Döden, döden

Tidigt vaknar jag och inser att kroppen är annorlunda, ligger kvar i sängen, ovillig att dra undan mina mjuka, varma och omfamnande sängkläder. Ligger där och känner in kroppen och inser att den starkare värktabletten har jobbat på ett helt annat vis än de vanliga Panodil jag tar ibland.

När man som jag har ständig värk någonstans i kroppen sedan tjugo års ålder av fibromyalgi som bara flyttade in i min kropp utan att fråga om lov.  Då är man så van att ha som en värkmatta i hela kroppen att man inte vet hur det borde kännas att ha en kropp, det vill säga inte alls.

Så jag ligger där och njuter av att kroppen inte har ett dugg att liksom peka ut denna morgon. Tankarna slingrar sig ut och in och det jag inte vill tänka på tänker jag så klart mest på.

Katten som låg död mitt i vår körfil igår kväll, nyasfalterad svart gata, på väg till landet, ingen möjlighet att stanna bilen. I samma veva jag ser misse, svart med lite vitt runt nosen och blod, stel och inte i vår värld längre, så åker vi över honom. Inte på honom tack och lov, för då hade jag nog aldrig slutat gråta. Det här med alla djur vi människor dödar i vår framfart på vägarna har jag riktigt svårt att klara av, mosade fåglar med sorgsna vingar som liksom vinkar av vinddraget från bilarna som kör förbi. Hela mitt jag dras till det jag inte vill se och så gråter jag eller sitter och skärper mig för att inte gråta.

Denna morgon var det bara att masa sig upp och överraskas av hur mycket längre hösten kommit på landet än hemma. Maken har köpt en lövblåste som jag kan lova att han vill inviga idag, testa lite. Meningen är att han ska kliva i skyddsoverall, ta fram och fylla målarsprutan för nu ska nya huset målas invändigt.

Nybryggt kaffe fyller huset med sin längtansfulla runda doft, jag såg framför mig den rostade mackan med smör, marmelad gärna av aprikossmak och så skivorna med dansk fisost som vi kallar den hemma hos oss. Det är Svarta Sara eller Gamle Ole som vi periodvis bara måste dela vårt frukostliv med. Men till denna morgon har vi glömt att köpa rostbrödet vilket känns snopet när man är inställd på en kulinarisk morgonkick.

Nu ska jag ta en påtår och ute duggar det sa maken nyss …

 

Ahhh höstdag äntligen

2123394bqqqjl8nwb

Jag är väldigt förtjust i fåglar vilket inte var fallet när jag var yngre då var det ”bara” fåglar. Konstigt det är att man ser annorlunda på saker med åren, naturen talar nu ett tydligt språk och jag är öppen och lyhörd för dess viskningar. Men förr var det bara något jag levde vid sidan om …

Maken väckte mig tidigt imorse och jag sov så tungt att jag inte fattade ett dugg, har ju svårt att somna så klockan drar iväg både mot 1 och 2 på natten  innan John Blund kommer. Så att bli om än varsamt väckt vid 06.00 var som att försöka hämta mig ur ett komatillstånd. Provtagning igen på Karolinska vilket gick snabbare denna måndag än förra.

Väl hemma njuter jag av den första grå höstdagen med regn hängande i luften, så jag har längtat efter en sån här dag. Svalt och skönt, balsam för att slappna av utan krav på att vara duktig och gå ut bara för att det är fint väder. Jag har varit lite duktig och bakar nu ett bröd med vete, råg och linfrö. Plockade lite här hemma och har ätit ett skapligt mellanmål bestående av en smörgås med mosad avokado, tomat och citronpeppar till latten. Sen ska jag väl erkänna att jag slängde in några sillbitar på tallriken, jag kan bara inte låta bli sill, som jag har längtat efter att få äta fritt igen. Jag äter mig igenom Abbas alla specialinläggningar burk för burk.

Nu har även jag fått hamsterkinder, början på månansiktet som cortisonet bjuder på som biverkan. Jag var så säker på att jag skulle slippa just det här, redan på sjukhuset såg jag att två av mina medpatienter hade börjat få rundningen av kinderna och tänkte då att jag själv skulle slippa. Nix Pix

Ett år brukar det ta att se normal ut igen sa syrran jag frågade, men det gör inte så mycket.

Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en helt nyutgiven tidning som heter Nära. Det är mediet Benny Rosenqvist och andra andligt inriktade som har producerat tidningen och jag ser fram emot att läsa den. Sen ska jag dricka flera glas vatten … mer än jag vill ha, bara att lyda doktorn.

Transplantationskirurgen sände en inbokning

Här står jag och planerar… den smyger sig på hösten, för mig är den så här. Ha ha, nej så tänker jag inte på hösten utan mer på allt jag ska göra, för finns det en tid av görande så är det hösten som gäller för mig.

Jag kommer att stortera och städa ur skåp och lådor, lite i taget tills allt ser ut som det ska. Jag suger just i mig en bok om GI med färdiga menyer och den är ett måste att starta med… måndag ser bra ut som första dag.

Tro mig, skriver man om trollet så står det i farstun. NU fick jag med posten min bokade tid till Huddinge Transplantationskirurgin … ohhhhh magen pirrar, äntligen händer det något. Jag vill så gärna åka dit, finns bara en sak som gör mig nervös och det är min vikt. Men nu j*vlar ska ni få se på viktminskning. Den 28 augusti är besöket inbokat, det är snart det…

Nä, nu rinner det en fånig tår om det är lättnad eller spänning vetegudarna…

Idag ska jag baka kladdkaka till kvällen, ungarna kommer ju med respektive, nu fick jag lite mer att fira ikväll. Mannen kommer hem och det är jag så glad för. Han saknas mig när han är borta, jag behöver honom här hemma, det bara är så fast jag kan känna att det är skönt att vara helt för mig själv några dagar.

Nej, men jag blev lite nervös med den där inbokningen… känner det och ska sätta igång här hemma så att det där nervösa dämpas. Finns inget att vara rädd för…. mer än själva väntan, visst är det den som oftast ger en myror i magen och konstiga tankar. Hur ofta har jag inte gått ifrån saker och tänkt för mig själv att det där var ju verkligen inget att oroa sig för. Så dags då.  Jag ställer in mig för landning!

I natt jag drömde…

Inatt drömde jag om en familj där jag var barnflicka som ung, jag var väldigt förtjust i deras son som inte var så gammal på den tiden. Pappan var egen företagare och importerade mat och det var faktiskt spännande för ofta kom han hem med prover på sånt han kanske skulle importera och sälja. Minns en säck full med pistagenötter… bara att äta, det var en ny upptäckt att det fanns så goda nötter.

Sonen reds av nattmaran och jag minns första gången jag var ensam en kväll, han vaknade, skrek och grät, stel som en pinne och helt borta. Jag tog ungen i min famn och vaggade honom, satt på golvet och viskade kärleksfulla saker i hans öra tills han rätt var det var kom tillbaka och var sig själv igen, somnade om.

Nu blev jag nyfiken och sökte på nätet om jag kunde finna något om honom och det gjorde jag. Han hade tagit över pappans importfirma och ser nu till att vi har fortsatt tillgång till skaldjur i detta land året runt. Han fru sökte barnflicka och jag kunde inte låta bli att skriva några rader till dem.

Undrar ju lite varför jag drömde om dem? Hoppas det inte har hänt något med dem, att min dröm bara var en liten bakåtblick i mitt liv.

Ute är det höstlikt och jag har inte ett dugg emot att hösten kommer men den behöver inte ha allt för brått.

Igår när jag satt här var jag så trött och lite deppig… skulle pigga upp mig med att sätta igång en ny blogg. Det är rätt kul att fundera över blogg namn och lösen och gud vet allt, sen får man ju nöjet att titta på nya vackra design sidor som man kan ha på sin blogg. Det tar ju någon timme att fixa allt… men så snopen jag blev när gratis bloggen jag valt visade sig vara en slags syster/brorsblogg till denna wordpress. Så lurad jag kände mig, när jag fick upp alla wp:s sidor med några nya val till design… det var allt. Fan rent ut sagt de kan väl skriva att det är wp:s andra blogg eller hur många de nu har.