Här gäller det att

passa på att skriva några rader innan vi åker hem.

I veckan som gick ringde en kvinna från kommun och meddelade att min mamma får flytta till sitt permanenta boende i veckan som kommer, det boende vi önskade till henne.

Hallelulja moment minst sagt!
Jag blev så lycklig ringde runt och bara bubblade över av lättnad och glädje. Beställde 16 bitars tårta till personalen där hon har blivit så väl omhändertagen och tränad sedan hon kom dit.
Det blev uppskattat med förstärkning till kaffet, fick en känsla av att de kanske inte så ofta får uppskattning för sitt jobb, de blev väldigt glada för tårtorna.

Så nu gäller det att hålla i hatten nästa vecka, jag vet inte vilken dag de flyttar över mamma, men jag ska ringa på måndag och tacka JA!
Så ska man göra efter tre dagar, tacka ja eller nej. Sen på kvällen ska maken och jag dit och titta hur det ser ut, mäta fönstret och fundera vilka möbler som passar att ta dit. En vecka har man på dig att flytta in mammas möbler, så på onsdag eller torsdag åker vi dit med ett flak möbler, ungarna hjälper maken att bära. Själv kommer jag väl bara springa omkring i tron att jag är arbetsledare.

Efter denna vecka blir det koncentration på att tömma mammas hus som nu är uppsagt, ett radhus i ett område för äldre som kommunen har.
Men hur vi ska få till allt kommer nog bli stressigt, maken ska till Skottland med dottern, present från henne på hans 60-års dag. Sen väntar en räcka av lördagar med fest och jubileum som han är bjuden till.
Jag muttrar om fel årstid att svänga sina lurviga, vi ska ju så på landet och har massor av annat som ska fixas både hemma, landet och mammas hus som ska röjas.

Allt brukar ordna sig och det gör det säkert även med detta. Nu är maken ute och leker såmannen, i slutet av förra sommaren efter att han anla gräsmattan så flyttade en grävling in och grävde som en galning i vår nya spröda gräsmatta.
Verkar som om vi fick iväg grävlingen när vi blockerade en utgång mot vår trädgård.

De e mycke nu

Med brödpåsen till fåglarna i handen går vi vår tur Watson och jag. Det är en seg dag inte bara vädermässigt, kroppen … säger inte mer. Igår blev det akututryckning till dagis då marsipangrisen blivit dålig igen.

Tror han tyckte det var skönt att komma hem till lugnet hos oss, han åt en varmkorv, drack lite mjölk och sen såg vi barngram så klart en stund. När farmor sa att det var dags att vila så protesterade han och sa att ”han inte ville sova”. Det bestämmer farmor sa jag, kom nu och välj bok som vi kan läsa. Då gick det fort att komma i sängen, vi tar fram hans kudde och täcke, drar ner rullgardinen och kryper upp i sängen. Vi har fått våra egna rutiner och dem känner han igen, ser att han myser där han ligger och väntar på sin saga. Boken har han lagt på min kudde och så rättar han till sig så att vi båda får plats.

Sen sover vi som stockar, vet inte vem som bäst behöver sova av oss två.

Idag var det mycket av allt ute, knopparna, jag säger bara knopparna på träd och buskar, att man kan bli så lycklig av att se dem varje vår. Blåsippan uti backarna stå, niger och säger nu är det vår … tussilago, vitsippor små, små, krokus och annat nickade mot mig i sina vackra färger. Naturen är verkligen så underbar vid denna tid.

I helgen ska allt hända i stugan på landet, elektriker ska komma på lördag och dra både hit och dit så vi blir nöjda. Söndag kommer rörpular kompisen och installerar radon avskiljaren så att vattnet blir kanon att dricka. Man vill ju inte bli självlysande med åren …

Själv tänker jag hålla mig hemma, det har blivit lite för mycket för min del sista veckorna. Jag ska beställa lite gardiner och annat som vi vill ha till stugan, igår var vi till Ikea och handlade påslakan. Ett fint till marsipangrisen med mörkblå botten, ugglor och gula stora månar, vill att han ska tycka om att lägga sig från första stund på landet. Jag tänkte bädda fint till honom och har köpt en mysig mjuk råtta som också ska ligga nerbäddad hos honom. Hans på landet mysdjur.

Vi har tänkt oss premiär på landet till påsk och det kommer med all säkerhet att fungera om dock lite haltande. Jag oroar mig för allt som ska ordnas, vi måste ännu en tur till Ikea för att köpa vår säng, det blir ett besök på Uppsala Ikea för det ligger närmast och så kan vi hyra släp hemmifrån. Sen är det allt som ska med för att kunna bo där några dagar … kastruller, stekpanna, fat, koppar ja, ni vet allt i ett hem. Klart att det blir det mest viktiga denna första tur … Det är roligt men jag blir trött bara jag tänker på det hela.

Nu ska jag vila en stund.

Päron Pitt

På dagis frågar dagisfröken om marsipangrisen vill ha en glass? ”Ja, säger han, en Piggelin”. Nej, säger fröken vi har bara päronsplitt. Då svarar marsipangrisen att han vill ha en päronpitt. 🙂

Han bjuder på så många skratt att det inte är klokt ….

Igår var sonen här och bjöd på fantastisk middag, maken och jag satt mest i soffan medans sonen flängde runt i köket. Lammkotlett panerad med brödsmulor, citronrasp och rosmarin. Till det fick vi potatis och morot i ugn glaserad med senap och honung. Sen var det en röra av äpple, mynta och något mer som jag inte kommer ihåg. Förrätten var nykokt tunnskivad rödbeta på ett lager av senapskål numera känd som ruccola, och smulad getost, ovanpå det hela balsamsirap. Jag har lyckan att båda ungarna är fenomenala på att laga mat, så kul att de för lusten till matlagning vidare i familjen.

 

När vi nu ändå är inne på pitt …. kämpar tappert för att hålla ihop ämnet ha ha.

Banka kött

Kvällen tillbringade vi hos dottern och hennes fästman … makens bror från skåne med fästmö kom på besök. Så länge sedan vi sågs,  jag har haft en underbar kväll med familjen, god grillad mat och dryck. Dotterns altan har nu fått små ledlampor runt sin kant och de invigde vi ikväll, trappa ner från altanen är snart klart. Man kan säga att vi invigde altanen, den höll konstaterade dotterns fästman.

Dagen började i ett bra tempo vi, Watson och jag gick vår sväng och sen hem till lunchen … sov en stund och när jag vaknade var kroppen helt väck. Äsch, jag blev så jävla sur på kropp skrället för jag skulle med ikväll hur än kroppen mådde. Tur för mig var det skugga på altanen och alla gäster var de närmaste så på något vis började jag må bättre.

Nu sitter jag här nöjd med kvällen och maten, kan tipsa om ett enkelt kanontips för grillat … köpte fläskkarré i bit som maken skar i skivor som han sedan bankade ut rejält med en ”klubba” för sånt, har jag inte redan berätta det? En marinad av citron/olivolja/citronskal/honung/färsk oregano fick de ligga i några timmar. Sen var det bara att grilla, det blir annorlunda med det här bankade köttet, pröva får ni se. Sonen hade gjort ett härligt persiljesmör med god kryddning som han fiffigt lagt tillbaka i Bredgott paketet, bara att servera med en smörkniv i.

Marsipangrisen snurrade runt oss, semesterungen som har kommit helt ur rytm, tur att dagis börjar på måndag. När man är ledig flyter allt omkring mer och det blir lite si och så med sovtider och annat, det minns jag väl från den tiden.

Nu bara måste jag gå och lägga mig, kroppen vrålar faktiskt åt mig fast jag försöker att inte lyssna, så gnatt alla vänner.

Vill prata med famom

Var igår över och träffade Marsipangrisen, det är så mysigt när han sätter sig nära i soffan och som av en händelse lutar sitt rara huvud mot mig då och då. Vi hade med en tårta för att fira Fars Dag …

Han Marsipangrisen hade blivit dålig under natten, vaknade hela tiden och hade feber när vi kom, så ännu en förkylning.

Imorse så ringde telefonen när jag satt och drack te … ”Han har tjatat hela morgonen om att ringa famom” sa sonen. Klart vi pratade … gud så truten går på honom, jag blir himla full i skratt för han säger så mycket utan att säga ett ord rätt. Men man hör riktiga ord här och där, så lite fattar man vad han håller låda om. Han är en glad och pratig unge vilket betyder släkt med mig och det kommer att glädja mig till dödagar, ha ett barnbarn som gillar att prata samtidig som han är glad. Inte behöver han vara glad hela tiden, men det underlättar att ha den läggningen.

Tror jag är på rätt väg med att ta de flesta medicinerna före sängdags, allt för att slippa lågt blodtryck. Jo, det är fortfarande för lågt, men jag tror att jag mår lite bättre överlag.

Idag regnade det rejält när vi gick vår tur, har en granne med hund som pratar hål i skallen på mig när han får syn på oss. Visst är det trevligt att prata med folk när man går där och luftar sina hundar. Men han är en sån som käften går på oavbrutet och han är helt immun mot de där vanliga signalerna vi alla delar med oss av när vi vill avsluta ett samtal och gå.

Jag har testat allt möjligt på honom, även överdrivna signaler men inget går fram. Till honom får man helt enkelt bara börja gå mitt i en mening för det tar aldrig slut och så säger jag redan på väg att jag måste kila vidare. Det är inte ofta man träffar folk som är så där totalt inne i sig själva och där meningarna aldrig tar slut. Ska jag säga som är duktig på att prata .. 🙂 men jag är väl medveten om när folk vill gå, det tror jag de flesta av oss är.

Efter en helg med sällskap av maken så mår jag faktiskt bättre, det var en redig deppardag sist när jag skrev. Men nu hoppas jag att det ska bli en mer normal vecka. Watsons sår har läkt igen med stor omsorg från husse, här har shamponerats med bakteriedödande, smorts med kortison och bandagerats varje dag. Redan på lördagen hade det mesta gått ihop av såret, som en krater var det först och blödde rätt mycket under fredagen. Men nu ser det helt ok ut och veterinären som varit bortrest och hade sin första dag idag har ännu inte hört av sig och det är helt ok för vår del eftersom vi lyckades läka det hela. Nu får vi se hur lång tid det hela håller, fortsätter det så här så måste de operera bort den där hårsäcken som växer fel på honom.

Nu ska jag ut i köket och snacka med lammkorven … något ska vi väl ha till den och det har jag inte klurat ut ännu.

En får roa sig själv

Man får roa sig själv bäst det går

Idag har jag varit till njurmottagningen och träffat en ny läkare, mycket sympatisk och framförallt humoristisk sånt gillar jag. Allt bara bra på den fronten och jag får nu pröva att trappa ner mina betablockerare, hoppas att jag slipper bli så flåsig när jag går ute efter tablett nedtrappningen. Min dröm är att det visar sig att jag kan sluta med dem helt, att hjärtklappningen bara hängde ihop med njursvikten.

Kom på att jag kan klicka först på blogginformation och sen på slumpvis inlägg, kommer då till ett eget tidigare inlägg, roligt att  läsa sånt jag själv har skrivit för 3-4 år sedan. Med ett inlägg om dagen så roar jag mig nu helt själv.

Igår när maken satte upp en ny gardin i vardagsrummet så hade fönstret nertill tappat allt kitt på utsidan, man ser rakt ut. Sen gick det inte att stänga fönstret utan att han lyfte upp det hela. Allt är bara skrutt med den rutan och som om inte det var nog så sprack fönstret. Så nu har vi en nytvättad ruta som ska bytas ut, jag har ringt förvaltaren, han har redan varit här och tittat, skulle beställa en ny ruta åt oss.

Jag har börjat planera inför påskafton, vi har bjudit ungarna med respektive och så min mamma och hundvaktarna. Det ska bli buffébord med en massa god mat. Pratade med sonen igår som genast undrade vad han skulle göra och ta med, tack ljuvliga unge som tänker själv. Dottern brukar vara likadan,  hon lär nog höra av sig när det närmar sig.

Kommer ni ihåg när jag skrev om att det var helt svart under trädet där vi matar fåglarna? Så här såg det ut … var en sjutusan till fågelfröhög.                                   Igår tog jag bilder på marsipangrisen Tim, sätter in några så får ni se så stor han har blivit. Ha ha slår mig på bröstet … kan själv numera sätta in bilderna och det är jag så stolt över.

 Tim hann med mycket på den stund han var här … äta nybakad mjuk pepparkaka, en banan och en näve blomjord smaskens. Tittade på bilder från när sonen var liten, de är verkligen väldigt lika varandra så inte är det brevbäraren som har varit framme här inte.

Bacardi Rom

Cayo Levantado eller Bacardi Island

När jag längtar efter ljus så är det denna ö jag längtar till eller Miami som har samma slags blå/turkost ljus som gör mig så nöjd och lycklig. Ön kallas Bacardi ön för det sägs att Bacardi rom gjorde sin reklam ifrån denna plats. Hit vallfärdar mängder av folk för att njuta av det som väl är sinnebilden för en söderhavsö för de flesta av oss.

Pina Colada eller alla slags romdrinkar är njutbart i alla lägen

Jag kom hem från läkarbesöket för några timmar sedan och känner mig så nöjd. Dels med den kvinnliga läkaren som jag gillar så mycket och sen alla goda provsvar, krea på 89 kan ju få en fd njursjuk att dansa hambo.

I köket bubblar en fördeg som ska bli kardemummabullar med tiden. Jag är rätt trött men ändå på gång och vill så mycket. Men jag räknar med att landa i soffan och snarka lite senare idag, luften brukar gå ur mig rätt vad det är. Tänk att det är fredag igen, jag har tagit fram biff som vi ska ha till middag, sen får vi se vad jag hittar på till den.
Jag har köpt en kristallkula som jag sitter och kikar på med jämna mellanrum, det är lite speciellt med kristallkula för mig. Jag har alltid önskat mig en sån och nu står den här på bordet. Jag ska ta en dag eller kväll när jag koncentrerat mig och tittar i kulan, ska bli spännande att se om bilderna kommer till mig. Säkert jätteflummigt för många, men för mig är det en del av mitt liv att ha andra tankar om det som finns runt om oss alltså inte bara det som syns som man kan ta på.
När jag läser mina rader efterhand så känner jag en sån lycka, för när jag börjar att vara intresserad och engagerad igen i sånt som var mitt tidigare liv då kan jag inte låta bli att må bra och inse att livet långsamt kommer tillbaka och jag längtar och väntar så intensivt på att få möta mig själv igen.
Marsipangrisen har idag piggat på sig från feber och eländet av svinsprutan och det är gott att höra. Imorgon flyger dottern med jobbet till Indien och det är också gott att höra fast jag som alla mammor är lite rädd när ungarna flyger iväg.
Nu ska jag ta tag i degen som väntar på att få bli bullar, lika bra jag slutar när jag är så väl till mods 🙄
Ha en go helg och njut oavsett väder, jag ska nog ut i skogen i helgen och leta svamp … eller tja, röra mig lite i skogen, orkar kanske inte böja mig så mycket upp och ner som vanliga svamp plockare gör.

Yes, en ny lite större laptop

Nu känns det väldigt bra sitter med min ny större dator, det är lite är knepigt med nytt tangentbord ett som är mer ”platt” än mitt vanliga. Men det här kommer att bli bra med lite träning.

Inne i stan börjar min mage konstra igen och jag ville bara hem, står där och kikar på lite datorer och så gjorde jag något väldigt mänskligt men gud så hemskt. Det bara brakade till där bak och naturligtvis kom det en kille gående mot mig, just då önskade jag att jag bara gick upp i rök. Jag vet inte om han hörde och jag la verkligen inte av en brakis med flit den bara rymde utan min välsignelse.

Nääää, så pinsamt alla har nog varit med om samma sak men det är bara för hemskt att stå där. Jag sa till maken att nu går jag i förväg till bilen och väntar.

Igår var vi barnvakter hela dagen, mest kröp vi runt på golvet och larvade oss till marsipangrisens lycka, han kan skratta den gossen. Vi serverade barnmat, fruktmos och välling så mycket hann vi med. Vår son tog med en väldigt smart resesäng som Tim sov gott i under dagen, jag saknar honom redan.

Jag har lite problem med dialysen eller rättare sagt med min kropp som vill behålla vätskan i kroppen, jag har fått  ta till den starkare dialysvätskan för att få ut vattnet ur min kropp. När ena benet börjar se ut som något som kan skvalpa av sig själv då blir man lite hysterisk. Jag dricker inte så mycket att jag borde få problem med det, men så är det nu. Vilken tur att jag snart ska få en ny njure, jag pratade med Rosita igår och hon är så glad att det äntligen blir av. Nu är det till att räkna dagar, jag har börjat vakna tidigt på morgnarna med fjärilar i magen, typiskt mig när jag oroar mig för något, jag somnar om efter ett tag drar något djupt andetag och tänker att jaha nu är jag omedvetet mer orolig än jag fattar. Konstigt det där med vissa upprepande saker man har för sig, känner igen det här beteendet genom hela mitt liv. Hur gör du, sover du alltid som en stock utan att påverkas som jag?

Nu ska jag fortsätta att utforska min nya dator, sätta upp alla på favoriter och pyssla om min lilla svarta så att jag känner mig hemma.

Räknar kartonger/dagar

Tycker om 50-60-talets lite "vågade" bilder
Tycker om 50-60-talets lite "vågade" bilder

I lördags åkte vi in till stan, jag handlade både kläder och annat på Åhléns. Det var en härlig känsla att till och med ta en fika där och sitta och titta på folk. Vi kom fram till att det nog var ett halvår sedan jag orkade vara i stan. Kanske svårt att förstå hur lycklig man kan bli på Åhléns?

Så nu fick jag två lite större överdelar måste ju få plats med min till synes gravida mage … tänk att dialysvätskan kan göra magen så stor?

Idag har jag pratat med min vän C om hon kan passa Watson på min operationsdag, mina vanliga hundvakter är bortresta och kommer hem på kvällen, sen kommer de att ha honom tills jag klarar det själv igen. Jag ser på min kartong hög att det inte är så många dagar kvar till den 26 augusti, en kartong dialysvätska per dag går det åt och jag kikar på kartonghögen och känner fjärilarna fladdra i magen.

Nu har våra ringblommor slagit ut och inte ser de ut som vi hade tänkt oss, halvmeterhöga med en massa vissna och fula blad, långa stjälkar och högst upp en lite gul rätt ful blomma. Vi sa båda att så besvikna har vi nog aldrig varit över blommorna i balkonglådorna som i år. Men det får vara för i år, orkar inte fixa mer där ute.

Igår tog vi husbilen och drog till en parkeringsvänlig plats nere vid vattnet här på ön. Det var så underbart att sitta där och njuta av vågorna under markisen från husbilen. Jag känner mig riktigt lycklig nu när jag mår så bra att jag kan njuta av livet igen, leva helt enkelt för det har jag inte gjort på väldigt länge. Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur dålig jag har varit sista året och att njurvården tvingar en att gå så länge. Vänta så länge att man tappar allt hopp och energi till det som kan kallas liv. Jag vet ännu inte varför de anser att man ska gå ner sig så mycket, i andra längder slipper tydligen folk det.

En nackdel med att bli piggare är att jag känner mig rastlös, jag är pigg men inte så pass att jag kan göra vad som helst. Idag har jag gått en lite längre tur med Watson och det gjorde mig stolt över mig själv att jag orkade. Men ni ska veta att det jag kallar långt är en spott i Nilen för er.

Idag är det mest molnigt och lite svalare, det gillar jag … men kvavt är det och jag hoppas att det kan braka till och vräka ner rejält med regn, men det kan jag nog bara drömma om. Oftast går regnet förbi oss fast många andra får njuta av lite svalka och väta.

Solkysst och allt

Idag skulle det passa med ett bad
Idag skulle det passa med ett bad

När jag går här i min egen takt mår jag så bra, jag stannar ofta upp och bara konstaterar att jag inte är yr längre, knäna vill inte vika sig så fort jag rör mig och jag känner mig så lycklig över att må bra. Idag tog jag med mig Watson och satte mig i en liten park med mycket skugga. Njutbart med ett korsord i knät och måsarna som ett rörligt tak singlande runt där ovanför oss. Jag har skrattat så mycket åt dessa måsar i år. Det är många måsungar som tränar allt från flygning till typiska måsljud och det är det som är så kul. De håller på och tränar upp sig för att kunna låta som en mås, skrattljudet kommer visst inte av sig själv och de låter för jävliga de kvackar som ankor nästan dygnet runt.

Jag älskar att sitta här i rummet intill balkongen, jag ser ut över havet och hör båtar som slår på vågorna när deras motorer gasar iväg, vågorna som skvalpar mot land och alla fåglarna som hör till nära vattenboende. Att dra upp alla glasfönster och bara se ut över det storslagna solkyssta vattenblänk som kastas upp emot mig från solen via vattnet till mina pupiller. Sjödoften, brisen har inte ord för hur jag njuter av livet som har kommit tillbaka. Jag har inte riktigt tid med er andra jag bara går omkring och njuter av att känna mig normal igen.

En kopp kaffe med en syltgrotta som dottern bakade till sin födelsedag sitter jag och mumsar på, konstigt det är nu för tiden ena stunden kramar jag henne i hennes bostad andra stunden sms:ar hon oss från Portugal på väg upp i bergen mot huset och polen, resan har gått bra. Allt går så fort där ute, man gör korta visiter i andra länder, byter miljö och hinner nästan inte förstå var man är förren man sitter i sitt eget hem igen. Tänker på alla resor jag har gjort och sörjer faktiskt mitt minne som har blivit så kort. Det tänker jag ofta på att jag inte minns så mycket från olika tidsperioder i mitt liv. En del verkar kunna berätta år från år vad det gjorde, jobbade och allt runt om. Är du sån?

Samma med de som fotar i tid och otid, de har ju oändligt mycket lättare att påminna sig om vad det har gjort och var. Jag är sällan med på foto, mest för att det har varit jag som har fotat familjen. Ibland har jag tänkt att det är tråkigt att inte kunna titta på sig själv och se hur man har förändrats genom åren. Men jag kan ju följa resten av familjens utveckling utseendemässigt vilket är roligt, men jag saknar faktiskt bilder på mig själv.

Nu ska jag sätta mig och dialysera så jag slutar här för denna dag.

Tänk att det finns så mycket tårar?

I skuggan av ett parasoll njuter jag
I skuggan av ett parasoll njuter jag

Helgens sista dag har jag tillbringat för mig själv, maken och dottern är ju ute och åker stor båt tittandes på Volvo Ocean Race och jag njuter av tystnaden och lugnet.

Hela den här helgen har varit så vilsam och jag har gråtit många tårar över att det är min sista helg när kroppen sköter sig själv om än rätt dåligt. Kanske svårt för er friska att förstå att man valsar runt i toppar och dalar i ett evigt flöde. Det är ett stort steg att bli beroende av dialys varje dag för att överleva. Att sen få en njure är så omvälvande att jag har svårt att fatta att allt det här händer mig. Jag som står så stadigt på fötterna (fläckvis) tappar ändå balansen och vinglar runt som jag vet inte vad.

Jag har gråtit av en inre sorg över att min kropp inte längre kan ta hand om mig och jag har gråtit för att livet är så skönt och naturen så smärtsamt vacker, som om inte det räcker så gråter jag för att min man är som han är och mina barn och barnbarnet och mamma och vännerna ja, lika bra att ta i när jag ändå är på gång.

Sen är jag rädd för en massa saker som har med sjukhus att göra … vem vill dela rum med en massa sjuka? Usch jag avskyr alla sjuka ljud som man kan tvingas ta del av. Var jag rik skulle jag köpa mig ett eget rum precis som jag alltid betalar extra för eget rum när jag har varit på resande fot, men sånt finns väl inte på ett vanligt sjukhus.

Sen funderar jag över om det kommer att göra ont att få så mycket vätska i buken när man ännu inte har läkt ihop i magen, jag menar slangen tar tre veckor att läka och jag lär väl bli liggande med nattdialys rätt snabbt efter operationen. Hur tror ni det känns med 1½-2 liter vätska i buken? 😉 Nä inte allt på en gång utan lite i taget, det fattar jag, men ändå?

En sån strålande dag skrämde jag om inte vettet så skiten ur en fiskmås som seglade förbi balkongen i samma veva som jag spände upp parasollet. Tack du polarn för skiten du lämnade på min nyputsade inglasade balkongruta, var väldigt svårt att få armen att räcka så långt bort och skura.

På tal om djur så blev jag väldigt glad över att se så  många när vi var ute med husbilen. Inte blev det Kapellskärs naturområde vi stannade i för det var bara en liten P-plätt precis brevid vägen, så vi irrade iväg utan mål och hamnade på vårt vanliga ställe Svanberga vid badets P-plats med utsikt över Erken en fin sjö, rätt stor och tänkt som vattenintäkt.

På vägen såg vi en älg som ensam satt och log i en sönderskjuter skog  🙂 nej, fel årstid som tur var för älgen. En rovfågel satt efter vägen och bara glodde på alla bilar som forsade fram, antar att han väntade på något överkört. Rådjur så klart, vacker och smidig men ett av de farligare djuren säger de som vet. Så var det fasanen som tjusigt stolpade fram nära den där P-platsen vi inte stannade vid. Jag blir väldigt euforisk när jag ser vilda djur i naturen, ibland tänker jag att de nog visar sig för att jag så gärna vill se dem, hoppas de känner min lycka över att de finns. 😉

Har fastnat i facebook

nm_disney_23Jag känner mig glad och lite sprallig, fick ju rätt många sk vänförfrågningar från facebook och tänkte äh, jag går väl in igen och öppnar upp det hela. Jag var ju med där för rätt länge sedan, men då var det så tråkigt med en massa ”drinkar” och hopplösa ”cowboyhattar” som folk skickade. Det var väl inte riktigt min typ av kontakt, jag vill ju skriva på riktigt. Men nu jädrar i min låda har det förändrats en del och jag har fått tag i många vänner både från förr och bloggvärlden. En av få stora kärlekar fick jag kontakt med och jag känner av det i hela hjärtat.

Idag är Watson hos hundvakten så jag har sovit länge och som vanligt inte gjort ett vettigt något. Det som jag nu laddar för är lunchen, måste ju äta min kräm för att få ner alla äckliga tabletter jag bara måste ta.

I helgen blev vi barnvakter både på lördag och söndag åt barnbarnet, så sjukt underbart att få ligga där i soffan med honom sovandes på mig. Det dreglas och har sig men vem bryr sig, tugga på du på farmor lite barnkräks klarar hon också av. Så länge maken är hemma kan jag vara barnvakt, jag är ju så svag själv att jag helst vill ha maken hemma. Han kan bära runt och dona med sånt där som tar kraft ifrån mig.

Nu funderar jag på packningen till midsommar, nej inte hur tjusig jag ska vara, tänker bara praktiskt vad jag ska ha på mig ute i naturreservatet för det är där mitt i spenaten vi kommer att fira midsommar. Ingen camping för oss den helgen, vi gillar lugnet och varandra. Maken sitter med kartor och kollar vart vi ska ta oss och jag sköter typiskt nog matplaneringen. Mat är jag bra på, både att laga och planera så det blir min bit att handskas med. Det ska packas ner korsord, böcker och tidningar här ska njutas av frisk luft och naturens egna ljud. Med lite tur får vi kanske se rådjur, älg eller bara en liten stressad hare skutta förbi.

Om jag bara kunde förmedla den där känsla när man bor i husbilen, för mig som bor i lägenhet är friheten att bara kunna ta ett kliv så är man mitt ute i naturen. Att ligga och sova en stund på dagen i bilen och kika ut rakt in i naturen, bara betrakta allt som så självklart finns där. Att få vara en stund i den naturliga tystnaden och känna, riktigt känna livet som pulserar.

Men nu ska jag äta lite lunch så det blir gjort.

Närmar mig en transplantatation!!!!

JIPPI!!!!!

Åhh jag är så glad att jag inte vet vilket ben jag ska stå på fast så klart jag sitter ju så det funkar ju bra ändå. I fredags gick min donators journaler vidare till Huddinge vilket betyder att hon är godkänd som donator!

Nu kan läkarna på Huddinge ha något emot det hela men jag tror att vi kan räkna med att vi blir opererade … åhhh jag kan nästan inte skriva, varken stava eller få ur mig saken på rätt vis.

Snacka om att få spunk jag både gråter och skrattar, just nu har jag inte varken plats eller tid för att oroa mig idag är det bara glädjen som står högt i tak. Euforisk är en mild ord för den uppsluppenhet jag känner… hur ska jag få ordning på denna dag?

Ha ha … jag som ska till kuratorn för första gången, nu kommer jag att komma dit seger rusig av glädje inte alls den patient hon säkert förväntar sig komma idag.

Jag mår så braaaaaa idag, måtte nu det hela hålla hela vägen fram.

Idag älskar jag Er och hela världen, jag ska genast klä mig och gå ut och ta den i famnen tillsammans med Watson.

Drömmar och verkliga tankar

Farmors längtan
Farmors längtan

Ikväll ska vi vara barnvakt … än har jag inte hört att det inte blir av, men man vet ju aldrig.

I natt har jag drömt så konstiga saker, vaknade med ett ryck, trodde att jag var jättesvullen i ansiktet, näsan såg inte klok ut värsta svullna snoken. Jag vaknade med ett ryck och för bråkdelen av en sekund trodde jag att jag hade förändrats, kände hastigt i mitt ansikte och pustade ut, det var en mardröm. Så verkliga drömmar kan vara.

Läste igår någonstans om cystor på levern att någon oroade sig över hur det skulle bli med dem med tiden. Åhh fy, inte har jag tänkt en sån tanke att min lever som redan nu har lite cystor skulle invaderas av så pass många att man kanske behöver en levertransplantation. Näää, orkar inte med att höra sånt, vill inte ta del. Den här sjukdomen är fan i mig inte klok, jag har nu genom åren läst och hört om så många som har föräldrar och syskon som har dött rätt tidigt i cystnjure. Det är ingen läkare som har informerat mig om att dödligheten i denna skitsjukdom som verkar vara så hög.

Ett tag tänkte jag; vad är det de dör av? Om man får en njure, vad är det som då tar död på en? Kanske låter det som en fånig fråga för alla dör vi ju till slut, men jag undrar varför de med cystnjure dör så tidigt. Det händer att jag blir skakig inombords om jag låter tankarna vandra iväg för mycket i de här frågorna. Jag blir rädd helt enkelt. Jag vill ju så mycket med resten av mitt liv.

Men nu ska jag leva i nuet och nuet är barnbarnet som ska vara här några timmar ikväll, min mamma kommer också över för att få se den lille. Jag bakade en sockerkaka igår så vi har till kaffet.