Här gäller det att

passa på att skriva några rader innan vi åker hem.

I veckan som gick ringde en kvinna från kommun och meddelade att min mamma får flytta till sitt permanenta boende i veckan som kommer, det boende vi önskade till henne.

Hallelulja moment minst sagt!
Jag blev så lycklig ringde runt och bara bubblade över av lättnad och glädje. Beställde 16 bitars tårta till personalen där hon har blivit så väl omhändertagen och tränad sedan hon kom dit.
Det blev uppskattat med förstärkning till kaffet, fick en känsla av att de kanske inte så ofta får uppskattning för sitt jobb, de blev väldigt glada för tårtorna.

Så nu gäller det att hålla i hatten nästa vecka, jag vet inte vilken dag de flyttar över mamma, men jag ska ringa på måndag och tacka JA!
Så ska man göra efter tre dagar, tacka ja eller nej. Sen på kvällen ska maken och jag dit och titta hur det ser ut, mäta fönstret och fundera vilka möbler som passar att ta dit. En vecka har man på dig att flytta in mammas möbler, så på onsdag eller torsdag åker vi dit med ett flak möbler, ungarna hjälper maken att bära. Själv kommer jag väl bara springa omkring i tron att jag är arbetsledare.

Efter denna vecka blir det koncentration på att tömma mammas hus som nu är uppsagt, ett radhus i ett område för äldre som kommunen har.
Men hur vi ska få till allt kommer nog bli stressigt, maken ska till Skottland med dottern, present från henne på hans 60-års dag. Sen väntar en räcka av lördagar med fest och jubileum som han är bjuden till.
Jag muttrar om fel årstid att svänga sina lurviga, vi ska ju så på landet och har massor av annat som ska fixas både hemma, landet och mammas hus som ska röjas.

Allt brukar ordna sig och det gör det säkert även med detta. Nu är maken ute och leker såmannen, i slutet av förra sommaren efter att han anla gräsmattan så flyttade en grävling in och grävde som en galning i vår nya spröda gräsmatta.
Verkar som om vi fick iväg grävlingen när vi blockerade en utgång mot vår trädgård.

Maken väcker mig och det

mullrar och vibrerar genom hela stugan och jag känner mig helt snurrig i skallen när jag snabbt glider ur sängen och in i mina fotriktiga scholls.
Utanför står grävskopan redo att sleva upp vår tomt lika lätt som yoghurten glider in i mun vid frukosten.
Nu kom lastbilen med tanken som ska grävas ner, rör ska läggas och rörmokaren ska under dagen göra sitt för att vi senare ska kunna sätta ändalykten på en ny ring, göra vårt och spola ner avfallet i tanken.

Det är en dag av lättnad och glädje, en dag av utveckling, vad får det inte kosta att sitta på rätt tron även på landet.

Det här nya ordet berikare används ofta i samhället och jag håller inte med om dess rykte att saliggöra oss, när jag använder det om grävlingen som har berikat vårt liv med ett redig hål med skit i. Detta hål gör grävlingen inte bara av hygieniska skäl utan också som revirmarkering, en lagom bit utanför ingången till grytet.

Nu fick vi problem, grävlingen förstör vår nylagda gräsmatta, den letar mask och bökar runt och upp med den jord och gräsmatta maken nyligen under väldigt slit har anlagt.
Grävlingen är ett skyggt djur som letar sin föda i skymning och nattetid. Den ser dåligt, hör och luktar desto bättre, han hör maskarna 15 cm ner i jorden, vilket imponerar stort på mig.
Efter tips från grannen som tidigare haft problem med grävlingar skulle vi börja med att köpa Klorin och skvätta runt ingångshålet till grytet, han avskyr tydligen lukten och flyttar. Men jag är inte så säker på det …

Funkar inte klorin så finns det en gubbe i området som har burar så grävlingen kan fångas in och avlivas eller flyttas och då lär man få åka rätt långt bort för att inte herr grävling ska komma tillbaka.

Nu mullrar grävskopan, den stora tanken ligger redan där den ska och rörmokaren kom lagom till kaffet med mazarin. Jag har sagt det förr och gör det igen, hantverkare är för mig riktiga män. Aldrig blir det så trevlig, lättsam stämning som just fikastund med hantverkare, de är ett släkte för sig när det gäller humor.