Tankar om midsommar

I vårt normalt tysta stugområde surrar det av röster, skratt och skrän, det tävlas i ett stort pojkgäng och gapflabben ekar triumferande över nejden.
Närmsta grannarna har mer ”normalt” umgänge med lugnare röster och skratt.
Nyss gick maken med son, sonhustru och min älskade 7-åring ut för att köra ett sent krocketrace, lillskrutten somnade som en stock efter en lång dag med typiskt midsommarfirande. Matjessill och matjestårta på kavring, kokt korv till ungarna och jordgubbstårta till kaffet, middagen blev grillat med en toppenmarinad med rödvin.
Idag fick jag för första gången kontakt med lillskrutten, oftast har han lämnats in till oss vid middagstid, trött och alltid gråtande och skrikande efter ”Pappa dä” vilket han upprepar med stora tårar rullande. Herregud, inte är det kul och jag har nog kallat honom för gaphalsen. Sen övriga möten är han en solig farfarsgris så jag har inte brytt mig så mycket, tänkt att vår kontakt kommer när det är dags.

Idag har vi hittat varandra, jag har hämtat mängder av bilder på alla djur han gillar på paddan och sen har vi nöffat, hånkat, bäääat, gnäggat och haft oss. Vi har pratat och pekat på näsor, öron, munnar och allt som tänkas kan. Helt underbart att ha de lilla plutten i famnen, lugn och glad. Han och jag har sökt varandras blick under dagen och bekräftat varandra med nyfiken glädje.

Nu är jag ett vakande öra till lillskrutten som sover i nya huset, de har en liten apparat som lyssnar av om han piper det minsta.
När vi skulle testa den skrattade vi ihjäl oss åt ungarnas mamma. Sonen sa, gå ner i huset med apparaten på och gör ljud, prata så vi hör om den funkar.
Efter en stund satte hon igång med pip och hej, hallå, Hallååå?

Hon slutade inte och vi skrattade så vi höll på att dö, konstaterande att hon tror att det fungerar som en Walkie talkie.

Snart tänker jag borsta tänderna, ta med mig avlyssningsapparaten och krypa ner i sängen, läser slutet på en deckare.
Midsommar, en så trevlig dag och kväll med familjen, synd bara med alla fyllevrålen som fyller kvällen gråa sista skymning.

Tycker jag har blivit så orolig och faktiskt ”rädd” för alla avarter folk känner ett tvång att spela upp våra större helger. Gillar det som är typiskt för oss svenskar, vår matjessill, lilla nubben som i år blev en ny variant med smak av körsbär och vinbär, riktigt god. Själva lekandet och skrattandet, sångerna, blommorna under kudden, ljuset, men gud så jag kan vara utan allt supande, knarkandet och osämjan det ofta skapar.

Lite för ofta känner jag mig som om jag borde bo i skogen långt från allt det här som surrar och skränar runt om just nu.
Är det åldern eller är det mig det är fel på? Folk ”roar” sig och jag längtar bara tills tjejerna slutar yla och killarna slutar låta som grottfolk.

Fan att jag inte kan skriva något glatt …

Fyllborg

Slänger ihop en smulpaj och tänkte blanda fryst mango, äpple och banan, låter ju spännande tills jag inser att det inte fanns mango, bara frysta röda krusbär i frysen. Så det blev smuldeg, krusbär, banan, vaniljsocker, lite rivet citronskal och Chiafrön måste testa dem. Inte vet jag om det blir gott, tänkte servera pajen med glass ikväll till kaffet.

Fint väder har vi haft hela dagen, men det blåser rejält och bor man på ett högt berg vid havet så blåser det hårt rakt in. Vid lunchtid hämtade min son mig och visade lägenheten de flyttar in  i i helgen. Ljust, helt nytt och så fint, en liten knubbsäl kröp omkring och skrattade när han fick syn på mig, yngsta barnbarnet.

Valborg, tänk så spännande den helgen var i tonåren, kallades för fyllborg och jag är övertygad om att det nog är likadant nu som förr. Själv dricker jag lite smuttande, ett halvt glas vin till maten eller kanske en skvätt rödvin i glaset och fruktsoda hela vägen upp. Jag har nog aldrig varit så mycket för att dricka, reste utomlands ensam tidigt och då kan man inte vara onykter utan kunna ta hand om sig själv. Samma när jag gick på nattklubbar, 15 år var jag när jag insåg att glädjen i livet var att dansa på nattklubbar. Inte behövde jag dricka för att våga varken det ena eller andra och finns det något jobbigare än fulla människor. Men klart att även jag har hört till de fullas skara, men jag har aldrig vaknat av minneslucka eller inte vetat var jag är, sånt skulle jag inte må bra av att uppleva. Idag är det min njure som är viktigast att vårda och då blir det inget fyllborg, det kan jag lova.

Någon drog ur sladden

Någon drog ut sladden och kroppen gör inte alls som jag vill … det är bara för mycket nu för mig. Mamma är hemma och det fungerar bra så när som på det här med att laga mat. Vi väntar på att de ska installera en taimer i hennes spis så nu är det mikro som gäller och tur är väl det att den finns.

Vi ska till henne ikväll igen, handla lite mat och jag ska göra lite såser och koka ris, potatis och spagetti som hon kan ta av och värma i mikron. Det finns som tur är rätt mycket att välja på när det gäller färdiglagad mat. Vi har tagit över hennes ekonomi så att hon slipper den delen, jag väntar på papper från Ica så att vi kan sätta in pengar på hennes Ica kortet så behöver hon inte hålla på med pengar när hemtjänst ska handla.

Igår var det 30 år sedan jag födde vår son … vi bjöd på en snabbfika på kvällen och en tårta så klart. Marsipangrisen var så glad när han kom, hämtad från två dagiskompisar som han varit bjuden hem till. På lördag ska vi fira sonen med middag och presenter.

Idag är en sån där jobbig dag igen, marsipangrisen var ju till tandläkaren för någon vecka sedan och de fann en spräckt tand som de ska dra ut idag och sätta in något så att tandraden inte drar ihop sig. Klart att jag oroar mig … men det måste de väl klara på Folktandvården om de nu tar sig an sånt.

Här hemma får jag inte ett dugg gjort … jag bara ställer till det och orkar inte plocka ordning efter mig. Min hjärna verkar gå på dunderhonung, jag hinner inte med och kroppen har som sagt lagt av för någon vecka sedan.

Skrev jag om att vi var till landet i lördags med möblerna? Det här kommer bli så fint att vi inte vill åka hem från landet … hem till en lägenhet som är i stort behov av renovering fast den lär dröja och lika bra är väl det, hyran kommer att gå upp med flera tusen och roligare kan man ju ha för sina pengar än att bara fylla värdens giriga fickor.

Men landet åh så skönt där är, tystnaden var total när jag ensam satt kvar under den tid grabbarna … maken, sonen och marsipangrisen var ute och donade på tomten. Så underbart när lilla grisen själv kommer till ytterdörren öppnar och ropar FARMOR! Jag kan tänka mig hur det blir i sommar när dörren kan stå öppen hela tiden och han springer ut och in, härlig längtan jag har om den tiden.

Grillad mat, saft och nybakta bullar/muffins det ska bli en underbar sommar.

Nu är det dags för en tur med Watson ….

Mellan sol och regnskurar

Det var midsommarafton på campingen och jag fick alla fördomar bekräftade, det tursamma var att de hade hållit igång hela dagen så tröttheten tillsammans med fyllan tog de flesta mellan 01-02 tack och lov. Dessa testosteronfyllda grabbar som ska vråla så fruktansvärt … vad är det för invärtes urvrål de gör sig av med? Tjejerna är inte bättre de nu för tiden, gud så de skriker … gälla höga ljud som får öronen att spräckas. Unga fyllskallar har väl alltid stökat och bökat till den äldre generationens förträt men inte sjutton vrålade vi så där när vi var unga.

Väldigt många här är barnfamiljer och en del äldre vänner som samcampar och har det trevligt, jag förstår dem när de grillar och äter matjesill och tar den lilla klara för att senare på natten spela Kubb och visst vara högljudda så där som karlar är när det tävlas och för den delen även kvinnor kan vara men igår var det mest män som bjöd på urljud. Jag ser grottmannen i dem när de vrålar och fylltrattar sig …

Jag har kommit fram till att jag kommer från en annan planet men inte är det Venus inte för jag tror att Venus gillar party och vrålande hannar. Jag har hamnat på planeten gammal surkärring och där kommer jag nog att hänga mig kvar till dödagar.

Idag har det inte varit mycket fart i grabbgängen … jag sa till maken att jag kanske skulle gå till deras tält imorse och vrida på musik högt av bara den för att välkomna dem till dagen efter. Men de har tagit sig varefter dagen har gått med havsbad och annat, nu ligger de i igen för att få spriten att sjunka ner. Uppvilade inför en ny natts vrålande och spelande, det gäller att hänga i om de ska komma upp i föregående natts volym, men de är ju så flitiga nu för tiden, den supande generationen så de lyckas säkert.

Har läst och sett på interjuver om vad de unga tycker om, nummer ett var att bli riktigt full så fort det var helg. Då har nog jag varit en torris i hela mitt liv om målet för de unga är att bli brakfulla så fort det blir lediga. Hemskt tycker jag som har gillat att leva min stund och njuta för det mesta helt nykter. Men jag tycker att det genomsyras i hela samhället, framförallt kvinnor i sina bästa år pratar ofta och längtansfullt om att komma hem till sin vindunk, det är då de mår som bäst när de själva eller med vänninor kan sitta där och sippa glas efter glas. De förbannade vindunkarna kommer att ta många kvinnor ifrån oss, alkoholismen kommer garanterat öka. Jag är ingen nykterist men har aldrig gillat sprit i stor mängd, vill kunna ta vara på mig själv och det liv som kommer emot mig. Så vill jag möta andra i samma anda …

Nu håller maken på med grillen så snart ska jag dra mitt strå till stacken, en dressing till salladen. Imorgon åker vi vidare mot nya mål. Det blir nästan inget kommenterande från min sida nu för det tar en evig tid att komma in till er, jag har försökt men ger upp har inte tålamod att åka ut hela tiden och börja om.