Äntligen är helgen över … hur låter det på en skala?

Till helgen flyttar lilla Marsipangrisen in i huset tvärs över gatan, lyckligare farmor får man nog leta efter.

Hoppas han får dagisplats snabbt, men jag har inte så mycket tro på den komunala verksamheten.

Äntligen är helgen slut … tänk att jag skulle tänka så, trodde jag aldrig. Lördagen var ingen höjdare för min kropp, ett besök hos min mamma var inbokat så det var bara att stoppa i sig en Panodil och ge sig iväg. Trevligt var det och inte blev det sämre av att min farbror och faster stod i hallen när vi kom. Farbror har fått tumörer i huvudet och moderstumören sitter i lungan, jag tror inte att det är så lång tid kvar för honom fast de ska stråla och köra hela baletten. Min lilla farbror som har funnits där hela mitt liv … känns tungt i hjärtat, hoppas gör jag att vården på något mirakelvis ska lyckas ta död på cancern, han är en bra bit över 80 och något dör man  av till slut.

Igår kom makens syster och man över på kvällen, jag trodde jag skulle självdö under hela dagen, men det var bara att ta sig upp och göra landgångarna klara, kakan bakade maken dagen innan och det var skönt att den var gjord. Gästerna är verkligen urgoa och trevliga så det blev en mysig kväll fast jag skulle ha avstått om kroppen fått råda.

Tänkte på det när vi pratade med våra gäster igår hur lite jag kommer ihåg från förr … vi pratade mycket om skärgården, båtar och resor vi har gjort där. Men jag satt där och kom banne mig inte på vad öarna hette som vi hade varit vid, jag minns så dåligt att jag blir orolig. Jag vet att fibromyalgi kan förändra mycket och så klart att den här njursjukdomen har satt sina spår på både det ena och andra viset. Men skrämmande är det att känna sig som en tom påse i skallen ….

Idag har jag njutit av tystnaden och det grå vädret, värmeljusen brinner här hemma,  jag tycker dagen har varit i sitt esse mest hela tiden och kroppen den får bara vara och är nöjd med det.

Påtår ja tack

Det är inte mina lussebullar och pepparkakor på fotot men jag tycker de är så vackra färger att man känner smaken bara av att titta på bilden. Mina lussebullar trängs i frysen men pepparkakor blir det nog inga hemma gjorda i år, jag har min mormors recept det finns inga peppisar som är så goda som dem.

Jag har nu haft besök av vänner två dagar i rad och det är så mysigt att sitta i köket och prata som förr. Igår var Rosita (min donator) här och jag bjöd på smörgåstårta till lunch och tårta till kaffet. Det var faktiskt första gången vi träffade sedan vi låg på sjukhuset och jag fick ge henne en av mig stickad sjal och sockor, sen en vacker ask med ett smycke i.  Hon var så pigg och vacker som en kvinna ska i sina bästa år och jag är så glad över att hon har hämtat sig så pass bra ifrån den stora operationen. Här satt hon nu med sitt stora bullrande skratt och gjorde mig varm i hjärtat. Tänk att hon inte tycker att hon gjorde något speciellt, bara något som var självklart för henne. Jag blir så rörd när jag tänker på henne och det val hon gjorde, det liv hon gav mig.

Idag har ännu en vän varit här, en av mina bästa vänner som jag trodde att jag skulle mista för några år sedan när hon hamnade på sjukhuset akut med ett brustet kärl, oj oj det höll på att gå åt helskotta med henne då och jag är så glad att hon finns i livet. Som om inte det räckte så åkte hennes gubbe också in på sjukhuset och fick operera hjärtat och fick stroke och så upptäckte de att han hade haft det tidigare, vilken soppa och det hela slutade med att båda fick bo tillsammans på sjukhushotellet några dagar innan de fick åka hem. Är ju inte riktigt klokt så tillvaron kan vändas upp och ner på några timmar.

Så nu känner jag mig så glad och uppåt fick även tag i min vän frissan idag äntligen, jag har sökt henne fast på fel ställe sedan jag låg på sjukhuset. Nu har jag fått en tid och ska slinga håret, bli fin till jul, och gud så vi ska snacka hon är en personlig vän inte bara min frissa. Men håret ni kan inte fatta hur det har förändrat sig sedan jag opererades, jag har ju varit superblond helt naturell (som ung) men med åren och ungarna så blev jag mindre blond, men ändå visst var jag blond. På senare år har jag slingat mig vilket ljusar upp mitt numera lite mörkare hår, men efter operationen och medicineringen har jag en hårfärg jag aldrig sett tidigare. Väldigt mörk med lite silver i var det en som sa när det kom på tal. Jag känner inte igen mig själv längre när jag tittar i spegeln. Men det ska min frissa få ändra på …

Jag går faktiskt varje dag en promenad med Watson och det går för det mesta väldigt bra men jag blir lite flåsig och vissa dagar har jag mindre kraft än andra. Idag när Watson och jag kom på vår tur i duggregnet så kom ännu en av mina bästa vänner gående i backen, det är så härligt med mina vänner och när jag får träffa dem igen så spontant som det var förr när jag var ute och rörde mycket på mig, inte som nu när jag inte orkar va som folk. Så vi ska höras och ev träffas nästa vecka på en kaffe i köket där vi trivs allra bäst.

Ikväll kommer inte maken hem de ska ha lite julmingel på hans jobb, buffé och säkert gott i glasen men maken kör ju bil så han dricker inget. Så jag får lov att gå ut med Watson ännu en gång … oj, det tar sig sa mordbrännaren, och sen äta för mig själv. Lunchen var ju lätt idag, rester av smörgåstårtan, men middagen har jag inte funderat så mycket över. Kunde ju passa på att koka potatis och äta sill och hårdkokt ägg … är fortfarande så svag för inlagd sill i alla former.

  Inget fel på den här söndagen bara jag som är lite dagen efter… det blir lite mycket ibland av trivsamheter och då blir jag som bakis dagen efter. Igår dök son och fästmö upp efter flyttandet av husbilen till vinterförvaring. Jag som redan varit ner till frissan och fixat håret och handlat på Ica på vägen hem var ju rätt kraftlös men la in en växel och snodde ihop en marängtårta… färdiga bottnar finns ju att ta till. Sen när de hade gått hem så började mannen flytta möbler här hemma, han höll på mest hela kvällen och jag servade med mat och rop från soffan där jag satt och betraktade karusellen.

Vi sov på nytt ställe inatt och ”nya” sovrummet där har vi mycket att göra, det är inte så trivsamt just nu mest udda saker som trängs efter väggarna, som för den delen är rätt tomma och ovanför skallen på oss i sängen sitter ju en hylla som hörde till arbetsbordet där jag tidigare huserade med datan och allt.

Men mitt ”nya” arbetsrum blev så mysigt att jag nog kommer att stortrivas här framöver, utsikten ut över balkongen är inte fy skam och rummets storlek är mindre, vad är det som gör att små rum alltid är trivsammare än stora? Jag brukar rysa när jag ser hur rika bor i hus som ekar av sin storlek, vem vill komma hem till alla dessa ytor och känna sig överflödig?

Nu börjar det lukta hembakt här.. mamma och dottern är på väg så jag slängde ihop en sån där hastbulle med kardemumma. Igår fick jag leveransen av de där ljusen jag köpte på ljuspartyt, som jag var på för några veckor sedan. Jag tände direkt ett doft ljus med mentol och örter vilket passade mig väldigt bra, jag gillar mentoldoft. Dottern som också var på ljuspartyt ska komma och hämta sina ljus, hon lär vara rätt däven då hon var ute och festade med sina väninnor igår. Tror inte det hjälper med varken nybakt eller doftljus för hennes del idag ha ha!

Mannen han bara sliten, nu är han på hemväg från IKEA med en mörkblå rullgardin som vi måste sätta upp i sovrummet, inatt hängde vi överkastet över gardinerna för att inte bli väckta för tidigt av ljuset. Så när han väl dyker upp så får han självklart fika han med men sen måste han nog borra upp rullgardinen innan det blir för sen.

Nu kommer nog mamma vilken sekund som helst….