokladbräck en med sukkat och en med apelsinskal, sen kokade jag ihop saffransfudge som blev god. Det här med fudge var något som jag lärde mig att gilla vid en av våra resor i USA. Åkte en utfärd med mest amerikanska damer vars män också var på mässan. Vi skulle till en fabrik där de tillverkade fudge, har aldrig varit med om något liknande. För mig var fudge en helt ny bekantskap, de fanns i alla tänkbara smaker, efter provsmak var jag fast. Vi har inget som liknar fudge i vårt godisland … jag handlade massor och sa till mig själv att barnen ska ju få när vi kommer hem. Men vem tror ni åt upp det mesta? Det skäms jag för än i dag. Äh, ni vet hur det är man ska bara ta en liten bit till och liten till och … ja, svårare än så är det inte för mig.

Sen har jag bakat ett vitt bröd med ost i som jag dumt nog hade lite för kort tid i ugnen … osten gör att man behöver några extra minuter, men maken han tyckte det var konongott. Passade också på att baka ännu en slät fläta med kardemummasmak det är så gott till kaffet.

Nu har jag delat upp det som är kvar att göra i veckan, klapparna ska slås in, sill ska läggas in, sillsallad ska hackas, laxen gravas och skinkan inte att förglömma den ska få sin blandning av senap och skorpsmulor som en vinterrock över sig.

Nu ska jag sticka en stund …

Lite cowboys mitt i fudgen

705163xedbl2b3c3 Såg den här söta burken och fick plötsligt minnen som strömmade runt i hela skallen, det är ju ofta rätt tomt där, så plats fanns det för att cirkulera.

Det var några år sedan när vi var på en av USA resorna, maken han var fullt upptagen av affärer, själv åkte jag en bussresa över en dag till en stad som heter Sedona, Grand Canyon kommer man till om man åker så där 40-50 mil till. Sedona är väldigt känt inom new age kretsar för sin ”höga energi”, vilket jag var jag rätt omedveten om.  

Själva bussresan gick genom en natur så totalt olik vår, all jord var rödbrun med mycket klippor och konstiga formationer överallt. Ett stopp på vägen var inplanerat så att vi kunde få titta på de grottor som indianerna bodde i där mitt ute i  de röda bergen och jag minns att det stod skyltar överallt om att man bara skulle gå på de trottoarer som var iordningjorda för oss turister ”Be aware of Snakes”!!!

Jag ryser, ormar vill jag ha långt ifrån mig, det finns ju en del av dem i Arizonas öken. Vi var på ökenvandring för att leta efter skorpioner och ormar med en cowboy, men tack o lov hade alla äckeldjur krupit långt in i sina hål så jag slapp se dem. Däremot var det rätt roligt att skjuta med revolver på uppsatta mål, det krävs träning för att lyckas träffa något kan jag tala om. yg457

Men nu kom jag ifrån mitt första minne … När vi hade ätit på ett mycket vackert ställe invid en större å med en underbar trädgård med vackra träd som hängde ner i vattnet så skulle vi få några fria timmar i stan. På bussen var det ju många amerikanskor så klart och de hade ett givet mål. Fudge butiken? Jag fattade först inte ett dugg då mina kunskaper om fudge var väldigt minimala. Men fram stormade jag med dessa präktiga kvinnor och det tog inte lång stund förren min näsa bara korvade ihop sig av vällust, något sött ljuvligt ett doftspår tog tag i oss och drev oss som en djurflock mot fabriken.

Tänk er den där lite ödsliga amerikanska lilla stan, en bredare gata och så låga fyrkantiga byggnader på varje sida, en början och ett slut, det kunde ha stått en cowboy där rätt vad det var och jag skulle inte bli förvånad. Inga fördomar här inte 😉 Där i en byggnad låg fabriken, vi stormade in och amerikanskorna … mycket kan man säga om dem, men jag älskar deras öppenhet (för möten) och glädje för att inte tala om högljuddhet. Så snart de insåg att jag inte hade de där kupongerna man behövde för att få  rabatt så delade de med sig av sina kuponger till mig.

Sen började festen, har väl aldrig varit med om maken till mängder av fudge och jag ville plötsligt ha dem allihop. Med nötter eller utan, choklad eller vanilj inte lätt att välja alls. Jag handlade för mer än jag hade tänkt och sa till mig själv att det var ungarna som skulle få sig varsin påse av det jag handlade. Klart man fick provsmaka och jag kan då lova att fudge vet vi inte alls vad det är här hemma. Så ljuvligt gott. Kan ju säga att allt som jag köpte till ungarna smällde jag i mig helt själv innan vi kom hem, jag kunde inte hejda mig. Har aldrig hittat fudge här hemma som är värt namnet, har köpt en lite bok med en massa fudge recept från USA, men jag har ännu inte fått ett ryck och göra en omgång själv.

Sen är det de här bönorna som finns i burken där uppe, jag vet inte varför amerikanarna är så förtjusta i sina jelly beans, som de i burken. De är inte så goda i min smak, men den är ju delad som baken.

Det finns många små fåniga minnen från olika resor, som när vi var på den där ökenvandringen och jag min fegis gick i rad med två andra killar som också var så rädda för ormar och annat otyg som man kunde möta i öknen. Tre vuxna personer som gick i varandras fotspår och inte vågade gå fritt, vilka fjollor vi var 🙂

Där berättades om en fuktsökande kaktus som är anledningen till att cowboys har de där långa skinnbyxorna på benen, för att skydda sig. Så här var det; kaktusen har som hullingar som sökte sig till fukten när människan eller djur går förbi. Kaktusen fastnade i skinnet och grävde sin in och då försökte ju folk att slå bort den, då fastnade den även i handen. Den kallades för auch och det var en smärtsam historia att dra ut dessa långa hullingar ur huden. Cowboyen visade med en kniv som han högg in i en kaktus, sen slog han lätt mot bildäcket och där satt den direkt som ett smäck … auch!

Jag tänkte ju direkt på indianerna som förr bodde där, att vara kvinna och gå ut och kissa i mörkret måste ju ha varit riktigt farligt.