Lugnet har lagt sig

efter oron inför barnvaktandet igår.

Barnbarnet har sedan i augusti gått under namnet gaphalsen och lämnade inte samma förtjusande känsla som tidigare barnbarn rört upp i mig.

Gladare fick man leta efter, inte ett vrål på hela kvällen och vällingflaskan slurpade han i sig med ögonlock som sänktes sakta men säkert som om vällingen lagt sig där enkom för att stänga av den lille för natten.
Visst smög vi som aldrig förr, rädda att han skulle vakna och ilsket vråla i timmar, men inte denna gång och det var en skönt lättnad.

Ännu en av de grå dagarna med rester av Helga rytande runt husknuten sju våningar upp på ett berg med Värtans öppna vatten tillåtande för vinden att bete sig mest som den vill, bara vårt hus behåller hatten på, tänker jag.

Inatt när sömnen var svår att fånga smög jag upp till Lchf:s frökex och tjockt smörtäcke i hopp om att lura in sömnen dit den hör hemma vid den tiden, i mig. Då såg jag Globen lysa smaragdgrön tvärs över vattnet, själva Kaknästornet var dock ljust blaskig mot förrgår knalligt koboltblå. Jag är en riktig loooser på dessa färgupplysta riktmärken i vår omgivning.

Ingen rosa Glob med en röd lampa högst upp

Förbaskade väder, grått och regnigt idag igen. Idag måste jag vila så mycket det bara går ska ju bort ikväll till Globen, show och buffé. Just nu vill jag bara slippa för jag blir så orolig att jag inte ska orka. Min dotter har skaffat öronproppar för att skydd mina stackars öron som är på bättringsvägen från öroninflammationen. Jag sa till min man igår kväll när jag fick en ångest attack över det vi ska göra ikväll, att nä nu ska jag inte tacka ja till sånt här framöver. Men jag bara måste tvinga mig iväg och göra lite normala, trevliga saker. Jag vet ju att jag brukar vara sjukt trött men psykiskt må väldigt bra efter att jag har varit iväg och gjort sånt jag normal gjorde förr.

Jag tittade på Globen i tisdags när de hade insamlingen för bröstcancer, min tanke var då att ikväll kommer hela Globen att vara en rosa tutte med en röd lampa högst upp. Snopen blev jag när halva globen var mörk. Ska väl tala om att Globen lyses upp varje kväll i olika färger, det är så fint att se den glöda på kvällarna. Därför blev jag snopen när halva var svart denna kväll.

Jag har något konstigt i min ena fot, men bara när jag vaknar och kliver ur sängen. Då får jag halta för det gör så ont och jag undrar vad det kan vara. Jag läste att en stukning av en fotled kan göra lika ont som en fraktur. Ofta röntgar läkarna för att vara på säkra sidan och ser då om foten har en fraktur. En stukning inträffar när de spända starka ligamenten som håller foten , fotleden och nedre delen av vaden i rätt läge plötsligt vrids isär. Då strömmar blod till det skadade delarna och synovialvätskan som smörjer leden kan läcka ut från ledkapseln. Då blir fotleden svullen och mycket snabbt gul och blå. Samtidigt får man en stark strålande smärta från de skadade nerverna.

Oftast får man mer smärta och svullnad av en lindrig stukning med ligament som tänjs kraftigt, men inte så mycket att de brister. Det är väl konstigt?

Nu tror jag inte att jag har varken fraktur eller annat men man undrar ju varför man får ont ibland, när man inte vet att man har gjort något. Kanske är det fibromyalgin som har satt sig i foten…