Etikett: handla

Är med madrass

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Anledningen till att jag hela kvällen velat gå och lägga mig är inte vår nya tjusiga prinsessäng utan de nya tjocka madrasserna som vi idag har köpt. Det är ju bra att ha en kvalité säng, men madrasserna behöver man byta efter några år och det var verkligen dags.

Vi passade på att köpa en sänggavel och när vi stod där med en stressad men trevlig försäljare så fick jag lite tomrum i den delen av kroppen man normalt använder till att tänka. Det här med färg i ett rum är inte lätt, jag är ju i tanken på väg att flytta till en ny lägenhet (vilket inte sker förrän om två år, i så fall) och försöker förstå vad jag vill ha där i det nya sovrummet. Har ingen aning om hur rummet eller lägenheter ser ut för den delen. Jag har tänkt i ljusa nyanser och ser framför mig en fondvägg bakom sängen med ena stunden ljuva romantiska rosor och andra stunden är jag lite tänd på New England det där blå/vit/röda temat. Det blev ett blått tyg, inte marinblått för det vill jag inte ha när jag tänker efter. Jag får fota när jag har fått hem den om en månad så där.

Tro sjutton att det blir tomt i skallen då när man står där med en tygbit av flera hundra i sin hand av färgval. Jag avundas er som alltid vet hur ni ska möblera, måla eller tapetsera för att få ihop det hela så där tjusigt som om ni bodde i ett inredningsmagasin.

I mitt liv när det levs normalt vilket hände förr under rätt många år då kunde jag få ihop en hel del, men alltid saknade jag något som jag trodde skulle vara pricken över i:t. När jag står där i en affär och de ska blanda väggfärg så lyckas jag aldrig få det jag egentligen vill ha … velar och står där sen med en färg som nästan är vad jag tänkt mig. Samma som idag, det fanns en försäljare i affären, de andra två var sjuka så det var kö och jag blir stressad över att andra väntar och skyndar mig. Så sjukt likt mig att bestämma mig för vilket tyg och färg vi ska ha på studs. Klart att jag tycker att tyget/färgen är ok men ändå gnager en obestämd känsla av att jag som vanligt har hastat iväg med ett val som jag tror att andra ger redigt med tid för att göra. Vafför är de på detta viset med mig?

Varför dras jag alltid till det som är dyrast? Samma idag när vi var in till en klädaffär för att hitta något att dra över mig … avdelning svart säck är min, för  magen är omöjlig att få in i mina kläder. Nog fann jag några överdelar till ett bra pris, men det jag suktade efter var en så vacker klänning, ärmlös bara en sån sak. Vem kan ha ärmlöst när underarmarna har blivit några svängande grevinnegardiner som fladdrar i vilket jäkla vinddrag som helst?

Till den vackra klänningen hörde en dimrosa kort kavaj som jag inte heller kan ha. Tänk bara en gravid mage och så en kort kavaj ovanpå det hela … nä, jag sa ju att det inte funkade. Priset för det vackra åtråvärda var så där 2000 kronor, men det blir ju inget av med sånt ens om vi inte hade köpt madrasser och sänggavel.

När jag kom hem letade jag mönster febrilt, ett klänningsmönster modell tält är det som gäller. Fann ett jag kan använda, men jag måste ta mig till en tygaffär och köpa in mig på en bal tyg för att kunna få runt magskrället. Känner mig desperat, erkänner utan prut så här har min mage inte sett ut sedan 1982 när jag var med sonen.

Men jag är glad ändå och längtar tills jag ska få gå och lägga mig som en prinsessa på ärten i nybäddad säng med tjock madrass.

Yes, en ny lite större laptop

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Nu känns det väldigt bra sitter med min ny större dator, det är lite är knepigt med nytt tangentbord ett som är mer ”platt” än mitt vanliga. Men det här kommer att bli bra med lite träning.

Inne i stan börjar min mage konstra igen och jag ville bara hem, står där och kikar på lite datorer och så gjorde jag något väldigt mänskligt men gud så hemskt. Det bara brakade till där bak och naturligtvis kom det en kille gående mot mig, just då önskade jag att jag bara gick upp i rök. Jag vet inte om han hörde och jag la verkligen inte av en brakis med flit den bara rymde utan min välsignelse.

Nääää, så pinsamt alla har nog varit med om samma sak men det är bara för hemskt att stå där. Jag sa till maken att nu går jag i förväg till bilen och väntar.

Igår var vi barnvakter hela dagen, mest kröp vi runt på golvet och larvade oss till marsipangrisens lycka, han kan skratta den gossen. Vi serverade barnmat, fruktmos och välling så mycket hann vi med. Vår son tog med en väldigt smart resesäng som Tim sov gott i under dagen, jag saknar honom redan.

Jag har lite problem med dialysen eller rättare sagt med min kropp som vill behålla vätskan i kroppen, jag har fått  ta till den starkare dialysvätskan för att få ut vattnet ur min kropp. När ena benet börjar se ut som något som kan skvalpa av sig själv då blir man lite hysterisk. Jag dricker inte så mycket att jag borde få problem med det, men så är det nu. Vilken tur att jag snart ska få en ny njure, jag pratade med Rosita igår och hon är så glad att det äntligen blir av. Nu är det till att räkna dagar, jag har börjat vakna tidigt på morgnarna med fjärilar i magen, typiskt mig när jag oroar mig för något, jag somnar om efter ett tag drar något djupt andetag och tänker att jaha nu är jag omedvetet mer orolig än jag fattar. Konstigt det där med vissa upprepande saker man har för sig, känner igen det här beteendet genom hela mitt liv. Hur gör du, sover du alltid som en stock utan att påverkas som jag?

Nu ska jag fortsätta att utforska min nya dator, sätta upp alla på favoriter och pyssla om min lilla svarta så att jag känner mig hemma.

Det var den dagen

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer
Vafför e de på detta viset?
Vafför e de på detta viset?

Dagen var min och Watson hemma, vi skulle gå vår sväng och mysa på balkongen med näsan i solen och lyss till tärnor och måsarnas vårskrän.

Fick en avi på ett paket som skulle hämtas så jag fick planera om lite, tog hunden och gick för att hämta paketet Mötte en fd granne i backen, den där mördarbacken som vi alla säger oavsett om vi är friska eller sjuka. Där vid sandkistan satt vi och pratade och pratade, trevlig värre. Åt lite lunch och blev så trött … Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Vaknar nu 15.30 hela dagen har jag sovit bort … näsan blev lång, inte röd av solen, snopet värre. Sjutton det var ju inte så har dagen skulle vara, nu är det bara att sätta igång med middagsmaten.

I paketet kom en mugg som jag har beställt till mitt barnbarn, tänkte att han skulle ha den här när han kommer på besök. Det står hans namn på, så sitter det en kanin på kanten och spanar ner i muggen på en morot som ligger där i botten så orange,  med grön blast så fin. En keramiker som heter Katarina Andersson har gjort muggen till den lilla … lär väl dröja ett tag tills han kan drick själv ur den. Jag vill se hans min när han har druckit upp och ser en morot i botten, sånt fantiserar och längtar jag efter.

Det är det bästa som finns här i världen att upptäcka den tillsammans med en växande unge. Jag fantiserar om att vara frisk och gå ut i naturen med den lille och titta på allt som är så fantastiskt, tänk att ha någon som lyssnar och vill vet allt och lite till igen.

Nu ska jag inte sitta här och såsa längre …

Är jag helknäpp eller normal?

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Aldrig trodde jag att det var så mycket man behöver till sin husbil, vi handlar och handlar och faktiskt njuter jag av allt planerande. Igår fick vi till det väldigt bra med det mesta vi hade på ”skaffa” listan. En ny stor matta att lägga direkt på marken utanför vår dörr, en billig från Ikea som vi kan kasta efter en säsong om den inte går att använda mer. Efter mycket funderande fram och tillbaka i brist på en ”liten” kaffebryggare så köpte vi en ny hem och tar den gamla till husbilen. Så kan det gå… konstigt att det inte finns bryggare för så där 6 koppar kaffe, små nätta saker.

Watson fick sitt kompostgaller och tro nu inte att vi ska lägga honom i komposten… nej nu ska vi bygga en fyrkant runt vår markis mot husbilen så att han kan vara lös där när vi campar, även ett slags hönsnät ska vi trycka in under bilen så han inte smiter ut den vägen.

En minidammsugare ska göra mig gladare att ha i husbilen, låter ju inte klokt men så otroligt mycket boss och skräp vi + hunden drar in. Vi har krupit runt flera gånger varje dag, sopat och torkat jag är inte så bra på att städa som förr, jag blir flåsig och orkar inte. Så nu jäklar ska här dammsugas…

Mitt nyköpta tjusiga överkast i husbilen är ju så stort att vi ständigt retar oss på att det dels tar plats när man tar av det, men mest för att det måste vikas in så mycket och krypas omkring i sängen så länge för att få det fint, slätt. Så nu köpte vi ett stort vackert påslakan som vi ska trä över det stora extratäcke vi har i bilen. Det täcker sängen men går inte att vika in, men skit samma bara det funkar enkelt som överkast.

Äntligen har jag hittat hörselskydd med radio nu undrar du väl vad i hela fridens namn jag ska med det till? Men det är inte så konstigt alls, jag vet ju att jag kommer att hamna på sjukhus och alla ljud när man ligger inne är inte så roligt att ta del av. Då inbillar jag mig att jag ska kunna sätta på mig dessa lurar och lyssna på radion i stället. Jag försöker kapa en del av min ångest med att ligga på sjukhus, en stor del av ångesten är andras lidande, jag vill inte ta del när andra kräks och sånt jobbigt. Kanske är jag konstig men det får jag väl bjussa på i så fall…

En ny kameraväska hittade jag och jublade, inte ska jag ha den till kameran utan byta bort en gräsligt magväska som jag har haft sedan i vintras. Den är stor och otymplig och får min son att se konstigt ut när han ser mig med den… har jag fått för mig i alla fall. Nu kan jag få med mig allt som är viktigt för mig, ha den hängande över axeln, liten och smidig med min vattenflaska lättillgänglig. Ännu en ångesdämpande sak i mitt nya liv; vattenflaskan som ständigt följer mig och snart startar en ångestattack om jag har glömt den hemma.

Vatten har alltid spelat stor roll i mitt liv… som för alla andra så klart, jag var väldigt bil och bussjuk under uppväxten och fick alltid ha lite vatten med mig för att klara mig lite bättre. En klunk brukar göra att jag lugnar ner mig, sen är det väl skit samma om det ”egentligen” gör något åt själva illamåendet, det funkar psykologiskt för mig och nu när njurskräpet gör att jag ofta mår grymt illa så har jag klarat många stunder med mina klunkar vatten.

Ibland när jag skriver så tänker jag att det ser ju ut som om jag är helknäpp och kanske är jag det? Men livet formar oss människor med små och stora egenheter på gott och ont. Jag har accepterat en del ångest symptom för att jag inte tycker att det skadar mig och jag vet varför jag har tagit till mig trixen.

Åhh, jag bara måste skriva ännu en gång om att jag för första gången i mitt liv på något konstigt vis har taggat ner med hur jag ser ut, jag har stunder när jag vrider mig och känner att jag ser för jävlig ut.. lite för tjock, alla blåmärken på benen, dubbelhakan den avskydda, gäddhänget osv. men oftast nu kan jag gå ut i en klänning som stramar lite om min trinda kropp och känna att JA, varför skulle inte jag få se ut som jag gör när större delen av vår befolkning har rätt till det och dessutom bejakar sina valkar. Så här ser jag ut, det här är jag, allt det här är jag. Det ser futtigt ut men känslan är STOR för mig, tänk att man ska behöva vänta i över 50 år på att bara få vara.

Idag ska mannen och jag ha det lite kul, vårt parkettgolv är helt utslitet och vi ska nu ta och börja flytta möbler. Dra halva möblemanget åt sidan och köra parkettpolish på golvet, är så trött på det slitna, matta och vill få upp lite glans. Sen ska allt dras åt andra hållet och så polisha den andra delen…. sen sträcker sig parketten in i vårt sovrum via en dubbelglas dörr så vi kommer att få fortsätta att flytta även de möblerna fram och tillbaka. Ser ni att jag skriver VI hela tiden, vilket i det här sammanhanget betyder min man, sån har jag blivit. Men jag tänker för mig själv att sånt här har jag gjort själv förr i hela mitt liv, nu orkar jag inte och då får VI göra det.

Nej, nu ska jag sätta P för denna bekännelse stund innan jag gör mig hel omöjlig.

Ikea fick besök

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Handla på Ikea har vi gjort i denna värme, men där inne var det klar helt ok att vara. När vi kom där och gick mellan kuddar och täcken så fick jag syn på min lärare i hypnos, jag blev så jätteglad för vi har inte setts sedan jag gick min utbildning. Han och frun höll på och inredde deras nya kurslokal i Stockholm och vi berättade om att vi handlade till husbilen. Så nu är vi inbjudna att hälsa på dem i Gränna när vi har vägarna förbi, kan alltid vara kul att stanna på en fika och se hur de har det. Även till lokalen i stan ville han att jag skulle titta in, men sånt vet jag inte om jag orkar fast det skulle vara kul, vi får se.

 Idag är det andra dagen när jag tror att jag håller på att bli pigg igen… vågar nästan inte skriva eller tänka det högt… ta i trä. Inte på hela dagen har jag haft den där ruggiga huvudvärken från tinningen ner över örat och bak till nacken. Det här var avdelning hälsa som jag nu struntar i ….

 Igår stickade jag färdigt mina första sockor och jag känner mig rätt mallig över att de båda är färdiga och användbara. Här utanför bölar båtarna, det är så mycket turister som kommer in här hela tiden, det är ett nöje att stå och titta på dem både när de åker och kommer. Tänk nästa helg då åker vi första turen med husbilen, jag längtar faktiskt efter det. Blir bra att åka en sväng och träna den helgen för till midsommar vill vi veta hur allt fungerar och vad vi ev. mer behöver i bilen. Till och med Watson har fått en ny hundbädd att mysa i när vi är ute och åker och vattenbunke med kanter så att vattnet stannar kvar där det ska vara. Oj, mycket är det som ska fixas.

Kaffekoppar hittade vi billiga rätt nätta att ha med sig, men själva bordet och stolarna fick vi glömma på IKEA, det var så utplockat och det lilla som var kvar funkar inte för oss. Så nu har mannen ett uppdrag att gå ner i källaren och hämta ett litet bord som vi hade för länge sedan, jag tror att det finns kvar. Stolar har vi som vi kan ta så länge för vi vill inte köpa vad som helst för att man ska ha något utan leta tills vi hittar sånt som är stadigt men ändå går att klappa ihop.

Värmen sa jag att det har blivit svalare? Lögn var det, men möjligen molnigare och blåsigare. Nu ska jag göra en sallad med stora scampi räkor.

 

 

Får man vara irriterad på äldre?

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Vilken dag jag har haft, den mjukstartade med allt det där vanliga här hemma och sen tänkte jag att nu sticker jag iväg till vårt centrum direkt efter lunch. Lite känslig tid precis när jag har ätit, är både extra trött och lite illamående då. Precis när bussen skulle gå så tvärnitade den för en äldre dam skulle åka med men som var försenad till hållplatsen, jag suckade. Jag har märkt att ju sämre jag mår desto mer irriterar jag mig på äldre människor, jag av alla som har jobbat så mycket med äldre, känns främmande men ändå finns den där irritationen. Äh, jag irriterar mig på allt tror jag dessa dagar…

Tänker att man går väl för sjutton i tid till bussen och speciellt när man nästan inte kan gå? Sen ska det fibblas med busskort eller remsor, aldrig har de sånt i näven när de kliver på bussen. Rota gärna längst ner i väskan en kvart, men gör det innan bussen kommer dö!

Sen körde vi iväg och efter ett par hållplatser så var den en annan äldre dam som i sista stund kom på att hon skulle av. Tvärnit igen…phu, suckar jag och gnäller inom mig så där för mig själv, skitkärring eller något sånt tänkte jag nog. Sen hade vi en kvinna med ett utvecklingsstört barn på bussen, jag blir trött bara jag ser dem, grabben har jag sett tidigare, han är inte så gammal och skriker jämt. Aldrig vill han något och allt vi normalt gör verkar störa honom. Vad ska det tjäna till livet ibland undrar jag?

Så skönt när jag kom av bussen och kunde gå långsamt ner till apoteket till att börja med, sen drogs jag som en magnet till bibban så klart. En enda bok lyste så stjärnklart idag att jag förstod att jag skulle fortsätta att läsa ryska författare. Inte mycket kvar nu av cancerkliniken, denna gång lånade jag Idioten av Fjodor Dostojevskij. Jag ser fram emot att få läsa den…

Det finns en försvårande sak med ryska böcker och det är deras namn, först så heter de ju väldigt annorlunda namn än oss, så det tar lite tid att skilja dem åt. Som om inte det räckte så har de smeknamn och växlande förnamnsformer liksom växling mellan fadersnamnets längre och kortare mera familjära form. Man blir minst sagt galen då och då av alla konstiga namn. Tror ju att jag missat någon gubbe och försöker läsa om för att hitta den personen, vilket man ju inte gör för han är redan presenterad i ett annat namn. Ja, ni inser ju själva hur rörigt det kan bli på en skala.

Hemtex hade rea och det bidde en badhandduk och en sån där mjuk fleecefilt…sen drog jag mig mot bussen och passerade Bageriet, gott bröd och en bakelse till mig själv tog jag med mig hem.

När jag satt och väntade på bussen så insåg jag att vi alla har rätt till vår ensamhet, just då njöt jag av att sitta på en bänk för mig själv i mig själv. Tänkte att måtte det inte komma en snacksalig idiot så som jag brukar vara och börja hålla låda. Men jag klarade mig tack o lov.

Väl hemma så såg jag att jag hade vunnit lite mysiga saker att smörja in mina fötter med hos Charlotte på Allas. Tänk så larvigt glad man kan bli, och tänk så saker kommer tillbaka till en… jag skickade igår några dyra stående krämer till en som var i behov av dem. Så får jag nya egna i veckan från Charlotte, visst är livet härligt! Fast jag kan muttra under en bussresa…

Sonen har varit på det där samtalet och det verkade bra, men som sagt fler ska ju dit och det tar ett tag innan de bestämmer sig. Jag sa till honom att han kan komma över och äta middag ikväll, vi har en gryta som min man kokade igår och jag la fram två påsar med räkor som förrätt. Tänkte vi kunde pilla räkor under tiden han berätta om sitt tävlings äventyr. 🙂

Surkärring kan jag va

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Man borde så mycket… lyssna på sin kropp och gå och lägga sig en stund. Det är sånt som jag brukar säga till andra att göra, men så svårt att få till det själv. Idag har jag varit på en promenad som jag aldrig trodde skulle ta slut. Första delen nöjt jag av, sen blev det plötsligt gung i knäna och jag fick sätta mig på en bänk och vila. Där satt vi och glodde jag och hunden, tittade på folk som strömmade förbi.

 

Har ni tänkt på att barn rör sig så flytande och smidigt, men vuxna egentligen oftast har ett förstört rörelsemönster rent kroppsligt. En man gick hackigt som en robot och i hans ansikte drog tiks munnen i konstiga grimaser. Jag satt och undrade vad han hade genomlevt som har lämnat så många kroppsliga spår i honom?

När jag ser min mamma gå då ser jag samtidigt min mormor, den där lite rullande gången som handla om utslitna höfter och inopererad ny kula. Ibland när jag är trött så kan jag känna att jag rullar lite på samma vis och tänker för mig själv att även jag nog kommer gå som dem när jag blir äldre.

 

Två soffor och en sandlåda krävdes det för att jag skulle komma hem idag. Svimfärdig och flåsande dråsade jag ner på köksstolen och bara satt där. Mina tankar hovrade om inte vilt så i alla fall runt samma lite skrämmande känsla av att jag har blivit sämre. Redan igår kände jag att livet håller på att förändras.

 

Min man skulle komma hem tidigare för vi skulle handla mat till sonen som vi lovat sponsra med mat inför Skåne Adventure Race som går av stapeln i Hässleholm imorgon, multisportcupen med gräddan av dem som verkligen kan och så min son och en kompis som vill ha kul.

 

Nå, mannen hade som vanligt absorberats av sitt jobb och glömde bort att komma tidigare. Jag som planerar för allt för att orka blev sur som f*n och klädde på mig och drog iväg för att handla under hans protester. Nej, du gubbe, nu är det min tur att vara martyr, gå ut me hunden du och såsa i en halvtimma sa jag och stack. Sen sa jag lite mer som jag inte vill skriva…

 

Så jag handlade, mer och mer nervös blev jag över mängden mat som landade i korgen. Hur skulle jag få hem maten? Illa mådde jag och snuttade hysteriskt på min vattenflaska för att få kroppen att lugna sig, men den gungade på i knävecken och ville helst svimma precis lite var som helst.

 

Jag packar i pappkassar och kommer ut och där står min man med Watson och väntar. Jag tror inte han förstod hur lättad jag blev, snudd på gråtfärdig. Sen bar det av hem, men jag orkade inte göra den där salladen till min son utan mannen fick ta tag i det hela under tiden jag låg i soffan och vilade.

 

Nu idag har sonen och två kompisar åkt till Hässleholm, igår kväll ringde han och bad pappa om hjälp vid två tillfällen. Pappa rusade så klart ner med verktygslådan för pedalen satt fast… dessa män, som aldrig kan planera något utan ska göra allt i sista stund. Jag blir nästan förbannad när jag inser att sonen är en sån planta när det gäller att planera. Hur i hela friden har han undvikit att lära sig sånt, när han har vuxit upp med två som verkligen kan planera?

 

Han är onekligen min planta, så jag är säkert skyldig till allt som fallerar i hans liv. Läste en kärring som skriver i DN om den här generationen som inte kan hantera sin ekonomi; det är föräldrarnas fel. Vi har aldrig lärt dem skrev hon, jag blir förbannad på sånt skitsnack, tänker att kärringen har väl inga egna barn. Alla ungar har ju en egen ryggrad och väljer i mångt och mycket sina egna liv. I alla tider har funnits människor som inte kan hantera ekonomin och de unga är inte ensamma utan har sällskap av många så kallade vuxna. Jisses vad det drog iväg här då… Önskar er alla en skön helg!

Så här ser min sons tävling ut… vi skrattar och inser att vi kommer att få höra de mest galna historier när han kommer hem.

(Preliminära tider)
Långa banan:

MTB (snitslad) – 50 min
Trailrun – 20 min – spurtpris
Paddling – 80 min
Löpning – 10 min
Orientering – 70 min
MTB-orientering – 100 min
Orientering – 30 min
Vinnartid – 6 timmar

Fel BH men pralinerna slank ner

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Gårdagens görande gjorde att vi drog iväg till stan för att få tag i den där routern. När vi kom in till stan så gick min man in i teknikaffären och jag slank in på en sån där affär med massor av prylar. Där såsade jag omkring och köpte lite smått, hittade små ”paket” som en pytteväska och i den låg en smutsklädespåse som man då kan veckla ut när man är på resa. En blå och en röd till ungarna inför deras Rom resa, dyra små rackare hoppas de får användning för dem.

Sen slank vi in på Chokladfabriken 233cusim0000001562.jpg och där var det svårt att få stopp på mig. Kan ju tala om att jag garanterat håller vikten även denna helg… ligga i soffan och äta chokladpraliner passar mig så bra, kaffe och melodifestivalen, kan inte klaga. Till min stora glädje vann tvillingarna som hade en härlig låt. Men smaken är ju som baken, delad.

Sen drog jag med mannen in på Lindex för jag behövde köpa nya bh:ar. Fast jag visste vad jag skulle ha storleksmässigt, så blev allt ändå fel. Hem kom jag med en amnings bh och en med båge, då blir jag verkligen trött på mig själv. bh.jpgDen med båge låg förpackad och jag tyckte inte att jag kände en båge i den och amnings bhn den såg högst normal ut. Antar att jag blev lite stressad när mannen stod där i ett hörn och såg ut som om han har sålt smöret och tappat pengarna. Sånt framkallar stress och återhållsamhet med börsen… kanske är han bara smart eller vanligt tafatt karl i en damaffär, vad vet jag?

I en paus i melodifestivalen kastade min man boll till vår hund som lyckades göra sig illa på en tröskel. Bloden rann och jag blev så rädd att det inte var klokt, svårast med vår hund är att få titta på områden som gör ont, han blir knasig och hotfull. Direkt när det hände så tog jag i tassen och blev blodig i handen, han fick sen slicka ifred och vårda sig själv och vi såg att det var sporren som blödde. Sporrarna tar man bort på vissa hundar för de har ju ingen funktion, oftast så fastnar de i och skadas just där så det är inte ovanligt att man kommet in till veterinären och de får ta bort sporren. Han blöder inte längre men vi måste hålla koll så att det inte blir infektion av det hela.

Letade bilder på sporre men hittade bara bilder på hönor och deras sporrar, men däremot så fann jag en bild på den typ av broderi som jag har ägnat mig åt i flera år. William Morris heter han som har gjort mönstren och så här ser de ut. Har tagit bort bilden.