Lite tappad men inte bakom flötet idag

Synd att klaga

Så där, nu är jag tappad på lite blod och klar för denna gång. Morgonen har varit så ljuvlig med en spegelblank vattenyta att njuta av. Det finns en tystnad de där vår och sommarmorgnarna när solen lyser så gott, speglar sig i vattnet där mås och tärna lekfullt svingar sig omkring med fjäderlätta vingar. De där morgnarna när det är så lätt att vakna och leva, känna sig som en del av något väldigt stort.

Ibland har man tur i oturen, jag skulle handla en smörgås på Gateau på vägen hem. Valde en fralla med vete och surdeg där de stoppade in salami, briost och lite nyttigheter i grönsaksväg. När jag drog mitt kort så hände inte ett dugg, lite nervös blev jag för jag hade nästan inga kontanter. Har du kontanter frågade flickan? Nja, sa jag och skakade ut 25 kronor … sablar tänkte jag för mig själv, men då säger hon ”det går bra så”. Så jag fick mackan billigt, jag var ju där igår och då funkade kortet utan problem, så det var något tillfälligt. 

Igår kväll var vi till veterinären med Watson, de har öppnat en ny filial på Gärdet till våra två stora djursjukhus, Bagarmossen och Albano. Det ligger så himla bra till för oss, i alla år har vi haft veterinär på Valhallavägen, det är alltid svårt att få parkeringsplats och man ska över denna fullproppade väg med hjärtat i halsgropen. Det nya stället har gott om parkeringsplats precis utanför, det är nytt och fint. Nu erbjöd de en grundundersökning för seniorhundar, Watson börjar bli till åren så en koll kändes som den satt helt rätt. Jag menar om de testar blod och urin samt undersöks av veterinär så vet man hans status som frisk, vilket gör att avvikelser lätt kan upptäckas.

Det roliga med gårdagens kväll var när maken sprang efter Watson ute med en lite burk att samla hans urin i … ha ha, det var inte lätt kan jag säga och hanhundar kissar inte mycket på en gång utan det skvätts i evighet amen. Några droppar blandat med löv och lite annat bossigt var vad maken fick tag i och tursamt nog så räckte det för att göra provet.

Nu har Watson kommit hem från hundvakten, vi ska lapa sol på balkongen tillsammans. Jag har inga som helst planer för resten av dagen och det är väl kanon så säg?

Här solar Watson på balkongen

Livet är till för att lösas … eller?

Man behöver inte vara ledsen för att känna sig som om man står på en isolerad kulle och sneglar ut över världen.

Besöket hos min kurator var så gott att få idag, hon är väldigt bra och satte ord på det jag måste göra för mig själv framöver. Jag är på rätt väg, men behövde få vägen mer uppstakad.

Om man tänker på att mitt liv under flera år bara har gått ut på att bli sämre och minska utrymmet för allt det där vanliga ni gör utan att ens tänka på det, så inser jag nu att livet måste återtas en liten bit i taget. Jag orkar inte ännu det där vanliga helt ut, utan måste börja göra små uttag varje dag för att tänja mig långsamt tillbaka.

Så nu har jag satt upp en lista över mindre utflykter jag ska företa mig varje dag när ork finns. Skrattar lite för mig själv, bara att åka bussen runt tyckte kuratorn att jag kunde ta till och jag om någon vet ju hur stark glädjen är bara att åka buss. Millesgården står på listan, se sig om i utställningen och sen ta en fika och bussen hem. Röda Korset har en affär med second hand som också ska få besök … det finns ju lösningar på det mesta, gäller bara att se dem, nu står jag där på kullen och kikar ut över alla möjligheterna

På min väg hem idag så gled jag in på Gateau sörplade i mig en latte och åt en ostsmörgås, njöt av att sitta där med bara en busstid att passa. Resten av dagen ska jag nog sticka på min nya vantstickning, denna gång med fåglar på eller så blir det till att läsa vidare i boken ”Farfar var rasbiolog” en mycket intressant läsning om sånt som hände i vårt land för inte så länge sedan. Kan för den delen tipsa om en bok som jag verkligen tyckte om en roman om arkitekten Frank Lloyd Wrigh och hans förhållande till Mamah Cheney under en tid när livet inte var så lätt för kvinnor som det är nu. Den var intressant för den berörde både passion till ett yrke och kärleken. 

Nu söker sig min själ mot ljuset och jag vill vara där i värmen och glädjen utan oro för att dyka ner i den mörka brunnen där jag har bidat min tid lite  oftare än ni nog förstått. En del människor behöver en spark i baken för att komma igång andra som mig, behöver besinna sig för att komma igång. Gudskelov att vi alla är olika i våra behov, gäller bara att inse och se, förstå sina behov vilket verkligen inte är det lättaste.

Klara färdiga gå

Har varit iväg och lämnat blodprov, alltid skönt när det är gjort. Passade på att handla surbröd på Gateau och föll för en sån där giffel med choklad i … vad sjutton skulle jag med den till? Klart den slinker ner till en espresso med massor av vispad mjölk, men den var inte ens så god som den såg ut. Massor av onödiga kalorier trött jag blir på mig själv och det dåliga motståndet.

Har precis beställt nya kapslar till vår nespressomaskin, vi kommer liksom aldrig iväg till den delen av stan där affären ligger, hörde av någon att andra maskiners kaffekapslar visst passar även till vår maskin och de är tydligen billigare, det tål att tänka på … ska höra mig för i närmaste affär som har andra kapslar. 100 kapslar kostar 391 att få hemskickade, det är dyrt men värt varje öre. Som idag när jag kom hem så gjorde jag en espresso och vispade upp mjölk i ett stort glas, det smakar så gott tillsammans med nybakat bröd, smör och kokt skinka och så var det den där kaloribomben som jag kunde vara utan.

Nu ställer jag in mig på nästa moment av dagen, första mötet med min tidigare sjukgymnast, det ska bli kul att komma dit för de har helt ny utrustning och för den delen helt ny lokal. Ni vet att jag tänkte storstilat börja på gym direkt efter nyår men fick lägga ner, bara lägg ner var det enda jag kunde tänka till slut för jag orkade inte. 

Bild lånad av endagimittliv.wordpress.com

Vi var och tittade på bl.a Friskis och Svettis men när jag insåg att de hade 5088 medlemmar så såg jag hela området fullproppat med överätna fd julfirare som prompt skulle träna i ångesten efter julmaten i januari, välla in och trängas med mig? Nej, jag fick ågren bara av att tänka på alla som jag skulle få frotteras med.

Så det slutade med sjukgymnasten i lugn och ro i deras maskinpark, det ser jag fram emot men lite nervös är jag för att orka komma igång.

Nu ska jag ta mig själv i kragen och lägga mig och läsa en stund … 😉