Hej Dogge Doggelito

Så fort det gick med både julafton och nyår. Tiden och jag har inte samma uppfattning om vad just tiden borde vara, väldigt långsam enligt mig. Egentligen så är ju tid något människan har hittat på för att styra upp sitt leverne. Visst inser jag att tiden måste få finnas, men oftare önskar jag att jag fick leva som de gjorde förr efter dygnets timmar, när det blev mörkt så gick man och la sig och gick upp när ljuset kom.

Dagen före nyår var maken och jag in till stan och efter utfört klappbyte så sa jag till maken att ”nu vill jag sätta mig och fika”. Mitt i detta stora Galleri tog jag en cappuccino med en citron och marängpaj. Njöt av att titta på alla som hastade förbi i stora gången och insåg plötsligt att jag trots lägre immunförsvar satt där mitt i alla baciller och njöt, jag blev väldigt rörd. Maken tittade på mig och frågade hur det var? Jag skärpte mig och svalde några gånger och sa sen att det var fantastiskt bra, tänk att jag sitter här? Lite vågat av mig att blanda mig med alla andra eller med deras baciller rättare sagt men så underbart att vara ”normal” igen.

Sen bar det av till Hötorgshallen vi hade ett presentkort till fiskaffären Hav som ligger där nere, vi tog oss dit med mycket tankar i skallen om vad vi skulle köpa för smarrigt till nyårsafton. När vi kommer fram så står Dogge Doggelito bakom disken klädd som alla andra som jobbade där och jag spontan som jag är blev väldigt glad och sa HEJ! Är du här? I en sånt där tonfall som om jag kände honom, det bara blev så för jag blev så paff … Han skrattade stort och sa att det var han som var där.

Sen fick vi vänta på vår tur och jag kikade lite i smyg på Dogge han är en glad skit som jag gillar, antar att Hav hyrt in honom för att göra oss kunder lite glada och förvånade precis som jag blev. När det var vår tur så tog jag upp den pappersficka där själva presentkortet låg och upptäcker att det är tomt.

Men snacka om snopna vi blev och tittade på golvet om det hade åkt ur och ner där, men inte då. Jag rotade i mina fickor som om jag trodde att presentkortet skulle dyka upp om jag verkligen grävde runt, men inte kom det fram något presentkort. Vi handlade fyra små förrätter munsbitar två med hummer och två med renkött och masade oss iväg till garaget där bilen stod, som två frågetecken och rätt besvikna. Vi hade ju redan hittat det mesta i frysen till nyår men tänkte förgylla med lite grädde på moset.

När vi kom hem så letade vi båda efter presentkortet, de satt nedstuckna i en korg jag har på mitt arbetsbord. Jag är rädd att jag själv har tagit ut dem och satt dem där för att vi inte skulle glömma att handla för dem, vi fick dem nämligen förra julen. Skamligt men så är det och mitt risiga tillstånd året som gått skyller jag på att de har blivit liggande, men jag vill nog helst låssas att de av någon konstig anledning har åkt ur sin pappficka och landat där när maken tog själva pappfickan från mitt bord. 😀

Nyår satt jag som vanligt i klädkammaren med hunden … 😦  han är verkligen rädd för smällare och jag hatar den där delen av nyår som smäller från morgon till sena natten. Varefter kvällen gick så la sig Watson där inne i sin korg som vi har satt dit, jag tog med stora kuddar och la mig bredvid för jag får inte plats i hans hundkorg. I år var första gången på många år vi inte gav honom lugnande tabletter (för hund så klart, kom alltid ihåg att djur inte äter människans medicin, utan att dö). Han har ju blivit till åren och lugnat sig så vi bedömde att vi skulle våga oss på att pröva utan och det gick ju bra.

Jag var väldigt trött efter en timma av lek med pipdjur och med en röst som skulle övertyga Watson om att allt var som det skulle, liggandes låg jag hopklämd med halva ändan ut genom klädkammar dörren halvt döv för Orups samlade verk gick på högvarv på en CD-spelare som stod bakom min ända för att övertäcka alla smällande ljud. Precis så där har jag tillbringat  8 nyårsaftnar och har upptäckt när grannen har fest så hörs väldigt mycket av det de säger upp i klädkammaren, det hade jag ju aldrig kommit på annars eller hur?  😉 Men i år var det inget som helst party i huset och det är rätt skönt det med, man kan gå och lägga sig och sova i lugn och ro när väl tolvslaget har passerat.

Så är försökte jag hjälpa Watson förra nyår till hans stora förtretEtt annat nyår med fetvadd i öronen som han hela tiden skakade bort.

Har varit i kontakt med barnet i mig

mjukis_pirat.png Fick sällskap idag av min lilla fantasifulla grannpojke. Vi började med saft och bullar och gick över till en macka med kaviar och ost…efter en stund slicka han på mackan och sa att det inte var någon ost där. Jo, sa jag och tog fram tuben med ost och kaviar, klämde ut en sträng och pekade på det vita och sa ”ost” och det röda är kaviar. Jaha sa han och åt vidare som ingenting.

Vi byggde lego och letade upp hinken med alla småprylar efter mina ungar. Det tog ett tag att rota runt och ställa upp allt, kul de är när de leker, så inne i sin fantasi.

Sen kom han ihåg vad vi gjorde förra gången han var här och det vill han leka igen. Jag fick bygga en strand och ett hav under vardagsrumsbordet, sen var det min uppgift att gömma skatten skattkista-ani.gif och alla hundens ben stenkumla1.jpg under den blå filten. Sen tog han ett djupt andetag och dök ner i havet, letade i sanden och fann både skatten och alla knotorna.

Vi la ihop knotorna till ett skelett skelett.jpg på bordet,  det var han väldigt imponerad av…ni kan ju tänka er Watsons alla kokta halvgnagda köttben och så några oxhudsben. Det han gillade bäst var en halvtuggad munk som liksom log och fick bli munnen på vårt skelett. Efter en del protester var det dags att gå hem, jag la lite päron i klyftor och russin i en påse och med det var han så himla nöjd.

ballonger_1189498769.jpgIdag fyller min son år och jag tänkte att jag skulle baka en tårta till på lördag, men han vill inte alls ha, så jag lämnade ämnet. Han ska ha fest på fredag kväll med sina polare och jag får väl baka en tårta och smälla i mig själv om jag vill. Presenten från oss blir en ny säng från IKEA, hans brakade ihop, så han har legat på madrassen rakt på golvet rätt länge. Men nu är det dags för en riktig säng igen tycker päronen.

fisktarta2.jpg En fisktårta borde väl passa en fisk?